I nöd och list En Sigtunsk skröna kanske inte sann men sannolik. av Gunnar Ljunggren Copyright Gunnar Ljunggren 2012
Fönsterluckorna stod på vid gavel ut mot den glittrade fjärden. Egentligen var det inte varmt nog att diska med öppna luckor men ilskan och värmen från spisen gjorde att den kalla vårvinden kändes som en lindrande smekning mot hennes kind. Han hade lovat att laga ytterdörren som blivit skev under vintern. Han hade lovat att sätta upp gardiner i barnens rum. Han hade lovat att stanna hemma hela våren och sommaren. Förbannade karlar. Aldrig fanns de till hands när man som mest behövde dem. Ingenting blev gjort om man inte själv tog tag i saker och ting. Sigrid var en ståtlig kvinna. Längre och vackrare än de flesta men känd för sitt häftiga humör. Tillsammans med Erik hade hon två söner. Olof och Emund. Egentligen borde pojkarna vara med sin far men han fanns sällan till hands när de som mest behövde honom. Nu hade han rest till Danmark för att vara med vid sin bror Olofs begravning. Han skulle ha kommit hem i förra veckan men fortfarande hade hon inte sett röken av honom. Även om hon inte visste, så var hon säker på att han passade på att roa sig kungligt så snart han var hemifrån. En liten fågel hade sjungit i hennes öra och berättat om en ung dansk kvinna som hennes man hade ett gott öga till. Anledningen att Sigrid valt att gifta sig med Erik var att han, bortsett från att han var stilig, ägde en stor gård och en ansenlig förmögenhet. Men det var inte bara Sigrid som tyckte att han var stilig och rik. När de var på fest var det ofta damer som kastade längtansfulla blickar mot honom. Erik var dessutom fåfäng och lät sig lätt förföras. Dessa tankar kom upp i hennes huvud medan hon torkade muggar och tallrikar. Hon började ångra sitt val. Vänta bara till han kom hem, då skulle hon tala om för honom vad hon tänkte och tyckte. Visst var han vacker och rik men hon var ännu vackrare, dessutom stark och förbannad. Var det så att han föredrog andra kvinnor så kunde han gärna packa sina saker och flytta. Hon skulle behålla huset, barnen och sin del av deras samlade tillgångar. Till och med den största delen. Sen kunde han roa sig bäst han kunde. Färdig med disken sveper hon en schal omkring sig och går ner till sjön. Solen hade redan försvunnit bakom skogsbrynet. Fylld av dystra tankar ser hon ut över det svarta vattnet. Hon hade bestämt sig. När han kom hem skulle hon överbevisa honom om hans affär med den danska lilla slampan och sedan slänga ut honom. Nu skulle hon bli lika rik som han, om inte ännu rikare.
Det hade inte varit svårt att få Erik att erkänna sitt förhållande till sin danska väninna så det blev en lätt match att be honom försvinna ur hennes liv. Men att få behålla huset och pengarna hade krävt både övertalning och hot. Han var medveten om att vad som helst kunde hända om han inte gav med sig. Sigrid hade segrat. Nu var hon en förmögen kvinna med ett stort hus. Trots att hon redan hade två halvvuxna söner saknades det inte män som åtrådde henne men hon var helt ointresserad. Ännu hade inte någon man dykt upp som fångat hennes intresse. En hade varit så efterhängsen att hon till slut följt med för att tillbringa natten tillsammans med honom i hans hus. Olyckligtvis hade huset brunnit ner efter att hon lämnat honom. Han hade blivit kvar i lågorna. En norrman som heter Olav Sommar i Sigtuna. Mälaren glittrar i solskenet. Folk samlas vid stränderna. En och annan roddbåt och segelbåt glider förbi. Sigrid har tagit ledigt från husliga bestyr och slagit sig ner på en av bryggorna. Hon sitter med fötterna i det ljumma vattnet och njuter av ensamheten. Sönerna är borta på var sitt håll. Olov har åkt till Danmark för att hälsa på sin pappa och Emund till Sigrids släktingar i Västergötland. Hon behöver bara tänka på sig själv. Från en av gränderna vid Stora Gatan kommer en stilig ung man ut på bryggan. Han frågar artigt om han får slå sig ner. Sigrid tycker hans norska brytning låter glad och vänlig. Istället för att som vanligt be män som kommer för nära att försvinna, ler hon vänligt och ber honom sätta sig ner. Han tar av sig skorna och sätter sig en bit ifrån Sigrid. De sitter båda tysta och njuter av värmen och stillheten. I smyg ser han beundrande på den vackra kvinnan vid sin sida. Hon bar en lång kjol och under särken anade han en fyllig barm. Hennes rågblonda hår var uppsatt i en knut. Nacken var lång och vackert böjd. Sigrid får veta att hans namn är Olav och kommer från Norge. Han är på en kort visit i Sverige för att göra en del affärer innan han åter reser tillbaka. Dagen går, samtalet på bryggan blir alltmer intimt. Olav har förstått att hon har en stor gård och en ansenlig förmögenhet och att hon lever ensam med två vuxna söner. Han berättar om sitt liv i Norge. Förutom en stor gård var han också ägare till en hel del fartyg. Sigrid som var hjärtligt trött på att bli uppvaktad av män som mer såg till hennes rikedomar än till hennes person hade äntligen träffat någon som förmodligen inte enbart var ute efter hennes pengar. Kanske skulle hon istället se om hon, med lite förförelsekonster och list, skulle kunna komma över
