UPPSALA UNIVERSITET Företagsekonomiska institutionen Magisteruppsats VT-11 Handledare: Karin Brunsson Datum:

Relevanta dokument
Diskonteringsräntan vid nedskrivningsprövning av goodwill

Sammanfattning. Uppsala universitet Företagsekonomiska institutionen Kandidatuppsats HT-10 Handledare: Gunilla Eklöv Alander Datum:

Opportunistisk justering av diskonteringsräntor vid nedskrivningsprövning av goodwill

Nedskrivningsprövning av goodwill En studie av

Ekonomisk styrning Delkurs Finansiering

Diskonteringsräntan vid nedskrivning av goodwill

HAR DE SENASTE ÅRENS KONJUNKTURFÖRÄNDRING

Agentbaserade motiv bakom företagsledningens nedskrivning av goodwill: en utredning av användningen av IAS 36 i svenska börsnoterade företag

Utkast till redovisningsuttalande från FAR Nedskrivningar i kommunala företag som omfattas av kommunallagens självkostnadsprincip

Ekonomisk styrning Delkurs Finansiering

Nedskrivningar, m m SKLs bokslutsdagar 2016

Bedöm den organiska omsättningstillväxten för de kommande fem åren baserat på:

Nedskrivning av goodwill

Diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill

Finansiering. Föreläsning 7 Portföljteori och kapitalkostnad BMA: Kap Jonas Råsbrant

AID:... Uppgift 1 (2 poäng) Definiera kortfattat följande begrepp. a) IRR b) APR c) Going concern d) APV. Lösningsförslag: Se Lärobok och/alt Google.

Nedskrivningsprövning av goodwill

Surveillance Stockholm

NEDSKRIVNING AV GOODWILL

Fusioner och förvärv bra eller dåligt ur aktieägarens perspektiv?

Varumärkesvärdering. - En fallstudie om hur företag praktiskt värderar varumärken vid förvärv och nedskrivning

Småbolagseffekten. Anna Ljungberg. Handledare: Anne-Marie Pålsson

Goodwillstorlek - ett incitament för opportunistiskt beteende?

Riskpremien på den svenska aktiemarknaden

URA 30 JUSTERING AV FÖRVÄRVSANALYS PÅ GRUND AV OFULLSTÄNDIGA ELLER ORIKTIGA UPPGIFTER

Innehåll. Standardavvikelse... 3 Betarisk... 3 Value at Risk... 4 Risknivån i strukturerade produkter... 4

Ekonomisk styrning Delkurs Finansiering

Forskarfrukost SABO 18 december Bo Nordlund Tekn dr Redovisnings- och värderingsspecialist fastigheter

Nedskrivning av goodwill i svenska börsnoterade företag

Goodwillnedskrivningar En kvantitativ studie av industri- och telecombranschen

Riskpremien på den svenska aktiemarknaden

Analytiker Simon Johansson Gustav Nordkvist

AID:... LÖSNINGSFÖRSLAG TENTA Aktiedelen, uppdaterad

Är företagsförvärv lönsamma på lång sikt?

WEIFA ASA TREDJE KVARTALET 2017 RESULTAT. Den 10 november 2017

Proformaredovisning avseende Lundin Petroleums förvärv av Valkyries Petroleum Corp.

Diskonteringsräntor. Ett opportunistiskt verktyg vid värdering av goodwill?

Famas och Frenchs två faktorer: proxyvariabler för konkursrisk?

KANDIDATUPPSATS. Diskonteringsräntan - hur hanterar svenska företag IAS 36 vid nedskrivningsprövning av goodwill?

Räntans roll i redovisningen

Tentamen Finansiering (2FE253) Onsdagen den 17 februari 2016, kl. 08:00-12:00

!""!#$%&'()*+',*&-,(.#'+&'&/("#0+&'&/*1+*

RR 17 NEDSKRIVNINGAR. REDOVISNINGSRÅDET AUGUSTI 2000 inkl. ändring

Nedskrivningsprövning av goodwill - En studie av de WACC antaganden som gjordes av svenska noterade bolag under åren

Bilaga till bokslutskommuniké för tiden 1 januari 31 december samt delårsrapport för tiden 1 oktober 31 december 2005

Riskpremien på den svenska aktiemarknaden

CAPM (capital asset pricing model)

Nedskrivningsprövning av goodwill - vad redogör företag i finans- respektive industrisektorn för gällande nedskrivningsprövningen?

Finansiering. Föreläsning 6 Risk och avkastning BMA: Kap. 7. Jonas Råsbrant

Riskpremien på den svenska aktiemarknaden

Tentamen Finansiering (2FE253) Lördagen den 21 mars 2015, kl. 09:00-13:00

IAS 36 Nedskrivningar

Antaganden vid värdering av goodwill Assumptions in valuation of goodwill

Delårsrapport januari juni 2005

Redovisning av goodwill

Delårsrapport januari september 2005

Samråd angående WACC för broadcasting

PRI OCH IAS 19 / IFRS

Nedskrivningsprövning av goodwill

Tentamen Finansiering (2FE253) Torsdagen den 15 februari 2018

Trefaktorsmodellen. Undersökning på svenska börsnoterade aktiebolag. Av: Nicklas Envall, Patrik Steen Handledare: Ogi Chun

Ränteberäkning vid reglering av monopolverksamhet

Hur bestäms diskonteringsräntan? En studie av två branscher. How is the discount rate chosen? A study of two industries

Delårsrapport januari - mars 2008

Redovisningstillsyn Nasdaq baserad på årsrapport 2017.docx

Vad handlar Boken Kapitel och föreläsningar om? En synopsis av kursen

Hedgefonders avkastning gentemot Stockholmsbörsen

Tentamen Finansiering (2FE253) Onsdagen den 28 mars 2018

Goodwill. En studie av bolagsvärdering, diskonteringsräntor och nedskrivningsprövning mellan åren

Riskpremien på den svenska aktiemarknaden

Värderingsmodeller möter Small Cap

Svenska Pensionsstiftelsers Förening (SPFA)

Riskpremien på den svenska aktiemarknaden

REKOMMENDATION R6. Nedskrivningar. November 2018

Påbyggnad/utveckling av lagen om ett pris Effektiv marknad: Priserna på en finansiell marknad avspeglar all relevant information

Upplysningar enligt IAS 36 punkt 134

Nedskrivningsprövning av goodwill enligt IAS 36

Lönsamhet i hotell- och restaurangbranschen

Goodwillnedskrivningar - bakomliggande faktorer och granskningsproblematik

Företagsvärdering. De vanligaste modellerna

SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB

Tentamen Finansiering (2FE253) Tisdagen den 29 september 2015, kl. 14:00-18:00

Förekomst av kreativ bokföring - används stålbad vid nedskrivning av goodwill?

Utveckling av immateriella tillgångar i svenska noterade bolag

PRESSMEDDELANDE. Effekter till följd av övergång till IFRS

Riskpremien på den svenska aktiemarknaden Maj 2018

Goodwill och nedskrivningar - En jämförande studie mellan landet lagom och landet mycket

Malmbergs Elektriska AB (publ)

Delårsrapport januari - september 2008

Följer staten Välfärdsutredningens riktlinjer?

