OH till Föreläsning 5, Numme K2, GNM Kap 4-4.4A / GKN Kap 4.1A,(D),E Interpolation. Läsa mellan raderna. Allmän polynom-interpolation



Relevanta dokument
OH till Föreläsning 5, Numme K2, Läsa mellan raderna. Allmän polynom-interpolation, S Ch 3.1.0

Interpolation Modellfunktioner som satisfierar givna punkter

Interpolation. 8 december 2014 Sida 1 / 20

Föreläsning 5. Approximationsteori

OH till Föreläsning 15, Numme K2, God programmeringsteknik

Kurvanpassning. Kurvanpassning jfr lab. Kurvanpassning jfr lab

Polynomanpassning i MATLAB

OH till Föreläsning 14, Numme I2, God programmeringsteknik

OH till Föreläsning 12, NumMet O1, God programmeringsteknik

Numerisk Analys, MMG410. Lecture 12. 1/24

NUMPROG, 2D1212, vt Föreläsning 1, Numme-delen. Linjära ekvationssystem Interpolation, Minstakvadratmetoden

Numerisk Analys, MMG410. Lecture 13. 1/58

Del I: Lösningsförslag till Numerisk analys,

Lösningar till Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp, Del A. 1. (a) ODE-systemet kan skrivas på formen

LAB 3. INTERPOLATION. 1 Inledning. 2 Interpolation med polynom. 3 Splineinterpolation. 1.1 Innehåll. 3.1 Problembeskrivning

Teorifrågor. 6. Beräkna konditionstalet för en diagonalmatris med diagonalelementen 2/k, k = 1,2,...,20.

Denna föreläsning. DN1212 Numeriska metoder och grundläggande programmering FN Felfortplantning och kondition

0.31 = f(x 2 ) = b 1 + b 2 (x 3 x 1 ) + b 3 (x 3 x 1 )(x 3 x 2 ) = ( ) + b 3 ( )(

Sammanfattning (Nummedelen)

Uppgift 1 R-S. Uppgift 2 R-M. Namn:...

Tentamen, del 2 Lösningar DN1240 Numeriska metoder gk II F och CL

Tentamen del 1 SF1546, , , Numeriska metoder, grundkurs

f(x) = x 2 g(x) = x3 100 h(x) = x 4 x x 2 x 3 100

Approximerande Splines. B-splines. Minsta kvadrat anpassning. Design av kurvor och ytor.

Fö4: Kondition och approximation. Andrea Alessandro Ruggiu

Omtentamen i DV & TDV

5 Om f (r) = 0 kan andraderivatan inte avgöra vilken typ av extrempunkt det handlar om. Återstår att avgöra punktens typ med teckenstudium.

TANA09 Föreläsning 8. Kubiska splines. B-Splines. Approximerande Splines. B-splines. Minsta kvadrat anpassning. Design av kurvor och ytor.

9 Skissa grafer. 9.1 Dagens Teori

Varning!!! Varning!!!

Moment 1.15, 2.1, 2.4 Viktiga exempel 2.2, 2.3, 2.4 Övningsuppgifter Ö2.2ab, Ö2.3. Polynomekvationer. p 2 (x) = x 7 +1.

f(x) = x 2 g(x) = x3 100

Crash Course Envarre2- Differentialekvationer

DN1212 Numeriska Metoder och Grundläggande Programmering DN1214 Numeriska Metoder för S Lördag , kl 9-12

Sidor i boken f(x) = a x 2 +b x+c

Icke-linjära ekvationer

Gamla tentemensuppgifter

a = a a a a a a ± ± ± ±500

KTH 2D1240 OPEN vt 06 p. 1 (5) J.Oppelstrup

TANA19 NUMERISKA METODER

Tentamen i Teknisk-Vetenskapliga Beräkningar

Lösningar tentamen i kurs 2D1210,

Linjär Algebra och Numerisk Analys TMA 671, Extraexempel

Numeriska metoder för fysiker Lördag , kl 10-14

Föreläsning 8, Numme i2,

Frågorna 1 till 6 ska svaras med sant eller falskt och ger vardera 1

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Dagens tema är exponentialfunktioner. Egentligen inga nyheter, snarare repetition. Vi vet att alla exponentialfunktioner.

