Carnegiekrisen Kriskommunikation i politik och finans: På lika villkor?

Carnegiekrisen Kriskommunikation i politik och finans: På lika villkor?

Carnegiekrisen Kriskommunikation i politik och finans: På lika villkor? Laila Naraghi

Titel: Carnegiekrisen, Kriskommunikation i politik och finans: På lika villkor? Utgiven av: Försvarshögskolan Omslagsfoto: Scanpix CRISMART vol 35 Författare: Laila Naraghi Försvarshögskolan Mångfaldigandet av innehållet i denna bok är enligt lagen om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av Försvarshögskolan. Bokens innehåll har granskats och godkänts av CRISMART. Tryck: Elanders i Vällingby 2008 58180 Upplaga: 700 ex. ISBN: 978-91-85401-97-0 ISSN: 1650-38566 För mer information om Försvarshögskolans publikationer, kontakta oss på telefonnummer 08-553 42 500 eller besök vår hemsida www.fhs.se/publikationer.

Innehåll Tillkännagivanden...7 Executive Summary...9 1. Inledning...11 1.1 Ekonomins infrastruktur...11 1.2 Kommunikation i kriser...12 1.3 Krisen på Carnegie...14 2. Presentation av frågeställning...19 2.1 Val av litteratur...20 3. Metod...23 3.1 Ett ramverk för kriskommunikativ förmåga...23 3.2 Specificering av problem och forskningsmål...24 3.3 Utvecklingen av en forskningsstrategi: specificering av variabler 25 3.4 Val av fall...29 3.5 Beskrivning av variationen i variablerna...30 3.6 Formulering av faktakrav och allmänna frågor...30 4. Definition: kriskommunikativ förmåga...33 4.1 Teoretisk definition...33 4.2 Operationell definition...34 5. Carnegiekrisen 8 maj till 8 oktober 2007...41 5.1 Carnegie offentliggör tradingproblematiken...41 5.2 Carnegie granskas av FI och börsen...42 5.3 Carnegie offentliggör reviderade beräkningar och gör polis-. anmälan...43 5.4 Carnegie viker sig för pressen om bonusar...43

5.5 Carnegie kommenterar inte stämningarna mot bolaget...44 5.6 Carnegie svarar regeringen...46 5.7 Carnegieledningen avstår bonus och kallar till extrastämma...47 5.8 Vd sitter kvar, redovisar rapporten för det andra kvartalet...48 5.9 Carnegie genomför extrastämma...48 5.10 Carnegies svar till FI...49 5.11 Carnegies ordförande lämnar...50 5.12 Carnegie i ny insideraffär...50 5.13 FI-rapport presenteras, vd avgår...51 5.14 Carnegie lämnar regeringsuppdrag...52 5.15 Tre anmälningar och en sista avgång...53 6. Analys...55 6.1 Faktorer som påverkar effektiviteten i aktörers kris-. kommunikation...55 6.2 Källor till trovärdighet...60 6.3 Meaning making-strategier...62 7. Implikationer...69 7.1 Boins et. al. antaganden...69 7.2 Att mäta trovärdighet...75 7.3 Samhällets krisberedskap...79 7.4 Carnegie och finanssektorn...81 8. Slutsatser...85 9. Bibliografi...89 9.1 Litteratur...89 9.2 Rapporter, utredningar och dylikt...90 9.3 Pressklipp...91 9.4 Övriga tryckta media...98 9.5 Internet...99 9.6 Intervjuer...99 9.7 Pressmeddelanden...99

Tillkännagivanden Denna studie har varit en lärorik resa och jag vill rikta ett stort tack till alla som har gjort den möjlig. Jag vill särskilt uppmärksamma Dan Hanséns inspirerande handledning, liksom all den tid och information som Andreas Koch har tillhandahållit. Utan detta hade studien inte varit möjlig. Detsamma gäller Eric Sterns engagemang för undersökningen och Krisberedskapsmyndighetens generösa finansiella stöd till studien. Jag vill naturligtvis också tacka hela CRISMART som bidragit dels med viktiga synpunkter, dels med en stimulerande miljö som det har varit givande att få ta del av. Också mina studiekamrater vid Försvarshögskolan vill jag tacka för hjälpsamma diskussioner, och då särskilt Ann-Sofie Hellgren för hennes värdefulla opponering. Vänner och bekanta har också varit generösa med sin tid i form av läsning och diskussion. Tack till Björn Elmbrant, Martin Gemzell, Zoran Matic och Mikael Walther. Avslutningsvis vill jag rikta ett speciellt tack till min familj och släkt: mamma, Mariam, Göte, pappa, morfar och mormor, mostrar, morbröder och kusiner. Allihop som gett mig förkärleken till att lära mig nya saker. För utan detta skulle studien inte ha varit möjlig från första början. Laila Naraghi Stockholm, augusti 2008

