Kalkning - grunden för lönsam växtodling Med kalkning förenar du en långsiktig hållbar växtodling med högre avkastning. Försurande ämnen i marken neutraliseras. De flesta näringsämnena blir mer tillgängliga för växten. Daggmaskarna och mikroorganismerna i marken stimuleras. Grundkalkning För att kunna uppnå ett bra resultat i växtodlingen bör ph-värdet ligga på: 6,0-6,5 för sand- och mojordar 6,5-7,0 för lerjordar I tabellen nedan redovisas mängden kalkstensmjöl i ton/ha som åtgår för att höja ph-värdet 0,5 enheter. Värdena bygger på 50% CaO-verkan av kalkstensmjölet, vid Växtrester och annat organiskt material omvandlas snabbare till mull. Markstrukturen förbättras, vilket ger ökad vattengenomsläpplighet, lättare jordbearbetning och ökad rotutveckling. Vid gott kalktillstånd binds tungmetaller, till exempel kadmium, hårdare i marken och halten i växterna minskar. användning av krossad kalksten behöver mängden ökas. Vid kalkning med magnesiumhaltiga produkter ökar förrådet av magnesium i marken och risken för brist minskas. Vid odling av potatis, sockerbetor och vallbaljväxter på lätta jordar är risken för magnesiumbrist som störst. Mullhalt % Förkortning Lerhalt % och jordart <5 5-15 15-25 25-40 40-60 Sand- och mojord Leriga jordar Lättlera Mellanlera Styv lera <2 mf 1,0 2,0 4,0 6,0 8,0 2-3 nmh 2,0 3,0 5,0 7,0 9,0 3-6 mmh 3,0 4,0 6,0 8,0 10,0 6-12 mr 5,0 6,0 8,0 10,0 12,0 12-20 mkt mr 8,0 9,0 11,0 13,0 15,0 Tabellen anger hur många ton kalk som går åt för att öka ph 0,5 enheter. Kalksortiment Kalmar Lantmän Produkt CaO-halt Mg-halt Kalkkross 50% 0% Mg-kalk 3-50 51% 3% Mg-kalk 6-50 50% 6% Dolomit kalk 53% 12% 10
Olika grödors krav på ph Korn, vete, oljeväxter, klöver, ärter och åkerbönor trivs bäst vid ett ph omkring 6,5 medan havre, råg, gräs och potatis klarar ett ph runt 6,0. Lusern och sockerbetor är de mest kalkkrävande grödorna och de avkastar bäst vid ph 7-7,5. Vid så höga ph-värden missgynnas dessutom klumprotsjuka i oljeväxter, rotbrand och ärtrotröta. 5,0 5,5 6,0 6,5 7,0 7,5 8,0 Sockerbetor/Lusern Korn, vete, rågvete, ärter, åkerböna, oljeväxter, klöver Havre, råg, vallgräs, potatis Lerjordar bör ligga i övre delen medan sand- och mojordar kan ligga i nedre delen av intervallet. Jordens surhetsgrad påverkar hur tillgängliga de olika näringsämnena är för växterna. Ju bredare stapeln är i figuren, desto mer tillgänglig är näringsämnet. Illustration: Typoform, efter Trough. 11
Gödslingsrekommendationer - Kvävebehov Försök att så långt som möjligt behovsanpassa kvävegivan. Underskott leder till låg skörd och dålig ekonomi. Överskott är oekonomiskt och kan orsaka liggsäd och ger ett ökat kväveläckage. Här presenteras de viktigaste faktorerna man bör väga in vid kvävegödsling till olika grödor. Skördenivån betyder mycket, nedan visas totalt kväve- Skördeanpassad kvävegödsling till stråsäd kg N/ha Stråsäd, ton/ha 4 5 6 7 8 9 10, foder 115 135 150 165 180 200, bröd 125 145 160 175 190 210 Råg 