Rapport maj Försöksledare: Lars Wijkmark Text och bearbetning: Agneta Åkerberg

Rapport maj 2009 Precisionsstyrning av näringsämnen, bekämpningsmedel och andra resurser för minskad miljöpåverkan från lantbrukets växtodling och ökad lönsamhet hos lantbrukaren De interpolerade kartor som tas fram, upplevs ge ökad tydlighet för lantbrukaren, då den verkliga variationen i fält syns på ett pedagogiskt sätt Rådgivningen, Växa Halland, och HS Halland har tillsammans utvecklat koncept för beräkning av kalk- och växtnäringsbehov och tillverkning av styrfiler för precisionsstyrning Precisionsstyrning leder till bättre utnyttjande av näringsämnen och bekämpningsmedel Precisionsstyrd växtodling ger ökad lönsamhet för lantbrukaren och vinst för miljön Försöksledare: Lars Wijkmark Text och bearbetning: Agneta Åkerberg Hushållningssällskapet Halland L:a Böslid 31031 ELDSBERGA C R Prytz Donation

Innehållsförteckning Precisionsstyrning av näringsämnen, bekämpningsmedel och andra resurser för minskad miljöpåverkan från lantbrukets växtodling och ökad lönsamhet hos lantbrukaren... 1 Innehållsförteckning... 2 Bakgrund... 5 Mål och syfte... 5 Metod... 5 GPS Global Positioning System... 5 Markkartering... 6 N-sensor... 6 Teknik i traktorn... 7 Styrfiler... 8 Genomförande och resultat... 8 Projekt 1 - Utveckla styrning av kalkning med hjälp av styrfiler utifrån markdata, jordart och gröda... 8 Projekt 2 - Växtnäringsstyrning där markanalyser ligger till grund för en varierad gödsling med avseende på inomfältsvariationen... 8 Kalium... 8 Fosfor... 9 N-Sensor vid kvävegödsling till potatis... 9 Precisionsstyrd blastdödning av potatis... 9 Precisionsstyrd svampbehandling i höstvete och vårvete vid odling av brödsädskvalitet... 9 Projekt 3- Fältanpassad bearbetning av rotogräs som kvickrot... 10 Projekt 4 - Körspårsmätning En jämförelse mellan traditionell spårmarkör och GPS styrd precisionsstyrning, autostyrning... 10 Spridning... 10 Direkt nytta för lantbruket... 11 Att gå vidare med... 11 N-sensorn... 11 Precisionsstyrning av flytgödsel... 11 Presentation... 11 2

Rapporter PRECISIONSSTYRD BLASTDÖDNING AV POTATIS... 12 Sammanfattning... 12 Bakgrund... 12 Mål... 12 Försöksupplägg... 12 Aktivitet... 13 Genomförande med resultat försök 2003... 13 Genomförande med resultat försök 2004... 16 Diskussion... 18 Slutsatser... 18 PRECISIONSSTYRD SVAMPBEHANDLING I HÖSTVETE OCH VÅRVETE VID ODLING AV BRÖDSÄDSKVALITET... 19 Sammanfattning... 19 Bakgrund... 19 Syfte... 19 Mål... 19 Genomförande med resultat... 20 Resultat... 22 Diskussion... 25 Slutsatser... 25 FÄLTANPASSAD BEARBETNING AV ROTOGRÄS SOM KVICKROT... 26 Sammanfattning... 26 Bakgrund... 26 Frågeställning... 26 Mål... 26 Genomförande... 27 Försöksupplägg... 27 Resultat... 29 Kväveprovtagning... 29 Utlakningsberäkning... 30 Bränsleförbrukning... 31 Diskussion... 32 Slutsats... 32 3

4 KÖRSPÅRSMÄTNING... 33 Sammanfattning... 33 Bakgrund... 33 Syfte... 34 Mål... 34 Försöksupplägg... 34 Resultat... 36 Diskussion... 39 Slutsatser... 41 Bilaga 1... 42 Bilaga 2... 44

5 Bakgrund Kunskap om hur vi bättre kan styra och optimera näringstillförseln i växtodlingen inom jordbruket är och har alltid varit aktuellt. Priset på insatsvaror som gödselmedel, bekämpningsmedel och diesel ger ett direkt incitament till lantbrukaren att hushålla med dem. Miljöfrågorna har under längre tid varit i fokus och klimatfrågan är högaktuell genom de preciserade klimatmål som sätts upp på olika nivåer. Här kan och skall jordbruket ta sin del av kakan. Som exempel kan problematiken kring växthusgaser tas, där preliminära beräkningar visar att utsläppen i en ren växtodling till största delen härrör från mineralgödseln och då främst från produktion av den. Därför blir det, inte bara av ekonomiska skäl, alltmer angeläget att optimera styrningen av näringsämnen för att kunna använda jordens produktionsförmåga på ett resurseffektivt sätt. Teknikutveckling har skett i olika företag och med genom olika försök. Information om och hur den nya tekniken kan användas i den praktiska växtodlingen finns det stort behov av. Anpassning av tekniken efter den enskilda gårdens behov har prövats i detta projekt, tack vare projektpengar från Prytz. Projekten pågick odlingssäsongerna 2003-2008. Mål och syfte Målet med projektet är att öka kunskapen om hur en bättre styrning och optimering av insatsvaror som näringsämnen, bekämpningsmedel och diesel i växtodlingen kan medverka till att minska jordbrukets miljöpåverkan, samt optimera lönsamheten hos den enskilde lantbrukaren. Målet är också att anpassa tekniken till praktisk användning i lantbruket. Metod Verksamheten är fokuserad på tillämpad utveckling, där ny teknik provas ut under verkliga förhållanden hos utvalda lantbrukare. Ny teknik för datafångst provas för viktiga styrparametrar som Jordprover Jordarter Biomassamätning GPS Global Positioning System GPS är från början ett amerikanskt system som utvecklades av NASA för militära ändamål, där alla länders koordinatsystem kan positionsbestämmas med hjälp av 28 satelliter. Först 1995 utvecklades systemet med hjälp av korrektionssignal. Detta ledde till att systemet blev användbart för civila ändamål med god noggrannhet. Detta är förutsättningen för att kunna positionsbestämma var man är i fältet och där kunna bestämma insatser och åtgärder.

Markkartering Utveckling av GPS användning vid markkartering leder till ett fullgott underlag för styrningen av växtnäringen. Mallar tas fram för behovsberäkning tex av kalk, fosfor och kalium. Detta utgör underlag för tillverkning av de styrfiler som ger oss möjligheter att variera insatserna efter den inomfältsvariation som i verkligheten finns. De interpolerade kartor som tas fram, upplevs ge ökad tydlighet för lantbrukaren. Den verkliga variationen i fält syns på ett pedagogiskt sätt, se figur 1. 6 Figur 1. Efter beräkning av kvävebehov ges en beräknad mängd kväve enligt färgskalan till vänster. Behovet är beräknat efter mängden biomassa. N-sensor I våra försök använder vi N-sensorn från Yara (fd Norsk Hydro). Den mäter reflektionen av de olika väglängderna solljus från grödan. Olika grödor i olika stadier och mängd reflekterar solljuset olika. Mest intressant är våglängderna nära det infraröda området. Där är skillnaden i mätdata som störst.