Executive Summary The connection between the political sphere and financial sector has essentially become one of mutual interdependence. Correspondingly, heightened public interest in the financial sector has resulted in demands on actors in this arena becoming more and more similar to those put upon political actors. Consequently, it is of great relevance to study how political and financial actors react in crises. Communication and credibility are central principles in both politics and the finance world. According to Boin, t Hart, Stern and Sundelius, an actor s crisis communication skills play a decisive role in determining an actor s level of credibility. In The Politics of Crisis Management: Public Leadership under Pressure they describe how the crisis communication capacity influences actors credibility in the political context. According to the Swedish financial sector s Voluntary Forum for Public- Private Collaboration (FSPOS), the investment bank Carnegie is an important actor for the robustness of the financial sector. In May 2007, it was revealed that the company had grossly overestimated its profits. At that point and in the months that followed, Carnegie found itself in a crisis. This report focuses on how the central aspects of crisis communication as discussed by Boin, t Hart, Stern and Sundelius can help explain the issue of Carnegie s credibility in the beginning of October 2007. The study contributes to the accumulation of knowledge on the pertinent subject of communication in crises.

1. Inledning Politik och ekonomi är nära sammanflätade. Ekonomiska faktorer har stor inverkan på politikens utformning samtidigt som politikens inriktning påverkar ekonomins förutsättningar. Gränsen mellan politik och ekonomi är knappast knivskarp. Det påverkar samhället. 1.1 Ekonomins infrastruktur Den finansiella sektorn är av särskild betydelse för ekonomi och samhälle. Statens Offentliga Utredningar 2003:22 slår fast att de finansiella företagens produktion är nödvändig för att andra aktörer ska kunna bedriva sin verksamhet och denna produktion liknas vid ekonomins infrastruktur, jämförbar med kommunikationssystem och energiförsörjning. 2 Utredningen menar att finansiella störningar, vare sig det handlar om operativa problem, finansiella problem i enskilda institut eller bristande förtroende för marknaderna får snabbare och bredare genomslag både för de enskilda konsumenterna och för samhällsekonomin. Allt fler människor påverkas direkt av händelser på allt fler marknader. Detta är en på många sätt ny situation. 3 Det är ett resultat av att den finansiella sektorn har genomgått stora förändringar de senaste åren. Hur finanssektorn reagerar i kris kan påverka hela samhället. Med den finansiella sektorn, eller finanssektorn, avses den del av samhället som utgörs av de finansiella företagen och som är föremål för statens finansiella lagstiftning samt står under Finansinspektionens (FI) tillsyn. 2 Utredningen om Finansinspektionens roll och resurser (Fi 2002:8), SOU 2003:22, Stockholm, 2007, s. 23. 3 ibid., s. 9. ibid. 11

