Årsrapport Nationellt kvalitetsregister för psykossjukdomar, PsykosR Registerhållare. Författare av årsrapport

Årsrapport 2015

2 Årsrapport 2015 Årsrapport 2015 Nationellt kvalitetsregister för psykossjukdomar, PsykosR www.psykiatriregister.se Registerhållare Ing-Marie Wieselgren Med.Dr., Överläkare Psykosvård och rättspsykiatrisk vård, Psykiatridivisionen Akademiska sjukhuset 751 85 Uppsala Författare av årsrapport Rickard Färdig Fil. Dr., Statistikansvarig PsykosR Ing-Marie Wieselgren Med.Dr., Överläkare Psykosvård och rättspsykiatrisk vård Statistiker Catherine Rochez Registercentrum Västra Götaland 413 45 Göteborg catherine.rochez@registercentrum.se Projektledare Kristina Lindwall Sundel Registercentrum Västra Götaland 413 45 Göteborg kristina.lindwallsundel@registercentrum.se Utgivare Ing-Marie Wieselgren Huvudman Landstinget i Uppsala län 753 09 Uppsala

Årsrapport 2015 3 Innehåll PsykosR... 2 Sammanfattning... 3 Aktiviteter 2015... 4 2015 års datalager... 5 Patientgrupp... 8 Könsfördelning... 8 Diagnosfördelning... 8 Sjukdomsduration... 9 Samsjuklighet... 10 Åldersfördelning... 12 Boende... 12 Sysselsättning... 15 Barn... 17 Läkemedelsbehandling och läkemedelsgenomgång... 18 Läkemedelsbehandling... 18 Antipsykotisk läkemedelsbehandling... 20 Läkemedelsgenomgång... 20 Läkemedelsbiverkan... 22 Hälsa... 24 BMI... 24 Alkoholkonsumtion... 26 GAF... 28 Hälsofrämjande insatser... 30 Blodtryck... 30 Suicid... 30 Vård och behandling... 31 Vårdplan... 31 Slutenvård... 33 Symtomskattning... 35 Psykosociala insatser... 40 Slutsatser och utmaningar... 43

4 Årsrapport 2015 PsykosR Kvalitetsregistren möjliggör lärande och ständigt förbättringsarbete och de är en nödvändig ingrediens i ett modernt hälso- och sjukvårdssystem. Sveriges Kommuner och Landsting (www.kvalitetsregister.se) PsykosR-uppföljning och behandling av psykossjukdomar Psykossjukdomar och framför allt schizofreni orsakar ofta stort lidande för både patienter och närstående. Sjukdomarna står för en betydande del av våra sjukvårdskostnader i och med att insjuknandet ofta sker i tidig ålder och att många får ett kroniskt förlopp. En stor andel av dem som insjuknar har också nedsatt funktionsförmåga och behöver därför ofta stöd och hjälp, exempelvis med försörjning. Samtidigt finns en betydande grupp som har en positiv utveckling och som med eller utan behandling kan leva ett gott liv, samt har arbetsförmåga och funktionsnivå som gör att de kan fylla de roller i livet de önskar. Syftet med det nationella kvalitetsregistret PsykosR är att få ett statistiskt underlag som speglar svenska förhållanden och möjliggör utvärdering och förbättring av hälso- och sjukvården. Genom jämförelser kan framgångsrika strategier identifieras och spridas samtidigt som sämre metoder kan mönstras ut. Nedan följer en översikt över hur PsykosR är organiserat och vilka funktioner som finns att tillgå i registerarbetet. Registerhållare, styrgrupp, expertgrupp och referensgrupp Registerhållaren är huvudansvarig för registrets utveckling och drift. Styrgruppen ska ha geografisk och kompetensmässig spridning och ska tillsammans med deltagande kliniker utforma registrets innehåll och design. Styrgruppen ska även arbeta med implementering av kvalitetsregister och stötta deltagande kliniker med analys och förbättringsarbete. Gremyr, verksamhetsutvecklare, Psykiatri Psykos, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Västra Götaland; Per Hagström, legitimerad sjuksköterska, handläggare, Akademiska sjukhuset, Uppsala; Karin Linderson, legitimerad psykolog, biträdande avdelningschef, Akademiska sjukhuset, Uppsala; Christina Lagerbäck, sektionschef, Norra Stockholms psykiatri; Marcus Lundmark, verksamhetsutvecklare, Sahlgrenska Universitetssjukhuset; Maria Mattson, legitimerad sjuksköterska, medicine doktor, Stockholms läns landsting; Mikael Sandlund, överläkare, professor, Umeå universitet; Pontus Strålin, specialist psykiatri, medicine doktor, Stockholms läns landsting I expertgruppen ingår Lars Erdner, legitimerad psykolog, vårdutvecklare, Stockholms läns landsting; Christina Hultman, professor, Karolinska institutet; Eva Lindström, överläkare, docent, Akademiska sjukhuset, Uppsala; Leif Lindström, överläkare, professor, Akademiska sjukhuset, Uppsala; Pia Rydell, chefsöverläkare och verksamhetschef, Västra Götaland. I referensgruppen ingår Elisabeth Argentzell, representant, Förbundet Sveriges arbetsterapeuter; Ingrid Borin, ordförande, Svenska psykiatriföreningen för skötare; Åsa Hagen, representant, Psykologförbundet; Lena Hedlund, representant, Sjukgymnasters riksförbund; Jonna Järvsén, styrelseledamot, Psykiatriska Riksföreningen för sjuksköterskor; Fredrik Åberg, representant, Svensk Psykiatrisk förening. Registerhållare för PsykosR är Ing-Marie Wieselgren, överläkare vid Akademiska sjukhuset, Uppsala, och psykiatrisamordnare för Sveriges Kommuner och Landsting. I styrgruppen ingår Beatrice Carleson, Schizofreniförbundet; Göran Eiman, legitimerad sjuksköterska, biträdande verksamhetschef, Kungälv; Rickard Färdig, legitimerad psykolog, filosofie doktor, Uppsala universitet; Andreas

