Ung novis eller gammal och vis? en kartläggning av kompetens hos personal som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga
Socialstyrelsen klassificerar sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Lägesbeskrivning. Det innebär att den innehåller redovisning och analys av kartläggningar och andra former av uppföljning av lagstiftning, verksamheter, resurser mm som kommuner, landsting och enskilda huvudmän bedriver inom hälso- och sjukvård, socialtjänst, hälsoskydd och smittskydd. Den kan utgöra underlag för myndighetens ställningstaganden och ingå som en del i större uppföljningar och utvärderingar av t.ex. reformer och fördelning av stimulansmedel. Socialstyrelsen svarar för innehåll och slutsatser. Artikelnr 2007-131-31 Publicerad www.socialstyrelsen.se, april 2007 2
Förord Socialstyrelsen har kartlagt kompetensen för personer som arbetar med att utreda eller följa upp ärenden som rör barn och unga enligt socialtjänstlagen (2001:45) eller lagen om vård av unga (1990:52). Kompetens är dock inte ett entydigt begrepp som är lätt att mäta. I denna studie har kompetens avgränsats till att avse personalens erfarenhet, utbildning och rörlighet. Socialstyrelsen har under flera år arbetat med att förtydliga vilken kompetens som behövs för att arbeta med handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga. Det har resulterat i en kunskapsöversikt och ett allmänt råd om personalens kompetens. I dessa dokument slås fast att myndighetsutövning med barn och unga hör till det mest komplexa och krävande sociala arbetet, vilket ställer höga krav på personalens kunskaper, färdigheter och förhållningssätt. Rapporten har författats av utredarna Gunnel Hedman Wallin och Annika Öquist. Utredaren Anna Flöjte har deltagit i kartläggningsdelen och statistikern Anna Hagman svarar för de statistiska metoderna. Arbetet har genomförts i samarbete med projektet Kompetensbeskrivningar för socialtjänstpersonal som leds av Monica Norrman. Ett stort antal personer som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga har tagit sig tid att besvara enkäten. Ett stort tack till er alla. Inger Widén Cederberg Enhetschef Individ och familjeenheten Socialtjänstavdelningen 3
4
Innehåll Förord...3 Inledning...7 Bakgrund...7 Syfte...8 Resultat...10 Hela gruppen...10 Resultat utifrån befattningar...14 Resultaten i korthet...18 Kommentarer...19 Könsfördelning...19 Grundutbildning...19 Vidareutbildning...20 År i yrket...21 Rörlighet...22 Slutkommentar...22 Referenser...25 Bilagor...27 Kvalitetsdeklaration av statistiska metoder...34 Inledning...34 Datainsamling...34 Statistikens innehåll...34 Tillförlitlighet...35 5
6
Inledning Arbetet med barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa, och deras familjer, är ett av socialtjänstens svåraste uppdrag. Uppgiften att utreda, besluta om och följa upp insatser som rör barn och unga enligt socialtjänstlagen 2001:45 (SoL) och lagen 1990:52 med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) kräver särskilda kunskaper och ett professionellt förhållningssätt. Personalens kompetens är en viktig förutsättning för en god kvalitet i det sociala arbetet och 1998 infördes en paragraf i socialtjänstlagen om att det för utförande av socialnämndens uppgifter ska finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet (3 kap 3 SoL). Bakgrund Socialstyrelsen arbetar sedan flera år med frågor kring socialtjänstens kunskapsuppbyggnad, för att insatserna i större utsträckning ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet. Hösten 2001 fick Socialstyrelsen regeringens uppdrag att skapa programmet Nationellt stöd för kunskapsutveckling inom socialtjänsten, 1 och syftet var att åstadkomma en närmare koppling mellan utbildningen, forskningen och det sociala arbetet i praktiken. Kompetensbeskrivningar för