Carnegiekrisen Kriskommunikation i politik och finans: På lika villkor? Förutom finanssektorns inflytande kan även enskilda finansaktörer ha stor samhällspåverkan. Regeringen tar hjälp av enskilda finansaktörer för att fullgöra olika uppgifter, till exempel värdering av statens aktieportfölj. Sedan regeringen beslutat att sälja sina tillgångar i olika bolag har även enskilda finansbolag uppdragits att bidra med finansiell rådgivning. Vidare finns inom finanssektorn kvalificerade ledare och personal som rekryteras till departement och myndigheter. Politiken och finanssektorn är tätt sammanflätade. Samtidigt präglas politiken och finanssektorn ofta av olika förutsättningar. Inom politiken råder i stor utsträckning offentlighetsprincipen, som inte gäller i finanssektorn. Där finns däremot ett ständigt krav på ekonomisk avkastning som inte återfinns på samma sätt i politiken. Riksdag och regering får sitt förtroende från medborgarna medan finansföretagen styrs av bolagsstämmor och styrelser. Hur påverkas samhället av att politik och finanssektor är så olika? Vilka konsekvenser får det för samhällets krisberedskap när finanssektorn hamnar i en offentlig, politisk kontext? 1.2 Kommunikation i kriser Politiken och finanssektorn har dock det gemensamt att de båda är förtroendebranscher som i hög grad använder sig av kommunikation. Riksdagens och regeringens makt vilar på förtroendet instiftat genom allmänna val mellan olika partier som kommunicerar sina budskap. I finanssektorn baseras stora delar av ett bolags framgång på vilken trovärdighet det uppskattas ha, vilket påverkas av hur bolagets kommunikation värderas av andra i samband med till exempel kvartalsrapporter. Förtroende anses ofta vara själva grundbulten i finansbranschen. I kriser har aktörers sätt att kommunicera stor betydelse. I alla fall om man får tro Boin, t Hart, Stern och Sundelius som i The Politics of Crisis Management: Public Leadership under Pressure menar att förmågan att fånga allmänhetens uppmärksamhet och att ingjuta känslan av korrekthet och trovärdighet är grundläggande i en allt mer förmedlad kontext av krishantering. Krishantering handlar för beslutsfattarna inte bara om att göra rätt saker på själva platsen för krisen utan inkluderar även förmågan att kommunicera vad krisen handlar om och betyder. 7 I ljuset av detta, och av att förtroende och kommunikation Finansaktör definieras i denna rapport som de aktörer som finns inom finanssektorn, det vill säga de finansiella företag som är föremål för statens finansiella lagstiftning och som därmed står under FI:s tillsyn. Lindroth, J, Girigheten som skön konst, Komet, 03/2007, s. 28-31. 7 Boin, A, P t Hart, E Stern & B Sundelius, The Politics of Crisis Management Public Leadership under Pressure, Cambridge University Press, Cambridge, 2005, s. 69-72. 12

Inledning är centrala begrepp inom både politik och finanssektor, är det intressant att studera kriskommunikationens roll inom samhällets krishantering. I The Politics of Crisis Management: Public Leadership under Pressure skriver Boin et al. om fem utmaningar för politiska ledare som författarna menar finns inom ramen för krishantering. Det handlar om 1) Sense making (varseblivning), 2) Decision making (beslutsfattande), 3) Meaning making (skapande av betydelse), 4) Terminating (avslutning), och 5) Learning (lärande). I avsnittet om meaning making diskuterar författarna kriskommunikation och aktörers trovärdighet under kriser. Deras primära anspråk är att kriskommunikation utgör en avgörande skillnad för ledare mellan att ges och att förlora den medgivande konsensus som de behöver för att verkställa sina riktlinjer och understödja sitt rykte. Hur kriskommunikation sköts påverkar aktörens trovärdighet. 8 Författarna presenterar ett antal komponenter faktorer, källor och strategier som de menar påverkar en aktörs kriskommunikation. De skriver om politiska aktörer, både statliga och icke-statliga, 9 och söker ge en systematisk förståelse för de specifika utmaningar som kriskommunikation möter i politiska sammanhang. 10 Finansiella aktörer är inte av den typ politiska, offentliga aktörer som Boin et al. främst diskuterar. Det är ändå relevant att undersöka om Boins et al. förslag är applicerbara på finansaktörer. Detta eftersom kraven på dem blir allt mer lika kraven på politiska aktörer när de utsätts för ett ökat intresse från allmänheten, bland annat på grund av allmänhetens ökade aktieägande 11 och en företagsfokuserad ekonomijournalistik som har expanderat. 12 Huruvida samma mönster för kriskommunikation och trovärdighet, som enligt Boin et al. gäller politiska aktörer, även gäller finansiella, är därför relevant att undersöka. Den kriskommunikativa förmågan i finanssektorn är ett intressant ämne för statsvetare eftersom den kan få stora politiska konsekvenser. Politik och finanssektor påverkas av varandra, men påverkas de utifrån samma mönster? Kriskommunikationen i finanssektorn blir än intressantare att undersöka i ljuset av Finansinspektionens 13 (FI) rapport Finanssektorns krisberedskap. Målet med rapporten är att presentera myndighetens bild av finanssektorns krisbe- 8 Boin et al., op. cit., s. 70. 9 ibid., s. 72-78. 10 ibid., s. 70. 11 Synovate Temo, Aktieägandet i Sverige 2006, T-113440, Stockholm, 2007, s. 7. 12 Kainz Rognerud, K, Okritisk journalistik styrd av medierna, Dagens Nyheter, s. 6 (DN Debatt), 24 november 2007. Debattartikeln är baserad på artikelförfattarens magisteruppsats vid Stockholms universitet. 13 Finansinspektionen är en myndighet som övervakar företagen på finansmarknaden och har regeringens uppdrag att bidra till finanssektorns stabilitet och effektivitet samt verka för ett gott konsumentskydd. FI har tillsyn över 3700 olika finansiella aktörer, vidare är cirka 300 noterade bolag skyldiga att rapportera in viss information till myndigheten. (Vårt uppdrag, Finansinspektionen, KarlErik Lindgren AB, 2007). 13

