Något om berättande med film och bilder

Något om berättande med film och bilder OM DRAMATURGI Den antika synen 2 Dramaturgiska funktioner 3 Berättelsens struktur 3 Den episka berättelsen 5 Den rörliga bildens gestaltningskomponenter 6 Bildutsnitt och bildperspektiv 7 Kamerarörelser 8 Att planera film 9 Filmdokument 10 Om klippning 10 Om ljud 11 Bilagor Dogma 95 14 Brechts Verfremdung 14 De 36 grundsituationerna 14 Filmmanus 17

Vad är dramatik annat än livet med de tråkiga avsnitten bortklippta Alfred Hitchcock Om dramaturgi Dramaturgin, eller tänkandet kring hur man strukturerar en berättelse, har sina rötter i antikens Grekland. Där uppstod den alfabetiska skriften och teatern och där växte ett intresse fram för hur man gör berättelser spännande och medryckande. Den antika dramaturgin lade grunden för hur man berättar på teatern, i litteraturen och i filmen. Dramaturgin ligger också nära vårt vardagliga sätt att berätta händelser. I den meningen är berättelsen ett sätt att ordna tiden och skapa mening av den och ur den. Annars är tidens flöde kaotiskt. Drama betyder handling och dramaturgin intresserar sig för handlingens ordning. En av de första tänkarna om dramaturgi var filosofen Aristoteles. Han formulerade sig så här: Från Aristoteles Om diktkonsten (cs 330 f Kr) Berättelsen har början, mitt, och slut Början leder till slutet, slutet är föranlett av början. Berättelsen återger/gestaltar en enhetlig handling Berättelsen i sig formar en gestalt. Berättelsen berättas för att den har något att säga. Berättelsen återger en förändring, en omvandling Aristoteles Det tänkandet tillämpat på en känd historia, den om två tomater som skulle gå över en väg, leder till: a) berätttelsen börjar när tomaterna ska gå över vägen och är slut när de passerat vägen b) att de passerar vägen beror på att de bestämt sig för att göra det i berättelsens inledning c) berättelsens enhetliga handling är tomaternas vägövergång d) att berättelsens början, mitt och slut och enhetliga handling skapar en gestalt (en tydligt avgränsad story eller bild.) e) att tomaterna genomgår en omvandling f) att berättelsen har ett budskap eller en sensmoral. (berättelsen renar oss, ) Att berättelsen blir en gestalt gör den lättare att begripa. För att be-gripa behöver man gripa, och bara det som är synligt och överblickbart går att gripa. Att långfilmer har en viss längd är ett exempel på den bildar en gestalt. Skulle man klara att se en långfilm på 10 timmar? (Om filmer är längre brukar de delas upp i delar

