M i l j ö ö v e r d o m s t o l e n MÖD 2008:7 Målnummer: M1506-06 Avdelning: 13 Avgörandedatum: 2008-02-26 Rubrik: Tillstånd till verksamhet vid en avfallsanläggning ----- Miljööverdomstolen fann att om halterna föroreningar i förorenade massor underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889, så får massorna nyttiggöras i deponin för konstruktionsändamål t.ex. i deponins sluttäckning utanför tätskiktet. En sådan användning bedömdes inte medföra någon skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Om andra avfallsmassor används ovanför tätskiktet vid sluttäckningen ska dessa vara inerta och uppfylla kriterierna för mottagning av inert avfall enligt Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2004:10. Lagrum: 4, 22, 23 och 24 förordningen (2001:52) om deponering av avfall Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall Naturvårdsverkets rapport 4638 Generella riktvärden för förorenad mark Naturvårdsverkets rapport 4889 Förslag till riktvärden för förorenade bensinstationer Rättsfall: MÖD 2007:29 (M 7856-06) MÖD 2008:6 (M 4585-06) REFERAT ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Växjö tingsrätts, miljödomstolen, dom den 26 januari 2006 i mål nr M 4726-04 och M 322-00, se bilaga A KLAGANDE OCH MOTPARTER 1. Länsstyrelsen i Kalmar län, 391 86 Kalmar 2. Västerviks kommun genom miljö- och byggnadsnämnden i Västerviks kommun, 593 80 Västervik KLAGANDE OCH MOTPART Västervik Miljö och Energi AB Ombud: advokaten M.E. SAKEN Tillstånd till verksamhet vid avfallsanläggning MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSLUT A. Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens dom på så sätt att de slutliga villkorspunkterna 2, 5, 14, 15 och 17 ska ha följande ändrade lydelser. 2. Deponering och övrig hantering får ske av de avfall som anges i bilaga 1 till miljödomstolens dom. Efter tillsynsmyndighetens godkännande får dock även andra avfallstyper deponeras och i övrigt hanteras under förutsättning att dessa bedöms ha egenskaper som är likvärdiga med de nyss nämnda avfallstyperna.
5. Bolaget ska till tillsynsmyndigheten ge in ett förslag till avslutningsplan inom tid som tillsynsmyndigheten bestämmer. 14. Dagvatten och vatten som inte påverkats av föroreningar ska senast sex månader efter laga kraftvunnen dom avledas till recipienten i separat ledningssystem. 15. Lakvatten från deponin för farligt avfall och icke farligt avfall ska avledas till dammen, förstnämnda lakvatten senast sex månader efter laga kraftvunnen dom. 17. Lakvatten från deponi för farligt avfall och den nya deponin för inert och icke farligt avfall ska behandlas i reningsanläggning för respektive deponi innan det avleds till dammen. Till reningsanläggningen för lakvatten från deponin för icke farligt avfall ska även föras lakvatten från ytor för behandling och lagring av avfall. Det renade lakvattnet får innan det tillförs dammen som riktvärden och kvartalsmedelvärden inte innehålla högre halter föroreningar eller större mängder som riktvärde och årsvärde än vad som framgår av nedanstående tabell Ämne Föroreningshalt (mg/l) Utsläppsmängd (kg/år) fr. varje reningsanläggn. totalt från reningsanläggningarna Zink 0,05 3 Krom-tot 0,05 1,4 Kadmium 0,001 0,03 Koppar 0,05 1,4 Nickel 0,05 1,4 Bly 0,01 0,3 Kvicksilver 0,001 0,03 Arsenik 0,05 1,2 Tot-P 1 36 NH4-N 20 700 22. Om halterna föroreningar i förorenade jordmassor (före eller efter behandling) underskrider de nivåer som anges för Mindre Känslig Markanvändning (MKM) (för närvarande Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889) får massorna nyttiggöras inom anläggningen för konstruktionsändamål, t.ex. i deponins sluttäckning utanför tätskiktet. Om andra avfallsmassor ska användas ovanför tätskiktet vid sluttäckningen ska dessa vara inerta och uppfylla kriterierna för mottagning av inert avfall enligt NFS (2004:10). B. Miljööverdomstolen ändrar miljödomstolens domslut på så sätt att det under rubriken Delegerade frågor görs följande tillägg. Miljööverdomstolen överlåter åt tillsynsmyndigheten att godkänna avfallstyper som får deponeras och hanteras i enlighet med villkor 2. C. Med upphävande av Miljööverdomstolens beslut om inhibition den 15 maj 2006 förordnar Miljööverdomstolen att denna dom ska gälla omedelbart. YRKANDEN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Västerviks kommun (kommunen) har yrkat att tillståndet begränsas på så sätt att behandling av förorenade massor (Tillståndet punkt C.) begränsas på så sätt att endast förorenade jordmassor som inte utgör farligt avfall får behandlas. Kommunen har vidare yrkat att villkoren 5, 14, 15, 20 och 23 ges följande ändrade lydelser. 5. Avslutning av befintlig deponi för icke-farligt avfall ska ske i enlighet med avslutningsplan som i enlighet med förordningen om deponering ska behandlas och godkännas av tillsynsmyndigheten.