socialtjänstpersonalen 2 var ett av delprogrammen, där utgångspunkten var att förtydliga vilka krav som klienterna och brukarna kan ställa på de professionella yrkesutövarnas kunskaper, färdigheter och förhållningssätt. Det första området som programmet berörde var vilken utbildning och erfarenhet som är lämplig för att arbeta med ärenden som rör barn och unga i utsatta situationer. Kompetensbeskrivningen grundar sig på lagstiftning, forskningsresultat, utvärderingar och tillsyner samt etiska principer. Den förtydligar också vad som menas med kompetens. I beskrivningen sammanfattas en lämplig kompetens på detta sätt: Relevant grundutbildning, det vill säga socionomexamen. Fördjupade kunskaper om socialt arbete med barn och unga i utsatta situationer. Det innebär erfarenhet och fördjupat praktiskt kunnande samt fördjupade teoretiska kunskaper. Personlig lämplighet och ett etiskt förhållningssätt. 3 1 Förslag till program för Nationellt stöd för kunskapsutveckling inom socialtjänsten. SoSrapport 2000:12. Socialstyrelsen 2003-03-12 2 Socialt arbete med barn och unga i utsatta situationer. Förslag till kompetensbeskrivningar. Socialstyrelsen 2004-110-5 3 A.a 7
Flera undersökningar som genomfördes inom regeringsuppdraget 4 visar att kommunerna också vill anställa personer med socionomexamen för arbetet med att handlägga och följa upp ärenden som rör barn och unga. Undersökningarna visar dessutom att det är önskvärt att personalen har en specialiserad vidareutbildning för att hantera arbetets komplexitet. 5 Utifrån lagstiftningen och kompetensbeskrivningen för socialtjänstens personal gav Socialstyrelsen hösten 2006 ut ett allmänt råd om personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga (bilaga 1) 6. Enligt det allmänna rådet bör denna personal ha socionomexamen och minst ett års yrkeserfarenhet inom socialt arbete. Den personal som saknar erfarenhet av arbetet bör få introduktion och stöd. I det allmänna rådet beskrivs också de kunskapsområden som bedöms som allra viktigast för att personalen självständigt ska kunna handlägga och följa upp ärenden. 7 Inom dessa områden behöver handläggarna ha både teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter. Vidare läggs vikt vid personalens förhållningssätt och bemötande. Genom vidareutbildningar på magisternivå bör personalen successivt och planerat fördjupa sina kunskaper inom de olika områdena, till exempel samtal med barn, barns och ungas utveckling och systematiska analys- och bedömningsinstrument. Under tiden kompetensutvecklingsarbetet pågått har det från olika håll kommit signaler om bristande kontinuitet och stor rörlighet i arbetsgrupperna. I Socialstyrelsens kontakter med kommuner och andra samarbetspartners har även framförts en oro över att det är de minst erfarna som får ansvaret för att utreda och följa upp ärenden enligt SoL och LVU. Socialstyrelsen ville få en nationell bild över kompetensen hos personerna som arbetar med dessa arbetsuppgifter för barn och unga, men även få en bild av vilken kontinuitet som råder i arbetsgrupperna. Därför beslutade myndigheten att genomföra en enkätundersökning. Syfte Syftet med kartläggningen är att få en nationell bild av kompetensen hos de personer som arbetar med att utreda eller följa upp ärenden som rör barn och unga enligt SoL eller LVU. För att få en uppfattning om kontinuiteten inom arbetsområdet innehåller enkäten även en fråga om hur lång tid personen varit i sin nuvarande arbetsgrupp. 4 För en kunskapsbaserad socialtjänst. Redovisning av ett regeringsuppdrag åren 2001 2003. Socialstyrelsen 2004-131-11 och Perspektiv på kunskapsutveckling inom socialtjänsten. Socialstyrelsen 2003-110-17 5 A.a 6 Personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga SOSFS 2006:14 (S) 7 De kunskapsområden som tas upp är barns och ungas utveckling och behov, utredningsmetodik, samtalsmetodik, samverkan, regelverk och rättsutveckling, insatser och dess effekter samt uppföljning och utvärdering. 8
