SAFE-PROJEKTET

Transkript

1 SAFE-PROJEKTET Projektet har drivits med finansiella samverkansmedel mellan Försäkringskassan, Arbetsmarknadskontoret och Arbetsförmedlingen i Norrköping Carina Felix Gabrielsson Försäkringskassan

2 Innehållsförteckning Förord... 2 Inledning... 3 De nollklassade och Samverkan... 4 FIRA... 5 På rätt väg... 6 Urval... 7 Mål med SAFE... 8 Syfte... 9 Reflektion SAFES förslag på modell vid implementering Källförteckning och länkar

3 Förord Vi har under tiden 1 oktober 2014 till och med 30 september 2016 haft möjligheten att arbeta med utveckling av metoder och med direkt handläggning av individärenden för att hitta former för bra samverkan samt att stödja personer som har ekonomiskt bistånd att närma sig självförsörjning. Detta har skett i nära samverkan med Försäkringskassan, arbetsmarknadskontoret Norrköpings kommun och Arbetsförmedlingen, inom ramen för Samordningsförbundet Östra Östergötland. Projektledare: Carina Felix Gabrielsson, Försäkringskassan Övriga i projektgruppen under projektets sista halvår (2016) Inga-Lill Thiman, Arbetsförmedlingen Kate Axelsson, Arbetsmarknadskontoret Jenny Israelsson, Arbetsmarknadskontoret Alexander Nilsson, Arbetsmarknadskontoret Jag tror vi alla fått med oss olika bilder av hur det kan se ut för en del individer i målgruppen: De utan arbete, de utan sjukpenninggrundande inkomst och de sjuka som varje månad efter ett ansökningsförfarande får sin försörjning genom ekonomiskt bistånd Vi vill dela med oss av våra resultat och våra reflektioner. Tack för ert intresse! Carina Felix Gabrielsson Projektledare 2

4 Inledning SAFE-projektet startade den 1 oktober 2014 och pågick till och med 30 september Försäkringskassan var projektägare och anställde en projektledare på 50 % som finansierades av Samordningsförbundet Östra Östergötland. Norrköpings kommun, arbetsmarknadskontoret avsatte tre socialsekreterare och Arbetsförmedlingen avsatte en arbetsförmedlare till projektets förfogande. Projektet var tvådelat, dels att arbeta metodiskt och följa upp metoden och dels i konkret handläggning av ärenden. Förarbetet har dels sin utgångspunkt i rapporten De nollklassade och samverkan (Medén Lundqvist) och dels från FIRA-projektet som bedrivits i Samordningsförbundet Östra Östergötland. I rapporten Öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd visade att det fanns ett tydligt samband mellan kommunens socioekonomiska sammansättning och höga kostnader för ekonomiskt bistånd, andel biståndsmottagare och bidragslängd. Sambandet var dock inte hundraprocentigt. De slutliga reflektionerna för framgång var: En bostadsmarknad som fungerar för den här gruppen. Det är svårt för människor att få ordning på sina liv och uppfylla kraven från skola och praktikplatser om man inte har ett ordnat boende. Akuta lösningar innebär också höga kostnader för kommunen. Högre kompetens och bättre utbildning för dem som jobbar på arbetsmarknadsenheterna eftersom man får hantera människor med en allt mer komplicerad problematik. Handlingsutrymme så att folk kan tänka fritt och inte bara följa regler. Mer tid i skyddade anställningar; många är inte färdiga för den ordinarie arbetsmarknaden efter ett år. Möjlighet för alla att ta körkort eftersom det krävs för så många jobb i dag. Att kunna jobba ihop med Arbetsförmedlingen i samma lokal för att få tillgång till deras datasystem och kunna fatta snabba beslut. Nya och bättre undervisningsmetoder för lågutbildade flyktingar som inte klarar av att tillgodogöra sig den ordinarie undervisningen i svenska. Mer tid med klienterna. I dag är vi duktiga på dokumentation, metoder och utredningar, men det som är kärnan i verksamheten kommer i skymundan (Öppna Jämförelser från Sveriges Kommuner och Landsting). 3

