KONSTHANDLEDNING för pedagoger och andra intresserade I want to be heard, I want to be found Knutte Wester Örebro konsthall 8/10 20/11 2016
Den här konsthandledningen riktar sig till lärare som besöker Örebro konsthall tillsammans med elever, föräldrar som besöker Örebro konsthall tillsammans med sina barn eller till den besökare som vill ha en lättfattlig överblick av en utställning eller fler ingångar till konstupplevelsen. Örebro konsthall är en kommunal konsthall som visar samtida konst. Det är gratis att komma hit och det är öppet för alla. För kommunala skolor och friskolor i Örebro är även visningar och verkstäder gratis. För företag eller skolor utanför Örebro kommun, debiterar vi en avgift på 500 kr. för visningar dagtid och material under verkstäder till självkostnadspris. Örebro konsthall förvaltar kommunens konstsamling som i dag består av ca 8300 konstverk. Dessa är till största delen utlånade till kommunens alla verksamheter, och omkring 300 konstverk är placerade utomhus. Den konstpedagogiska verksamheten Jag som har skrivit denna konsthandledning är konstpedagog på Örebro konsthall och håller i visningar och verkstäder. Förhoppningen är att konsthandledningen ska kunna fungera som en ingång till konstupplevelsen och bidra till ett fördjupat möte med konsten. Konsthandledningen kan fungera som ett underlag inför, under och efter utställningsbesöket. Vi erbjuder visningar där barnens och elevernas egna reflektioner och tankar ges utrymme samtidigt som vi vill ge en fördjupad förståelse av konsten. Vi har även skapande arbete under ledning av konstpedagog utifrån de aktuella utställningarna i vår ateljé i anslutning till utställningen. Vårt förhållningssätt till konsten är undersökande, nyfiket och öppet. Vår utgångspunkt är att mötet med konsten ska kunna vara en ögonöppnare, och bidra till att bredda perspektiven och vår syn på tillvaron. Vi hoppas på ett lustfyllt och givande besök! Att besöka Örebro konsthall Du kan besöka Örebro konsthall på egen hand med olika grupper, och då hoppas vi att denna konsthandledning kan vara till hjälp. Visningar kan bokas i överenskommelse med oss. Vill ni boka en visning och skapande utifrån utställningen är det också möjligt! För att besöket på Örebro konsthall ska bli så bra som möjligt, vill vi ge några råd om vad man ska tänka på när man är här. Fotografering är tillåten! Det är däremot inte tillåtet att röra vid konstverken, eftersom de kan bli smutsiga och få fettfläckar som inte går bort. Det finns krokar och hatthylla där man kan hänga av sig ytterplagg och väskor. Att besöka konsthallen är gratis och dessa är våra öppettider för allmänheten: Måndag: stängt Tisdag - torsdag: 12 18 Fredag - söndag: 12 16
Samtidskonst vad är det? Samtidskonst är nutida konst som förhåller sig till vår samtid i någon mening. Ofta är konstens idé och innehåll viktigare än vilket material och teknik konstnären använder sig av, och därför ser man idag ofta blandade uttrycksmedel som måleri, teckning, grafik, foto, skulptur, installation, performance och videokonst. Gränserna för vilka material som kan användas inom konsten förflyttas ständigt liksom gränserna för vad konst är eller kan vara. Konsten behöver inte vara estetiskt tilltalande, den kan lika gärna vara provocerande, ful och grotesk. Samtidskonsten speglar och kommenterar vårt samhälle, ställer frågor och får oss ibland att se med nya ögon på tillvaron. I äldre eller traditionell konst är materialet och tekniken av större betydelse än inom samtidskonsten. Förut var man som konstnär ofta målare eller skulptör och hade därmed sin tillhörighet inom en viss konstgenre. Idag föregår ofta idén valet av material och uttryck. Rummets betydelse är stor inom samtidskonsten. Det finns s.k. platsspecifika verk som är gjorda utifrån och för just en plats, men även om konstverket inte är platsspecifikt så har konstnären ofta en tanke med var och hur konsten visas upp. Det är inte längre bara bilden i sig som är av betydelse, utan hela rummet, omgivande konstverk, färgen på väggarna, golvet och vilka andra människor som finns på plats samtidigt - allt påverkar vår upplevelse av konsten. Konstnärerna hänger därför sina konstverk tillsammans med oss på Örebro konsthall. Ofta är den samtida konsten mer relationell och inkluderar betraktaren i verket. Betraktarens upplevelse är minst lika viktig som konstnärens avsikt, och det finns ingen tolkning eller association som är rätt eller fel. Tidigare var den essentiella uppfattningen att det finns någonting i konstverket i sig vanlig. Idag är det allt fler som menar att konsten blir till i mötet med en betraktare. Det fina med konsten är att den är öppen för tolkning och att alla upplever konst på olika sätt. Vi är olika individer och har olika erfarenheter och kunskaper med oss vilket gör att ingen konstupplevelse är identisk med någon annan.