hans slantar. Visserligen borde hon vis av skadan efter äktenskapet med Erik akta sig för att ge sig till någon för pengarnas skull, men just nu skulle det kännas bra att vidga sina vyer och komma över lite norska slantar. Han var ju dessutom ung och såg mycket bra ur. Om Olav inte hade något annat för sig så kunde hon nog tänka sig att bjuda honom både på en bit mat och lite till. Sigrid sträcker på sig lättjefullt som en katt. Drar upp kjolen till låren innan hon drar upp fötterna ur vattnet och ställer sig bredbent på bryggan bredvid honom. Han noterar att hon är längre än han trott. Hon släpper ut sitt långa hår, sätter händerna i sidorna och som den naturligaste sak i världen frågar hon om hon kan få bjuda honom till sitt hem för att äta en kvällsmåltid tillsammans med henne. Hon hade nyfiskad gös som låg och väntade. Oavsett om han haft andra planer insåg han omedelbart att det hade varit helt oförlåtligt att tacka nej till ett sådant erbjudande. Han var helt förtrollad av den vackra kvinnan. Egentligen hade han haft för avsikt att sova över på båten innan han reste vidare, men erbjudandet om mat och kanske en natt i sängbolstren tillsammans med en skön kvinna var alltför frestande. Redan efter första natten tillsammans med Olav hade Sigrids plan på att utöka sin förmögenhet slagit rot. Sönerna skulle inte vara tillbaka i Sigtuna förrän till hösten så hon hade god tid på sig. Några veckor senare ger de sig av tillsammans till Norge. Olav hade verkligen inte överdrivit. Gården var stor och välmående. Fartygsflottan var imponerande. Han var verkligen en storredare. När Olav föreslår att de ska gifta sig blir Sigrid tveksam. Skulle hon inte kunna komma åt hans förmögenhet utan giftemål? Skulle hon behöva göra om samma misstag igen? Pengarna och gården var frestande men nu var hon ju fri och kunde handla efter eget huvud utan att vara beroende av någon. Det hela löste sig emellertid enkelt. Olav ville att de skulle gifta sig som den kristna människa han var men det ville inte Sigrid. Det hade uppstått en dispyt och Olav hade givit henne en örfil. Han hade slagit henne. Av erfarenhet visste Sigrid att detta inte skulle bli första och enda gången. Arg, sårad och förorättad lämnar hon Olav och reser tillbaka till Sigtuna. Förbannade karlar. De var likadana allihop. Var det inte hennes pengar de ville åt så var det hennes kropp. De ville äga henne men hon var ingen handelsvara. I ren ilska sätter hon igång med storrengöring. Ut med allt. Upp med alla fönsterluckor, ut med alla sängkläder. Det fanns inget bättre än att städa och skura för att få ur sig all inneboende ilska. Sigrid far runt som en vilde på gården. Grannar som ser henne förstår att de gör bäst i att hålla sig undan. När hon slängt ut de sista spannarna med smutsvatteno ch det doftade såpa från nyskurade golv känner hon sig äntligen lugn igen.
Men när hon bäddar rent i sängen kommer ilskan tillbaka. Förbannade lilla norrman. Hon hade ju räknat med att utnyttja honom och så hade han både utnyttjat och misshandlat henne. Han skulle i sinom tid få veta vem han lekt med. Hämnden är ljuv I september får Sigrid veta att hennes make Erik avlidit i Danmark och att hennes son Olof tänker stanna kvar över begravningen. Vad som orsakat hennes före detta makes död hade inte framgått. Men i sitt stilla sinne hoppas Sigrid att hans unga älskarinna blev för mycket för honom. Att han fått en plågsam död i sin iver att tillfredsställa den lilla slynan. För att stilla sin nyfikenhet ger hon sig iväg till Danmark. Dels vill hon veta vad som förorsakat Eriks död dels vill hon träffa sin son. Hon hade haft rätt. Det var hans hjärta som inte orkat med. Han hade dött i sin älskarinnas armar. En död mitt i aftonsången. För all del en angenäm död men en död som mer gav upphov till muntra skämt än till sorg. Begravningen hade varit storstilad. Under måltiden efteråt presenterar Olof sin mor för Sven, en av faderns goda vänner. Sven hade precis som Olav en ansenlig förmögenhet, en stor gård, och ett stort antal fartyg. Han hade varit gift tidigare och hade liksom Sigrid vuxna barn. Två söner och två döttrar. Under middagen berättar Sigrid för sin son om resan till Norge och vad som hänt där. Att hon tidigare blivit slagen av hans pappa var illa nog, men att en främling givit sig på hans mor var mer än han kunde tåla. Olof ber Sven att följa med honom till Norge. Norrmannen skulle inte gå ostraffad efter att ha misshandlat hans mor. Visserligen var det bara en örfil men det var tillräckligt för att hans mor skulle känna sig sårad och förorättad. Ingen skulle såra hans mor ostraffat. De träffades vid Svinesund. Olav Tryggvason blev dräpt. Mötet blev känt som Slaget vid Svolder. Sigrids son, Olof Skötkonung blev kung i Sverige efter sin far Erik Segersäll. Sigrid Storråda som med sin Erik grundat Sigtuna, gifte sig senare med Sven Tveskägg. Tillsammans regerade Sven och Sigrid över Danmark till hennes död 1013.