5 De nollklassade och Samverkan I rapporten De nollklassade och Samverkan framkom att ansvaret för rehabilitering av gruppen nollklassade är delat mellan flera myndigheter och att målgruppen inte fått den rehabilitering som de behövt. Gruppen nollklassade hade varit föremål för diskussion inom Samordningsförbunden under många år. Ansvaret för rehabilitering av denna grupp människor är fördelat på alla fyra huvudmännen och samordningsansvaret ligger på en myndighet som inte har ansvar för gruppens försörjning. Fördelningen av rehabiliteringsansvaret på flera myndigheter och otydlighet i hur detta ska hanteras gjorde att kommunerna de senaste åren uppmärksammat att gruppen sjuka ökar på enheterna för ekonomiskt bistånd, att de tenderar att bli kvar där och att enheterna saknar adekvata insatser för att arbeta med detta. En utökad samverkan behövs för att inte denna grupp människor ska bli större och tvingas leva på en ersättning, som är utformad för att försäkra en skälig levnadsnivå en kort tid, i många år. Under åren bedrev Samordningsförbundet Östra Östergötland ett metodprojekt vid namn HälsoSam. HälsoSam kom till då kommunernas enheter för ekonomiskt bistånd uppmärksammat att andelen personer som söker försörjningsstöd pga. ohälsoproblematik ökade och de tenderade att fastna i bidragsberoende. Under projekttiden genomfördes kartläggningar i de tre kommunerna Norrköping, Söderköping och Valdemarsvik och totalt identifierades 474 unika individer som alla uppbär ekonomiskt bistånd från kommunerna och som inte bedöms kunna arbeta pga. sjukdom. I Norrköpings kommun blev kartläggningen av olika skäl inte heltäckande och tidigare kartläggningar där hade visat på över 600 individer bara i Norrköping, det finns därför anledning att tro att den egentliga siffran ligger kring 700 unika individer i de tre kommunerna sammantaget. Inom projektet uppmärksammades rehabiliteringsansvaret för denna grupp människor. Ansvaret för samordning av rehabilitering som åligger Försäkringskassan verkar av olika skäl inte fungera. Kartläggningen i Norrköping visar att 6 % av målgruppen har en sjukpenninggrundande inkomst (SGI), 56 % har det ej och i 38 % av fallen är det oklart då personen kanske inte ens sökt sjukpenning eller handläggaren inte vet om detta tidigare skett. Bara 22 % har aktuella sjukintyg. Inom projektet uppdagades också att kommunen i dessa fall stod utan adekvata insatser, biståndet är tänkt att vara kortvarigt och personer med sjukdom är inte tänkta att hamna där. 4

6 Personalen är inte medicinskt kunnig eller utbildad i att kunna tolka ett läkarintyg och de besitter inte heller, av naturliga skäl, den fördjupade kunskap om samordnad rehabilitering och samverkan med vården som Försäkringskassan gör. De har heller inte tillgång till de redskap man förfogar över på försäkringskassan och de har inte den väg vidare till arbetsförmedlingen som så många gånger behövs för att denna grupp ska kunna närma sig arbetsmarknaden. I rapporten beskrevs även ett pilotprojekt mellan ekonomiskt bistånd och försäkringskassan med stöd av Samordningsförbundet Delta i Göteborg. Där de utvecklat en samverkan kring målgruppen som man ämnar fortsätta med. Ansvaret för rehabilitering av gruppen nollklassade är delat mellan flera myndigheter. Som det fungerar i dag i vårt område så får inte gruppen den rehabilitering som de behöver. HäloSam har uppmärksammat målgruppen och beskrivit problematiken och Fira arbetar med de som hamnat på ekonomiskt bistånd och som har arbetshinder pga. sjukdom. Det finns dock ett behov att arbeta med att skapa en bättre process för de nollklassade, pilotprojektet i Göteborg som beskrivits är ett exempel på hur vi i samverkan skulle kunna arbeta med gruppen. De drar också samma slutsatser som projektarbetarna i HälsoSam kring bristen på medel som ekonomiskt bistånd när det gäller att rehabilitera dessa människor. En förbättrad samverkan mellan ekonomiskt bistånd, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och hälsooch sjukvården skulle kunna leda till att gruppen med ohälsa på ekonomiskt bistånd slutar öka. Att tidigt bedöma om arbetsförmågan är nedsatt p.g.a. medicinska skäl gör att man kan fokusera och jobba med rätt problematik, det skulle ge de nollklassade som är nedsatta pga. medicinska skäl samma möjligheter till samordnad rehabilitering som de med sjukpenning. Det finns idag en fungerande rehabkedja för personer med sjukpenning. Frågan är hur vi gör den tillgänglig även för de nollklassade? (Medén Lundqvist). FIRA Under 2012 startades projektet FIRA (fler i rehabilitering till arbete) genom Samordningsförbundet Östra Östergötland. Målgruppen är individer med ohälsa som uppbär ekonomiskt bistånd i Norrköpings, Söderköpings och Valdemarsviks kommuner. FIRA erbjuder möjlighet till deltagande i arbetslivsintroduktion på Arbetsförmedlingen utifrån individens förutsättningar och i samverkan med socialsekreterare på ekonomiskt bistånd. Målet för projektet är att skapa en arena för samverkan mellan Arbetsförmedlingen och 5

