BRIS BARNENS RÄTT I SAMHÄLLET

BRIS-rapporten Samtalen till BRIS stödtelefoner 2000 Publicerad i februari 2001 BRIS BARNENS RÄTT I SAMHÄLLET

Innehåll Sammanfattning 4 Fortsatt ökning av samtalen från barn och ungdomar 4 300 000 försök att nå Barnens Hjälptelefon 4 Förövare vid övergrepp kartlagda för femte året i rad 6 BRIS Vuxentelefon om barn 7 Samtalen från barn och ungdomar 9 Antal barnsamtal per år 1991-2000 FIGUR 1 9 Antal barnsamtal per månad 2000 FIGUR 2 11 Samtalens karaktär 11 Problemområden vid barnsamtal FIGUR 3 12 Förövare vid barnsamtal om fysisk misshandel FIGUR 4 18 Förövare vid barnsamtal om sexuella övergrepp FIGUR 5 19 Vilka ringde till Barnens Hjälptelefon? 24 Barnens ålder vid barnsamtal FIGUR 6 24 Har pojkar och flickor samma problem? 24 I vilken miljö finns problemen? 25 Hur barnsamtalen fördelar sig på olika problemmiljöer FIGUR 7 25 Hur påverkas problemen av ålder och miljö? 26 Familjebild och problemområden 26 Barnens boende vid barnsamtal FIGUR 8 27 BRIS hänvisar 27 Hänvisningar av barnsamtalen TABELL A 28 Uppdragshantering 28 Nya BRIS.SE 29 Dokumentation av e-postsvar under år 2000 30 Problemområden vid e-postsvar till barn FIGUR 9 31 Samtalen från vuxna om barn 32 Vilka vuxna ringer? 32 De uppringande vuxnas relation till det barn samtalet gällde FIGUR 10 32 Barnens åldrar vid vuxensamtal FIGUR 11 33 Vad ringer de vuxna om när det gäller barnen? 33 Problemområden vid vuxensamtal FIGUR 12 33 Hit hänvisade BRIS de vuxna som ringde 37 Hänvisningar vid vuxensamtalen TABELL B 37 Avslutning 38 2 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000

BRISrapporten Samtalen 2000 till Barnens Hjälptelefon och BRIS Vuxentelefon om barn För varje samtal som kommer till BRIS stödtelefoner och som ger tillräckligt med underlag ifylls ett statistikformulär som är olika för barn- respektive vuxensamtal. Inga personuppgifter registreras, men formulären innehåller till exempel uppgifter om barnets kön och ålder, boende och vad barnet uttryckt i samtalet. Eventuella uppgifter om förövare och för barnet viktiga kontakter samt uppgifter om samtalstid, hänvisning, datum och vem som tagit emot samtalet ifylls också. Uppgifterna från dessa formulär sammanställs sedan och presenteras slutligen i den årliga BRIS-rapporten. Riksförbundet BRIS Gunnar Sandelin, pressekreterare Peter Irgens, utvecklingssekreterare Februari 2001 Text: Research: Foto: Foto omslag: Layout: Repro och tryck: Gunnar Sandelin Peter Irgens Martin och Karin Nauclér Moa Edlund Rolf A Olsson ÅlandsTryckeriet BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000 3

Sammanfattning Fortsatt ökning av samtalen från barn och ungdomar Under år 2000 statistikfördes 17 431 samtal från barn och ungdomar till Barnens Hjälptelefon hos BRIS. Millenniets första år är ett rekordår för BRIS verksamhet. Samtalsökningen fortsätter; aldrig tidigare har så många barnsamtal inkommit under ett kalenderår. Samtalen under år 2000 innebar en ökning med 22 procent jämfört med 1999. Sedan 1990-talet har samtalen till landets i särklass största stödtelefon för barn och ungdomar mångdubblats. Jämförelsevis behandlades cirka 3000 barnsamtal statistiskt under 1991. Bara under ett par år vid nittiotalets mitt uppstod en marginell minskning. Särskilt under de tre senaste åren har barnsamtalen åter ökat markant. BRIS anser att samtalsökningen till stor del beror på att Barnens Hjälptelefon genom opinionsarbete har blivit mer känd. Men också för att barn och ungdomar generellt sett lever i ett öppnare klimat än för fem till tio år sedan. Detta medför en större frimodighet att våga berätta om svåra problem. Samtidigt får BRIS också signaler på att en möjligtvis ökande grupp av barn och ungdomar lever i en tillvaro där de är multi-utsatta av kränkningar och övergrepp, som både fysisk och psykisk misshandel, vanvård och sexuella övergrepp. De av BRIS statistiskförda samtalen under år 2000 utgjorde dock endast cirka 11 procent av den totala samtalsmängden! Under året inkom sammanlagt 156 217 samtal till Barnens Hjälptelefon, vilket är en ökning med 50 procent jämfört med året före, men nästan nio samtal av tio innehöll otillräcklig information för vidare säker statistisk bearbetning. Till största del utgör dessa övriga påringningar så kallade test- eller bussamtal, där främst ungdomar ringer till BRIS för att testa om en vuxenkontakt är möjlig eller för att skoja med oss. Många ringer också för att omedelbart lägga på luren eller är tysta. En kännbar utveckling är också den ökade uppringningen via mobiltelefon. En undersökning i oktober visade att 64 procent av samtalen till Barnens Hjälptelefon kom från mobiltelefoner och dessa stod för 87 procent av samtalskostnaderna. 300 000 försök att nå Barnens Hjälptelefon Trots att BRIS fortsätter att prioritera en utbyggnad av telefonlinjerna så kommer bara vartannat samtal till Barnens Hjälptelefon fram direkt. Då tillgängligheten under år 2000 uppmätts till mindre än 50 procent, innebär detta att det gjordes uppskattningsvis 300 000 försök från barn och ungdomar att komma fram till BRIS. Motsvarande siffra uppskattades till cirka 200 000 samtalsförsök under 1999. 4 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000