Dramaturgiska funktioner Dramats motor är konflikten. Motsatta viljor möts i handling. Konflikten tar sig uttryck i motsättning mellan karaktärer. Konflikten måste lösas under berättelsen gång, det blir berättelsens mål. Berättelsen har sin egen tid, en dramats tid som använder tiden utifrån vad som är viktigast i berättelsen. Tiden kan skrynklas ihop. Om karaktärer Det vanliga sättet att beteckna karaktärernas funktion görs genom begreppen Protagonist ( huvudperson ) och Antagonist ( bad guy ) Det är protagonisten vi identifierar oss med och vill följa, den som möter svårigheter, motstånd, men genom sitt handlande kan vända situationen. Protagonisten får ofta hjälp av en Hjälte. Hjältens funktion är att stödja huvudpersonen och utjämna styrkeförhållandena i konflikten. Ett modernare språkbruk använder aktantbegreppet. Där skiljer man på Huvudaktant, den Drivande kraften och Tredje kraften. (Hjälten) När man använder desssa begrepp, betonar man vilka dramatiska uppgifter eller funktioner de olika karaktärrerna har. I berättelsens inledning ställs Huvudaktanten inför ett problem, en gåta, ett uppdrag, ett hot, en svårighet. I t ex deckarfilmen inträffar ett mord, i action-filmen ställs huvudpersonen inför ett svårt uppdrag. Vardagens ordning rubbas, kaos inträder Huvudaktanten hamnar nere i smutsen, får bara 0,1 % kraft. Konflikten påbörjas av den Drivande kraften som inledningsvis har 99,9 %. Spelet om 100 % sätter igång. Huvudaktanten blir intressantare ju svagare han är inledningsvis (ju större förändring kan han genomgå) Allmänt brukar vi (åtminstone på film) sympatisera med och identifiera oss med den svagaste. Den Tredje kraften hjälper Huvudaktanten. Tillsammans kan de stå emot den Drivande kraften. Konflikten skapar en framåtrörelse genom frågan hur ska det gå?. Det är framåtrörelsen som suger tag i vårt intresse och drar in oss i berättelsens värld. En dramatisk berättelse kan ha flera konflikter, men bara en huvudkonflikt. De andra är delkonflikter. Berättelsens struktur Den dramtiska berättelsen brukar i filmer ordnas i en struktur med sex delar, där varje del har en speciell funktion för berättandet av berättelsen. (De två första delarna kan ses som början, de två följande som mitten och de två sista som slutet) Anslag (överenskommelse om genre samt om berättelsens konflikten) Presentation (karaktärer och konflikter presenteras, planteringar och fakta) Fördjupning (konflikten fördjupas till kristillstånd som kräver handling) Konfliktupptrappning (Protagonisten rör sig nu medvetet mot en lösning av konflikten) Konfliktförlösning (berättelsens konflikt får en lösning ) Avtoning (en mjuk avrundning av berättelsen)

Ur Kjell Sundstedts Att skriva för film Den här dramaturgiska modellen brukar kallas för den anglosachiska dramaturgin eller Hollywood-modellen. I Sverige har den populariserats och spritts av dramaturgen Ola Olsson. Återgår vi till berättelsen om två tomater så lyder de första raderna : Två tomater skulle gå över en väg Det är berättelsens Anslag och i det får vi reda på två saker. Dels vilken genre berättelsen har. (det rör sig inte om realism utan saga) Dels antyds konflikten. Tomater är mjuka, på vägar rullar hårda fordon. I allt berättande är det viktigt att snabbt sluta en överenskommelse med betraktaren, vad kommer att berättas och hur kommer det att berättas. Vändpunkter I berättelsen finns vändpunkter, situationer där handlingen tar en annan riktning. Den första vändpunkten brukar vara den som sätter igång konflikten, Den andra vändpunkten ligger innan konfliktförlösningen, det som leder till den avgörande konfrontationen. Filmen har vändpunkter, men även de enskilda sceneran har sina vändpunkter. När man ska skriva manus, är en bra utgångspunkt att försöka tillämpa anslag, presentation osv även i de enskilda scenerna. Dramatisk upphetttning Dramat använder redskap för att hetta upp berättelsen. De vanligaste är olika hinder, som försvårar för de agerande. T ex tidsfrist, att ett uppdrag måste lösas inom en viss tid. Andra redskap är planteringar eller förebådanden. Hänger ett gevär på väggen i första akten, kommer det så småningom att avlossas. I bild brukar de flesta föremål laddas, fyllas med innebörder. Allmänt för berättande är att inte säga för mycket och inte för lite. Det gäller att förebåda utan att föregripa. Berömt är begreppet cliff-hanger, där hjälten lämnas hängande i klippan till nästa avsnitt. Den metoden fick genombrott genom de litterära följetongerna och har tagits över av såpor.

