Cecilia Sandberg 010-116 47 40 2016 Slutrapport SamPlan - ETT METODUTVECKLINGSPROJEKT FÖR STÄRKT SAMVERKAN KRING DE PERSONER SOM SAKNAR SJUKPENNINGGRUNDANDE INKOMST OCH HAR EN NEDSATT ARBETSFÖRMÅGA PÅ GRUND AV SJUKDOM
Sammanfattning Det finns en stark koppling mellan arbetsinkomst och förmåner inom stora delar av socialförsäkringen. Det innebär att människors ekonomi vid sjukdom och arbetsoförmåga eller föräldraskap bestäms av förmågan att hävda sig på arbetsmarknaden och få ett arbete. När fler får arbete ger alltså socialförsäkringen ekonomisk trygghet åt fler människor. Motsatta förhållandet innebär att fler hänvisas till behovsprövade bidrag som ekonomiskt bistånd. Dålig ekonomi betyder rent generellt en risk för sämre hälsa vilket i sin tur ytterligare minskar chansen till arbete. När det statliga trygghetssystemet är till för dem som har en arbetsbaserad försäkring måste kommunerna rusta sig för de som inte har det. SamPlan pågick under perioden 1 augusti 2014 till 31 mars 2016. Syftet med projektet var att pröva och utveckla en modell för samverkan mellan Försäkringskassan och kommunerna i första hand, men där även vården och Arbetsförmedlingen ingick. Genom samarbetet kring målgruppen var förhoppningen att uppdrag och ansvar skulle förtydligas. Målet var att skapa effektivare stöd till målgruppen, så att fler skulle återgå i arbete. Inom ramen för projektet har Försäkringskassan tillsammans med övriga aktörer i Samordningsförbundet Huddinge Botkyrka och Salem verkat för att utreda behovet av samordnad rehabilitering för enskilda individer som saknar arbetsförmåga, till någon del, på grund av sjukdom. Målsättningen med projektet var också att skapa enhetliga riktlinjer på strukturell nivå. Projektet som sådant har inte implementerats, men projektet har delvis bidragit till förändrat arbetssätt med målgruppen och rekommendationer till fortsatt utvecklingsarbete finns som bilaga i rapporten. Projektet har visat på att de relativt små resurser som finansierat samverkan mellan stat, kommun och landsting kan göra skillnad både för enskilda individer och för socialtjänst, statliga myndigheter och Landstingets hälso- och sjukvård. För handläggarna på kommunerna har det inneburit en viss förändring i arbetssättet kring de som saknar arbetsförmåga på grund av sjukdom. För vissa handläggare på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen har projektet bidragit till en förståelse för målgruppen och startat en diskussion kring varför vissa individer förlorar sin sjukpenninggrundande inkomst. För vissa sjukskrivande läkare har det blivit tydligare vad de sjukskriver i förhållande till och skapat en större förståelse för målgruppen. 1
Innehåll Sammanfattning... 1 Projektpresentation... 3 Bakgrund... 3 Övergripande inriktning... 3 Genomförande och resultat... 5 Genomförandet... 5 Huddinge... 5 Botkyrka... 6 Salem... 6 Aktiviteter... 6 Konsultativt stöd till socialsekreterare... 6 Ärendehantering... 7 Deltagande vid läkarmöten på Huddinge öppenvårdspsykiatri... 7 Deltagande vid läkarmöten på Vårby vårdcentral... 8 Information om målgruppen... 8 Informationstillfällen på vårdcentraler... 8 Informationstillfällen på Arbetsförmedlingen... 8 Avstämningsmöten... 8 Gemensam kartläggning... 9 Kunskapsutveckling... 9 Måluppfyllelse... 9 Reflektioner och slutsatser... 10 Reflektioner... 10 Slutsatser... 12 Rekommendationer... 14 Socialtjänst/ekonomiskt bistånd... 14 Socialtjänstens uppdrag... 14 Försäkringskassan/Personlig handläggning sjukpenning... 14 Försäkringskassans uppdrag på individnivå... 15 Samarbete mellan kommun och hälso- och sjukvården... 15 Samarbete mellan kommun och Försäkringskassan... 16 Samarbetet mellan kommun, Försäkringskassan och AF... 16 Kompetenshöjande insatser... 16 2
Projektpresentation Bakgrund Av personer i förvärvsaktiv ålder saknar ca en femtedel sjukpenninggrundande inkomst. Sjukpenninggrundande inkomst är en arbetsbaserad försäkring vilket betyder att ersättningsnivån baseras på den inkomst du haft genom arbete. För de som får ett beslut om att den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs till noll kronor kan ansöka om behovsprövat bidrag hos kommunen vara ett alternativ. Ekonomiskt bistånd är ett tillfälligt bidrag som inte är avsett att vara en permanent försörjning. Att beviljas ekonomiskt bistånd förutsätter att behovet inte kan tillgodoses på något annat sätt, till exempel genom att avyttra egna tillgångar. Kommunerna jobbar aktivt för