Under år 2000 handlade sju av tio statistikförda samtal i första hand om flickor och genomsnittsåldern var drygt 13 år. Dessa uppgifter har i stort varit identiska under de senaste åren. De vanligaste enskilda problemområdena som barnen ringde om var: Mobbning: 15.5 procent av samtalen, Familjekonflikter: 11.7 procent, Kärleksproblem & -relationer 11.5 procent. Könsutveckling & sexualitet 10.9 procent Även problem som berörde fysisk misshandel, 6.9 procent samt sexuella övergrepp, 6.3 procent, var vanliga. Problemområden som behandlade de tyngsta formerna av övergrepp, och där barnet också var ett brottsoffer, utgjorde uppskattningsvis knappt en tredjedel av alla statistikförda samtal. De statistikförda mobbningssamtalen fortsatte även detta år att öka mest. 2 700 samtal innebär en ökning med 42 procent jämfört med året före. Eftersom det totala samtalsflödet växer, så ökar också de flesta enskilda problemområdena i antal samtal. Här är värt att nämnda att till exempel även samtal om familjekonflikter och fysisk misshandel har ökat medan barnsamtalen om sexuella övergrepp minskat något efter förra årets extrema ökning. Orolig, ledsen, maktlös, ensam och rädd. Uppgifter om barnens sinnesstämning visade att de barn och ungdomar som ringer till BRIS oftast ger uttryck för depressiva känslor. I de allra flesta samtal speglar barn och ungdomar känslor som har att göra med sorg. Skuld- och skamkänslor är också vanliga. I cirka 400 samtal berördes tankar eller planer på självmord. Aldrig tidigare har så många barnsamtal inkommit under ett kalenderår. En kännbar utveckling är den ökade uppringningen via mobiltelefon. BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000 5

Det här är en problematik som vi har märkt av länge och som samhället på allvar tvingas ta tag i, förr eller senare. Och ju längre man väntar med att uppmärksamma de många gånger tysta och nedstämda barnen, desto svårare kommer det att bli, varnar BRIS generalsekreterare Göran Harnesk för andra året i följd i BRIS-rapporten. Göran Harnesk har tidigare varit barnomsorgschef i Stockholmsförorten Rinkeby. För femte året har BRIS kartlagt förövarna vid grövre övergrepp, såsom barn och ungdomar själva berättat det i de statistikförda samtalen. Att offren är källan till kunskap om förövarprofilen anser vi mycket viktigt att göra myndigheter, media och andra organisationer medvetna om. Den i särklass vanligaste brottsplatsen är hemmet och den vanligaste förövaren är en förälder. Enligt barnen själva sker nästan nio av tio fall av fysisk barnmisshandel och mer än hälften av alla sexuella övergrepp inom familjen. Förövare vid övergrepp kartlagda för femte året i rad Förövarstudien visade som vanligt att den i särklass vanligaste brottsplatsen är hemmet och den vanligaste förövaren är en förälder. Enligt barnen själva sker nästan nio av tio fall av fysisk barnmisshandel och mer än hälften av alla sexuella övergrepp inom familjen. På Barnens Hjälptelefon uppgavs biologiska föräldrar som förövare i cirka 73 procent av fallen vid misshandel (far 41 procent, mor 19 procent samt båda vuxna 12 procent). Könstillhörigheten på förövarna vid barnmisshandel är 68 procent män och 32 procent kvinnor. Sexuella övergrepp begicks till 23 procent av en biologisk far. Noterbart är att lärare/skolpersonal (14 procent) samt styvföräldrar av båda könen är starkt representerade som gärningsmän samt att unga förövare (under 18 år) har minskat med nära nog hälften. I 81 procent av fallen uppges en man och i 18 procent en kvinna som förövare. BRIS vill betona vikten av att nyansera bilden av förövaren som uteslutande en vuxen man och offret som uteslutande en flicka, men man bör veta att när det gäller sexuella övergrepp visar samtalen år 2000 att tre fjärdedelar av samtalen om sexuella övergrepp handlar om flickor som offer. Sedan flera år toppar samtalen om mobbning listan på samtal till Barnens Hjälptelefon och den utvecklingen har särskilt accelererat de senaste två åren. Här är det skolkamrater som i 85 procent av fallen (70 procent är klasskamrater) är plågoandar. 6 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000