100 120 135 145 Höstkorn 115 135 150 165 180 Vårkorn 80 95 110 120 Havre 70 85 100 110 Vårvete 110 130 150 170 Skördeanpassad kvävegödsling till oljeväxter kg N/ha, vårgödsling Oljeväxter, ton/ha 2 2,5 3 3,5 4 5 Höstraps, höst 40-60 kg N/ha Höstraps, vår 120 130 140 150 170 Vårraps 115 125 135 Skördeanpassad kvävegödsling till gräsvall kg N/ha per skörd Skörd, ton ts/ha 2 3 4 5 6 7 Gräsvall, 60 80 100 125 150 175 Blandvall 10% baljväxter 55 70 90 115 135 160 Blandvall 20% baljväxter 45 60 75 95 115 130 Blandvall 30% baljväxter 40 50 60 75 90 105 Blandvall 40% baljväxter 35 45 55 65 80 90 Skördeanpassad kvävegödsling till majs kg N/ha Skörd, ton/ha 9 10 11 12 13 14 Majs 120 130 140 150 160 170 Riktgivor för kvävegödsling till potatis. Mineraljord med förfrukt stråsäd. Skörd, ton/ha Potatissort eller användningsområde 20 30 40 50 60 Färskpotatis 60 80 Mycket lågt kvävebehov, t ex Ditta 50 70 90 110 Lågt kvävebehov, t ex Fakse, Inova, Princess 70 90 110 130 Måttligt kvävebehov, t ex King Edward, Asterix, 100 130 160 180 Melody Högt kvävebehov Bintje, Fontane Superb 110 140 170 190 12
Fosfor- och kaliumbehov Gröda Skörd ton/ha Klass Tal Gödslingsbehov fosfor kg/ha P-AL analys I 0-2 II 2-4 III 4-8 IV 8-16 I 0-4 Gödslingsbehov 1) kalium kg/ha K-AL analys II 4-8 V 16- III- 8-12 III+ 12-16 IV- 16-20 Stråsäd 5 25 20 15 0 0 65 45 25 5 0 0 7 35 25 20 0 0 75 55 35 15 0 0 9 40 30 25 0 0 85 65 45 25 0 0 Oljeväxter 2,5 35 30 25 15 0 70 50 30 10 0 0 Ärter & Åkerböna 3,5 40 35 30 20 0 80 60 40 20 0 0 4,5 45 40 35 25 0 90 70 50 30 10 0 2,5 30 20 15 5 0 70 50 30 10 0 0 3,5 35 25 20 10 0 80 60 40 20 0 0 4,5 40 30 25 15 0 90 70 50 30 10 0 5,5 45 35 30 20 0 100 80 60 40 20 0 IV+&V >20 Ts-skörd ton/ha Klass Tal I 0-2 II 2-4 P-AL analys III 4-8 IV 8-16 I 0-4 II 4-8 K-AL analys V 16- III- 8-12 III+ 12-16 IV- 16-20 Vallår 1 6 30 25 15 10 0 120 80 60 40 0 0 8 35 30 20 15 0 160 120 100 80 0 0 10 40 35 25 20 0 200 160 140 120 0 0 12 45 40 30 25 0 240 200 180 160 40 0 Vallår 2 6 160 120 100 80 20 0 eller äldre 8 Samma som vallår 1 220 200 160 140 120 40 10 240 200 180 100 60 0 12 280 240 220 200 80 0 Betesvall 25 15 10 5 0 90 60 30 0 0 0 Gräsfrövall 35 25 15 10 0 70 50 20 0 0 0 Ensilage- 8 45 40 35 30 10 170 150 130 90 0 0 majs 10 55 50 45 40 20 190 170 150 110 0 0 12 65 60 55 50 30 210 190 170 130 0 0 IV+&V >20 1) I klasserna III+ och högre gäller tabellvärdena om jordanalysens K/Mg-kvot är högre än 0,8. Är kvoten lägre än 0,8 bör kalium tillföras enligt klass III- även i högre kaliumklasser. Vid bärgning av halmen bör kaliumgivan ökas med ca 20 kg/ha. 2) Fosfornormen för potatis förutsätter radmyllning. Bladgödsling vid begynnande knölbildning med 15 l/ha Seniphos rekommenderas vid P-AL-klass III och lägre. 13