att personer skall bli självförsörjande genom arbete, studier eller rätt ersättning från välfärdssystemet. Av de ärenden som aktualiserades i SamPlan var en del unga och hade ännu inte trätt in på arbetsmarknaden. En hög arbetslöshet bland unga gör att de saknar en sjukpenninggrundande inkomst. En stor del av de ärenden som aktualiserades var utlandsfödda. Vissa av dem har aldrig etablerat sig på arbetsmarknaden och har därför ingen sjukpenninggrundande inkomst. Bland gruppen utrikes födda har arbetslösheten generellt varit högre vilket kan vara en förklaring. Det finns också en grupp som tidigare har haft en sjukpenninggrundande inkomst men som har förlorat den på ett eller annat sätt. Orsakerna till varför är bland annat att individer inte har kunskap om eller inte förstår hur man skyddar sin sjukpenninggrundande inkomst. Övergripande inriktning Syftet med projektet var att pröva och utveckla en modell för samverkan mellan Försäkringskassan och kommunerna i första hand, men där även vården och Arbetsförmedlingen skulle ingå. Förhoppningen var att tillgodose behoven av samordnad rehabilitering bland de som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom men som saknar sjukpenninggrundande inkomst och därmed saknar möjlighet att erhålla sjukpenning vid sjukskrivning. Projektet syftade också till att öka kunskapen om de olika aktörernas uppdrag och ansvar inom området. Försäkringskassan, kommunernas socialtjänster, 3
sjukskrivande läkare och övriga rehabiliteringsaktörer skulle få en djupare förståelse för individer som saknar sjukpenninggrundande inkomst. När projektet startade fanns förväntningar mellan parterna som inte överensstämde med vad som faktiskt ingår i Försäkringskassans samordningsuppdrag. Genom samarbete kring målgruppen var förhoppningen att onödig efterfrågan, orimliga förväntningar och missförstånd helt eller delvis skulle upphöra. Försäkringskassans verktyg i samordningsprocessen kring enskilda individer som ingick i projektet var kommunikation per telefon, post och avstämningsmöten med alla parter i processen. Målgruppen för projektet var medborgare i Botkyrka, Huddinge och Salems kommuner. De var i förvärvsaktiv ålder, var sjukskrivna men saknade sjukpenningsgrundande inkomst och bedömdes vara i behov av samordnad rehabilitering. De personer som var aktuella inom kommunernas enheter för ekonomiskt bistånd och som hade ansökt om sjukersättning var till att börja med särskilt prioriterade. Efter hand ändrades prioriteringsordningen till att gälla individer som bedömdes ha förutsättningar att med rätt rehabilitering återgå i arbete. Projektet föreslogs i ett första skede hantera ärenden som var aktuella på Salems kommun och Vårby vårdcentral som valdes ut som piloter. Ganska snart övergick projektet att omfatta även Huddinge kommun och flera vårdcentraler. Botkyrka kommun lyftes in under andra kvartalet 2015 tillsammans med samtliga vårdcentraler där intygsskrivande läkare jobbade. Målsättning under projektperioden var att nå minst 100 av de identifierade individerna i målgruppen. Projektet skulle vidare resultera i att varje deltagare fått sitt rehabiliteringsbehov utrett och erbjudits samordnade aktiviteter i syfte att komma närmare eller återgå till arbetsmarknaden alternativt få den ersättning som personen var berättigad till. Det skulle också skapas enhetliga riktlinjer på myndigheterna och ett enhetligt förhållningssätt på strukturell nivå när det gällde samverkan kring individer utan sjukpenninggrundande inkomst som saknar arbetsförmåga på grund av sjukdom. Nyttomål för projektet var att genom tydliga kanaler och god samverkan effektivisera Försäkringskassans ansvar att samordna rehabilitering för målgruppen. Det skulle skapas effektivare stöd till individer utan sjukpenninggrundande inkomst för återgång i arbete och förbättrad samverkan till stöd för kommunerna och hälso- och sjukvården i arbetet att bedöma rehabiliteringsbehov och rehabiliteringsutredningar. Projektet skulle även ha ett genusperspektiv vid genomförandet. 4