Polynomekvationer. p 2 (x) = x x 3 +2x 10 = 0

Laboration 6. Ordinära differentialekvationer och glesa system

8.5 Minstakvadratmetoden

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Uppsala Universitet Matematiska Institutionen Bo Styf. Genomgånget på föreläsningarna

SF1625 Envariabelanalys

Kurvor och ytor. Gustav Taxén

Kort sammanfattning av Beräkningsvetenskap I. Varning!!! Varning!!!

Fler uppgifter på andragradsfunktioner

Polynomekvationer (Algebraiska ekvationer)

SF1513 NumProg för Bio3 HT2013 LABORATION 4. Ekvationslösning, interpolation och numerisk integration. Enkel Tredimensionell Design

Linjära differentialekvationer av andra ordningen

F 4 Ch Numerisk integration, forts.; Ch.4 Numerisk derivering.

Rapportexempel, Datorer och datoranvändning

Polynomekvationer. p 2 (x) = x x 3 +2x 10 = 0

TENTAMEN I LINJÄR ALGEBRA OCH NUMERISK ANALYS F1/TM1, TMA

TATA42: Föreläsning 9 Linjära differentialekvationer av ännu högre ordning

1 Addition, subtraktion och multiplikation av (reella) tal

Envariabelanalys 5B1147 MATLAB-laboration Derivator

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

% Föreläsning 3 10/2. clear hold off. % Vi börjar med att titta på kommandot A\Y som löser AX=Y

DN1212+DN1214+DN1215+DN1240+DN1241+DN1243 mfl Tentamen i Grundkurs i numeriska metoder Del 2 (av 2) Lördag , kl 9-12

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

6 Derivata och grafer

Intervallhalveringsmetoden, GKN sid 73. Sekantmetoden, GKN sid 79

Lösningar och kommentarer till uppgifter i 3.1

Ansvariga lärare: Yury Shestopalov, rum 3A313, tel (a) Problem 1. Använd Eulers metod II (tre steg) och lös begynnelsevärdesproblemet

Repetition kapitel 1, 2, 5 inför prov 2 Ma2 NA17 vt18

DN1212+DN1214+DN1215+DN1240+DN1241+DN1243 mfl Lördag , kl 9-12 Tentamen i Grundkurs i numeriska metoder Del 1 (av 2)

Sammanfattning av ordinära differentialekvationer

Laboration 4: Lineär regression

Modul 4 Tillämpningar av derivata

f(a + h) = f(a) + f (a)h + f (θ) 2 h2, θ [a, a + h]. = f(a+h) f(a)

Icke-linjära ekvationer

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

SF1624 Algebra och geometri Lösningsförslag till tentamen Lördagen den 5 juni, 2010 DEL A

Teori och teori idag, som igår är det praktik som gäller! 1 (Bokens nr 3216) Figur 1:

x 2 + x 2 b.) lim x 15 8x + x 2 c.) lim x 2 5x + 6 x 3 + y 3 xy = 7

x+2y+3z = 14 x 3y+z = 2 3x+2y 4z = 5

2D1210, Numeriska Metoder, GK I för V 2.

TANA17 Matematiska beräkningar med MATLAB för M, DPU. Fredrik Berntsson, Linköpings Universitet. 26 november 2015 Sida 1 / 28

Tentamen del 1 SF1511, , kl , Numeriska metoder och grundläggande programmering

Medan du läser den är det meningen och viktigt att du ska aktivera de celler där det står Mathematicakommandon(i fetstil).

TAYLORS FORMEL VECKA 4

SF1624 Algebra och geometri Lösningsförslag till tentamen DEL A. t 2

Lösningsanvisningar till vissa av de icke obligatoriska workout-uppgifterna i Beräkningsvetenskap II

TANA09 Föreläsning 5. Matrisnormer. Störningsteori för Linjära ekvationssystem. Linjära ekvationssystem

3 differensekvationer med konstanta koefficienter.