Fosfor- och kaliumbehov Gröda Knöl-/ betskörd ton/ha I 0-2 P-AL analys 2) II 2-4 III 4-8 IV 8-16 I 0-4 II 4-8 V 16- III- 8-12 K-AL analys III+ 12-16 IV- 16-20 30 100 80 60 40 15 260 210 160 140 110 0 40 105 85 65 45 20 300 260 200 180 150 0 50 110 90 70 50 25 340 300 240 220 190 0 60 115 95 75 55 30 380 340 280 260 150 0 40 70 60 40 20 10 220 180 120 60 0 0 50 75 65 45 25 15 240 200 140 80 20 0 60 80 70 50 30 20 260 220 160 100 40 0 Sockerbetor 35 45 40 25 15 0 80 50 20 15 10 0 45 50 45 30 20 0 100 70 40 30 20 0 55 55 50 35 25 0 120 90 60 50 40 0 Så här mycket växtnäring förs bort varje skörd Gröda Gödslingsråd till köksväxter Gröda Skörd kg/ha Kväve kg/ha Fosfor kg/ha Skördenivå ton/ha Mat- och industripotatis Stärkelsepotatis Kalium kg/ha Magnesium kg/ha Svavel kg/ha Bor g/ha Växtnäringsbehov Koppar g/ha N P K Bruna Bönor 2 30 30 90 Sättlök, Frölök 45 120 45 180 Jordgubbar 30 30 50 IV+&V >20 Mangan g/ha Vete (kärna) 6 000 108 21 25 10 10 30 30 120 Korn (kärna) 5 000 80 18 21 8 8 25 30 100 Havre (kärna 5 000 90 17 21 7 6 25 20 200 Stråsäd (halm) 4 000 24 4 40 5 6 20 10 100 Raps (frö) 3 000 100 18 30 9 11 200 30 120 Raps (halm) 3 000 30 4 90 6 10 24 25 270 Vall (hö) 7 000 140 15 112 17 9 100 60 420 Potatis (knöl) 35 000 125 18 175 14 14 70 28 55 Potatis (blast) 25 000 120 6 145 12 12 170 25 145 Sockerbeta (beta) Sockerbeta (blast) 40 000 80 16 80 16 8 160 40 250 32 000 160 17 160 26 17 260 35 325 14
Kalium till vall Rätt kaliumgödsling är viktigt för att kunna uppnå optimal skörd. Grovfoderanalysen kan ge information om hur optimal kaliumgödslingen har varit: För lite kalium Mindre än 20 g K/kg ts visar att kaliumgödslingen varit för låg eller utförd vid fel tidpunkt och att man därmed fått skördesänkningar. Ungefär 1/3 av allt grovfoder i Sverige har för låg kaliumhalt. Låg kaliumhalt leder till: Sänkt skörd med upp till 2 ton ts/ha. För mycket kalium Mer än 30 g K/kg ts indikerar att vallen fått för mycket kalium. Ungefär 10% av allt grovfoder i Sverige har för hög kaliumhalt. För hög kaliumhalt leder till: Risk för ohälsa i kobesättningen, till exempel stallkramper, kalvningsförlamningar och mastiter. Lägre halter Mg och Ca i grovfodret. Analysera jorden - lika självklart som att analysera grovfodret! 15
Stallgödsel Ungefärlig verkan av stallgödsel, kg N, P och K/10 ton gödsel Gödseltyp Kväve (vårspridning) Fosfor Kalium Total Kväve Fastgödsel, nöt 10 15 40 52 Fastgödsel, svin 1) 10 25 25 65 Fastgödsel, höns 2) 70 40 50 117 Fastgödsel, slaktkyckling 2) 100 80 150 300 Djupströgödsel, nöt 5 15 100 54 Djupströgödsel, svin 5 15 45 48 Djupströgödsel, häst 5 15 100 49 Djupströgödsel, får 5 15 200 95 Urin, nöt, täckt behållare 3) 25-50 35 Urin, svin, täckt behållare 3) 15 2 10 18 Flytgödsel, nöt, 9% ts 15 6 40 40 Flytgödsel, svin, 8% ts 4) 25 8 20 36 Flytgödsel, svin, 6 % ts 4) 15 6 15 27 1) avser gödsel från suggor - gödsel från slaktsvin har något högre kväveinnehåll 2) fastgödseln från höns och slaktkyckling avser kletgödsel respektive ströbäddsgödsel 3) kväveeffekten är cirka 30% lägre efter lagring utan täckning 4) avser gödsel från slaktsvin - gödsel från suggor har något lägre kväveinnehåll Analys av