Försäkringskassan var huvudprojektägare i nära samarbete med Botkyrka, Huddinge och Salems kommuner. Arbetsförmedlingen och primärvården i de tre kommunerna ingick i samverkan. Till styrgrupp föreslogs Samordningsförbundets beredningsgrupp. Genomförande och resultat Genomförandet Huddinge Huddinge kommuns enhet för försörjningsstöd hade innan projektet startade signalerat till Försäkringskassan att de hade ett stort antal ärenden där personen hade en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Försäkringskassan i sin tur hade sett en efterfrågan i form av ansökningar om sjukersättning som avslogs på grund av att Försäkringskassan bedömde att de inte har en nedsatt arbetsförmåga sett till hela arbetsmarknaden, alternativt inte hade genomgått medicinsk och/eller arbetsinriktad rehabilitering i tillräcklig omfattning. De aktiviteter som genomförts inom ramen för projektet i Huddinge innefattar dels att handläggare från SamPlan fanns på plats på enheten för försörjningsstöd veckovist för att socialsekreterare skulle ha möjlighet att lyfta ärenden där de behövde hjälp att bedöma medicinska underlag, behov av rehabilitering och nästa steg i handläggningen. De hade också möjlighet att remittera personer som aktualiserades i SamPlan. I samverkan var utgångspunkten att socialsekreteraren tillsammans med handläggaren i SamPlan skulle hantera ärendet tillsammans. Vid några tillfällen har handläggare från SamPlan informerat enheterna på försörjningsstöd om socialförsäkringen och hur Försäkringskassan bedömer arbetsförmågans nedsättning på grund av sjukdom. Det har då funnits möjlighet att ställa specifika frågor och det har även förts diskussioner om hur man kan underlätta handläggningen i ärenden där personen har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom men saknar sjukpenninggrundande inkomst. Under tiden som SamPlan pågick har Huddinge även anlitat en metodutvecklare på konsultbasis. Det utmynnade i en omfattande genomlysning av aktuella ärenden, organisationens ledarskap och vilka riktlinjer som fanns. Den samlade erfarenheten resulterade i ett dokument med väl beskriven rutin och metod kring målgruppen, förslag på organisationsförändring samt en plan för implementering. 5
Botkyrka Botkyrka kommuns enhet för försörjningsstöd hade, likt Huddinge kommun, signalerat till Försäkringskassan att de hade ett stort antal ärenden där personen hade en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Försäkringskassan i sin tur kunde se en efterfrågan av ansökningar om sjukersättning som avslogs på grund av att Försäkringskassan bedömde att de inte har en nedsatt arbetsförmåga sett till hela arbetsmarknaden, alternativt inte hade genomgått medicinsk och/eller arbetsinriktad rehabilitering i tillräcklig omfattning. Botkyrka kommun lägger idag mycket resurser på målgruppen sjukskrivna som varaktigt bedöms sakna arbetsförmåga och eventuellt kan ha rätt till sjukersättning. I arbetet används konsultläkare och psykolog för att få tillräckliga medicinska underlag för bedömning. De aktiviteter som genomförts inom ramen för projektet i Botkyrka har dels bestått i att handläggare från SamPlan funnits på plats på enheten för försörjningsstöd veckovist för att socialsekreterare skulle ha möjlighet att lyfta ärenden där de behövde hjälp att bedöma medicinska underlag, behov av rehabilitering och nästa steg i handläggningen. De hade också möjlighet att remittera personer som aktualiserats i SamPlan. Utgångspunkten var att handläggarna tillsammans skulle handlägga ärenden. Vid några tillfällen har handläggare från SamPlan givit generell information liknande den i Huddinge kommun. Salem Salems kommun har deltagit i projektet sedan start. På grund av kommunens relativt låga invånarantal har det varit ett litet antal ärenden som har hanterats i projektet. Dock är det en stor andel av de som ansöker om försörjningsstöd som också är sjukskrivna. Under projekttiden har Salems kommun rekryterat personal som har kompetensen att bedöma medicinska underlag. Kommunen har också kompetens för att möta målgruppens samlade behov på ett gemensamt ställe. Arbetsmarknadsenheten sitter i direkt anslutning till enheten för ekonomiskt bistånd, vilket underlättar samarbetet. Aktiviteter Konsultativt stöd till socialsekreterare Varje vecka hade socialsekreterare möjlighet att dra ärenden med handläggare från Försäkringskassan inom ramen för projektet. Konsultationen med socialsekreterare såg olika ut i de olika kommunerna, det var behovet som styrde. Förutsatt att det fanns ett samtycke föredrog socialsekreteraren ärendet 6