Aktivitet och handling En man talar i telefon. Det är en aktivitet. Han hotar en person. Det är handling. Skilj på aktivitet och handling. Koncentrera er på handlingen. Uttryckt på ett annat sätt är det skillnad pä händelse och situation. En situation kräver ingripande, en handling. En händelse är något som inträffar. Den episka framställningen I den episka framställningen styrs inte berättelsen av dramats tid, att en huvudkonflikt bär berättelsen och måste lösas inom berättelsens tidsram. Epiken kan arbeta mer kronologiskt eller mer associativt, ofta med ett tema. Huvudpersponerna kan vara lika sökande och utsatta för tillfälligheternas spel som i verkligheten. Världen kan vara gåtfull och irrationell och slumpen kan ges betydelse. I den dramatiska berättelsen gör sig berättaren osynlig. I den episka berättelsen är berättaren synliggjord och det är hans bild av världen som vi öppet och direkt möter. Berättarens perspektiv styr hanlingen och tiden. Manusförfattaren och filmaren Kjell Sundstedt kallar den dramatiska berättelsen för Vem vinner och den episka för Resan Ett exempel på episkt berättande är filmen Forrest Gump där Forrest berättar om sitt liv och där hans kommentarer binder ihop episoder. Såporna på tv (t ex Rederiet) har en episk ram med episoder som är dramatiska. Fast i motsats till dramatiska berättelser, lär sig huvudpersonerna inget av konflikterna, de utveckas inte. De förblir ständigt desamma (vilket är kärnan i såpona, karaktärerna är indragna i en konflikt-automat som med smärre variationer ständigt upprepas) Informationsfilmer och dokumentärer ligger närmre den episka berättelsen än den dramatiska. Information och dokumentära framställningar Dessa genrer hämtar mycket från de två övriga. Konflikter används ofta i nyhetsprogram, möjlighet till identitet med någon behövs för intresset. Det går att använda hinder och andra konventioner. Konventioner är bra, de underlättar kommunikationen, gör saker snabbare och lättare att förstå. Dokumentären brukar ha ett mer direkt tilltal från producenten och ett tydligare budskap. Och de är inte fiction, alltså påhittade historier. Inom dessa genrer är några nyckerord: Identifikation (vem ska publiken kunna identifiera sig med) Avstånd (hur pass nära publiken är händelsen) Vinkel (vilket perspektiv ska berättelsen ges) Konkretisering (hur kan berättelssen göras begriplig) Reportage I reportaget brukar den journalistiska principen om det viktigaste först (den omvända pyramiden) vara viktig. En god trestegs-regel är: Säg vad du ska säga Säg det Säg vad du har sagt

Andra punkter att ta fasta på är: Vad det handlar om Vem/vilka det handlar om När det händer Var det händer Hur det händer Varför det händer. Andra sätt att berätta Det finns förstås andra sätt att formulera hur berättande på film och teater ska byggas upp. I bilagorna återges Brechts syn på Verfremdungs"-effekter, alltså sätt att bryta publikens känslomässiga upplevelse och förtrollning till förmån för en kritisk distans.. Vidare återges Dogma 95:s manifest för hur film ska skapas. Dogma 95, initierat bl a av danske regissören Lars von Triers, har såväl estetiska som etiska utgångspunkter för sin utmaning mot dramatugins förutsägbarhet och hyllande av den ytliga handlingen Från feministiskt håll menas också att det finns en kvinnlig dramaturgi. Den rörliga bildens gestaltningskomponenter Människan Klädsel Miljö Rekvisita Tidpunkt Ljussättning Vad man ser Bildkomposition och sceneri Bildutsnitt Kameravinklar Kamerarörelser Färg Klippning Hur man ser Dialog Ljud Musik Titel Vad man hör