Anvisningar till blankett Deklaration av gruppbaserad kapitalbas och solvensmarginal

En studie om att skapa sig överavkastning på aktiemarknaden Av: Hagen Eriksson, Filippo Gasperoni

Kandidatuppsats. Bachelor s thesis. Företagsekonomi. Business Administration. Nedskrivning av goodwill

Nedskrivning av goodwill i svenska och amerikanska börsbolag

Ytterligare övningsfrågor finansiell ekonomi NEKA53

Tentamen Finansiering (2FE253) Lördagen den 19 november 2016

Errata plus tillägg till Principbaserad redovisning upplaga 5

Tentamen Finansiering (2FE253) Lördagen den 7 november 2015, kl. 09:00-13:00

RAPPORT. om årsredovisningen för Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur för budgetåret 2015 med genomförandeorganets svar

Certifikat WinWin Sverige

Transkript:

UPPSALA UNIVERSITET Företagsekonomiska institutionen Magisteruppsats VT-11 Handledare: Karin Brunsson Datum: 2011-06-01 Diskonteringsräntan vid nedskrivningsprövning av goodwill, Stockholmsbörsens svarta får? En studie av svenska noterade företags diskonteringsräntor med hjälp av CAPM och trefaktormodellen En magisteruppsats av Linus Björketun, Jakob Bohm Öhlund och Tim Lees Sammanfattning År 2005 införde Europeiska unionen en förordning som innebär att alla svenska börsnoterade företag måste nedskrivningspröva sin goodwill istället för att som tidigare göra årliga avskrivningar. Detta utförs med hjälp av en diskonteringsränta och påverkar utfallet om nedskrivning ska göras eller inte. Vår uppsats baseras på en studie av Carlin och Finch (2009) som jämförde australiensiska företags redovisade diskonteringsräntor med teoretiska sådana beräknade med hjälp av CAPM. De fann att en stor del av företagen använde en opportunistisk diskonteringsränta som gjorde att de undvek att skriva ned sin goodwill. Carlin och Finch val av modell fick dock kritik och därför använder vi både CAPM och trefaktormodellen när vi gör motsvarande undersökning på noterade svenska företag. Våra resultat visar inga tydliga tecken på att företagen i vår undersökning använder sig av en opportunistisk diskonteringsränta och det är endast marginella skillnader mellan våra båda modeller. Det går inte heller att se några tydliga tecken på att företag vars goodwillpost är viktig, det vill säga hög goodwillandel eller en hög goodwillintensitet, i större grad använder en opportunistisk diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Nyckelord: Capital asset pricing model, CAPM, Diskonteringsränta, Goodwill, Opportunism, Nedskrivningsprövning, Trefaktormodellen. 1

1. Inledande diskussion Goodwill 1 är något som diskuterats flitigt (Seetharaman, Sreenivasan, Sudha & Ya Yee, 2006). Ända sedan i slutet av 1800-talet har beskrivningen av goodwill debatterats (Carlin & Finch, 2009, s. 326). På senare tid har goodwill givits epitetet balansräkningens svarta får (Carlin & Finch, 2007, s. 4). Gauffin och Thörnsten (2010b) konstaterar att goodwillposten idag är en väldigt stor post i företags balansräkningar. Dominansen av goodwillposten gör att användare av årsredovisningar har ett stort behov av att den information som förmedlas är korrekt. Idag är informationen om hur nedskrivningsprövningar görs väldigt bristfällig och därför kan det vara svårt eller till och med omöjligt att bedöma de nedskrivningsprövningar som företag gör. (Gauffin & Thörnsten, 2010b) Gauffin och Thörnsten (2010a) påpekar också att det i finanskrisens spår gjordes väldigt få nedskrivningar av goodwill. År 2008 gjordes endast nedskrivningar med 1,5 % av den totala goodwillposten i Sverige. Motsvarande siffra för samma år i USA var 30 %. Denna skillnad beror inte enbart på att krisens omfattning var större i USA utan även på att USA:s motsvarighet till Finansinspektionen hade större krav på att företag ska förklara skälet till att nedskrivningar inte gjorts. (Gauffin & Thörnsten, 2010a) Att redovisa storleken på den goodwill som uppstått vid ett företagsförvärv är ingen svår sak, däremot har det dock alltid varit omdiskuterat hur beloppen ska behandlas efter förvärvet (Bloom, 2009). År 2002 införde Europeiska unionen en förordning gällande koncernredovisning som innebär att börsnoterade företag i EU från år 2005 ska följa internationella redovisningsstandarder, International Financial Reporting Standards (IFRS). De utfärdas av International Accounting Standards Board (IASB) (Marton, Falkman, Lumsden, Pettersson & Rimmel, 2008). Förändringen innebar stora skillnader i hur företag ska redovisa goodwill; International Accounting Standards 36 (IAS 36) innehåller regler för vilket värde tillgångar som exempelvis goodwill, ska tas upp i balansräkningen. IAS 36 innebär att företag ska redovisa sina 1 Goodwill är en tillgångspost som återfinns i ett företags balansräkning och uppstår då ett företag förvärvar ett annat och betalar ett pris som är högre än de nettotillgångar det uppköpta företaget innehar (IFRS 3, IN10) 2

tillgångar till verkligt värde, därför ska företagen inte längre skriva av sin goodwill utan i stället göra så kallade nedskrivningsprövningar för att se om företagets goodwill har sjunkit i värde. En nedskrivningsprövning görs genom att företaget uppskattar framtida avkastningar på sin goodwill med hjälp av en egensatt diskonteringsränta. Om detta uppskattade framtida värde är lägre än den redovisade goodwillen är, ska företagen skriva ned den. Denna process är dock inte helt enkel utan har beskrivits som en av de fem största utmaningarna som uppstått vid övergången till IFRS (Hoogendoorn, 2006, s. 25-26). Man kan även se tecken på att företagen själva tycker att hanteringen av goodwillnedskrivning är problematisk. Ett exempel är ABB som i sin årsredovisning skriver att man måste göra besvärliga och subjektiva bedömningar eftersom nedskrivningsprövningarna kräver uppskattningar som är högst osäkra (ABB Group Annual Report, 2009, s. 61-63). Carlin och Finch (2009) undersökte vilka diskonteringsräntor Australiens börsnoterade företag använde vid nedskrivningsprövning av sin goodwill. Carin och Finch jämförde sedan de redovisade diskonteringsräntorna med diskonteringsräntor som de själva räknade ut med hjälp av Capital asset pricing model (CAPM). Resultatet visade att många företag använde en enligt Carlin och Finch för låg diskonteringsränta. Carlin och Finch menade att företag kan ha använt sig av en låg diskonteringsränta för att slippa skriva ned sin goodwill. I och med detta kan företagens tillgångsposter alltså bli för stora, i jämförelse med vad de borde ha varit. Företagen kan därmed undgå en minuspost på resultaträkningen, vilket kan fungera som ett incitament för företagen att använda en diskonteringsränta som enligt Carlin och Finch (2009) kan anses vara opportunistisk. Vi anser att det finns ett intresse av att undersöka vilka diskonteringsräntor svenska börsnoterade företag (small-, mid- och large cap) har använt sig av och sedan jämföra dem med av oss beräknade teoretiska diskonteringsräntor. Vi kan sedan med hjälp av Carlin och Finchs (2009) definitioner klassificera företagens diskonteringsräntor som opportunistiska eller inte. För att göra detta kommer vi att utgå ifrån Carlin och Finchs (2009) studie, men eftersom den fått kritik för valet av modell (Gallery, 2009 och Bradbury, 2010) kommer vi att räkna ut teoretiska diskonteringsräntor med hjälp av ytterligare en modell, trefaktormodellen. Denna modell har historiskt visat en högre förklaringsgrad (Womack & Zhang, 2003, ss. 8-9) och borde få ett 3

