Förändring, bredband och Open Source. Medieteknikdagarna 2004. Jonas Birgersson filosoferar JDF & XML Print on Demand The Day after Tomorrow Pica

MEDIETEKNIKTIDNINGEN NUMMER FYRA MAJ 2004 Jonas Birgersson filosoferar JDF & XML Print on Demand The Day after Tomorrow Pica Medieteknikdagarna 2004 Förändring, bredband och Open Source

Scanners & bildhantering Arbetsflöden Proofing Ledare Komplett flöde från Fujifilm Snipp, snapp, slut... Utbildning & support Medietekniker! e e i k e 99:- Förbrukningsmaterial FUJIFILM SVERIGE AB Sveavägen 167 Box 23086 104 35 STOCKHOLM 08-506 141 60 grafiska@fujifilm.se www.fujifilm.se 1-timmesframkallning Vi ger även 10% studentrabatt på framkallning och film CTP Sommaren närmar sig, läsåret lider mot sitt slut och det är dags för den obligatoriska summeringen. För såna som mig, som ständigt vrider och vänder på saken, är det oundvikligt. Men istället för att fundera på innehållet fastnade jag vid formen. I någon slags anfall av pedantisk noggrannhet försökte jag hitta fågelvägen till den mest tidseffektiva summeringen. Det måste vara listan. Först tänkte jag lista alla böcker jag någonsin läst. Jag insåg dock ganska snart att det skulle vara ett rätt stort projekt. Även om jag bara skulle ta med de jag läst under just detta år skulle det definitivt tråka ut snarare än intressera er. Funderade också ett tag på att lista allt jag gjort under året, eftersom jag ändå har en rätt upplyftande känsla av att det är ett av mina mer produktiva. Även det är något som möjligtvis skulle vara av intresse för mig, men knappast för någon annan. Man får också ett uppenbart avgränsningsproblem - vad platsar egentligen på en sådan lista? Tar man med alla de bra saker man gjort (jobbat med Magenta, tagit si och så många tentor, ställt upp för en vän) borde man väl också ta med de mindre fördelaktiga (varit fördomsfull, glömt si och så många födelsedagar, blivit för full). Eller så struntar man i korrekthet och tar bara med de bra sakerna. När vi som 62-åringar rotar fram våra listor ur någon gammal låda får vi antagligen för oss att vi 40 år tidigare varit någon slags übermensch. Det kan man kanske unna sig, i och för sig. Listor var något man skrev som liten (bästa låtarna, snyggaste killarna, godaste maten) och sedan lät falla i glömska. Jag tänkte inte på dem igen förrän de dök upp i 1) High Fidelity, 2) Fucking Åmål och 3) Erlend Loes listhyllarbok Naiv.Super. Det är ett underskattat och oerhört rakt-på-sak sätt att kommunicera. Man kapar liksom bort allt onödigt tjafs och kvar finns enbart det man verkligen vill säga. Heja listor säger jag. Dock kommer självklart också denna text till en kovändning. För samtidigt, är det inte det onödiga tjafset man vill åt? Är det inte öl på en filt i parken ackompanjerat av otaliga timmar filosoferande och diskuterande man har längtat efter hela vintern? Om jag skulle göra en lista med mina favoritsaker just nu, så skulle det i alla fall hamna svindlande högt upp. Bra saker just nu: 1. Öl i parken soliga eftermiddagar 2. Sandaler 3. Förväntningar 4. Jordgubbsmilkshake Något som inte platsar på den listan är separationsångest. Året på Magenta är slut och vi lämnar tårögda men förhoppningsfulla över till den nya redaktionen. Tills vi ses igen CHEFREDAKTÖR CECILIA BJÖRK Expert Linden magenta nr4 2004 3

#4 notiser #4 #4 #4 #4 #4 #4 #4 #4 c/o Gunnar Johansson Generalsgatan 74 602 31 Norrköping info@magenta.medieteknik.nu www.magenta.medieteknik.nu Organisationsnr: 802413-8201 Postgiro: 22 22 51-1 Chefredaktör Cecilia Björk chefred@magenta.medieteknik.nu Ansvarig utgivare Esbjörn Hyltefors ansvutg@magenta.medieteknik.nu Layoutansvarig Josefine Carlsson layout@magenta.medieteknik.nu Fotoansvarig Mattias Bergbom foto@magenta.medieteknik.nu Illustrationsansvarig Olle Rehnström illustration@magenta.medieteknik.nu Administration Gunnar Johansson admin@magenta.medieteknik.nu Annonsbokning: annons@magenta.medieteknik.nu Redaktör Sara Brorsson Läthén Layout Nils Hjalmarson, David Kästel Bildbehandling & Webbredaktör Alexander Petrovski Medverkande i detta nummer: Foto: Peter Eriksson David Kästel Rickard Söderberg Emma Tärntoft Text: David Almström Jenny Cahier Olle Hellgren Marcus Hennix Karljohan Lundin David Pettersson Erik Svansbo Johan Törne Illustration: Erik Carlsson Samarbetspartners Sörmlands Grafiska Qubecor AB UNN, Linköpings Univer sitet ITN, Linköpings Universitet Expert Linden Typsnitt: Myriad Pro, Bembo Tryck: Sörmlands Grafiska Quebecor AB Papper: Stora Fine Framsida: Olle Rehnström Prenumeration: info@magenta.medieteknik.nu Magenta: Magenta utges med fyra nummer per år i syfte att belysa området Medieteknik. Produktion och formgivning görs i sin helhet av studenter vid civilingenjörsutbildningen i Medieteknik, genom den ideella föreningen Magenta. Tidningen skickas till samtliga studenter, utexaminerade och lärare vid utbildningen, samt till företag i branschen och enskilda prenumeranter. Aftonbladet.se:s grundare s.15 Ericssons framtid s.16 Teknisk allkonstnär s17 s.17 Digitalfotografen tipsar s.18 Mikael Fernström of Limerick s.19 Jonas Birgersson Senaste skriket från Hollywood Alla snackar JDF Uppslagsverk i var mans burk LaTeX - Indesigndödaren? Pojken och Flickan- Print on Demand Bland pyramider Krönika: Färdig på Campus 6 10 12 20 22 24 31 35 FOTO: RICKARD SÖDERBERG En virtuell vandring genom tid och rum Det otroliga har hänt! Jag kan med stor glädje avslöja något ofattbart; äntligen är tidsmaskinen uppfunnen! Mitt på Campus Norrköping Linköpings Universitet, i VR-teatern på NVIS, Norrköpings Visualiserings- och Interaktionsstudio görs det omöjliga möjligt. TEXT: SARA BRORSSON LÄTHÉN Både press- och TV-folk slog sig ned i VR-teaterns säten bland de inbjudna gästerna på världspremiären på NVIS 22 april. Det handlar om Norrköpings industrilandskap som äntligen fått en möjlighet att föra fram sin berättelse. Framtidens teknik används för att låta publiken vara del av en interaktiv resa genom Norrköpings industrilandskap och dess unika historia. En berättare leder föreställningen och tar med sig publiken på en tidsresa KTH kan också! Under en kall men vacker marsdag, den 25:e, 2004 dryftades nya trender och möjligheter inom mediebranschen. Det var medieteknikutbildningen på KTH som bjöd på en rad intressanta föreläsare från olika företag och forskningsinstitut. I fräscha lokaler, fräckt integrerat i KTH:s anrika miljö fick en rad studerande från gästande systerutbildningen i Norrköping (som stundtals utgjorde en fjärdedel av genom ett färgeri och dess omnejd beläget på samma plats vi dagligen passerar. Om du får möjlighet rekom- I Gretas källare hittade man detta gamla fotografi över Åkare Augustssons gård. Skämt åsido, det är faktiskt en renderad bild över Augustssons gård, det vill säga övre färgeri gården bredvid Norrköpings Stadsmuseum den virtuella plats man byggt upp med stor hjälp av insamlade gamla fotografi er. Vill du veta mer eller undrar när det är visningar? E-posta till nvis@itn.liu.se och anmäl dig till nyhetsbrevet, eller kika på www.nvis.itn.liu.se under nyheter, nyhetsbrev. åhörarskaran!) höra på vad medieteknik, KTH har att ge. Valet av föreläsare kändes självklart präglat av den karaktär KTH givit medieteknik. Med, ibland, mer inriktning på marknadsanalys och management än ren forsk ning, vilket skapade måttlig uppmärksamhet i leden. Det var först när Stefan Agamanolis, från namnkunniga MIT MEDIA LAB:s Europadivision på Irland, äntrade den snyggt spotupplysta balustra- menderar jag dig varmt att prova denna spännande och framför allt intressanta upplevelse! Efter var tredje föreläsning samlades alla frågvisa för samtal och diskussion med panelen. Ett vettigt inslag av interaktivitet. FOTO: NVIS ARKIV den som branschdagen tände till. Han visade på att ingenting är galet eller omöjligt och att all typ av medieanvändning kan komma till praktisk nytta eller leda vidare till andra forskningsrön. Stämningen var skön likt det efterföljande minglets lounge-musik. Det fanns verkligen plats för dialog och möten under avslappnade former. Hatten av för KTH! FOTO: DAVID KÄSTEL Eliten samlas i Nkpg notiser notiser notiser notiser notiser notiser notiser notiser Veckan innan midsommar kommer hela eliten inom datorgrafik till Sverige. För första gången arrangeras Eurographics Symposium on Rendering, EGSR 2004, i Norden och då sker det naturligtvis i Norrköping. Huvudtalare på konferensen som arrangeras 21-23 juni är Christopher Hery från företaget Industrial Light and Magic. Företaget är en av giganterna i USA och har funnits med från den första Star Wars-filmen 1977 till de nu bioaktuella Harry Potter-filmerna. EGSR 2004 är en vetenskaplig konferens inom datorgrafik speciellt inriktad på rendering. Arrangör är Eurographics tillsammans med ACMSIGGRAPH. Eurographics är en europeisk sammanslutning av forskare inom datorgrafik. Varje år arrangerar man ett antal workshops och konferenser inom olika grafikområden och i år kommer alltså en konferens specialiserad på rendering hållas i Norrköping. När en stor konferens arrangeras är det naturligtvis mycket praktiskt som ska ordnas. När Magenta träffar Mark Ollila bekymrar han sig för transportsituationen. - Det kommer 150 gäster utifrån och det går bara ett plan med 30 platser från Köpenhamn den dagen, berättar han oroligt. Norrköping utmärkte sig förresten redan på förra årets konferens i Belgien, då Jonas Unger, som började Medieteknik 1998, presenterade en artikel baserad på sitt examensarbete. Mark Ollila och Jonas Unger från ITN är arrangörer och söker studenter som vill arbeta som volontärer under konferensen. Om du är intresserad av detta, skicka ett mejl till jonun@itn.liu.se Läs mer på www.egsr2004.org