Carnegiekrisen Kriskommunikation i politik och finans: På lika villkor? redskap samt att skapa förutsättningar för fortsatt krisberedskapsarbete inom sektorn, 14 rapporten berör dock inte frågan om finanssektorns kriskommunikativa förmåga. 1.3 Krisen på Carnegie Koncernen D. Carnegie & Co AB 15 är ett av Sveriges största finansbolag och har verksamhet inom Securities, Investment Banking, Asset Management och Private Banking. Bolaget erbjuder finansiella produkter och tjänster till nordiska och internationella kunder. 16 Det är noterat vid Stockholmsbörsen, är en av börsmedlemmarna 17 och har sitt huvudkontor i Stockholm. 18 Carnegie har kontor i åtta länder 19 och cirka 1100 anställda. 20 Stockholmsbörsen är den enda börs Carnegie är noterad vid, men bolaget bedriver aktiehandel även på andra börser. 21 2006 ökade nettovinsten med 52 procent till 1 013 miljoner kronor och de totala intäkterna uppgick till 4 475 miljoner kronor. 22 År 2000 fick Carnegie regeringens uppdrag att värdera statens bolag 23 och under innevarande mandatperiod utsågs bolaget till regeringens finansiella rådgivare vid försäljningen av statens tillgångar i OMX och SBAB. 24 Vidare har bolaget en lång historia 25 och omnämns som Nordens enda oberoende investmentbank. 26 Därutöver bedömer Finansiella Sektorns Privat-Offentliga Samverkansgrupp 27 (FSPOS) att Carnegie är en viktig organisation för den finansiella sektorns robusthet, baserat på FSPOS:s uppställda kriterium enligt följande: Organisationer som 14 Finansinspektionen, Finanssektorns krisberedskap, Rapport den 17 mars 2005, DNR 05-1249-601, 2005:3, Stockholm, 2005, s. 4. 15 Härefter kommer enbart namnet Carnegie att användas för att referera till D. Carnegie & Co AB. 16 D. Carnegie & Co AB, Carnegies årsredovisning 2006, D. Carnegie & Co AB, Stockholm, 2007, s. 1. 17 Börsmedlemmar är de finansaktörer som får handla med aktierna på börsen. (Intervju, Andreas Koch, 4 januari 2008.) 18 Intervju, Andreas Koch, 4 januari 2008. 19 Sverige, Danmark, Norge, Finland, Luxemburg, Schweiz, Storbritannien och USA. (Carnegies årsredovisning 2006, s. 1). 20 Pressmeddelande, 8 maj 2007, Carnegie. 21 Intervju, Andreas Koch, 18 januari 2008. 22 Carnegies Årsredovisning 2006, op. cit., s. 1. 23 di.se, 4 oktober 2007, Strandberg och Palutko Macéus, Mäklarhusen får en andra chans. 24 di.se, 2 oktober, Bengt Carlsson, Carnegie hoppas av regeringsuppdrag. 25 Carnegie grundades 1803 i Göteborg av David Carnegie. (Carnegies webbsida, 20 december 2007, http://www.carnegie.se/templates/page.aspx?id=2585.) 26 di.se, 12 juni 2007, Öhrn, Rockad i Carnegies ägartopp. 27 FSPOS är ett privat-offentligt samverkansforum med syfte att stärka robustheten inom finanssektorn och öka förmågan att hantera samhälleliga kriser. (Finansinspektionen och FSPOS, FSPOS Övningsstrategi 2007, Stockholm, 2006, s. 1.) 14