7 ekonomiskt bistånd för arbetet med denna grupp. FIRA genomför en koncentrerad utredning och kartläggning av individens förutsättningar och behov av stöd. Individen kan efter introduktionen gå vidare till Arbetsförmedlingens andra program eller vidare mot arbete/studier. Det finns idag ingen direkt koppling mellan FIRA-projektet och Försäkringskassan, men FIRA-projektet har lyft ett antal svårigheter i verksamheten, bland annat kontakten med vården hos dem som inte har någon aktuell vårdkontakt, upparbetade ingångar för kommunikation med Försäkringskassan saknas för diskussioner kring sjukersättning eller gemensam kartläggning. I dagsläget uppskattar FIRA-handläggare att det finns tio personer kan vara aktuella för sjukersättning men att de behöver stöd i om det är aktuellt. Upplevelsen är också att FIRA saknar utgångar från FIRA för de individer som inte kommer vidare. FIRA-projektet fungerade på många sätt mycket bra och det fanns en tydlig koppling mellan Arbetsförmedlingen och ekonomiskt bistånd, något som förut inte förekom i samma utsträckning. FIRA-projektet var på många sätt en framgångsfaktor för att få personer med ekonomiskt bistånd närmare arbetsmarknaden. Utifrån ovanstående beskrivning och exemplet från Samordningsförbundet Delta saknas dock en del av processen, där ekonomiskt bistånd i samarbete med Försäkringskassan identifierar och kartlägger de personer som idag uppbär ekonomiskt bistånd och som har läkarintyg. I rapporten framkom att det behövdes insatser i form av social rehabilitering och motiverande aktiviteter. Deltagarna behövde tillgodose basala behov som t.ex. bostad, barnomsorg och möjlighet att ta sig till Arbetsförmedlingen. Det framkom även att Försäkringskassans samordning av rehabilitering och bedömning av arbetsförmåga var värdefull för samarbetet (FIRA-projektet). På rätt väg Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har tillsammans med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan enats om en viljeinriktning kring samarbete för att säkerställa möjligheten till rehabilitering för personer som saknar SGI och har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom. På rätt väg var ett projekt i Halmstad mellan Försäkringskassan, Laholms kommun och Halmstad kommun. I rapporten framkom bl.a. att det inneburit en metodutveckling i arbetet kring personer som är sjuka och uppbär ekonomiskt bistånd. Att alla socialsekreterare och 6