resultat som ligger närmare de redovisade diskonteringsräntorna. Genom att studera ett tidsintervall mellan åren 2005 och 2010, det vill säga från när de nya redovisningsstandarderna infördes till och med de senaste årsredovisningarna som finns tillgängliga kommer vi att kunna undersöka förändringar över tid. Vi undersöker dels om och i sådana fall hur många företag som redovisar en opportunistisk diskonteringsränta, dels om dessa företag består av företag med stor goodwillandel eller goodwillintensitet 2. Vår problemformulering lyder: Finns det företag noterade på Stockholmsbörsen som använder sig av en opportunistisk diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill? Om så är fallet, hur förändras detta antal mellan år 2005 och år 2010? Resterande del av denna uppsats är upplagd på följande sätt. I avsnitt 2 presenterar vi aktuell teori om ämnet. Där beskriver vi även kortfattat hur goodwillredovisning går till, diskonteringsräntans betydelse samt de modeller som vi använder i uppsatsen. Det påföljande avsnittet är en metodgenomgång där vi beskriver hur undersökningen har gått till. Avsnitt 4 innehåller våra resultat och analys av dessa. I avsnitt 5 presenteras våra slutsatser och förslag på vidare forskning. 2. Teori Goodwillredovisning och nedskrivningsprövning Goodwill är en tillgångspost som uppstår när ett företag förvärvar ett annat och betalar mer än det förvärvade företagets nettotillgångar (IFRS 3, IN10). Detta övervärde återspeglar företagets förväntade avkastning av köpet; betalar man långt över nettotillgångarnas värde förväntar man sig i de flesta fall en rad fördelar, till exempel stordriftsfördelar. Sedan år 2005 ska alla svenska företag noterade på Stockholmsbörsen följa redovisningsreglerna i IAS 36 för redovisning av goodwill. Den största förändringen från tidigare redovisningssätt är att företagen ska nedskrivningspröva sin goodwill istället för att göra årliga avskrivningar. Reglerna i IAS 36 innehåller bland annat hur ofta denna nedskrivningsprövning ska ske; minst en gång årligen även om det inte finns några indikationer på att goodwillvärdet har minskat (IAS 36, 10b). Goodwill som uppstått i samband med ett företagsförvärv ska delas upp på varje kassaflödesgenererande 2 Goodwillintensitet = goodwill / resultat före skatt 4

enhet som förväntas kunna dra nytta av det köpta företaget (IAS 36, 80). Nedskrivningsprövningen ska göras genom en bedömning av respektive enhet för att se om goodwillens återvinningsvärde är lägre än det bokförda värdet. Återvinningsvärdet definieras i IAS 36 som det högre av verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader och nyttjandevärdet (IAS 36, 18). Verkligt värde med avdrag för försäljningskostnader och nyttjandevärde betecknas enligt: Verkligt värde minus försäljningskostnader utgörs av det pris som beräknas kunna erhållas vid försäljning av en tillgång eller kassagenererande enhet mellan kunniga parter som är oberoende av varandra och som har intresse av att transaktionen genomförs, efter avdrag för kostnader vid försäljning/utrangering. (IAS 36, 6) Nyttjandevärdet är nuvärdet av de framtida kassaflöden en tillgång eller kassagenererande enhet väntas ge upphov till (IAS 36, 6). Av IAS 36 framgår att det kan vara svårt att uppskatta en tillgångs verkliga värde minus försäljningskostnader om inte tillgången handlas på en aktiv marknad (IAS 36, 20). Eftersom goodwill är en immateriell tillgång med olika värde beroende på vilket företag som innehar tillgången kan det vara svårt att uppskatta ett verkligt värde minus försäljningskostnader. Goodwill värderas därför ofta som nyttjandevärdet för ett företag. Nyttjandevärdet beräknas genom att förtagen gör uppskattningar av framtida in- och utbetalningar som tillgången ger upphov till och därefter nuvärdesberäknas de med hjälp av en diskonteringsränta. För att uppskatta dessa framtida kassaflöden ska en företagsledning utgå från rimliga och verifierbara antaganden som ska återspegla företagsledningens bedömning som beräknas råda under tillgångens nyttjandeperiod (IAS 36, 33). Diskonteringsräntan vid nedskrivningsprövning och opportunistiskt användande av den Vid nedskrivningsprövningen tidsjusteras de framtida förväntade kassaflödena med hjälp av en diskonteringsränta. Denna ränta ska i årsredovisningen anges före skatt och visa marknadsmässiga bedömningar av pengars tidsvärde och de risker som avser den tillgången. (IAS 36, 55) 5

Företag ska, när de fastlägger den diskonteringsränta som de tänker använda, utgå från företagets genomsnittliga kapitalkostnad, dess marginella upplåningsränta och andra marknadsmässiga upplåningsräntor (IAS 36, A17). IAS 36 fastställer dock att dessa räntor ska justeras efter de specifika riskerna för tillgångens kassaflöden samt även för valutarisk, landrisk och prisrisk. (IAS 36, A18) Diskonteringsräntan är viktig eftersom det är med hjälp av den man avgör värdet på de framtida kassaflödena och därmed värdet på goodwillen. Använder man en låg diskonteringsränta innebär det att förväntade värden av framtida inbetalningar blir högre än om man väljer en högre diskonteringsränta. Det kan röra sig om stora skillnader, se tabell 1 nedan. Tabell 1: Exempel över diskonteringsräntans betydelse vid nedskrivning av goodwill Exempel 1 Exempel 2 Diskonteringsränta (dr): 12 % Diskonteringsränta (dr): 13 % Tillväxt (g): 8 % Tillväxt (g): 8 % Tillväxt >5år (g 5 ): 5 % Tillväxt >5år (g 5 ): 5 % Kassaflöden år (a n ) Kassaflöden år (a n ) a 1 1 000 000 a 1 1 000 000 a 2 1 080 000 a 2 1 080 000 a 3 1 166 400 a 3 1 166 400 a 4 1 259 712 a 4 1 259 712 a 5 1 360 489 a 5 1 360 489 TV 19 435 557 TV 17 006 112 Återvinningsvärde: 15 184 851 Återvinningsvärde: 13 280 388 Skillnad återvinningsvärde med 1 % högre diskonteringsränta: 1 904 463 12,5 % Återvinningsvärde = a n /(1+dr) n + TV(1+dr) T ; TV = a 5 /(dr-g 5 ) Källa: Lander (2003) Redovisningsstandarder, såsom IAS 36, har kritiserats och ansetts vara bristfälla i och med att de möjliggör en diskretionär 3 miljö som kan användas opportunistiskt (Watts, 2003a & 2003b). Kritiken mot de nya nedskrivningsbaserade reglerna grundas i att företagen måste göra subjektiva bedömningar. Dessa bedömningar är svåra att kontrollera för utomstående och ökar risken för opportunism i bokslut (Carlin & Finch, 2008). 3 Att någon har diskretionär beslutanderätt innebär att han kan träffa sina beslut efter eget fritt bedömande, obunden av fasta regler. (Nationalencyklopedin, 2011) 6

Det kan vara på grund av diskretion som en teoretiskt beräknad diskonteringsränta avviker från företags redovisade och det därför existerar opportunistiskt beteende inom företag (Carlin & Finch, 2009 s. 332). Akademiker och forskare håller inte med om detta, Bradbury (2010, s. 313) ställer sig kritisk till Carlin och Finchs påståenden om opportunism då han anser att metoden som används inte redogör för om diskonteringsräntors diskretionära miljö resulterar i opportunistiskt beteende eller inte. Det kan vara svårt att styrka slutsatser om opportunism genom att använda CAPM, men det är trots det ett faktum att nedskrivningsprövningar baseras på prognoser om framtida kassaflöden som i sin tur är högst osäkra och föremål för manipulation (Bloom, 2009). Carlin och Finchs tidigare undersökning och kritiska åsikter om den Carlin och Finch (2009) gjorde en undersökning på 105 australiensiska företag med målet att undersöka om företagen använde en opportunistisk diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Undersökningen gick till så att artikelförfattarna räknade ut egna teoretiska diskonteringsräntor med hjälp av CAPM för respektive företag och jämförde sedan dessa med diskonteringsräntan som företagen angett i sin årsredovisning. När Carlin och Finch jämfört räntorna kunde de konstatera att de flesta av företagen i undersökningen använde en enligt CAPM lägre diskonteringsränta än vad de borde. Carlin och Finch fann däremot inget samband mellan hög goodwillintensitet och om företagen använde sig av en opportunistisk diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. (Carlin & Finch, 2009, s. 332) Studien mötte kritik av Gallery (2009, s. 337) som påpekar att det helt enkelt kan vara så att en företagsledning väljer en diskonteringsränta som bättre stämmer överens med den ekonomiska verkligheten, att ledningen baserar räntan på sådant som är specifikt för olika typer av tillgångar och att en teoretiskt framräknad diskonteringsränta därför skiljer sig naturligt från företagets egna diskonteringsränta. Detta beror på att utomstående har mindre information än ledningen när man räknar fram teoretiska diskonteringsräntor. (ibid.) Gallery (2009, s. 338) är även kritisk till undersökningen eftersom urvalet som Carlin och Finch använde består av mindre än en fjärdedel av de australiensiska börsnoterade företagen som redovisade goodwill under året som undersökningen genomfördes. Carlin och Finch försvarade 7