Efter fleecetröjan Jonas Birgersson om bredband, brikkor och avsaknaden av båtar TEXT: ERIK SVANSBO FOTO: RICKARD SÖDERBERG Jonas Birgersson grundade Framfab och Bredbandsbolaget. Han var en framträdande figur under IT-boomens glada dagar. När bubblan sprack försvann också Birgersson. Men han besökte medieteknikdagarna på Campus Norrköping och höll ett spännande föredrag. Vi följde upp detta med ett besök i Lund på Birgerssons nya företag LABS2. Han berättade bland annat för oss om LABS2:s produkt Brikks och om hur den ska bli en världsstandard för hantering av bredbandstjänster. Brikks låter som en häftig idé! Ja, vi har hållit på med det här sen 1998. Det är svårt att bygga stora mjukvarusystem och det är inte många som gör det. Vi har väl över en halv miljon programmeringstimmar i det här projektet. Det är svårt att förklara varför man ska ha ett operativsystem innan det finns applikationer. Kan vi lyckas med att sätta en standard i Sverige för hur bredbandsnäten ska hantera tjänster tror vi att vi kan få ett försprång. Det fick amerikanerna i och med att de var först med Windows och att programmera för den miljön. Vi hoppas att vi i Sverige kan bli bra på att bygga bredband och att vi sätter en standard. Sedan kan svenska företag, föreningar och privatpersoner bli bra på att bygga tjänster ovanpå den. Finessen är att när standarden börjar användas i andra länder är svenska företag bäst positionerade och kunniga på samma sätt som amerikanerna var i och med Windows. Exempelvis borgmästaren i Wien har tagit ett beslut att bygga 950 000 bredbandslägenheter på detta sätt. De satsar tio miljarder och kallar det för den svenska modellen. Det måste vara många som har svårt att ta till sig detta koncept... Ja, framför allt är det så att de gamla inte vill veta av det. De vill inte ha konkurrens. Genom industrihistorien har alla spännande kreatörsgärningar bedrivits med ett fruktansvärt motstånd. Man får ibland känslan av att ingen gillar entreprenörer. Entreprenörsanda låter bra att prata om, men motarbetas i verkligheten. Brikks verkar vara ett bra sätt att skapa inkomster via bredband. Det här är intressant eftersom när något är digitalt kan man ge det till alla utan någon kostnad per enhet. Det kan man inte göra med allt, men där det går att göra måste det göras. Det är så oerhört mycket effektivare än allting annat. Vi ser att det vi gör är två saker. På den stora nivån måste faktiskt Sverige identifiera vad det är vi ska bli bra på. Man måste inte alls tycka om mina lösningar. Men man måste komma med ett eget förslag! Problemet är idag att politikerna inte har några bra förslag, utan man satsar pengar på järnväg och motorväg. Det duger inte! Det är lätt att bevisa. Men det tragiska är att det inte finns något bättre. Hur står sig LABS2 ekonomiskt? Det är kul med labs2 för det stora intellektuella kapitalet upparbetades under Framfab-tiden. Vi har kunnat förvärva bolag och de har haft pengar i sina kassor. Förvärven har varit vår kapitalförsörjning och tillfört industriella komponenter. Vi har därför kunnat jobba strategiskt. Vi har kommit långt ifrån att vara en idé, bara en produkt, nu finns vi i bland annat Malmö, Lund, Eskilstuna och Västerås. Hela Gotland får bredband genom vårt system. Det är femton städer i Sverige, vi har skrivit ett ramavtal med två tredjedelar av de norska energibolagen. Sen har vi bitarna i Holland och Österrike. Vårt mål har varit att sätta en standard i Sverige, i Europa och sedan i världen. Ni tänker er blygsamt att bli det digitala IKEA? Det är vår målbild. Angående din bakgrund, vad har du för utbildning? Jag är av den starka uppfattningen att det man läser akademiskt det är det lilla. Jag började läsa geografi här i Lund. Jag är fascinerad av processen att flytta data från en mänsklig hjärna till en annan. Det finns en filosof som heter Wittgenstein. Han säger:»man kommer en bit med tal, en bit med skrift och en bit med matematik.«sen kommer man inte längre. Jag tror att datorer kommer att vara ett steg till att utveckla hela den mänskliga potentialen. Mitt exempel som jag hittade innan datorerna var kartan. Fakta om Brikks: labs2 levererar tjänsten Brikks, som är ett gränssnitt för bredbandsinnehåll. Det går att beskriva som en avancerad webbportal. Man bygger upp den på egen hand med hjälp av»brikkor«. Meningen är att det ska finnas en brikka för varje tjänst som går att utföra digitalt. Användaren kan skapa en brikka för att kontrollera sin tv, en för att hålla ordning på alla filmer. Hela ens digitala liv kan administreras genom brikks. Varje användare av systemet har också möjlighet att använda det som en marknadsplats. Man kan få utvecklingsverktyg Kartan är ett otroligt spännande och komplext verktyg. En person med en karta kan ofta navigera bättre än en person som har bott i kartområdet i hela sitt liv. På geografen i Lund har de utvecklat ett nytt sätt att rita kartor som kallas tidsgeografi. Där ritar man kartor efter hur lång tid det tar att färdas, inte efter hur långt det är rent geografiskt. Exempel är att beroende av färdmedel ser världen väldigt olika ut. Har man tillgång till ett flygplan finns ju världens alla storstäder väldigt nära varandra. Då är det närmare från Lund till London än från Lund till Karlskrona. Då kan du knyta ihop den här biten med digital infrastuktur och traditionell infrastruktur. När du har byggt en motorväg eller en järnväg: Om alla vill åka tåg, går det? Nej alla i Norrbotten kan inte åka tåg samtidigt. Men i den optiska fibern kan alla ta sig samtidigt. En annan faktor är priset. Traditionell struktur kostar pengar att utnyttja, det kostar att åka tåg. Men i det digitala finns det inget pris för avstånd och tid. I tidsgeografin finns en regel som säger att man bara kan verka på en plats samtidigt. Men det stämmer inte i den digitala världen. Jag kan sitta i Lund och påverka en dator i New York. Jag kan verka över hela rummet samtidigt. Jag tycker det är så spännande med kartor. Det finns kartor och vägbeskrivningar. Jag tycker att de flesta utbildningar är som vägbeskrivningar. Om du är här, om du gör så, gör så, gör så, gör så, så hamnar du här. Om du har en karta kan du välja väg fritt. Du ser inte utbildning som så viktigt? Man kan läsa vägbeskrivningen till att vara ekonom, civilingenjör, läkare bara genom att följa beskrivningen och utan att förstå någonting. Men att bara följa vägbeskrivningen är inte värt så mycket längre. Det är inget fel på det. Det behövs. Men det har ett lågt värde för att det finns så många andra som kan samma sak. Vad är då skillnaden mellan dem och mig? Svaret är att det finns ingen skillnad. Då återkommer man till frågan, vad ska jag vara bra på? från labs2. Har du en affärsidé kan du lägga upp den på labs2: s nät som en brikka. Du får sedan sjuttio procent av pengarna som går in i den verksamheten. labs2 hanterar kontakten med de olika leverantörerna som finns i systemet. På en faktura kan du då få tv, telefoni, bredband, elabonnemang och så vidare. labs2 är öppna för förslag vad det gäller projekt i deras tjänst Brikks. Kontakta dem på info@labs2.com. 6 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 7

Utbildning tror jag att många väljer för tryggheten, man vet inte vad som förväntas av en själv. Exakt! Och då är det ju väldigt tråkigt att när de vill lära sig något och de får en vägbeskrivning istället för en karta. Folk med en karta kan ta egna beslut. Man kan se att samhället har en konstant omsättning. Om man då ökar skattetrycket och har en konstant omsättning blir det kris 2020 när vi behöver dubbelt så mycket till vården. Varför kan vi inte diskutera att höja tillväxten? Vad är så svårt med det? Som civilingenjör pratar man mycket om att man ska vara problemlösare. Har du någon synpunkt på det? Det är en väldig skillnad mellan att lösa problem som någon ger dig och att hitta på vilka problem som ska lösas. En utredning visar att civilingenjörer blir väldigt bra på att lösa logiska problem. De blir också väldigt dåliga på att skapa nya problem. Då är frågan: Vad behöver vi mest av? Om vi ser på ett värdeperspektiv: var uppstår värdet? Så fort en civilingenjör löser ett problem finns det en annan som troligen också kan göra det. Om då Indien utbildar fler civilingenjörer varje år än det finns i Norden, vad är vår konkurrensfördel då? Du pratar om ett nytt samhälle. Hur ska man kunna sitta säkert i båten i detta samhälle? Det är den stora grejen: Glöm att sitta säkert, glöm båten. Det är lättare att föreställa sig en metafor att alla ligger i vattnet och några överlever. Du har sagt några nyckelord: säker och trygghet. Men det finns inte längre. Och det fanns inte i industrisamhällets början heller. Det var kaotiskt. Det fanns folk som slog sönder de nya ångmaskinerna för att de tog jobben. Och det är så den svenska staten gör nu i nätverkssamhället? De försöker göra ett keynesianistiskt stimulanspaket. I dåliga tider ska man öka de offentliga investeringarna. Det är rätt. Men då ska man naturligtvis investera i sådant som ger mest effekt för pengarna och se till att man tar en position för den framåtriktade tekniken. Det var det som man gjorde i början på 1900-talet, man byggde järnvägar och annat för att så många människor som möjligt skulle få tillgång till den senaste tekniken. Det kan man inte säga att man gör nu. Det kostar pengar att åka tåg, flyg eller bil. Det digitala är så fånigt billigt så det finns inte. Varför satsar man på det gamla? Det är för att man är rädd för att skapa nya problem. Det är en ledarskapsgrej också. Det är lättare att satsa på saker man redan har gjort. Järnvägar är inte dåligt, men det gör oss inte bättre än andra länder. Vi kanske inte är sämre än andra länder. Men det är inte det som har varit Sveriges ambition genom århundradena. Vi har varit ett land som vill ha spets. Och nu ska vi alltså sluta med det. Vem har bett folk att sluta med det? Sverige har en stolt tradition. Vi gjorde smarta saker i början på industrisamhället. Det byggde vårt välstånd under 1900-talet. Men nu gör vi medelmåttiga grejer i början på nätverkssamhället. Då kommer vi få ta konsekvenserna av det. Hur ser du på framtiden? Ser du det ändå inte som att du ligger rätt bra till? Mina utländska vänner hånar mig hejdlöst för att jag är en sådan idealist. Varför sitter du inte i usa, hur kan du stå ut med det svenska träsket, frågar de. Men jag gillar träsk, jag vill att Sverige ska göra någonting bra här. Om jag bara skulle optimera mina egna grejer, då hade jag kunnat sitta i en palm i Kalifornien och skriva en bok om industrisamhällets kollaps. Men det är inte det som är intressant, det som är intressant är att göra någonting åt det. Tillbaka till dina två scenarier. Är det ett bra och ett dåligt eller? De två extrema. Det kan bli fantastiskt bra. Det ser ju inte ut så riktigt... Men samtidigt så finns det de underliggande grejerna som är så otroligt häftiga, på 25 år har datorerna blivit en miljard gånger snabbare, på 20 år har hårddiskarna blivit tusen miljarder gånger kraftigare, optofibern har blivit tre till fem tusen miljarder gånger kraftigare. Man kan med dessa verktyg skapa otroligt häftiga saker. Det är det positiva. Det negativa är att västvärlden lever i en skyddad verkstad. Man har glömt bort hur man arbetar. Man tar välstånd för givet. En annan fråga, angående IT-bubblan: Gick du själv helskinnad ur den? Vi förutsåg det redan 93-94. Människan tänker linjärt och utveckling går exponentiellt. Först känner man inte till fenomenet och då överskattar man det. Sen möts kurvorna igen. Då kommer det att vara tusen procent mer betydelsefullt, men också mer tråkigt. Så har det varit med elkraft, atomkraft och så vidare. Vi visste om att folk skulle överskatta det under en kort period. Men även om vi visste om det var det lite besvärligt. Hur ser du då på en civilingenjörsutbildning, fyra och ett halvt år? Jag tycker det är fascinerande att man kan hålla så många smarta människor sysselsatta så länge och få ut så lite. Det som jag tycker är intressant är erfarenheterna, det man gör kring utbildningen. Det man ska lära sig av utbildningar egentligen är att ta beslut, det tycker jag görs för lite. Har du något tips till oss som vill vara nyskapande civilingenjörer? Det är tre saker. Den första är att det största värdet inte är»know how«utan»know what«. Det är viktigare med idén än med genomförandet om man blir tvungen att välja. Ha rätt idé i rätt tid. Det är nyckeln. Sen måste det till rätt genomförande, men det finns det många som kan hjälpa till med. Den andra grejen är man inte vet hur dåligt det fungerar i verkligheten. Många av de stora svenska företagen är välskötta om man jämför med utlandet. Men det går ofta inte ens att få fram en lista av återförsäljare. Tredje grejen: Det finns inga genvägar. Vill man spela i elitserien får man träna mycket. Har man talang så hjälper det, men man får ändå träna mycket. 8 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 9

Katastroffilm i paradiset INTERVJU: CECILIA BJÖRK FOTO: MAGNUS WRENNINGE Bakom kulisserna på The Day after Tomorrow Två medietekniker från Linköpings Tekniska Högskola har var sitt finger med i spelet när det gäller mänsklighetens undergång. I alla fall på film. I The Day after Tomorrow, som kommer upp på svenska biografer 27 maj, ser du de snyggaste vattensimuleringarna någonsin. Magenta har utövat transatlantisk kommunikation med en av gärningsmännen, Magnus Wrenninge. Vad gör du? Jag jobbar som software engineer på Digital Domain (dd) i Los Angeles. Venice, närmare bestämt. För närvarande är jag lead developer för dd:s egna terrängrenderare, Terragen. Den har använts tidigare i filmer som Star Trek Nemesis, Adaptation och The Missing. Hur hamnade du där? Jag gick visualiseringsinriktningen i årskurs fyra, och framåt sommaren hörde jag talas om att Anders Ynnerman och Mark Ollila (itn) ordnat exjobbsplatser på dd, så jag sökte och fick en av platserna. Vi kom fram lagom till att förarbetet till Day After Tomorrow skulle sätta igång. Vad har du arbetat med i the Day after Tomorrow? Jag skrev tillsammans med Henrik Fält den vätskesimulator som använts i filmen. De senaste åren har det publicerats en del Siggraph-artiklar om Computational Fluid Dynamics (som ämnesområdet så fint heter) tillämpat i datorgrafiksammanhang. Så den matematiska grunden gick att läsa sig fram till. Men att sätta ihop det hela till ett system som inte bara fungerar, utan är användbart för artister var en helt annan historia. Det tog bara någon månad att få vattnet att simuleras korrekt, men att lägga till kontroller som fortfarande är fysikaliskt korrekta tog minst lika lång tid. Vad har ni jobbat med för språk och verktyg? Systemet vi utvecklade är skrivet i c++ och är helt fristående. Ryo Sakaguchi, en av dd:s technical directors skrev sedan ett interface i Houdini som gör att artisterna forfarande har alla sina verktyg för att skapa geometri i sitt vanliga paket, samtidigt som vi slapp oroa oss för att lägga till en massa funktioner i själva simulatorn. Nyligen skrevs det även en plugin till Maya. För att hantera ytor (själva ytorna är det som gör vattensimulering så mycket svårare än gassimulering) använde vi»level sets«, en volymetrisk ytrepresentation som är väldigt användbar till vätskor och annat där topologin ständigt förändras. Tack vare den tekniken behövde vi inte bry oss om specialfall där flera vattendroppar smälter ihop till en. Själva simulatorn fungerar genom att ställa upp och lösa enorma matriser. En simulering med 100 voxlar i varje riktning ger en matris som blir 1 000 000 x 1 000 000, och till Day After Tomorrow användes simuleringar upp till 400x300x150! Vad har varit bäst respektive sämst med tiden i USA? Hela upplevelsen var otroligt skoj och lärorik, som medietekniker känner man verkligen att man trillat ner på rätt ställe. Det mest negativa har egentligen varit att nio timmars tidsskillnad till Sverige gör det väldigt svårt att hålla kontakten med kompisarna där hemma. Vad har du för nya projekt på gång? Terragen, som jag för tillfället jobbar med, har precis börjat användas i storskalig produktion, så utvecklingen löper på för fullt. Det går knappt en dag utan att någon kommer med nya idéer om vad de behöver kunna göra med programmet, så det gäller att vara väldigt flexibel. Och så tänkte jag lära mig surfa också. Finns det plats för fler medietekniker i LA? Absolut. Nu är vi nio (fem på ict och fyra på dd) som varit här i la och jobbat, och jag hör aldrig annat än att folk omkring oss är väldigt imponerade av»svenskarna«. Och grafikindustrin här är ju förhållandevis stor, så plats finns det absolut. Det största problemet är tyvärr att skaffa sig arbetsvisum... Vilka utbildningar har dina arbetskamrater? Hur står vi oss internationellt? I den här branschen står vi oss mycket bra. Det finns ingen jag träffat på här som har haft möjlighet att läsa inte bara på djupet utan också på bredden. Att vi har en så bra grund i datorgrafik från Medieteknik är såklart en förutsättning, men det viktigaste jag har med mig från Norrköping är nog, som vi brukade säga, att»lära sig vad som helst till på torsdag«, och ha ett grepp om helheten. Att kunna sätta sig ner med artister och förstå precis vad de frågar efter samtidigt som man översätter det till vad som behövs åstadkommas för att lösa deras problem, det är nog den viktigaste biten. Fredrik Limsäter sa på Medieteknikdagarna att vi på Medieteknik borde gå in djupare på att programmera mot exempelvis Maya. Är det något du saknat? Eftersom jag mest har skrivit fristående program så har jag inte haft så stort behov av att kunna något specifikt api. Men så fort man kommer till effektbolag som inte skriver egna program så är ju Maya och RenderMan mer eller mindre standard. Samtidigt tycker jag att det är viktigare att få med sig mer generell kunskap om datorgrafik än att veta hur specifika program har implementerat det. Förstår man grunderna är det sällan svårt att sätta sig in i ett nytt api. Men det vore definitivt bra om vi hade möjlighet att implementera relevanta projektarbeten i program som är industristandard istället för att göra det i Matlab. Några tips till de som gapar avundsjukt när de ser effekterna i filmen och vill komma dit du har kommit..? Se till att få in en fot någonstans. Exjobben genom Anders Ynnerman och Mark Ollila öppnar väldigt många dörrar, men jag har hört att medietekniker har börjat sprida sig till effektföretag i London också. Våga höra av dig till företag, stora som små, och var inte rädd att ta på dig ett stort projekt. Det är svårt att ge något recept, men det är på den vägen det har hänt för min del. Hur ser dina framtidsplaner ut? Om en kvart ska jag gå ner och ta en kaffe vid stranden. Och i helgen blir det förhoppningsvis lite surfa av. Eller menade du på längre sikt kanske? Just nu trivs jag väldigt bra här. Jobb på Digital Domain, granne med Baywatch - vad mer kan man begära? Magnus Wrenninge solar sig i glansen.