Mobbning i grupper bestående av båda könen har fördubblats sedan förra året. Mobbningen utförs till 43 procent enbart av pojkar, till 21 procent enbart av flickor och i 36 procent är det mobbare av båda könen som trakasserar sitt offer. Liksom föregående år kan konstateras att närmare sex av tio, av de barn och ungdomar som ringde till BRIS, bor tillsammans med båda sina biologiska föräldrar, medan nästan var femte lever med en ensamstående mor. I normalpopulationen lever dock fler barn i en biologisk kärnfamilj. Barn i styvfamilj är dock överrepresenterade när det gäller grövre övergrepp och problem i hemmet utgjorde en mycket stor del (80 procent) av de samtal som kommer från barn boende i styvfamilj, med en ensamstående far (70 procent) eller i delat boende mellan föräldrarna. Flickor och pojkar ringde i stor utsträckning om likartade problem även om det finns vissa skillnader som att pojkar ringer mer om mobbning, fysisk misshandel, könsutveckling & sexualitet, medan flickor mer kontaktar BRIS för att få tala om familjekonflikter, sexuella övergrepp samt om kärleksproblem & relationer. När det gäller ålder och typ av problem så ökar generellt sett problemen som är relaterade till den egna personen med åldern medan skolproblem avtar för tonåringar. Samtal om problem inom familjen är dock vanligt förekommande i alla åldrar. BRIS har under året tillsammans med Internetföretaget Framfabs ideella insatser byggt upp en ny hemsida / webbplats som bland annat innebär en möjlighet att bedriva en kompletterande del av stödtelefonverksamheten på nätet. Den nya adressen BRIS.SE ger bland annat möjligheter för barn och ungdomar att på bris-mejlen rådfråga BRIS om problem. Under år 2000 har BRIS skickat svar på nästan 3 000 inkomna mail. Det stora flertalet av dessa, nästan 80 procent, var av ren informationskaraktär. I 20 procent, drygt 600 fall, innebar däremot svaren någon form av stödsamtal eller rådgivning på nätet, där kommunikationen delvis också kunde jämföras med den som sker kring olika problemområden på Barnens Hjälptelefon. BRIS har under året tillsammans med Internetföretaget Framfab byggt en webbplats för främst 12 18- åringar BRIS Vuxentelefon om barn Till BRIS Vuxentelefon om barn inkom 2 125 samtal från vuxna, vilket är en knapp ökning med 3 procent jämfört med 1999. Vanligen ringde barnets föräldrar (mor 43 procent resp. far 15 procent) men också övriga släktingar, främst mor- och farföräldrar (11 procent) sökte stöd hos BRIS. En knapp majoritet av samtalen handlade om flickor och medelåldern på barnen var drygt 10 år. Knappt en tredjedel av samtalen på BRIS Vuxentelefon om barn berörde skilsmässoproblem och problem runt umgänge, men även problemområden som familjekonflikter, sexuella övergrepp, myndighetsproblem, mobbning / skolproblem och fysisk misshandel var vanligt förekommande. Från BRIS Vuxentelefon om barn insamlades också uppgifter om förövare vid grövre övergrepp. Dessa är i stort sett identiska med förra året. Vid fysisk misshandel uppgavs i drygt tre fall av fyra biologiska föräldrar som påstådda förövare. Vid sexuella övergrepp utpekades, liksom på Barnens Hjälptelefon, fadern som den största enskilda förövaren. BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000 7

Om inte gänget har tid, vem lyssnar då? Även du som är lite äldre kan ringa oss på BRIS om du behöver prata. Du kan vara anonym. Barnens Hjälptelefon 0200 230 230 BRIS BARNENS RÄTT I SAMHÄLLET

Samtalen från barn och ungdomar Sedan 1990-talets början har de statistiskt behandlade samtalen till Barnens Hjälptelefon hos BRIS ungefärligen tiodubblats. Den mest dramatiska ökningen skedde under decenniets första hälft. Därefter minskade samtalen marginellt under 1996 och 1997 för att sedan accelerera markant under 1998 och 1999. Under millenniets första år inkom 17 431 statistikförda samtal från barn och ungdomar, vilket är mer än någonsin i BRIS trettioåriga historia. En kännbar utveckling är den ökade uppringningen via mobiltelefon, vilket ger barn och ungdomar en möjlighet att tala ostört med BRIS. En undersökning i oktober visade att 64 procent av samtalen till Barnens Hjälptelefon kom från mobiltelefoner och dessa stod för 87 procent av samtalskostnaderna. Samtalsmängden under år 2000 utgör en ökning med hela 22 procent jämfört med året innan. Under 2000 inkom 17 431 statistiskt bearbetade samtal till Barnens Hjälptelefon hos BRIS. Figur 1. Antal statistikförda barnsamtal 1991-2000 Från dessa samtal lämnade de cirka 300 ideella medarbetare som bemannar stödtelefonerna i Stockholm, Malmö, Göteborg, Norrköping och Umeå sedan uppgifter via ett utförligt formulär som därefter ligger till grund för BRIS statistiska bearbetning av barnsamtalen. Men endast 11 procent av de samtal som når Barnens Hjälptelefon får en sådan dokumentation. Sammanlagt inkom under år 2000 drygt 156 000 samtal från barn och ungdomar, vilket är en ökning med drygt 50 procent av den totala samtalsmängden jämfört med 1999! 89 procent av dessa BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000 9