14. Dagvatten och vatten som inte påverkats av föroreningar ska, så snart det rimligen kan ordnas, avledas till recipienten i separat ledningssystem. Närmare anvisningar om tidpunkten för färdigställande av ledningssystemet får bestämmas av tillsynsmyndigheten. 15. Lakvatten från deponin för farligt avfall ska efter rening, så snart det rimligen kan ordnas, avledas till biodammen. Lakvatten från den nya deponin för icke farligt och inert avfall ska från drifttagandet av deponin efter rening avledas till biodammen. Närmare anvisningar om tidpunkten för färdigställande av avledningen för lakvatten från deponin för farligt avfall får bestämmas av tillsynsmyndigheten. 20. Täckning och rening av utgående luft ska vid mellanlagring och behandling 22. Endast avfall som uppfyller kraven på inert avfall enligt NFS (2004:10) får användas som konstruktionsmaterial utanför deponins tätskikt. 23. Vid sluttäckning av deponierna kan i skyddsskiktet blandas i rötslam eller annat näringstillskott innehållande maximala mängder näringsämnen och tungmetaller motsvarande de som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS (1994:2) om skydd för miljön när avloppsslam används i jordbruket. Kommunen har härutöver yrkat att villkor 17 kompletteras med högsta tillåtna mängder föroreningar som får släppas ut till biodammen från de båda reningsanläggningarna under ett år samt att villkoret kompletteras med uppgift om från vilken tidpunkt lakvatten från ytor för behandling och lagring av avfall ska föras till reningsanläggningen. Länsstyrelsen i Kalmar län har yrkat följande ändring såvitt avser villkor 2 samt att villkoren 22 och 23 ska ha följande ändrade lydelser. Villkor 2 I första hand yrkas att domens bilaga 1 revideras och begränsas på så sätt att fullständiga (sexsiffriga) avfallskoder anges samt att avfallstyper som inte får deponeras och för vilka dispensmöjlighet saknas inte tas upp i bilagan. I andra hand yrkas att det av tillståndet ska framgå att avfallstyper som omfattas av 8 förordningen (2001:512) om deponering av avfall, deponeringsförordningen, (t.ex. flytande avfall) inte får deponeras, att tillsynsmyndigheten har rätt att förbjuda deponering av andra avfallstyper som bedöms olämpliga att deponera, att deponering av avfallstyper som utgör farligt avfall ska anmälas till tillsynsmyndigheten i god tid innan deponering påbörjas samt att det krävs dispens från länsstyrelsen för deponering av avfallstyper som omfattas av deponeringsförbud enligt 9 och 10 deponeringsförordningen. Vidare yrkas att villkor 2 och bilaga 1 endast ska gälla avfall som ska deponeras varför "övrig hantering" ska utgå ur villkoret. Villkor 22 I första hand yrkas att villkoret upphävs och att Miljööverdomstolen överlåter åt tillsynsmyndigheten att föreskriva villkor för användandet av avfallsmassor vid konstruktion av deponin. I andra hand yrkas att villkoret ges en formulering med följande innebörd: 22. Om jordmassor ska användas ovan tätskiktet i sluttäckningen ska halten föroreningar i jordmassorna understiga de nivåer som anges för känslig markanvändning i naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889. Om andra avfallsmassor ska användas ovanför tätskiktet vid sluttäckningen ska dessa uppfylla kriterierna för att få tas emot på en deponi för inert avfall enligt
Naturvårdsverkets föreskrift NFS (2004:10) om deponering, kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall. Villkor 23 23. Mindre mängder rötslam får användas för att gynna växtetableringen på skyddsskiktet. Beräkningen av lämplig giva ska ske utifrån naturvårdsverkets föreskrift NFS (1994:2). Bolaget har yrkat att villkoren 5, 14 och 15 ges följande ändrade lydelser. 5. Bolaget ska till tillsynsmyndigheten ge in ett förslag till avslutningsplan inom tid som tillsynsmyndigheten bestämmer. 14. Dagvatten och vatten som inte påverkats av föroreningar ska senast sex månader efter laga kraftvunnen dom avledas till recipienten i separat ledningssystem. 