stallgödsel För analys kontakta Eurofins på telefon 010-490 84 10 eller www.eurofins.se. Du kan också kontakta Agrilab på telefon 018-36 30 50 eller www.agrilab.se. Spridning av stallgödsel Regler för spridning av stallgödsel och andra organiska gödselmedel finns på www.kalmarlantman.se. Flytgödsel kan vara intressant att använda till återväxten främst med tanke på vallens kaliumbehov. Normalt innehåller flytgödseln 15-20 kg kväve, 5 kg fosfor och 40-45 kg kalium per 10 ton. Spridning till återväxten bör utföras omgående efter skörd för att undvika brännskador och sporproblem. Det är viktigt att beakta förlusterna som varierar avsevärt beroende på hur gödseln sprids. Om flytgödseln bredsprids en blåsig dag med temperatur över 25 grader är kväveförlusten nära 100%. Om den istället sprids nattetid vid 15 grader och vindstilla kan förlusten sänkas till under 50%. Med släpslangar eller myllningsaggregat kan förlusterna sänkas ytterligare. Vid körning med släpslangar får gödseln inte vara för tjock som i så fall kan bli liggande i högar. Om det ska myllas måste det vara jordar som passar för detta. 16
Kvävegödsling för högre proteinhalt Att dela upp kvävegödslingen på två eller fler tillfällen innebär att kostnaderna för maskin- och arbetstid ökar men också chansen att den totala kvävegivan blir så optimal som möjligt. Att tillföra en del av kvävet sent höjer proteinhalten och även skördenivån om årsmånen är god. Några punkter att tänka på En mycket tidig bestockningsgiva är endast befogat vid tydligt glesa bestånd. Utgå från tidigare snittskördar och grödans aktuella kondition efter vintern när du bestämmer dig för den totala kvävegivan. Kör ut 65-75% av den totala givan som huvudgiva innan stråskjutningen (DC 30-31). Studera grödan under stråskjutningen och följ beståndets utveckling. Har det regnat regelbundet, varit många soltimmar utan för varm väderlek så finns förutsättningar för hög skörd. Kör då ut innan axgång (DC 37-39) med en kompletteringsgiva som är större en den från början tilltänkta resterande mängden. Således ökas den totala kvävegivan. Har det däremot varit torrt och varmt efter huvudgivan och grödan ser mindre frodig ut kan en liten kompletteringsgiva innan axgång vara att föredra eftersom grödan stressats av torka och värme och haft svårt att ta upp kvävet. Eventuellt kan kompletteringsgivan helt uteslutas. Således minskas den totala kvävegivan. Genom att tillämpa uppdelad kvävegödsling kan man spara på insatserna vid dåliga tillväxtbetingelser och tillgodose ett ökat behov av kväve vid goda förhållanden. Proteinets roll i foderspannmål Det råder ibland en gammal missuppfattning att betydelsen av proteininnehållet i spannmål avsett för fodertillverkning är av ringa betydelse, detta är naturligtvis fel. Det är viktigt att proteinhalterna i foderspannmål hålls höga för att man i andra änden ska kunna minska beroendet av importerat protein och hålla fodertillverkningen så miljöanpassad som möjligt. Vi har därför höjt maxtillägget för protein i vete från 4 till 8 öre/kg. Genom detta vill vi stimulera ett ökat intresse för proteinhalten i foderspannmål och även tilllämpa en mera korrekt värdering av proteinet. Ligger vetets proteinhalt under 10% är kvävegivan underoptimerad och man har tappat kärnskörd och proteinhalt. 17