kunde således inte bearbetas vidare, främst på grund av att de inte innehöll tillräckligt med uppgifter för att ge ett säkert statistiskt underlag. Dessa övriga påringningar var antingen tysta, så kallade bus- / testsamtal eller samtal från vaneringare. I många fall testar, avbryter eller förställer sig den som ringer innan han eller hon vågar be om hjälp. Ibland rör det sig även om mer överlagda bussamtal, men många gånger är det inte helt lätt att avgöra om ett samtal har varit av test- eller buskaraktär. De 156 000 samtalen var till 11 procent statistiskt bearbetade medan 52 procent av den totala samtalsmängden bestod av bus- / testsamtal. Direkta påläggningar av telefonluren från den uppringandes sida utgjorde 23 procent, tysta samtal var 8 procent, medan vaneringare (ofta psykiskt störda unga eller vuxna) stod för 4 procent och övrigt låg på 2 procent. Vi får allt större anledning att ta test- och bussamtalen på stort allvar. Samtalen innehåller mycket information som skulle behöva lyftas fram i den framtida samhällsdebatten. Många bus- och test är uttryck för allvarliga försök att etablera en meningsfull kontakt med vuxna; en första ingång för att BRIS kan få deras förtroende, kommenterar generalsekreterare Göran Harnesk, som själv är ideell medarbetare i Barnens Hjälptelefon. För BRIS är det viktigt att ha relevant information som sedan ligger till grund för vår opinionsbildning. Därför har vi höga krav på den information som utgör BRIS-rapporten och i det utåtriktade arbetet använder sig BRIS mest av statistiskt genomarbetat material. I BRIS-rapporten 1999 redovisades resultaten av en fördjupningsstudie kallad Övriga påringningar för den som vill veta mer om de icke statistikförda samtalen till Barnens Hjälptelefon. Rapporten Övriga påringningar (BRIS fördjupningsstudie nr 1 / 2000) kan beställas från Riksförbundet BRIS. Eftersom Barnens Hjälptelefon efter kontrollmätningar under året visat sig ha en framkomlighet på mindre än 50 procent, beräknar BRIS att cirka 300 000 försök gjorts från barn och ungdomar att nå oss. Bristen på framkomlighet har dock att göra med otillräckliga ekonomiska resurser. Då BRIS inte är en myndighet utan en ideell, obunden organisation, finansieras verksamheten till cirka 90 procent genom gåvor, donationer och medlemsavgifter som i första hand används till en fortsatt utbyggnad av Barnens Hjälptelefon. Under år 2001 firar BRIS sitt 30-årsjubileum, vilket ger ökade möjligheter till uppmärksamhet på behovet av ekonomi för en utbyggnad av stödtelefonverksamheten. Den absoluta ambitionen för BRIS verksamhet, både vad gäller såväl alla medarbetare inom vår organisation, men också samhället i stort, måste vara att varje barn som ringer till Barnens Hjälptelefon ska kunna komma fram direkt, understryker Göran Harnesk. BRIS beräknar att cirka 300 000 försök gjorts från barn och ungdomar att nå oss. De statistikförda samtalen fördelade sig över året som framgår av figur 2. Ökningen kom framför allt under maj då BRIS för tredje året i rad presenterade sin uppmärksammade och prisbelönade informationskampanj om Barnens Hjälptelefon som genom skolornas hjälp nådde landets samtliga femteklassare. Samtidigt gick BRIS för tredje året i rad ut med en artikel på Dagens Nyheters debattsida och berättade att samtalstoppen i maj, den största i BRIS historia, också beror på att många utsatta barn utan föräldrastöd våndas inför sommarlovets brist på övrigt vuxenstöd. Det är då som hela det sociala skyddsnätet monteras ner och samhällets vårdande verksamhet 10 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000

antingen stänger eller går på sparlåga. BRIS har flera år påtalat det oacceptabla i detta svek mot de barn och ungdomar som på alla sätt har det sämst i samhället. Figur 2. Antal barnsamtal per månad 2000 (n = 17 431*) *n anger det antal samtal som givit underlag till figuren. Medelsamtalstiden på ett statistikfört samtal är 11,4 minuter och samtalen är sålunda något kortare än förra året. Under år 2000 talades det i drygt 3 300 timmar på Barnens Hjälptelefon. I genomsnitt tar BRIS emot cirka 60 av dessa samtal varje vardag och på helgerna handlar det om drygt 25 statistikförda barnsamtal per dag. Samtalens karaktär Samtalen till BRIS kretsar huvudsakligen kring ett tema, men det är mycket vanligt att barn och ungdomar under samtalets gång även berör andra problem. Inte ovanligt är att samtal som behandlas inom ett problemområde också kan beröra andra problem. Den grupp av multi-utsatta barn som har det som allra svårast lever inte sällan i en tillvaro som dessvärre kan bestå av både fysisk och psykisk misshandel, sexuella övergrepp, familjekonflikter och mobbning, vilket också noteras i våra statistikformulär. Vår statistik i BRIS-rapporten berättar dock endast om vad samtalet i första hand handlat om. Men det kan vara värt att veta att om man summerar första- och andrahandsalternativ, innebär det ändå ingen större skillnad för rangordningen mellan problemområdena. För förtroendet hos dem som ringer är det av utomordentlig vikt att BRIS inte är en myndighet. Bilden av BRIS som myndighetsorganisation är dock en vanlig missupfattning hos många. BRIS grundläggande verksamhetsidé är sedan starten 1971 att vara tydligt särskiljd från myndighetsutövande, men ändå kunna vara ett komplement när barnet så vill eller medger. BRIS arbete baseras på frivillighet, anonymitet, tillit och respekt. För dem som arbetar med Barnens Hjälptelefon är det ett fundament att barnet är vår uppdragsgivare. För dem som arbetar med Barnens Hjälptelefon är det ett fundament att barnet är vår uppdragsgivare. BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000 11

BRIS är också ett språkrör för utsatta barn och ungdomar som vågar ringa därför att de vet att de har rätt att få vara anonyma. De vet att de får tala med vuxna som har stor erfarenhet och förmåga att lyssna och stödja. Nästan alla jourare som sitter i Barnens Hjälptelefon har en professionell eller ideell erfarenhet av att arbeta med barn och ungdomar. Samtalen till BRIS från barn och ungdomar under 2000 handlade i första hand om: Figur 3. Problemområden vid barnsamtal (n = 17 400) Jag har inga kompisar. Dom säger att jag är ful, fet och äcklig Tror du att lärarna bryr sig om att alla i skolan kallar mig för svartskalle Dom skriver på toaletten: Du ska dö! Du är en hora! Mobbning. År 2000 har varit ett rekordår för samtal om mobbning till BRIS då 2 700 statistikförda samtal registrerades. Detta är en ökning med 40 procent jämfört med samtalen 1999, som i sin tur var en ökning med 32 procent jämfört med 1998. Mobbning är det genom tiderna vanligaste enskilda orsaken till att ringa BRIS, men accelerationen av samtalsflödet de två senaste åren har varit extrem. Jämförelsevis hade BRIS 1992 endast cirka 450 statistikförda samtal i detta ämne. Förutom att mobbningen ökar har BRIS under det gångna året också varnat för en alltmer förgrovad och sexualiserad utstötning, där också flickor influeras av pojkarnas mönster. Tidigare undersökningar har visat en ökad sexualisering av språket och samtalen till Barnens Hjälptelefon de senaste åren visar också på tendenser till att mobbningen förgrovas och sexualiseras. Årets mobbningssamtal visar att den könsheterogena mobbningen med grupper av både pojkar och flickor som aktiva mobbare har ökat klart jämfört med 1999. Könsfördelningen ser sådan ut att i 43 procent av samtalen är det pojkar som mobbar, i 21 procent av fallen är det flickor och i 36 procent utförs mobbningen av förövare av båda könen. Både pojkar och flickor mobbar alltså, men det är jämförelsevis vanligare att pojkar 12 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000