Bildutsnitt De tre vanligaste bildutsnitten är närbild, halvbild, helbild och översiktsbild (avståndsbild). Utsnitten har olika laddningar av känslor och information. Närbilden är väldigt stark och privat och den tar tag i vår uppmärksamhet. Översiktsbilden är lugnare och ger översikt Närbild Halvbild (Vanligaste tv-utsnittet) Helbild Översiktsbild Hur man kan använda bildutsnitt När man filmar bör man utnyttja de olika bildutsnitten. Dels säger bildutsnitten olika saker, dels får man ett mer varierat och spännande berättande. Allmänt brukar det gå bra att klippa mellan de olika bildutsnitt. Om t ex en man sitter och pratar i närbild, går det ofta bra att klippa direkt till samma man i halvbild. Filmer brukar ofta inledas med etableringsbilder, som snabbt ska ge åskådaren besked om filmens miljö. Till det används översiktbilder. När man är ute och filmar bör man ta samma scen med olika bildutsnitt. Dels får man ett arkiv med inklippsbilder (bilder att använda som "utfyllnad") Dels kan olika versionerna underlätta vid redigeringen. (Vanliga inklippsbilder kan man se i tv-intervjuer där bilder på den den intervjuade varvas med bilder på när han/hon sitter vid sitt skrivbord, eller när reportern nickar förstående) Gör det till en vana att ta en del inklippsbilder. De är bra att ha.

Bildperspektiv (bildvinkel) Genom olika vinklar kan bilden ges betydelser. De vanligaste är grodperspektiv, som ser motivet underifrån. Människor visade genom grodperpektivet ser mäktiga ut. I fågelperspektiv ses motivet från ovan. Vi är mycket känsliga för små skiftningar i bildperspektiv, som berättarkomponent är perspektivet intressant att utforska och använda. Fågelperspektiv Kamerarörelser Vanligaste kamerarörelserna är panorering och tiltning. En panorering är en rörelse med kameran i sidled. En tiltning är en rörelsen med kameran vertikalt Med hjälp av kamernas optik kan man använda in- och utzoomingar. Kameran kan också fås i rörelse, genom åkningar. Observera att en åkning upplevs som mer "naturligt" för oss än in- och utzoomingar. Har man ingen räls eller kran för åkning, kan man ta till annat, t ex fotografen sätter sig i en rullstol, att kameran läggs i en barnvagn eller kundvagn. Ofta fungerar det också bra om fotografen går långsamt och stöds av en medhjälpare. Skärpeförändring Genom en skärpeförändring kan kameran styra åskådarens blick. Skärpedjupet bestämmer hur djupt bildrummet blir för betraktaren

Att planera Hur man kan komma gång Det är skillnad på att göra en dramatisk berättelse och en informationsfilm. De råd som ges här nedan är allmänna och man får ta fasta på det som passar. Inledningsvis måste man blanda kreativitet och ordning. Fundera och släpp lös idéerna kring projektet. Ofta är det rätt märkliga idéer som kan bära vidare, så det är viktigt att släppa loss fanasin. Anteckna idéer. Förberedelserna kan delas in i två faser eller processer; inventera budskap, målgrupp, argument disponera innehållet efter det. 1. Budskap; budskap och argumenten för budskapet. Välja bästa och antal argument, positionera argument. Om budskapet är att intressera gymnasieelever för KTH, så gäller det att hitta bärande argument (inte för många, högst tre och troligen bäst med bara ett) Att positionera innbär att hitta en position, ett läge för budskapet. T ex kan man säga att Volvo positionerar sig med "säkerhet". 2. Målgrupp; vilka är de, vad vet de, hur kommer att använda filmen Bestäm genre; dramatisk berättelse eller info/reklam och filmens ton, rolig, saklig, mystisk? I all kommunikation har man tre uppgifter: att skapa trovärdighet - folk måste tro på dig för att vara beredda att lyssna till dig (titta gärna på hur Rapport och Aktuellt skapar trovärdighet genom hur studion ser ut, ljudeffekter, klädsel och tonfall. För att kunna tala till folk måste du vara till-talande) Vad hade Loket för till-tal, vilken trovärdighet ville han bygga upp? Hur? att undervisa - förmedla argument, sakskäl att beröra - ingen övertygas på djupet utan att bli känslomässigt berörd. Som filmare måste ni väcka och behålla publikens intresse och det främsta medlet är att skapa en film med framåtrörelse (publikens dras in i berättelsen och vill vet hur det ska gå) Viktigt är också att ge åskådarna möjlighet till identifikation med någon, något.