och handläggare från Försäkringskassan ställde följdfrågor om det var nödvändigt. Ärendet gicks igenom i kronologisk ordning. Stöd i bedömning av arbetsförmågans nedsättning sett till normalt förekommande arbete samt skyddat och väl anpassat arbete gjordes. Av historiken framkom vad som gjorts gällande medicinsk och arbetsinriktad rehabilitering. Socialsekreterare hade specifika frågor som omfattade allt från hur man kompletterar ett medicinskt underlag, hur man genomför en samordnad individuell plan till vilka aktörer som det är aktuellt att koppla in för att personen skall bli självförsörjande genom arbete, studier eller beviljas den ersättning som han/hon har rätt till. Ärendehantering Handläggningen av de ärenden som aktualiserades i SamPlan innefattade bedömning av arbetsförmågans nedsättning sett till normalt förekommande arbete samt skyddat och väl anpassat arbete, avstämningsmöten med vården, gemensam kartläggning med Arbetsförmedlingen och hantering av ansökan om sjukersättning. Under projekttiden presenterade Försäkringskassans process- och rättsavdelning en ny ansökningsblankett för de som saknar sjukpenninggrundande inkomst och även tydligare riktlinjer kring hur Försäkringskassan skall bedöma och hantera ärenden där personer har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom men saknar sjukpenninggrundade inkomst. Rätts- och processavdelningen har i riktlinjerna tydliggjort vem som har rätt till förmånen samordnad rehabilitering och vilka som inte omfattas av förmånen. Deltagande vid läkarmöten på Huddinge öppenvårdspsykiatri Under projekttiden pågick ett annat projekt parallellt som skulle utveckla samverkan mellan Försäkringskassan och Psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Huddinge. För att belysa målgruppen som saknar sjukpenninggrundande inkomst samverkade SamPlan med detta projekt. Syftet var att uppmärksamma läkare på behov hos målgruppen och kommunens handläggare på enheten för ekonomiskt bistånd. Handläggare från SamPlan har funnits representerad på regelbundna läkarmöten. På dessa möten har man bl.a. diskuterat utfärdande av läkarintyg till socialtjänsten. Under projekttiden har en omfattande omorganisation inom Psykiatri Sydväst skett. Vilka konsekvenser den får för målgruppen går inte att svara på idag men förhoppningsvis kommer en mer differentierad psykiatri att leda till att patienterna får bättre specialistvård. 7
Deltagande vid läkarmöten på Vårby vårdcentral Under projekttiden har SamPlan deltagit på möten en gång i månaden på Vårby vårdcentral där läkarna tillsammans med Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Huddinge kommun ger varandra information om respektive myndighets regelverk, svarar på frågor kring sjukdomstillstånd och diskuterat olika typer av medicinsk och arbetsinriktade rehabiliteringsinsatser. Diskussioner har också förts gällande utfärdande av läkarintyg till socialtjänsten. Information om målgruppen Frukostmöten anordnades regelbundet av Samordningsförbundet Huddinge, Botkyrka och Salem. Vid ett av dessa tillfällen fick SamPlan tillsammans med Huddinge kommuns metodutvecklare tillfälle att ge generell information om sjukskrivna som saknar sjukpenninggrundande inkomst och hur Huddinge kommun har valt att arbeta med målgruppen samt information om SamPlan, dess målgrupp, resultat och vilka behov som finns. Informationstillfällen på vårdcentraler Under projekttiden fanns SamPlan representerad på ett antal informationstillfällen på vårdcentraler i upptagningsområdet. Förutom generell information om sjukförsäkringen har specifik information kring målgruppen sjukskrivna som saknar sjukpenninggrundande inkomst presenterats. Diskussioner har bl.a. förts gällande utfärdande av läkarintyg till socialtjänsten. Informationstillfällen på Arbetsförmedlingen Informationstillfällen på Arbetsförmedlingen har givits efter önskemål. Generell information om målgruppen och specifika behov har då presenterats. Avstämningsmöten Avstämningsmöten med vården har genomförts i de ärenden där det har varit nödvändigt för att komma vidare i handläggningen. På avstämningsmöten deltog vårdgivare, Försäkringskassan och socialsekreterare. Det framkom ofta tillräckliga uppgifter för att kunna ta ställning till fortsatt planering. För bästa resultat krävdes att alla parter deltog. 8