8 personliga handläggare som har arbetat med målgruppen har bidragit till en hållbar implementering. Socialsekreterarnas förändrade arbetssätt kvalitetssäkrar rehabiliteringsstöd och insatser även till individer där samordnad rehabilitering inte är aktuell. Socialsekreterarna har fått en ökad kunskap om vilka vägar man kan gå, vilka frågor som är viktiga att få svar på från vården och hur man kan tolka läkarintyg och andra medicinska underlag. Behovet av planeringen i individärenden har tydliggjorts och medfört bättre förutsättningar för individen att må bättre och komma närmare eller återgå till arbetsmarknaden. Försäkringskassan utbildade socialsekreterarna i försäkringsmedicin. Det var ett kompetensutbyte mellan handläggarna om regler och ansvar hos respektive organisation. I rapporten framkom även att Rättviseaspekten i arbetet med nollplacerade var oerhört viktigt. Det var inte acceptabelt att en grupp individer riskerade att gå miste om insatser för att de inte hade rätt till sjukpenning, eller för att de uppbar ekonomiskt bistånd. Ingen borde riskera att halka vid sidan av det stödsystem vårt samhälle har byggt upp för att hjälpa människor att må bättre och komma närmare arbetsmarknaden. Alla borde ha samma rätt till insatser vare sig insatserna finns hos kommunen, Arbetsförmedlingen, hälso- och sjukvården eller Försäkringskassan, oavsett om individen har eller inte har en sjukpenninggrundande inkomst. Vår arbetsmetod har lyft fram individens behov av stöd och insatser och har bidragit till att synliggöra målgruppen (På rätt väg - Metodutvecklingsprojekt kring målgruppen nollplacerade). Urval till SAFE Urvalet gjordes för att ta fram antal individer som skulle kunna vara aktuella för SAFEprojektet. I socialförsäkringsrapport 2013:1 från Försäkringskassan framkommer att det är omkring 4-5 procent av den arbetsföra befolkningen i åldern år som varaktigt uppskattas sakna försäkrad förvärvsinkomst i socialförsäkringen. År 2010 hade omkring personer saknat försäkrad inkomst ända sedan år I det här samarbetet fokuserar vi på gruppen som har läkarintyg och uppbär ekonomiskt bistånd. I statistik från ekonomiskt bistånd i Norrköping, september 2013, visas denna ögonblicksbild: Ekonomiskt bistånd Otillräcklig sjukpenning (021) Antal 20 7

9 Väntar på sjukpenning 2 (022) Ingen sjukpenning (023) 144 Totalt 166 Av dessa 166 är endast gruppen 023 aktuella för det här projektet. De som har otillräcklig sjukpenning är redan i både Försäkringskassans och ekonomiskt bistånds verksamheter. De som väntar på sjukpenning kommer med största sannolikhet att finnas hos Försäkringskassan och sjukförsäkringen. Utöver dessa 144 i gruppen 023 tillkommer också nyansökningar löpande. Av de 166 som statistiken utgår ifrån är 104 stycken kvinnor och 62 stycken män. De varierar även i ålder: Ålder Antal Totalt 166 När ansökan görs om ekonomiskt bistånd kan man även ha en medsökande. Av de medsökande tillhör 20 stycken gruppen 023, dvs de som inte har sjukpenning men som har ett läkarintyg. Detta utökar gruppen som projektet ska beröra till = 164 personer. Av de 166 personer som uppbär ekonomiskt bistånd (ej medsökande medräknade) är 103 stycken långtidsberoende, vilket innebär att de haft ekonomiskt bistånd i mer än 12 månader. Av de 166 personerna har 73 stycken annan bakgrund än svensk, där ursprung från Bosnien- Hercegovina och Irak är vanligast (Förarbete Metodutveckling kring individer med ohälsa som uppbär ekonomiskt bistånd). Mål med SAFE Vår utgångspunkt var tidig aktivitet men där Försäkringskassan och ekonomiskt bistånd parallellt skulle arbeta med innevarande ärenden och nya ärenden, det vill säga de som kom till ekonomiskt bistånd med ett aktuellt läkarintyg. I arbetet var det viktigt att ta vara på tidigare erfarenheter och kunskaper. 8