AIDA Det finns en klok gammal reklamramsa man kan ha i bakhuvudet, den s k AIDA. Den försöker beskriva stegen för att få en kund att köpa en vara. Attention först handlar det om att väcka uppmärksamhet Interest nästa steg är att väcka intresse Desire sen att få kunden att känna begär efter varan Action slutligen att få kunden att handla (i dubbel bemärkelse) Filmdokument En berättelse finns på två plan, handlingsplanet och berättarplanet. Handlingsplanet är grovt sett vad som berättas och berättarplanet, hur det berättas. Erfarenheten visar att ju mer tid man lägger på handlingsplanet, ju bättre blir filmen. What is not on page, is not on stage lyder ett klokt råd. Det handlar helt enkelt om förberedelser och planering. Filmdokument: premiss: filmens budskap kort sammanfattat, ung som sens moral pitch: filmens innehåll på ett vykort synopsis ca 2 sid A4-referat av handlingen (ung som en saklig novell) Bör inledningsvis ta upp syfte, budskap och målgrupp. Gärna med en viktig scen mer utförligt beskriven. manus Beskrivning av vad som händer i bilden och vad som hörs. Scenerna numreras. Tid på dygnet,, plats, personer, repliker och ljud, 1 minut film = en sida. Ny plats, andra personer, annan tid, annan handling är en ny scen. Manuset innehåller få eller inga regianvisning, det rör sig på handlingsplanet. Skrivs alltid i presens. (nutid) Ett filmmanus finns med som bilaga. bildmanus detaljerat om varje scen med kameraanvisningar, (bildutsnitt, panorering; tiltning osv), ljud (repliker, miljö- och effektljud) Medverkande, rekvisita, specioalutrustning m m) Bildmanuset ritas in i rutor. Det finns bildmanus-mallar att utgå från. Bildmanuset rör sig på berättarplanet. Om klippning m m Innan filminspelningen börjar är det bra att känna till lite om om bildavsökning och varför och hur man klipper film. Det är genom klippning (redigering) som ditt material blir en film. Bildavsökning När vi ser bilder, rör sig våra ögon. Ögonen söker av bilderna. I arbetetmed film ska vi som allmän regel undvika att skapa "jump-cuts", dvs sådana skillnader mellan bildssekvenser att ögat tvingas göra hopp. Ett föremål som befinner sig i vänstra delen av bildfältet i en sekvens, bör inte placeras i högra bildfältet i nästa. Även byten av bildutsnitt kan skapa jump-cuts om de inte görs riktigt. Kamerarörelse När en bild som innehåller en kamerarörelse ( t ex en panorering till höger), klipps till en