15. Lakvatten från deponin för farligt avfall och icke farligt avfall ska avledas till dammen, förstnämnda lakvatten senast sex månader efter laga kraftvunnen dom. INSTÄLLNING TILL MOTPARTS YRKANDEN Kommunen har - för det fall kommunen inte får framgång med sina yrkanden - medgivit att villkor 5, 14 och 15 utformas i enlighet med vad bolaget har yrkat rörande dessa villkor, dock att villkor 5 då förtydligas så att det framgår att villkoret endast gäller den befintliga deponin för icke farligt avfall samt att samma deponi inte omfattas av villkor 15. Kommunen har vid dessa förhållanden också godtagit länsstyrelsens andrahandsyrkande såvitt avser villkor 22 och dess yrkande avseende villkor 23. Länsstyrelsen har medgivit ändring i enlighet med vad kommunen och bolaget har yrkat beträffande villkor 5, 14 och 15 samt i enlighet med vad kommunen yrkat beträffande villkor 20. Vad avser villkor 17 har länsstyrelsen medgivit kommunens yrkande att även den totala mängden föroreningar som får släppas ut till biodammen regleras. Länsstyrelsen har bestritt annan ändring av villkor 22 och 23 än i enlighet med det egna yrkandet. Bolaget har vad gäller villkor 2 medgivit länsstyrelsens yrkande om att det av villkoret ska framgå att tillsynsmyndigheten har rätt att förbjuda deponering av andra avfallstyper som bedöms olämpliga att deponera. Såvitt avser villkor 17 har bolaget medgivit att detta ändras på så sätt att villkoret kompletteras med riktvärden för årliga utsläpp enligt följande. Ämne Utsläppsmängd i kg per år Bly 0,3 Kadmium 0,03 Koppar 1,4 Krom 1,4 Nickel 1,4 Zink 3 Kvicksilver 0,03 Arsenik 1,2 TOT-P 36 NH4-N 700 Bolaget har bestritt ändring i övrigt. INTERIMISTISKT FÖRORDNANDE Miljööverdomstolen har i beslut den 15 maj 2006 förordnat att tillståndet enligt miljödomstolens dom får tas i anspråk utan hinder av att villkoren enligt punkterna 5, 14 och 15 inte är uppfyllda, samt att villkoren enligt punkterna 14 och 15 ska vara uppfyllda senast sex månader efter det att tillståndet tagits i
anspråk. UTVECKLING AV TALAN I MILJÖÖVERDOMSTOLEN Västerviks kommun Behandling av förorenade jordmassor Anläggningen för behandling av förorenade massor består av täta plattor med avlopp till oljeavskiljare. Det är inte visat att anläggningen kommer att erbjuda rening med bästa möjliga teknik för massor som är så förorenade att de utgör farligt avfall. Anläggningen är lokaliserad med relativ närhet till flera bostadsområden. Endast icke-farligt avfall bör få behandlas. Behandlingen bör begränsas till jordmassor och inte andra avfallstyper som inte närmare diskuterats i tillståndsansökan, såsom t.ex. förorenade sediment, industrislam eller byggnadsmaterial. Villkor 5, 14 och 15 Avsaknad av tidpunkt då villkoren ska börja gälla innebär att de gäller omedelbart. Om verksamhetsutövaren utnyttjar sitt verkställighetsförordnande bryter man direkt mot villkoren. Verksamhetsutövaren kan inte styra över när anpassningsplanen (villkor 5) godkänns av miljö- och byggnadsnämnden. Vad gäller villkor 15 bör verksamhetsutövaren ha en rimlig tid att projektera, upphandla och bygga de aktuella ledningarna. Villkor 17 De båda reningsanläggningar som omfattas av villkoret ska ta emot och rena lakvatten, dels från de två deponierna och dels från olika ytor som används för behandling och lagring av avfall. Halterna föroreningar bedöms kunna variera beroende på vilken verksamhet som för tillfället pågår på ytorna. Halterna föroreningar kan bli mycket låga på grund av utspädningseffekter då en yta som inte ger upphov till mycket föroreningar kopplas dit, vilket sänker föroreningshalterna i vattnet men inte påverkar mängden föroreningar. Riktvärden på hur stor mängd av de olika föroreningarna som får släppas ut i biodammen per år bör därför finnas. Kravet på rening av lakvatten från ytor för behandling och lagring av avfall gäller omedelbart. Om bolaget utnyttjar sitt verkställighetsförordnande bryter man direkt mot det aktuella kravet. Bolaget bör ha en rimlig tid att projektera, upphandla och bygga reningsanläggning. Villkor 20 Vid nedbrytning av föroreningar genom biologisk behandling åtgår syre. Vid nedbrytning kan bildas värme, vilken kan göra att avgången till luft av flyktiga föroreningar ökar. Med en täckning av massorna enligt villkoret torde, för att upprätthålla den biologiska aktiviteten, krävas en tillsats