7 Detta har man utnyttjat i utvecklingen av N-sensorn för att bestämma kvävemängden i växten. Yaras N-sensor har 4 mätkroppar som registrerar grödan på en yta med storleken 50m 2. Teknik i traktorn En förutsättning för att hantera data från GPS, sensor och markdata är att det finns anpassad datateknik. Bilderna nedan visar exempel på datorer som är anpassade för att passa i traktorer. Bild 1. Exempel på använda datorer.

Styrfiler Med hjälp av datafiler sk styrfiler sammanfogas de data som man har med aktuell koordinat för att finna rätt plats för rätt insats. Styrfilen tillverkas i speciella program som Nääsgårdmark eller Precission Wizard m fl. där hänsyn tas till aktuell information om gröda och markdata. Utan denna hade föraren i traktorn varit tvungen att både köra, titta på kartan och mata ut rätt mängd gödselmedel. Nu sköter styrfilen detta, det är bara att styra traktorn. Genomförande och resultat Projekt 1 - Utveckla styrning av kalkning med hjälp av styrfiler utifrån markdata, jordart och gröda I detta projekt har syftet varit att anpassa befintlig teknik efter förutsättningarna hos enskilda lantbrukare och i försöken på L:a Böslid. Kalk har av tradition spridits med generella givor över hela fält. Med den nya tekniken anpassades styrfilerna efter den mängd kalk lantbrukaren hade tillgänglig så att en optimal fördelning skedde. Resultat har visat att vid efterföljande kalkning har variationen inom fält blivit mycket mindre och att ett optimalt ph för respektive del av fältet uppnåtts. Tillsammans med kalkentreprenörer i Halland har styrfiler utvecklats. Ett mycket lyckat samarbete. Precisionstekniken har visat att det totala behovet av mängden kalk kan minskas. Generellt sett har lantbruket kalkat för mycket. Vid överskattat behov av kalk så är det en onödig kostnad för lantbrukaren att sprida kalk i onödan. Är behovet större än den generella givan blir avkastningen lidande. Växtnäringens tillgänglighet är störst vid optimalt ph. Tekniken medger också att vid odling av specialgrödor som sockerbetor på del av fält, kan ett högre mål ph nås med hjälp av anpassning av styrfilen till denna del av fältet. Projekt 2 - Växtnäringsstyrning där markanalyser ligger till grund för en varierad gödsling med avseende på inomfältsvariationen Kalium Kvalitetsproblem i potatis för potatisodlare föranledde försök med precisionsstyrd kaliumgiva. Idag är det inget ovanligt med fält på 20 ha mot tidigare 2-4 ha. Variationen inom fält är därmed uppenbar och behovet av precisionsstyrning tydlig. Potatis som klassas ned till klass 2 ger ca 0,20 kr lägre pris/kg. Att styra mängden kalium till potatisen har visat sig ge jämnare och bättre kvalitet. Idag har 15 lantbrukare, ca 400 ha, testat precisionsstyrning av kalium med tillverkade styrfiler. Kaliumbehovet är beräknat utifrån markdata, sort, skörd och kvävemängd. Rådgivningen, Växa Halland, och HS har tillsammans utvecklat ett koncept för beräkning av optimalt kaliumbehov och tillverkning av styrfiler. 8

9 Fosfor Fosfor är en ändlig resurs som behöver hushållas med, men ännu inte arbetats så mycket med. Beräkningar och testkörningar är gjorda och vi är därmed förberedda på en ökad användning av precisionsstyrning för fosfor. Priset har åkt i höjden och därmed finns både ekonomiska och miljömässiga incitament att optimera fosforgödslingen. N-Sensor vid kvävegödsling till potatis Halland är enda platsen där kvävegödsling i potatis med hjälp av N-sensor används. Mellan åren 2002 till 2005 kördes försök hos försöksvärdar i Halland. En varierad precisionsstyrd kvävegiva har gett en 3 % skördeökning. Det befarades att en så stor variation av kvävegivan som upp till 50 kg/ ha skulle ge upphov till sänkt kvalitet på potatisen. Så har inte skett utan kvaliteten behölls. Vid användning av tekniken i praktisk odling utfördes provgrävningar för kontroll av skörd och kvalitet. Detta för att få bevis på att precisionsstyrningen fungerar som det var tänkt även i praktiken. Precisionsstyrd blastdödning av potatis Det är bara på två platser som teknik för blastdödning utifrån biomassa utvecklats, Halland och Holland. N-sensorn scannar mängden biomassa vid sista bladmögelbehandlingen och därefter bestäms dosen Reglone, ett blastdödningsmedel vanligt vid potatisodling. Hög biomassa hög dos Reglone, låg biomassa låg dos. HS har haft försök sedan 2003 och också testat praktisk körning hos lantbrukare. I Holland har man sett minskat behov av bekämpningsmedel på upp till 50 %. I våra försök har mängden bekämpningsmedel minskat med 15 30 %. Se även bifogad rapport. Precisionsstyrd svampbehandling i höstvete och vårvete vid odling av brödsädskvalitet Mängden svampmedel till framför allt höstvete och vårvete, styrs genom att scanna mängden biomassa i samband med sista gödslingen. Biomassan omräknas sedan efter den karta som skapats för fältet så att aktuell vätskemängd med svampmedel tillförs. En förändring av 10 % biomassa medför en ändring av vätskemängd med 15 %. Möjligheterna finns i utrustningen att köra bekämpning momentant, dvs biomassan läses av och styr bekämpningen direkt. Vi har av kunskapsskäl valt att köra efter styrfil, vilket innebär att man mäter biomassa och därefter gör en bedömning av fältet och utvecklar en styrfil och sedan kör efter den. Inomfältsvariationen pekar på att en besparing på 10-30 % av bekämpningsmedelsmängden kan uppnås, jämfört med att använda en generell giva över hela fältet. Detta till nytta både för miljön och ekonomin. Precisionsstyrd svampbehandling har inte visat några negativa effekter, inte ens i partier med mycket låg giva. Se även bifogad rapport.