ska inledas med en fast (stillastående bild), därefter kamerarörelsen, slutligen en ny fast bild. Då undviker man att det skapas jump-cuts. Blick- rörelseriktning Om två personer samtalar i en film, måste de titta mot varandra i bilderna. Om en scen ska filmas där en person jagar en annan, måste bådas rörelseriktningarna vara åt samma håll. Annars springer de mot varandra. En bil som filmas, bör ha samma riktning genom scenerna. Inom filmen kallas detta för 180-gradersregeln. Håll uppsikt över riktningar i filmerna. Tidsklipp Ett inspelat material måste förkortas. Det gör filmen mer koncentrerad. Inför varje scen som spelas in, bör man tänka på hur den ska kunna göras kortare. I verkligheten tar mannens promenad till tåget 10 minuter. Om inget viktigt händer under promenaden, kan den förkortas till 30 eller kanske tre sekunder. Fundera över hur! Betoningsklipp Ett vanligt sätt att använda klipp är för att betona. En livrädd kvinna, kommer bort i avståndsbilden. Rädslan syns i närbilden. Vad är viktigt i scenen och hur kan man tänka sig att det ska filmas för att underlätta redigeringen? När du filmar, ta gärna om scener med olika bildutsnitt och kameravinklar. Då får du mer att välja mellan när du klipper. Hur någon reager - närbild, vad någon reagerar på - helbild Förflyttningklipp Klipp måste göras mellan scener/händelser och ur scener. En kvinna som går in genom en dörr, måste komma ut på andra sidan. Hur ska kameran ställas upp? Rörelseklipp Vår blick söker rörelsen. Därför är rörelser bra att klippa på. Om en kvinna i halvbild för kaffekoppen mot munnen kan vi klippa in henne i närbild om rörelsen fortsätter där. Våra ögon ser bara rörelsen och inte ändringen av bildutsnitt. Därför är det bra filma samma rörelse med olika bildutsnitt. En person som går ut ur bildrummet, "tar med sig bilden". Just där är det bra att klippa. Ljudklipp Ljud är utmärkt för att överbrygga klipp. Ett stark ljud gör klippet "osynligt" Dessutom är det en bra regel att låta ljudet från en ny scen komma före bilden. Om Ljud Filmens världen består av bild och ljud. I filmer och till bilder fungerar ljud allmänt så att det förstärker realismen, trovärdigheten. Är vi inte hörselskadade hör vi oftast ljud till allt vi ser. Vi har en sinnenas synkronisering, bild och ljud följs åt och förstärker varandra, överlagras och bidrar till varandras karaktär. Ljud är till sin karaktär tre-dimensionellt, det har utbreddning i rummet. Med hjälp av ljud ges filmens gestalter kropp. Ljudet får en perceptuell funktion, det underlättar vår orientering, vår sortering. När ljud och bild samstämmer förmår vi ta emot mer infromation. Ljud styr åskådarens uppmärksamhet och bestämmer var vi ska titta på bild-duken Plötsliga, starka ljud brukar också göra klipp osynliga, ljudet gör att vi inte ser klippen. Ljud har också expressiva funktioner, eftersom ljud alltid skapar känsloassociationer. I likhet med bilder går ljud in i oss genom magen. Vi upplever direkt utan att behöva tolka. Det gör ljud till ett kraftfullt redskap i video och film.

Ljud brukar delas upp i: Musik Miljöljud Dialog Ljudet kan formas med hjälp av ljudstyrka,tonhöjd och klangfärg. Musik De flesta fictionfilmer använder musik. Filmerna inleds med förtitlar och musik. På det sättet används musik för att skapa ett anslag, ge underlag för den genre filmen arbetar i. Musik kan framkalla känslor, rörelse, puls och rytm. Den används att ge ljud åt konflikter. Den kan samverka med eller motverka filmens bilder. Musiken är också utmärkt att använda för att ge tydliga signaler till publiken Då kan den kan användas för att förebåda. Det ska höras när det hemska monstret har upptäckt den oskyldiga flickan. När monstret jagar flickan används musiken för att höja tempot, pulsen. Musiken kan också bekräfta att flickan klarat sig undan sin förföljare. Musik och ljud kan uttrycka och visa social/etnisk tillhörighet. Hårdrockaren har sitt ljud, soulfreaken sitt. Musiken kan beskriva eller karaktärisera personer, grupper och revir. Miljöljud De realistiska miljöljuden kan hjälpa till att skapa en plats. Det låter t ex inte likadant på ett kontor som på ett badhus. Det kan bestämma tidpunkt, såväl under dygnet, årstiden som historiskt. Det bidrar till att skapa autencitet genom att låta oss höra verklighetens ljud. Effektljud En annan typ av miljöljud är effektljud. Det är ljud som är hämtade från verkligheten men förstärkta, förstorade eller ändrade på annat sätt. Ett exempel är ljudet när någon får en smäll. I verkligheten hörs det knappt. På film behöver ljudet förstärkas för att det ska framträda. Eftersom ljud är berättelser accepterar de flesta att vi förvränger, använder effekter för att ljudet ska höras ordentligt. Dialog I berättelsen ska dialogen föra handlingen framåt. I all dramaturgi skiljer man på aktivitet och handling. Aktivitet kan vara att en person ringer ett telefonsamtal. Handlingen kan vara att personen i samtalet gör slut med sin fästman/fästmö. Speakerljud En speakerröst går utmärkt att använda i video, kanske främst i produktioner av faktakaraktär. Rösten hjälper oss till rätta, blir en publikens vän.