Årsrapport 2015 5 Sammanfattning Totalt finns idag data från 14 390 patienter i PsykosR för åren 2006-2015. Vi börjar nu ha så stor mängd data att det blir möjligt att använda i det lokala förbättringsarbetet och blir intressant för forskningsstudier. Vi har sedan början av året en presentationsfunktion (INCA) där varje enhet enkelt kan se och ta del av sina lokala data. Det totala antalet registreringar har ökat sedan 2014 men andelen nyregistrerade individer minskar för andra året i rad. Antalet unika individer per enhet är förhållandevis litet och jämförelser mellan enheter är i nuläget inte möjligt. Endast jämförelser på länsnivå är möjliga att göra. Registret kommer arbeta för att fortsatt öka antalet registreringar för att jämförelser på enhetsnivå ska möjliggöras. Det finns även i årets data en del intressanta skillnader mellan länen vad gäller medicinering, sysselsättning, med mera. behandling. Det är därför oroande att data saknas för flera variabler som är centrala för att identifiera vanligt förekommande kroppslig ohälsa i patientgruppen. Längd och/eller vikt saknas för över 30 procent av registreringarna i ett par landsting och för blodtryck är siffran nästan 50 procent i ett par andra. Betydligt bättre ser det ut för hälsofrämjande insatser och screening av alkoholvanor. Här vill registret verkligen utmana registrerande enheter att se över rutiner för undersökning av kroppslig ohälsa och även registrera denna information i PsykosR. Registret är ett av de få som registrerar kroppslig hälsa och 75 procent har fått någon typ av insats under 2015. Av insatserna är de flesta av informationstyp och målet är att öka andelen som får aktiva insatser. Genom att stödja användningen av metoden IMR (Illness Management and Recovery) hoppas registret ge verksamheterna en metod som kan förbättra patienternas funktionsförmåga inom flera livsområden och öka deras inflytande över sin egen vård. Med start i fjolårets rapport redovisar registret andelen ofullständiga data. Andelen obesvarade frågor påverkar vilka slutsatser man kan dra av insamlad data och hänger således samman med datalagrets kvalitet. Det är glädjande att andelen ofullständiga data har minskat till 6 procent för riket som helhet (1-16 procent på länsnivå). För vissa variabler är andelen ofullständiga data mycket hög och där hoppas vi se en förbättring till kommande rapport. Till de variabler med störst andel ofullständiga data hör GAF, om patienten erbjudits föräldrastöd, blodtryck och BMI (längd och/eller vikt). Det är anmärkningsvärt att data saknas för de två sistnämnda variablerna eftersom dessa bör ingå som standard vid årsuppföljningar särskilt då både högt blodtryck och viktuppgång är vanligt förekommande i patientgruppen och kan ge allvarliga följder på längre sikt om de förblir outredda/obehandlade. Andelen individer utan sysselsättning är fortsatt hög - 55-60 procent beroende på kön och registreringstyp. Detta är oroande då sysselsättning är en viktig faktor för delaktighet i samhället men också för den enskildes välmående och livskvalitet. Sysselsättning är också ett mått på hur framgångsrik behandling och rehabilitering varit. Andelen individer som arbetar mer än 50 procent på öppna marknaden ligger fortfarande på cirka 8 procent. Jämlik hälsa är en fråga som uppmärksammas i samhället i stort och folkhälso-, sjukvårds-, och idrottsministern har tillsatt en kommission för jämlik hälsa med uppdrag att sluta hälsoklyftorna inom en generation. Kroppslig hälsa har varit i fokus för registret under en rad år bland annat genom registrering av hälsofrämjande insatser, alkoholvanor, blodtryck och BMI. Personer med schizofreni riskerar att dö i förtid på grund av tillstånd som kan förebyggas. Det är därför viktigt att kroppslig ohälsa identifieras tidigt och att patienterna får tillgång till bästa tillgängliga vård och

6 Årsrapport 2015 Aktiviteter 2015 Bättre tillgång till evidensbaserad psykosocial behandling genom mobil teknik Med start i maj 2015 genomfördes en utbildningsserie för tre grupper personal inom landstingets psykiatri och kommunal socialpsykiatri. Utbildningsseriens målsättning var att skapa förutsättningar inom respektive verksamhet för att självständigt bedriva utbildning, handledning och behandling med Illness Management and Recovery (IMR-programmet), och därigenom: - Öka tillgången till evidensbaserad psykosocial behandling av hög kvalitet för de svårast sjuka. - Minska kostnaderna och behov av extern utbildning och handledning. IMR-programmet, en rekommenderad psykosocial insats i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för schizofreni, är ett manualbaserat behandlingsprogram för personer med svår psykisk sjukdom. Programmet, som kan bedrivas av i stort sett alla yrkeskategorier hjälper patienten att stegvis utarbeta återhämtningsstrategier för att: - Öka sin delaktighet i behandling - Använda läkemedelsbehandling effektivt - Minska återfall och behov av slutenvård - Utveckla eller stärka sina färdigheter att hantera stress eller symtom Ett metodstöd som tidigare utvecklats för ipad (IMRappen) med syfte att underlätta spridningen och genomförandet av IMR-programmet användes i projektet. Projektet kommer att slutrapporteras i december 2016.

Årsrapport 2015 7 Datalager 2015 Figur 2. Ackumulerat antal ny- och uppföljningsregistreringar i PsykosR, 2006-2015 Nedan presenteras datalager för 2015. Med datalager avses de uppgifter (data) som matats in i registret under den aktuella tidsperioden (nyregistreringar och uppföljningsregistreringar). I årsrapporten för 2015 baseras datalagret för 2006-2013 på data från de gamla IT-plattformarna (Atero och ReQua). Datalagret för 2015 års data hämtas från IT-plattformen INCA. Historiska data för åren 2006-2014 redovisas för utvalda variabler. Antal registreringar 2015 Under 2015 gjordes totalt 2414 nyregistreringar och 7140 uppföljningsregistreringar. Antalet nyregistreringar och uppföljningsregistreringar för åren 2006 till 2015 redovisas i Figur 1. Det ackumulerade antalet registreringar för respektive år presenteras i Figur 2. Antalet registreringar per län för 2015 redovisas i Figur 3. I Årsrapporten baseras regionala jämförelser på län med fler än 10 registreringar för respektive kön och variabel, det vill säga, minst 10 registrerade kvinnor och minst 10 registrerade män per variabel. Län som exkluderats på grund av färre än dessa 20 registreringar framgår av respektive jämförelse. Figur 3. Antal ny- och uppföljningsregistreringar i PsykosR per län, 2015 Under 2015 har antalet nyregistreringar minskat med drygt tusen individer jämfört med 2014. Mindre än hälften av registrets unika individer följdes upp. Trenden mot färre nyregistreringar är sedan 2013 tydlig. Figur 1. Antal ny- och uppföljningsregistreringar i PsykosR, 2006-2015 Datakvalitet 2015 Precis som förgående år har en undersökning av registrets datakvalitet genomförts. Data i PsykosR är användargenererad vilket innebär att kvaliteten på data bestäms av den information användarna registrerar i registret. Ett sätt att mäta och analysera datakvalitet är att undersöka andelen obesvarade frågor för en variabel. En fråga kan anses vara obesvarad om den helt saknar data eller om svarsalternativet Uppgift saknas har angivits. Informationen för en specifik variabel för en patient