Kväveeffekt av förfrukter Olika grödors förfruktsvärden uttryckta som total kväveefterverkan, kg N/ha och som skördeökande verkan, kg/ha. Förfrukt Eftergröda Total kväveefterverkan, kg N/ha Skördeökande verkan, kg/ha Korn, höstsäd 0 0 0 0 Havre 0 0 700 0 Gräsvall 15 15 400 200 Blandvall 40 40 800 500 Foderärter 35 25 1000 500 Åkerbönor 25 25 700 700 Höstraps Våroljeväxter 40 20 20 1200 800 500 Sockerbetor 25 20 500 800 Potatis 10 10 800 800 Ett exempel: Vid odling av fodervete rekommenderas givan 145 kg N/ha vid skördenivån 7 ton/ha. Är förfrukten blandvall kan skörden förväntas bli 800 kg högre. Totalbehovet av kväve blir då 0,8 ton/ha* 15 kg N/ton + 145 kg N/ha = 157 kg N/ha. Från detta värde ska sedan den totala kväveefterverkan på 40 kg N/ha dras bort. Nettobehovet till den aktuella grödan med förfrukt blandvall blir således 157-40 kg N/ha = 117 kg N/ha. Den skördeökande verkan tar i anspråk 15 kg N/ton kärnskörd av mängden som anges i kolumnen Total kväveefterverkan. Då eftergrödans kvävebehov beräknas utgår man från rekommenderad giva efter justeringen för den skördehöjande verkan. Därefter görs avdrag med värdet i kolumnen Total kväveefterverkan. Uppgifterna är hämtade ur SJV:s riktlinjer för gödsling och kalkning 2015. 18
Gödselsortiment 2015/2016 Gödselmedel Totalt N Totalkvävet består av Nitrat N Ammonium N Fosfor P Kalium K Magnesium Mg Svavel S Bor B Mikro Kalksalpeter 15,5 14,4 1,1 - - - - - NS 27-4 27,0 13,5 13,5 - - - 4,0 - Axan NS 27-4 27 13,5 13,5 - - 0,6 3,7 - N 34 34,2 16,2 18 - - - - - Urea 46,0 - - - - - - - P20 - - - 20,0 - - - - Kalisalt, kornat Kalimagnesia, klorfattig - - - - 49,8 - - - - - - - 24,9 6,0 18,0 - Yara PK 11-21 - - - 11,0 21,0-1,6 - Yara Mila NK 22-12 22 10 12-12 0,6 2,5 - NP 12-23 MAP 12 - - 23 - - - - NPK S 22-3-10 Yara Mila ProMagna 11-5-18* Yara Mila ProMagna 8-5-19* 22,0 10 13 3,0 10,0-2,0-11,0 4,4 6,6 4,6 17,6 1,6 10 0,03 8,0 2,5 5,5 5,0 19,0 2,3 11,7 0,03 Cu, Mn Mo, Zn Cu Mn Mo, Zn UniKa calcium 14,2 13,7 0,5-19,9 - - - Yaramila raps 17 6,8 10,2 5 10 1,2 4 0,15 Kiserit 15 20 Sulfan 24-6 24 12 12 0,5 6 Kaliumsulfat 41,5 0,7 18 * Klorfattig <1% klor (Cl) 19
Övriga näringsämnen Funktion i växten Magnesium (Mg) Aktiverar enzymer. Ingår i klorofyll och pektin. Påverkar proteinbildning. Mangan (Mn) Påverkar klorofyll, fotosyntes, proteinomsättning m m. Totalbehov/ha 10-50 kg 0,5 kg Bristsymtom Gröda där brist ofta uppträder Bristjordar bristgräns Grundgödsling Underhållsgödsling Gödsling till aktuell gröda Allmän blekhet först på äldre blad. Stråsäd: Pärlbandsmarmorering ljus tvärstrimmig missfärgning på äldre blad. Sockerbetor: Gul färg mellan bladnerverna. Vid stark brist vissnar bladen med början i bladkanterna. Potatis, vall, sockerbetor, oljeväxter Mullfattiga sandjordar med lågt ph, höga kaliumhalter samt organogena jordar. Brist vid 4-10 mg/100 g torr jord. Ökar med stigande lerhalt. 