Avgränsningar Kompetens är inte ett entydigt begrepp som är lätt att mäta. Detta framgår även av den ovan nämnda kompetensbeskrivningen och det allmänna rådet. Med lämplig kompetens menas där grundutbildning, fördjupade teoretiska kunskaper, praktiska färdigheter, personlig lämplighet och ett etiskt förhållningssätt. Allt går inte att mäta i en enkät men i denna studie ställdes frågor kring utbildning, vidareutbildning på högskolenivå och erfarenhet. Studiens genomförande Enkätundersökningen (bilaga 2) genomfördes under hösten 2006, och ett stratifierat obundet slumpmässigt urval av kommuner ingick i datainsamlingen. Samtliga personer som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga i de olika kommunerna ingick i urvalet och tillvägagångssättet var alltså ett stratifierat klusterurval. Enkäten riktades till personal som arbetar med utredning eller uppföljning av ärenden som rör barn och unga enligt SoL eller LVU, hädanefter benämnt som myndighetsutövning för barn och unga. Utskicket sändes till individ- och familjeomsorgens chef eller motsvarande, för vidarebefordran till den som leder arbetet för de nämnda medarbetarna. Arbetsledarna i sin tur ombads att dela ut enkäten till samtliga medarbetare och efter ifyllandet samla in enkäterna och skicka dem till Socialstyrelsen. Svarsfrekvensen var inledningsvis låg men efter påminnelser per e-post och telefon blev svarsfrekvensen cirka 70 procent. Ett bortfall på 30 procent är relativt stort, och därför måste resultaten tolkas med viss försiktighet. Om de kommuner och handläggare som inte har besvarat enkäten skiljer sig från de svarande finns ett bortfallsfel som kan vara betydande och som inte går att beräkna. Vid resultatframställningen har statistiska metoder använts för att beräkna resultatet till riksnivå. En mer detaljerad beskrivning finns i bilaga 3, Kvalitetsdeklaration av statistiska metoder. Enkäten För att fånga delar av personalens kompetens innehåller enkäten frågor om personernas högsta genomförda utbildning, all vidareutbildning på högskolenivå som är relevant för socialt arbete med barn och unga, samt yrkesverksam tid inom socialt arbete och med myndighetsutövning för barn och unga. För att få en bild av personalrörligheten ingick även en fråga om hur länge personen arbetat i sin nuvarande arbetsgrupp. Resultatredovisning I nästa avsnitt redovisas resultatet från kartläggningen, mätt i genomförd utbildning och yrkesverksam tid. Resultaten redovisas både för gruppen i sin helhet och utifrån personalens olika befattningar. 9
Resultat Enkäten besvarades av 1 253 personer som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga. Svaren kommer från 132 arbetsgrupper fördelade på 84 kommuner. I redovisningen har resultaten beräknats till riksnivå. Resultaten visar inga skillnader mellan stora och små kommuner. Hela gruppen Diagram 1 visar fördelningen mellan olika befattningar inom arbetsfältet. Fyra kategorier har använts i kartläggningen: socialsekreterare, utredare eller handläggare (hädanefter används socialsekreterare som benämning för den kategorin), arbetsledare eller chef, familjehemssekreterare och annan befattning. Diagram 1. Fördelning mellan olika befattningar 8% 7% 8% Socialsekreterare Familjehemssekreterare Arbetsledare eller chef Annan 77% Män och kvinnor Av de personer som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga är 90 procent kvinnor och 10 procent män. Det går inte att utläsa några statistiskt säkerställda skillnader mellan mäns och kvinnors befattningar, även om det finns vissa tendenser. Det är vanligare att cheferna är män, och uppskattningsvis tolv procent av männen har en arbetsledande befattning mot sju procent av kvinnorna. Fem procent av männen arbetar som familjehemssekreterare jämfört med nio procent av kvinnorna. 10