TEXT: ESBJÖRN HYLTEFORS ILLUSTRATION: OLLE REHNSTRÖM XML STÅR FÖR Extensible Markup Language och är en standard för uppmärkning av dokument. I första hand är det avsett för dokument som ska läsas av människor, precis som pdf:er och Word-dokument. Det är ett plattformsoberoende format som trots sin bakgrund som dokumentformat i störst utsträckning används för lagring och utbyte av data mellan olika programvaror. Tidigare var ett dokument som skrivits för en viss plattform inte nödvändigtvis läsbart på en annan plattform, av ett annat program eller ens av en annan version av samma program på samma plattform. Exempelvis har mycket av informationen från de första månlandningarna gått förlorade på grund av att ingen vet i vilket format datan på kassetterna är lagrad. Med ett långsiktigt plattformsoberoende dokumentformat kan sådana förluster undvikas. xml-dokument är inte bara avsedda för webben utan kan användas vid publicering i olika typer av media som till exempel dagstidningar och böcker. Det är särskilt användbart då samma information ska publiceras i flera olika format. Genom att använda olika stilmallar till samma källdokument kan exempelvis webbsidor och trycksaker lätt produceras. xml-dokument har en trädstruktur i en mycket generell form. Det finns ett rotelement som allmänt sett representerar dokumentet själv, det vill säga om dokumentet är en bok så heter rotelementet bok, och om dokumentet är en teaterpjäs heter rotelementet teaterpjäs. Utöver det är dokumentet ofta nedbrutet i mindre delar, exempelvis innehållsförteckning och kapitel, som då ligger som barnnoder till rotelementet. IBLAND INNEHÅLLER ROTELEMENTET även metainformation, som brukar definieras som»information om information«. Det kan vara titel, författare, utgivningsdatum etc. Ett vanligt mönster är att placera metainformation i en nod och huvudinnehållet i en annan; det är den struktur ett html-dokument har, där rotelementet är html, metainformationen finns i head -elementet och själva innehållet i body -elementet. <?xml version='1.0' encoding='iso-8859-1'?> <!-- <!DOCTYPE bok SYSTEM 'bok.dtd'> <?xml-stylesheet type='text/css' href='bok.css'?> <?xml-stylesheet type='application/xml' href='bok.xsl'?> --> <bok> <bokinformation> <titel> För Sverige i Tiden </titel> <författare> Kung Carl Gustav </författare> </bokinformation> <kapitel> <rubrik> Monarkin </rubrik> <paragraf> Det här är en mycket kort bok. </paragraf> </kapitel> </bok> FÖRSTA RADEN I DOKUMENTET bör innehålla en xml-deklaration så att det program som läser dokumentet (exempelvis en browser) förstår vilken typ av dokument det är. Man kan även ange restriktioner för innehållet i dokumentet. Man skiljer då på xml-dokument som är välformade (well-formed) och giltiga (valid). Att ett dokument är välformat betyder att det följer vissa grundläggande regler. Exempelvis får det bara finnas ett rotelement och varje starttagg måste ha en sluttagg. XML-dokument bör inledas med en XMLdeklaration där man anger version och teckenkodning DTD:n anger vilka element som får förekomma i XMLdokumentet. De regler dokumentet ska följa finns i den externa filen 'bok.dtd' Det finns olika tekniker för att styra presentationen av XML-datan, bl.a. CSS och XSL Rotelementet omsluter övriga element Med angiven teckenkodning i XML-deklarationen högst upp, kan å,ä och ö användas i elementens namn och innehåll Sådana regler är viktiga för att dokumentet säkert ska kunna tolkas korrekt. Man kan jämföra med html-dokument som inte är lika hårt reglerade och som inte heller garanterat går att tolka. Utöver de grundläggande reglerna kan man också definiera egna restriktioner genom att koppla en dtd (Document Type Definition) eller ett schema till xml-dokumentet. Syftet är att anpassa dokumentet så att det passar för en speciell uppgift. Exempelvis kan man bestämma att en bok bara får ha en titel och att ett stycke bara får innehålla text. Om ett xml-dokument inte bara är välformat utan även följer reglerna i en dtd eller ett schema, kallas det giltigt. dtd:er och scheman kan vara ganska komplexa; som exempel kan nämnas att dtd:n för xhtml strict är mer än 1500 rader lång. xml används inom en rad olika områden där varje område har specifika krav på hur dokumentet ska utformas och vad det ska kunna innehålla för information. Ett litet axplock av olika xml-standarder är xhtml, svg, x3d jdf, NewsML och SportsML. Så här skriver Harold/Means i O Reilly s XML in a Nutshell:»Chances are that in any industry that makes heavy use of information technology, some group or groups, either formal or informal, are already working on dtds that cover parts of that industry.«för ATT STYRA PRESENTATIONEN av informationen kan man sedan använda sig av css (Cascading Stylesheets, se Magenta #3) eller xsl (Extensible Stylesheet Language) som formaterar xml-dokumentet för visning i olika utföranden. JDF BLAND EXEMPLEN PÅ xml-implementationer finns jdf. Förkortningen står för Job Definition Format och har blivit ett hett ämne inom den grafiska branschen. Till skillnad från exempelvis xhtml är jdf inte ämnat för direkt publicering på webb eller papper. Istället är det en standard för att hantera ett tryckjobb och all tänkbar metainformation från beställning till leverans. Det kan handla om format, papper, färg och antal sidor, men även kundinformation, leveranstid, pris och prioritet. Standarden är öppen och tillgänglig för alla, och den utvecklas av organisationen cip4 (International Cooperation for Integration of Processes in Prepress, Press and Postpress), där bland andra itn (Institutionen för Teknik och Naturvetenskap, lith) är medlem. jdf förväntas slå igenom på riktigt någon gång under 2004 och standarden har därför varit i fokus på mängder av mässor och konferenser (Grafex, tu, agi etc.). Men varför är alla så intresserade? Främst av två anledningar. Dels kan jdf bli ett gemensamt språk för den grafiska branschen. Då skulle exempelvis ett tryckeri kunna köpa sina maskiner från olika leverantörer, utan risk för kompatibilitetsproblem (så länge de alla»pratar jdf«). Dels ger jdf möjligheten att skapa effektivare, kanske till och med automatiska, arbetsflöden. Det kanske kan verka konstigt att automatisering och standardisering inte redan finns implementerat i högre utsträckning, men den grafiska industrin är fortfarande paradoxalt nog tämligen oindustrialiserad. jdf innehåller ingredienser som, även om de signalerar husmanskost för till exempel bilindustrin, kan leda till en revolutionerande smakupplevelse för den grafiska branschen. JDF BESTÅR NÅGOT FÖRVIRRANDE av en jdf-del och jmf-del. jdf-delen fungerar som en job ticket, vilket betyder att den innehåller information om allt som ska göras med ett visst jobb. Allt eftersom trycksaken växer fram kan människor eller maskiner bocka av det som är avklarat. jmf, Job Messaging Format, är en meddelandestandard för utbyte av information och instruktioner mellan maskiner och det centrala systemet. Tillsammans möjliggör jdf och jmf ett automatiserat flöde. Många nya system på marknaden hanterar jdf, så att bygga upp ett flöde från scratch bör inte vara så komplicerat. Branschen är dock full av gammal utrustning som ännu har lång livslängd kvar. Här finns således gott om utmaningar för civilingenjörer att sätta tänderna i. DET FINNS MYCKET MER att säga om jdf, men utrymmet medger inte någon ytterligare fördjupning. Intresserade läsare rekommenderas därför besöka cip4:s webbplats. Där finns både ett white paper (en sorts introduktion till standarden) och den fullständiga specifikationen, båda i pdfform. DTD: n för XHTML http://www.w3.org/tr/xhtml1/dtd/ xhtml1-strict.dtd Olika XML-standarder http://xml.coverpages.org/ xmlapplications.html CIP4 www.cip4.org Länkar 12 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 13

Medieteknikdagarna anordnades på under dagarna och det är bara att Campus Norrköping sista mars och första april. De blev för andra året i rad en stor succé, med många givande föreläsare, både internationella och inhemska. I Frankrike används orden Liberté, Fraternité och Egalité för att beskriva landet - årets Medieteknikdagar kan sammanfattas med orden Förändring, Bredband och Öppen källkod. Dessa tendenser togs upp av flera föreläsare konstatera att vi lever i tider där ingenting är statiskt. Företagen som föreläste gav positiva signaler till oss studenter om en ljusare framtid. Hela arrangemanget avslutades med en fantastisk fest med god mat, fina framträdanden och underbart sällskap. Vi ser med spänning fram emot nästa års Medieteknikdagar och berömer arrangörerna för ett strålande arbete. mt-dagarna 2004 TEXT: JENNY CAHIER & ERIK SVANSBO MÅNGA NYANSER AV ORANGE OCH GRÅTT Bo Hedin - mediekonsult - Hedin Media AB Bo Hedin har varit med och grundat Aftonbladet.se. Han arbetar idag med det egna företaget Hedin Media som konsult och hjälper tidningar att utveckla sina medietjänster. Hur ska papperstidningen överleva? Tidningar måste fokusera mer på läsarens behov: ibland vill läsaren få nyheterna på tre timmar, ibland på 30 sekunder. Det är därför som de tidningar som går bäst just nu är de som inriktar sig på ett speciellt Vilket medium kommer framtidens annonsörer att använda sig av? TV? Internet? Eftersom dagstidningar blir mindre viktiga som sammanhållande organ för människorna kommer annonsörer få det allt svårare att nå många snabbt. Det kommer därför säkert att bli mer utomhusreklam, eftersom det fortfarande är ett effektivt sätt att nå folk. Reklam på Internet kommer förmodligen tvingas ta nya vägar, eftersom man till slut inte ser banners och dylikt. FOTO: RICKARD SÖDERBERG & MATTIAS BERGBOM behov hos läsaren, som trädgårdstidningar och motormagasin. Där är människor beredda på att betala för informationen. Papperstidningar behövs förstås fortfarande i framtiden. I det mediebrus som har bildats behöver människor någon som guidar dem i vardagen: Vilka bra filmer går,? Var är längsta bilköerna? Hur lagar jag snabbt en middag? Journalister behövs för att hålla den moderna människan i handen och hjälpa till. Människor idag är mycket mer stressade och har mycket mindre tid än tidigare och det gäller för tidningar att anpassa sig efter detta. Vanlig långfilm kommer mest troligt få ökad produktplacering i Jägarna byggde de en hel Statoilmack för att använda vid inspelningen och det är klart att Statoil fick betala en massa för det. I Matrix ringer de med Nokiatelefoner och hur mycket kostade inte detta för företaget? bli mera konsumentfokuserade. Film och musikindustrin kan paketera varorna bättre och erbjuda mer på så sätt, i stil med extrascener från filmer eller liveframträdanden från konserter. Man bakar inte hemma jämt, trots att det är både billigare och godare, så att säga. Detta gäller även för andra branscher: det är värt att betala för att få någon som kopplar ihop varorna åt en. Även om jag kan ladda ned all musik gratis så är det kul med ett snyggt omslag. De borde tänka så istället för att skapa hårdare lagar och stämma individer. Var kommer dagens stress ifrån? Medierna har accepterat detta faktum. Stressen idag tror jag kommer från att andra medier har förändrat tempot i vardagen; se bara på mobiltelefonen, Internet och fjärrkontrollen. De människor som medier vänder sig till är aktiva människor, det är även de som är mest attraktiva för annonsörerna i och med att de är redo att prova nya saker, till skillnad från gamla män på landet som gömmer pengarna i madrassen. tv har redan börjat bygga hela program efter en annonsörs krav. Se bara på programmet Roomservice, som är sponsrat av färghandlarnas förening för att driva upp intresset för heminredning. Den typen av mer sofistikerade sätt att nå folk kommer att användas mycket i framtiden. På Internet kommer det förmodligen att bli stort att kunna köpa sökord på söksidor, i stil med»du sökte efter Norrköping här finns andra länkar som kanske intresserar dig«. Detta är ett mycket intressantare och intelligentare sätt att göra reklam. Det är inte bara papperstidningen som kommer att förändras i framtiden, vad rekommenderar du för film- och musikbranschen? Just dessa två branscher är ju traditionellt mycket konservativa men även de måste Vad är din åsikt om nedladdning på Internet? Som journalist är man lite kluven, eftersom man själv producerar skyddat material. Jag tror dock inte att ropa på polis är rätt sätt att lösa problemet. Det är istället bra att folk laddar ned låtar så att de blir mer musikintresserade och köper skivan för att ställa i bokhyllan. ITunes har även lyckats bra, trots att de inte har något snyggt fodral att skylta med. Folk betalar gärna för en garanterat bra kvalitet, ett stort musikbibliotek och ett snabbt sätt att få musiken till hemmet. 14 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 15