Om konstnären Knutte Wester Knutte Wester (född 1977) är utbildad på Konsthögskolan i Umeå och har deltagit i flera grupp- och separatutställningar, bland annat i Moskva, Johannesburg, Gdansk, Stockholm, Västerås och Linköping. I Knutte Westers konst gestaltas samhällets otillräcklighet och han arbetar konstnärligt med aktuella samhällsfrågor, ofta utifrån barnets perspektiv. Hans arbetssätt och metoder utvecklades under hans sista år på konsthögskolan i Umeå, då han flyttade sin ateljé till en flyktingförläggning i Boliden under ett års tid. Knutte Wester hade en idé om att han ville ge de asylsökande verktyg för att göra avtryck och synas och konsten blev ett sätt för honom och dem att närma sig varandra, att mötas och att förstå. Ateljén kallade han Guldgatan 8. Dit var alla välkomna och i mötet med de asylsökande människorna hittade Knutte Wester ett konstnärligt arbetssätt för att lyfta fram och gestalta deras berättelser. Det konstnärliga arbetet visades upp i ett skyltfönster i Bolidens nedlagda köpcentrum i slutet av året 2003. Under året på Boliden mötte Knutte Wester pojken Gzim, som har fått en stor betydelse för hans framtida verk. Pojken Gzim hade vuxit upp på olika flyktingförläggningar runtom i Europa men fått avslag på avslag från olika länder. Han kom ofta till Knuttes ateljé i Boliden, men en novemberdag så kom han till Knutte och sa att han hade något att berätta. De promenerade till en bänk och ett bord vid en frusen tjärn. Där berättade Gzim att han och hans familj skulle bli utvisade igen. Detta var ett ögonblick som frös för Knutte och som fick en stark betydelse som han sedan dess ofta återvänder till. Jag kan vara med i vilket lag som helst Gzim och den frusna sjön
Utifrån mötet med Gzim skapades två skulpturer. En av dem har visats i Örebro under OpenART 2013. I den ser vi pojken Gzim med en fotboll under armen och något som framifrån ser ut som en ryggsäck men som bakifrån ser ut som en rotvälta, som om han har ryckts upp med rötterna. Skulpturen heter Jag kan vara med i vilket lag som helst eftersom Gzim älskade att spela fotboll och helst hade velat bli fotbollsproffs. Den andra skulpturen heter Gzim och den frusna sjön och föreställer Gzim i det ögonblick då han berättar för Knutte att han och hans familj ska utvisas igen. Efter projektåret med Guldgatan 8 har Knutte Wester fortsatt flytta runt sin ateljé till olika platser där han i mötet med människorna hittar idéer till sin konst och också rent praktiskt tar fram konstverken tillsammans med människorna där, använder dem som modeller och gör konst som gestaltar deras liv och situation. De som sällan blir hörda; flyktingbarn, asylsökande eller barnhemsbarn får en röst och levandegörs i Knutte Westers konst som är färgad av berättelser och livsöden. Knutte Wester arbetar med olika tekniker för att berätta om människorna som han mött. Redan som liten hade skulpterandet en stor betydelse för honom, men under tiden på konsthögskolan var det mer film som dominerade. I utställningen på Örebro konsthall är det både film, skulpturer i olika material och fotografier som tillsammans utgör en helhet. Knutte berättar de enskilda människornas historia, men blottlägger samtidigt världens orättvisor och samhällets otillräcklighet. Monument without a home I fönstret på Örebro konsthall finns en byst i gips som är en förlaga till en skulptur i brons som står i korsningen Engelbrektsgatan/Kungsgatan i Örebro. Skulpturen heter Monument without a home och är gjord på ett barnhem i Riga. Det var våren 2007 som Knutte Wester fick ett stipendium för att åka till Lettland. Han var då nybliven far och åkte till Riga tillsammans med sin lilla familj. Inför resan googlade de Riga + barn för att få reda på vad som fanns för barn i Riga, men de fick bara upp träffar som handlade om de tusentals