Inledning vid en kris, enskilt eller tillsammans med andra, kan ha en negativ påverkan på något av följande: det finansiella systemets stabilitet förtroendet för den finansiella sektorn stora kundkretsar. 28 I maj 2007 uppdagades att Carnegies vinst hade överskattats med stora belopp sedan 2005. Det var ett resultat av att bankens tradingavdelning 29 hade övervärderat optionshandeln. Diskussioner om företagets rutiner och kultur följde liksom utredningar hos både FI och börsen. Carnegie hade på grund av övervärderingarna förlorat både delar av sitt goda rykte och mångmiljonbelopp. Samtidigt riskerade man att förlora personal till konkurrenter. Bolaget stod därutöver inför risken att bli av med sina verksamhetstillstånd och sin börsnotering. Under perioden utsattes bolaget även för andra påfrestande situationer såsom två stora insideraffärer vilka utreddes av Ekobrottsmyndigheten 30 (EBM). Också andra aktörer påverkades. FI:s kontrollrutiner sattes på prov och regeringen drogs in i mediekarusellen på grund av Carnegies rådgivarstatus. Därutöver påverkade Carnegies negativa publicitet trovärdigheten för hela branschen. Sammanfattningsvis stod betydande värden på spel för Carnegie. Dessutom stod begränsad tid till förfogande. Händelseutvecklingen fick stort medialt utrymme liksom kritiken som riktades mot Carnegie från olika håll. Ju längre tid den negativa uppmärksamheten höll i sig, desto mer riskerades Carnegies förmåga att hantera problemen att ifrågasättas. Det stora och långdragna mediala intresset gav plats för Carnegies kritiker att få ökat utrymme. Därutöver stod begränsad tid till förfogande för Carnegie på grund av de processer man tvingats in i. Till exempel behövde bolaget inom en viss tidsram yttra sig till FI med anledning av myndighetens rapport. Vidare präglades omständigheterna av betydande osäkerhet. Carnegie visste till en början inte hur stora summor övervärderingen handlade om. Den summa bolaget gick ut med i början av maj korrigerades rejält i slutet av månaden. Vilka konsekvenser FI:s och börsens utredningar skulle få var oklart. Som värst kunde det resultera i verksamhetsförbud och avnotering från börsen. 28 FSPOS, Finansiella sektorns krisledningsövning 2007, Erfarenhetsrapport 2007-12-17, Stockholm, 2007, s.20. 29 Tradingavdelningen sysslar bland annat med handel i egen bok som innebär att bolaget tar egna positioner i olika avista- och derivatinstrument. Handel i egen bok anses viktig eftersom den ökar likviditeten samt bidrar till att hålla Carnegies expertis och marknadsandel på de nordiska börserna på hög nivå. (Intervju, Andreas Koch, 27 november 2007.) 30 EBM är ett kompetens- och kunskapscentrum för ekobrottsbekämpning och samordnar ekobrottsbekämpningen i Sverige. (EBM:s webbsida, 23 december 2007, http://www. ekobrottsmyndigheten.se/templates/page 5.aspx.) 15