1 2 3 4 5 6 7 1. Niklas Krantz - projektledare på Sveriges Television 2. Lisa Johansson och Anders Modén från Saab Training Systems verkade trivas vid strömmen. 3. Fredrik Limsäter, medieteknikstudent, har arbetat med att ta fram ett system som kan simulera tusentals digitala soldater på fi lm. 4. Jonas Birgersson gjorde snabbvisit med bravur. 5. Hanna Lindmark och Magnus Ranlöf är båda ingenjörer på Sectra Imtec AB. 6. Ingen ville missa Norrköpings kommuns fi ka i pauserna. 7. Heiko Purnhagen på Coding Technologies spelade upp välljudande exempel på experiment med snålkodad musik. Något att bita i för komprimeringstokiga! Aftonbladet har många löpsedlar av tveksam karaktär. Kommer detta utbud att finnas kvar i framtiden? Ja, det tror jag absolut. Det är lite av Aftonbladets varumärke att både bjuda på ingående reportage samt dokusåpnyheter. Där finns även skillnaden mellan webboch papperstidningen; pappertidningen kan mycket väl toppa med det senaste skvallret om Big Brother-Linda, medan webbtidningen ofta toppar med de saker som har hänt under dagen. Aftonbladet har inte särskilt fint gränssnitt, är det uträknat? samhället som det ser ut, ser man att media där är väldigt patriotiska och subjektiva. Tror du att tidningar i framtiden lättare kan bli köpta av politiker? Jag tror inte det är den stora risken här i Sverige. USA är ju väldigt speciellt med sin patriotism och sin självpåtagna roll som världspolis. Något motsvarande finns knappast i Sverige. Nej, de stora riskerna för den redaktionella friheten tror jag ligger i att de kommersiella krafterna får alltför mycket att säga till om. Fast man ska aldrig säga aldrig. Gör tankeexperimentet att en man som Jan Stenbeck plötsligt hade blivit Fem snabba Cecilia de Leuw Ericsson Vad tycker du om arrangemanget MT-dagarna? Välordnat, det märks att ni har satsat hårt på det här, vilket känns roligt. Tar Ericsson emot många exjobbare? Ja, under hela den här perioden av nedgång har Ericsson tagit emot exjobbare.»reality has always been far too small for the human imagination.«jacquelyn Ford Morie Jacquelyn har ett förflutet som bland annat teknisk chef vid Walt Disney Animations samt utbildningschef på effektföretaget Rhythm & Hues. Idag jobbar hon på Institute for Creative Technologies vid University of Southern California som projektledare för»the Sensory Environment Project«. Hon har en ovanlig utbildning då hon har en mastersgrad både inom datorgrafik och konst. minnen och känslor, vilket vi kommer att göra experiment med. Ett annat experiment är frågan om skillnaden i prägling hos de som tränas: om någon präglas att tro att de ska medverka i ett spel, tar de då fler risker än om de präglas till att tro att det är verklighet? Hur känns det att jobba för den amerikanska armén? Ja, det är ju väldigt fult men det funkar. Det ser likadant ut nu som när jag htmlkodade det för nio år sedan. Vi kommer aldrig vinna några priser men har tre gånger så många besökare som de andra Internettidningarna. Vad fick du för reaktioner från omgivningen då du startade den första nättidningen? Ingen visste egentligen vad det var från början, inte ens jag. Vi på Aftonbladet började från början, istället för att använda oss av konsult eller webbyrå. Detta gjorde vi för att lära oss själva och för att vi visste att intresserad av att göra politisk karriär. Vad hade kunnat hända då? Hade en utveckling som påminner om den i Italien kunnat vara möjlig? Ja, kanske. I princip är mitt svar på din fråga att svenska läsare och tittare starkt ogillar politiserade media. Dessutom har politikerna i Sverige normalt inte råd. Politiken är helt enkelt inte lika styrd av ekonomiska resurser som i USA och Italien. På lång sikt kan detta förstås ändras. Om vi alltmer blir en del av Europa och våra vanor och värderingar förändras. Men det tror jag i så fall handlar om flera tiotals år framåt. Hur ser framtiden ut för Ericsson? Det har varit en tuff period de senaste fyra åren men nu så är det oerhört mycket mer positivt. Det är fortfarande anställningsstopp och människor som går i avtalsstopp. Det ser ljusare ut framöver men jag vet inte exakt när det kommer att lätta. Hur fungerar samarbetet med Sony? Det är alltid en omställning i början med olika målbilder men båda företagen behöver varandra och det funkar väldigt bra idag, skulle jag våga säga. Det har helt klart berikat Vad jobbar du med? Jag arbetar tillsammans med en grupp forskare med att framställa ett virtuellt träningscenter för den amerikanska militären. Vi bygger upp scener för unga amerikanska soldater som ska skickas iväg till krigsområden. Vår uppgift är att träna dem i svåra situationer och i att ta snabba beslut. Min uppgift i arbetsgruppen är att designa landskapen i de virtuella miljöerna. För simuleringarna har vi utvecklat en avancerad ljudanläggning. Denna gör det möjligt för personen i simuleringen att höra realistiska ljud med bland annat Jag får denna fråga ofta och särskilt bland andra konstnärer, eftersom så många är pacifister. Min åsikt är att vi som mänskliga varelser inte har utvecklats bortom våld och krig, vi har helt enkelt inte nått dit än. Helst skulle jag, liksom de flesta människor, inte vilja se dessa saker alls. Jag tycker ändå att det är bättre att skicka ut soldater med så mycket verklig träning som möjligt. Det vi gör kan främst spara liv men också ändra folks attityd och skapa förståelse för olika kulturer. Många soldater är oförberedda artonåringar som aldrig ens varit utomlands. Ken Perlin pratade förra året om hur man skapar ansiktsutryck i karaktärer. Är det något som du arbetar med? Nej, vi har människor på forskningscentrat som arbetar med precis de sakerna men personligen ansvarar jag för det som ligger på motsatt sida av skalan: hur miljön kan påverka känslor. Ta till exempel filmen Alien, hela filmen utspelar sig i mörka, kalla miljöer, vilket gör att tittarna sitter som fastnaglade av rädsla. Jag arbetar mycket med att bygga upp sådana scenarier som påverkar känslorna hos personen i simulering. vi kände våra läsare bättre än en utomstående firma. Expressen däremot gick till en konsultbyrå men företagets anställda lärde sig ingenting om Internet, och konsultbolaget förstod inte tidningens läsare. Papperstidningar är generellt sett mycket konservativa och det finns en spänning mellan dem och webbtidningar. Jag tycker själv att papperstidningen borde se det som ett uppdrag från sina läsare att även erbjuda sin vara på nätet, för de som vill. Du har sagt att god journalistik kommer att få det svårare. Om man kollar på det amerikanska Ericsson och de nya telefonerna får mycket bra kritik överallt. Vilka nya tjänser för mobiltelefoner kan vi få se inom den närmaste framtiden? Jag tror att vi helt kommer att förändra vårt sätt att relatera till mobiltelefoner. Unga idag som inte har så mycket förutfattade meningar använder mobilerna till personliga saker som fotografier.»vi är inne i tider då medier smälter samman och skapar nya former för gamla uttryckssätt. Det kallas för mediekonvergens och på längre sikt så måste de etablerade medierna utnyttja de digitala medieformer mer medvetet för att kunna överleva. Ur detta växer intressanta utvecklingsprojekt och strategier ständigt fram.«bo Hedin resonerade runt dåtid, nutid och vår framtid i mediebrusets ljus. dopplereffekt och rymdkänsla. Vi har även en plattform försedd med högtalare som skakar golvet. Vi spelar ljudet på låg frekvens så att det inte hörs utan enbart känns. Det skapar en väldigt realistisk stämning. Nyligen utvecklade vi även ett lukthalsband. Problemet hittills har varit att luktmaskiner är av rumsstorlek och luktar rätt illa, plus att det är svårt att bli av med lukten i rummet. Vi på forskningscentrat har istället designat ett halsband med små pumpar som blåser lukten till ansiktsområdet. Lukt ger väldigt överväldigande Det är inte bara amerikanska folkets fel att de är outbildade och saknar förståelse för resten av världen, det beror mycket på människor som George W Bush, som manipulerar medierna till att visa regeringens sida av nyheterna. Man måste verkligen söka rejält för att hitta oberoende världsnyheter i usa. I politiken prioriteras företag istället för miljöfrågor, utbildning och sjukvård. Just nu står det helt enkelt högst upp på listan. Detta är den stora sprickan i usa. De vid makten är involverade i de stora företagen. Vad tycker du om artificiell intelligens i dataspel? Spelindustrin har generellt inte mycket ai. Vi på universitet har en stor ai-grupp och har till och med arbetat med spelet Full Spectrum Warrior för att utveckla mer ai. I spelet skjuter man inte mycket men tänker desto mer. Vi har fått upp ai-nivån till 40 procent istället för de vanliga tio. Spel är intressanta, och de har mycket gemensamt med virtual reality. Onlinespel är intressanta också, människor har liv där som är precis lika verkliga som deras riktiga liv. Det är fascinerande med dessa 16 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 17

8 9 8. Henrik Jansson blickar ut över kakfatet. 9. Jenny Lithén och Erica Liljestrand var två i raden av exjobbare som presenterade sina projekt, här med Björn Kruse. Mikael Fernström Interactive Design Centre University of Limerick Mikael Fernström är en riktig mångsysslare som kan titulera sig M.Sc Lecturer, Researcher, Principal Scientist och Course Director for University of Limerick s Masters programme in Interactive Media. onlinesamhällen som baseras på regler som vi inte har i vanliga livet. Det vore bra med fullt utvecklade världar där folk kan träffas online. Vad tycker du om»skjutaspel«? När kommer riktiga känslor i spel? Det är det jag arbetar med just nu, fast jag tror inte att de kommer att finnas i vanliga»shoot em up«-spel, eftersom spelaren då skulle må dåligt. Om man verkligen lärde känna objekten så vore det svårt att skjuta dem. Spelen saknar helt enkelt känslomässig kontakt och det är anledningen att de Ulrik Södergren www.digitalfotografen.se Kommer digitalkameran att ersätta den analoga? Digitalkameran är garanterat här för att stanna, men inte för ersätta den analoga kameran. Den digitala kameran är bra för roliga bilder, där vilken amatör som helst kan fota mängder. De närmaste åren kommer vi att drunkna i dåliga bilder men i slutändan vinner bra bilder ändå. Vilket märke rekommenderar du för en amatörfotograf? Själv använder jag Hasselblad eller Nikon Gör som pressfotograferna»chimpa«. Granska bilderna efter varje foto och ändra om det är något som inte blev bra. Tänk på att även billiga digitalkameror kan ta fram histogram. Detta är mycket användbart för att se om hela färgfältet används eller om bilden är överexponerad. För att få veta mer kan du läsa i manualen. Tänk innan du tar bilden. En sekunds väntan kan göra stor skillnad. Fråga dig»vad vill jag med den här bilden?«. En Vad utvecklar ni just nu i din arbetsgrupp? De knappar som vanligtvis används i gränssnitt idag, är väldigt svåra att använda för exempelvis blinda människor, eller om man samtidigt vill göra något annat, som att hålla ögonkontakt. Vi arbetar på att utveckla knappar med ljudrespons, där användaren får olika toner för olika knappar. Vi arbetar även med ljudlandskap för filsökning i itunes och ipod och har i experiment upptäckt att användare hittar 30 procent snabbare genom denna typ av sökfunktion. Det fungerar. Jag tycker det vore intressant om detta utvecklades, kanske skulle vi kunna utveckla detta i vår studio, men frågan är till vilken nytta. Arbetar du alltid med datorer för din konst? Det händer. Andra gånger gör jag skulpturer, fotografier, etsningar och målningar. Jag började använda datorer för flera år sedan. Då hade de så låg upplösning att det var svårt att använda dem. Jag experimenterade mycket och tog exempelvis bilder av datorskärmen och sedan nya bilder ovanpå dessa av tv-skärmen. men det viktiga är inte märket utan att personen vågar använda kameran. Det är bättre att köpa en liten, billig kamera och ta med överallt än en stor, ömtålig med mängder av megapixels som får ligga i ett skåp och vänta på bättre tider. Berätta om någon ny digital teknik som är på väg? Digitalt bläck håller just nu på att tas fram, det blir nog nästa stora sak, och lcd-displayer kommer att bli mera vanligt. Sedan kommer förstås digitalkameror att bli bättre i och med utvecklingen som pågår. Har du några allmänna fototekniska råd? känd fotograf berättade en gång om sina tre bästa råd: 1) Gå nära 2) Gå nära 3) Gå nära. Den där karismatiska mannen på resan i Grekland kommer att bli lika arg om du fotograferar honom på långt håll som om du tar en närbild. Skillnaden blir att du får en fin bild. Hur mycket kan man hjälpa en dålig bild i Photoshop? Många kameror idag sparar bilderna i jpeg, som ju redan är ett komprimerat format. Därför är det omöjligt att ändra såna saker som vitbalans och överexponering efteråt, vilket hade funkat med råmaterialet. svåra med ipod är just hur man uttrycker auditiv rörelse i rymden då Ipodens navigationsmöjligheter består av en cirkelrund knapp. Vi diskuterar just nu med Apple om vi ska göra något tillsammans. En annan uppfinning som vi arbetar med är VisiBreath, som använder sensorer för att mäta hur andningen fungerar. Detta har sedan utvecklats vidare till ett spel som ska användas för astmatiska barn, så att de själva ska lära sig styra sin sjukdom. Jag har även arbetat ett tag på att använda ljudet av friktion för att styra min handdator. Det ger färre misstag och gör Att designa och bygga ett instrument från grunden är det bästa sättet att öka förståelsen. Sedan gör studenterna en fysisk analys på instrumentet, lär sig att spela det samt komponera någonting. Vi har även haft konserter för allmänheten på dessa instrument. Du föreläste mycket om öppen källkod och hårdvara. Varför är det viktigt? Öppen källkod är mycket viktigt för att garantera att vi inte blir styrda av ett enda stort företags monopolverksamhet och för att kunna garantera kvalitet. deras trafikinformation. För att utvärdera användbarheten hos systemet brukade vi ta in tio personer från gatan och säga»tänk att du vill resa från det stället till det«. Deras nytta som försökspersoner var då inte maximal, eftersom de, till skillnad från en vanlig användare, inte befann sig på rätt plats och förmodligen bara ville ut ur testbåset för att få betalningen för arbetet. Världen är full av bankomater, trafikinformation, turistinformation, en massa saker som detta. Nu börjar vi få integration med människors mobiltelefoner: man kan gå förbi en restaurang och få dagens Du har tidigare varit teknisk utvecklingschef på Disney. Vad tänkte du om nyheterna om Disneys och Pixars uppbrott? Disneys brytning med Pixar var på gång väldigt länge. Disney ville ha allt och vägrade att ge Pixar kontrollen. Det var dags för Pixar att bryta. Disney är på fel spår, jag brukar säga att Disney aldrig skulle anställa Walt Disney idag. De stöder inte den typen av innovation. Tur att jag inte längre arbetar på Disney, nu kan jag säga vad jag vill. Kan du leva på din konst? Nej. Ulrik arbetar som rådgivare inom digitalfotografering. Han har bland annat hjälpt IKEA med deras bilder. att användaren kan ha ögonkontakt under ett samtal och samtidigt ta anteckningar. Vad tycker du om det du har sett av medietekniksutbildningen här i Norrköping? Är undervisningen annorlunda på Universitet i Limerick? Ja, det finns många skillnader i de grundläggande strukturerna. En annan stor skillnad är hur vi har lagt upp vår akustikkurs. Akustik är ett mycket svårt ämne för studenter att förstå och därför får våra studenter bygga ett eget musikinstrument, som står för 50 procent av deras betyg. Just nu har vi öppen källkod på 99 procent av det vi utvecklar men jag vill ta det steget längre till Open Hardware. Om några månader kommer mina studenter att lägga ut hårdvarulösningar som vem som helst kan ladda ned, förändra och dela med sig av. Användbarhet verkar vara ett av dina nyckelord. Ja, absolut. Vi försöker finna och formulera metoder för enkel och riktig utvärdering av användbarhet. Jag arbetade tidigare tillsammans med sj med att utforma meny i fickan. Vill vi ha det? Ingen har än funderat ut hur vi ska utvärdera detta på ett bra sätt. Vilket programmeringsspråk använder ni? Vi programmerar både med c++ och ren assemblerkod. Det är intressant att ta studenter som enbart har programmerat med högnivåspråk och lära dem lågnivåspråk. Det är stor skillnad i kraft och tid. 18 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 19