Bra att känna till är att om vi använder röster i film,brukar tittarna tolka rösterna som stereotyper. I USA används t ex i huvudsak två mansröster för att göra de flesta trailers till nya filmer. Båda rösterna är djupa och pålitliga. Om tystnad Om vi ska använda ljud,måste vi planera för tystnad.en bild är inte bunden till tid. Däremot finns ljud bara under den tid det hörs. Ljud är fast i tiden. Ibland kan det bli problem att fylla ut med ljud. Ett tips är att använda ljud i inledningen till scener. Sen kan man tona ner ljudet utan att någon egentligen tänker på det. Samtidigt bör video alltid ha ljud, även tystnad måste gestaltas med hjälp av ljud. Mixning och toning När man mixar ljud blandar man två eller fler ljudkällor. Toning kan göras antingen som intoning eller uttoning. In-och uttoningar är viktiga.vi har svårt för ljud som plötsligt börjar och slutar Allmänt har vi sämre tolerans för då ligt ljud än dålig bild. Om ljudet är bra,blir vi indragna i filmen. Bra ljud ger faktiskt bättre bild.

DOGMA 95:s teser (Lars von Trier m fl) 1. Inspelningen ska göras på plats. Rekvisita och scenografi får inte användas. 2. Ljud och bild får aldrig framställas separat. (Musik får alltså inte användas såvida den inte förekommer på inspelningsplatsen.) 3. Inspelningen ska ske med handkamera. Rörelser eller stadiga bilder som kan åstadkommas med handkamera är tilllåtna. 4. Filmen ska vara färgfilm. Ljussättning accepteras inte. 5. Optisk bearbetning och filtrering av filmen är förbjudet. 6. Filmen får inte innehålla ytlig action. (Mord, vapen osv. får inte förekomma.) 7. Tidsmässig och geografisk alienation är förbjuden (vilket innebär att filmen utspelas här och nu.) 8. Genrefilm accepteras inte. 9. Filmformatet ska vara Academy 35. 10. Regissören ska inte omnämnas i för- eller sluttexter. Bertholt Brechts Verfremdung Den tyske författaren och dramatikern Brecht 1898-1956 är berömd för sina "ickearistoteliska" dramer. Han ville bort från skådespelarens identifikation med rollgestalten och med publikens känslomässiga invelse i pjäserna. Målet var i stället att få publiken att med kritisk distans iaktta skeendet på scenen. Det skulle uppnås genom s.k. "Verfremdungs"-effekter t.ex. genom att skådespelaren övergav sin identitet med rollen och direkt vände sig ut mot publiken med en sång. Brecht De trettiosex grundsituationerna En teori med rötter hos filosofen Goethe och teatermannen Gozzi menade att det finns 36 grundhistorier som berättelser skapas ur. Dramatiska konflikter byggs upp av olika typer av motsättningar. Goethe och Gozzi försökte ringa in dem. Teorin togs upp av författaren Polti, som ansåg att i de första 17 situationerna står två krafter emot varandra. Från den artonde situationen behövs en tredje kraft.