av syre, antingen genom inblåsning eller genom att täckningen vid vissa tillfällen tas bort och omrörning av massorna sker. Det finns då en risk att flyktiga föroreningar från massorna då avgår till luft i stället för att brytas ned. Villkor 1 och 22 Miljödomstolen har inte angivit vilka krav som ska gälla för nyttiggörande av andra avfallstyper än förorenade jordar. Eftersom miljödomstolen inte motsagt bolagets yrkande om att avfall som uppfyller kraven för aktuell deponiklass får användas som konstruktionsmaterial under tätskiktet får detta yrkande anses omfattas av villkor 1. I villkor 22 har miljödomstolen fastställt att om halterna föroreningar i förorenade jordmassor underskrider de nivåer som anges för MKM i Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889 får massorna nyttiggöras inom anläggningen. Däremot har miljödomstolen inte tagit ställning till vilka kvalitetskrav som ska gälla för användning av andra typer av avfall utanför tätskiktet. Från tillsynssynpunkt är det mycket angeläget att detta fastställs. När det gäller kvalitetskrav bör samma krav ställas som vid användning av
avfall för anläggingsändamål, dvs. att avfallet ska vara inert. I Naturvårdsverkets föreskrifter NFS (2004:10) finns kriterier för vilka avfall som får läggas på deponier för inert avfall. Dessa kriterier bedöms vara det närmaste som idag finns för att konkretisera definitionen av inert avfall. Kriterierna är framtagna för att kunna tillämpas på olika avfallsslag, till skillnad från kriterierna för MKM som är framtagna enbart för tillämpning av förorenad mark. Kriterierna är också tillräckligt tydliga för att verksamhetsutövaren själv ska kunna avgöra om ett visst avfall får användas eller inte. Villkor 23 Med hänvisning till det nationella delmålet att senast år 2015 ska minst 60 % av fosforföroreningarna i avlopp återföras till produktiv mark, varav minst hälften bör återföras till åkermark bör användning av avloppsslam i sluttäckningen endast accepteras i den mån dess fosforinnehåll verkligen behövs som ersättning för annan växtnäring som annars skulle behöva tillföras. I övre delen av skyddsskiktet behövs näringsämnen och organsikt material för att ge bra förutsättningar för etablering av lämplig vegetation. Men mer näring än vad som behövs för denna etablering bör inte få tillföras. I så fall blir användningen av slammet mer ett sätt för kvittblivning än ett användande av näringsämnen. Risk finns också för urlakning av näringsämnen från slammet och att dessa hämnar i yt- eller grundvatten och bidrar till problem med övergödning. För jordbruksmark finns gränsvärden för tillförsel av näringsämnen per ytenhet i Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS (1994:2). Samma näringsmängd per ytenhet bör åtgå ungefär för etablering av vegetation på deponin. Länsstyrelsen i Kalmar län Villkor 2 I domens bilaga 1 finns en lista på vilka avfallstyper som får deponeras och i övrigt hanteras. Av villkor 2 framgår att deponering och hantering av andra avfallstyper utöver listan får ske först efter anmälan till tillsynsmyndigheten. Listan kan inte tolkas på annat sätt än att samtliga avfallstyper under respektive rubrik får deponeras. Den inledande uppräkningen av fullständiga (sexsiffriga) avfallskoder blir därmed överflödig. Listan innebär att ca 85 % av alla avfallstyper som finns uppräknade i avfallsförordningens bilaga 2 får deponeras utan anmälan eller samråd med tillsynsmyndigheten. Länsstyrelsens uppfattning är att tillsynsmyndigheten bör ha god kännedom om vilka avfallstyper som deponeras och även kunna stoppa deponering av avfallstyper som kan vara olämpliga att deponera på anläggningen. Det kan heller inte vara avsikten med 22 kap. 25 a miljöbalkens att i det närmaste alla avfallstyper listas upp för deponering. Under de i domen listade kapitelrubrikerna finns ett stort antal avfallstyper som enligt 8 deponeringsförordningen över huvud taget inte får deponeras, t ex flytande avfall, och många typer av farligt avfall som troligen inte bör deponeras på anläggningen, t ex 101401 (kvicksilverhaltigt avfall från rökgasrening på krematorier). Många av redovisade avfallstyper utgör dessutom