Föreläsning 11, Dimensionering av tidsdiskreta regulatorer

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Tentamen i Beräkningsvetenskap II, 5.0 hp,

Transkript:

OH till Föreläsning 5, Numme K, 14101 GNM Kap 4-44A / GKN Kap 41A,(D),E Interpolation x y 1900 8 1910 98 190 481 190 40 1940 404 1950 9 1960 91 1970 940 1980 960 1990 980 Läsa mellan raderna 1900 190 1940 1960 1980 000 Allmän polynom-interpolation Välj ett lämpligt gradtal till polynomet och välj ut nödvändigt antal tabellvärden (eller tag alla tabellvärdena och låt gradtalet bestämmasav det) Bestäm sedan polynomets koefficienter genom att låta polynomet gå igenom de utvalda tabellvärdena, p(x i )=y i Linjär interpolation, GNM sid (5) - GKN sid 14ff Sökt värde är y(195) Linjär interpolation (approximation med en rät linje) kräver två givna punkter 195 ligger mellan 190 och 190: y = kx+ m y 1 = kx 1 + m y = kx + m 481 = k 190 + m 40 = k 190 + m k =1 m = 49 y(195) = k 195 + m = =1 195 + 49 = = 4045 + 49 = 4915 Kvadratisk interpolation, GNM sid (5) Sökt värde är y(195) Kvadratisk interpolation (approximation med ett andragradspolynom) kräver tre givna punkter eftersom ett andragradspolynom har tre koefficienter 195 ligger mellan 190 och 190, jag väljer x 1 = 190, x = 190 och x = 1940: y = c 1 + c x + c x y 1 = c 1 + c x 1 + c x 1 y = c 1 + c x + c x y = c 1 + c x + c x 481 = c 1 + c 190 + c 190 40 = c 1 + c 190 + c 190 404 = c 1 + c 1940 + c 1940 c 1 = 506119 c = 54115 c = 1405 y(195) = c 1 + c 195 + c 195 = 506119 + 54115 195 + ( 1405) 195 = = 506119 + 1041684875 5064015 = 4665 1 190 190 1 190 686400 A = 1 190 190 = 1 190 74900 = κ (A) =9 10 11 1 1940 1940 1 1940 76600 1940 ligger lika långt från 195 som 1910 Hade jag valt x 1 = 190, x = 190 och x = 1910 hade jag fått c 1 = 515055, c = 556 ochc = 19 vilket ger y(195) = c 1 + c 195 + c 195 = = 515055 + 556 195 + ( 19) 195 = 515055 + 1005680 515081875 = 465 Nya koefficienter och ett lite annat svar! 1

Kvadratisk interpolation med centrering Med x 1 = 190, x = 190 och x = 1940 kan jag centrera kring medelvärdet m = 190 y = c 1 + c (x m)+c (x m) 481 = c 1 + c (190 190) + c (190 190) 40 = c 1 + c (190 190) + c (190 190) 404 = c 1 + c (1940 190) + c (1940 190) c 1 = 40 c = 1195 c = 1405 y(195) = c 1 + c (195 190) + c (195 190) = = 40 + ( 1195) (195 190) + ( 1405) (195 190) = 40 + 5975 515 = 4665 1 190 190 (190 190) 1 10 100 A = 1 190 190 (190 190) = 1 0 0 = κ (A) =14 10 1 1940 190 (1940 190) 1 10 100 Hade jag valt x 1 = 190, x = 190, x = 1910 och m = 190 hade jag fått c 1 = 481, c =16och c = 19 vilket ger y(195) = c 1 + c (195 190) + c (195 190) = 481 + 16 (195 190) + ( 19) (195 190) = 481 + 80 475 = 465 Nya koefficienter (förutom högstagradskoefficienten) men samma svar! (Numreringen av x i spelar här ingen roll Vi hade fått exakt samma koefficienter om vi hade tagit tex x 1 = 1910, x = 190 och x = 190) Oavsett vilka punkter jag valt får jag mycket snällare siffror vid centrerad än naiv ansats! Kvadratisk interpolation med Newtons ansats, GNM sid (5)4 - GKN sid15 Ett alternativ till centrering är Newtons fiffiga ansats Koefficienterna bestämssom vanligt med p(x i )=y i Med x 1 = 190, x = 190 och x = 1940 (och y 1 = 481, y = 40 och y = 404) får jag p(x) =c 1 + c (x x 1 )+c (x x 1 )(x x ) p(x) =c 1 + c (x 190) + c (x 190) (x 190) 481 = c 1 + c (190 190) + c (190 190) (190 190) = c 1 40 = c 1 + c (190 190) + c (190 190) (190 190) = c 1 +10c 404 = c 1 + c (1940 190) + c (1940 190) (1940 190) = c 1 +0c + 00 c c 1 = 481 c =1 c = 1405 y(195) = c 1 + c (195 190) + c (195 190) (195 190) = = 481 + 1 5+( 1405) 5 ( 5) = 481 + 105+515 = 4665 A = 1 0 0 Lättlöst ekvationssystem 1 10 0 = κ (A) =0 10 Lågt konditionstal 1 0 00 Återanvändbara koefficienter Hade jag valt x 1 = 190, x = 190, x = 1910 och Newtonsansatshade jag fått p(x) =c 1 + c (x x 1 )+c (x x 1 )(x x ) p(x) =c 1 + c (x 190) + c (x 190) (x 190) 481 = c 1 + c (190 190) + c (190 190) (190 190) = c 1 40 = c 1 + c (190 190) + c (190 190) (190 190) = c 1 +10c 98 = c 1 + c (1910 190) + c (1910 190) (1910 190) = c 1 10 c + 00 c c 1 = 481 c =1 c = 19 y(195) = c 1 + c (195 190) + c (195 190) (195 190) = = 481 + 1 5+( 19) 5 ( 5) = 481 + 105+475 = 465