8 Årsrapport 2015 är således okänd. Andelen okänd information i ett register påverkar vilka slutsatser man kan dra av insamlad data. En stor andel okänd information kan leda till att hela dataunderlaget för en viss variabel blir oanvändbart. På samma sätt ger en låg andel okänd information data av högre tillförlitlighet. Det är naturligtvis svårt att helt och hållet undvika okänd information i ett så pass stort datalager som PsykosR men det är viktigt att tänka på att ofullständiga registreringar får konsekvenser som påverkar hela materialet. Det är även svårt att ange en exakt gräns för vilken andel okänd information som är acceptabel; detta kan enbart bestämmas genom statistisk bearbetning av data för den enskilda variabeln. Datakvalitet bestäms även av frågornas utformning och formulering. I Figur 4 visas genomsnittlig andel obesvarade frågor för utvalda variabler per län 2015. För sammanställningen har data från 26 variabler analyserats avseende obesvarade frågor. Den genomsnittliga andelen obesvarade frågor har därefter sammanställts för respektive län. Figur 4. Genomsnittlig andel obesvarade frågor för utvalda variabler i PsykosR per län, 2015 diastoliskt (19 procent) och systoliskt (19 procent), ligger fortsatt sämre till även om de förbättrats sedan 2014 (från 24 procent). Även frågan om patienter med hemmavarande barn har erhållit föräldrastöd har en fortsatt stor andel ofullständiga svar (19 procent). BMI och GAF (symtom och funktion) tappar något och placerar sig sämre 2015 (ca 15 procent) jämfört med 2014 (14 procent respektive 12 procent). Huruvida patienten har genomfört AUDIT-C, patientens boendeform, om patienten har barn under 18 år, om patienten haft slutenvård senaste 12 månaderna, samt användning av antidepressiva, sedativa, stämningsstabiliserande och antipsykotiska läkemedel har däremot låga andelar obesvarade frågor (mindre än 1 procent). Stockholm har den högsta andelen obesvarade frågor. Detta kan delvis förklaras av att en viss del av den totala datamängden från Stockholm har levererats via ett journalintegrationsprojekt. Projektet kan i nuläget inte leverera data som fullständigt täcker PsykosRs frågebatteri. Variabler där mer än 15 procent av svaren saknas är för Stockholms data: BMI (längd eller vikt) (16 procent), CGI-S (18 procent), Aktuellt diastoliskt blodtryck (18 procent) och Aktuellt systoliskt blodtryck (18 procent), Patienten har erbjudits någon form av föräldrastöd (om patienten bor med minderåriga barn; 42 procent), GAF (symtom och funktion) (52 procent), Psykologisk behandling (31 procent), Psykopedagogisk behandling (32 procent), Somatisk samsjuklighet (35 procent), Sysselsättning (41 procent), Misstanke om läkemedelsbiverkan (45 procent). Södermanland har den näst högsta andelen obesvarade frågor. Variabler där mer än 15 procent av svaren saknas är för Södermanland: BMI (längd eller vikt) (38 procent), CGI-S (42 procent), Patienten har erbjudits någon form av föräldrastöd (om patienten bor med minderåriga barn; 45 procent), Blodtryck, diastoliskt (46 procent) och systoliskt (46 procent), GAF (symtom och funktion) (44 procent). Glädjande nog har den genomsnittliga andelen obesvarade frågor minskat från 10 procent 2014 till 6 procent 2015. Endast tre län placerar sig över genomsnittet för riket. Precis som förgående år varierar den genomsnittliga andelen obesvarade frågor på nationell nivå. Frågor som rör blodtryck, Motsvarande andelar för Örebro är Längd eller Vikt (vilket ger BMI; 31 procent), Aktuellt diastoliskt blodtryck (49 procent) och Aktuellt systoliskt blodtryck (49 procent), Patienten har erbjudits någon form av föräldrastöd (om patienten bor med minderåriga barn; 33 procent), samt huruvida Psykossymtomens svårighetsgrad har bedömts med PANSS/RS-S (94 procent). Även för 2015 har Gotland lägst andel obesvarade frågor för sina registreringar. Enda variabeln som tangerar 15 procent är huruvida patienten erbjudits

någon form av föräldrastöd (om patienten bor med minderåriga barn; 14 procent). Bra jobbat Gotland! Årsrapport 2015 9

10 Årsrapport 2015 Patientgrupp Figur 7. Antal uppföljningsregistreringar per kön i PsykosR, 2006-2015 Könsfördelning 2015 Av de som nyregistrerats i PsykosR under 2015 (totalt 2414) var 44 procent kvinnor och 56 procent män. Vid nyregistrering är det i de flesta landsting något fler män som registreras 2015 (se Figur 5). Södermanland, Värmland och Västmanland uppvisar dock fler kvinnor vid nyregistrering. Figur 6 och 7 visar antal nyregistrerade kvinnor och män samt antal uppföljningsregistrerade kvinnor och män. Figur 5. Andel män och kvinnor bland nyregistrerade i PsykosR per län, 2015 Diagnosfördelning 2015 Nedan presenteras psykosdiagnoser som registreras I PsykosR (Tabell 1). Tabell 1. Diagnoser och diagnoskoder (ICD-10) i PsykosR Figur 6. Antal nyregistreringar per kön i PsykosR, 2015 ICD kod F200 F201 F202 F203 F205 F206 F208 F209 F220 F239 F251 F252 F258 F259 F299 Diagnos Paranoid schizofreni Hebefren schizofreni Kataton schizofreni Odifferentierad schizofreni Schizofrent resttillstånd Schizofreni, simplex Annan specificerad schizofreni Schizofreni, ospecificerad Vanföreställningssyndrom Akut och övergående psykos, ospecificerad Schizoaffektivt syndrom, depressiv typ Schizoaffektivt syndrom, blandad typ Annat specificerat schizoaffektivt syndrom Schizoaffektivt syndrom, ospecificerat Ospecificerad ickeorganisk psykos I Figur 8 redovisas diagnosgrupp fördelad på kön för Schizofreni (F200-F209), Schizoaffektiva syndrom (F251-259), Vanföreställningssyndrom (F220), Akuta psykotiska syndrom (F239) och Ospecificerade

Årsrapport 2015 11 psykotiska syndrom (F299). Det finns en skillnad mellan könen vad gäller diagnosfördelning. Figur 9. Andel kvinnor med sjukdomsduration 0-5 år och 6 år eller längre fördelat på län, 2015 Figur 8. Diagnoser vid ny- och uppföljning i PsykosR för kvinnor och män 2015 Av den totala andelen registrerade 2015 hade 47,2 procent kvinnor och 64,9 procent män schizofrenidiagnos (F200-F209). För de schizoaffektiva syndromen (F251-F259) var motsvarande fördelning 24,9 procent för kvinnor och 13,3 procent för män. Även för vanföreställningssyndrom (F220), akuta psykotiska syndrom (F239) och ospecificerade psykotiska syndrom (F299) finns en skillnad mellan könen som representeras av en något större andel kvinnor. En könsfördelning med totalt sett fler män än kvinnor stämmer med den fördelning som oftast ses i den kliniska vardagen. Även mönstret med fler män med schizofrenidiagnos och fler kvinnor med schizoaffektiv psykos känns igen. Av det totala antalet registrerade, 9 554 personer, är 56 procent män vilket överensstämmer med Socialstyrelsens Patientregister (PAR) där andelen män är 53 procent bland öppenvårdspatienter med psykosdiagnos. Patienter med schizoaffektiv psykos kan registreras i Bipolär och så är nog fallet för många med en övervägande affektiv bild. Figur 10. Andel män med sjukdomsduration 0-5 år och 6 år eller längre fördelat på län, 2015 Sjukdomsduration Från 2014 finns möjlighet att ange om patienten har en kortare eller längre sjukdomsduration än 5 år. Vi har gått ifrån den tidigare modellen med exakt antal år då det är uppgifter som kan vara svåra att hitta och där vår bedömning är att för de som varit sjuka en längre tid spelar inte exakt antal år någon roll. I Figur 9 och Figur 10 presenteras andelen kvinnor och män med sjukdomsduration 0-5 år och 6 år eller längre. På nationell nivå har 9 procent av registrerade kvinnor och 10 procent av registrerade män en sjukdomsduration som är 5 år eller kortare. För kvinnor har Jämtland (13 procent) och Värmland (14