Carnegiekrisen Kriskommunikation i politik och finans: På lika villkor? Sundelius, Stern och Bynander använder i Krishantering på svenska en definition av begreppet kris som utgår från att centrala aktörer uppfattar situationen som att betydande värden står på spel, begränsad tid står till förfogande och omständigheterna präglas av betydande osäkerhet. 31 The Politics of Crisis Management: Public Leadership under Pressure använder samma typ av definition. 32 I linje med detta innebär det att situationen utgjorde en kris för Carnegie. I Risk Issues and Crisis Management: A Casebook of Best Practice använder Regester och Larkin en något annorlunda definition av begreppet kris. De definierar det som en händelse som orsakar att ett företag blir föremål för utbredd, potentiellt inte gynnsam uppmärksamhet från internationella och nationella media och andra grupper såsom kunder, aktieägare, anställda och deras familjer, politiker, fackligt aktiva och miljöpåverkansgrupper som, av en eller annan anledning, har intresse av organisationens aktiviteter. 33 Även utifrån denna definition utgjorde situationen en kris för Carnegie. I vilket skick var då Carnegies kriskommunikativa förmåga och hur påverkade det bolagets trovärdighet? I början av oktober skrev Dagens Industri om förtroendet för bolaget: Turbulensen kring Carnegie må ha spolierat regeringens förtroende. Men på Stockholmsbörsen gör investmentbanken lika mycket affärer som vanligt. Det tyder på att marknaden inte är lika kritisk mot kulturen i den sargade investmentbanken. Sedan Carnegie presenterade de felaktiga värderingarna på optioner inom den egna handeln har skandalerna stått som spön i backen. Vd Stig Vilhelmsson har fått löpa gatlopp i pressen, polisutredningarna har avlöst varandra, och regeringen gör nu allt för att bli av med de rådgivare som har haft någonting med banken att göra. Samtidigt visar en titt på Stockholmsbörsens register att Carnegie behåller sin position som en av de största aktörerna. Under de senaste 12 månaderna står Carnegie för i genomsnitt 5,92 procent av handeln Det tyder på att de institutionella kunderna på finansmarknaden köper både mäklar- och analystjänster av Carnegie precis som vanligt. 34 I avsnitt 3 definieras Carnegies trovärdighet utifrån vad en finansaktörs primära mål är avkastning till ägarna - och utgår därmed från Carnegies trovärdighet på marknaden. Det operationaliseras med hjälp av fyra komponenter: bolagets vinst, andel av börshandeln på Stockholmsbörsen, aktiekursen samt den uppmätta prestationsförmågan i jämförelse med andra finansaktörer. Den genom- 31 Sundelius, B, E Stern & F Bynander, Krishantering på svenska teori och praktik, Nerenius & Santérus Förlag, Stockholm, 1997, s. 12-14. 32 Boin et al., op. cit., s. 2-4. 33 Regester, M & J Larkin, Risk Issuues and Crisis Management, andra upplagan, Kogan Page Limited, London, 2002, s. 120. 34 di.se, 4 oktober 2007, Mellqvist, TREND: Fortsatt förtroende för Carnegie. 16

Inledning gång av dessa komponenter som görs i avsnitt 3 visar att Carnegies trovärdighet på marknaden inte hade minskat i förhållande till jämförelsepunkter före den 8 maj 2007 då krisen på Carnegie startade. Var det för att bolaget gjorde som Boin et al. föreskriver om kriskommunikation? 17

2. Presentation av frågeställning Studien utgår från frågeställningen: Kan Boins et al. antaganden om kriskommunikativ förmåga förklara Carnegies trovärdighet i början av oktober 2007? Det teoretiska syftet är att bidra till kunskapsuppbyggnaden kring kommunikation under kriser. Genom att undersöka om trovärdigheten för finansiella aktörer i kriser påverkas enligt samma mönster som trovärdigheten för politiska aktörer i kriser, kan kunskapen om de två sfärernas förutsättningar i kris fördjupas och krisberedskapssamarbetet dem emellan förbättras. Studien kan därmed bidra till kunskap om hur samhällets krisberedskap påverkas när finanssektorn hamnar i en offentlig, politisk kontext. Den empiriska studien bidrar också till ökade kunskaper om Carnegies krisberedskap vilket kan vara av nytta för dels Carnegie själva, dels andra finansaktörer med liknande förutsättningar. Även samhället kan ha nytta av detta i sin krisberedskap, särskilt genom FI som arbetar för att stärka krisberedskapen inom finanssektorn och som är en av myndigheterna inom samverkansområdet Ekonomisk säkerhet i det svenska krishanteringssystemet. Därmed äger frågeställningen både inomoch utomvetenskaplig relevans. Ekonomisk säkerhet är ett av sex samverkansområden som Sveriges krishanteringssystem är indelat i. Inom varje område ansvarar ett antal utvalda myndigheter för krisberedskapen. Inom området Ekonomisk säkerhet finns fem utvalda myndigheter där en är FI. Ordförande i samverkansområdet är FI:s Lars-Göran Emanuelsson. (Krisberedskapsmyndighetens webbsida, 24 december 2007, http://www.krisberedskapsmyndigheten.se/templates/page 561.aspx och http://www.krisberedskapsmyndigheten.se/templates/entrypage 891.aspx.) 19