10 Projekt 3- Fältanpassad bearbetning av rotogräs som kvickrot Jordbearbetning i samband med mekanisk bekämpning av rotogräs kan leda till kraftig kväveutlakning på lättare jordar. Därför vore det intressant om den kunde fältanpassas. Med hjälp av N-Sensor tekniken kan vi registrera mängden biomassa platsspecifikt på fälten och därmed mer effektivt styra bearbetningen av kvickrot. Efter en första bearbetning över alla ytor mot kvickrot är det näst intill omöjligt att kunna veta var på fältet det behöver bearbetas mer. Här kommer biomassa kartorna till stor nytta. Vi kan med hjälp av dessa kartor kopplade till GPS styra var vi skall bearbeta samt hur kraftigt bearbetningen skall utföras. Resultatet visar att precisionsstyrd bearbetning ger minskad risk för utlakning i samband med intensiv bearbetning av kvickrot på hösten. Se även bifogad rapport. Projekt 4 - Körspårsmätning En jämförelse mellan traditionell spårmarkör och GPS styrd precisionsstyrning, autostyrning Intresset för olika former av autostyrning och precisionsstyrning ökar för att underlätta för förare av maskiner, samt förbättra ekonomin i odlingen och inte minst för miljön. Resultaten av denna undersökning visar att det går att avsevärt minska andelen överlapp och mistor om man använder autostyrning med bra GPS vid körning i fält. På nio fält i sydvästra Sverige inmättes under 2007 avståndet mellan befintliga körspår med RTK-GPS. Körspåren hade skapats dels på traditionellt sätt med spårmarkör och dels med användning av autostyrning med GPS. Resultatet visar att variationen i avstånd mellan körspår på fält där man använt autostyrning var betydligt mindre än på fält där man använt spårmarkör. Där man använt GPS med hög noggrannhet är variationen obetydlig och ger mycket stabila körspår med möjligheter att ställa in körspårsavståndet utifrån redskapets arbetsbredd. Med spårmarkör är överlapp på 2-3% vanligt. Den här studien har också visat på att maskiner med mindre arbetsbredd har stor nytta av precisionstekniken. Då det är antalet kördrag som avgör hur mycket man kan spara in. Arbetet har bl.a. inneburit att föra ut erfarenheter av tidigare undersökning hos lantbrukare. Lantbrukare har börjat investera i teknik med autostyrning, då vi kunnat vissa positiva effekter på detta. Maskinutnyttjande och därmed bränsleförbrukningen har effektiviserats i praktiken. Se även bifogad rapport. Spridning Försöksverksamheten, rådgivare och projektledare arbetar tätt ihop och vi använder vår organisation för att på bästa sätt nå ut med våra resultat till lantbruket. Ovan beskrivna projekt har presenterats vid Seminarier och föredrag, t.ex. SECPA Ultuna, NJF Lillehammer, ISHS Malmö Fältvandringar och andra rådgivningsträffar, t.ex. Greppa näringen, Lantbruksklubb Individuell rådgivning till lantbrukare har också skett Publiceringar i egna och andras tidskrifter

Direkt nytta för lantbruket Rådgivningen arbetar för att fler lantbrukare ska använda sig av teknik som kommit fram. Support och introduktion kan fås av HS personal som t.ex. gör styrfil, lagrar den i handdatorn, åker ut till lantbrukaren och instruerar. Sedan kör lantbrukaren själv och lämnar tillbaka utrustningen efter användning. Detta har varit mycket uppskattat och ger lantbrukare möjlighet att hyra in handdator och GPS för att prova på och få bättre beslutsunderlag före eventuell investering. Att gå vidare med N-sensorn Vi ser många nya möjligheter och användningsområden för N-sensorn i arbetet med att minska näringsläckage, minskad bekämpningsmedelsanvändning och minskad drivmedelsåtgång i lantbruket. Precisionsstyrning av flytgödsel Arbete pågår med att utveckla möjligheterna att styra givorna av gödsel utifrån markdata och kvävebehov. Tekniken är under utveckling och kunskap om hur lantbrukaren skall agera behövs. Vilka maskiner kan vad och vilken utrustning behövs för att kunna utför denna spridning? Nästa område blir optimering av flytgödsel till spannmål och vall. 11 Presentation Lantmästare Lars Wijkmark arbetar som växtodlingsrådgivare på VÄXA Halland, med specialkompetens inom området jordbearbetning. Lars leder hushållningssällskapets arbete med att föra ut kunskap om jordbearbetning till lantbruket samt planerar fältförsök inom området. I Precisions-odling Sverige, vilken är en öppen kompetensplattform för tillämpning av precisionsodling medverkar Lars som sakkunnig. Agronom Agneta Åkerberg, arbetar som projektledare på Hushållningssällskapet Halland. Kompetensstöd till företagare framförallt inom området häst är en nyckeluppgift. Är även behjälplig med frågor kring ansökningar och rapporter.

12 Rapport 2009-05-13 PRECISIONSSTYRD BLASTDÖDNING AV POTATIS Försöksledare: Lars Wijkmark Sammanfattning Det går att minska mängden kemiska medel vid blastdödning i potatis, utan att ge avkall på effekten av behandling. I samband med bladmögelbekämpning utfördes mätning av biomassan med hjälp av N-Sensor. Kartan över mängden biomassa styrde doseringen av blastdödningspreparat över fältet. Utifrån mängden biomassa kan mängden blastdödningspreparat varieras över fältet. I detta försök användes Reglone, ett vanligt förekommande blastdödningspreparat vid potatisodling. Försöket visar att mängden preparat kan minskas med 15 30 %, vilket överensstämmer med försök i Danmark. Bakgrund För att minska kvalitetsfelen på potatis används regelmässigt metoder för att påskynda vissningsprocessen av den gröna blasten, sk blastdödning. Användningen av N-Sensorn har ökat under åren och tankar om fler användningsområden utvecklas. Mätningar av biomassa öppnar för nya möjligheter att styra andra insatsmedel än kväve, vilket pågått i ett antal år. Yara väckte tanken att använda tekniken i samband med blastdödning av potatis. I samarbete med Yara och Hushållningssällskapet Halland bestämdes att lägga ett orienterande försök i Halland. Liknande försök har gjorts i Danmark. Mål Målet är att kunna optimera mängden preparat med bibehållet resultat och därigenom uppnå en minskad användning av kemiska medel vid blastdödning i potatisodlingen. Försöksupplägg Försöket utfördes 2003 på Lyngåkra gård, Harplinge, hos Lennart Svensson. Gårdens lantbruksspruta användes och var en ordinär spruta med styr- och reglerutrustning, utan lufttillsats. Yara N-Sensor terminal har använts till att styra sprutan i kombination med Teej Jet 544. Att reglera vätskemängden är det enklaste sättet att ändra mängden preparat på. Skillnader på nivån droppstorlek kommer man inte ifrån. Enligt munstyckestillverkaren kan vätskemängden ändras + 25 % utan att resultatet av behandlingen äventyras. Förhållandet biomassa - vätskemängd sätts till 1:1. Det vill säga 10 % mindre biomassa ger 10 % lägre vätskemängd. Normgiva för ett fält sätts utifrån mängden grönmassa på den del av fältet som innehåller mest. Rekommenderad maxdos är vätskemängd 350 L/ha. Detta innebär en Reglone dos på 2,0 l/ha.

13 Aktivitet I samband med den sista bladmögelbekämpningen scannas potatisfältet med N- sensor En biomassakarta upprättas över fältet Mängden biomassa (indexvärde) enligt kartan läggs till grund för hur vätskemängden med Reglone ska varieras över fältet Efter en vecka scannas fältet en andra gång En kompletterande enhetlig låg dos körs över fältet Genomförande med resultat försök 2003 Efter mycket regnande under april och maj månad sattes potatisen de första dagarna i juni 2003. Trots mycket regn före den sena sättningen blev uppkomsten jämn och skörden runt 40 ton/ha. Sorten som sattes var Sava och arealen som användes var 12,6 ha. Mängden biomassa varierade från indexvärde 4,0 till 7,4. Lägst värde hade partier med lättare jord, högst värde blev det på fuktigare och lerigare delar av fältet. Medelindex för biomassan var 6,0. Observeras skall att vändtegen i vissa fall är med vid mätningen och i ett potatisfält är den mer eller mindre svart, dvs. utan biomassa. Före Reglone behandling Figur 1. Indexvärde för biomassamätning av potatisfält ca 2 veckor före beräknad skörd. Ljust gula delar kan vara vändteg, dvs svart jord utan vegetation. De mörkt, gröna delarna visar stor mängd biomassa. Siffrorna inom parentes anger % -andel av fältet som får motsvarande index. Kartan är ritad i programmet Yaras Sensor Office.