dock detta med argumentet att studien inte var applicerbar på fler företag eftersom de inte redovisade den information som behövdes för att genomföra studien. Kravet var att företag som ingick i studien skulle använda nyttjandevärde när de räknade ut företagets goodwill samt att de endast redovisade en diskonteringsränta för hela företaget (Carlin & Finch, 2009 s. 329). Wayne Lonergan (2009) försvarar Carlin och Finchs undersökning genom att hävda att deras studie visar att beräkning av återvinningsvärden inte är samma sak i teorin som i praktiken. Lonergan (ibid.) menar att Carlin och Finchs studie stämmer överens med beteenden på företag, det vill säga att företag kan utnyttja de vaga reglerna i IAS 36, och refererar till egen arbetslivserfarenhet. Carlin och Finch (2009) studerade skillnader mellan teoretiska och redovisade diskonteringsräntor och jämförde skillnader branschvis och hur stor goodwillintensitet företagen hade. Detta är rimliga jämförelser men Carlin och Finch motiverade inte skälet till att de bortsåg från skillnader mellan branscher och att en jämförelse med mängden goodwill i förhållande till balansräkningen i stället för resultaträkningen kan vara mer intressant (Bradbury, 2010, s. 314). Bradbury (2010, s. 314) menar att Carlin och Finch även hade kunnat göra jämförande tidsserier eller jämförelser före och efter nedskrivningsreglerna enligt IFRS trädde i kraft för att kunna dra slutsatser om huruvida IFRS verkligen är sämre än regelverket som gällde tidigare. Capital asset pricing model CAPM utvecklades ursprungligen av John Sharpe (1964) och William Lintner (1965) efter att de byggt vidare på Harry Markowitz (1952) portföljvalsteori. CAPM förutser en tillgångs eller en portföljs avkastning i förhållande till risker och marknadsavkastning (Womack & Zhang, 2003, s. 6). Modellen definieras av Berk och DeMarzo (2007) 8

Formel 1: Capital asset pricing model E r = förväntad avkastning r f = långsiktig riskfri ränta β = aktieprisets känslighet för förändringar på marknaden E[R m ] = förväntad avkastning från marknaden Källa: Berk & DeMarzo (2007) E(r i ) = r f + β im (E(r m ) r f ) CAPM bygger på tre huvudantaganden: Investerare kan köpa och sälja alla värdepapper till marknadspris och kan låna/låna ut till riskfri ränta Investerare håller endast portföljer med högsta möjliga avkastning mot en given nivå av volatilitet Investerare har samma förväntningar på volatilitet, korrelation och förväntad avkastning på värdepapper. (Berk & DeMarzo, 2007, ss. 364-65) CAPM har kritiserats för att vara för simpel och bygga på antaganden som inte är realistiska. CAPM har i tester visat att modellen endast lyckas förklara 85 % av den förväntade avkastningen (Womack & Zhang, 2003, ss. 8-9). Valet av CAPM som modell i Carlin och Finchs undersökning har kritiserats eftersom den inte överensstämmer med den australiensiska standarden för hur nedskrivningsprövning ska gå till (Gallery, 2009, s. 338). Även i den australiensiska motsvarigheten till IAS 36 står att land-, valuta- och prisrisker ska inkluderas i uppskattningen av diskonteringsräntor. Gallery (2009, s. 338) påpekar att det finns bevis för att företagsledningen gör justeringar i rapporter för att belysa risker, därför kommer teoretiska diskonteringsräntor att avvika då de inte innehåller denna typ av riskjusteringar. Bradbury (2010, s. 314) påpekar att inga sådana riskjusteringar utförts av Carlin och Finch. CAPM är dock väl utbrett inom arbetslivet (Lonergan, 2009, s.340). 9

Forskarna har försökt bygga på CAPM med ytterligare variabler för att få till en mer precis modell, Farma och Frenchs trefaktormodell har lyckats täcka in 95 % av den förväntade avkastningen i sin modell (Womack & Zhang, 2003, ss. 8-9). Trefaktormodellen Eugene Fama och Kenneth French utvecklade trefaktormodellen främst genom sina artiklar om förväntad aktieavkastning och riskfaktorer (1992 och 1993). Fama och French kommer i dessa artiklar fram till att det finns ytterligare viktiga faktorer som kan förklara förväntad avkastning, utöver dem som finns i CAPM (Fama & French, 1992). Fama och French menar att marknadsrisken som CAPM tar hänsyn till är för enkel och kan inte förklara den förväntade avkastningen fullt ut (Fama & French, 2004, s. 38). I sina artiklar testar Fama och French ytterligare faktorer som kan påverka den förväntade avkastningen. De undersöker den amerikanska börsen historiskt och kommer fram till att storleken på företaget och B/M-kvoten (Book-to-market ratio) påverkar ett företags förväntade avkastning. B/M-kvoten är relationen mellan bokfört värde på eget kapital och marknadsvärdet. Fama och French visar att företag med hög B/M-kvot har högre avkastning jämfört med företag med låg B/M-kvot och även att små företag tenderar att ge högre avkastning jämfört med större företag. De kommer också fram till att mindre företag historiskt har gett en högre avkastning än större företag (Fama & French, 1993). Fama och French mäter storleken på företagen efter deras marknadsvärde. Dessa två faktorer (storleksfaktorn och B/M-kvoten) utökar sedan Fama och French CAPM med och konstruerar trefaktormodellen. De döper faktorerna till HML (High Minus Low) och SMB (Small Minus Big) (Womack & Zhang, 2003, ss. 8-10). Trefaktormodellen definieras av Womack och Zhang (2003) som: 10

Formel 2: Trefaktormodellen E(r i ) = r f + β im (E(r m ) r f ) + s i SMB + h i HML E(r i ) = Den förväntade avkastningen för tillgången r f = Den riskfria räntan β im = Volatiliteten för tillgångens avkastning i jämförelse med marknadens avkastning E(r m ) = Den förväntade avkastningen för marknaden SMB = Famas och Frenchs storleksfaktor HML = Famas och Frenchs B/M-faktor s i, h i = Regressionskoefficienten för SMB- respektive HML-faktorn Källa: Womack & Zhang (2003) och Fama & French (1993) SMB-faktorn Storleksfaktorn SMB ska mäta den överavkastning som investerare historiskt sett har fått genom att investera i små företag med lågt marknadsvärde, relativt stora företag med högre marknadsvärde, även kallat storlekspremie. SMB-faktorn beräknas genom att företag sorteras efter marknadsvärde med hjälp av storleksmedianen. Genomsnittsavkastningen för företag med lågt marknadsvärde subtraheras sedan med genomsnittsavkastningen för företag med högt marknadsvärde. En positiv SMB-faktor betyder att de små företagen har haft en högre avkastning, och tvärtom om SMB-faktorn är negativ. SMB-faktorn mäts på månadsbasis och baseras på den marknad som ska undersökas. (Womack & Zhang, 2003 och Fama & French, 1993) HML-faktorn Faktorn HML ska mäta den överavkastning som investerare historiskt sett har fått genom att investera i företag med hög B/M-kvot, relativt företag med låg B/M-kvot, även kallat värdepremie. HML-faktorn är konstruerad på liknande sätt som SMB-faktorn, den beräknas genom att företag sorteras efter B/M-kvot. Genomsnittsavkastningen för företag med hög B/Mkvot subtraheras sedan med genomsnittsavkastningen för företag med låg B/M-kvot. Skillnaden i förhållande till beräkningen av SMB-faktorn är att vid beräkning av HML-faktorn används bara 30 procent av företagen med högst respektive lägst B/M-kvot. HML-faktorn mäts på månadsbasis och baseras på den marknad som ska undersökas. (Womack & Zhang, 2003 och Fama & French, 1993) 11