organiskt eller brännbart avfall som enligt 9 och 10 deponeringsförordningen inte får deponeras utan särskild dispens från länsstyrelsen. Dispens kan endast meddelas för ett år i taget. Villkor 22 Användande av avfall som konstruktionsmassor på deponin är att betrakta som uppläggning av inert avfall för anläggningsändamål, kod 90.007-1/2 utifrån SNI i bilagan till förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH). För närvarande pågår ett omfattande förändringsarbete av bilagan till FMH, vilket innebär att kraven på avfallsmassor som ska användas till konstruktionsändamål troligen kommer att förändras. Mot denna bakgrund yrkas i första hand att Miljööverdomstolen överlåter till tillsynsmyndigheten att utifrån formuleringarna i bilagan till FMH avgöra vilka krav som ska gälla för
användande av avfallsmassor vid konstruktion av deponin. I Naturvårdsverkets rapporter 4638 och 4889 finns framtagna generella riktvärden avsedda att vara till vägledning vid bedömning av förorenade områden samt om det föreligger saneringsbehov. Riktvärdena är inte avsedda att användas vid användande av förorenade massor på icke förorenade områden. Om Miljööverdomstolen anser att det är angeläget att riktvärden fastställs kan länsstyrelsen acceptera att de riktvärden som finns föreslagna för känslig markanvändning i rapporterna fastställs. Om även andra typer av avfallsmassor än jordmassor ska användas vid konstruktion ovanför tätskiktet bör massorna åtminstone uppfylla kraven för att få läggas på en deponi för inert avfall. Dessa krav innebär inte att avfallet motsvarar definitionen på inert avfall men eftersom riktvärden för vad som definitionsmässigt utgör inert avfall saknas bör, åtminstone i detta sammanhang, gränsvärdena för avfall till inert deponi kunna användas. Villkor 23 Användande av avfall som konstruktionsmassor i deponin är att betrakta som uppläggning av inert avfall för anläggningsändamål. I princip ska därför massorna vara inerta. Rötslam innehåller normalt höga halter av närsalter, framför allt fosfor. Sverige har länge haft som nationell målsättning att fosforn i slammet ska tas tillvara och återföras till jordbruksmark som ersättning för konstgödsel. Naturvårdsverket har i föreskrift NFS (1994:2) beslutat om gränsvärden för tillförsel av näringsämnen vid gödsling med rötslam. Att blanda in så mycket som 30 % rötslam i skyddsskiktet på deponin innebär en klar risk för läckage av närsalter till omgivningen då den kommande vegetationen på deponin troligen inte kan tillgodogöra sig slammets innehåll av växtnäring. Vattenrecipienten är redan kraftigt påverkad av utsläpp från deponerat avfall. Att ytterligare öka belastningen av närsalter i området är därför mycket olämpligt. Länsstyrelsen anser däremot att en mindre slamgiva i det översta skiktet av skyddstäckningen kan accepteras som gödsel för etablering av lämplig vegetation. Vid beräkningen av lämplig giva bör man utgå från gränsvärdena som anges i NFS (1994:2). Bolaget Villkor 5 Villkorets lydelse kan tokas som att en godkänd plan ska finnas redan när tillståndet tas i anspråk. Bolaget behöver viss tid för att lämna ett förslag till tillsynsmyndigheten och tillsynsmyndigheten behöver viss tid för att, i enlighet med delegationen, godkänna förslaget. Villkor 14 och 15 De åtgärder som avses i villkor 14 och 15 ska vara vidtagna redan när tillståndet tas i anspråk. Åtgärderna är ännu inte utförda och bolaget behöver viss tid för att utföra åtgärderna. BEMÖTANDE Bolaget har till bemötande av kommunens yrkande anfört följande. Villkor 17 Under förutsättning att värdena bestäms på sätt som bolaget vidgått så har bolaget medgett att villkoret kompletteras med värden för årliga utsläpp av samma föroreningar för vilka bestämts utsläppshalter. Värdena bör bestämmas med väl tilltagna marginaler, eftersom förhållandena, som kommunen också påpekar, kan variera stort mellan olika år beroende på verksamheten och klimatiska förhållanden. De totala mängderna föroreningar i lakvatten som släpps ut i recipienten bestäms av halterna föroreningar och volymerna vatten. Halterna i sin tur bestäms av reningsutrustningen och hur denna drivs. Reningsutrustningen är utförd för att klara de haltvärden som anges i tillståndet. Volymerna vatten