hemlösa barn som bodde på barnhem och som ingen ville ha. Knutte Wester och hans familj reste runt i Lettland och såg ett land där varje ny ockupationsmakt har byggt sina monument, men ingen ville tala med dem om de hemlösa barnen. Då bestämde sig Knutte för att göra ett monument över de som ingen bryr sig om och ingen vill tala om, ett monument över de hemlösa barnen i Riga. Skulpturen är gjord tillsammans med sjuåriga barn på barnhemmet Ziemeli i Riga. I filmen med samma namn kan man se hur den konstnärliga processen ser ut. Avgjutningar av flera barns olika kroppsdelar har sammanförts i en hel skulptur i gips som sedan har gjutits i brons. Det är den skulptur som nu står utanför Strömparterren i Örebro. Med böjt huvud och slutna ögon står barnet där, tyngt av sin ryggsäck, på en platta på hjul. På väg någonstans men vart? Hur tror ni att människor som passerar förbi uppfattar skulpturen?
Barnen har, både symboliskt och bokstavligen, alltid en väska packad. Som om de väntar på asyl i sitt eget land. Väntar på att få bli en del av samhället. Väntar på att bli önskade, i Lettland eller någon annanstans. Var som helst. Knutte Wester I want to be heard, I want to be found Efter sex år återvände Knutte Wester till barnhemmet Ziemeli i Riga för att ta reda på vad som hänt med barnen som blev till skulpturen Monument without a home. Det visade sig att all personal och alla barn hade bytts ut utom syskonen Arthurs och Gloria. De bodde fortfarande kvar på barnhemmet, nu tonåringar. När Gloria var sju år så gjorde Knutte Wester en avgjutning av hennes ansikte som misslyckades. Hon mindes hon den misslyckade avgjutningen och ville göra en ny. Det blev startpunkten för skulpturen I want to be heard, I want to be found som också har fått ge namn åt hela utställningen. Knutte Wester gör tillsammans med de andra barnen på barnhemmet gipsavgjutningar av syskonparet ovanpå samma transportplatta som var basen för den skulptur som gjordes sju år tidigare. Utan fast mark, som skeppsbrutna, är de kvar, stilla, i en slags permanent väntan på förflyttning. Knutte Wester
Vad är det syskonparet håller i händerna? Lergökar som de har gjort själva. När man blåser luft i en lergök kommer det toner. Det är som om man blåser liv i någonting, lite så som konstnären Knutte Wester arbetar, han blåser liv i barnens berättelser när han gestaltar deras livsöden i skulptural form. Titta närmare på bronsskulpturen och se om du ser några ojämnheter eller jack i ytan. Kanske ser du några spår från gjutningsprocessen i den annars så realistiska avgjutningen. Försök beskriva färgen brons. Titta på plattan med hjul och fundera på vad den kan ha för betydelse för konstverket i stort. Vad tycker du att de båda syskonen utstrålar? När Knutte Wester besökte barnhemmet igen för att visa syskonen hur skulpturen blev, var bara Gloria kvar. Arthurs hade fått ett nytt hem i Frankrike. När Knutte frågade efter hans adress för att kunna skicka bilder på skulpturen till honom hade Gloria ingen adress till sin bror. Skulpturen speglar hur många barn har det i vår samtid. Läs barnkonventionen och diskutera utställningen utifrån barns rättigheter. (https://unicef.se/barnkonventionen) Dawn in a city without name Inne i bankvalvet visas en video som är 7 min lång. Den utspelar sig i en stad i ett land som vi inte får veta namnet på, bara att det har varit en diktatur där som har fallit. Konstnären har filmat en stad i gryningen och de hemlösa hundar som driver runt i staden, ofta två och två. I en gatukorsning en morgon ligger en av hundarna död och en annan hund försöker påkalla människornas uppmärksamhet men alla passerar bara förbi. Knutte Wester gör konst utifrån verkligheten, och filmerna han gör kan ses som dokumentära, men här har viss fakta plockats bort. Vi får veta att det är gryning, men inte
