Göteborg den 8 juli 2011 Utbildningsdepartementet 103 33 STOCKHOLM Remissvar angående delbetänkandet Med rätt att välja (SOU 2011:30). Sammanfattning Utredningen Med rätt att välja flexibel utbildning för elever som tillhör specialskolans målgrupp är ett välkommet resultat av den förändring av målgruppen döva barn som påbörjades i Sverige 1991 då det första minderåriga barnet CI opererades. Utredningen har delvis tagit fasta på förändringsbehovet. Däremot har inte frågan om vilka elever som egentligen är specialskolans målgrupp väckts. På en lång rad punkter är emellertid Barnplantorna nöjda med de förändringar som utredningen föreslår. Bakgrund Frågan om cochleaimplantat på barn har länge varit och är en infekterad fråga i dövrörelsen. Det har handlat om hur man ska se på barn med cochleaimplantat och naturligtvis vilken skolform dagens döva barn (barn med CI) kommer att gå i eller snarare, enligt en del, ska gå i. Specialskolorna och SPSM inser att elevantalet vid specialskolorna kommer att minska. Detta har de försökt att möta genom att locka till sig nya målgrupper snarare än att förändra innehållet eller närmre definiera målgruppen och dess behov. Genom att bli en skolform för hörselskadade och språkstörda barn försöker man upprätthålla antal skolor och personal. Resultatet har blivit en ännu heterogenare målgrupp, vilket gör undervisning komplex och behoven hos personalen av kompetensutveckling är enorm. Samtidigt blir det svårt att ge varje elev en undervisning utifrån individuella behov och förutsättningar. Dessutom är elevgruppen liten vilket gör det svårt att bilda smågrupper av elever med likartade behov dvs både entusiasmera och stödja. 1
Frågan kvarstår också hur den lilla grupp teckenspråkiga elever (<5 döva barn/årskull som av olika skäl inte CI-opereras) får sina behov tillgodosedda. Behovet av en specialskola med teckenspråkig kommunikationsprofil är väsentligt för att dessa barn ska få sina behov tillgodosedda. Definiera målgruppen För att kunna ge dagens döva och hörselskadade barn en utbildning och ett lärande utifrån individuella behov och förutsättningar krävs det att målgruppen definieras. Det är glädjande att utredarna försöker prognostisera behovet av teckenspråk istället för att tala om att alla ska lära sig teckenspråk. Det kommer under överskådlig tid att finnas barn/ungdomar med behov och önskan att lära sig teckenspråk, men gruppen kommer att minska. Utredarna påpekar (s. 252) att antalet barn och unga som har behov av teckenspråk för sin kommunikation är ungefär 110 barn/årskull. Statistiken har utredningen hämtat från en flera år gammal bedömning gjord vid landstingens hörselvård. Det kan inte nog påpekas att den saknar relevans då förändring av målgruppen döva barn är omfattande efter det att hörselscreening genomfördes. Socialstyrelsens statistikdatabas visar 2011 ökningen över tid av barn som CI-opereras År 0-4 5-9 10-14 totalt 2009 59 12 3 74 2008 51 15 7 73 2007 42 9 5 56 2006 52 20 14 86 2005 29 14 5 48 2004 26 7 0 33 2003 13 2 1 16 2002 16 7 3 26 2001 9 6 0 15 2000 13 2 4 19 1999 13 6 1 20 1998 9 4 3 16 SUMMA 332 104 46 482 2
För att prognostisera behovet av teckenspråk bör ideologiska värderingar om teckenspråket i form av språk eller kommunikationsbehov lämnas därhän! Regeringen (inte SPSM) bör kartlägga behovet genom att bl.a. se till det antal döva barn (nästintill alla årligen efter 2006) som CI-opereras. Utifrån ovanstående statistik bör antalet specialskolor diskuteras. I Barnplantorna har vi över tid kunnat konstatera att även vår målgrupp har förändrats bland medlemmarna. De flesta nya medlemmar till barn med CI är idag föräldrar till tidigt CIopererade barn. En övervägande majoritet av dessa barn går i förskola integrerat med hörande barn, förutom barn med flerfunktionsnedsättning som återfinns i andra förskole- och skolformer. Det kan inte nog påpekas att behovet av teckenspråk finns men omfattningen av behovet är i utredningen inte klarlagt. Utredningen bör göra ytterligare kartläggning av befintlig statistik för att stärka och tydliggöra utredningen på en rad punkter. Vi ifrågasätter att barn med språkstörning hör hemma i specialskolan. Därför är det bra att utredningen tydliggör att endast 20 språkstörda/årskull skulle kunna vara aktuella för specialskolan. Specialskolans målgrupp måste definieras om omfattningen av specialskolornas verksamhet (och antal specialskolor) ska kunna prognostiseras ett samhällsekonomiskt krav. Därför är det glädjande att utredningen föreslår nya regler för vilka elever specialskolan är till för. En nioårig specialskola bör införas En nioårig specialskola bör absolut realiseras eftersom det underlättar samarbetet och övergången mellan de olika skolformerna, specialskola och grundskola. Det är angeläget att göra denna anpassning snarast för att möta behoven av en flexibel utbildning för alla elever i målgruppen dagens döva och hörselskadade barn. Syftet med deltidselever bör tydliggöras Det är bra att utredningen tar fasta på SPSM:s ensidiga fokus på deltidselever och tydliggör att det ska vara möjligt med deltidsutbildning i både specialskolan och grundskolan. Emellertid bör syftet med deltidsutbildning kartläggas och tydliggöras närmre. Om syftet är för en elev att under stora delar eller hela sin skoltid gå i två skolformer så ställer sig Barnplantorna mycket negativa till det. Det kan bli en stigmatisering känslomässigt för ett barn att få sin utbildning i två olika lärandemiljöer som dessutom är två, på många sätt, olika sociala miljöer. Vi ser också omfattande pedagogiska och praktiska svårigheter för verksamheterna att tillgodose en elevs behov i två olika skolor/skolformer. Kraven på samverkan mellan skolformerna blir betydande. Risken är överhängande att deltidselevernas skolresultat kommer att påverkas negativt om dessa elever går i två skolformer under flera år. Kontinuitet 3