Hyllmeter versus gigabyte uppslagsverk i förändring Det kan kännas avlägset, men det fanns en tid innan googla var ett allmänt accepterat ord, innan Digitals mest kända produkt hette Altavista, inte pdp eller vax, innan Webcrawler gick runt på nätet för första gången, ja till och med innan det fanns någon webb, och cd-skivor, om de överhuvudtaget fanns, enbart kunde lagra musik. Då det var säkert att den bit kunskap du letade efter hittades på en bit papper. Det säkraste kortet var att titta i ett uppslagsverk, i form av en fickkalender eller som flera hyllmeter, uppdelade i tiotals band som rymde vitt åtskilda ämnen där man försökt samla allt vetande. Uppslagsverket, eller encyklopedin, har varit ett medel för folk att stilla sin nyfikenhet om världen eller vad de andra pratar om sedan 2 000 år tillbaka. Liksom så mycket annat har uppslagsverket idag letat sig fram till elektroniska medier. 1985 presenterade Sony och Philips cd-rom en teknik för att lagra 600 megabyte data på en cd-skiva och det talades tidigt om att ett helt uppslagsverk kunde rymmas i denna mängd. Samma år beslutade svenska staten efter en utredning för att ge garantistöd till ett nytt stort svenskt uppslagsverk, Nationalencyklopedin. Här talades det dock inte om annat än utgivning på papper. Det första bandet av ne utgavs i december 1989 och när det tjugonde bandet utkom 1996 fanns det en cd-rom-läsare i nästan varje ny dator, men ingen med ne i. Som vanligt vid stora teknikskiften var de stora jättarna stela och misstolkade marknaden. De stela jättarna lämnade fältet öppet för andra aktörer. Microsofts Encarta och Compton, som det äldsta existerande uppslagsverket Encyclopædia Britannica otaktiskt sålt iväg 1993, fick miljoner kunder med sina cd-rom-baserade uppslagsverk. Samtidigt som Encyclopædia Britannica försökte konkurrera med enbart sitt uppslagsverk i pappersformat för närmare 15 000 kronor. När Encyclopædia Britannica väl försökte slå sig in på samma marknad ville de ha över 10 000 kronor för sitt uppslagsverk på cd-rom samtidigt som Encarta tog mindre än en fjärdedel. cd-rom-baserade uppslagsverk delar dock vissa nackdelar med sina tyngre pappersbaserade föregångare. Det tar tid för framställning och distribution av skivorna. Därför kan man bara uppdatera ett par, tre gånger per år. Med snabbare datanät och webbens framfart är det plötsligt möjligt att erbjuda dagsaktuell information även i en encyklopedi. Här, på webben, har även de tröga jättarna lyckats anpassa sig. De drar nytta av sina starka varumärken, höga trovärdighet och digra material och presenterar det faktiskt på ett sätt som inte är löjligt eller föråldrat. ne erbjuder utöver den vanliga texten tjänster som korsords- och rimhjälp och uppdaterar kontinuerligt innehållet. Encyclopædia Britannica marknadsför sig på sin webbplats med orden»results You Can Trust«. Det är betydligt enklare för oss läsare att använda och förlagen kan glädja sig åt att få in pengar via abonnemang istället för styckvis försäljning från pappers- och cd-upplagorna. I och med webben finns det även möjlighet för en helt ny typ av uppslagsverk, fria uppslagsverk där vem som helst kan bidra. Wiki är en typ av system där vem som helst ändra innehållet på en webbplats. Hyperlänkar inom webbplatsen spelar en viktig roll. Intressant nog är det först med wikin som hyperlänkar i html börjar användas på ett sätt som gör innehållet till riktig hypertext. Tidigare har webben mest bestått av sidor där textinnehåll och länkar varit åtskilda från varandra. Alla begrepp som man kan tänkas vilja vet mer om uppmärks på ett enkelt sätt, antingen genom sillycapsning, där man blandar versaler och gemener i ett ord, MagentaMagasin eller genom att innesluta ordet i någon sorts markörer [[Magenta]]. Wikin har sitt ursprung inom programmeringen, den skapades för att kunna dokumentera arbetet med designmönster, och har varit betydelsefull inom xp, Extreme Programming. Vem som helst kan ändra i artiklar eller lägga till nya i en wiki. Man behöver inte ens skapa en användare. Det är bara att trycka»redigera«på en valfri sida och börja ändra. Tidigare versioner av artiklarna sparas så om någon går in och förstör är det bara att återställa till en tidigare version. Eftersom systemet är helt öppet och vem som helst kan komma in och ändra är det bara löjligt att gå in och förstöra. Denna teknik visade sig fungera bra även inom andra områden och uppslagsverket Wikipedia, som använder sig av wikiteknik, har på tre år växt till att innefatta en kvarts miljon engelska artiklar och finns på över 60 andra språk, inklusive svenska och konstruerade språk som esperanto och interlingua. Man får tillgång till artiklar gratis och får i många fall ganska stor frihet vad gäller att använda texten i andra sammanhang. Innehållet i Wikipedia bygger på en licens där skribenterna avsäger sig upphovsrätten till sina bidrag. I Sverige är det dock en annan wiki som är störst. susning.nu startades på hösten 2001 och har nu över 50 000 artiklar. susning.nu har ingen uttalad upphovsrättslicens vilket innebär att man som skribent behåller rättigheten till sina bidrag men ger susning.nu rätt att visa texten på webbplatsen. susning.nu är mer anarkistiskt än Wikipedia där det finns ett hierarkiskt system vissa användare kan låsa sidor, ta bort sidor som anses vara oseriösa eller stänga av andra från att redigera. I susning.nu är alla användare på samma nivå och beslut får tas i samförstånd utan några former av maktmedel bakom sig. Det leder till att vissa artiklar utsätts för redigeringskrig där skribenter raderar vad de andra skrivit och istället lägger till sina egna ståndpunkter. Dessa förekommer i artiklar om kontroversiella ämnen som högerextrema partier och religion men även till synes oförargliga fall där man inte kommer överens om huruvida artikeln om tv4 plus ska heta tv4+ eller tv4 plus. Det är högt i tak på susning.nu och det märks på innehållet. Kvaliteten på artiklarna skiftar betydligt men chansen att man får se roligt innehåll är större. Bland annat kan man hitta galna dokumentationsprojekt, som vilka produkter som säljs under vissa lågprisvarumärken eller innehållet i varje avsnitt av ett frågesportprogram. Enkelheten i redigeringen gör att mängden tillgänligt material ökar betydligt. Internet har inte bara inneburit möjligheter för nya, fria uppslagsverk. Även gamla, fria uppslagsverk har möjliggjorts av Internet och webben. Nordisk familjebok, det mest omtyckta av de svenska uppslagsverken och som började utges 1876, finns att läsa på Internet tack vare ideellt arbete. Projekt Runeberg är ett projekt inom datorföreningen Lysator vid Linköpings universitet som publicerar nordiska litterära verk där upphovsrätten gått ut. Böcker skannas och läggs ut på webben i form av bilder och ocr-tolkad text. Det största enskilda verket i projektet är Nordisk familjebok där alla band i de två upplagorna skannats och texttolkats. Utöver arbetet med att skära sönder arken från pärmarna (inget för känsliga bibliofiler) och mata skannern med boksidor krävs manuellt arbete med indexering och korrekturläsning och där kan vem som helst kan hjälpa till. Vad ska man då med ett hundra år gammalt uppslagsverk till? Det är lärorikt att läsa om uppslagsord som inte finns i de nyare verken, hur ny teknik uppfattades (redaktionen verkar ha haft stort intresse i det, över 80 sidor handlar om elektricitet och elektriska maskiner) eller vad samtiden tyckte om olika ämnen. Det kan därför vara en intressant historielektion att läsa vad som skrivs om»negrerna«, rashygien eller hasjisch. Man kan även få läsa August Strindbergs artikel om Djefvulen. TEXT: DAVID PETTERSSON ILLUSTRATION: ERIK CARLSSON 20 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 21