bestäms av nederbörden och av storleken på de ytor, där lakvatten uppstår. Annat vatten än nederbördsvatten tillförs inte. Detta är alltså förutsättningar som är givna och som det endast finns begränsade möjligheter att påverka. Bolagets förslag utgår från de i villkoret angivna utsläppshalterna och en lakvattenmängd om drygt 12 000 m3/år. Som kommunen yrkar, bör värdena anges som riktvärden. Vid beräknandet av de värden som bolaget har föreslagit, har inte enbart beaktats nederbördsmängder utan även andra faktorer, såsom osäkerheten om hur haltvärdena kan uppfyllas och behov av att kunna utöka lagrings- och behandlingsytor. Tillskottet av aktuella metaller till Kvännaren från verksamheten måste anses som mycket måttligt. Som framgår av miljökonsekvensbeskrivningen utgör samtidigt tillskotten av fosfor och kväve till recipienten en mycket liten del av de tillskott som kommer från jord- och skogsbruk. Den i villkoret omnämnda reningsanläggningen för deponin för farligt avfall är redan uppförd. Reningsanläggningen för deponin för icke farligt avfall ska vara uppförd senast när den nya deponin tas i drift. Detta kommer att ske senast när den befintliga deponin måste tas ur drift, dvs. vid utgången av år 2008. Dessförinnan finns ingen reningsanläggning, till vilken vatten från ytor för lagring och behandling kan föras. Någon tidpunkt för när reningsanläggningen senast ska tas i drift eller när nyssnämnda vatten ska föras till denna anser bolaget därför inte vara behövligt. Villkor 1 och 22 Bolaget hänvisar till vad som anförts i miljödomstolen. Motsvarande villkor har meddelats för andra avfallsanläggningar. Eftersom det står helt klart att bolaget och kommunen har olika uppfattning i frågan, bör det inte överlåtas åt kommunen att avgöra denna. Villkor 23 Slammet från kommunens avloppsreningsverk är av hög kvalitet och uppfyller normalt kraven för spridning på jordbruksmark. Trots detta så tar lantbruket i dagsläget inte emot slammet för spridning på åkrar. Att blanda in slam i täckmassorna är därför ett bra sätt att nyttiggöra slammet. Att bränna slammet eller deponera det är givetvis sämre alternativ både från miljö- och hushållningssynpunkt. I Naturvårdsverkets allmänna råd (2004:5) till förordningen om deponering av avfall sägs att andelen stabiliserat biologiskt nedbrytbart material inte bör överstiga 40 volymprocent. När det gäller halter föroreningar är det stor skillnad mellan att lägga ut slam på åkermark och att lägga den som täckning på en deponi. I det senare fallet kommer marken under överskådlig framtid inte att användas på ett sådant sätt, att föroreningarna genom odling eller bete kan spridas så att det medför olägenheter för människors hälsa eller miljön. De gränsvärden som anges i den av kommunen åberopade föreskriften avser dessutom årlig tillförsel medan det här är fråga om tillförsel som sker vid ett enstaka tillfälle. Det är viktigt att täckningen initialt får ett rikligt näringsinnehåll, eftersom detta påskyndar etableringen av växtlighet. Detta medför ett minskat läckage av vatten från nederbörd genom tätskiktet och minskad ytavrinning under den närmaste tiden efter täckningen. Villkor 20 Avsikten med biologisk behandling av förorenade jordar och annat material är att förekommande kolväten ska brytas ned. Det utesluter inte att små utsläpp kan ske, särskilt vid behandling av jordar förorenade med lättflyktiga ämnen. För det fallet har bolaget redovisat möjligheten att låta processen ske under duk med undertryck och behandling av frånluften. Detta kommer att ske när det finns risk för lukt till omgivningen. Detta följer av villkor 8 med tillhörande delegation. Behandling under duk med rening av frånluften kommer också att