3. Metod I vår undersökning har vi jämfört företags redovisade diskonteringsräntor vid nedskrivningsprövning av goodwill med egenberäknade teoretiska diskonteringsräntor. Vi har använt oss av en kvantitativ undersökningsmetod för att kunna täcka in ett stort antal företag. Styrkan med denna metod är att vi kan använda oss av en stor mängd företag i undersökning och även kunna samla in en stor mängd data. Svagheten ligger i att vi inte kan göra någon djupare undersökning av enskilda företag och se bakomliggande orsaker eller beräkningar vid företagens val av diskonteringsränta. Vi har tagit fram de redovisade diskonteringsräntorna genom respektive företags årsredovisning år 2005-2010, som erhållits via deras webbplatser och i enstaka fall genom databasen Affärsdata (2011). Totalt har vi gått igenom cirka 1500 stycken årsredovisningar. Med hjälp av sökfunktionen och sökord såsom diskonteringsränta, diskonteringssats, wacc 4, goodwill och kapitalkostnad har vi sedan erhållit företagens diskonteringsränta, information som ofta fanns i noten över goodwill eller immateriella tillgångar. Vi har även tagit uppgifter om totala tillgångar, resultat före skatt och goodwillstorlek ur årsredovisningar. Undersökningsperiod och urvalsprocess Vår undersökning omfattar alla företag noterade på Stockholmsbörsen per 2010-12-31 (Thomson Reuters Datastream, 2011). Vår studie baseras på sex år (2005-2010) eftersom de nya redovisningsreglerna infördes år 2005 och de senaste tillgängliga årsredovisningarna med uppgifter om bland annat diskonteringsräntor är från år 2010. Detta medförde en första urvalsgrupp på 255 företag. Utöver detta har vi flera kriterier som företag måste uppfylla för att ingå i undersökningen. Första kriteriet är att undersökningen ej innefattar företag verksamma inom den finansiella sektorn, på grund av att deras ekonomiska situation skiljer sig från icke-finansiella och att de har andra redovisningsregler, till exempel IAS 39. Andra kriteriet innebär att varje företag ska ha tre accepterade år under undersökningsperioden på sex år (år 2005-2010). Med accepterat år menas: 4 Weighted average cost of capital eller viktad kapitalkostnad 12

Att företaget har en publicerad årsredovisning varifrån vi kan hämta nödvändig data. Att företaget redovisar goodwill i sin årsredovisning. Att företaget redovisar en diskonteringsränta i sin årsredovisning. Detta krävs eftersom det är denna ränta som jämförs med våra teoretiskt framräknade. Trots att företag enligt IAS 36 är skyldiga att redovisa en diskonteringsränta är det flera företag som inte gör det och därmed faller bort. Att företaget redovisar en diskonteringsränta för hela företaget och inte olika för olika enheter inom företaget eller till exempel ett intervall för diskonteringsräntan. Vi som utomstående har inte tillräcklig insyn i företagen för att utifrån flera olika diskonteringsräntor eller ett ränteintervall på ett tillförlitligt sätt estimera en diskonteringsränta som gäller för hela företaget. Att företaget redovisar sin diskonteringsränta före skatt. Detta krävs vid jämförandet med våra teoretiska räntor. Således har de företag vars diskonteringsränta är uttryckt efter skatt eller om det inte framkommit huruvida räntan är uttryckt före eller efter skatt fallit bort. Anledningen till detta är att det skulle bli alldeles för vanskligt att försöka gissa sig till om räntan är uttryckt före eller efter skatt. Är den uttryckt efter skatt ska vi på ett tillförlitligt sätt beräkna om den till före skatt vilket kan medföra problem då företag som verkar internationellt kan betala skatt i olika länder varvid olika skattesatser används. Att företaget inte har ett brutet räkenskapsår eftersom detta försvårar den årsvisa jämförelsen mellan företagen. 13

Tabell 2: Bortfallsanalys 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Företag noterade på NASDAQ OMX Stockholm small-, mid- och large cap listor 5 255 255 255 255 255 255 Företag inom den finansiella sektorn 041 041 041 041 041 041 Företag som ej redovisar goodwill 035 034 034 034 031 032 Företag som ej redovisar diskonteringsränta 032 020 021 014 019 013 Företag som redovisar flera diskonteringsräntor eller ett intervall 034 040 044 043 043 049 Företag med brutet räkenskapsår 019 021 020 018 019 016 Övrigt 6 046 041 035 034 035 046 Företag med innevarande år accepterat, men inte för perioden 7 018 019 019 026 024 023 Totalt 030 039 041 045 043 035 Vid beräkning av de teoretiska diskonteringsräntorna behöver vi varje företags historiska aktiepris för perioden 2000-2011. Vilket gör att ytterligare företag faller bort. Undersökningen kommer totalt att innefatta 49 företag som uppfyller de ovan nämnda kriterier. Alla dessa 49 företag uppfyller dock inte kriterierna över alla sex åren. Antalet företag undersökningen omfattar per år visas i tabellen nedan: Tabell 3: Antal företag i den slutliga urvalsgruppen per undersökningsår 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Antal företag (st) 30 39 41 45 43 35 Bortfallsanalys Antalet företag varierar över åren inom undersökningsperioden. Vi är medvetna om att antalet företag i den slutliga urvalsgruppen kan anses vara lågt för att göra en rättvis undersökning. Vi har ändå valt att behålla våra urvalskriterier. Alternativet för att få undersökningen att innefatta fler företag hade varit att minska våra krav för antal accepterade år. Vi skulle i sådana fall ha ett krav på två accepterade år (av sex möjliga) vilket vi anser är för lågt för att kunna göra en jämförelse över tid. 5 Per 2010-12-31 och endast en aktie per företag. 6 Övrigt innehåller till exempel företag utan publicerad ÅR, räntan är inte uttryckt före/efter skatt etcetera. 7 Vissa företag försvinner då de har ett accepterat innevarande år, men det kan vara det enda accepterade året för undersökningsperioden och faller således bort. 14

Det hade varit intressant att även inkludera företag som redovisar olika diskonteringsräntor eller ett ränteintervall eftersom det är den typ av redovisning som förordningarna uppmanar företagen att göra, istället för en diskonteringsränta för hela företaget. Vår metod och insyn i företagen gör det dock omöjligt att undersöka dessa företag. På grund av vårt låga urval jämte totalt antal företag är det svårt att se våra resultat som representativt för hela Stockholmsbörsen. Dock kan det vara en indikator på åt vilket håll det pekar. För att få ett urval som skulle kunna anses som representativt för hela Stockholmsbörsen hade vi behövt göra spekulationer i de fall företagen inte redovisar om diskonteringsräntan är före eller efter skatt. I de fall den är redovisad efter skatt skulle vi behöva estimera en skattesats för det aktuella företaget för att räkna om räntan till att bli före skatt. Vår undersökning omfattar endast företag som redovisar diskonteringsräntan före skatt. Företagen skall redovisa diskonteringsräntan före skatt enligt IAS 36 55 och därmed har vi valt att exkludera de företag som redovisade diskonteringsräntan efter skatt. Fama och Frenchs trefaktormodell Riskfriränta E(r i ) = r f + β im (E(r m ) r f ) + s i SMB + h i HML Som approximation till den riskfria räntan har vi använt oss av Riksbankens 10-åriga statsobligationsränta. På Riksbankens hemsida (Riksbanken, 2011) får vi tillgång till statsobligationsräntan på månadsbasis och på årsbasis. Statsobligationsräntan på månadsbasis används till regressionsanalyserna och på årsbasis i CAPM och trefaktormodellen. 15