var det utspelas. Konstupplevelsen skiljer sig från hur det är att se på nyheterna eller läsa ett reportage om hemlösa barn eller hundar. Det är som att konstnären inte vill att vi ska ta in ämnet intellektuellt, utan känslomässigt. Vi översköljs med nyheter om krig, övergrepp och tragedier, men hur hanterar vi det vi ser, hör och läser om? En koja åt min bror Har du byggt en koja någon gång? I en koja är det barnet som bestämmer reglerna och bara fantasin som sätter gränserna för vad en koja kan vara. Skulpturen av pojken som bygger en koja av pinnar som knyts ihop kan tolkas som om pojken bygger ett hem till sig själv och sin bror, men kan också ses som en symbol för att bygga en bättre värld. Skulpturen är gjord utifrån en sexårig pojke som heter Allan. Han hade en lillebror som var fem. De två var oskiljaktiga. Allan kunde tala flera språk; engelska, ryska, lettiska och romani men hans lillebror sa inte ett ord. Ändå var det som om de två bröderna hade en ordlös kommunikation och ett särskilt starkt band. De hade bara varandra. Har du något minne av att ha byggt kojor? Vad är det som lockar barnet så med att bygga en koja? Skriv ner ditt minne av att bygga en koja. Allan pratar engelska med mig. Han berättar att han pratar ryska, lettiska och romani också. Lillebror säger inte ett ord på något språk. De verkar telepatera, som om de var en, som om lillebrors avgjutna hand även var hans egen. Han bygger en koja, en plats där man är önskad, en liten värld där man själv kan göra reglerna. En hemlig plats Knutte Wester
Höstlovet 2012 hamnade Knutte Wester på en plats i Sverige där papperslösa flyktingar gömmer sig. Det blev startpunkten för ett långt konstnärligt projekt mellan 2012 och 2016. Installationen består av tre videoloopar; ett om ett kojbygge, ett om livet på den hemliga platsen och ett om den gräns som omgärdar platsen. I filmen Här är gränsen går en pojke omkring någonstans på den svenska landsbygden och beskriver gränserna för vart man får vara och inte. Filmen handlar om gömda flyktingar som har fått avslag på sina asylansökningar och lever gömda i hopp om att få uppehållstillstånd i Sverige. Idag har pojken fått uppehållstillstånd, men det finns många andra som fortfarande lever gömda och som hoppas på att få tillstånd att stanna i Sverige. Fundera över de olika gränser som finns, osynliga gränser, gränser mellan länder, mellan människor. Skriv ner alla ord som du kommer att tänka på när du tittar på filmen och sätt samman orden till en dikt. Godnattsaga Som liten var jag ofta hos min farmor på dagarna. Hon brukade berätta sagor. Men i hennes sagor fanns inga prinsar och prinsessor, utan hon berättade om sitt liv. Hon föddes som horunge av en ung, fattig och ogift mor och tillbringade sin uppväxt utackorderad på fattighus och på barnhem. Ibland med sin mor, ibland ensam. Alltid med en känsla av att vara på flykt, att vara oönskad och utstött. Knutte Wester
Verket Godnattsaga består av bläck målat på ett gammalt fotografi föreställande ett utackorderingshem så som vissa hemlösa flickor bodde i början av 1900-talet. Knutte Westers farmor var ett barn som föddes utanför äktenskapet. Hans farmors mor blev då kallade hora och hon för horunge och hennes familj förvisade henne. Under hela sin uppväxt fick hon flytta omkring och var aldrig önskad. Denna berättelse som Knutte Wester har fått höra av sin farmor om en uppväxt utan ett riktigt hem, är kanske upprinnelsen bakåt i historien till de känslor av hemlöshet och rotlöshet som finns i hans verk. Untitled Project, Rogers Avenue 6am on a Sunday morning På plaketten bredvid skulpturen på bilden finns texten: J is 8 years old and lives with his mother and brothers in a homeless shelter in Brooklyn. This cast of his shoulder, this carbon copy of a fragment of him, was made on 06/02/15. This