Ryssen Vladimir Propp är inne på liknande spår när han analyserade ryska sagor på 1920-talet. Han fann återkommande motiv i olika sagotyper. Propp identifierade 31 skilda funktioner i sagorna. Inom fransk strukturalistisk forskning har dessa diskusioner förts vidare av personer som A.J. Greimas och Tzvetan Todorov GeorgePoltis 36 grundsituationer 1. Bön om hjälp 2. Befrielse 3. Brott och hämnd 4. Blodshämnd 5. Förföljelse G. Hemsökelse 7. Offer för olycka eller illdåd 8. Revolt 9. Djärvt företag 10. Bortrövande 11. Gåta 12. Att nå sitt mål I3. Familjehat 14. Rivalitet inom familjen I5. Äktenskapsbrott med mord I6. Sinnessjukdom 17. Ödesdiger obetänksamhet 18. Omedvetna kärleksbrott 19. Mord på okänd frände 20. Att offra sig för ett ideal 21. Att offra sig för en närstående 22. Allt offras för en lidelse 23. Nödvändigheten att offra en älskad 24. Rivalitet mellan en överlägsen och en underlägsen 25. Äktenskapsbrott 26. Brottslig kärlek 27. Upptäckt av en älskads vanära 28. Förhinder av kärlek 29. Älska en fiende 30. Ärelystnad 31. Konflikt med Gud 32. Oberättigad svartsjuka 33. Misstag (felbedömning) 34. Ånger 35. Återfinnande av en förlorad 36. Förlust av en älskad

Filmmanus Nedan är ett exempel på manus i form av det amerikanska manuset som använder en spalt över hela sidan. Det är idag den vanligaste manusformen. (I svensk tv-produktion användes tidigare tvåspaltsmanus (miljö, rekvisita i vänsterspalten medan dialogen skrivs i högerspalt) Formatreglerna säger att scenerna ska ha ett nummer som skrivs till vänster om vänstermarginalen. Scenrubrikerna (EXT för exteriör, INT för interiör) plats och tid, (DAG, NATT; MORGON eller KVÄLL) skrivs med versaler i vänstermarginalen. Under linjen finns de med som medverkar i scenen. Däefter kommer en scenbeskrivning. När någon av karaktärerna yttrar sig skrivs namnet i versaler mitt på sidan och dialogen under. Den ska lätt kunna skiljas från scenbeskrivningen. När en scen fortsättet till ny sida, skrivs FORTSÄTTER längst ner i högermarginalen och FORTSÄTTER längst upp till vänster på nästa sida. Det finns också konventioner för hur dialoger uttalas, för rörelser, för telefonsamtal, POV point of view när kamerna är någons ögon, när man filmar genom t ex ett fönster, OS off sceen ljud/tal från någon, något utanför scenen m m. En scen kan definieras som ett händelseförlopp som kan filmas från början till slut utan att kameran behöver flyttas. Byte av miljö, tid, personer och handling brukar ge scenbyten. Många arbetar efter att en manus-sida ska motsvara en minuts film

3. EXT. SKOLGÅRDEN DAG Lasse och Karin Lasse står utanför ingången till skolan och letar i sin skolväska. Karin närmar sig. Hon stannar framför honom. Lasse tittar upp. KARIN Varför står du här och hänger. Ska inte du in till lektionen? Lasse slänger skolväskan på marken. Han vänder sig om. KARIN Men svara då, vad är det med dig? LASSE Vad har du med det att göra? Sköt dig själv. Du är alldeles för nyfiken. Stick! Karin tittar på honom. Sparkar till hans väska med foten. KARIN Fan vad du är konstig. Dig går det ju inte att snacka med. Karin tittar på honom och går sedan snabbt därifrån. Lasse ser efter henne. Han sparkar till väskan. FORTSÄTTER - - - - - - -- - - - - - - - - - - - - -- - - - - - - -- - - - - - - -- - - - - - - - - - -