10 Vårt mål var att uppmärksamma målgruppen på ekonomiskt bistånd som inte har någon sjukpenninggrundande inkomst och är sjuka med någon form av medicinskt underlag. Vi identifierade ärenden som tillhörde målgruppen genom att tidigt göra en planering och samordna insatser mellan Försäkringskassan, ekonomiskt bistånd och Arbetsförmedlingen. Utvecklingsarbetet handlade om att rådgöra kring och bedöma behov av samordning, lotsa ärenden vidare och att arbeta med ömsesidig kompetensutveckling om t.ex. sjukdomstillstånd och bedömning av arbetsförmåga. I processen var det viktigt att ta vara på varandras erfarenheter och kunskaper. Vår intention var att uppmärksamma enskilda individers behov av samordnande insatser och att rätt ersättning betalades ut. Målgrupp Personer som inte har en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) Personer som är sjukskrivna Personer i åldersspannet år Personer som har behov av samordnad rehabilitering/stöd/information för att etableras på arbetsmarknaden eller komma tillbaka till arbetsmarknaden Personer som har behov av en arbetsförmågeutredning Personer som har behov av vårdkontakter Personer som fått avslag på sjukersättning eller aktivitetsersättning Syfte Syftet var att prova och utveckla en modell för samverkan mellan Försäkringskassan, arbetsmarknadskontoret i Norrköpings kommun och Arbetsförmedlingen som sedan skulle implementeras i ordinarie verksamhet hos respektive organisation. Målet var att gå igenom ärenden och uppmärksamma personer som hade nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom och saknade sjukpenninggrundande inkomst (SGI) samt hade behov av samordnande insatser mellan Försäkringskassan, ekonomiskt bistånd och Arbetsförmedlingen. Problembeskrivning För att en individ skall få rätt till ekonomiskt bistånd krävs att den är inskriven på arbetsförmedlingen som arbetssökande. När det handlar om sjukpenning och samordning från Försäkringskassan krävs att en sjukpenninggrundande inkomst finns eller att personen ansökt om samordnande insatser. I tidigare projekt uppmärksammades att många av dessa människor 9

11 stod inskrivna på Arbetsförmedlingen, men med förhinder att ta ett arbete. Det innebar att de inte fick något stöd till att komma in/eller tillbaka på arbetsmarknaden. Personer som inte har någon sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och är sjukskriven på heltid har inte rätt till sjukpenning och får inte sitt behov av samordnande insatser bedömt. Personer som inte har någon sjukpenninggrundande inkomst (SGI) och är sjukskriven på heltid får inte stöd från Arbetsförmedlingen. Reflektion Denna målgrupp är utsatt på många olika sätt, vilket påverkar individerna till viss del att få hjälp med arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser och stöd till att försörja sig själv genom arbete. Det kan bl.a. bero på sjukdomstillstånd, funktionsnedsättningar, språkförbistringar, ingen etablering- och lång frånvaro från arbetsmarknaden och låg försörjningsförmåga samt våra organisationers uppdrag och våra samhälleliga regelsystem. SAFE-projektet har inte hittat några banbrytande framgångar, tvärtom. Varför fortsätta att uppfinna hjulet igen när det redan finns? I metodbeskrivningen framkom att utvecklingsarbetet handlade om att rådgöra kring och bedöma behov av samordning, lotsa vidare ärenden och att arbeta med ömsesidig kompetensutveckling. Det framkom även att arbetssättet var utgångspunkten för tidig aktivitet men där Försäkringskassan och ekonomiskt bistånd parallellt kommer att arbeta med innevarande ärenden och nya ärenden, det vill säga de som kommer till ekonomiskt bistånd med ett aktuellt läkarintyg. Det handlade om två spår, de som hade behov av rehabiliteringsinsatser och de som Försäkringskassan kunde pröva förutsättningarna för sjukersättning för. Genom samarbete kunde eventuella behov av samordningsinsatser tillgodoses samt handläggningstider för sjukersättning kortas ner. När det handlade om att införa en metod i en organisation behövs en väl förankrad vision och idé. Ledarskapet har en viktig roll. Våra möten skedde regelbundet och vår förhoppning var att våra chefer skulle få en förståelse för projektet och försöka besluta om vilken metod och 10