Det syns inga större skillnader mellan män och kvinnor när det gäller andelen som har genomgått en fort- eller vidareutbildning på högskolenivå och som är relevant för arbetet med barn och unga. 41 procent av männen och 42 procent av kvinnorna uppger att de har genomgått en sådan utbildning. Ålder I hela gruppen är åldersspridningen relativt jämn. Nästan hälften är 40 år eller yngre, och en nästan lika stor andel är mellan 41 och 60 år. I diagram 2 redovisas åldersfördelningen för gruppen. Diagram 2. Åldersfördelning 51-60 år 20% 61+ år 5% -30 år 18% 31-40 år 29% 41-50 år 28% Utbildning För att få en bild av utbildningsnivån för gruppen ställdes frågor om högsta genomförda utbildning, fort- eller vidareutbildning som är relevant för arbetet med barn och unga, samt ifall vidareutbildningen omfattar magisterexamen inom socialt arbete. Frågan om fort- eller vidareutbildningar avgränsades till att endast gälla högskoleutbildningar inom socialt arbete och som var relevanta för arbetet med barn och unga. Flera kommuner har dock påpekat att personalen har genomgått andra fort- och vidareutbildningar som inte fångades av kartläggningen. Nästan samtliga (97 procent) som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga har en universitetsutbildning som är tre år eller längre. Det är små skillnader i utbildningsnivå mellan åldrarna men något fler av dem som är under 30 år har en universitetsutbildning som är tre år eller längre (99 procent) jämfört med dem i åldrarna 51 60 år (93 procent). 84 procent har en socionomexamen, och andelen är ungefär lika mellan de olika befattningarna. Däremot är de yngre i någon högre grad socionomer (87 procent) och i åldersgruppen över 61 år är nästan lika många utbildade 11
socionomer (84 procent). Siffrorna får dock tolkas med försiktighet eftersom särskilt den äldre gruppen består av få personer. De som inte är socionomer har vanligtvis utbildningar i psykologi, sociologi och pedagogik. Knappt hälften (42 procent) har vidareutbildat sig på högskolenivå och 8 procent har tagit en magisterexamen i socialt arbete. Yrkeserfarenhet I kartläggningen har yrkeserfarenheten ringats in genom en tvådelad fråga: antal yrkesverksamma år inom socialt arbete, varav år med myndighetsutövning för barn och unga. Med socialt arbete menas allt arbete inom fältet, både öppenvård och myndighetsutövning såväl för barn och unga som för andra målgrupper. Yrkesverksam tid inom socialt arbete Merparten har flerårig erfarenhet av socialt arbete. Diagram 3 visar antalet yrkesverksamma år för gruppen inklusive myndighetsutövning och annat socialt arbete. En mindre andel, 7 procent, har mindre än ett års yrkesverksam tid inom socialt arbete. Diagram 3. Antal yrkesverksamma år inom socialt arbete 100 80 Procent 60 40 20 0 <1 år 1-3 år 4-6 år 7-9 år 10-19 år 20+ år Yrkesverksam tid inom myndighetsutövning för barn och unga Av de personer som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga har 40 procent ägnat tre år eller mindre till arbetsområdet. Omkring 10 procent har arbetat mindre än ett år, och knappt en tredjedel har arbetat tio år eller mer. I diagram 4 redovisas antalet yrkesverksamma år med myndighetsutövning för barn och unga. 12
Diagram 4. Antal yrkesverksamma år med myndighetsutövning för barn och unga 100 80 Procent 60 40 20 0 <1 år 1-3 år 4-6 år 7-9 år 10-19 år 20+ år Resultaten visar också att det finns en grupp, närmare 40 procent, som saknar erfarenhet från annat socialt arbete än myndighetsutövning för barn och unga, se diagram 5. Deras yrkesverksamma tid inom socialt arbete sammanfaller helt med det antal år de arbetat med myndighetsutövning för barn och unga. Det förefaller vara ett förhållande som har gällt och fortfarande gäller. Både bland dem som arbetat något enstaka år och bland dem med lång yrkesverksam tid finns det personer som saknar erfarenhet från annat socialt arbete än myndighetsutövning för barn och unga. Diagram 5. Erfarenhet från annat socialt arbete än myndighetsutövning för barn och unga 38% 62% Saknar erfarenhet Har erfarenhet från annat socialt arbete 13