is his shoulder, that day. Before J and his family came to the homeless shelter where he now lives he lived in another homeless shelter. Before that he lived in yet another shelter. Before that he lived in another homeless shelter. -But before that, he says, we lived here. But then he was much shorter. Vid en stipendieresa till New York 2015 flyttade Knutte Wester sin ateljé till The Pulaski Homeless Family Shelter i Bedford-Stuyvesant, Brooklyn. På härbärget bodde 30 mammor med barn och tillsammans med dem gjorde Knutte skulpturworkshops. Ett av de barnen som var med berättade att han hade bott på ett annat härbärge innan, i en annan fattig stadsdel. Och innan det bodde han på ett annat härbärge i en annan fattig stadsdel. Under fyra år hade familjen flyttat runt utan en fast punkt eller riktig bostad, men innan de blev vräkta hade de bott i en riktig lägenhet. Till den platsen och det huset där den riktiga lägenheten låg återvänder de med en avgjutning av pojkens ena axel som limmas upp på husväggen en tidig morgon tillsammans med en plakett där texten ovan står. De gör ett avtryck i samma stil som New Yorks gatukonst tillfälligt, förgängligt. Så som hem och trygghet för en del är.
Awaiting transition (Monument without a home II) Hundra år tidigare var det en fotograf som fotograferade min farmor och satte ut bilden i sitt skyltfönster. Han satte ut en lapp där han frågade om någon ville ha barnet på bilden. På något sätt blir den berättelsen utgångspunkten när vi börjar på ett nytt verk, ett nytt monument utan hem, ett slags syskon till skulpturen vi gjorde på barnhemmet nästan sju år tidigare. Awaiting Transition (Monument without a home II) är gjord på barnhemmet Ziemeli precis som den första skulpturen Monument without a home, fast senare när Knutte återvände till Riga. Tre olika barn har fått ge avtryck genom att vara modeller till denna skulptur, men skarvarna är inte lika tydliga som i den första skulpturen. Hur kan man tolka fundamentet som barnet står på? Vad är det gjort av? Är det stabilt eller bräckligt? Titta på barnets ansiktsuttryck vad förmedlar skulpturen?
Tips på skapande arbete utifrån utställningen: För mindre barn: Skulptera i lufttorkande lera och forma figurer som barnen sedan kan berätta utifrån, vilka är de, vart är de på väg? Teckna bilder i kol av barnens egna hem. Fundera kring vad ett hem är och samla in ord som beskriver ett hem. Sätt upp orden tillsammans med teckningarna. Bygg en koja. Samla ihop pinnar och sätt samman pinnarna med tråd. För större barn och ungdomar: Knutte Wester har en del dokumentära inslag i sin konst och kan i viss mån ses som en journalist som undanhåller vissa viktiga delar, som platsen eller tidpunkten, t.ex. i verket Dawn in a city without name. Han omvandlar och gestaltar verkligheten på ett sätt som talar till känslan. Gör ett reportage om något som du tycker är fel och orättvist i samhället, men undanhåll vissa betydelsefulla delar såsom plats eller tidpunkt. Se hur det påverkar texten. Använd vitt papper och kol och teckna av skulpturerna i utställningen. Kanske ser du dem på ett nytt sätt när du tecknar? Gör omväxlande långa och korta skisser. Skriv dikter utifrån Knutte Westers konst. Skriv ner alla ord som du kommer att tänka på när ni ser konstverken på plats ta med er orden tillbaks till klassrummet. Sammanställ alla elevers ord på en anslagstavla eller whiteboard och sätt samman orden till dikter som handlar om det ni har sett.
Anteckningar
Varmt välkomna för att möta och lära mer om konst Visningar kan bokas i överenskommelse med oss! Om du vill du boka en visning eller visning och skapande i ateljén utifrån utställningen, eller om du har frågor är du välkommen att ringa: 019-214896 eller maila: kata.wennberg@orebro.se Besök oss på: Örebro konsthall, Olaigatan 17B, 703 61 Örebro