Utifrån index på biomassa varieras vätskemängden från 250 l/ha till 350 l/ha. Den lägsta vattenmängden 250 l/ha motsvarar en dos på 1,4 l/ha Reglone, den högsta vattenmängden 350 l/ha motsvarar en dos på 2,0 l/ha Reglone. Från en rekommenderad mängd Reglone på 2,0 l/ha sänktes den genomsnittliga givan till strax under 1,7 l/ha, en sänkning med 15 %. Detta genom precisionsstyrning av vätskemängden relaterad till mängden biomassa, dvs. mängden grön blast. 14 Total Reglone Mängd l/ha Ha Reglone Standard 300 2,0 12,6 25,2 Reglone l/ha % Ha 240-250 245 1,39 11,1 1,4 1,9 250-260 255 1,45 3,7 0,5 0,7 260-270 265 1,50 2,9 0,4 0,5 270-280 275 1,56 5,5 0,7 1,1 280-290 285 1,62 10,8 1,4 2,2 290-300 295 1,67 12,5 1,6 2,6 300-310 305 1,73 14,7 1,9 3,2 310-320 315 1,79 12,7 1,6 2,9 320-330 325 1,84 11,2 1,4 2,6 330-340 335 1,90 6,0 0,8 1,4 340-350 345 1,96 4,8 0,6 1,2 350-360 355 2,01 4,0 0,5 1,0 Minskning % 99,9 12,6 21,4 15 Tabell 1. Beräknad vätskemängd med blastdödningsmedlet Reglone, för de olika delarna av fältet med utgångspunkt från tidigare biomassamätning.

15 Vätskemängd Figur2. Beräknad vätskemängd med blastdödningsmedlet Reglone, för de olika delarna av fältet med utgångspunkt från tidigare biomassamätning. Förhållandet biomassa - vätskemängd sätts till 1:1, det vill säga 10 % mindre biomassa ger 10 % lägre vätskemängd. De mörkt blå partierna ges maxdosen vätskemängd 350 l/ha, vilket motsvarar en dos på 2,0 l/ha Reglone, de ljusaste partierna ges lägsta vätskemängden 250 l/h, vilket motsvarar en dos på 1,4 l/ha Reglone. Siffrorna inom parentes anger % -andel av fältet som får motsvarande vätskemängd. Efter en vecka scannades fältet en andra gång, för att se hur den första behandlingen påverkat mängden biomassa. En mindre mängd grön blast fanns jämt fördelad över fältet. En tendens till något mer grön blast kvar där vi haft högst biomassa och högst dos Reglone kunde noteras men skillnaderna var knappt märkbara. En kompletterande enhetlig låg dos kördes över fältet. 7 Dagar efter behandling med Reglone Figur 3. Biomassamätning av potatisfält 1 vecka efter första behandlingen med precisionsstyrd mängd blastdödningsmedel Reglone. Ljusa gula delar i princip svart jord, gröna delar mindre mängd vegetation. OBS att skalan i figuren inte är jämförbar med skalan i figur1, vilken redovisar den första scanningen.

16 Genomförande med resultat försök 2004 Ett kompletterande försök gjordes 2004. Försöksupplägget var detsamma som 2003 och utfördes hos samma lantbrukare Lennart Svensson, Lyngåkra. Lantbrukssprutan som denna gång användes var Hardi Twin med lufttillsats. Som styr- och reglerutrustning användes Hardi Nova och Ipac handdator. Sorten som sattes var Sava och arealen som användes var 6,6 ha. Mängden biomassa varierade från indexvärde 2,5 till 6,0. Lägst värde hade partier med lättare jord, högst värde blev det på fuktigare och lerigare delar av fältet. Medelindex för biomassan var ca 3,7. Före Reglone behandling Figur 4. Indexvärde för biomassamätning av potatisfält ca 2 veckor före beräknad skörd. De mörkt, gröna delarna visar störst mängd biomassa. Siffrorna inom parentes anger % -andel av fältet som får motsvarande index.

Utifrån index på biomassa varieras vätskemängden från 150 l/ha till 270 l/ha. Den lägsta vattenmängden 150 l/ha motsvarar en dos på 0,78 l/ha Reglone, den högsta vattenmängden 270 l/ha motsvarar dos på 1,4 l/ha Reglone. Vätskemängd 17 Figur5. Beräknad vätskemängd med blastdödningsmedlet Reglone, för de olika delarna av fältet med utgångspunkt från tidigare biomassamätning. Förhållandet biomassa - vätskemängd sätts till 1:1, det vill säga 10 % mindre biomassa ger 10 % lägre vätskemängd. De röda partierna ges maxdosen vätskemängd 270 l/ha, vilket motsvarar en dos på 1,4 l/ha Reglone, de blå partierna ges lägsta vätskemängden 150 l/h, vilket motsvarar en dos på 0,78 l/ha Reglone. Siffrorna inom parentes anger % -andel av fältet som får motsvarande vätskemängd. Kartan är ritad i programmet Nääsgård mark. Total Reglone Mängd l/ha Ha Reglone Standard 200 1,4 6,6 9,2 Reglone l/ha % Ha 140-160 150 0,78 1,9 0,1 0,1 160-180 170 0,88 45,8 3,0 2,7 180-200 190 0,99 21,1 1,4 1,4 200-220 210 1,09 16,3 1,1 1,2 220-240 230 1,19 8,6 0,6 0,7 240-260 250 1,30 3,6 0,2 0,3 Minskning 260-280 270 1,40 2,7 0,2 0,2 % 100,0 6,6 6,5 29 Tabell 2. Beräknad vätskemängd med blastdödningsmedlet Reglone, för de olika delarna av fältet med utgångspunkt från tidigare biomassamätning.

