Är det bättre i staten? Nej, alla lärare är felavlönade

Transkript

1 Är det bättre i staten? Nej, alla lärare är felavlönade Rapport från Lärarförbundet Lärarförbundet granskar kontinuerligt och öppet lärarlönerna i Sveriges kommuner. Tidigare i år undersökte Tidningen Dagens Samhälle lärarlönerna i de fristående skolorna. I båda fallen är det uppenbart att lärarlönerna är låga och att löneutvecklingen i princip står still. Det går åt fel håll. Vissa debattörer menar att en statlig arbetsgivare skulle ge lärarna högre löner. Men hur ser det egentligen ut för de lärare som har statlig anställning i ungdomsskolan? Jo, de har också låga löner och i många fall till och med lägre löner än kommunalt anställda lärare. Statligt anställda lärare som undervisar barn och ungdomar finns huvudsakligen inom tre myndigheter Sameskolan, Statens institutionsstyrelse och Specialpedagogiska skolmyndigheten. I den här rapporten jämför Lärarförbundet lönerna för dessa lärare med lönerna för kommunalt anställda lärare. Sameskolan Det finns idag fem sameskolor i Sverige. Två av dem ligger i Kiruna, en i Gällivare, en i Jokkmokk och en i Storuman. Sameskolan omfattas av skolåren 1-6 är en skolform likvärdig med grundskolan. I skollagen står att samers barn får fullgöra sin skolplikt i sameskolan istället för i den kommunala grundskolan. Sameskolstyrelsen sorterar under Utbildningsdepartementet och Lärarförbundet har ett 40-tal medlemmar inom myndigheten. 1(6)

2 Källa: Lärarförbundets lönestatstik 2010 för lärare inom Sameskolan samt jämförbara kommunalt anställda lärare i de kommuner där sameskolor är belägna. Statistiken visar att det inte är någon lönemässig framgång att vara statligt anställd inom sameskolan jämfört med att vara anställd av kommunen på samma ort som skolan är belägen. För att anställas tills vidare som lärare vid sameskolan krävs samma kvalifikationer som för motsvarande läraranställning inom grundskolan 1 och dessutom måste läraren ha goda kunskaper i samiska och samisk kultur, alltså i praktiken vara tvåspråkig. Statens institutionsstyrelse SiS, Statens institutionsstyrelse, bedriver individuellt anpassad tvångsvård och behandling av ungdomar med allvarliga psykosociala problem och vuxna med missbruksproblem. De ungdomar som går i SiS skolverksamhet tillhör oftast grund- eller gymnasieskolan, och ibland även särskolan. Åldrarna varierar mellan 13 och 20 år, men även yngre elever förekommer. SiS är en myndighet under Socialdepartementet. Lärarförbundet har cirka 100 medlemmar inom myndigheten. 1 Sameskolförordningen (SFS 1995:205) 6 kap 8 2(6)

3 Källa: Lärarförbundets lönestatistik 2010 för lärare inom Statens institutionsstyrelse (SiS) samt jämförbara kommunalt anställda lärare i riket som helhet. Med tanke på den verksamhet SiS skolverksamhet bedriver, med några av samhällets mest utsatta ungdomar, framstår lärarnas löner som minst sagt i underkant: De tjänar väsentligt sämre än både speciallärare och lärare inom gymnasieskolan, och ligger lönemässigt närmast i nivå med lärare inom grundskolans senare år. Även lärarna inom SiS måste förutom att ha kompetens för det särskilda arbete de utför, även vara behöriga i ämne och skolform 2. Specialpedagogiska skolmyndigheten Specialpedagogiska skolmyndigheten. SPSM, arbetar för att barn, unga och vuxna oavsett funktionsförmåga, ska få förutsättningar att nå målen för sin utbildning. Det gör myndigheten genom läromedelsproduktion och fördelning av vissa statsbidrag, rådgivning i specialpedagogik till andra skolhuvudmän samt genom att bedriva undervisning i fem regionala och tre nationella specialskolor. Vid specialskolorna tillämpas i huvudsak grundskolans och särskolans kursplaner. SPSM är en myndighet under Utbildningsdepartementet. Lärarförbundet har närmare 450 medlemmar inom myndigheten, varav ungefär hälften arbetar på någon av skolorna. 2 Förordning om undervisning av barn och ungdomar som vistas vid särskilda ungdomshem (SFS 1983:28), 8 3(6)