både är förövare och offer. Jag är inte så säker på att den verkliga mobbningen ökar vad beträffar just antal mobbade elever, men den visar definitivt tecken på att förgrovas där tjejerna tar efter killarna, säger BRIS mobbningsexpert Ann- Cha Lagerman, som betonar vikten av att dels aktivt ta med eleverna i arbetet mot mobbning, men också av nödvändigheten att skapa ett riksomfattande nät av fortbildning för dem som är inne i verksamheten. Att så många ringer till BRIS om mobbning tror jag i första hand beror på att BRIS har nått ut med sina budskap, men också på grund av mediernas uppmärksamhet kring mobbningsfall. Eleverna vet nu att man kan gå vidare och kräva att skolan ska sätta stopp! säger AnnCha Lagerman. Mobbningen pågår nästan undantagsvis i skolan och där är det till största delen bland klasskamraterna (i 70 procent av fallen) som mobbaren finns. I andra sammanhang kan mobbaren identifieras bland skolkamra- BLYG Tomas di Leva,11 år ENSAM Rebecka Liljeberg, 11 år FINNJÄVEL Markoolio, 9 år MOBBAD Therese Alshammar, 11 år SKILSMÄSSOBARN Fredrik Berling, 9 år Barnens Hjälptelefon 0200-230230 Nästan alla människor (idoler också) har haft det svårt någon gång i livet. Och nästan alla svårigheter blir lättare när man talar med någon om dem. Till Barnens Hjälptelefon kan du ringa om både små och stora problem. bris betalar samtalet och det syns inte på telefonräkningen. Självklart får du vara anonym. BRIS www.bris.se OSÄKER Alexander Skarsgård, 8 år UTBÖLING Gry Forssell, 13 år UTANFÖR Anders Lundin, 9 år FATTIGLAPP Sofia Eriksson, 7 år BENRANGEL Lasse Åberg, 13 år Här ser du alla kort som finns just nu. BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000 13

ter (15 procent), andra jämnåriga (6 procent) eller bland lärare (2 procent). Problemen inom skolan avtar påtagligt när eleverna blir några år äldre. BRIS har för fjärde året i rad under våren riktat en informationskampanj till landets samtliga femteklassare om att Barnens Hjälptelefon finns för den som känner sig mobbad, annorlunda och utanför. Kampanjen visade idolbilder på barn som nu är kändisar, men som ändå hade vissa problem under uppväxten. För kampanjen har BRIS tidigare tillsammans med reklambyrån TBWA vunnit reklambranschens prestigefyllda priser, Guldägget och Guldnyckeln. Genom erfarenhet från många års samtal med mobbade vet BRIS att det är vanligt att offret länge går ensam med sina problem innan samtalet till Barnens Hjälptelefon. Svår utsatthet och ensamhet kombinerat med rädsla för att berätta gör situationen ohållbar i längden. Påfallande många gånger framhåller de barn och ungdomar som ringer att de har pratat med lärare eller annan skolpersonal, men inte blivit trodda! Förhoppningsvis är en förändring på gång genom att mobbningen på senare tid har satts under medial lupp. Pappa ska ta mig till doktorn för att se om jag är oskuld. Han slår ihjäl mig när han får veta Jag ringer från toaletten för att mamma och pappa bråkar så mycket Jag kom på när mamma var otrogen. Nu får jag inte säga något till pappa Hur gör man när man är kär? Hon vägrar fatta att det är slut Jag är nazist, men kär i en utländsk tjej Familjekonflikter är ett sedan förra året nyskapat problemområde, som bland annat ersätter den tidigare rubriken störda relationer (inom familjen). Här kan det röra sig om alltifrån konflikter som har att göra med normal frigörelse till konflikter av grövre karaktär. Familjekonflikter är det problemområde som efter mobbning ökat mest under de senaste tre åren. I samtal om familjekonflikter är det företrädesvis barnet och dess mor som bråkar, vilket uppges i vart fjärde samtal. Nästan lika många samtal handlar om konflikter mellan barnet och båda föräldrarna, medan det handlar om konflikter mellan barnet och dess far i 16 procent av fallen. Barnen och ungdomarna som ringer berättar här om frigörelsens ständiga svårigheter, men också om alla typer av djupa och mycket svårlösta konflikter som kan uppstå inom familjen. Ofta kan samtalet behandla att barnet dras in i söndringen mellan föräldrarna och därmed hamnar i tärande lojalitetskonflikter som det inte orkar med. Många av samtalen vittnar om en situation där vuxna inte klarar av att se barnets behov och inte förstår den verklighet som barnet lever i. Samtalskaraktären inom detta problemområde är ytterligt likt förra årets. Den sammantagna känslan som många barn förmedlar är att vara utsatta, oförstådda och motarbetade och att det är svårt att hitta lojala vuxna som lyssnar och stödjer. Kärleksproblem & -relationer toppade för två år sedan listan över problemområden i BRIS-rapporten, men samtalen har ändå ökat i antal sedan dess. Det handlade om en marginell samtalsökning under 1999, men under år 2000 var ökningen vad gäller kärleksproblem & -relationer 28 procent. Antalet samtal inom detta område ökar med det uppringande barnets ålder och är främst ett tonårsproblem. Även om Barnens Hjälptelefon i första hand inte är en kärlekslinje, så har alltid ungdomars sorger och glädjeämnen kring detta livslånga tema haft sin givna andel av samtalsmängden. Tillsammans med könsutveckling & sexualitet utgör dessa samtal sedan flera år tillbaka drygt 20 procent av det sammanlagda samtalsflödet. För BRIS-jouraren handlar samtalen om kärleksproblem & -relationer 14 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000