Carnegiekrisen Kriskommunikation i politik och finans: På lika villkor? 2.1 Val av litteratur I början av 90-talet gav Styrelsen för Psykologiskt Försvar ut en rapportserie om kriskommunikation. 2 I förordet till den första delen skriver forskningschefen Roland Nordlund att kriskommunikation är dock allmänt sett ett tämligen nytt och eftersatt forskningsområde både nationellt och internationellt Metodutveckling och teoribildning inom forskningsområdet i fråga, förefaller också eftersatt. Sedan dess har en hel del forskning ägt rum. Författare till The Politics of Crisis Management: Public Leadership under Pressure Arjen Boin, Paul t Hart, Eric Stern och Bengt Sundelius har skrivit en lång rad böcker om krishantering 4 som även har berört kommunikation under kriser. The Politics of Crisis Management: Public Leadership under Pressure är ett av dessa författares senaste verk och fortsätter därför på deras myckna tidigare forskning. Genom valet av The Politics of Crisis Management: Public Leadership under Pressure som huvudlitteratur för studien är syftet att söka ta i beaktande denna tidigare forskning. Boin et al. menar att forskningen kring krishantering kan kritiseras för sin så öppet instrumentella inriktning och att det finns en snabbt växande skara självhjälpsböcker som lovar organisationer att slippa kriser. Boin et al. vill med The Politics of Crisis Management: Public Leadership under Pressure försöka åtgärda denna obalans och bidra till att uppmärksamma politiska dimensioner av ledarskap under kris, såsom frågor om konflikt, makt och legitimitet. 5 Vidare ser Boin et al. boken som ett bidrag till teoribyggande och policyreflektion. 6 Genom att undersöka om Boins et al. antaganden om kriskommunikativ förmåga kan förklara Carnegies trovärdighet i början av oktober 2007, hoppas rapporten kunna bidra till ytterligare teoribyggande och policyreflektion inom detta område. 2 Styrelsen för Psykologiskt Försvar, Rapport 163 (rapportserien Kriskommunikation Kunskapsöversikter), Stockholm, 1993. Nohrstedt, S A & A Tassew, Communication and Crisis An inventory of Current Research, Rapport 163:1, Styrelsen för Psykologiskt Försvar, Stockholm, 1993, s. 5. 4 Se bland andra Krishantering på Svenska teori och praktik av B Sundelius, E Stern och F Bynander (1997), Crisis Decisionmaking: A Cognitive Institutional Approach av E Stern (1999) Building societal security in Europe: the EU S role in managing emergencies och Functional security and crisis management capacity in the European Union av A Boin (2007 respektive 2006) Governing after crisis: the politics of investigation, accountability and learning, red. A Boin, A McConnell och P t Hart (2008), Crisis management: an agenda for research and training in Europe av P t Hart (1998) Totalförsvaret är överspelat - vi behöver ett samhällsförsvar!, B Sundelius (2001) och The Nordic Security Policy Research Programme: establishing links between research and practice : a roadmap for future Nordic collaborative research, red. B Sundelius and P Daléus (2005). 5 Boin et al., op.cit., s. 9. 6 ibid., s. ix. 20

Presentation av frågeställning Att boken tillhandahåller ett antal komponenter som kan användas för att studera en aktörs förmåga att kommunicera under kris gör det dessutom möjligt att studera huruvida finansiella och politiska aktörer i kriser påverkas enligt samma mönster. 21