Gemensam kartläggning Gemensam kartläggning är en modell för samverkan mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. I de ärenden där det funnits förutsättningar att lyckas med arbetsinriktad rehabilitering har gemensam kartläggning genomförts. Försäkringskassans och Arbetsförmedlingen samverkade för att individen skulle återgå i arbete eller studier. På möten var det önskvärt att socialsekreterare deltog för bästa planering i ärendet. Kunskapsutveckling SamPlan uppvaktade Södertörns högskola för att uppmärksamma dem på målgruppen och behov av metodutveckling på området. Förhoppningen var att finna stöd för att främja kunskapsutveckling kring arbetet med målgruppen, främst inom kommunalverksamhet, men även inom statliga myndigheter samt hälso- och sjukvården. Samplan har också varit i kontakt med Sveriges kommuner och Landsting (SKL) och verksamhetsutvecklare på Försäkringskassans huvudkontor för att inhämta kunskap om målgruppen. Måluppfyllelse Målsättning med projektet under projektperioden var att nå minst 100 av de identifierade individerna i målgruppen. Detta lyckades projektet delvis med. Under projekttiden handlades 72 ärenden. Av dessa var 10 personer bosatta i Salems kommun, 43 i Huddinges kommun och 19 i Botkyrka kommun. Majoriteten av alla ärenden var aktuella på någon av kommunernas Enhet för försörjningsstöd, några hade aktivitetsstöd och ett fåtal saknade helt offentlig försörjning. Ett fåtal ärenden avslutades på grund av att de fått arbete. Utöver dessa 72 registrerade ärenden i projektet har ytterligare 252 ärenden registrerats anonymt. De ärenden som registrerats anonymt är ärenden som konsulterats en eller flera gånger, men som aldrig aktualiserats för individuellt stöd i SamPlan. Projektet skulle bidra till att utreda deltagarnas behov av rehabilitering och samordnade aktiviteter. Detta för att skapa förutsättningar och möjligheter för individen att komma närmare eller återgå till arbetsmarknaden, alternativt beviljas rätt ersättning från välfärdssystemet. I de ärenden som startades gick ett fåtal ut i arbete, en större andel fick sjukersättning och resterande personer avslutades då det bedömdes att 9
arbetsförmågan inte var nedsatt eller att det inte fanns behov av samordnad rehabilitering för återgång i arbete eller studier. Det skulle också skapas enhetliga riktlinjer och ett enhetligt förhållningssätt på strukturell nivå när det gäller samverkan kring individer utan sjukpenninggrundande inkomst som saknar arbetsförmåga på grund av sjukdom. Inom projektets ramar har det dock inte varit möjligt att skapa några enhetliga riktlinjer, förhållningssätt eller annan överenskommelse på övergripande nivå. Projektet har ändå bidragit till att det har startat processer på varje enskild myndighet och sammanfattat rekommendationer för ett arbetssätt. Ökad kunskap om varandra har också lett till att det idag finns bättre förutsättningar för samverkan kring målgruppen. Under 2016 har målsättningen varit att skapa rutiner hos Försäkringskassan lokalt kring hantering av ansökan om samordning av rehabiliteringsinsatser. Det kommer dock inte att skapas några lokala lösningar, det finns idag tydliga övergripande rutiner som kommer från rätts- och processavdelning. Projektet har delvis bidragit till att skapa underlag för en fungerande arbetsprocess hos kommunerna för personer som saknar en arbetsförmåga på grund av sjukdom där nedsättningen inte är klarlagd. Projektet har inte aktivt beaktat genusperspektivet, till exempel analys av om kvinnor bedömts olika jämfört med män. Dock har hänsyn tagits av den evidens som redan finns på området vad gäller skillnader i beslut för kvinnor jämfört med män. Reflektioner och slutsatser Reflektioner För att starta ett ärende behövdes tillräckliga medicinska underlag för att kunna göra en bedömning om arbetsförmågan var nedsatt till någon del sett till normalt arbete på arbetsmarknaden. Under projekttiden blev urvalet mer likt de bedömningskriterier som rätts- och processavdelningen på Försäkringskassan förtydligade under 2015. Det gjorde att mindre fokus lades på ärenden där personen helt saknade arbetsförmåga på grund av sjukdom. Om projektet från början fokuserat på de som stått närmast arbetsmarknaden hade antagligen fler återgått till arbete eller studier. Samordnad rehabilitering beviljas om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom och om personen är i behov av att samordnad rehabilitering för att kunna börja arbeta igen. Det måste också finnas förutsättningar för personen att kunna börja arbeta igen. Av de ärenden 10