12 vilka verktyg som kunde bidra till en tydlig riktlinje för handläggare i respektive organisation att arbeta efter när projekttiden tagit slut. Bedömarteam Vårt arbete hittills har till största delen bestått av att kartlägga personer. Personerna har till största del kommit från ekonomiskt bistånd men även från olika delar i arbetsförmedlingens organisation. Vi har tittat på medicinska underlag och ibland gått in i Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd, undersökt om arbetsinriktade utredningar gjorts, vi har även tittat på de beslut Försäkringskassan fattat vid avslag på sjukersättning. Detta har skett genom ärendediskussion, dels mellan oss handläggare men även med Försäkringskassans medicinske rådgivare, vi har även fått en tillgång i form av en handläggare från sjukersättning som är en kontaktväg in till Försäkringskassan för handläggarna på ekonomiskt bistånd. I de fall där vi gjort bedömning om att det kan vara aktuellt med insatser i arbetsförmedlingens regi, har ett möte skett mellan handläggare på ekonomiskt bistånd och Arbetsförmedlingen utan närvaro av handläggare från Försäkringskassan. Bedömarteam skedde i stort sett varje vecka. Det fanns samtycke i alla de ärenden vi tagit upp. Vi har diskuterat rättviseperspektiv, våra organisationers olika uppdrag och roller, hur samarbetet sett ut mellan våra organisationer och med hälso- och sjukvården. Självklart har vi påverkats i stor utsträckning av prioriteringar från respektive organisation, våra regelverk, överenskommelser och personalomsättning i projektgruppen. Vår utgångspunkt var samarbete och att bygga upp nätverk och kontaktvägar mellan varandra för att få kunskap och förståelse om varandras roller och de beslut som respektive organisation fattade. Vi ville även att våra verksamhetschefer skulle förstå komplexiteten att arbeta med denna målgrupp och därför underlätta för oss handläggare att samarbeta tillsammans för att deltagarna i SAFE skulle få tillgång till samma rehabiliteringsinsatser och information i jämförelse med övriga som kan få sjukpenning- och rehabiliteringsersättning från Försäkringskassan. Vi kunde på grund av varandras organisationers uppdrag inte arbeta helt utifrån den föreslagna metodbeskrivningen. Med det menades att det inte fanns ärenden hos Försäkringskassan och det fanns inga riktlinjer för hur informationsöverföring skulle ske mellan handläggarna från ekonomiskt bistånd till handläggare på Försäkringskassan. SAFE 11

13 har bidragit till att vi har fått mer förståelse för varandras uppdrag. Kunskap om försäkringsmedicin har ökat. Personliga möten och kunskapsöverföring mellan handläggarna har bidragit till att de flesta av deltagarna blivit uppmärksammade, en gemensam planering har gjorts och målet var att under ramen för projektet få sin arbetsförmåga utredd. Deltagarna Vi har gått igenom ca 230 ärenden. 31 personer har skrivits in på Arbetsförmedlingen med syfte att klargöra arbetsförmågan. Vårt arbete hittills har till största delen bestått av att kartlägga personer. Personerna har till största del kommit från ekonomiskt bistånd, men även från Arbetsförmedlingens organisation. Vi har tittat på medicinska underlag och ibland gått in i Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd vid rekommendationer för sjukskrivning, vi har undersökt om arbetsinriktade utredningar gjorts tidigare och vad de i så fall visade, vi har även tittat på de beslut Försäkringskassan fattat vid avslag på ansökan om sjukersättning. I Arbetsförmedlingens regi gjorde flera deltagare aktivitetsutredningar, vi gjorde gemensamma bedömningar för att ta reda på om det var aktuellt med fortsatt arbetslivsinriktad rehabilitering/ arbetsprövning eller inte. Flera har varit på introduktion till arbete på Arbetslivsresurs, ett första steg var att börja tänka arbete. Insatsen kunde pågå under 1 år och var uppdelad i 2 delar (1:a delen kartläggning, enskilda samtal, studiebesök mm, 2:a delen arbetsprövning). De flesta deltagare vi skrev in gick ut på en arbetsprövningsplats som startade på mellan 5-10 timmar/vecka med planering att successivt utöka tiden. Täta uppföljningar har gjorts, ibland även av Arbetsförmedlingens specialister som till exempel arbetspsykolog eller arbetsterapeut. Många har varit borta från arbetsmarknaden under lång tid, några har aldrig haft ett arbete samt en del har låg eller ingen utbildning. Handläggare på Arbetsförmedlingen och ekonomiskt bistånd har tillsammans genomfört uppföljningar. Flera avstämningsmöten har genomförts med hälso- och sjukvården som bokats främst via resursteamen. Regelbundna möten mellan handläggare Arbetsförmedlingen och ekonomiskt bistånd för genomgångar av deltagarnas planeringar och resultat m.m. Samarbetet mellan Arbetsförmedlingen och ekonomiskt bistånd har fungerat bra och deltagarna var mycket nöjda med att myndigheterna till samarbete, det underlättar för deltagarna. De inskrivna var positiva, kände trygghet samt kunde kontakta antingen handläggare på arbetsförmedlingen eller ekonomiskt bistånd och få svar på sina frågor. Planeringen var tydlig. Deltagarna blev sedda, de blev lyssnade på och det ledde till insatser/ åtgärder. 12