Tid i nuvarande arbetsgrupp Enkätresultaten visar inte hur stabila arbetsgrupperna är över tid, men en viss bild av personalens rörlighet får vi genom svaren på frågan om hur lång tid man varit i sin nuvarande arbetsgrupp. Närmare 60 procent har arbetat mindre än 3 år i sin nuvarande arbetsgrupp. Se diagram 6. Diagram 6. Antal år i nuvarande arbetsgrupp Procent 100 80 60 40 < 1 år 1-3 år >3-10 år > 10 år 20 0 Socialsekreterare Familjehemssekreterare Arbetsledare/chef Annan Hela gruppen Resultat utifrån befattningar Av resultaten syns vissa skillnader mellan de olika befattningarna, till exempel när det gäller rörlighet, åldrar, vidareutbildning och yrkeserfarenhet, faktorer som vi här redovisar särskilt. Tid i nuvarande arbetsgrupp Diagram 6 ovan visar att rörligheten är störst bland socialsekreterarna. Två tredjedelar av socialsekreterarna har jobbat tre år eller mindre, och mer än en fjärdedel (26 procent) har arbetat mindre än ett år i samma arbetsgrupp. Drygt hälften (53 procent) av familjehemssekreterarna har varit i samma arbetsgrupp i 3 år eller mindre. Av arbetsledarna har drygt hälften (52 procent) varit i samma arbetsgrupp mer än 3 år, varav 20 procent arbetat över 10 år i sin nuvarande arbetsgrupp. Huruvida personen har varit arbetsledare under hela tiden eller inledningsvis haft en annan befattning inom arbetsgruppen framgår dock inte av kartläggningen. Gruppen annan befattning skiljer sig från de övriga befattningarna på så sätt att mer än två tredjedelar (69 procent) har varit mer än 3 år i sin nuvarande arbetsgrupp. Jämför detta med till exempel socialsekreterarna där endast 34 procent har jobbat i samma arbetsgrupp så länge. Det är tänkbart att 14
en del av befattningarna som ryms inom kategorin annan kan vara alternativa karriär- och utvecklingsvägar för personer som arbetar med myndighetsutövning med barn och unga. Orsakerna till personalrörligheten har emellertid inte efterfrågats i kartläggningen. Åldrar Diagram 7 visar åldersfördelningen för de olika befattningarna. Socialsekreterargruppen har en större andel yngre personer jämfört med de andra befattningarna. Diagram 7. Åldersfördelning för olika befattningar 100 80 Socialsekreterare Familjehemssekreterare Arbetsledare/chef Annan Procent 60 40 20 0-30 år 31-40 år 41-50 år 51-60 år 61+ år Socialsekreterare Den vanligaste befattningen är socialsekreterare, utredare eller handläggare. 90 procent är kvinnor. Kartläggningen ger dock inte svar på om andelen kvinnor är lika stor i barn- och familjegrupperna som i ungdomsgrupperna, eller om det ser olika ut. Nästan en fjärdedel av socialsekreterarna är under 30 år och drygt 80 procent är 50 år eller yngre. Drygt en tredjedel (35 procent) av socialsekreterarna har vidareutbildat sig på högskolenivå. Nästan hälften av dem har läst 10 poäng eller mindre. Se diagram 8. 15
Diagram 8. Fort- eller vidareutbildning inom socialt arbete på högskolenivå Procent 100 80 60 40 20 Ingen vidareutbildning 1-5 poäng 6-10 poäng 11-20 poäng 21-40 poäng 0 Socialsekreterare Familjehemssekreterare Arbetsledare/chef Annan befattning Fler än 40 poäng Arbetet som socialsekreterare med myndighetsutövning för barn och unga har för många, 43 procent, varit ingångsjobbet i socialt arbete. För knappt 10 procent av de nya socialsekreterarna, dvs. de som jobbat mindre än ett år, har arbetet med myndighetsutövning rörande barn och unga varit det första jobbet inom området. Av socialsekreterarna uppger omkring 40 procent att de har tio års yrkeserfarenhet eller mer inom socialt arbete. Nästan hälften av socialsekreterarna har arbetat med myndighetsutövning för barn och unga i tre år eller mindre. Se diagram 9. Diagram 9. Yrkesverksam tid med myndighetsutövning 100 Procent 80 60 40 20 <1 år 1-3 år 4-6 år 7-9 år 10-19 år 20+ år 0 Socialsekreterare Familjehemssekreterare Arbetsledare/chef Annan befattning 16