i vid mening att känna igen sin egen tonårstid, att kunna lyssna och ge råd om problem som ofta handlar om olycklig förälskelse. Här inkommer många berättelser om de svåra och motstridiga känslor som ett förhållande kan väcka, till exempel om man ska fortsätta att vara ihop med någon vars känslor man är osäker på eller som slåss och missbrukar. Att vara kär i sin lärare är heller inte ett ovanligt tema. Kärleksproblem över etniska och kulturella gränser där konflikter med föräldrar, gänget eller med en kulturkrock som följd, är inte ovanliga. Även problem till följd av kontakter som tas via Internet dyker upp då och då, men de utgör inte någon större del av totalmängden. De vanligaste frågorna brukar istället vara av mer allmän karaktär: Hur ska jag få kontakt med den jag är intresserad av? och Vad gör jag när förhållandet tagit slut och jag mår dåligt? Man kan se att det under de senaste åren relativt sett är nästan lika många pojkar som flickor som ringer om kärleksproblem & -relationer, vilket traditionell sett är ett område där flickor har lättare att söka stöd. Könsutveckling, sexualitet & graviditeter är ett problemområde som knyter an till kärleksproblem & relationer. Även här är det företrädesvis tonåringar som kontaktar BRIS. En högre andel pojkar än vad som är vanligt statistikförs inom detta problemområde, trots att graviditeter inte är en ovanlig anledning för flickor att ringa Barnens Hjälptelefon. Många av samtalen handlar dessutom om utseendefixering och vad som för den biologiska åldern kan anses vara normalt vad beträffar kroppslig utveckling. Frågor om sexuell identitet kopplat till omgivningens acceptans är ock- Även om Barnens Hjälptelefon i första hand inte är en kärlekslinje, så har alltid ungdomars sorger och glädjeämnen kring detta livslånga tema haft sin givna andel av samtalsmängden. Bilden är från filmen Eva &Adam. (Foto: Anna Ek/SVT). Är det olagligt att runka? Jag är med barn för att jag var full på en fest Hur gammal är man när man får mens? BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000 15

så mycket vanligt förekommande. Är jag lesbisk? Kan jag vara bög? är sedan många år en återkommande fråga. Rädsla för HIV / aids och könssjukdomar förekommer också. Inom problemområdet könsutveckling & sexualitet ryms många svårigheter och kriser, men också positiva förhoppningar som har att göra med att bli en vuxen och självständig människa. Min bästa kompis talar inte med mig längre.vad ska jag göra? Jag har kommit till en ny skola. Där känner jag ingen Ett gäng tjejer som håller på med djävulsdyrkan och vampyrer har satt en förbannelse på mig... Kamratproblem är ett tema som fortsatt att öka särskilt under de tre senaste åren. År 2000 registrerades knappt 1 500 samtal som i första hand tog upp kamratproblem. Dessa problem är nästan dubbelt så vanliga för flickor och fyra gånger så vanliga i den yngsta jämfört med den äldsta åldersgruppen. Ofta handlar samtalen om att allt känns meningslöst när en bästis har svikit för en annan väninna. Hur man ska göra för att få sin kamrat tillbaka? Samtalen präglas ofta av sorg, oro och ensamhet. De barn och ungdomar som ringer kan vara helt förkrossade av sitt utanförskap. Samtalen kan också handla om att känna sig utstött ur en gruppgemenskap utan att direkt vara mobbad, att det är bråk eller starka konflikter mellan olika gäng. Andra teman är att man har flyttat och inte funnit några vänner eller att stark blygsel hämmar kontaktförsök med jämnåriga. Frågor om tillit förekommer ofta: Finns det någon kompis som jag kan lita på? Att då först prata med en utanförstående vuxen som till exempel kan förklara att vänskap inte alltid är okomplicerat eller att andra i gänget också kan känna på samma sätt, kan kanske hjälpa. 16 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000