18 Från en rekommenderad mängd Reglone på 1,4 l/ha sänktes den genomsnittliga givan till 1,13 l/ha, en sänkning med 29 %. Detta genom precisionsstyrning av vätskemängden relaterad till mängden biomassa, dvs mängden grön blast. En kompletterande körning behövdes inte, då all blast vissnade ner efter första behandlingen. Diskussion Som helhet har den precisionsstyrda blastdödningen fungerat mycket bra. En sänkning av dosen blastdödningsmedel med mellan 15 och 30 % är en klar vinst, både för miljön och för ekonomin. Fördelningen av biomassan är avgörande för hur stor del bekämpningsmedel som kan sparas in. En stor del av fältet med låg biomassa, som i försöket 2004, samt en mindre del med hög mängd biomassa, ger möjligheter till stor besparing. I detta fall 29 % jämfört med försöket 2003 som gav en besparing på 15 %. Förfining av tekniken, t.ex. genom att utveckla teknik för områden med mycket tät vegetation så att preparatet verkligen når ner behövs, så att problemet med grön blast kvar efter behandling minskar. Hur man ska hantera vändtegar med mycket svart jord är ett annat område att utveckla. Idag hamnar de tillsammans med partier med mycket lågt värde för biomassa. Efter dessa första försök i fält finns det många idéer att gå vidare med. Vi tror oss kunna öka skillnaden i dos mer med utgångspunkt från vårt resultat och de danska testerna. Potatis sorternas känslighet för Reglone och mängden blast är också avgörande för dosvalet. Klart och tydligt är att mängden kemiska medel kan minskas vid användning av precisionstekniken och att det finns fler möjligheter vid användning av mätningar med N- Sensor. Slutsatser Det går att minska mängden kemiska medel vid blastdödning i potatis, utan att ge avkall på effekten av behandling Försöken visar att mängden preparat kan minskas med ca 15 30 %

19 Rapport 2009-05-13 PRECISIONSSTYRD SVAMPBEHANDLING I HÖSTVETE OCH VÅRVETE VID ODLING AV BRÖDSÄDSKVALITET Försöksledare: Lars Wijkmark Sammanfattning Intresset för olika former av autostyrning och precisionsstyrning ökar för att underlätta för förare av maskiner, samt förbättra ekonomin i odlingen och inte minst för miljön. Under 2005 och 2006 genomfördes försök i fält på Lyngåkra gård i Harplinge, Halland. Försöket gick ut på att testa behovsstyrd giva av svampmedlen Comet och Proline efter mätning av biomassan med hjälp av en N- sensor vid odling av höstvete och vårvete av brödsädskvalitet. Resultatet visar att mängden bekämpningsmedel har kunnat minskas med 10-20 % och lantbrukaren har upplevt att behandlingseffekten varit god oavsett dos. Mindre mängd bekämpningsmedel är till nytta för både miljö och ekonomi. Bakgrund Lantbrukets intresse för precisionsodling ökar. Under många år har man inom forskning och utveckling arbetat med olika sensorsystem inom gödsling. Nya områden är precisionsteknik inom området svampbehandling för att minska eventuell miljöbelastning. Syfte Syftet med denna studie är att påvisa möjligheterna att med den nya tekniken anpassa bekämpnings givan efter växtbetingelser. Mål Målet är att få ut tekniken i praktisk användning och därmed förbättra ekonomin för lantbrukaren samt minska eventuell negativ miljöpåverkan.

20 Genomförande med resultat På Lyngåkra gård i Harplinge, Halland, genomfördes under 2006-2007 ett försök i ett drygt 30 ha stort fält med höstvete för odling av brödsädeskvalitet och ett fält på 22 ha med vårvete. I samband med 2:a gödselgivan mäts fältets biomassa med hjälp av N-sensorn. Sensorn som mäter biomassan sitter på traktorn, se Bild 1. I figur 2 kan vi se reultatet av den mängd kväve som tillförts i samband med den biomassamätning som gjordes inför gödslingen av höstvete i maj 2006. Bild 1. Traktor med gödselspridare och tillkopplad N-sensor. Bild 2. Traktor utrustad med N-sensor och dator för hantering av styrfil. I detta fall används en Hardy Twin med Nova dator.

21 Figur 1. Efter beräkning av kvävebehov ges en rekommenderad mängd kväve enligt färgskalan till vänster. Behovet är beräknat efter mängden biomassa och klorofyll. Kartan är ritad i programmet Yara Sensor Office. En GPS är kopplad till N-sensorn vilket ger oss möjligheter att ta fram en karta över biomassan i höstvetefältet i maj 2006, se figur 2. Figur 2. Biomassans fördelning i höstvetefält efter mätning med N-sensor i maj 2006. Mörk färg indikerar hög mängd biomassa och ljus färg låg mängd. Siffrorna i skalan till vänster anger biomassaindex.

Med hjälp av data om biomassan tillverkas styrfilen innehållande vätskemängd bekämpningsmedel med kopplad koordinat. Genom att använda teknik med styrfiler ges lantbrukaren möjligheter att finjustera behovet av bekämpningsmedel. Då vi nu vet det totala behovet kan rätt mängd bekämpningsmedel blandas. Vid körning ges även möjlighet att ändra tryck och hastighet och därmed styra hur stor dos som ska komma ut på grödan. Genom att på detta sätt reglera droppstorleken kan föraren kompensera för eventuell vindavdrift. Utifrån den mätningen fördelas svampmedlet över fältet enligt kartan som visas i figur 3. 22 Figur 3. Efter beräkning av mängden svampbehandlingsmedel ges en vätskemängd Comet och Proline, l/ha, enligt färgskalan till vänster. Siffran inom parentes anger hur stor del av arealen som hamnar inom respektive grupp. Resultat Tabell 1 visar i siffror att 79 % av rekommenderad dos bekämpningsmedel använts. Rekommenderad standardmängd för aktuellt fält är 4,8 l/ha Comet och 12,9 l/ha Proline. Detta innebär en besparing på 1,0 Comet respektive 2,7 l utan större insats.

23 2006 Lennart Höstvete Margreteberg *% enligt biomassa 10/15 Total mängd Comet Proline Ha Comet Proline Standard 115 0,15 0,4 32,22 4,8 12,9 Bio- Föränd massa % % Comet Proline *% Ha Comet Proline 6,75 34,146 51,220 48,8 0,07 0,20 3,0 1,0 0,1 0,2 7,25 29,268 43,902 56,1 0,08 0,22 3,2 1,0 0,1 0,2 7,75 24,390 36,585 63,4 0,10 0,25 6,3 2,0 0,2 0,5 8,25 19,512 29,268 70,7 0,11 0,28 19,3 6,2 0,7 1,8 8,75 14,634 21,951 78,0 0,12 0,31 28,4 9,2 1,1 2,9 9,25 9,756 14,634 85,4 0,13 0,34 21,5 6,9 0,9 2,4 9,75 4,878 7,317 92,7 0,14 0,37 12,2 3,9 0,5 1,5 10,25 0 0 100,0 0,15 0,40 4,7 1,5 0,2 0,6 10,75 4,878 7,317 107,3 0,16 0,43 1,4 0,5 0,1 0,2 Summa 1,1 2,8 100,0 32,22 3,8 10,2 % av dos 0,79 0,79 Tabell 1. Visar fördelad mängd svampmedel över höstvetefältet i maj 2006 baserad på biomassamätning och dess fördelning. Rekommenderad standardmängd Comet är 0,15 l/ha och 0,4 l/ha Proline. Resultatet visar att med anpassad behandling används ca 79 % av rekommenderad mängd svampmedel. Metoden att skanna biomassan i samband med gödsling och svampbehandling testades hos samma lantbrukare i ett fält på ca 22 ha med vårvete 2005, se figur 4. Figur 4. Biomassans fördelning i vårvetefält efter mätning med N-sensor i juni 2005. Mörk färg indikerar hög mängd biomassa och ljus färg låg mängd. Siffrorna i skalan till vänster anger biomassaindex.