[la:tä ch] TEXT OCH ILLUSTRATION: KARLJOHAN LUNDIN Tre olika streck»-«,»--«och»---«används som bindestreck, för att markera sifferserie (exempelvis 1--5) respektive som skiljestreck eller talstreck. Dessa streck blir förstås olika långa i dokumentet. Någonting väldigt användbart under tiden man skriver är att man, med hjälp av procenttecken, kan skriva kommentarer som inte kommer med i slutdokumentet. Är du en av de många datoranvändare som känner sig olustiga av att ställa in radbrytningar, sidbrytningar, typsnitt, textstorlek och marginaler när du skriver dina dokument? Eller har du bara tröttnat på din nuvarande ordbehandlare? Kanske vill du att dina dokument skall se lika professionella ut som Calculus? Då är det dags att prova LaTeX. LaTeX har blivit en de facto-standard för artiklar och rapporter till tekniska konferenser och tidsskrifter, men fungerar även bra till större rapporter såsom exjobb och de många inlämningsuppgifter man som student måste skriva. Det som gjort La- TeX så populärt är framför allt stöd för bland annat automatiska korsreferenser, citeringar, innehållsförteckning och index, men även det faktum att dokumenten blir snygga med professionellt utseende utan någon som helst ansträngning. Det finns till och med folk som använder LaTeX till att skriva viktig snigelpost. LaTeX är ett slags markup-språk men eftersom grunderna utvecklades långt innan xml så ser»taggarna«lite annorlunda ut. Exempel på taggar är \title och \section som specificerar dokumentets titel respektive rubrik för ett avsnitt. Hela dokumentet skrivs i en vanlig textfil och med hjälp av taggarna specificerar man strukturen för dokumentet och lägger in figurer och annat. Textfilen körs sedan genom en slags kompilator som tolkar den dokumentklass man valt, läser in typsnitt, bilder och eventuella specialpaket och skapar en pdf-fil. En av de många fördelar som brukar nämnas när man diskuterar LaTeX är det faktum att man kan koncentrera sig på innehållet och strukturen när man skriver sitt dokument. Layout, typsnitt och mycket annat sköter kompilatorn automatiskt. Någonting som ofta skrämmer bort nybörjare från LaTeX är att de tror att man måste skriva sina dokument i Anteckningar eller Emacs. Visserligen är Emacs ett trevligt verktyg för den som behärskar det, men det finns andra mer användarvänliga alternativ. En LaTeXeditor för Windows som ger mycket hjälp till nybörjare är TeXnicCenter, som kan laddas ned gratis från Internet. Det är en slags ide som har många taggar och kommandon i menyer och verktygslister och sköter kompilering. Den har dessutom en ypperlig hjälpfunktion för både editorn själv och LaTeX. Utöver editorn behövs kompilatorn med alla paket och andra tillbehör. I Linux följer det ofta med vid installationen, men om man använder Windows måste man hämta det själv. Versionen för Windows heter MikTeX och även den kan laddas ned gratis från Internet. Manual med exempel Det första man gör när man skapar ett LaTeX-dokument är att man väljer vil- ken dokumentklass man vill använda.»article«är klassen för artiklar och korta rapporter, men om man skall skriva en längre rapport, till exempel sitt exjobb, använder man klassen»report«som ger möjlighet att dela upp dokumentet i kapitel. Överst i sin textfil skriver man då, om man exempelvis vill skriva en längre rapport, \ documentclass{report}. Många tekniska konferenser har sina egna klasser som de vill att artiklarna skall skrivas i och mer avancerade användare skriver sina egna klasser för att få dokumentet exakt som de vill. LaTeX-dokumentet sparas sedan med ändelsen»tex«. Att skriva text Själva texten som skall ingå i dokumentet skrivs mellan två taggar som markerar dokumentets innehåll: \begin{document} och \end{document}. Precis som i html spelar det ingen roll om man råkar slå dubbla mellanslag eller ny rad, sådant försvinner i kompileringen. Gör man däremot dubbla radbryt, så att det blir en tom rad, kommer det att bildas ett nytt stycke. Indelning i kapitel, avsnitt och underavsnitt görs med \chapter, \section och \subsection och skrivs som i exemplet \chapter{inledning}. För att göra formatering av texten använder man specialtaggar som exempelvis \emph{text} och \bf{test} för betoning respektive fetstil. Snygga citattecken skrivs med ' ' och beroende på åt vilket håll de skall vara vända. Grafik, figurer och referenser Vill man göra mer avancerade saker behövs tilläggspaket. Dessa laddas genom att man skriver exempelvis \usepackage{times} för paketet times, som gör typsnittet snyggare. Detta skrivs mellan \dokumentclass och \begin{document} tillsammans med andra inställningar, till exempel styckeavstånd eller kommandot \title{} som sätter titeln på dokumentet. Ett paket som är väldigt användbart är graphicx, som gör att man kan skriva \includegraphics{fi l.png} för att inkludera grafik i sitt dokument. Två format stöds av LaTeX: png och pdf för rastrerade bilder respektive vektorgrafik. Normalt sett vill man att bilder och andra figurer skall flyta runt på sidan. Lägger man bilden innanför \begin{fi gure} och \end{fi gure} så ordnar LaTeX placeringen av figuren. En liknande funktion finns för tabeller och kommandot heter då table. För båda specificerar man titeltexten med \caption, ex \caption{fin bild}, som då skapar ett eget nummer för figuren och skriver ut titeln. För att kunna referera till figurer och annat finns en speciell mekanism i LaTeX. Skriver man \label{fi g:bild} i figuren kan man referera till den med hjälp av kommandot \ref{fi g:bild}. När dokumentet kompileras ersätts då kommandot av det automatiskt tilldelade numret på figuren. Man kan även sätta en \label i löpande text och \ref ersätts då av numret på kapitlet och avsnittet där flaggan sattes. Det finns en motsvarande funktion även för citeringar. Om man vill referera till sidan där man satte \label kan man använda kommandot \pageref som vid kompilering ersätts av sidnumret. Ekvationer Ekvationer skrivs inte i någon speciell editor utan direkt i texten. Det finns många kommandon för formatering och tecken, men det går snabbt att lära sig de viktigaste. För att markera att en bit text skall kompileras som ekvation och inte som vanlig text används antingen $-tecken eller en begin/end-miljö. En formel som skall stå i texten skrivs exempelvis $x^2+y^2$. Vill man att formeln skall stå för sig, med numrering, kan man skriva exempelvis \begin{equation} och \end{equation}. Eftersom ekvationer och formler länge varit viktiga i LaTeX finns det fl era andra sätt att inkludera dem. Label/ref-kombinationen fungerar även för ekvationer med numrering, t ex ekvationer skrivna med \begin{equation}/ \end{equation}. Skriv då exempelvis \label{eq:ekvation} och referera till ekvationen med \ref{eq:ekvation}. Detta är grunden man behöver för att kunna skapa sitt första LaTeX-dokument plus lite till. För en grundligare genomgång av vad man kan göra med LaTeX rekommenderas»the Not So Short Guide To LaTeX2e«. Annars är Internet fullt med tutorials, tips och guider. Lycka till! MikTeX http://www.miktex.org TeXnicCenter http://www.texniccenter.org Länkar The Not So Short Introduction to LaTeX 2e http://www.ctan.org/tex-archive/info/lshort/ english/lshort.pdf 22 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 23

Utdrag ur: Pojken & Flickan av David Almström»Man har alltid svårt att inse vad man har. Speciellt när man är van att ha det mitt framför näsan.«nyoko BESVARAR KYSSEN MJUKT. Utan tunga, men med svagt särade läppar som skvallrar om att det finns mer att hämta. Mjukt, men med tillräcklig kraft för att för evigt fästa ett betydande avtryck i mitt medvetande. Hon smakar åtrå och nästa kyss är med tungan. Varma händer griper om min nacke. Med slutna ögon för hon oss mot varandra. Min hand smeker len hud där partylinnet inte döljer svanken. Svart hår faller ner mellan våra ansikten och kittlar.»jag borde verkligen sätta upp det bättre«, mumlar hon med sammetslen röst, men gör ingen ansats att göra så. Hon för in sin tunga i min mun. Sommaren kommer in i näsan och allt går runt.»vill du gå någonstans?«frågar hon. Det kittlar till i magen. En känsla som för ett ögonblick samsas med ett växande illamående och ett enormt kraftfullt rus av att verkligen leva.»vart då?«jag är fylld av adrenalin. Varje del av mig är klarvaken och allt förnuft skriker åt mig att springa därifrån.»vart vill du gå?«frågar hon. Ord som dansar.»ska vi gå ut?«hon nickar förväntansfullt åt mig och leder mig mot trappan som går ner mot garderoben. Mina steg ser ut att vara stabila, men det kittlar i hela benen. När jag lämnar över den vita plastbiten till vakten i garderoben, känner jag intensivt att Linda finns bredvid mig och stirrar. Hon säger ingenting, men hennes blick säger allt.»vad är det?«frågar Nyoko oroligt. Jag ser ner i hennes guldbruna ögon och svarar att det är ingenting. Ingenting alls. Jackan lyfts över bänken och jag tar emot den, sveper den om mig och vi går trappan upp igen och ut i den stjärnklara natten. NÄR HON UTOMHUS tar min hand, leder hon mig nedför trappan mot gatan och där frågar hon vart jag bor. Det luktar storstad. Taxibilarna står på rad i väntan på att sluka ensamma ungkarlar, tjejgäng som bekämpar ensamheten i samlad trupp och kvinnor som valt ut män.»en liten bit bort«, svarar jag men utan kraft bakom orden. Magen är sur och Linda finns överallt. Resan till London förra julen är bara ett år bort, hennes föräldrar nära, hennes vänner likaså. Jag kan se hur hon sitter på min säng och äter engelsk marmelad direkt ur burken iförd endast trosor och den stora vita t-shirten jag haft alldeles för länge, men som hon ändå tycker om för att den doftar av mig. Jag håller på att tappa taget om allt. Allt håller på att falla ur mina händer och ner på asfalten, bland de smutsiga löven och den bruna sörjan under dem. Nyoko kramar min hand hårdare och hennes ögon söker sig mot mina. När hon står framför mig med hakan delvis gömd i den stora stickade halsduken och med händer som fl ytt in i lika vita stickade vantar är hon det mysigaste som någonsin flytt kylan. Jag vill också värma, forma mig efter henne och andas tungt bland svettpärlor. Jag känner lust, förbjuden lust. Jag vet att jag redan har gjort alldeles för mycket och att det kommer att hemsöka mina drömmar resten av mitt liv.»jag kan inte«, säger jag plötsligt till henne. Hon rynkar pannan. Min röst är fylld av falsk ånger. Hon släpper taget om min hand. Hon tar ett steg tillbaka.»attraherar jag dig inte?«otroligt mycket. Jag har redan erkänt det för mig själv fl ertalet gånger, så vad gör det om hon också får reda på det. Berusad tänker jag över möjligheten att ändå träffa henne vid sidan av, som kompis, men det skulle aldrig fungera.»jo, verkligen«, sväljer jag.»men detta är fel.«rösten är ostabil. ALLA TAXICHAUFFÖRER TITTAR mot vårt håll och ett promenerande par har också stannat upp bara för att höra hur jag gör bort mig fullständigt.»vad kan vara mer rätt än två själar som möts under stjärnorna?«frågar hon.»åtrån är stark. Om den resulterar i mer än så vet jag i varje fall en flicka som inte skulle ha något emot att ha någon att hålla i handen.«hon erkänner sin längtan och jag känner mig som en stor idiot som utsätter henne för allt detta. När jag förblir tyst fortsätter hon»jag har faktiskt gott te hemma«och ger mig sitt mest charmiga, övertygande leende. Jag sitter fastspänd mellan två lok som rullar åt motsatt håll, men till slut vinner förnuftet. Hon griper prövande efter min hand.»jag skulle inget hellre just nu, tro mig...«men samtidigt som jag säger det flyttar jag min hand bort från hennes. Hon ser frågande på mig som om hon vill säga: Men vad väntar du på? Jag står här och ger mig till dig. Varför tar du inte för dig?»...men det är fel att göra så här.«orden kommer ut tystare än vad jag väntat mig, men i hennes öron är de åska. Mer behöver jag inte säga. När hon släpper ur sig en svag flämtning inser jag att hon plötsligt förstår.»jag är hemskt ledsen«, säger jag ursäktande.»allt är mitt fel.«hon biter sig i läppen igen, men den här gången finns det inte en anstymelse till oskuldsfull sexighet i kroppsspråket. Hon nickar. Det gör ont i mig.»man ska inte låta en fl icka få falska förhoppningar«, säger hon och slår ner blicken.»känslor är inte att leka med.«hon ser sårad ut.»jag vet.«men när jag säger det framstår jag bara som ännu mer skyldig. Att såra henne har absolut inte varit avsiktligt. Men mina val är mina val och det är jag som måste leva med dem. EN KALL VIND skakar om alla ensamma löv som fortfarande ligger kvar i gruset. Hon drar jackan tätare omkring sig och gömmer hakan ännu djupare i halsduken.»jaha«, säger hon med ostadig röst. Jag är rädd att hon ska börja gråta. Mina val är mina val, men ska det inte kännas att man väljer rätt? När jag inte säger något slår hon ner blicken. Hon har backat fl era steg från mig och jag griper efter magin som hastigt rinner rakt ur mina händer.»ja...«, säger jag bara, i brist på bättre ord. Då nickar hon och vänder sig om. Ljudet av gruset under hennes stövlar bryter tystnaden. Hon försvinner bort från mig. Jag tittar länge efter henne, men hon vänder sig inte ens om när det blir rött borta vid övergångsstället. Det gör ont. Jag vill springa efter henne och förklara hur det kunde bli så här, men orden saknas. Det borde vara rätt det jag gör, men jag är inte längre så säker. Livet är inget för amatörer. Jag är världens största amatör. En stjärna faller och jag önskar tyst för mig själv. Sedan går även jag hem i natten. Info Pojken & Flickan kommer att kunna köpas via Books-On-Demands internetbokhandel www.books-on-demand.com Om du har frågor kan du maila David på david@almstrom.co.uk 24 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 25