Fysisk misshandel är historiskt sett ett problemområde som har varit primärt för BRIS. I år är det BRIS 30-årsjubileum och det är viktigt att veta att organisationens pionjärer startade BRIS 1971 för att vara det misshandlade barnets ombud, påverka myndigheter och beslutsfattare att på allvar åtgärda förekomsten av fysisk barnmisshandel. Samtalen om barnmisshandel till BRIS har, liksom de polisanmälda fallen, starkt ökat främst sedan mitten av nittiotalet. Genom debattartiklar och annan opinionsbildning har BRIS varit drivande i att den nuvarande parlamentariska Kommittén mot barnmisshandel fått i uppdrag att bland annat utreda barnmisshandels omfattning i Sverige. Även om kommitténs undersökningar visar att allmänhetens acceptans mot fysisk aga av barn samt barnmisshandel i uppfostrande syfte kraftigt har minskat sedan 1960-talet, vill BRIS understryka att barnens egna berättelser inte vittnar om någon minskning av fysiskt våld mot barn inom familjen. Under år 2000 inkom 1 200 statistikförda samtal till Barnens Hjälptelefon om fysisk barnmisshandel, vilket är en fortsatt ökning; denna gång med knappt 10 procent jämfört med 1999. Då ska tilläggas att samtal som berör vanvård / omsorgssvikt (1 procent av den totala samtalsmängden) till skillnad från förra året fått en egen rubrik (se diagram över problemområden). Samtal som i första hand handlar om fysisk misshandel berör i 37 procent av fallen pojkar, vilket är en överrepresentation jämfört med genomsnittet av samtalen på Barnens Hjälptelefon, men det innebär ändå att offret i närmare två tredjedelar av fallen är en flicka. Samtalen handlar också om något yngre barn; medelåldern är här 12,6 år. De misshandlade barnen bor dessutom oftare tillsammans med en ensamstående förälder än vid ett genomsnittssamtal. Vad som övrigt nämnts i sammanfattningen om de multi-utsatta barnen gäller i högsta grad för många barn som ringer till BRIS om fysisk barnmisshandel. Enligt Kommittén mot barnmisshandel utsätts mellan fyra och sju procent av de svenska barnen för misshandel i hemmet. BRIS erfarenheter av en liten, och möjligen ökande grupp svenska barn som tycks få det allt sämre bekräftar detta. Multi-utsatta barn tycks leva i en tillvaro där både fysisk och psykisk misshandel, vanvård och omsorgssvikt förekommer. Samtal som i första hand berör sexuella övergrepp handlar inte sällan också om fysisk misshandel. Föräldrarna till dessa barn verkar inte ha aga som uppfostringsideologi. Vi kan inte säga om det till största delen är okontrollerade impulsgenombrott eller medvetna handlingar, säger generalsekreterare Göran Harnesk. Det är min förhoppning att Barnmisshandelskommittén tar fasta på de uppgifter som kommer fram i årets BRIS-rapport. Vi i BRIS kommer att fördjupa oss i den här frågan. Mamma drar mig i håret och säger att jag är elak och pappa sparkar mig i magen Pappa har slagit mig så att jag kräks blod. Jag vågar inte gå hem Mamma försökte strypa mig med en halsduk. Dom andra bara tittade på. BRIS har för femte året i rad kartlagt förövarna vid barnmisshandel. Det visar sig att bilden är nästan identisk med åren före: I 72 procent av fallen uppgavs en biologisk förälder som förövare. I första hand är det fadern (41 procent) som står för våldet. Men även modern (19 procent) samt i tredje hand båda vuxna (12 procent) är aktiva förövare. I 83 procent av fallen hör förövarna hemma inom familjen. I 10 procent av fallen handlar det om jämnåriga (inklusive syskon). BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000 17

I 64 procent av fallen utfördes misshandeln av enbart en manlig förövare, i 23 procent av en kvinnlig. I 13 procent av fallen var både man och kvinna aktiva förövare. Räknar man strikt könstillhörighet på alla dem som står för den fysiska barnmisshandeln så är det 68 procent män och 32 procent kvinnor som slår. Samtalen till Barnens Hjälptelefon ger därför en mer komplex bild av förövarna än att det bara är mannen / fadern som slår. Figur 4. Förövare vid barnsamtal om fysisk misshandel (n = 1 501) Tilläggas bör att i drygt 10 procent av samtalen är det även, eller istället, ett syskon eller någon annan jämnårig som utsätts. I 6,6 procent av samtalen är det på samma sätt modern eller styvmodern som är offer för våldet. En del samtal handlar om hur pressade föräldrar tappar kontrollen och börjar slå. Alkohol är inget ovanligt inslag i dessa sammanhang. Många gånger berättar också den som ringer om att socialtjänsten valt att bara tro på föräldrarnas version av våldet i familjen. Även barn och ungdomar med utländsk familjebakgrund ringer och vill frigöra sig från familjevåld. Det händer också att barn och ungdomar ringer för att de vill hjälpa en kamrat som blir slagen hemma. Farhågor eller kännedom om barnmisshandel var också ett vanligt skäl under år 2000 för vuxna att ringa till BRIS Vuxentelefon om barn. (Se vidare avsnittet om vuxensamtalen). När mamma jobbar natt kommer pappa in till mig Min kompis pappa våldtog mig i bilen. Jag har inte sagt något till mina föräldrar Jag vill inte ha sex med min styvmor längre Sexuella övergrepp och ofredanden har varit ett problemområde som ökade dramatiskt och därför särskilt engagerade BRIS under 1999. Under år 2000 har däremot samtalen om sexuella övergrepp mot barn och ungdomar minskat med nära nog 10 procent, vilket innebär en reell minskning med 100 samtal. Detta kan delvis ha sin förklaring att den ovanligt höga ökning som skedde året innan har ersatts av en mer normal nivå när det gäller samtalen om det kanske svåraste problemområdet på Barnens Hjälptelefon. Sammantaget inkom 1 100 statistiskt behandlade samtal där sexuella övergrepp / ofredanden angavs som huvudsakligt problemområde under 18 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000