12 Årsrapport 2015 procent) störst andel kvinnor med kortare sjukdomsduration medan Uppsala har lägst andel kvinnor med sjukdomsduration 0-5 år (2 procent). För män har Gotland störst andel (17 procent) och Dalarna lägst (0 procent). Det finns ingen nationell statistik att jämföra med men eftersom det är ett relativt litet antal patienter som insjuknar varje år och en stor andel som har sjukdomen under lång tid är det rimligt att det är en mindre andel som har sjukdomsduration 0-5 år. Variationer mellan länen speglar troligen skillnader i vilka patienter som tagits med i registret snarare än en verklig skillnad i förekomst. 10 procent för de med kortare sjukdomsduration (0-5 år) till 24-30 procent för gruppen med längre sjukdomsduration. Med tanke på den överdödlighet i kroppsliga sjukdomar vi ser i patientgruppen kunde man förvänta sig högre förekomst av samsjuklighet, Figur 12. Andel patienter med somatisk samsjuklighet; sjukdomsduration 0-5 år och 6 år eller längre, 2015* Samsjuklighet Psykiatrisk samsjuklighet för individer med sjukdomsduration 0-5 år och 6 år eller längre presenteras i Figur 11. En skillnad mot förgående år är att Generaliserat ångestsyndrom, Paniksyndrom, Social fobi och Tvångssyndrom har slagits samman till en kategori (Ångestsyndrom). För patienter med sjukdomsduration 0-5 år är depression (8,1 procent) vanligaste form av samsjuklighet följt av autismspektrumstörning (6,2 procent), substansmissbruk/-beroende (4,8 procent) och annan samsjuklighet (6,8 procent). För patienter med sjukdomsduration 6 år eller längre är substansmissbruk/beroende vanligast (4,4 procent). Figur 11. Andel patienter med psykiatrisk sam-sjuklighet; sjukdomsduration 0-5 år och 6 år eller längre, 2015* *För Stockholm saknas data från journalintegrationsprojekt. I Figur 13a och 13b presenteras andelen patienter med substansmissbruk/-beroende fördelat på kön och län. På riksnivå är det tre gånger så vanligt att män har substansmissbruk/-beroende (6 procent) jämfört med kvinnor (2 procent). På Gotland och i Kalmar noteras dock en större andel kvinnor med substansmissbruk/-beroende. I Figur 14 presenteras andelen patienter med sjukdomsduration 0-5 år och 6 år eller längre i olika kategorier av droger. För patienter med sjukdomsduration 0-5 år är cannabis den vanligaste drogen (3 procent) emedan det för patienter med sjukdomsduration 6 år eller längre är vanligast med alkohol (2,1 procent). De stora skillnaderna mellan länen speglar troligen främst skillnader i uppmärksamhet på missbruk snarare än faktiska skillnader i populationen. Det är förmodligen en generell underrapportering av missbruk. Att cannabis är den vanligaste drogen för gruppen med kort sjukdomsduration stämmer med de kliniska iakttagelserna att det är vanligt att patienter med psykos rapporterar att de använt cannabis. Figur 12 visar att somatisk samsjuklighet är tre gånger vanligare bland patienter med sjukdomsduration 6 år eller längre (30 procent) än bland patienter med sjukdomsduration 0-5 år (10 procent). En ökad förekomst av somatiska besvär i gruppen med längre sjukdomsduration är förväntad. Andelen patienter som rapporteras ha somatisk samsjuklighet är något högre än förra året. Från 8-

Årsrapport 2015 13 Figur 13a. Andel kvinnor med substansmissbruk/- beroende fördelat per län, 2015* Figur 13b. Andel män med substansmissbruk/-beroende fördelat per län, 2015* Figur 14. Andel patienter med substansmissbruk/- beroende; sjukdomsduration 0-5 år och 6 år eller längre, 2015*

14 Årsrapport 2015 Åldersfördelning 2015 Medelåldern i PsykosR är relativt hög och åldersfördelningen relativt jämn. I Figur 15 presenteras åldersfördelning för nyregistreringar på nationell nivå under 2015. För uppföljningsregistreringar 2015 som presenteras i Figur 16 redovisas en liknande åldersfördelning. Eftersom vi har en strävan att få med så stor andel av de nyinsjuknade som möjligt, på grund av tidiga insatsers effekt på sjukdomens prognos, borde vi ha en ökad andel i 20-årsåldern. Det gör oss uppmärksamma på att öka insatserna för att få med personer så tidigt som möjligt i processen. Figur 15. Åldersfördelning (%) vid nyregistrering, 2015 Figur 16. Åldersfördelning (%) vid uppföljningsregistrering, 2015 Boende Fördelning av nyregistrerade och uppföljningsregistrerade kvinnors och mäns huvudsakliga boendeform för 2015 presenteras i Figur 17 och Figur 18. Län med färre än 10 registreringar redovisas ej. Motsvarande fördelning för 2009-2015 presenteras i Figur 19 till 22. Drygt hälften av både män och kvinnor (55,6 procent respektive 55,3 procent) bor i ordinärt boende utan stöd. En fjärdedel av kvinnor och en femtedel av män bor i ordinärt boende med någon form av stöd. Ytterligare en femtedel av både män och kvinnor bor i någon form av stödboende. Dessa siffror överensstämmer ganska väl med de resultat som presenterats från kommunernas inventeringar av personer med psykiska funktionhinder där knappt 40 procent rapporteras bo i ordinärt boende utan stöd och 27 procent i ordinärt boende med stöd. (http://www.uppdragpsykiskhalsa.se/wp- content/uploads/2016/03/resultatrapport_2015- Overenskommelsen_Psykisk_Ohalsa- Prestationsbaserad_ersattning.pdf). Det finns stora variationer mellan länen vilket kan spegla både olika strategier för stöd i boende mellan kommuner men också tillgången till bostäder. Variabeln boende är intressant både som en bakgrundsvariabel som visar vilka patienter som är med i kvalitetsregistret men också som en resultatvariabel där boendesituationen vid uppföljning kan vara ett mått på hur väl behandlingsinsatserna fungerat. För att klara ett eget boende behöver personen ha en viss grad av funktionsförmåga. Mönstret ser lika ut för

Årsrapport 2015 15 män och kvinnor och även utvecklingen över tid med något sjunkande andel i eget boende utan stöd medan eget boende med stöd ökat något. Den troligaste förklaringen till detta är att sammansättningen av patientgruppen i registret inte är helt jämförbar mellan 2011 och 2015. Figur 17. Boendeform vid nyregistrering för män per län, 2015* Figur 18. Boendeform vid nyregistrering för kvinnor per län, 2015* Figur 19. Fördelning av boendeform vid nyregistrering för män, 2009-2015* Figur 20. Fördelning av boendeform vid nyregistrering för kvinnor, 2009-2015* *För Stockholm saknas data från journalintegrationsprojekt.