Familjehemssekreterare Av familjehemssekreterarna är 94 procent kvinnor, och mer än hälften (63 procent) är 51 år eller äldre. Familjehemssekreterarna är den grupp där flest (71 procent) har genomgått någon vidareutbildning inom socialt arbete på högskolenivå. Se diagram 8. Merparten av familjehemssekreterarna har lång erfarenhet av socialt arbete och av myndighetsutövning för barn och unga. Tre av fyra har arbetat mer än 10 år inom området. Dessutom har mer än hälften av familjehemssekreterarna mer än 10 års erfarenhet av arbete med myndighetsutövning för barn och unga. Se diagram 9. Arbetsledare Av arbetsledarna är 85 procent kvinnor och 15 procent män. Andelen män är högre inom arbetsledargruppen jämfört med inom de övriga befattningarna. Närmare två tredjedelar (63 procent) av dem som är arbetsledare är 51 år eller äldre. Resultaten visar att 62 procent av arbetsledarna har genomgått någon vidareutbildning, jämfört med 35 procent av socialsekreterarna. En femtedel har läst mer än 40 poäng. Se diagram 8. Arbetsledarna har mångårig yrkeserfarenhet av socialt arbete och av myndighetsutövning inom barn- och ungdomsvården. Nästan samtliga (96 procent) har mer än 10 års erfarenhet av socialt arbete och ingen med befattningen arbetsledare har mindre än 3 års erfarenhet. Av diagram 9 framgår att majoriteten (65 procent) har arbetat mer än 10 år med myndighetsutövning rörande barn och unga. Annan befattning Sju procent uppger att de har annan befattning, men arbetar med myndighetsutövning för barn och unga. I svaren anges ett tjugotal alternativa benämningar på befattningar. De vanligast förekommande är metodhandledare, utvecklingsledare, utredningshandledare, 1:e socialsekreterare, gruppledare, samordnare, mottagningssekreterare eller fältassistent. Nästan alla är kvinnor (92 procent) och majoriteten (62 procent) är 50 år eller yngre. Något mer än hälften (55 procent) har genomgått någon forteller vidareutbildning på högskolenivå. De som ingår i gruppen är huvudsakligen personer med lång erfarenhet av socialt arbete och myndighetsutövning för barn och unga. Drygt 90 procent har arbetat fyra år eller längre inom området. 17
Resultaten i korthet Vanligaste befattningen för dem som arbetar med att utreda och följa upp ärenden som rör barn och unga är socialsekreterare, utredare eller handläggare. Merparten (90 procent) som arbetar inom området är kvinnor. 97 procent har en universitetsutbildning på 3 år eller längre. 84 procent har socionomexamen. Knappt hälften har vidareutbildat sig på högskolenivå. 8 procent har tagit magisterexamen inom socialt arbete. 40 procent har arbetat 3 år eller mindre med myndighetsutövning för barn och unga. Av socialsekreterarna har nära hälften arbetat 3 år eller mindre med myndighetsutövning för barn och unga. Drygt 60 procent har varit mindre än 3 år i sin nuvarande arbetsgrupp. 18