Print on demand TEXT: DAVID ALMSTRÖM FOTO: EMMA TÄRNTOFT trycksaker medan du väntar TACK VARE DIGITALTRYCK är det i dag både enkelt och kostnadseffektivt att trycka böcker i enstaka eller små upplagor vid behov. Den här tekniken refereras det gladeligen till som print-on-demand, både i folkmun och i itn:s högt belägna korridorer i Kåkenhus. Med Print-ondemand kan en hel bok tryckas och bindas inom bara ett par minuter. Print-on-demand-tekniken är fortfarande lite dyrare än storskalig tryckproduktion, vilket gör att produktionskostnaden per exemplar blir högre. Detta innebär att det inte är lönsamt för exempelvis en förläggare att göra sig en förtjänst genom massupplagor via print-on-demand. Därför är det inte heller riktigt rättvist att jämföra priset på en print-on-demand-bok med en bok som tryckts via offset i mycket större upplaga, så som sker med böcker från»riktiga«förlag. Det är också sällsynt med böcker med hård pärm, helt enkelt för att det tillkommer en relativt stor extrakostnad per exemplar i bindningen. Av denna anledning har majoriteten av böckerna som trycks via print-on-demand mjuk pärm (paperback). Ett mjukare omslag är att uppskatta av flera anledningar; bland annat för att det blir enklare att ta med boken på campusbussen, dra med den ut i folkparken eller smyga upp den på en tråkig föreläsning. Även om tekniken är billigare än att hålla igång tryckpressarna hos ett tryckeri, kostar det som sagt ändå en slant. Är man intresserad av att ge sig in i leken själv och vill ta reda på hur mycket det kommer att kosta kan man använda sig av räknesnurran på Books-on-demands webbplats. Books-on-demand är störst i Sverige och, enligt dem själva, troligen även i Norden när det gäller att erbjuda print-on-demand-tjänster och distribution för bokutgivning. De har även en egen internetbokhandel knuten till sig och när en bok beställs där trycker de genast upp den och distribuerar den till rätt brevlåda. FÖR SAKENS SKULL använder vi oss av ett fiktivt exempel. Den nyblivna författarinnan DeckarDolly vill ge ut sin gripande kulvertskildring om mysteriet kring boulebanan i botten av Täppan (byggnad i Norrköping red. anm.). Vi låtsas att boken består av trehundra gastkramande sidor. För en bok på 300 sidor, tryckt på 90 grams gultonat bokpapper blir självkostnadspriset per styck 222 kr. Och det kan ju tyckas vara ganska saftigt. Inte precis möjligt att sälja en sådan till pocketpris. Kursen i industriell ekonomi säger snabbt DeckarDolly att hon, för att inte gå back på kalaset, måste sätta ett pris på boken som överstiger självkostnadspriset. Tar hon hand om den grafiska formgivningen själv något DeckarDolly är fullt kapabel till eftersom hon är medietekniker får hon i det här fallet en startkostnad på strax under 5000 kronor. Och den summan kan hon faktiskt skrapa fram från sina gömmor eftersom hon skippar Skiweek i Åre nästa januari och väljer ett billigare pastamärke framöver. Tryckkostnaderna utöver detta täcks in av att priset hon säljer boken för är aningen högre än självkostnadspriset. Vill det sig väl kan hon kanske till och med gå på plus minus noll en vacker dag. Med print-on-demand behöver man alltså inte lägga ut närmare 50 000 kronor på att få en ohyggligt stor samling böcker liggandes i det tokigt lilla studentrummet, utan att vara säker på att få sålt ens ett enda exemplar. Istället trycks boken först när den säljs och eventuell vinst tar man hand om själv. Den stora fördelen här är alltså att man inte behöver investera lika mycket pengar som för traditionell tryckning. NU KAN PRINT-ON-DEMAND användas till mycket mer än bara böcker. Förlagen tar sig an det mesta som kan tryckas. Det går alltså lika bra att ge ut en skönlitterär roman eller ett seriealbum, som visitkort och foldrar. De trycker gärna handböcker, utredningar och rapporter, men likaväl prislistor eller menyer. Förlag som trycker print-on-demand sysslar också ofta med något som kallas för publishing-on-demand. Detta innebär att DeckarDolly, förutsatt att hon betalar för det, helt kan slippa det merarbete som ligger utöver att skriva själva manuset. Är man inte alls sugen på att göra annat än skriva är det oftast inga problem. Förlaget samarbetar med illustratörer, fotografer, skribenter och andra kreativa människor som kan ta fram specialbeställningar av bilder, foton och texter. Dessutom kan de stå för hela den grafiska formgivningen. Det hela hänger på hur mycket man tycker är roligt att göra själv, samt naturligtvis hur många tusenlappar man vill lägga ut på sitt verk. Tack vare print-on-demand kan författare på eget initiativ få se sina verk omvandlade till bokform. Serietecknare kan publicera egna album till rimliga kostnader. Skolor har möjlighet att trycka kompendier vid behov utan att behöva lagerföra dem. Myndigheter kan dra nytta av tekniken för att vid behov trycka rapporter, handböcker och utredningar. Detsamma gäller företag som hela tiden måste tillhandahålla aktuella prislistor och kataloger. Naturligtvis kan även exjobbare vid Medieteknik få sina examensarbeten publicerade i valfri upplaga. Även bokförlag som normalt sett trycker större upplagor kan dra nytta av tekniken, genom att på det här sättet kunna erbjuda lågt säljande volymer eller enstaka exemplar av redan slutsålda böcker. Happy print-on-demanding! Books-On-Demand www.books-on-demand.com B4Press www.b4press.com Podium www.podium.nu Författares bokmaskin www.bokmaskinen.se Länkar Tre snabba med David Almström INTERVJU: CECILIA BJÖRK Nog för att det sägs att man kan jobba med vad som helst med en civilingenjörsexamen i bagaget författare är kanske inte det första man kommer att tänka på. Hur kom det sig att du började med boken? Jag har alltid haft stor drift att skapa, och det har bland annat tagit sig uttryck i skrivandet. Att få se min egen bok i hyllan har varit som ett litet mål ända sedan jag var liten. Pojken & Flickan är faktiskt min tredje bok. Den första skrev jag en sommar när jag var runt fjorton och den andra när jag var runt sexton. Ingen av dessa har dock blivit till mer än pappersmanus. Men så i november 2003 blev det dags igen. Jag kände att det var en del jag ville få sagt och när det lilla fröet hade grott tillräckligt länge kom det mesta av sig självt. Jag satte jag mig spontant ner skrev och kunde inte sluta förrän jag kände att jag var klar, runt 240 sidor senare. Och så var Pojken & Flickan skriven. Karaktärerna hade fått liv och egen vilja. Hur lång tid har det tagit att skriva den? Det tog fyra veckor att skriva Pojken & Flickan. Man kan väl säga att jag mer eller mindre attackskrev mellan 27 november och 27 december. Nu var boken inte helt klar efter bara fyra veckor, men det var den tid det tog att skriva den. Arbetet har fortgått fram tills nu, fast i betydligt mindre omfattning. Det som skett är korrekturläsning och att texten fått vila. En del har formulerats om och annat tagits bort. Det kan lite liknas vid att skära i sitt eget kött. Boken skrevs parallellt med att jag exjobbade, vilket jag gjorde under normala arbetstider på företaget jag satt vid. Så om man liknar det vid ett heltidsjobb har skrivandet skett kvällstid (och nattetid de gånger jag bara inte kunnat sluta). Exjobb på dagen. Bok på kvällen. Från morgonen till fem på eftermiddagen satt jag på företaget, sedan snabbt hem och skriva i ett sträck tills jag tvingade mig i säng vid tolvsnåret. Det blev ett ganska intensivt sätt att leva i fyra veckor, men brinner man för något är det svårt att låta bli. Själva korrekturarbetet har fortsatt parallellt med konststudier vid Göteborgs Universitet. Hur ser framtidsplanerna ut? Är det David författaren, eller David civilingenjören som kommer att gå segrande ur striden? Att skapa med ord kommer alltid att finnas med i bilden, även om det kanske inte blir levebrödet. Men visst lockar tanken att kunna resa runt precis som man vill och få fullt utlopp för den litterära kreativiteten, och dessutom kunna leva på kalaset. Men mer realistiskt är att David civilingenjören kommer ha någon form av kreativt tekniskt jobb och så får David författaren hälsa på då och då. 26 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 27

Fotoskolan del 4 TEXT OCH FOTO: MATTIAS BERGBOM När vi nu nått läsårets sista nummer av Magenta är det också dags för en liten final av fotoskolan, vilken får gå i vårens och känslornas tecken. Låt oss för en stund glömma allt vad objektiv, ljusmätare och andra prylar heter och fundera lite över vad som egentligen gör en bild bra. Vad är egentligen bra foto? Åsikterna är som vanligt många och går vitt isär. Somliga rynkar på näsan åt dina foton, andra klappar förtjust i händerna. Hur få mer av det senare? Som tur är finns det människor som har forskat på det här, för att inte tala om en hel yrkeskår fotografer som har betalt just för att hitta ingredienserna till den perfekta bilden. Genom åren har det således samlats en hel mängd regler och tips, vilka kan göra mycket för att förbättra resultaten för den aspirerande fotografen. Ha en idé Det kanske viktigaste när man ska gestalta något med kamerans hjälp är att ha en idé om vad man vill åstadkomma. Hur vill jag framställa det här? Bilden kommer innehålla värderingar vare sig man vill det eller ej, så man kan lika gärna se till att de är sådana man kan stå för. När man väl har rett ut sina avsikter och hittat sin idé, vilket inte alltid är det lättaste, har man en bra grund att stå på även om inte allt går precis som man tänkt sig. Djup En viktig ingrediens i bilden är djupet. En platt bild blir lätt ointressant och förmår inte attrahera betraktarens uppmärksamhet. Det finns många sätt att skapa djup. Man kan till exempel se till att fånga delmotiv i både förgrund, mellangrund och bakgrund, det vill säga hitom fokus, i fokus och bortom fokus. Man kan även utnyttja det klassiska centralperspektivet, alltså att låta parallella linjer sammanstråla i en avlägsen punkt i horisonten. Perspektiv För att ytterligare ladda sina bilder med budskap kan man experimentera med perspektivet. Istället för att stå rakt upp och ner är det sällan särskilt svårt att komma upp några steg i luften, eller varför inte lägga sig platt på marken? Ofta ger en blå himmel eller en dammig asfaltplätt bättre fokus på huvudmotivet än en hel brusande storstad i bakgrunden. De fotografer som krumbuktar sig mest får också ofta utdelning i form av mer utmanande och spännande bilder. Tänk till exempel på hur tidningsbilderna på Centralperspektiv. Lägg märke till hur alla signifi kanta linjer i bilden sammanstrålar i en punkt i horisonten, vilket ger en ganska händelselös bild ett bra djup. Polaritet. Motsatsförhållanden kan fungera både humoristiskt och allvarligt, och är ett kraftfullt sätt att beröra betraktaren. vd:n och arbetaren skiljer sig åt - vem stirrar uppnosigt uppåt mot kameran från fabriksgolvet och vem anlägger ett smått triumferande leende blickandes nedåt mot fotografen? Hur skulle man uppfatta det omvända? Polaritet Motsatsförhållanden är något av det roligaste och samtidigt mest belönande att arbeta med, i text som i bild. Stor mot liten, mörker mot ljus, många mot en - exemplen är många. Återigen talar vi också om de dolda motiven. Ett fotoreportage från en festival kan till exempel lyftas avsevärt av en bild på både glada festprissar och underbetald städpersonal, medan en naturportfolio kan visa på kontraster mellan värme och kyla, mellan liv och död. Polaritet finns överallt och fungerar bra på bild. Linjer Även linjer har en stark attraktionskraft på det mänskliga ögat. En linje som leder in i bilden ger en bra»ingång«för betraktaren och är faktiskt mycket mer uppseendeväckande än en linje helt innesluten i bilden. Från denna ingång kan 28 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 29

ögat sedan vandra vidare in i bilden och fastna på andra intressanta platser. Linjer kan också användas för att avgränsa och ruta in, och behöver ingalunda vara heldragna utan kan bestå av en rad lyktstolpar eller varför inte människor? Punkter Som den kognitiva psykologin lär oss attraheras människans uppmärksamhet av oregelbundenheter och brott mot mönstret. Till exempel kommer ett rött paraply i en stor samling blå paraplyer sticka ut något fantastiskt, precis som en triangel bland cirklar. Både färg, form och storlek kan hjälpa till att skapa den typ av punkter som retar blicken och ökar intresset hos betraktaren. Många, eller felplacerade, punkter kan också störa bildens spänning och betona fel saker. Utan punkter blir dock bilden händelselös och väcker inte intresse. Men i denna fixering vid avvikelser och extrema intryck ligger också en av de stora förbannelserna - och samtidigt utmaningarna - i fotograferandet. Hur styr jag fokus mot en oansenlig detalj när den turbulenta omgivningen pockar på uppmärksamhet? Man ger lätt de uppseendeväckande motiven Mönster. Människan är naturligt begåvad med en enastående förmåga att urskilja avvikelser i mönster, både vad gäller färg och form för stor plats och missar viktiga delar av verkligheten. Många stora fotografer har sin styrka just i sin förmåga att hitta de dolda sidorna hos motiven. Vänster och höger Vi läser faktiskt bilder från samma håll som vi läser text, vilket kan utnyttjas när man fotograferar. Eftersom vi i västvärlden läser från vänster till höger kommer vi även betrakta saker som rör sig åt höger som att de rör sig»med«oss och vice versa. Därför kommer en sluttning som har sin högstapunkt i det övre högra hörnet att uppfattas som»uppför«och»nedför«i det motsatta fallet, liksom ett finger som pekar åt vänster pekar»på«betraktaren och tvärtom. Detta kan användas på olika sätt för att ladda eller neutralisera bilder, något som man ibland märker i massmedia - ett bakvänt tröjtryck beror sällan på ett av misstag felvänt negativ (dock på slarv i retuschen). Till sist Det här var bara en liten samling tips och idéer om vad som är bra att tänka på när man komponerar sina bilder. De duger inte till att plocka fram din själ och lägga den på ljusbordet, men om du har dem i åtanke kommer det åtminstone bli lite lättare att nå den punkt då du kan göra detta på egen hand. Mycket av materialet i den här artikeln hämtade jag från tidningen Foto nummer 3/2003. Foto är en bra tidning och ett varmt tips från oss på fotoredaktionen. www.fotosidan.se är en annan bra källa för information för dig som gillar att ta reda på saker på egen hand, men glöm för allt i världen inte bort att ge dig ut och slösa bort några rullar i verkligheten med jämna mellanrum också! Medieteknik bland egyptiska tempel TEXT: SARA BRORSSON LÄTHÉN FOTO: VERONICA SUNDSTEDT Veronica Sundstedt har läst Medieteknik på Campus Norrköping, Linköpings Universitet och fixade sitt drömexjobb genom att kombinera sina datorgrafikkunskaper från utbildningen tillsammans med sitt intresse för arkeologi, då speciellt egyptologi. Hon tyckte att det vore intressant att försöka tillämpa sina kunskaper inom visualisering och datorgrafik på just detta. Magenta vill veta mer. För två år sedan fixade professor Anders Ynnerman och universitetslektor Mark Ollila en gästföreläsning på Campus Norrköping med Alan Chalmers från University of Bristol, som tidigare arbetat med arkeologiska rekonstruktioner med hjälp av realistisk datorgrafik. Veronica passade på att prata med honom och höll sedan e-postkontakt tills de tillsammans med en egyptolog från Frankrike, Philippe Martinez, fastställde hennes examensarbete. Examensarbetet gick ut på att skapa en realistisk rekonstruktion av det forntida egyptiska templet Kalabsha, som flyttades 1963 för att undvika att det skulle bli dränkt i byggandet av Höga dammen. Examensarbetet gick ut på att skapa modellen så som templet såg ut 30 år f Kr, hitta en metod för att skapa 3d hieroglyfer, skapa en solsimulering för den nya och gamla platsen samt skapa lampor med oliv- och sesamolja med korrekt färg. I skapandet av modellen använde hon sig Punkter. Huvudmotivet i bilden är egentligen den generöst taggtrådsförsedda grinden, men chansen är stor att din blick istället fångas av de två trafi kkonerna i bakgrunden. Här hade man till exempel kunnat utnyttja grodperspektivet för att frilägga grinden mot himlen och på så sätt styra betraktarens uppmärksamhet. 30 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 31