som startades i SamPlan bedömdes majoriteten stå mycket långt från arbetsmarknaden och där en nedsättning av arbetsförmågan många gånger kunde bedömas som varaktig och/eller livslång. De ärenden som startade i SamPlan var alltså ärenden som inte skulle ha samordnats i ordinarie verksamhet. Anledningen till att man inom ramen för projektet inte skapat enhetliga riktlinjer och en överenskommelse på strukturell nivå när det gäller samverkan kring individer utan sjukpenninggrundande inkomst beror dels på att alla aktörer har olika förutsättningar och olika målsättningar med sina verksamheter och saknade egna rutiner och arbetssätt för att möta målgruppens specifika behov, dels på den relativt korta projekttiden. Gemensamt för samtliga kommunernas enheter för ekonomiskt bistånd var att det inte fanns någon genomgående rutin för målgruppen sjukskrivna. Enheterna arbetar på olika sätt med personer som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom och skulle antagligen tjäna på ett kunskapsutbyte dem emellan. Vad kommunerna bland annat skulle kunna samarbeta kring är riktlinjer och rutiner. Huddinge kommun har under 2015 upprättat rutiner som implementeras löpande. Botkyrka kommun lägger mycket resurser på målgruppen sjukskrivna som bedöms sakna arbetsförmåga under lång tid framöver, ett arbetssätt som både Salem och Huddinge skulle kunna lära av. I arbetet används konsultläkare och psykolog för att få tillräckliga medicinska underlag för bedömning. Under projekttiden har Salem rekryterat personal som har kompetensen att bedöma medicinska underlag, vilket kan underlätta handläggningen i ärenden där klienten har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. I samverkan med handläggarna har utgångspunkten varit att socialsekreteraren tillsammans med handläggaren i SamPlan skulle hantera ärendet tillsammans. Det har inte skett fullt ut. Det har delvis berott på att det under projekttiden varit hög personalomsättning på kommunerna. Hög personalomsättning har också bidragit till att kunskap om målgruppen inte kunnat bibehållas. Därför är det viktigt att metod- och rutin finns inbyggt i verksamheten, och inte är en kunskap som försvinner med personal som slutar. I vissa ärenden inkom det regelbundet läkarintyg medan det i andra saknades läkarintyg. Gemensamt för ärendena var att socialsekreteraren, oavsett om det fanns ett underlag eller inte, bedömde att personen skulle befrias från krav kopplade till arbetsåtergång då han eller hon bedömdes ha en varaktigt nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Arbetsinriktade rehabiliteringsinsatser påbörjas under sjukskrivning och att vara sjukskriven från en aktivitet på kommunen skall bara vara aktuella för klienter som på grund av hälsoskäl inte kan delta eller riskerar försämra hälsotillståndet om de deltar i anvisad aktivitet. Eftersom kommunerna individuellt kan anpassa insatser bör läkarna ta detta i beaktande när ett intyg utfärdas. 11
Sammanfattningsvis kan rekommenderas att kommunernas enheter för ekonomiskt bistånd prioriterar följande utvecklingsområden: Informationsinsatser från kommunen till landstinget är att rekommendera för att undvika missförstånd i sjukskrivningsärenden. Samordnad individuell plan (SIP) bör användas i individärenden där Försäkringskassan inte står för ersättningen. Kommunerna arbetar på olika sätt med personer som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom och skulle antagligen tjäna på ett kunskapsutbyte dem emellan. Metoder och rutiner bör finnas inbyggt i arbetet med försörjningsstödstagare som tillhör målgruppen för att förhindra att kunskap försvinner med personal som slutar. Slutsatser Under projekttiden diskuterades läkarintygets vara eller inte vara. För alla parter och framför allt landstinget och kommunerna är det här en viktig fråga där en överenskommelse bör ske om hur rutinen kring sjukskrivna som saknar sjukpenninggrundande inkomst bör se ut. Läkarintyget är ett intyg som är till för att bedöma arbetsförmågans nedsättning på grund av sjukdom. Beroende på om den är nedsatt eller inte avgör om rätten till sjukpenning finns. Det avgör också om rätten till samordnad rehabilitering finns. Alltså är det viktigt att vården inte gör skillnad för vem underlaget skrivs. Läkarintyget är ett intyg där läkaren beskriver vilken diagnos personen har, vilka objektiva fynd som styrker diagnosen och vilka aktivitetsbegränsningar som det leder till. Det är inte ett intyg där social problematik skall värderas lika högt som aktivitetsbegränsningar på grund av sjukdom. Det är en utmaning för kommunerna att kunna hantera målgruppen som saknar arbetsförmåga på grund av sjukdom men som inte har rätt till sjukpenning. Gruppen ökar i storlek och den som saknar en sjukpenninggrundande inkomst ett år riskerar att flera år senare vara i samma situation. Kommunerna kan rusta sig genom att kompetenshöja personal och ta fram rutiner och riktlinjer för arbete med målgruppen. Utmaningen för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är att ha en förståelse för vad det innebär när någon förlorar sin sjukpenninggrundande inkomst. Myndigheterna bör självkritiskt se över möjligheten att via tydlig information till individen undvika att människor förlorar sin försäkring på grund av att bristfällig information från myndigheterna. Förväntningar på projektet har varit stora, dels avseende mängden ärenden som skulle hanteras, dels avseende resultatet i varje enskilt fall. Det har också funnits 12