Utifrån mätningen av biomassa görs styrfilen som fördelar svampmedlet över fältet enligt den karta som visas i figur 5. Tabell 2 visar i siffror att 91 % av rekommenderad dos använts. Rekommenderad standardmängd för aktuellt fält är 3,3 l/ha Comet och 8,8 l/ha Proline. Detta innebär en besparing på 0,3 l Comet och 0,8 l Proline utan större insats. 24 Figur 5. Efter beräkning av mängden svampbehandlingsmedel ges en vätskemängd Comet och Proline, l/ha, enligt färgskalan och vänster kolumn. Kolumnen till höger anger hur stor del av arealen som hamnar inom respektive grupp. Kartan är ritad i Nääsgårdmark. 2005 Lennart Vårvete Fjelldalen *% enligt biomassa 10/15 Total mängd Comet Proline Ha Comet Proline Standard 115 0,15 0,4 22,04 3,3 8,8 Biomassa Vätskem. Bio- Föränd. Föränd. Dos Comet Proline Comet Proline massa % % % L/ha L/ha % Ha L L 9,75 17,021 25,532 74,5 0,11 0,16 0,1 0,0 0,0 0,0 10,25 12,766 19,149 80,9 0,08 0,21 0,6 0,1 0,0 0,0 10,75 8,511 12,766 87,2 0,10 0,26 6,5 1,4 0,1 0,4 11,25 4,255 6,383 93,6 0,12 0,33 43,0 9,5 1,2 3,1 11,75 0 0 100,0 0,15 0,40 44,4 9,8 1,5 3,9 12,25 4,255 6,383 106,4 0,18 0,48 5,4 1,2 0,2 0,6 0,7 100,0 22,0 3,0 8,0 % av dos 0,91 0,91 Tabell 2. Visar fördelad mängd svampmedel över vårtvetefältet i juni 2005 baserad på biomassamätning och dess fördelning. Rekommenderad standardmängd Comet är 0,15 l/ha och 0,4 l/ha Proline. Resultatet visar att med anpassad behandling används ca 91 % av rekommenderad mängd svampmedel.

Diskussion När rekommendationerna sätts för ett fält om lämplig behandling så utgår man ofta ifrån den del av fältet som har det största behovet. Vad får detta för konsekvenser för skördeutfallet? Det vet vi inte så mycket om ännu. I ett fält med stor variation kan man spara mycket på om det går att reglera givan under körning i fält, vilket är möjligt med precisionsodlingsmetoder. Därigenom sparas det pengar på lägre förbrukning av insatsvaror och miljön belastas inte i onödan. Det finns olika teorier om hur förhållandet behandlingsdos skall vara i förhållande till biomassan. Nedan följer 4 exempel på olika förhållanden dos/biomassa. Vi har använt den första, för vi anser att den är lämpligast vid behandling av mjöldagg och bladfläckssjuka. Typ av jordart och svampsjukdom kan göra att någon av de andra är mer lämplig. 25 Dos Dos Biomassa Biomassa Dos Dos Biomassa Biomassa Figur 6. Teorier om förhållandet mellan biomassa och dos. Slutsatser Mängden bekämpningsmedel har kunnat minskas med 10-20 % Lantbrukaren har upplevt att behandlingseffekten varit god oavsett dos Med hjälp av styrfiler beräknas behovet total mängd sprutvätska och rätt mängd blandas. Lantbrukaren vet att mängden räcker till det aktuella fältet. Det kommer varken att fattas eller bli över Mindre mängd bekämpningsmedel är till nytta för både miljö och ekonomi

26 Rapport 2009-05-13 FÄLTANPASSAD BEARBETNING AV ROTOGRÄS SOM KVICKROT Försöksledare: Lars Wijkmark Sammanfattning Jordbearbetning i samband med mekanisk bekämpning av rotogräs kan leda till kraftig kväveutlakning på lättare jordar. Därför vore det intressant om den kunde fältanpassas. Med hjälp av N-Sensor tekniken kan vi registrera mängden biomassa platsspecifikt på fälten och därmed mer effektivt styra bearbetningen av kvickrot. Efter en första bearbetning över alla ytor med kvickrot är det näst intill omöjligt att kunna veta var på fältet det finns behov av mer bearbetning. Här kommer biomassa kartor till stor nytta. Vi kan med hjälp av dessa kartor kopplade till GPS, styra var vi skall bearbeta samt hur kraftigt den skall utföras. Detta försök visar att anpassad bearbetning är till stor hjälp vid bekämpning av kvickrot utan att påverka mineraliseringen av kväve mer än nödvändigt på hösten. Resultatet visar också att risken för utlakning i samband med intensiv bearbetning av kvickrot på hösten kan minskas. Både lönsamhet och miljö påverkas positivt då både diesel och koldioxid utsläpp minskat. Bakgrund Jordbearbetning i samband med mekanisk bekämpning av rotogräs kan leda till kraftig kväveutlakning på lättare jordar. Därför vore det intressant om den kunde fältanpassas. Idag bekämpas rotogräs mekaniskt på våren för att komma igen senare vid behov. I bästa fall vet man av erfarenhet var man bekämpade mest föregående gång och kan tänka efter vilken nytta det gjort, men man vet inte. Med hjälp av N-Sensor tekniken kan vi registrera mängden biomassa platsspecifikt på fälten och därmed mer effektivt styra bearbetningen av kvickrot. Därför vill vi med detta försök se om det går att kombinera effektiv mekanisk rotogräsbekämpning med begränsad kväveutlakning och mindre körning genom att använda precisionsteknik. Frågeställning Går det att kombinera effektiv mekanisk rotogräsbekämpning med begränsad kväveutlakning och dieselanvändning? Mål Målet är att kunna optimera den mekaniska rotogräsbekämpningen så att kväveutlakningen begränsas och även miljöbelastningen tillföljd av antalet körningar i fält.

Genomförande Försöket utförs 2007-2008 på L:a Böslid. Demonstrationsrutor på 10 x 60 m läggs ut i fält med vårkorn. Ogräset, i detta fall kvickrot, dokumenteras med hjälp av GPS. Redskapen och körningar kan sedan styras efter den karta som skapas och hjälper oss att hitta tillbaka till inlagda områden med rotogräs. Registreringar sker i juli, november (tre veckor efter sista bearbetningen) 2007, samt i juni 2008, för att få en uppfattning av behandlingarnas effekt. Effekten av bearbetningen av kvickrot jämförs mellan rutor. Alla rutor stubbearbetas direkt efter skörd. Vissa får dessutom en extra bearbetning sen höst, början av oktober. Detta för att spara kväve. Försöksupplägg Kvickrotsförekomsten på fältet registreras manuellt med hjälp av GPS den 12 juli 2008. Tre platser tas ut. En med mycket kvickrot, en med mindre kvickrot och en utan kvickrot. Resultatet ses i figur 1 nedan. 27 Norr D C Märgelhål E B A GPS-karta över fältet. Rött = mycket kvickrot blått = medel/lite kvickrot gult = ingen eller enstaka kvickrot Figur 1. Schematisk bild över fält och rutor. Rutorna är 6 x 10 m och fastlagda med GPS så att rutor med olika mängd kvickrot finns representerade i försöket. Röd färg indikerar hög förekomst av kvickrot medan gul visar ringa förekomst.