Kommentarer Kartläggningen ger en nationell bild över kompetensen hos den personal som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga vid undersökningstillfället hösten 2006. I kartläggningen avgränsas kompetens till att omfatta grundutbildning, vidareutbildning på högskolenivå och erfarenhet. För att få en bild av kontinuiteten i arbetsgrupperna ställdes också en fråga om hur länge man arbetat i sin nuvarande arbetsgrupp. I följande avsnitt kommenteras några av resultaten. Könsfördelning Kvinnor är överrepresenterade inom den offentliga sektorn och inom hela individ- och familjeomsorgen är andelen kvinnor 78 procent. 8 Även denna kartläggning bekräftar bilden. Kvinnorna överväger särskilt stort i arbetet med barn och unga, mer än inom den övriga individ- och familjeomsorgen. Samtidigt som personalen främst består av kvinnor är en större andel av männen beslutsfattare, vilket kan påverka hur socialtjänstens verksamhet utformas för manliga respektive kvinnliga brukare. 9 Det saknas dock kunskap om detta, och studier och forskning inom området vore intressant. Grundutbildning Så gott som samtliga som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga har en grundutbildning på mer än 3 år på högskolenivå, och 84 procent har en socionomexamen. Resultatet ligger i linje med det allmänna råd om personalens kompetens som Socialstyrelsen publicerade 2006. 10 I rådet framgår att alla som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga bör ha socionomexamen. I dagsläget finns det dessutom gott om socionomer i landet. Antalet utbildningsplatser på socionomprogrammet har utökats de senaste åren, vilket troligen innebär att tillgången på socionomer kommer att vara god även i framtiden. Som nämndes inledningsvis vill kommunerna också anställa socionomer till dessa arbetsuppgifter. Sammantaget är det inget som tyder på att antalet socionomer inom detta arbetsfält skulle minska de närmaste åren, utan snarare tvärtom. Detta är också önskvärt eftersom kartläggningen visat att 16 procent av personalen som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga saknar socionomexamen. 8 Jämställd socialtjänst? Könsperspektiv på socialtjänsten. Socialstyrelsen 2004-103-2 9 A.a 10 Personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga SOSFS 2006:14 (S) 19
Vidareutbildning Enligt 3 kap. 3 SoL ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet för att utföra socialnämndens uppgifter. I Socialstyrelsens allmänna råd 11 står det: Personalen bör genom vidareutbildning på magisternivå successivt och planerat fördjupa sina kunskaper inom området, till exempel samtal med barn, barns och ungas utveckling och systematiska analys- och bedömningsinstrument. Kunskaperna inom yrkesområdet behöver ständigt uppdateras eftersom nya krav hela tiden ställs på verksamheterna. Social barnavård är ett av de områden inom socialt arbete där det finns mest forskning, och förutsättningarna för att bedriva ett kunskapsbaserat arbete har ökat under senare år. Kartläggningen visar dock att det i dag är långt mellan det allmänna rådets rekommendationer kring vidareutbildning och den verkliga situationen bland dem som arbetar med myndighetsutövning för barn och unga. Mindre än hälften har vidareutbildat sig efter grundutbildningen, och av dessa är det en betydande andel som endast har några få högskolepoäng. Det finns dock spår av kontinuerligt lärande. Grupperna arbetsledare eller chef, familjehemssekreterare och annan befattning är äldre än socialsekreterarna och har i högre utsträckning vidareutbildat sig. Dessa yrkesgrupper har också tagit fler akademiska poäng än socialsekreterarna. Det kan möjligen indikera att vissa har möjlighet att fylla på med kunskap över tid. Däremot visar inte kartläggningen om vidareutbildningen möjliggör en karriär eller om det är när man blir exempelvis arbetsledare som man får möjlighet att vidareutbilda sig. Socialsekreterargruppen är dock den största gruppen i kartläggningen och av dem saknar drygt 60 procent helt vidareutbildning. Detta visar att det finns ett stort behov av vidareutbildning på magisternivå för gruppen. Kartläggningen har inte efterfrågat vidareutbildningar som ligger utanför högskolan, och flera kommuner har lyft fram att de erbjuder sin personal andra utbildningar av varierande omfattning. Det kan röra sig om allt från endagarsutbildningar till omfattande utbildningssatsningar