år 2000, vilket ändå över tid kan jämföras med de drygt 300 samtal som inkom i detta ämne under 1991. Kunskapen om förekomsten av sexuella övergrepp mot barn ligger bara två decennier tillbaks i tiden och vi får allt mer vetskap om den sammansatta bilden vad gäller både förövare och offer. Under förra året fokuserade BRIS i en debattartikel på att det även fanns kvinnliga förövare av sexuella övergrepp och att även pojkar kan vara offer. Den bilden består: då BRIS för femte året i följd kartlagt förövarbilden på Barnens Hjälptelefon har de utsatta pojkarnas andel ökat jämfört med föregående år till en fjärdedel medan flickor uppges som offer i tre fjärdedelar av barnsamtalen om sexuella övergrepp. År 2000 har andelen kvinnliga förövare ökat till 18 procent, men i 81 procent av fallen rör det sig om en förövare av manligt kön och i en procent handlar det om förövare av båda könen. Särskilt noterbart är också den ungefärliga halveringen till 13 procent av andelen unga förövare under 18 år (jämnårig och syskon) som under föregående år ökat, vilket BRIS tillsammans med Rädda Barnens pojkmottagning tidigare varnat för. De flesta sexuella övergrepp begås med hemmet som brottsplats: 56 procent av förövarna går att hitta inom familjen, vilket är en tämligen konstant siffra år från år, liksom att fadern är den vanligaste enskilda gärningsmannen (i cirka 23 procent av fallen). Samtalen visade på en överrepresentation av barn och ungdomar som bor i styvfamilj. Tämligen konstant är även uppgiften om att lärare / skolpersonal utgör cirka 14 procent av förövargruppen. Lärarna får dock sannolikt anses som överrepresenterade då det är lättare att berätta om övergrepp i skolan än i hemmet, där en vanlig känsla för barnet är att det anger en nära anhörig. Figur 5. Förövare vid barnsamtal om sexuella övergrepp / ofredanden (n = 1190) Det är viktigt att veta att många av samtalen till Barnens Hjälptelefon om sexuella övergrepp handlar om de grövsta kränkningar som finns. Här rör det sig ibland om verbala ofredanden och hands off, det vill säga att offret inte attackeras fysiskt. Men det kan vara gymnastikläraren som dröjer sig kvar i flickornas omklädningsrum eller ordet hora som ekar i skolkorridoren. Det vanliga är dock hands on, det vill säga att offret BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000 19

angrips handgripligen, och ofta handlar samtalen om våldtäkter, våldtäktsförsök eller med psykiskt våld tilltvingade samlag. Merparten av övergreppen som sker inom familjen leder nästan aldrig till en anmälan. Barnet vill sällan ange sina närstående utan ringer istället till BRIS för att de vill få slut på sin plåga. Samtalen om sexuella övergrepp kan föregås av flera testsamtal innan barnet försiktigt börjar att berätta. Det krävs stor professionalitet att hantera dessa berättelser. Sexuella övergrepp är tillsammans med fysisk barnmisshandel det problemområde där det tydligast framkommer att barnet varit utsatt för en i lagens mening brottslig gärning. Under året som gått har BRIS varit med i referensgruppen till Rädda Barnens Hotline mot barnpornografi på Internet www.rb.se/hotline. Genom sitt banbrytande arbete har denna hotline kunnat hjälpa polisen att avslöja det hittills största svenska nätverk av pedofiler som bedrivit barnpornografisk verksamhet på Internet. BRIS har tillsammans med Riksorganisationen mot sexuella övergrepp (HOPP) anordnat en hearing i riksdagshuset för skapande av handlingsprogram mot sexuellt utnyttjande av barn och ungdomar. BRIS ingår också tillsammans med bland andra RFSU, Rädda Barnen och Wasa PBU i Stockholm i gruppen STOPP! med målsättning att skapa behandlingsresurser utanför anstalterna för både presumtiva och straffade förövare. Så här skrev BRIS generalsekreterare Göran Harnesk tillsammans med bland andra kollegor från RFSU och Rädda Barnen: Skapa möjligheter till vård utanför anstalterna genom att: ge vuxenpsykiatrin kompetens och beredskap att ta emot personer som har begått eller är rädda för att begå sexuella övergrepp mot barn, skapa specialiserade behandlingsenheter över hela landet med ansvar för kompetensutveckling, satsa på forskning för att kartlägga området och utveckla olika behandlingsmetoder. Vi tar ett så stort ansvar som vi kan och som är rimligt, men det är ändå otillräckligt. Kampen mot sexuella övergrepp mot barn är hela samhällets angelägenhet och ytterst en fråga om prioritet. Statsminister Göran Persson förklarade på Riksmötets öppnande att barnen ska stå i centrum för politiken. Det måste rimligtvis också innebära de barn som är mest utsatta. När vi vet att varje förövare kan ha övergrepp på många barn på sitt samvete och att anhöriga till offren dessutom drabbas hårt, så måste vi inrikta alla resurser också på att hjälpa förövaren för barnens skull. Mamma bara dricker och sover. Jag vill att hon ska bli nykter Pappa är alkoholist och slåss. Jag får ta hand om lillebror Jag har sniffat kokain i två år Missbruksproblem. Samtalen från barn och ungdomar som lever i familjer där det förekommer missbruksproblem ökade under år 2000 med 5 procent, efter att året innan ha ökat med 12 procent. 1998 var ökningen 26 procent, så dessa samtal blir allt fler till antalet även om andelen av total samtalsmängd ligger tämligen konstant runt 5 procent. Noterbart här är att många av samtalen handlar om pojkar. Uppgift om vems missbruk samtalen handlar om har noterats; i 60 procent av fallen berättar barnet / ungdomen att det gäller föräldrarna. Den vanligaste enskilda missbrukaren är modern (i 26 procent av fallen), fadern (19 procent) samt båda föräldrarna (15 procent). Men i en knapp tredjedel (29 procent av samtalen) handlar det om barnets eget missbruk och nästan hälften av dessa samtal handlar om pojkar 20 BRISRAPPORTEN SAMTALEN 2000