ske om det bedöms att det finns risk för att arbetsmiljön för dem som arbetar på anläggningen ska påverkas negativt. Någon ytterligare reglering behövs inte. Villkor 15 Det finns redan en reningsanläggning för lakvatten från deponin för farligt avfall. Ledning för överföring av det renade vattnet till dammen har emellertid ännu inte anlagts. Bolaget föreslår den ändring av villkoret som framgår av bolagets eget överklagande. För den nya deponin för icke farligt avfall kommer att finnas en separat reningsanläggning med tillhörande ledning till dammen. Ledningen kommer att tas i drift samtidigt med den nya deponin och reningsanläggningen. Villkoret kan därför inte tolkas på annat sätt än att det är först efter det att reningsanläggningen tagits i drift, som avledning till dammen ska ske. Bolaget har i och för sig inget att invända mot den ändring som kommunen yrkar, men anser att den är obehövlig. Bolaget har till bemötande av länsstyrelsens yrkande hänvisat till vad som anförts ovan till bemötande av kommunens yrkande avseende villkor 22 och 23 och har därutöver anfört följande. Villkor 22 Ett krav om att jordmassor inte får hålla högre halter föroreningar än som anges för känslig markanvändning skulle innebära en från miljö- och hushållningssynpunkt helt onödig begränsning. Villkor 2 Bolaget har under målets gång i miljödomstolen förtecknat de slag av avfall som bolaget vill ha tillstånd till att deponera; de slag av avfall som önskas deponeras i deponin för farligt avfall har angivits med sexsiffriga koder och de slag av avfall som önskas deponeras i deponin för icke farligt avfall har angivits genom de tvåsiffriga kapitelrubrikerna i bilaga 2 till avfallsförordningen. Även om det inte klart framgår av bilagan, avser alltså de sexsiffriga koderna farligt avfall och de tvåsiffriga koderna icke farligt avfall. Den inledande uppräkningen av sexsiffriga koder är således inte överflödig. Länsstyrelsens ändringsyrkande är redan uppfyllt i fråga om det farliga avfallet. Under de olika kapitlen finns olika slag av avfall som inte får deponeras. Bestämmelser om sådana avfall finns i 8-12 deponeringsförordningen. Att endast avfall som har behandlats får deponeras framgår av 14 förordningen. Det av miljödomstolen lämnade tillståndet kan inte tillämpas i strid mot dessa bestämmelser. Av de avfallstyper som i avfallsförordningen anges med en sexsiffrig kod kan inte alltid avgöras om avfallet är t.ex. flytande eller organiskt. Att i tillståndet ange avfallstyperna med hjälp av de sexsiffriga koderna innebär således inte att man sållar bort sådana avfall som inte får deponeras på grund av att de t.ex. är flytande eller organiska. Från den utgångspunkten saknar det därför betydelse om den sexsiffriga koden används. Enligt 4 Naturvårdsverkets föreskrifter (2004:10) ska avfall som deponeras genomgå en grundläggande karakterisering. Denna ska innehålla bl.a. uppgifter om den sexsiffriga avfallskoden enligt avfallsförordningen. Uppgifterna i den grundläggande karakteriseringen ska dokumenteras skriftligt och bevaras i minst 10 år. Kravet på grundläggande karakterisering innebär att avfallshanteraren måste skaffa sig en god kännedom om de avfall som ska deponeras på hans anläggning. Skyldigheten att dokumentera innebär likaså att tillsynsmyndigheten har möjlighet att skaffa sig en god kännedom om avfallet. När det gäller tillsynsmyndighetens möjligheter att stoppa olämpligt avfall torde dessa inte bli större om varje avfall räknas upp i tillståndet. Enligt 25 samma föreskrifter får avfall som inte klassificeras som farligt läggas på en deponi för icke-farligt avfall. Bestämmelsen innehåller således
ingen begränsning när det gäller avfallstyper. När det gäller Länsstyrelsens andrahandsyrkande har bolaget inga invändningar mot förslaget i första strecksatsen att tillsynsmyndigheten ges möjlighet att förbjuda deponering av olämpliga avfall. Bolaget bestrider första ledet i strecksatsen, dvs. att det meddelas förbud mot deponering av avfall enligt 8 deponeringsförordningen, eftersom förbudet framgår av förordningen. Bolaget bestrider också förhandsanmälan enligt andra strecksatsen. Enligt villkor 2 får deponering och övrig hantering av andra typer av avfall än som räknas upp i bilaga l ske först efter anmälan till tillsynsmyndigheten. Beträffande farligt avfall har Länsstyrelsen haft tillfälle att granska bolagets förslag till farliga avfall som får deponeras och har inte tidigare haft något att invända mot de typer av avfall som räknas upp i förslaget. Förslaget i