50-100 kg Mg/ha. Mg kalk. Vid ph över 7 rekommenderas kalimagnesia (6,5% Mg) eller magnesiumsulfat (10% Mg). 10-20 kg Mg/ha. Olika gödselmedel med Mginnehåll. Se sid 10-11. Som bladgödsling Mg-sulfat (10% Mg) 10-20 kg/ha. Max 5 kg/100 l vatten. Allmän ljusfärgning. Havre: Gråbruna eller ljusbruna fläckar i bladets mitt. Korn: Bruna prickar utefter ledningssträngen på bladet. Spannmål, oljeväxter, potatis sockerbetor, specialgrödor Lätta jordar med ph >6 eller på mullrika jordar. Ej möjligt. 2-3 kg Mn/ha. Mangan 235 1-3 l/ha. Flytande Norotec Mangan 0,5-2,0 l/ha. Mangansulfat 4-8 kg/ha max 2% lösning. 20
Koppar (Cu) Bor (B) Svavel (S) Påverkar fotosyntes klorofyllbildning och nitratreduktion. Påverkar proteinomsättning och celldelning. Ökar cellväggarnas stabilitet. Nödvändig för klorofyllbildningen. Påverkar och ingår i proteiner. 50-100 g 0,1-1 kg 20-40 kg Dålig utveckling av plantan. Blad vissnar så kallad gulspetssjuka. Dålig kärnsättning och stråstyrka. (gulspetssjuka). Mulljordar och sandjordar 7 mg/kg jord. Tillväxtpunkter som skott och rotspetsar vissnar. Missbildning av unga blad. Dålig blomning, ojämn mognad och lägre fröskörd. Sockerbetor, oljeväxter, grönsaker Högt ph-värde, mullfattiga och lätta jordar. Borkrävande grödor 1,0 mg/kg torr jord. Övriga grödor 0,5 mg. Stråsäd: Brist visar sig först på yngre blad. Ofta inga tydliga symtom förutom sämre tillväxt. Vid allvarlig brist allmän blekhet eller gulfärgning Oljeväxter: Gula blad med gröna nerver. Oljeväxter, vallgräs, stråsäd Lätta jordar och vid höga kvävegivor även på övriga jordar. Kopparsulfat (25% Cu) 20-30 kg/ha i 200 l vatten på obevuxen mark räcker 5 år. Ej möjligt. Urlakas lätt. 0,5-1 kg Cu/år. Bor 150 15% B. Flera olika gödselsorter, se sid 10-11. Kopparoxiklorid 3 kg/ha i 400 l vatten. Norotec Koppar 0,5 l/ha. Bor 150 2-3l/ha. Ammonsulfat 20-35 kg i 200-400 l vatten. Svavelnäring 4-6kg/ha. 21
Bladgödselmedel Produkt Dos/ha N P K Mn DLA MicroCare Bor 150 2-3 l DLA MicroCare Mn 235 1,5-2 l 110 235 YaraVita Ferritrac 0,2 l YaraVita Magtrac 4 l Kalciofoss 10-20 l 40 140 Kopparoxiklorid* 3 kg Magnofoss 5-6 l 10 175 Mangansulfat 4 kg 320 Micro Top 3-8 l 98 12 65 0,42 NoroTec Bor Comp 1-3 l NoroTec Koppar 0,5 l 60 NoroTec Magnesium 1-2 l 105 NoroTec Mangan 0,5-1 150 NoroTec Mn + Cu 1-1,5 l 50 90 NoroTec Mn + Mg 1-2 l 53 75 NoroTec Raps 3-5 l 46 47 NoroTec Potatis 10 l 55 100 65 18 NoroTec Universal 1-2 l 50 20 12 NoroTec Zink 1 l 56 Svavelnäring 5-6 kg Proalexin 1,5-5 l 120 145 *15-20 kg/ha förrådsgödsling 22
Mg B Fe Cu Mo Zn S Ca 150 300 62 100 510 50 7 0,18 0,84 0,02 0,03 0,13 6 150 84 27 54 80 34 59 27 40 18 4 3 28 20 5 36 36 5 8 14 0,3 9 14 145 35 800 23