14 Försäkringsmedicinsk rådgivare på Försäkringskassan På bedömarteam träffade vi försäkringsmedicinsk rådgivare vid fyra tillfällen. Vid dessa tillfällen fördes en dialog likande den som Försäkringskassan har, utifrån de medicinska underlagen och DFA (diagnos, funktion och aktivitet) - kedjan. Handläggarna från ekonomiskt bistånd och Arbetsförmedlingen fick försäkringsmedicinsk information om hur de skulle läsa det medicinska underlaget. Var underlaget komplett och vad stod det egentligen? Vilken planering kunde göras? Fanns det förutsättningar för sjukersättning? Vi pratade om förhållandet mellan vad som är sjukt och vad som är friskt. Vad kan man göra trots sjukdom? Vilken bedömning skulle Försäkringskassan gjort av underlaget om det funnits där? Försäkringsmedicin var en viktig del i arbete med denna målgrupp enades vi om och det är av stor vikt framöver att se över hur detta kan komma till handläggarna på arbetsmarknadskontorets för kännedom. Resursteamen var även till stor hjälp både för att få- men även delge information om deltagare som var på väg ut i en aktivitet men ibland även under tiden. Vi behövde hjälpas åt att bedöma vilka behov av rehabilitering en person hade genom gemensamma planeringar. Vi har även förstått att hälso- och sjukvården behövde få information om i vilka situationer deltagarna behövde läkarintyg. Vi uppmärksammade att läkarintygen till stor del var bristfälliga, för att de saknade aktiva planeringar så som medicinska- och rekommendation om arbetslivsinriktade insatser. Vi ansåg att sjukskrivningarna blev långa för att ingen ifrågasatte eller ställde kompletterande frågor till läkaren. Det var svårt att tyda om arbetslivsinriktad rehabilitering kunde påbörjas eller om sjukskrivningen skulle avslutas. En del deltagare hamnade mellan stolarna efter arbetsprövningar/arbetsförmågeutredningar där resultatet var att det inte fanns någon arbetsförmåga att ta tillvara på i samband med hur sjukdomen sätter ner arbetsförmågan under en längre tid, det fanns inga förutsättningar för sjukersättning. Det som ändå var glädjande var att arbetsmarknadskontoret kunde se att gruppen som hade ekonomiskt bistånd och en medicinsk nedsättning minskade, det kunde bero på att vi samlade ihop underlag som kunde ligga till grund för beslut om sjukersättning. Handläggningen går lättare när handläggare på ekonomiskt bistånd förstår beslut från Försäkringskassan vid t.ex. 13