över flera år. Dessa utbildningar är ofta metodinriktade och övar den praktiska färdigheten på olika sätt, vilket också är en viktigt led i personalens kompetensutveckling. Kvaliteten på den mångfald av kurser och utbildningar som erbjuds inom det sociala arbetsområdet är dock varierande och i många fall svår att bedöma. Komplexiteten i det sociala arbetet med barn och unga ställer krav på att socialarbetaren kan göra komplicerade bedömningar och avvägningar. Socialarbetaren måste kunna arbeta på ett självständigt och korrekt sätt, både för att bedöma barns behov och för att bedöma vilken insats som är lämplig. Den formella utbildningen ger främst en teoretisk kunskapsgrund med 11 Personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga SOSFS 2006:14 (S) 20
inslag av färdighetsträning men är inte skräddarsydd för att arbeta med social barnavård. En tillräcklig kunskapsgrund kan knappast uppnås utan en specialiserad vidareutbildning som ställer mer djupgående kunskapskrav än vad en grundutbildning kan göra. 12 En yrkesträning som kombinerar teoretisk fördjupning på högskolenivå med färdighetsträning inom arbetsfältet behövs för att uppnå den kunskaps- och kompetensnivå som krävs för arbetet med socialtjänstens utsatta barn och ungdomar och deras familjer. År i yrket Enligt Socialstyrelsens allmänna råd 13 bör personalen ha minst ett års erfarenhet från annat socialt arbete när de börjar arbeta med dessa arbetsuppgifter. Resultaten visar dock att nästan 40 procent saknade tidigare yrkeserfarenhet inom socialt arbete när de började arbeta med myndighetsutövning för barn och unga. Det har således genom åren varit möjligt att börja arbeta med myndighetsutövning för barn och unga utan tidigare erfarenhet av socialt arbete. En inte helt obetydlig andel (10 procent) av socialsekreterarna är att betrakta som helt oerfarna eftersom de inte har någon tidigare erfarenhet av socialt arbete och har arbetat mindre än ett år med myndighetsutövning. Om flera av dessa arbetar i samma arbetsgrupp kan belastningen på de mer erfarna bli hög och kvaliteten på arbetet riskerar att sjunka. Som framgår av Socialstyrelsens allmänna råd 14 bör personer som saknar erfarenhet och är nya i yrket få en introduktion och stöd för att successivt kunna ta ansvar för ärenden. Detta förutsätter att det finns stöd från arbetsledningen och tillgång till erfarna kollegor som kan handleda och vägleda den nyanställda kollegan på ett lämpligt sätt. Tidigare undersökningar har visat att kommunerna ofta har ambitionen att ge de nyanställa en planerad introduktion, en mentor och successivt mer ansvar, men att det sällan finns fastställt i en skriftlig policy. 15 För den erfarna socialsekreteraren kan mentorskap och handledning till nya kollegor antagligen också vara en stimulerande uppgift som bidrar till den egna utvecklingen. En förutsättning är dock att nyrekryteringarna inte sker oupphörligen, för då kommer uppgiften i stället att bli en arbetsbörda och ett hinder för utvecklingen av arbetet. Resultatet visar att nästan hälften av socialsekreterarna har jobbat tre år eller mindre med myndighetsutövning för barn och unga. Riktigt lång erfarenhet, mer än tio år, har bara en femtedel av socialsekreterarna. Möjligtvis finns de erfarna socialsekreterarna även inom gruppen annan befattning där hälften har mer än tio års erfarenhet inom området. Arbetsledarna är de med längst erfarenhet av myndighetsutövning för barn och unga, cirka 70 procent har arbetat mer än tio år med dessa arbetsuppgifter. 12 Socialt arbete med barn och unga i utsatta situationer förslag till kompetensbeskrivningar, Socialstyrelsen 2004 13 Personalens kompetens vid handläggning och uppföljning av ärenden som rör barn och unga SOSFS 2006:14 (S) 14 A.a 15 För en kunskapsbaserad socialtjänst. Socialstyrelsen 2004 21