16 Årsrapport 2015 Figur 21. Fördelning av boendeform vid uppföljningsregistrering för kvinnor, 2009-2015* Figur 22. Fördelning av boendeform vid uppföljningsregistrering för män, 2009-2015* *För Stockholm saknas data från journalintegrationsprojekt.

Årsrapport 2015 17 Sysselsättning Möjlighet till arbete och meningsfull sysselsättning poängteras i vårt samhälle. Personer med psykossjukdomar står i många fall långt ifrån arbetsmarknaden och är en grupp som behöver mycket stöd för att komma i arbete. Ett första steg för att öka och bibehålla sin funktionsförmåga är att ha tillgång till meningsfull sysselsättning. Sysselsättning är en variabel som både beskriver gruppen och i stor utsträckning är en resultatvariabel eftersom den går att påverka med behandling och rehabilitering. Figur 24. Sysselsättning för kvinnor vid nyregistrering, 2009-2015* I Figur 23 och Figur 24 presenteras kategorier av sysselsättning för nyregistrerade kvinnor och män för 2009-2015. Andelen arbete eller studier på öppna marknaden med en sysselsättningsgrad motsvarande 50 procent eller mer, arbete eller studier på öppna arbetsmarknaden med en sysselsättningsgrad motsvarande 50 procent eller mindre, arbetslöshet eller arbetsmarknadsåtgärd, skyddad verksamhet med en sysselsättningsgrad motsvarande 50 procent eller mer, skyddad verksamhet med en sysselsättningsgrad motsvarande 50 procent eller mindre, sysselsättning motsvarande Socialtjänstlagens definition, ingen sysselsättning samt uppgift saknas presenteras. Variabeln är flervalsfråga varför summan kan vara mer än 100 procent. Figur 23. Sysselsättning för män vid nyregistrering, 2009-2015* För 2015 hade 60 procent respektive 52 procent av kvinnor och män ingen sysselsättning vid nyregistrering. Andelen individer med en sysselsättning motsvarande 50 procent eller mer på öppna marknaden var 8 procent för kvinnor och 11 procent för män vid nyregistrering. I Figur 25 och Figur 26 presenteras kategorier av sysselsättning för uppföljningsregistrerade kvinnor och män. För 2015 hade 59 procent respektive 57 procent av kvinnor och män ingen sysselsättning vid uppföljningsregistrering. Andelen individer med en sysselsättning motsvarande 50 procent eller mer på öppna marknaden var vid uppföljningsregistrering 6 procent för kvinnor och 7 procent för män. Att cirka 60 procent av individerna helt saknar sysselsättning är alarmerande för denna grupp eftersom det undandrar många människor en möjlighet till delaktighet i samhället och individuell frihet. Att mindre än 10 procent har ett hel- eller deltidsarbete på öppna marknaden är även det en nedslående siffra. Ökade insatser inom området arbete och sysselsättning är angeläget. En jämförelse med inventeringsdata från kommunerna visar liknande siffror för hela gruppen med personer med psykiska funktionshinder. Där rapporteras att 50 procent helt saknar sysselsättning och 15 procent har arbete i någon grad på öppna marknaden. Arbete och meningsfull sysselsättning är faktorer som främjar hälsa och är alltså ett viktigt område för att uppnå jämlik hälsa. Personer med psykiska funktionsnedsättningar har mycket svårt att hitta vägar in på arbetsmarknaden.

18 Årsrapport 2015 Figur 25. Sysselsättning för män vid uppföljningsregistrering, 2009-2015* Figur 26. Sysselsättning för kvinnor vid uppföljningsregistrering, 2009-2015* Figur 27a. Andel kvinnor som vid nyregistrering är arbetslös/saknar sysselsättning per län, 2015* Figur 27b. Andel män som vid nyregistrering är arbetslös/saknar sysselsättning per län, 2015* I Figur 27a och 27b samt Figur 28a och 28b presenteras andelar kvinnor och män utan sysselsättning 2015 fördelade på län. Det är stora variationer mellan länen som kan bero på vilka patientgrupper som tagits med i registret men också på hur arbetsmarknaden ser ut, hur välutvecklade kommunens insatser är och också på innehållet i vård och rehabilitering från landstingen. Vid nyregistrering saknar 62 procent av kvinnor och 55 procent av män sysselsättning. Vid uppföljning är motsvarande andelar 60 procent för kvinnor och 58 procent av män. *För Stockholm saknas data från journalintegrationsprojekt.

Årsrapport 2015 19 Figur 28a. Andel kvinnor som vid uppföljning är arbetslös/saknar sysselsättning per län, 2015* Barn Andelen registrerade individer som bor i hushåll med barn oavsett vårdnadsförhållanden presenteras i Figur 29 och Figur 30. Av figurerna framgår att en dubbelt så stor andel kvinnor bor med barn vid både nyregistrering och uppföljningsregistrering jämfört med män. Under 2015 levde 4 procent av kvinnor och 2 procent av män vid nyregistrering i hushåll med minderåriga barn. Samma år levde 4 procent av kvinnor och 2 procent av män med uppföljningsregistrering i hushåll med barn. Jämförande siffror från kommunernas inventeringar är att cirka 11 procent lever tillsammans med barn under 18 år. Det är betydligt högre andel än här vilket skulle kunna förklaras med att psykossjukdomar och speciellt schizofreni är en sjukdom som drabbar i unga år och som kraftigt påverkar det sociala samspelet. Utvecklingen mot sjunkande andel personer som bor tillsammans med barn under 18 år speglar troligtvis en större spridning då antalet individer i registret ökar. Det är dock en utveckling vi behöver uppmärksamma och det är viktigt att enheterna kommer ihåg att fråga om patienten bor med barn. Figur 28b. Andel män som vid uppföljning är arbetslös/saknar sysselsättning per län, 2015* Figur 29. Andel patienter som vid nyregistrering bor med barn, 2009-2015* Figur 30. Andel patienter som vid uppföljningsregistrering bor med barn, 2009-2015* *För Stockholm saknas data från journalintegrationsprojekt.