Eftersom de två första punkterna i ansatsen var desamma blev ekvationerna likadana och koefficienterna därmed oförändrade Från och med den nya punkten får man nya koefficienter Dock är högstagradskoefficienten förstås densamma som vid naiva och centrerade ansatsen och vi känner igen svaret (Numreringen av x i påverkar koefficienternasvärden men inte polynomets!) Hur bra är resultatet?, GNM sid (5)6-7,16-17 - GKN sid 16 E trunk = Skillnaden mellan beräknat polynomvärde och rätta värdet Skillnaden mellan beräknat värde och det man får om man ökar gradtalet med ett första försummade termen i Newtons ansats (Inte vid naiv och centrerad ansats!) Specialfall : vid linjär IP i ekvidistant tabell blir E trunk max y /8 vid kvadratisk IP i ekvidistant tabell blir E trunk max y /15 E tab E y, dvsfelgränsen i de givna tabellvärdena Exempel : vid linjär IP blir E tab = E y, vid kvadratisk IP blir E tab =5/4E y Vårt exempel: Med linjär IP fick vi y(195) = 4915 och med kvadratisk IP fick vi y(195) = 4665 Trunkeringsfelets gränsvid linjär IP skattas då till E trunk = 4915 4665 =515 och osäkerheten pga fortplantade fel i indata till E tab =1 E y =05 Gränsen för beräkningsfelet är svårskattad men klart mindre om vi använt Newtonseller centrerad ansatsän den naiva Eftersom trunkeringsfelets gränsär mycket större än tabelleringsfelets lönar det sig att öka gradtalet hos interpolationspolynomet Runges fenomen, GNM sid (5)9 - GKN sid 19 Polynom av hög grad, speciellt vid ekvidistanta data, kan få kraftigasvängningar i ytterområdena x 1 y 1 k 1 x y k x y k Styckvis interpolation, GKN sid 140 Olika polynom mellan varje punktpar Ett tredjegradspolynom har fyra koefficienter: p 1 (x) =c 1 +c x+c x +c 4 x, x 1 x x p 1 (x 1 )=y 1 p 1 (x )=y p 1 (x 1)=k 1 p 1 (x )=k p (x) =b 1 +b x+b x +b 4 x, x x x p (x )=y p (x )=y p (x )=k p (x )=k Hermites interpolationsformel, GNM sid (5)10 & (5)0 - GKN sid 141 & 171! h i = x i+1 x i c i =(y i+1 y i )/(x i+1 x i ) P (x) =y i + c i (x x i )+ +(x x i )(x x i+1 )((k i+1 c i )(x x i )+(k i c i )(x x i+1 )) /h i 4 1 5 1 6 5 Önskas y(4) blir det x i = y i =4 k i =1 x i+1 =5 y i+1 = k i+1 = 1 = c i =( 4)/(5 ) = 1