15 avslag på sjukersättning. En mer aktiv och effektiv handläggning när det finns kunskap om vilka vägar och kontakter som finns och kan tas. Det torde vara alla organisationers ansvar att arbeta med individen i centrum, att gränslöst samarbeta kring den målgrupp som vi nu har belyst. Folkhälsomyndigheten påstår att Ekonomisk stress och social otrygghet orsakar ohälsa, framför allt psykisk ohälsa, och leder till ökad ojämlikhet i hälsa Vi har gemensamt ett viktigt samhällsuppdrag. Det handlar om att se och möta individen utifrån det sammanhang den befinner sig i, kartlägga de behov den har och tillsammans jobba mot ett gemensamt mål. Bättre rehabilitering för de som saknar SGI Denna grupp uppbär ofta långvarigt ekonomiskt bistånd från kommunen då de inte arbetat i tillräcklig omfattning för att få ersättning från social- eller arbetslöshetsförsäkring. Syftet med viljeinriktningen är att säkerställa att denna grupp får möjlighet till rehabilitering. Genom att uppmärksamma de goda exempel på arbetssätt som bedrivits i Halmstad och Laholm vill berörda parter visa hur förbättrad samverkan mellan myndigheter, kommuner och landsting kan leda till både förbättrad hälsa och ekonomi hos den enskilde samtidigt som samhällsekonomin stärks ( rsonersomsaknarsgi html) 14

16 SAFES förslag på modell vid implementering Samordningsförbundet i Östra Östergötland bör se över förstegsinsatser i Plattformens regi där kompetensen i form av koordinatorer, arbetsterapeuter, psykologer etc. redan finns. En plats för socialrehabilitering, det innebär att en individ har en plats att gå till när den inte aktivt kan stå till arbetsmarknadens förfogande. Det handlar om att personen inledningsvis endast klarar ett par timmar/vecka. Det följs upp av en kvalificerad handledare som dokumenterar en slutredovisning som ska innehålla om individen kan klara 10 timmars aktivitet i Arbetsförmedlingens regi eller inte. Ge handläggarna i respektive organisation förutsättningar att på ett rättvist och effektivt sätt tillsammans genom samarbete, se till att fler personer får pröva sin arbetsförmåga. Det borde leda till att rätt ersättning betalas ut i större utsträckning. 15

17 Källförteckning och länkar Folkhälsomyndigheten, Lundqvist Medén, S, Samordningsförbundet Östra Östergötland, (2016) ter/2012/de_nollklassade_2.pdf Samordningsförbundet Halland Metodutvecklingsprojekt kring målgruppen nollplacerade Sveriges Kommuner och landsting, Att bryta mönster Om sex kommuners framgångsrika arbete med ekonomiskt bistånd (2013) Sveriges Kommuner och Landsting, Bättre rehabilitering för personer som saknar SGI sonersomsaknarsgi html Sveriges Kommuner och Landsting, Viljeinriktning 16

18 Bilaga 1 SAMTYCKE FÖR SAFE-PROJEKTET För att det skall vara möjligt för Arbetsmarknadskontoret att kunna göra en så fullständig bedömning som möjligt av din situation måste vi kunna samverka med andra myndigheter. Genom att du ger ditt samtycke till Arbetsmarknadskontoret och nedan nämnda myndigheter gör du det möjligt att kunna få mer adekvat stöd från respektive myndighet. Härmed intygar jag att Arbetsmarknadskontoret får kontakta Arbetsförmedlingen Försäkringskassan Region Östergötland för att diskutera och lämna ut samt inhämta uppgifter om; Hälsotillstånd Tidigare rehabiliteringsinsatser Expertutlåtande, t.ex. medicinska utlåtande Tidigare utredningar Annat Samtycket innebär att du ger de aktörerna som framgår av denna handling tillåtelse att lämna uppgifter till varandra om det behövs i arbetet med projektet. Samtycket gäller i 12 månader. Varje aktör får en kopia av denna handling. Jag godkänner att sådana uppgifter om mig som anges ovan får lämnas mellan ovannämnda myndigheter, om det är nödvändigt för att kunna nå bästa resultat. Datum:.. Personnummer:. Underskrift: Namnförtydligande:.. 17