20 Årsrapport 2015 Läkemedelsbehandling och läkemedelsgenomgång I Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för antipsykotisk läkemedelsbehandling vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd rekommenderas att hälso- och sjukvården bör erbjuda kontinuerlig behandling med antipsykotiska preparat (S2014-4- 6). Val av preparat ska ta hänsyn till hur allvarlig sjukdomen är samt individuella riskfaktorer, exempelvis suicidalt beteende eller metabola förändringar. Socialstyrelsen poängterar att information till patienten om förväntade behandlingseffekter och potentiella biverkningar samt patientens delaktighet i valet av läkemedel ökar följsamhet till behandling. Vid svårbehandlad sjukdom och/eller kvarvarande symtom och funktionsnedsättning är det viktigt att läkemedelsbehandlingen kompletteras med individuellt anpassade psykosociala insatser (se Nationella riktlinjer för psykosociala insatser vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd 2011). Socialstyrelsen rekommenderar även att hälso- och sjukvården bör erbjuda behandling med Klozapin till personer med schizofreni som trots adekvat dos och behandlingstid med andra antipsykotiska läkemedel har kvarvarande symtom. Klozapin ska användas med generell försiktighet för förstagångsvårdade patienter men ska användas även till denna grupp vid bristande behandlingseffekt eller självmordstankar. Socialstyrelsen har den 13 juni 2016 publicerat en uppföljning av läkemedelsanvändning för 2008-2014. Rapporten ger oss möjlighet att jämföra våra resultat med de som rapporteras. Figur 31. Läkemedelsbehandling för män vid nyregistrering, 2009-2015 Figur 32. Läkemedelsbehandling för kvinnor vid nyregistrering, 2009-2015 Läkemedelsbehandling Andelen kvinnor och män som vid nyregistrering under åren 2009-2015 hade läkemedelsbehandling presenteras i Figur 31 och Figur 32. Behandling med antipsykotiska preparat, antidepressiva preparat, stämningsstabiliserande preparat och ångestdämpande preparat redovisas. Andelen kvinnor med antipsykotisk läkemedelsbehandling var vid nyregistrering 2015 94 procent och motsvarande andel var för män 94 procent. Att nästan alla patienter behandlas med antipsykotiska läkemedel vid nyregistreringen och att denna höga andel även finns vid uppföljningsregistreringarna visar en god följsamhet till Socialstyrelsens riktlinjer att alla bör erbjudas kontinuerlig behandling. Detta överensstämmer väl med resultat från Läkemedelsregistret som rapporteras i Socialstyrelsens uppföljning där det redovisas att 85 procent behandlas med antipsykotiska preparat. Rapporten visar även på regionala skillnader vilket är en bild som bekräftas även av våra resultat.

Årsrapport 2015 21 För behandling med antidepressiva preparat vid nyregistrering är motsvarande andelar 36 procent för kvinnor och 31 procent för män. För stämningsstabiliserande läkemedelsbehandling var andelen 18 procent av kvinnor och 12 procent av män vid nyregistrering. Andelen kvinnor med ångestdämpande läkemedelsbehandling var vid nyregistrering 2015 46 procent för kvinnor och 41 procent för män. Figur 33. Antal antipsykotiska preparat för nyregistrerade kvinnor per län, 2015 En trend kan skönjas för en generell könsskillnad. Andelen kvinnor är något större vad gäller antidepressiva preparat, stämningsstabiliserande preparat och ångestdämpande preparat. Antipsykotisk läkemedelsbehandling Av samtliga antipsykotiska läkemedelsbehandlingar är 30 procent i depåform. Mer än två tredjedelar av läkemedelsbehandlingen sker alltså med tablettbehandling. Kvinnor och män som har behandling med enbart ett antipsykotiskt preparat är 64 procent respektive 70 procent och mindre än 1 procent av kvinnor och män behandlas med fler än 3 preparat. Bland kvinnor och män behandlas cirka en femtedel (22 procent kvinnor och 20 procent män) med två preparat och för behandling med tre preparat är motsvarande andel 4 procent respektive 3 procent. Figur 34. Antal antipsykotiska preparat för nyregistrerade män per län, 2015

22 Årsrapport 2015 Läkemedelsgenomgång I Figur 35a till 36b redovisas andelen kvinnor och män som erhållit en läkemedelsgenomgång tillsammans med läkare någon gång under de senaste 12 månaderna. Genomgång av läkemedel ska ha motsvarat minst enkel läkemedelsgenomgång enligt SOSFS 2012;9, d.v.s. 1) kartläggning av vilka läkemedel patienten är ordinerad och varför 2) vilka av dessa läkemedel patienten använder samt 3) vilka övriga läkemedel (inklusive receptfria läkemedel och kosttillskott) patienten använder Figur 36a. Andel kvinnor som fått läkemedelsgenomgång vid uppföljningsregistrering per län, 2015 Åtgärden innebär även kontroll av att läkemedelslistan är korrekt samt bedömning av att läkemedelsbehandlingen är ändamålsenlig och säker. Figur 35a. Andel kvinnor som fått läkemedelsgenomgång vid nyregistrering per län, 2015 Figur 35b. Andel män som fått läkemedelsgenomgång vid nyregistrering per län, 2015

Årsrapport 2015 23 Figur 36b. Andel män som fått läkemedelsgenomgång vid uppföljningsregistrering per län, 2015 Läkemedelsbiverkan I Figur 37 och 38 presenteras klinikerrapporterad läkemedelsbiverkan för nyregistrerade och uppföljningsregistrerade kvinnor och män 2015, per län och svårighetsgrad. Cirka 23 procent rapporterar någon biverkan vid nyregistrering på nationell nivå. Av dessa är 13 procent lindriga, 9 procent medelsvåra och knappt 1 procent allvarliga. För uppföljningsregistreringar är motsvarande siffror 22 procent rapporterade biverkningar varav 14 procent lindriga, 8 procent medelsvåra och 1 procent allvarliga. Figur 37. Andel patienter som vid nyregistrering rapporterar läkemedelsbiverkan, per län och svårighetsgrad, 2015* För 2015 fanns ett prestationsmål i PRIOsatsningen att 70 procent av patienterna som registreras i de psykiatriska kvalitetsregistren skulle ha erhållit en läkemedelsgenomgång inom de senaste 12 månaderna vid ny- och uppföljningsregistrering. Även i våra data när de flesta län målnivån på 70 procent. Ökningen av antalet läkemedelsgenomgångar i landet är hoppingivande. Detta i kombination med att vi får nationella jämförelsetal för användningen av olika läkemedel, av biverkningar och av resultat för patienterna ger oss verktyg för att arbeta med att optimera läkemedelsbehandlingen. Även från Socialstyrelsens uppföljning finns data som tyder på stora regionala skillnader i läkemedelsanvändning. Samma bild med ibland oförklarliga och ickebehovsorsakade skillnader i läkemedelsanvändning inom länen beskrivs från lokala uppföljningar som gjorts av landstingen själva. *För Stockholm saknas data från journalintegrationsprojekt. En jämlik hälsa förutsätter att det finns jämlik vård och för att uppnå detta måste vi förbättra följsamheten till bästa aktuella kunskap. Eftersom en stor andel av patienterna behandlas med läkemedel blir det en mycket viktig faktor. Vår slutsats från registret är att vi måste fortsätta arbeta med utbildning kring såväl läkemedelsuppföljningar som innehållet i de nationella riktlinjerna.