4 Källa: Lärarförbundets lönestatistik 2010 för lärare inom Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) samt kommunalt anställda specialpedagoger i riket som helhet. Lärarna inom SPSM undervisar elever som är antingen döva eller hörselskadade (de fem regionala skolorna), eller som har en kombination av flera funktionsnedsättningar (de tre nationella skolorna). För att anställas som lärare inom SPSM krävs samma kvalifikationer som inom den kommunala grundskolan respektive särskolan 3 och därutöver behöver lärarna som regel vara tvåspråkiga (teckenspråk) för att kunna bedriva undervisning. Som utredaren Hans Forsell uttryckte det i utredningen Tre nya skolmyndigheter (SOU 2007:79) ska myndigheten erbjuda kommunerna sådan spetskompetens som de inte kan bygga upp på egen hand. För denna extra kompetens betalar inte staten något extra i jämförelse med landets kommuner, enligt lönestatistiken. Snarare verkar det vara tvärt om. Lika illa eller sämre för statligt anställda lärare Det finns inget som tyder på att staten skulle vara en lönemässigt generösare arbetsgivare, snarare tvärt om: De lärare som i dag är anställda av staten för att undervisa barn och ungdomar har löner som är lägre än, eller i bästa fall i nivå med, jämförbara lärargrupper med kommunal anställning. Trots att de finns i verksamheter som förutom en lärarexamen även kräver relativt omfattande specialistkunskaper. Vad skulle det kosta att höja lönerna? Vi har ingen heltäckande lönestatistik för de statligt anställda lärarna, och kan därför inte säga exakt hur många det är. Dock har Lärarförbundet en mycket god anslutningsgrad inom alla de undersökta myndigheterna, och vi kan lugnt säga att vi organiserar en stor majoritet av de berörda lärarna. 3 Specialskoleförordningen (SFS 1995:401) 9 kap 7 4(6)

5 Det totala antalet Lärarförbundsanslutna i de tre undersökta myndigheterna är knappt 600 personer. Att höja samtligas löner med kronor i månaden skulle kosta 72 miljoner kronor per år, fördelat med 60 miljoner på Utbildningsdepartementet och 12 miljoner på Socialdepartementet. Det motsvarar 1,3 promille av det totala anslaget för utbildning och universitetsforskning respektive 0,2 promille av anslaget för hälsovård, sjukvård och social omsorg i budgetpropositionen för Jan Björklund har makt över lärarlönerna Utbildningsminister Jan Björklund pratar ofta om att lärarna har alltför låga löner. Lika ofta beklagar han att han tyvärr inte har något som helst inflytande över lönesättningen. Den ligger i händerna på landets kommuner och de fristående skolorna. Underförstått är att med staten som skolhuvudman skulle det bli andra bullar. Men för de lärare som idag är anställda inom någon av de statliga skolmyndigheterna eller inom Statens institutionsstyrelse, är det inte så. Deras medellöner är lika låga eller lägre. Utbildningsministern brukar uppmana Sveriges kommuner att skärpa sig i lönefrågan. Den uppmaningen bör Jan Björklund också rikta till sig själv och den regering som skulle kunna höja de statligt anställda lärarnas löner. 5(6)

6 Är det bättre i staten? I denna rapport jämför vi översiktligt lönerna för statligt anställda lärare med deras kommunalt anställda kollegor. Slutsatserna är att: Lärare är felavlönade oavsett om de är anställda i statliga, kommunala eller fristående skolor. De statligt anställda lärarna har lika låga eller sämre löner än sina kommunalt anställda kollegor. Detta trots att de befinner sig i verksamheter som kräver olika former av specialistkompetens utöver lärarutbildningen. Utbildningsminister Jan Björklund talar ofta om högre lärarlöner och att kommunerna borde skärpa sig. Här finns möjligheter att påverka redan idag. Jan Björklund borde se till att staten blir ett föredöme genom att satsa på lärarlönerna! Segelbåtsvägen 15 Box Stockholm Telefon lararforbundet.se kansli@lararforbundet.se