en förväntan från socialsekreterare att projektet skulle fortsätta efter projekttidens slut. Projektidén var både relevant och angelägen, framförallt för kommunerna. Samarbetet och projektplanen har fungerat väl. Under tiden som projektet pågått har andra processer påbörjats, till exempel Huddinge kommuns stora satsning på metodutveckling inom försörjningsstödsenheten. Aktiviteterna har varit rätt och projektet utvecklades ungefär som tänkt. Efterfrågan har varit stor och antal ärenden var betydligt högre än väntat. I kontakten med Sveriges kommuner och Landsting framkom bland annat att det kommer att publiceras en viljeinriktning gällande målgruppen. Detta torde kunna vara ett stöd för såväl kommuner som hälso- och sjukvården i mötet med målgruppen. Det finns ett behov av evidensbaserade metoder hos kommunernas försörjningsstödsenheter kring målgruppen för att kunna förhindra att personer fastnar i bidragsberoende och metoder som kan skapa förutsättningar för målgruppen att bli självförsörjande genom förvärvsarbete. Projektets förväntan var att en respons skulle ske när kontakt togs med Södertörns högskola. Behovet bör lyftas av ledning och styrning på kommunerna. Det finns fortsatta behov av bland annat kunskapsutbyte mellan stat, kommun och landsting för att bli skickligare i arbetet kring målgruppen. Projektet har sett att det finns ett behov av generell kunskap kring sjukförsäkringen och specifik kunskap kring målgruppen bland Samordningsförbundets parter. Det finns ett behov av att effektivisera processen som gör att personen som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom kommer tillbaka/inträder på arbetsmarknaden snabbare än vad som sker idag. Det är inte samordning som metod som avgör hur snabbt en person kan återgå till arbete efter frånvaro på grund av sjukdom. 13
Rekommendationer Socialtjänst/ekonomiskt bistånd För socialtjänsten rekommenderas ett relativt nytt sätt att handlägga ärenden där personen har ett läkarintyg där det framgår att personen har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Tidigare har det, i de kommuner projektet pågått, varit en passiv handläggning och en stor förväntan på vården och/eller Försäkringskassan att personen skall återfå sin arbetsförmåga och ha möjlighet att bli självförsörjande. Det nya arbetssättet innebär att socialsekreteraren ökar sin försäkringsmedicinska kunskap, bland annat när det gäller att läsa och förstå medicinska underlag, bedöma rehabiliteringsbehov och bedöma vilken insats som behövs för att personen ska bli självförsörjande genom arbete, studier eller sjuk- och aktivitetsersättning. Socialsekreterarna bör ägna större uppmärksamhet till och förstå medicinska underlag och arbeta i samverkan med andra parter för att aktivt stötta individen under sjukskrivningstiden. Socialtjänstens uppdrag Det ingår i socialsekreterarnas grunduppdrag, att stödja förstärka och komplettera människors egna resurser. Biståndet ska stärka den enskildes resurser att leva ett självständigt liv. Insatserna ska alltid utgå från den enskildes behov och livssituation och utformas så att den enskilde så snart som möjligt kan klara sin egen försörjning (prop. 1996/97:124). För att lyckas med målgruppen generellt rekommenderas: Att socialsekreteraren på ekonomiskt bistånd regelbundet träffar klienterna i personliga möten för att planera rehabilitering och återgång i arbete eller studier. Att det finns tydliga planeringar som syftar till att klienterna skall bli självförsörjande genom arbete, studier eller sjuk- eller aktivitetsersättning. Att handläggarna ges tid och utrymme att samarbeta med andra aktörer som kan vara aktuella i processen mot självförsörjning. Försäkringskassan/Personlig handläggning sjukpenning Personliga handläggare skall idag hantera de anspråk som inkommer till försäkringskassan. För personer som saknar sjukpenninggrundande inkomst 14