28 De olika rutorna behandlas enligt följande A. Ett område med mycket kvickrot som bearbetas direkt efter skörd. Behandlingen upprepas ca var 3:e vecka t o m oktober B. Ett område med mycket kvickrot som bearbetas 1 ggr direkt efter skörd C. Ett område med mindre/lite kvickrot som bearbetas direkt efter skörd. Behandlingen upprepas ca var 3:e vecka t o m oktober D. Ett område med mindre/lite kvickrot som bearbetas 1 ggr direkt efter skörd E. Ett område utan (eller endast enstaka) som plöjs i oktober/november Bearbetningsdjupet är 10-15 cm och de arbetsredskap som används är vid 1:a körningen direkt efter skörd, tallriksredskap som körs grunt för att komma ner i jorden, därefter 1 gång med gåsfotskultivator vid upprepande körningar används gåsfotskultivator Vid gradering, dvs antal skott/m 2 av kvickrot, åkertistel och åkermolke, slumpas varje yta (4 x 0,25 m 2) ut så att den är representativ för rutan som helhet. Notering görs på ett papper var i rutorna graderingarna görs. I varje ruta tas 5 prov på kväve mineraliseringen, 0-30 + 30-60 cm djup. Proven tas direkt efter skörd (innan bearbetning) vid tillväxtens slut, innan plöjning (okt/nov) i mars

Resultat Ogräsgradering utfördes den 2 aug samt 21 nov, drygt 3 veckor efter sista bearbetningen och före plöjning. Kvickrot var det ogräs som dominerade. Endast ett par plantor av åkertistel i ruta C samt ett fåtal plantor av åkermolke hittades i rutorna A, B och D. I diagrammet nedan kan vi se antalet kvickrotsskott/m 2. 29 antal skott 700 Kvickrotsförekomst, antal skott/m2 600 aug nov 500 400 300 200 100 0 A mycket B mycket C medel D medel E ingen Diagram 1. Diagrammet visar antalet kvickrotsskott/m2i de olika rutorna i augusti (grön) och i november (röd). Fältet skördades i början av augusti. De bearbetningar som skulle sättas in direkt efter skörd, blev hela tiden uppskjutna, på grund av att marken var väldigt blöt och att det hela tiden kom mera regn. Därför kunde demonstrationsodlingen inte utföras som planerat. Den 11 oktober stubbearbetades alla rutor, utom E, 1:a gången med tallriksredskap. En upprepad behandling den 24 oktober utfördes med gåsfotskultivator i ruta A och C. Den 22 november plöjdes fältet. Kväveprovtagning Resultatet av kväveproverna som togs direkt efter skörd samt före plöjning (men efter ogräsbearbetning) visas i nedanstående tabell. Bearbetningarna, som kom att utföras förhållandevis sent, verkar inte ha påverkat utlakningen nämnvärt (jämför obearbetat led). NH4-N och NO3-N i marken (0-60 cm djup) Led: A B C D E Direkt efter skörd, 16/8 totalt, kg N/ha 24 19 21 17 26 Före plöjning, 21/11 totalt, kg N/ha 25 31 40 26 36 Två bearbetningar, 11/10 tallriksreds + 24/10 gåsfot En bearbetning 11/10, tallriksredskap Tabell 1. Tabellen visar halten kväve i marken efter skörd och före plöjning.

Utlakningsberäkning En beräkning av N-utlakning, enligt metoden STANK in MIND, har gjorts för att teoretiskt se hur variationen i kväveutlakning blir om fältet kan bearbetas utifrån kvickrotsförekomst jämfört med om hela fältet får samma bearbetning. Beräkningar för några olika bearbetningsalternativ på sand respektive lerjord redovisas i diagrammet nedan. Dessa uppvisar inga större skillnader i mängden utlakat kväve per hektar, utan ligger i intervallet 5-8 kg N/ha. I diagrammet nedan visas de kvävemängder och faktorer som ingår i beräkningarna. 30 kg N/ha Kväveutlakning vid olika bearbetningsalternativ 70 60 50 60 55 53 52 hela fältet bearbetas direkt efter skörd 35 % bearbetas sent, övr direkt efter skörd 40 38 50 % bearbetas sent, övr direkt efter skörd 30 27 26 26 24 35 % vårbearbetas, övr direkt efter skörd 20 vårbearbetning (sand) sen bearbetn (ler) 10 0 sandjord lerjord Diagram 2. Diagrammet visar beräkning av kväveutlakning vid olika bearbetningsalternativ på sand respektive lerjord.

Bränsleförbrukning Utifrån fyra olika bearbetningsalternativ har beräkningar gjorts för hur mycket diesel och olja som åtgår. Beräkningarna är gjorda enligt metod i SIK rapport 777 2008, vilken presenterar utsläpp av växthusgaser från livsmedelföretaget Berte Qvarn. Alternativen är hela fältet bearbetas 1 gång hela fältet bearbetas 3 gånger 50 % av fältet bearbetas 1 gång 43 % av fältet bearbetas 1 ggr, 22 % av fältet 4 ggr, 35 % av fältet bearbetas ej Resultatet visar att bränsleförbrukningen kan minskas genom att anpassa bearbetningarna efter förekomsten av rotogräs, se diagram 3. 31 l olja alt kg CO2-e per ha 80 70 60 50 40 30 20 10 Diesel och oljeåtgång samt koldioxid från dessa Räknar med att alla fält plöjs oavsett jordbearbetning, därför jämförs endast övriga bearbetningar. hela fältet bearb 1 ggr direkt efter skörd 50 % bearbetas 1 ggr hela fältet bearb 3 ggr direkt efter skörd 35 % ingen bearbetning, 43% 1 bearb, 22% 4 bearbetningar 0 diesel + olja CO2-e Diagram 3. Diagrammet visar beräkning på förbrukning av diesel, el och olja samt koldioxidvid olika bearbetningar av fält. Beräkningarna är gjorda enligt metod i SIK rapport 777 2008.

32 Diskussion Med hjälp av N-Sensor tekniken kan vi registrera mängden biomassa platsspecifikt på fältet. Detta öppnar möjligheter att mer effektivt styra bearbetningen av kvickrot beroende på biomassautvecklingen hos kvickroten. En tidigbearbetning av marken på platser med liten mängd kvickrot gör att den inte får växa till fritt hela hösten. Däremot behöver de platserna inte bearbetas lika intensivt som områden med mycket kvickrot. Efter en första bearbetning över alla ytor med kvickrot är det näst intill omöjligt att kunna veta var på fälten det behöver bearbetas mer på platser med mycket kvickrot. Det är här som biomassa kartorna kommer till stor nytta. Vi kan med hjälp av dessa kartor kopplade till GPS styra var vi skall bearbeta samt hur kraftigt den skall utföras. En utvärdering gjordes i år av vilka våglängder som bäst speglar biomassa förekomsten. Det är stor skillnad på vilken eller vilka våglängder som används. Vi hittade en våglängd som gav en biomassa karta vilken visar mycket exakt hur kvickrotens biomassa varierade över fältet. Den stämmer mycket väl överens med de studier som gjordes över kvickrotsförekomsten i fältet. Slutsats Försöket visar att anpassad bearbetning är till stor hjälp vid bekämpning av kvickrot utan att mineraliseringen av kväve påverkas mer än nödvändigt på hösten Resultatet visar att risken för utlakning i samband med intensiv bearbetning av kvickrot på hösten kan minskas Både lönsamheten och miljön påverkas positivt då vi kan påvisa att diesel och koldioxid utsläpp minskat