24 Årsrapport 2015 Figur 38. Andel patienter som vid uppföljning rapporterar läkemedelsbiverkan, per län och svårighetsgrad, 2015* Andelen patienter med rapporterad läkemedelsbiverkan är förvånansvärt låg och torde inte motsvara förekomsten i den kliniska vardagen där de är vanligt förekommande. I Socialstyrelsens uppföljningsrapport använder knappt 20 procent av de som har en antipsykotisk läkemedelsbehandling även biverkansmedicin i form av antikolinerga preparat, sannolikt på grund av extra pyramidala biverkningar. Vår rapportering omfattar alla typer av biverkningar vilket borde göra förekomsten mycket högre än den är. Den låga andelen kan bero på en generell underrapportering som beskrivits i tidigare årsrapport där behandlaren och patient tar biverkningar mer eller mindre för givet. Det kan även bero på att behandlaren inte aktivt efterfrågar biverkningar och/eller att man inte använder något strukturerat instrument för att undersöka läkemedelsbiverkan. Även här behövs ett fortsatt utvecklingsarbete.

Årsrapport 2015 25 Hälsa Body Mass Index - BMI BMI anger relationen mellan längd och vikt. Världshälsoorganisationen (WHO) har definierat gränsvärden för olika kategorier av BMI där BMI mindre än 18,5 representerar undervikt, BMI 18,5-25 normalvikt, BMI 25-30 övervikt samt BMI över 30 representerar fetma. I Figur 39 och Figur 40 presenteras andelen registrerade individer med BMI över 30, det vill säga fetma, för kvinnor och män under åren 2009-2015. Andelarna varierar något över tid för både kvinnor (39-45 procent) och män (31-40 procent). En något större andel kvinnor har BMI över 30 vid nyregistrering (Figur 41). BMI är en viktig faktor även om det inte är säkert att vikt och övervikt i sig är det viktigaste måttet för ohälsa. En kraftig viktuppgång i samband med medicininsättning är ett viktigt observandum och alla enheter bör ha rutiner för att förebygga viktuppgång och ge tidiga insatser när man ser tecken på detta. Figur 41. Andel patienter med BMI över 30 vid nyregistrering, 2015 Figur 39. Andel patienter med BMI över 30 vid nyregistrering, 2009-2015 Figur 42a. Andel patienter med BMI över 30 vid nyregistrering per län, 2014-2015 ackumulerade Figur 40. Andel patienter med BMI över 30 vid uppföljning, 2009-2015 För riket som helhet ligger andelen nyregistrerade individer med BMI över 30 på samma nivå för kvinnor och män både 2014 och 2015. Det höga antalet individer med BMI över 30 är en tydlig utmaning. De skillnader som ses mellan länen kan vara skillnader som också finns i övriga befolkningen (Figur 42a och 42b). Skillnaden kan även bero på andelen ofullständiga data (se Figur 4).

26 Årsrapport 2015 Figur 42b. Andel patienter med BMI över 30 vid uppföljning per län, 2014-2015 ackumulerade

Årsrapport 2015 27 Alkohol- och droganvändning AUDIT version C (Alcohol Use Disorders Identification Test-C) är ett screeningtest som omfattar 3 frågor och kan vara till hjälp att identifiera personer som har ett riskfyllt alkoholbeteende eller aktivt alkoholmissbruk/-beroende. AUDIT-C är en modiferad version av AUDIT omfattande 10 frågor. Användning av AUDIT har hög prioritet i Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för vård och stöd vid missbruk och beroende (Art.nr. 2015-4-2). DUDIT (Drug Use Disorders identification Test) är ett screeningtest som omfattar 11 frågor och kan vara till hjälp att identifiera personer som har ett riskfyllt drogbeteende eller aktivt drogmissbruk/- beroende. I Figur 43 redovisas andelen patienter som besvarat AUDIT-C. Det finns stora variationer mellan länen. På Gotland, Gävleborg, Kronoberg, Stockholm, Figur 43. Andel patienter som besvarat AUDIT C per län, 2015 Uppsala, Värmland, Västernorrland, Västmanland och Östergötland har mer än hälften av alla registrerade patienters alkoholkonsumtion bedömts med AUDIT-C. Detta är en tydlig ökning sedan 2014 vilket är mycket glädjande. I Figur 44 presenteras andelen patienter som besvarat DUDIT. Precis som för AUDIT finns stora variationer mellan länen och en lägre andel på riksnivå jämfört med AUDIT. Andelen som besvarat olika screeningtest är ett processmått och kan ses som mindre viktigt. Erfarenheten från klinisk verksamhet visar dock att användning av instrument ökar sannolikheten att fånga upp pågående risk- eller missbruk. Eftersom användning av alkohol och droger i stor utsträckning påverkar behandlingsresultat är detta ett viktigt processmått. Figur 44. Andel patienter som besvarat DUDIT per län, 2015* *För Stockholm saknas data från journalintegrationsprojekt. I Figur 45a och 45b redovisas andelen patienter med substansmissbruk/-beroende fördelade på kön per län 2015. På riksnivå har 2 procent av kvinnor

28 Årsrapport 2015 och 6 procent av män substansmissbruk/-beroende. Andelen patienter med substansmissbruk/-beroende fördelade på sjukdomsduration (0-5 år och 6 år eller längre) presenteras i Figur 46. Det finns stora variationer vad gäller typ av substansmissbruk/- beroende och även sjukdomsduration. För patienter med sjukdomsduration 0-5 år är cannabis vanligaste typ av substans emedan det för patienter med sjukdomsduration 6 år eller längre är alkohol. Figur 45b. Andel män med substansmissbruk/beroende per län, 2015* Figur 45a. Andel kvinnor med substansmissbruk/beroende per län, 2015* Figur 46. Andelen patienter med olika kategorier av missbruk/beroende; sjukdomsduration 0-5 år och 6 år eller längre, 2015* *För Stockholm saknas data från journalintegrationsprojekt.