Tabell 4: Riskfriränta - Statens 10-åriga stadsobligationsränta (%) 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 Januari 5,9 % 4,9 % 5,3 % 4,7 % 4,7 % 3,8 % 3,3 % 3,9 % 4,1 % 2,8 % 3,4 % Februari 5,9 % 4,9 % 5,4 % 4,5 % 4,5 % 3,8 % 3,4 % 3,9 % 4,0 % 2,9 % 3,3 % Mars 5,5 % 4,7 % 5,6 % 4,6 % 4,3 % 3,9 % 3,5 % 3,8 % 3,9 % 2,9 % 3,2 % April 5,4 % 4,9 % 5,7 % 4,7 % 4,5 % 3,6 % 3,8 % 4,0 % 4,1 % 3,2 % 3,1 % Maj 5,3 % 5,3 % 5,7 % 4,4 % 4,7 % 3,3 % 3,9 % 4,2 % 4,2 % 3,6 % 2,7 % Juni 5,1 % 5,4 % 5,5 % 4,2 % 4,7 % 3,1 % 3,9 % 4,4 % 4,4 % 3,6 % 2,6 % Juli 5,3 % 5,4 % 5,4 % 4,5 % 4,6 % 3,1 % 4,0 % 4,4 % 4,4 % 3,4 % 2,7 % Augusti 5,3 % 5,2 % 5,1 % 4,7 % 4,4 % 3,1 % 3,8 % 4,2 % 4,1 % 3,4 % 2,4 % September 5,3 % 5,3 % 5,0 % 4,7 % 4,4 % 3,0 % 3,7 % 4,2 % 3,9 % 3,4 % 2,5 % Oktober 5,2 % 5,2 % 5,1 % 4,8 % 4,2 % 3,2 % 3,7 % 4,3 % 3,6 % 3,3 % 2,6 % November 5,1 % 5,0 % 5,0 % 5,0 % 4,1 % 3,4 % 3,6 % 4,2 % 3,3 % 3,3 % 2,9 % December 4,9 % 5,2 % 4,9 % 4,9 % 3,9 % 3,4 % 3,6 % 4,3 % 2,7 % 3,2 % 3,2 % Årsbasis 5,4 % 5,1 % 5,3 % 4,6 % 4,4 % 3,4 % 3,7 % 4,2 % 3,9 % 3,3 % 2,9 % Källa: Riskbanken (2011) Marknadens avkastning E(r i ) = r f + β im (E(r m ) r f ) + s i SMB + h i HML Marknadsavkastningen speglar avkastningen på alla tillgångar på den marknad som studeras. För vår studie betyder det data för avkastningen på Stockholmsbörsen. I vår undersökning använder vi oss av OMX Stockholm Price Index som vi erhållit via Thomson Reuters Datastream (Datastream) (2011) som är en finansiell databas, samma grunddata som till våra övriga faktorer. Indexet finns tillgängligt på månadsbasis vilket krävs för regressionsanalyserna av trefaktormodellen och CAPM. SMB E(r i ) = r f + β im (E(r m ) r f ) + s i SMB + h i HML Vid beräkningar av SMB-faktorn (Small minus Big) ska avkastning för hela den undersökta marknaden användas. I vårt fall innebär det att vi behöver data för alla företag som är noterade på den svenska marknaden. Detta har vi gjort genom att hämta data som finns tillgänglig via Datastream. I denna databas har vi sökt på den svenska Stockholmsbörsen, small-, mid-, och large cap samt marknadsvärde. Datastream definierar marknadsvärde som antalet utstående 16

aktier gånger aktiepriset. Då det rekommenderas att använda historiska data för tre till fem år bakåt i tiden har vi tagit fram data från januari 2000 fram till januari 2011. Då vår undersökningsperiod är 2005-2010 behövde vi data från 2000 när SMB-faktorn räknas ut. SMBfaktorn räknas ut på månadsbasis och marknaden sorterades i storleksordning efter företagens marknadsvärde. Det innebär att vi sorterar vårt urval efter storleksordning och gör en beräkning av faktorn för varje månad mellan januari 2000 och januari 2011. Den månatliga avkastningen för respektive företag (för till exempel januari 2000) har beräknats som: (Marknadsvärde februari 2000/marknadsvärde januari 2000) -1. Sedan räknas den genomsnittliga avkastningen ut för de 50 % av företagen med högst marknadsvärde respektive de med lägst marknadsvärde. Till sist subtraheras genomsnittsavkastningen för de små företagen med genomsnittsavkastningen för de stora företagen, vilket blir SMB-faktorn för den månaden. Samma sak gjordes sedan för alla de 132 månader som vi behövde. I bilaga 1 finns ett exempel på en uträkning av SMB-faktorn för en månad. HML E(r i ) = r f + β im (E(r m ) r f ) + s i SMB + h i HML HML-faktorn (High minus Low) beräknas på liknande sätt som SMB-faktorn. Vi använder oss av hela den svenska marknadens avkastning fast nu sorteras företagen efter B/M-relation istället för efter marknadsvärde. Till skillnad från SMB-faktorn behöver vi för HML-faktorn inte räkna ut den varje månad. Kenneth French, en av skaparna till trefaktormodellen, publicerar HMLfaktorn för den svenska marknaden på sin hemsida och vi kan därför använda hans HML-värden. Beta, alfa och regressionskoefficienterna för SMB och HML E(r i ) = r f + β im (E(r m ) r f ) + s i SMB + h i HML Med hjälp av Microsoft Office Excel görs regressionsanalyser för att uppskatta beta, alfa och regressionskoefficienterna för SMB och HML. Formeln ändras nu till: 17

Formel 3: Regressionsformel Trefaktormodellen r a - r f = β im (E(r m ) r f ) + s i SMB + h i HML + α Den riskfria räntan subtraheras på både sidor av ekvationen för att kunna genomföra regressionerna. I regressionsanalyserna för ett undersökningsår när faktorn r a ska räknas ut används den historiska aktiepriskursen för de fem åren före undersökningsåret. I de fall ett företag har fler än en aktietyp har vi använt oss av aktiepriset på den aktie som har störst omsättning på Stockholmsbörsen. CAPM Formel 1: Capital asset pricing model E(r i ) = r f + β im (E(r m ) r f ) Alla variabler utom beta är desamma som i trefaktormodellen. Dock skiljer sig regressionsanalysen från trefaktormodellen då CAPM inte innehåller någon SMB- och HMLfaktor. För att få fram betavärde görs regressionsanalyser för respektive företag och formeln ändras på samma sätt som trefaktormodellen: Formel 4: Regressionsformel CAPM r a - r f = β im (E(r m ) r f ) + α Skattesats Vid beräkningen av våra teoretiska diskonteringsräntor har vi använt den skattesats svenska företag använde det aktuella året. Eftersom de flesta företag redovisar sin diskonteringsränta före skatt, samtidigt som CAPM och trefaktormodellen beräknar ränta till efter skatt är vi tvungna att justera för detta. Efter det att vi erhållit de uträknade räntorna från våra undersökningsmodeller delar vi diskonteringsräntan med 1, subtraherat med skattesatsen det undersökta året. Skattesatsen som vi använde oss av år 2005-2008 var 28 procent och år 2009-2010 var den 26,3 procent. (KPMG, 2010) 18