innebär det ansökan om samordnad rehabilitering. Försäkringskassan bedömer då om arbetsförmågan är nedsatt till någon del på grund av sjukdom, om det finns ett behov av samordnade rehabiliteringsinsatser och/eller att det finns förutsättningar att lyckas med samordnade rehabiliteringen för att förmånen skall beviljas. Försäkringskassans uppdrag på individnivå Individen ska vara försäkrad i Sverige enligt 6 kap 6 och 5 kap 9 SFB. Individens arbetsförmåga ska vara nedsatt på grund av sjukdom till någon del enligt 29 kap 2 SFB. Individen behöver rehabiliteringsinsatser för att återfå sin arbetsförmåga enligt 29 kap 2 SFB. Det som avgör om en individ har rätt till samordning av rehabiliteringsinsatser är om arbetsförmågan är nedsatt på grund av sjukdom och om det finns behov av samordning av rehabiliteringsinsatser eller inte. Samarbete mellan kommun och hälso- och sjukvården Lagregeln om individuell plan finns både i 2 kap. 7 socialtjänstlagen (2001:453), SoL, och i 3 f hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL. Där står det bland annat att när någon behöver både hälso- och sjukvård och stöd från socialtjänsten, ska landstinget och kommunen tillsammans upprätta en individuell plan. Om socialtjänsten kallar vårdgivaren till ett möte och upprättar en Samordnad individuell plan (SIP) kan planeringen med individen starta omgående och möjligheten att individen blir självförsörjande snabbare ökar. Att samordna kring individer som har ett läkarintyg skiljer sig till viss del ifrån de ärenden där personen inte har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. Främst har individen själv sökt vård på grund av upplevd sjukdom/ohälsa. Läkaren har sedan bedömt utifrån en undersökning och utifrån patientens berättelse att patienten har funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar som kan påverka arbetsförmågan. Socialtjänsten betalar ut ersättning för individen och samordnar kring individer som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom i syfte att de skall bli självförsörjande genom arbete eller studier. Stöd finns även att ansöka om andra ersättningar från välfärdssystemet, till exempel aktivitetsersättning eller sjukersättning. 15
Kontaktvägar kan bestå av kontaktpersoner och/eller funktionsbrevlådor som regelbundet kontrolleras. Samarbete mellan kommun och Försäkringskassan Försäkringskassan som myndighet är ålagda att samordna rehabilitering för alla som har en nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom och som är i behov av samordnad rehabilitering för att kunna börja arbeta igen. För att Försäkringskassan skall samordna rehabiliteringen krävs också att det finns förutsättningar att börja arbeta igen efter rehabiliteringen. Det är alltså långt ifrån alla som har rätt till samordnad rehabilitering från Försäkringskassan. I de ärenden där det är aktuellt med ett samarbete är det viktigt att det finns upprättade kontaktvägar mellan kommun Försäkringskassan. Kontaktvägar kan bestå av kontaktpersoner och/eller funktionsbrevlådor som regelbundet kontrolleras. Risken med en speciellt utsedd kontaktperson är att kunskapen inte finns i hela organisationen och att kunskap också försvinner om personen avslutar sin anställning. Möjligheten att inrätta motsvarande funktionsbrevlåda hos kommunerna borde utvärderas Samarbetet mellan kommun, Försäkringskassan och AF Samarbete sker inom ramen för Samordningsförbundet Huddinge, Botkyrka och Salem. Det finns idag samarbete i olika insatser och om det finns ytterligare behov skulle det kunna tillgodoses i redan befintliga verksamheter/insatser. Aktiviteter som skulle kunna vara aktuella är utbildningsinsatser om försäkringsmedicin för kommunens och Arbetsförmedlingens handläggare samt att Försäkringskassan tillsammans med kommunen genomför informationsinsatser på vårdcentraler och AT/ST-utbildningar. Kompetenshöjande insatser Projektet rekommenderar också parterna att regelbundet ha kompetenshöjande insatser för att öka kunskapen om de olika myndigheternas uppdrag generellt men också specifikt om målgruppen som saknar en sjukpenninggrundande inkomst. Projektet ser också samordningsförbundet som en arena för samlad kompetens och kunskap. Förbundet bör därför ta en aktiv del i frågan om hur personer som saknar sjukpenninggrundande inkomst snabbare kan etablera sig och inte bara tillfälligt stanna på arbetsmarknaden. 16