Årsrapport 2015 29 GAF GAF (Global Assessment of Functioning) är en numerisk skala, från 0 till 100 (där 0 innebär uppgift saknas eller att skattning ej utförts), som används av kliniker för att subjektivt skatta social-, yrkesrelaterad- och psykosocial funktion, det vill säga hur väl man anpassar sig och hanterar olika situationer i det dagliga livet. Skalan presenteras och beskrivs i DSM-IV-TR. Nedan presenteras GAF-skattningar i kategorier; 1-40 (svåra problem/symtom), 41-60 (medelsvåra problem/symtom) samt >61 (inga eller milda problem/symtom). GAF-symtom I Figur 47 och Figur 48 presenteras kategorier av GAF-symtom för nyregistrerade kvinnor och män för åren 2009 till 2015. Under 2015 hade vid skattningstillfället runt en fjärdedel av både nyregistrerade kvinnor och nyregistrerade män svåra symtom (GAF 1-40). För samma år hade 55 procent av män och 53 procent av kvinnor medelsvåra symtom (GAF 41-60). Cirka en femtedel av nyregistrerade män och ungefär en fjärdedel av kvinnor hade 2015 inga eller milda symtom (GAF >61). I Figur 49 och Figur 50 presenteras kategorier av GAF-symtom för uppföljningsregistrerade kvinnor och män. Under 2015 hade ungefär en fjärdedel av både kvinnor och män svåra symtom (GAF 1-40). För medelsvåra symtom var motsvarande fördelning 56 procent för både kvinnor och män (GAF 41-60). En femtedel av uppföljningsregistrerade kvinnor och en knapp femtedel av uppföljningsregistrerade män hade inga eller milda symtom (GAF >61). Figur 47. GAF symtomskattning vid nyregistrering-män, 2009-2015 Figur 48. GAF symtomskattning vid nyregistreringkvinnor, 2009-2015 Figur 49. GAF symtomskattning vid uppföljning-män, 2009-2015 Figur 50. GAF symtomskattning vid uppföljning-kvinnor, 2009-2015

30 Årsrapport 2015 GAF-funktion I Figur 51 och Figur 52 presenteras kategorier av GAF-funktion för nyregistrerade kvinnor och män för åren 2009 till 2015. Under 2015 hade vid skattningstillfället 22 procent av kvinnor och 21 procent av män allvarliga problem (GAF 1-40). Under 2015 hade 55 procent av nyregistrerade kvinnor medelsvåra problem (GAF 41-60). Motsvarande fördelning var 58 procent av männen. En dryg femtedel av män och en knapp fjärdedel av kvinnor hade inga eller lindriga problem (GAF >61). I Figur 53 och Figur 54 presenteras kategorier av GAF-funktion för uppföljningsregistrerade kvinnor och män. Under 2015 hade en knapp fjärdedel av män och en dryg femtedel av kvinnor allvarliga problem (GAF 1-40). För samma år hade 56 procent av kvinnorna och 57 procent av männen medelsvåra problem (GAF 41-60). En dryg femtedel Figur 51. GAF funktionsskatting vid nyregistrering-män, 2009-2015 av uppföljningsregistrerade kvinnor och en knapp femtedel av uppföljningsregistrerade män hade inga eller lindriga funktionsnedsättningar (GAF >61). Över tid ser bilden ganska stabil ut. Det är nedslående att endast en liten del (20 procent) har värden som visar på en lindrig eller ingen sjukdomsbild. På samma sätt har 20 procent en riktigt svår sjukdomsbild. För gruppen därimellan (41-60 poäng) är det förstås en stor variation. Vi har vält att visa denna uppdelning för att underlätta diskussionen. I förbättringsarbetet kan man självklart välja olika strategier och grupper. Troligen är det inte samma typer av åtgärder som behöver göras för att antalet patienter som finns i gruppen med GAF under 40 ska minska eller för att fler patienter i mittengruppen ska flytta upp till gruppen med höga GAF-värden. Figur 52. GAF funktionsskatting vid nyregistreringkvinnor, 2009-2015 Figur 53. GAF funktionsskatting vid uppföljning-män, 2009-2015 Figur 54. GAF funktionsskatting vid uppföljning-kvinnor, 2009-2015 GAF är en variabel där det är relativt stort bortfall. I landet pågår just nu på många platser byte till andra skalor för att skatta symtom och funktion. Det är möjligt att registret kommer diskutera byte till andra skalor med det är inte aktuell i nuläget.

Årsrapport 2015 31 Hälsofrämjande insatser Enligt Socialstyrelsen är ett rådgivande samtal anpassat efter individens specifika förutsättningar och tar hänsyn till ålder, hälsa och risknivå. Det rådgivande samtalet bedrivs i dialog mellan patient och hälso- och sjukvårdspersonal. Hjälpmedel och uppföljning kan användas. Ett kvalificerat rådgivande samtal är mer utförligt och är ofta baserad på en teori för vilken personalen har särskild metodutbildning, exempelvis kognitiv beteendeterapi eller motiverande samtal (Socialstyrelsen, Artnr. 2011-11-11). I Figur 55 presenteras andelen patienter som fått olika kategorier av hälsofrämjande insatser under 2014. Kategorierna omfattar följande insats och KVÅ-kod: Rådgivande samtal om fysisk aktivitet (DV132), Kvalificerad rådgivning kring fysisk aktivitet (133), Kostrådgivning (DV142), Kvalificerad kostrådgivning (DV143), Rådgivande samtal om tobaksbruk (DV112), Kvalificerat rådgivande samtal om tobaksbruk (DV113), Rådgivande samtal om alkoholvanor (DV122), Kvalificerat rådgivande samtal om alkoholvanor (DV123) samt Kroppslig hälsoundersökning genomförd av läkare (saknar i nuläget KVÅ i PsykosR). Figur 55. Andel patienter som fått olika kategorier av hälsofrämjande insatser, 2015* kroppslig hälsoundersökning genomförd av läkare. Det senare är anmärkningsvärt då fler än var femte patient har någon form av somatisk samsjuklighet. Enligt Socialstyrelsen har personer med allvarlig psykisk sjukdom en förväntad livslängd som är cirka 20 år kortare än den övriga befolkningen och överdödligheten förklaras till stor del av sjukdomar som kan förebyggas, exempelvis hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes (Socialstyrelsen, Art.nr. 2011-11-11; Socialstyrelsen, Art.nr. 2016-06-13). PsykosR är det enda psykiatriska kvalitetsregister som har en fråga kring hälsofrämjande insatser och vi kan därför inte jämföra med andra patientgrupper. Vi tror att det är viktigt att området fokuseras och att redan det har viss effekt men det behövs mycket mer för att skapa de förändringar som behövs. I framtiden behövs mycket mer detaljerade uppgifter för att se skillnaderna mellan olika enheters insatser. Vi arbetar med tydligare instruktioner kring de insatser som finns uppräknade i denna fråga. Blodtryck I Tabell 2 blodtryck för kvinnor, män och totalt 2015. Även bortfall, det vill säga, patienter som saknar aktuellt värde för blodtryck redovisas. Tabell 2. Blodtryck för kvinnor och män, 2015 Kvinnor Män Totalt Diastoliskt blodtryck Systoliskt blodtryck Medelvärde (mmhg) 79,8 81,6 80,8 Bortfall (%) 20 19 19 Medelvärde (mmhg) 127,9 130,7 129,4 Bortfall (%) 20 19 19 *För Stockholm saknas data från journalintegrationsprojekt. Suicid Störst andel patienter har fått rådgivning kring fysisk aktivitet (51 procent) och kostrådgivning (40 procent). Drygt 16 procent har fått rådgivande samtal om tobaksbruk och 18 procent har fått Under 2015 har 161 patienter genomfört ett eller flera suicidförsök (cirka 2 procent). Något fler kvinnor har genomfört ett eller flera suicidförsök, 85 personer.