Skattningen blir y (x =4): P (4) = 4 + ( 1) (4 ) + (4 )(4 5)((( 1) ( 1))(4 ) + (1 ( 1))(4 5))/( )=184 Vill man skatta y (x =): P () = 4 + ( 1) ( ) + ( )( 5)((( 1) ( 1))( ) + (1 ( 1))( 5))/( )=414 Vill man skatta y(5) måste man beräkna nya värden på h och c eftersom x =5 ligger i nästa intervall Styckvis interpolation - splines, GNM sid (5)1 - GKN sid 14 x y p 1 (x) =a 1 + a x + a x + a 4 x x 1 y 1 p (x) =b 1 + b x + b x + b 4 x 16 sökta x y x y p (x) =c 1 + c x + c x + c 4 x koefficienter! x 4 y 4 p x x x x x 4 (x) =d 1 + d x + d x + d 4 x 1 4 5 x 5 y 5 Givna värden på funktionen i mätpunkterna och kontinuerlig första- och andraderivata ger villkoren p 1 (x 1 )=y 1 p 1 (x )=y p (x )=y p (x )=y p (x )=y p (x 4 )=y 4 p 4 (x 4 )=y 4 p 4 (x 5 )=y 5 p 1(x )=p (x ) p (x )=p (x ) p (x 4 )=p 4(x 4 ) 1(x )= (x ) (x )= (x ) (x 4 )= 4(x 4 ) = 14 villkor Fattas st! De två felande villkoren får (måste) vi alltid välja själva I naturliga (kubiska) splines gör man valet =0 i ytterkanterna, dvsi exemplet ovan skulle de två extra villkoren bli 1 (x 1)=0och 4 (x 5)=0 Ipraktiken Lös ekvationssystemet nedan för k-värdena och använd sedan dessa k-värden i Hermitesinterpolationsformel h 1 h 1 0 0 0 k h (h + h 1 ) h 1 0 0 1 b 1 k 0 h (h + h ) h b k = b 0 0 h n 1 (h n 1 + h n ) h n k n b n 0 0 0 h n 1 h n 1 y 1 om i =1 h där b i = i 1 h i y i + hi h i 1 y i 1 om i =,,,n 1 om i = n y n 1 Styckvis interpolation - nästan splines? Om man vill slippa lösa ekvationssystemet ovan kan man skatta derivatorna med följande formler där N är antalet givna punkter (Detta betyder dock att andraderivatan inte blir kontinuerlig) ( ) ( ) ( ) ( ) ( ) y y 1 y y 1 yi+1 y i 1 yn y N 1 yn y N k 1 = k i = i =,,N 1 k N = x x 1 x x 1 x i+1 x i 1 x N x N 1 x N x N 4 c 014 Ninni Carlsund Levin

Grad Grad Grad Så här blev det utan centrering! 1900 1950 000 Grad 7 1900 1950 000 1900 1950 000 Grad 8 Grad 9 Grad 7 1900 1950 000 6000 5500 5000 4500 500 000 Grad 8 4600 600 Grad 9 500 400 1900 1950 000 1900 1950 000 1900 1950 000 1900 1950 000 1900 1950 000 Hermites gamla interpolationsformel, GNM sid (5)10 (Användsibland i EXS och extentor) h i = x i+1 x i y i = y i+1 y i g i = h i k i y i c i = y i h i (k i + k i+1 ) Såför valfritt t [0, 1] kan vi beräkna x = x i + th i y = y i + t y i + t (1 t) g i + t (1 t) c i 4 1 5 1 6 5 Önskas y(4) blir det h =5 = y = 4= g = 1 ( ) = 4 c = ( ) (1+( 1)) = 4 Vill man skatta y (x =4) : t =(x x i )/h i =(4 )/ =06 y =4+06 ( ) + 06 (1 06) 4+ +06 (1 06) ( 4) = 184 Vill man skatta y (x =) : t =(x x i )/h i =( )/ =01 y =4+01 ( ) + 01 (1 01) 4+ +01 (1 01) ( 4) = 414 Vill man skatta y(5) måste man beräkna nya värden på h, y, g och c eftersom x =5 ligger i nästa intervall c 014 Ninni Carlsund Levin 5