33 Rapport 2009-05-13 Sammanfattning KÖRSPÅRSMÄTNING En Jämförelse mellan traditionell spårmarkör och GPS styrd precisionsstyrning - autostyrning Försöksledare: Lars Wijkmark Intresset för olika former av autostyrning och precisionsstyrning ökar för att underlätta för förare av maskiner, samt förbättra ekonomin i odlingen och inte minst för miljön. Resultaten av denna undersökning visar att det går att avsevärt minska andelen överlapp och mistor om man använder autostyrning med bra GPS vid körning i fält. På nio fält i sydvästra Sverige inmättes under 2007 avståndet mellan befintliga körspår med RTK-GPS. Körspåren hade skapats dels på traditionellt sätt med spårmarkör och dels med användning av autostyrning med GPS. Resultatet visar att variationen i avstånd mellan körspår på fält där man använt autostyrning var betydligt mindre än på fält där man använt spårmarkör. Där man använt GPS med hög noggrannhet är variationen obetydlig och ger mycket stabila körspår med möjligheter att ställa in körspårsavståndet utifrån redskapets arbetsbredd. Med spårmarkör är överlapp på 2-3% vanligt. För att verifiera resultaten är det lämpligt att komplettera studien med fler fältmätningar. Bakgrund Lantbrukets intresse för precisionsodling och därmed autostyrning ökar. Under många år har man inom forskning och utveckling arbetat med olika guidesystem, som ska avlasta förare av lantbruksmaskiner. På senare tid har tillgången till RTK-GPS gjort att man på ett par cm när kan bestämma sin position i realtid. Det finns ett antal system att välja bland och det är inte lätt att veta vilket som är den bästa investeringen. En viktig fråga vid val av autostyrning är skillnaden i noggrannhet vid körning med hjälp av markörer jämfört med autostyrning. Det viktigaste är att undvika onödigt överlapp vid såbäddsberedning och sådd, eftersom detta senare genererar både dubbelgödsling och dubbelbekämpning i de överlappande arealerna. Det har gjorts beräkningar av de ekonomiska förutsättningarna för investering av styrhjälpsystem för svenska förhållanden, bilaga 2. Det finns intresse hos myndigheter, rådgivare och lantbrukare att få ett mått på hur tekniken kan påverka maskiners utnyttjandegrad. Autostyrning bör ha en positiv miljöpåverkan vid minskade överlapp, vilket ofta kommer i skuggan av de tekniska termerna. Dessutom kan sådana mätningar ligga till grund för bedömning av potentiell miljöeffekt. Det saknas dock mätningar i fält som visar hur stora överlappen är i vanliga fall och vilka förbättringar som man eventuellt kan uppnå med GPS-tekniken.

Syfte Syftet med denna studie är att mäta avstånd mellan körspår på ett antal fält där man i några fall använt traditionella spårmarkörer, medan man i andra fall använt autostyrning. Avsikten är att resultaten ska ge en fingervisning om den eventuella förbättring i utnyttjandegrad man kan förvänta sig, med den nya tekniken. Mål Målet är att genomföra undersökningar och studier om hur autostyrning på traktorer kan minska dubbelkörningar, och därmed minska miljöutsläpp och minska negativ klimatpåverkan. Försöksupplägg Mätningar görs i vanliga fält hos ett antal lantbrukare i sydvästra Sverige, se Figur 1. Traktorförarna har av försöksskäl ingen vetskap om att körspår läggs ut i samband med sådd. Befintliga körspårspositioner mäts in på de nio fälten, se Tabell 1 och Figur 1, med hjälp av en fyrhjulig MC. MCn är utrustad med en Trimble Ag332 RTK-GPS med radiokommunikation. En Trimble Ag450 Basstation är placerad vid sidan av respektive fält. En hög relativ positionsnoggrannhet erhålls med denna utrustning. Mätdata registreras en gång per sekund. Vilket ger rikligt med mätdata. På två platser använder man autostyrning när körspåren skapas. På den ena platsen används det en RTK-GPS och på den andra en enklare utrustning med en korrektionssignal som ungefär motsvarar Egnos, se Tabell 1. För dessa fält används den inställning som gjorts i GPS-utrustningen som det önskade, eller förväntade, avståndet mellan körspåren. I de andra fallen har man använt spårmarkör som ställs in på traditionellt sätt. 34 Plats GPS Arbetsbredd (m) Avstånd mellan körspår (m) Fält 1 RTK 5,9* 23,6* Fält 2 Nej 6 24 Fält 3 Nej 6 24 Fält 4 Nej 4 12 Fält 5 Nej 4 12 Fält 6 Nej 4 24 Fält 7 Nej 4 24 Fält 8 DGPS 4,45* 8,9* Fält 9 Nej 4 20 * För GPS-inmätta körspår anges den inställning som gjorts i GPS-utrustningen för att visa dess potentiella noggrannhet jämfört med traditionellt bestämda körspår Tabell 1. Inmätta fält och förväntade avstånd mellan körspår. Figur 1. Inmätta fälts läge

Fältens utseende och form varierar och en del fält är relativt komplexa med hinder som t ex åkerholmar. Det här medför att avståndet mellan körspår inte alltid kan vara konstant på ett fält. För att undvika denna problematik och ta fram ett dataunderlag som ger en bild av hur avståndet mellan körspår varierar inom områden som inte påverkas av andra faktorer än maskinföraren och den strategi som jordbrukaren följer, väljs ett område ut på varje fält som inte innehåller några av de ovan nämnda hindren. Vändtegar eller sträckor med ofullständiga positionsregistreringar tas heller inte med i området. Avstånden mellan de inmätta körspåren inom dessa områden analyseras, genom att avstånd mäts, eller beräknas, mellan de genererade punkterna och närmsta avstånd till ett valt grannkörspår, figur 2 samt bilaga 1. Denna procedur resulterar i att ett mycket stort antal avståndsmätningar erhålls på varje plats. På fält 1, figur 2, blev det t ex 2574 mätavstånd. Sammanfattande statistik beräknas för framräknade mätavstånd på respektive gård. För beräkning av hur stora överlapp, eller eventuella mistor, som kan förväntas med den variation i avstånd mellan körspår som erhålls på respektive fält, antas en normalfördelning, av körspårsavståndet, figur 3. För att göra denna beräkning används endast medelavståndet och standardavvikelsen på varje fält, i jämförelse med den spårvidd som man haft som mål. Körspåravstånd som ligger +/- 1 dm omkring arbetsbredden räknades som korrekt, alltså inte som överlapp eller mista. 35 Figur 2. Genererat körspår, utvalt område och avståndsberäkning på fält 1. Figur 3. För beräkning av överlapp och mistor antogs att variationen i de uppmätta körspårsavstånden följer normalfördelningskurvan.