Goodwillintensitet och Goodwillandel För att utreda om företagens redovisade diskonteringsränta skiljer sig från de räntor som ges av CAPM och trefaktormodellen och om den eventuella skillnaden kan kopplas till ett opportunistiskt beteende tar vi hjälp av nyckeltalen goodwillintensitet och goodwillandel. Med hjälp av dessa nyckeltal kan vi undersöka hur beroende företagen är av sin goodwillpost och hur känsliga företagen är för nedskrivningar av just denna post. Företag med en hög andel goodwill torde inte vara lika angelägna om att använda en högre diskonteringsränta som leder till att deras tillgångar och resultat påverkas i större utsträckning än om de valde att använda sig av en lägre ränta. Goodwillintensitet räknas ut genom att ta goodwillposten och dividera den med resultatet före skatt. Detta nyckeltal visar hur resultatet påverkas av en eventuell goodwillnedskrivning. I nämnaren ska resultatet vara före skatt eftersom en nedskrivning av goodwill skulle påverka resultatet före skatt. För att jämföra företagen kommer vi att dela in dem i två kategorier: Hög goodwillintensitet (alla företag med en goodwillintensitet över ett (>1)) Låg goodwillintensitet (alla företag med en goodwillintensitet under ett (<1)) Exempelvis om goodwill/resultat före skatt för ett företag är 2 innebär det att företagets goodwillpost är dubbelt så stor som resultatet före skatt det undersökta året och företaget kommer hamna i kategorin hög goodwillintensitet. Formel 3: Goodwillintensitet Goodwillintensitet Goodwill Resultat före skatt Källa: Carlin & Finch (2010) Varje företags goodwillintensitet är direkt beroende av företagets resultat det givna året. Om företaget skulle gå dåligt ett år med ett resultat nära noll kommer goodwillintensiteten att stiga kraftigt. Därför kommer vi även att använda oss av nyckeltalet goodwillandel. 19

Goodwillandelen för ett företag räknas ut genom att ta goodwillposten dividerad med totala tillgångar. Detta nyckeltal speglar företagets förmåga att klara av att finansiera sin verksamhet över en längre sikt och påverkas inte lika mycket av resultatet ett visst år. Ett företag med en stor goodwillandel kan vid en stor goodwillnedskrivning som sagt tappa en stor del av sitt egna kapital och därmed få problem att överleva på längre sikt. Vi kommer, precis som i fallet med goodwillintensitet, dela in företagen i två kategorier: Hög goodwillandel (alla företag med en goodwillandel över medianvärdet det undersökta året) Låg goodwillandel (alla företag med en goodwillandel under medianvärdet det undersökta året) Exempelvis om ett företag har en goodwillandel på 8 och medianvärdet för goodwillandelen hos alla de undersökta företagen ett visst år är tio 10 kommer förtaget hamna i kategorin låg goodwillandel. Formel 4: Beräkning av Goodwillandel Goodwillandel Goodwill Totala tillgångar Opportunistisk diskonteringsränta Om de teoretiska diskonteringsräntor som beräknas med hjälp av CAPM och trefaktormodellen avviker från företagens redovisade kan det förklaras av att de granskade företagen har tillgång till mer detaljerad information om sin verksamhet än utomstående bedömare. Carlin och Finch (2009) använde 150 räntepunkter som gräns för vad som fick anses som acceptabelt i skillnaden mellan de teoretiska och redovisade diskonteringsräntorna. Hamnar den teoretiska diskonteringsräntan utanför ett intervall om +/- 150 räntepunkter jämfört med den redovisade räntan, kan det inte förklaras som ett skattningsfel. Vi använder samma gräns (som Carlin och Finch) vid beräkningen av räntor med hjälp av trefaktormodellen och CAPM. Eftersom modellerna ska beräkna samma sak anser vi att det är en rimlig gräns även för trefaktormodellen. Redovisar ett företag en diskonteringsränta som ligger 150 räntepunkter över den teoretiska 20

innebär det att företaget använder en enligt modellen för hög diskonteringsränta, och tvärtom om den redovisade räntan ligger 150 räntepunkter under den teoretiska. Är företagets redovisade diskonteringsränta 150 räntepunkter under den teoretiska anses företagets redovisade ränta vara opportunistisk. Metodkritik Till att börja med kan det konstateras att vi använder oss av sekundärdata, till exempel data från Kenneth Frenchs hemsida och rådata från Datastream. Detta försvaras med att det är orimligt att samla in de data från primära källor, på grund av arbetets omfång. Fördelen med att använda sekundärdata är att det är tidsbesparande. När vi beräknar HML-faktorn använder vi oss av data från Kenneth Frenchs webbplats vilket gör att vi är beroende av hur han har gjort sin insamling och bearbetning av data. Vid insamling av rådata för beräkning av faktorerna i CAPM och trefaktormodellen finns också risken att man feltolkar de data som inhämtas. Detta har vi försökt minimera genom att avsätta mycket tid av vårt arbete till att förstå modellerna och de data som behöver inhämtas. Vad gäller Datastream finns också risken att den mänskliga faktorn kan leda till misstag. Ett exempel på sådant misstag är att annan data inhämtas från Datastream än den som krävs för beräkning av modellerna. I detta fall torde denna risk vara minimal då marknadsvärde (som i detta fall är aktuellt) är ett så pass väldefinierat begrepp i Datastream. Det finns också alltid en risk att misstag begås vid bearbetning av data. Detta är vi medvetna om och har i stor utsträckning beaktat detta genom så stor noggrannhet som möjligt utan att arbetet med bearbetningen av data blir alltför utdraget. 21

4. Resultat och analys För att skapa en överblick över vår studie presenteras i tabell 5 den lägsta, högsta och medelvärdet på företagens samt våra teoretiska diskonteringsräntor. Tabell 5: Diskonteringsränta - Redovisad och Teoretisk Redovisad CAPM Teoretisk Trefaktormodellen Lägsta Högsta Medel Lägsta Högsta Medel Lägsta Högsta Medel 2005 (n=30) 8,7 % 19,0 % 12,0 % -04,8 % 13,0 % -8,2 % -04,7 % 19,6 % -9,4 % 2006 (n=39) 7,1 % 19,0 % 11,6 % -05,6 % 11,0 % -7,6 % -05,0 % 10,6 % -7,5 % 2007 (n=41) 7,1 % 18,0 % 12,2 % -01,7 % 05,5 % -4,4 % -02,6 % 15,8 % -5,4 % 2008 (n=45) 6,2 % 16,0 % 11,7 % -32,8 % 08,4 % -1,3 % -28,8 % 07,7 % -1,3 % 2009 (n=43) 6,7 % 17,0 % 11,3 % -06,6 % 13,1 % -8,8 % -05,9 % 13,3 % -8,9 % 2010 (n=35) 8,9 % 16,7 % 11,4 % -04,6 % 09,0 % -6,3 % -04,7 % 08,6 % -6,2 % Vi kan konstatera att företagens redovisade diskonteringsräntor skiljer sig kraftigt, som mest år 2006 med 11,9 % (19,0-7,1 %). Detta torde bero på att företagen anser sig ha olika kapitalkostnader samt att de gör övriga företagsspecifika justeringar av diskonteringsräntan. Gällande våra teoretiska diskonteringsräntor kan man snabbt konstatera att år 2008 är utstickande med en kraftigt negativ lägsta diskonteringsränta år 2008 för både CAPM och trefaktormodellen, till och med medelvärdet är negativt. Så kan det inte vara i praktiken utan det är vår undersökning som brister. År 2008 erhöll vi i de flesta fall en negativ riskpremie och om man då samma år fick ett högt betavärde leder det till att diskonteringsräntan kan bli kraftigt negativ, både i CAPM och trefaktormodellen. Att riskpremien är negativ beror på finanskrisen och marknaden överlag presterade dåligt, vilket gör att marknadens avkastning minus den riskfria räntan ger ett negativt värde. Samma år är även HML-värdet negativt, vilket påverkar den teoretiska diskonteringsräntan på samma sätt, dock endast trefaktormodellen eftersom det är bara den som innehåller HML-faktorn. År 2008 kan på grund av detta uteslutas i resterande del av denna uppsats och är gråmarkerat i följande tabeller. Vi kan även se att båda våra teoretiska diskonteringsräntor har mindre spridning mellan lägsta och högsta värde jämfört med de redovisade diskonteringsräntorna, undantaget trefaktormodellen som år 2005 och 2007 har högst spridning. Under alla år är de teoretiska diskonteringsräntors medelvärde lägre än medelvärdet för de redovisade. 22