av 3d modelleringsprogrammet Maya och belyste den sedan med Radiance, ett program som simulerar fysikaliskt korrekt ljus. Hon gjorde en noggrann analys av oliv- och sesamoljelampor för att kunna återskapa ljuset korrekt. Detta eftersom olika typer av ljus gör stor skillnad på objektens egenskaper. Det hela slutade inte bara med hennes examen, hon fick även presentera sitt arbete på den stora och årliga datorgrafikmässan siggraph i San Diego 2003. samtidigt ha möjlighet att samarbeta med andra. Det är givande att kunna utbyta idéer med andra som jobbar med liknande problem. En av fördelarna med att doktorera är att man får studera det man gillar under en lång tid, men det är klart att man känner av en viss press. Man vet ju att det i slutändan ska leda fram till något nytt och så här i början kan det kännas som om man bara hittar fl er och fl er problem. När man sätter sig in i området och gör en bakgrundsstudie inser man snart hur stort det är och att man måste begränsa sig på något sätt. Här i England så är en doktorandtjänst tre år med heltidsforskning och tiden går fort, kan jag säga, vilket kan kännas jobbigt ibland och lite stressande.«pica 2004 En publiceringskonferens ser dagens ljus TEXT: ESBJÖRN HYLTEFORS FOTO: PETER ERIKSSON Den 14 april anordnades för första gången visionär och ansvarig för ikea:s publiceringskonferensen Pica på Campus katalogproduktion, ifrågasatte branschens Norrköping, Linköpings Universitet. På oförmåga att erbjuda förutsägbar färg. I HENNES TYPISKA VARDAG läser hon artiklar, skriver och implementerar, förbereder experiment eller sammanfattar resultaten från föreläsare från bland annat ikea, Adobe, föredrag: programmet fanns en hel rad intressanta Peter Dahlén sammanfattar senare hans experiment. Det kan också vara möten med andra i grafikgruppen, andra forskargrupper eller seminarier och lite undervisning tionen för Teknik och Naturvetenskap). en slutprodukt istället för ett»bästa för- Kapero och arrangörerna: itn (Institu- Björn efterfrågar att industrin ska sälja En vägg med datorgenererade hieroglyfer upplyst med olika ljus. i form av laborationer. Dryga hundratalet betalande besökare sök«. Ett steg skulle då vara att tryckeriet Vänster: elektriskt ljus, mitten: sesamoljelampa, och trettio studenter verkade mer än definierar en möjlig färgrymd redan vid höger: sesamoljelampa och restaurerade färger. AVSLUTNINGVIS PASSAR JAG PÅ att fråga Veronica vad hon har för nöjda med evenemanget. offert. Björn tycker också att tryckerierna framtidsplaner längre fram efter sin doktorsexamen. Det var helt enkelt dags att visa företagen i publiceringsvärlden att vi finns och vill beställa»absolut färg«, CieLAB, istäl- publicerar fel sida av icc-profilerna. ikea IDAG DOKTORERAR VERONICA inom området high fi delity graphics och»framtiden tänker jag inte alls för mycket på just nu. Försöker koncentrera mig på det jag gör just nu, men jag skulle vilja att vi är bra, säger projektledare Tommie let för processparametrar som cmyk och real time global illumination, med inriktning mot perception-based rendering. Det innebär att man utnyttjar så kallade visual attentionmodeller för vad vi ser i en scen för att reducera renderingstid inom universitetsvärlden eller industrin. Rendering och ljussätt- Peter Dahlén från jms, som fungerade Många av åhörarna verkade tycka fortsatta att jobba med global illumination på något vis, kanske Nyström. densitetsvärden. utan att vi ser någon visuell skillnad. Veronica tycker att det är ning absolut, vore det inte helt fel att kunna kombinera det med som moderator, sammanfattar så här: att uppdraget var omöjligt, så här kan givande och intressant att få forska inom datorgrafik. framtida arkeologiska rekonstruktioner.«pica 2004 blev en mötesplats mellan man verkligen tala om en utmaning för»det känns spännande att specialisera sig på ett område och beställare, producenter och systemleverantörer civilingenjörer i Medieteknik! Att semi- inom den grafiska industrin. narierna i övrigt inte låg i forskningens sätta sig in i det djupare. Jag gillar att arbeta individuellt men att Genom de olika föreläsningarna belystes absoluta framkant verkade inte bekymra Peter Dahlén, jms För mer information om programmen som Veronica använt: många olika ämnen och frågeställningar inom publicering. I vanliga fall studerar Carin Hartelius till civilingenjör i Medieteknik, men under våren har hon även fungerat som projektkoordinator för Pica. Hon berättar att man som målgrupp i första hand valt beslutsfattare och teknikansvariga på grafiska företag samt trycksaksköpare. Enligt de utvärderingar som gjorts är många av dem nöjda och kommer återvända även nästa år. Medieteknikstudenterna ingick alltså inte i målgruppen i år, vilket bland annat märktes genom att den akademiska nivån inte var speciellt hög. Det senare var dock både planerat och nödvändigt enligt Tommie: Det finns en utbredd skepsis mot forskares förmåga att både prata så att man studenterna. Kul att vi behärskar allt som föreläsarna pratade om, säger Catrin som studerar Medieteknik i Norrköping. Det visar ju att utbildningen ger oss lösningarna på rätt frågor och att vi behövs där ute! Fördelarna med att använda sig av examensarbetare från till exempel Norrköping är något som Peter Dahlén gärna poängterar: Behovet av generationsväxling är stort i den grafiska industrin. På många befattningar där man idag har yrkesmän med lång erfarenhet, borde man istället placera civilingenjörer med helt andra verktyg. Till intresserade studenter ger han följande råd: Se den grafiska branschen i hela dess bredd; från förlag och utgivare, via producenter, till leverantörer av maskiner förstår och leverera praktiskt användbara och råmaterial. De krav som ikea Maya http://www.alias.com/eng/index.shtml resultat. I förlängningen hoppas vi på ett pratade om under Pica kan tryckerierna både djupare och bredare samarbete med faktiskt inte riktigt hantera, eftersom Radiance företag i branschen. leverantörerna av tryckpressar inte förstått http://radsite.lbl.gov/radiance/framew.html Ett intressant undantag från ovanstående dem ännu. regel var när Björn Zitting,» Se även intervjun med 32 magenta nr4 2004 Björn Zitting på nästa sida Mattias Jonsson (Adobe), Björn magenta nr4 2004 33 Kruse och Tommie Nyström

» Pica 2004 Några otippade frågor till IKEA:s Att bryta upp Borta är snart de svettiga kebabpizzorna på Olympen i gryningen efter en diffus kväll på Otten. Snart så är det över. Försvinner gör det eviga mantrat av plugga-fika-labba på Täppan med omnejd. Det kommer att bli så evinnerligt skönt men samtidigt så förbannat jobbigt. TEXT: MARCUS HENNIX ILLUSTRATION: OLLE REHNSTRÖM Vad har du för bakgrund? Jag arbetade som fotograf i femton år och lärde mig databiten när det behövdes för att bygga redaktionella system. Sedan dess har jag blivit duktig på att analysera förutsättningar och krav, samt att se vad som är nödvändigt i ett system och vad som kan ändras och justeras. Tjänar en trycksaksbeställare mest på att utbilda sig eller ställa högre krav? För tillfället kan man säga att industrin hyr ut maskinerna, men inte kunskapen för att hantera dem. Om man är nischad är det därför bäst att anlita eller anställa en specialist. Detta blir förstås klumpigt om man bara är ute efter att få rätt färg på loggan. När kunderna börjar ifrågasätta varför de måste sitta på onödig teknisk kompetens kommer industrin kanske, förhoppningsvis, att ändra sig. Hur gör en ovan beställare för att ställa krav? I Finland har organisationen vtt tagit första steget genom att säkerställa att olika logotyper trycks med rätt färg. Om tryckeriet inte klarar att trycka den färg som kunden helst vill ha får de ta en helt annan, istället för att bara försöka komma så nära som möjligt. Ett annat sätt är att kunden helt enkelt kräver att få veta vilken gamut tryckeriet klarar av, så att kreatören sedan kan hålla sig innanför randen. Det är en bättre metod om det gäller kontinuerliga färgövergångar. Varför ligger industrins fokus mer på tillvägagångssätt än på slutresultat? Man har bevarat hantverkstraditioner. Man bryr sig inte om att det som är intressant för kunden är hur färgen ser ut på pappret när den har torkat. Inte hur tryckeriet väljer att blanda till färgen eller hur man får den att fästa på pappret. Det finns en historia om att man i England tidigare fäste bilstrålkastarnas skruvar i ovala hål för att senare kunna justera dem exakt. Japanerna räknade istället ut exakt var hålen skulle vara, gjorde dem runda och slapp därmed justera i efterhand. Tryckindustrin gör fortfarande ovala hål. INTERVJU: ESBJÖRN HYLTEFORS FOTO: PETER ERIKSSON Hur står det till med den inofficiella svenska inredningsbibeln? Finns det inte risk för att IKEA-katalogen mister lite av sin»tyngd«, om den börjar dimpa ner lite när som helst? Som det är nu kommer det ju små kataloger flera gånger om året, till skillnad från förut då det var en enda stor. Det är både roligt och imponerande att katalogen i viss mån faktiskt fungerar som en spegel av vår nutidshistoria. Värdet av den tjocka katalogen är stort och personligen tror jag att det är farligt att blanda ut produktionen för mycket. Kommer katalogen i lösblad hamnar den snart i pappersåtervinningen. Slutligen, vad tyckte du om Pica 2004? Jag gillade atmosfären och balansen mellan industri och forskning. Det är alltid roligt när så mycket kunskap och engagemang samlas i samma rum. Sedan är det bra att universitetet öppnar sig för industrin, så att man kan lära av varandra. Fem år har förflutit sedan jag och mina gymnasievänner bedyrade vår odödliga vänskap i midnattssolens sken. Tidpunkten var natten efter studentexamen och visst skulle vi hålla kontakten med varandra. Självklart blev så inte fallet med undantag för mina närmaste vänner som jag fortfarande möter upp ett par gånger om året då vi tillsammans frossar i gamla minnen. Om några veckor är det återigen dags att bryta upp, sakta kommer vardagen övergå i nostalgi. Under mina fyra år på Campus har jag aldrig ställt en fråga på en föreläsning och inte heller varit med i något festeri. Inte någon förening, styrelse eller något utskott. Min glest märkesbeprydda»åverål«har jag använt ett fåtal gånger och ska sanningen fram så vill jag bara kräkas åt all studentikos humor med dess klämkäcka felstavningar. Men denna bittra inställning till trots så kommer jag sakna allt så jävla mycket om ni ursäktar mitt språk.»eller att Bollen får ett sovjetiskt fängelse att framstå som ett lyxhotell. Jag kommer att sakna nolle-p och känslan av att allt var nytt. Den nya gemenskapen och de nya personerna man träffade från Sveriges alla hörn. Att hänga på Fräcka Fröken och diskutera allt från livets mening till hur mycket man hatar den där nya kursen i Programvaruutveckling. Att förundras över den östgötska monsunen och det faktum att slask och regn inte är vinter oavsett hur mycket mina sydsvenska vänner än påstår det. Alla sena nätter i programmeringens tecken dagen innan deadline. Grillkvällarna i Folkparken. Att gå längs Strömmen i slutet av maj. Att sitta på golvet i ett svettigt k1 under mt-dagarna. Att en hel förfest förneka att man skall gå på Otten för att sedan i vanlig ordning hamna där. Det finns dock många saker jag inte kommer att sakna utan som det rentav kommer bli skönt att slippa. Under det senaste året har det utkristalliserats en grupp karriärkåta, patentsmilsbeklädda och lismande studenter som inte tvekar en sekund att gå över lik i sin strävan att få ett prestigefyllt exjobb. Lite överdriven må denna beskrivning vara, men så känns det stundtals. Att vara driftig ser jag inget fel med, men hemlighetsmakeri och rivalitet går bort. Förutom detta så finns det alltid småsaker att haka upp sig på. Som att trängas som ett kreatur på väg till slakt för att få ut sin jacka på Studentpuben. Eller att Bollen får ett sovjetiskt fängelse att framstå som ett lyxhotell. Att vi på Medieteknik ibland saknar självdistans när vi öser beröm över oss själva. Oavsett hur många irritationsmoment som jag har stött på under årens lopp så har detta utan tvekan varit den bästa perioden i mitt liv. Campus Norrköping är underbart. Sällan har denna norrlänning varit mer lyrisk över en plats söder om polcirkeln. Nostalgin har som ni ser redan hunnit ifatt mig och den kommer bara att bli värre under de kommande veckorna för att slutligen kulminera på avslutningsfesten. Och efter denna fest skall jag en sista gång uppsöka el maestro på Olympen och be honom servera mig en svettig kebabpizza. 34 magenta nr4 2004 magenta nr4 2004 35

TILLSAMMANS MED FAMILJEN, KRETSEN OCH N-PHADDERIET Önskar glad sommar Starta hösten på bästa sätt! Den 17 aug återvänder livet till Campus Norrköping. MT:s egna superhjältar finns på plats för att välkommna gamla och nya studenter. Vad kan vara en bättre kick-off än två veckor fyllda av festligheter, sol, gädje och massor av nya bekantskaper. Info Skaffa dig full koll på läget och få svar på dina frågor på sektionens hemsida www.medieteknik.nu