och struktur i undervisningen, som är viktiga när det gäller elever med behov av särskilt stöd, blir svårt att uppnå. Om däremot syftet är att under kortare tid på deltid gå i två skolformer för att fatta beslut om en eventuell övergång till annan skolform (grundskola, grundsärskola eller specialskola) så framstår det som en utmärkt möjlighet. Barnplantorna anser att möjligheter till deltidsutbildning ska erbjudas dagens döva och hörselskadade elever i både grundskola, grundsärskola såväl som specialskola under begränsad tid för att möjliggöra en övergång till annan skolform; grundskola, grundsärskola eller specialskola. Författningsförslaget om deltidsutbildningens syfte bör utifrån ovanstående omformuleras. Det anges i utredningen att Utbildningen ska ligga till grund för fortsatt utbildning och ge eleven en utbildning som är anpassad till elevens särskilda förutsättningar och behov. Detta kan aldrig innebära att en elev ska kunna gå i två skolformer. Däremot innebär det att det är av yttersta vikt att en elev går i den skolform som är bäst anpassad till elevens förutsättning men med hänsyn till familjens omständigheter som t.ex. hemort och att skolan (grundskola, grundsärskola eller specialskola) gör nödvändiga anpassningar i form av pedagogiska metoder, anpassningar i klassrummet/skollokaler, tekniska anpassningar etc. Skolinspektionens granskningar av specialskolorna Skolinspektionens granskningar av specialskolorna är tydliga. Varje försök att nonchalera den kritik som Skolinspektionen framfört bör ifrågasättas! Under många år har intresseorganisationer, föräldrar och elever rapporterat om låga förväntningar, långsam studietakt samt bristande tilltro till elevernas förmåga. Det är beklagligt att SPSM och specialskolorna aldrig tycks ha velat se kritiken, granska sig själva eller/och förändras. Specialskolans elevgrupp är heterogen, men att 40 procent av målgruppen har andra funktionsnedsättningar utöver dövhet/hörselnedsättning är knappast en förklaring. Det är endast cirka 25 procent av de barn med ytterligare funktionsnedsättning som har en funktionsnedsättning av kognitiv art och som därmed kan anses påverka lärandet. Ökad struktur och tydlighet Ett välkommet exempel på ökad struktur som är nödvändigt i specialskolan är utredningens synpunkter på behov av reglering av övergången till grundsärskolans kursplaner eller huruvida en elev med utvecklingsstörning ska läsa enligt särskolans eller träningsskolans kursplaner i specialskolan. Även här ser vi ett behov av kompetensutveckling av specialskolans personal. 4
Ett ökat finansiellt ansvar för hemkommunerna Barnplantorna har länge påpekat hur ojämlikt statliga resurser för undervisning av dagens döva och hörselskadade barn är. Detta har utredningen helt riktigt tagit fasta på. Regeringen bör skyndsamt ta ställning till Statskontorets förslag om höjda ersättningsnivåer från kommunerna till specialskolan. Barnplantorna stödjer utredningens förslag om ett ökat finansiellt ansvar för hemkommunerna. Dessutom ska rimligen de s.k. värdkommunerna betala samma ersättning till specialskolorna som alla andra kommuner. Utredningens förslag om ökat finansiellt ansvar för kommunerna för dagens döva och hörselskadade är rimligt även utifrån de åtagande kommunerna har för elever med andra funktionsnedsättningar samt för elever i kommunala alternativ, vilket helt riktigt också påpekas av utredningen. 5
Sammanfattning Målgruppen döva och hörselskadade barn är i fortsatt förändring genom ny och förbättrad teknik (nya sofistikerad hörapparater, cochleaimplantat, benförankrade hörapparater, mellanöreimplantat etc). Det krävs en ökad samverkan mellan berörda skolmyndigheter och hörselvården för att barn även i en del fall ska kunna utnyttja sin artificiella hörsel skapad genom en operation. Det är inte acceptabelt att olika viktiga aktörer (myndigheter, landsting) ligger så långt ifrån varandra (kunskap, synsätt) angående aktuell internationell och nationell forskning som bedrivs inom området barn med hörselnedsättning avseende talspråksutveckling, läs- och skrivförmåga, bilateralt lyssnande och social förmåga. Utredningen är ett stort steg framåt och kommer kanske äntligen att innebära ett efterlängtat paradigmskifte inom undervisning av dagens döva och hörselskadade barn. Det hade varit önskvärt att utredningen vågat sätta ned foten och tydliggöra att hög kvalitet på lärande och utbildningsmiljöer kräver ett mindre antal specialskolor för ett tillräckligt elevantal i varje skola för att skapa bra språk- och lärandegrupper. etablerandet av en teckenspråkig specialskola (kanske ombildande av en av befintliga specialskolor?) för de få döva elever som av något skäl inte har eller kan utnyttja cochleaimplantat eller annan modern hörteknik. Å styrelsens vägnar Ann-Charlotte Wrennstad Gyllenram Ordförande BARNPLANTORNA 6