I tabell 6 redovisas hur de redovisade diskonteringsräntorna förhåller sig i jämförelse med våra teoretiska. Vi har sorterat in de redovisade diskonteringsräntorna i intervall i relation till CAPM och trefaktormodellen för att se hur många företag som redovisar en opportunistisk diskonteringsränta. Är den redovisade diskonteringsräntan > 150 räntepunkter under våra teoretiska anses de enligt Carlin och Finch (2009) vara opportunistiska. Är den redovisade diskonteringsräntan >150 räntepunkter över våra teoretiska diskonteringsräntor tyder det på att de redovisade diskonteringsräntorna med marginal är accepterade. Vi har även en tredje kategori, inom intervallet, det vill säga att våra teoretiska diskonteringsräntor i stort sett överensstämmer med de redovisade. Tabell 6: Diskonteringsränta Antal (andel) företag som redovisar en opportunistisk diskonteringsränta CAPM Trefaktormodellen > 150 räntepunkter under Inom intervallet > 150 räntepunkter över > 150 räntepunkter under Inom intervallet > 150 räntepunkter över 2005 (n=30) 2 (06,6 %) 6 (20,0 %) 22 (073,3 %) 4 (13,3 %) 05 (16,6 %) 21 (070,0 %) 2006 (n=39) 0 (00.0 %) 3 (07,7 %) 36 (092,3 %) 0 (00,0 %) 03 (07,7 %) 36 (092,3 %) 2007 (n=41) 0 (00,0 %) 0 (00,0 %) 41 (100,0 %) 1 (02,4 %) 00 (00,0 %) 40 (097,6 %) 2008 (n=45) 0 (00,0 %) 0 (00,0 %) 45 (100,0 %) 0 (00,0 %) 00 (00,0 %) 45 (100,0 %) 2009 (n=43) 5 (11,6 %) 8 (18,6 %) 30 (069,8 %) 4 (09,3 %) 14 (32,6 %) 25 (058,1 %) 2010 (n=35) 0 (00,0 %) 2 (05,7 %) 33 (094,3 %) 0 (00,0 %) 02 (05,7 %) 33 (094,3 %) Det går att konstatera att i princip samtliga företag hamnar inom eller över vårt intervall, vilket betyder att de inte använder sig av en opportunistisk diskonteringsränta när företagen nedskrivningsprövar sin goodwill. Det är inte några större skillnader mellan CAPM och trefaktormodellens resultat. År 2009 är något utstickande, enligt CAPM är det 11,6 % av företag och enligt trefaktormodellen 9,3 % av företagen som redovisar en opportunistisk diskonteringsränta. Det skulle kunna vara till följd av finanskrisen, att man i kärva tider i större utsträckning försöker undvika en nedskrivning av goodwill. Det är endast 5 respektive 4 företag det handlar om, det vill säga inget som torde vara ett riktigt problem. För år 2009 kan det också konstateras att trefaktormodellen täcker 32,6 % (14 företag) inom intervallet, CAPMs siffror för samma år är 18,6 % (8 företag). Detta skulle kunna vara en effekt av att trefaktormodellen inkluderar sina två extra faktorer som gör att deras teoretiska ränta ligger närmare företagens redovisade. År 2009 var också det år då flest företag redovisade en opportunistisk diskonteringsränta sett till båda modellernas totala antal företag. Året innan finanskrisens början 23

(2007) i högkonjunkturen redovisade ett företag en opportunistisk diskonteringsränta enligt trefaktormodellen och inget företag enligt CAPM. Trots att det är så få företag som redovisar en opportunistisk diskonteringsränta har vi valt att se på de företag som redovisar en opportunistisk diskonteringsränta genom att avgöra hur viktig deras goodwillpost är för företaget i fråga. Målet med detta är att se om företagen som har en betydande goodwillpost i högre grad använder sig av en opportunistisk diskonteringsränta. I tabell 7 nedan delas våra företag in i två grupper, de med störst andel goodwill och de med lägst andel goodwill. Tabell 7: Goodwillandel Antal (andel) företag som redovisar en opportunistisk diskonteringsränta Hög goodwillandel och opportunistisk DR Låg goodwillandel och opportunistisk DR Trefaktor CAPM Trefaktor CAPM 2005 (n=30) 2 (066,7 %) 0 (00,0 %) 1 (33,3 %) 1 (100,0 %) 2006 (n=39) 0 (000,0 %) 0 (00,0 %) 0 (00,0 %) 0 (000,0 %) 2007 (n=41) 1 (100,0 %) 0 (00,0 %) 0 (00,0 %) 0 (000,0 %) 2008 (n=45) 0 (000,0 %) 0 (00,0 %) 0 (00,0 %) 0 (000,0 %) 2009 (n=43) 1 (025,0 %) 2 (40,0 %) 3 (75,0 %) 3 (060,0 %) 2010 (n=35) 0 (000,0 %) 0 (00,0 %) 0 (00,0 %) 0 (000,0 %) I tabellen ovan ser vi inga tydliga tecken på att företagen vars goodwillandel är hög i större grad har en opportunistisk diskonteringsränta. Företagen fördelar sig mer eller mindre jämt för de båda modellerna. I tabell 8 är företagen sorterade efter goodwillintensitet. Tabell 8: Goodwillintensitet Antal (andel) företag som redovisar en opportunistisk diskonteringsränta Hög goodwillintensitet (>1) Låg goodwillintensitet (<1) Trefaktormodellen CAPM Hög intensitet och opportunistik DR 2005 (n=30) 11 (37,0 %) 19 (63,0 %) 1 (025,0 %) 0 (00,0 %) 2006 (n=39) 19 (49,0 %) 20 (51,0 %) 0 (000,0 %) 0 (00,0 %) 2007 (n=41) 20 (49,0 %) 21 (51,0 %) 1 (100,0 %) 0 (00,0 %) 2008 (n=45) 24 (53,0 %) 21 (47,0 %) 0 (000,0 %) 0 (00,0 %) 2009 (n=43) 19 (44,0 %) 24 (56,0 %) 1 (025,0 %) 1 (20,0 %) 2010 (n=35) 19 (54,3 %) 16 (45,7 %) 0 (000,0 %) 0 (00,0 %) 24

Ungefär hälften av företagen varje år har en goodwillintensitet som är hög. Inte heller här ser vi tecken på att företagen med en hög goodwillintensitet redovisar en opportunistisk diskonteringsränta i högre grad. Enligt CAPM är det endast ett företag totalt för hela undersökningsperioden som har en goodwillintensitet på högre än 1 och använder sig av en opportunistisk diskonteringsränta. För trefaktormodellen är motsvarande siffra tre företag. Vår undersökning jämfört med Carlin och Finch När Carlin och Finch gjorde sin liknande undersökning (med hjälp av CAPM) på 105 australiensiska företag konstaterade de att de flesta i undersökningen använde en opportunistisk diskonteringsränta. De konstaterade också att den grupp företag som redovisade en för låg diskonteringsränta även hade en stor del av den totala goodwillen som undersökningen innefattade. Vår undersökning överensstämmer inte med Carlin och Finchs undersökning. Vår studie visade en låg andel företag som redovisade en opportunistisk diskonteringsränta. Anledningen till de olika resultaten kan förklaras med skillnaden i företagskultur mellan Sverige och Australien. En annan anledning skulle kunna vara att Carlin och Finch använder sig av en annorlunda metod vid inhämtning av data till deras beräkning av CAPM jämfört med vad vi gjort. Däremot stämmer våra resultat överens med Carlin och Finch vad gäller goodwillintensitet, då de inte fann något samband mellan de företag som hade opportunistisk diskonteringsränta och var goodwillintensiva. Vårt resultat visade inte heller något samband mellan opportunistisk diskonteringsränta och goodwillintensitet. För CAPM visade vårt resultat att sju företag redovisade en opportunistisk diskonteringsränta och av de sju var ett företag även goodwillintensivt (14,3 %). För trefaktormodellen redovisade nio företag en opportunistisk diskonteringsränta och av dessa var tre företag goodwillintensiva (33,3 %). 5. Slutsats Denna studies syfte har varit att undersöka om företag noterade på Stockholmsbörsen använder sig av en opportunistisk diskonteringsränta vid nedskrivningsprövning av goodwill. Undersökningens resultat har varit att det i stora drag är en liten andel av företagen som 25