3. Metod För att besvara frågeställningen avser rapporten att genomföra en fallstudie. För att genomföra en, som Alexander L. George och Andrew Bennett kallar, strukturerad och fokuserad fallstudie måste undersökningen för det första identifiera den klass av händelser som ett undersökt fall anses vara ett exempel på. Detta betyder att det fenomen som ska undersökas måste identifieras. För det andra måste ett väldefinierat forskningsmål och en för detta mål passande forskningsstrategi, vägleda valet av fall att studera. För det tredje bör fallstudier använda variabler av teoretiskt intresse. George och Bennet redogör för fem uppgifter som måste genomföras i fallstudiens inledande skede när forskningen formas: Specificering av problem och forskningsmål, utveckling av en forskningsstrategi och specificering av variabler, val av fall, beskrivning av variationen i variablerna, samt formulering av faktakrav och allmänna frågor. Dessa fem uppgifter redogörs för nedan. För att möjliggöra detta definieras dock inledningsvis Boins et al. antaganden som ett ramverk för kriskommunikativ förmåga. 3.1 Ett ramverk för kriskommunikativ förmåga I The Politics of Crisis Management: Public Leadership under Pressure är författarnas primära anspråk angående meaning making att kriskommunikation utgör en avgörande skillnad för ledare mellan att ges och att förlora den medgivande konsensus som de behöver för att verkställa sina riktlinjer och understödja sitt rykte. Hur kriskommunikation sköts påverkar aktörens trovärdig- George, L A & A Bennett, Case Studies and Theory Development in the Social Sciences, The MIT Press, Cambridge, 2004, s. 69-72. ibid. ibid., s. 73-88. 23

Carnegiekrisen Kriskommunikation i politik och finans: På lika villkor? het. 4 Vidare beskriver författarna dynamiken i kommunikation under kriser och pekar ut ett antal komponenter vad de kallar faktorer, källor och strategier att iaktta angående en aktörs kriskommunikation. Författarnas antaganden angående meaning making i The Politics of Crisis Management: Public Leadership under Pressure kan liknas med ett ramverk. Ramverk beskrivs av Edella Schlager i Theories of the Policy Process kunna tillhandahålla en grund för undersökning genom specificering av variabler och allmänna förhållanden dem emellan, det vill säga hur dessa allmänna klasser löst passar in i en sammanhållen struktur. Ramverk kan därför organisera undersökningar, men kan inte i sig själva tillhandahålla förklaringar eller förutsägelser då detta ligger inom teoriernas och modellernas sfär. Vidare försöker ramverk identifiera de element som varje teori, som är relevant för samma typ av fenomen, behöver inkludera. 6 Utifrån detta kan Boins et. al. antaganden liknas vid ett ramverk för kriskommunikativ förmåga. 3.2 Specificering av problem och forskningsmål Det fenomen rapporten avser att studera är aktörers kriskommunikativa förmåga kopplat till deras trovärdighet. Forskningsmålet är att undersöka om antagandena om kriskommunikation som presenteras i The Politics of Crisis Management: Public Leadership under Pressure även gäller en finansiell aktör som Carnegie. Därför avser rapporten att använda det teoribyggande forskningsmål som kallas disciplinerat konfigurativt och som kan bidra till teoriprövning eftersom det kan ifrågasätta etablerade teorier om teorin torde passa, men inte gör det. Detta forskningsmål kan även tjäna heuristiska syften genom att belysa nödvändigheten för nya teorier på försummade områden. 8 Boins et. al. antaganden kan, som visat ovan, liknas med ett ramverk för kriskommunikativ förmåga. Enligt Schlager kan ramverk inte i sig själva tillhandahålla förklaringar eller förutsägelser 9 men för att emellertid möjliggöra en undersökning av Boins et al. antaganden, kommer rapporten i det följande att använda ramverket som utgångspunkt för att göra förutsägelser om en aktörs trovärdighet. Detta möjliggör en utveckling av ramverket och kan fördjupa kunskaperna om kommunikation i kriser. Det är dock viktigt att hålla i minnet att utgångspunkten är ett ramverk och varken en teori eller modell samt att 4 Boin et al., op. cit., s. 70. ibid., s. 69-88. 6 Schlager, E, A Comparison of Frameworks, Theories, and Models of Policy Processes, in Sabatier, P A (red.), Theories of the Policy Process, Westview Press, Boulder, 1999, s. 234. 7 George & Bennet, s. 75-79. 8 ibid. 9 Schlager, op. cit., s. 234. 24