tredje strecksatsen är onödigt eftersom fråga regleras i 13 deponeringsförordningen. Kommunen Villkor 17 Kommunen saknar en tydlig motivering till de av bolaget föreslagna tillåtna utsläppsmängderna. I skrivelsen anges att förslaget utgår från de i villkoret angivna utsläppshalterna och en lakvattenmängd om drygt 12 000 m3/år, med väl tilltagna marginaler. Kommunen konstaterar att dessa marginaler måste anses som väldigt väl tilltagna samt varierar mellan olika parametrar. Således medger den föreslagna utsläppsmängden arsenik ett lakvattenflöde på 24 000 m3 med den maximalt tillåtna föroreningshalten, zink ett lakvattenflöde på 60 000 m3 och övriga parametrar flöden däremellan. Enligt uppgift från SMHI kan nederbörden, beroende på naturliga klimatvariationer, under ett år med maximal nederbörd uppgå till maximalt 150 % av nederbörden ett normalår (normalåret beräknas som medelvärde under en 30-årsperiod). En marginal på dubbla normalflödet bör vara tillräcklig för samtliga parametrar. Riktvärdena skulle i så fall bli enligt följande tabell: Ämne Föroreningshalt Utsläppsmängd (mg/l) från varje (kg/år) totalt från reningsanläggning reningsanläggningarna Zink 0,05 1,2 Krom 0,05 1,2 Kadmium 0,001 0,024 Koppar 0,05 1,2 Nickel 0,05 1,2 Bly 0,01 0,24 Kvicksilver 0,001 0,024 Arsenik 0,05 1,2 Tot-P 1 24 NH4-N 20 480 De tillåtna utsläppsmängderna bör i enlighet med försiktighetsprincipen hållas så låga som möjligt, särskilt med beaktande av att utredning avseende recipienten Kvännarens status och känslighet för de aktuella utsläppen saknas. Kommunen förutsätter att villkorets innebörd blir sådant att både riktvärdena för föroreningshalt från varje reningsanläggning och total utsläppsmängd från båda reningsanläggningarna ska underskridas för att villkoret ska anses uppfyllt. Kommunen vidhåller sitt yrkande om att villkoret ska kompletteras med uppgift om från vilken tidpunkt lakvatten från ytor från behandling och lagring av avfall ska föras till reningsanläggningen. Övriga villkor Vad gäller villkor 22 och 23 hänvisas till vad som framgår ovan om kommunens inställning till motparts yrkande. Avseende villkor 5, 14 och 15 överensstämmer kommunens och bolagets skäl för ändring med varandra.
Angående den av länsstyrelsen överklagade bilagan med avfallstyper som får deponeras anser kommunen att det ur tillsynssynpunkt vore positivt om det förtydligas hur bilagan ska tolkas. Länsstyrelsen Villkor 17 Länsstyrelsen har medgivit kommunens yrkande om att även den totala mängden föroreningar som får släppas till biodammen ska regleras. Bolagets förslag till totalt tillåtna utsläppsmängder per år är dock alltför höga. Eftersom någon verklig bedömning av hur mycket föroreningar som recipienten (sjön Kvännaren) tål inte har gjorts bör belastning på sjön begränsas i största möjliga utsträckning. Sjön belastas förutom av lakvatten även av läckage från åkermark, skogsmark och dagvatten. Bolaget bedömer att ca 12 000 m3 lakvatten kommer att ledas till dammen per år och att föroreningshalterna som riktvärde inte ska överskrida vad som anges i tabellen i villkor 17. En beräkning utifrån dessa halter och lakvattenmängden 12 000 m3 ger totalutsläpp på mindre än hälften av bolagets föreslagna riktvärden för årsutsläpp vilket enligt länsstyrelsens bedömning innebär omotiverat stora marginaler, i synnerhet då de mäts som riktvärden. Länsstyrelsen anser därför att de av kommunen yrkade riktvärdena för totalutsläpp är för högt satta och bör sänkas. En marginal på 50 % utöver de mängder som uppkommer vid 12 000 m3 lakvatten bör vara rimlig. Villkor 2 Bolaget torde med utgångspunkt från vad som tidigare deponerats på anläggningen samt avfallsförordningens bilaga 2 enkelt kunna redovisa en lista med sexsiffriga koder över vad man avser deponera istället för att redovisa hela kapitelrubriker. Om ytterligare avfallstyper kommer i fråga för deponering kan tillsynsmyndigheten med stöd av villkor 2 medge detta. Det finns ingen anledning att i tillståndet reglera vilka avfallstyper som får mellanlagras, behandlas, sorteras mm. på samma sätt som de avfallstyper som ska deponeras. Villkor 2 bör därför endast gälla avfall som ska deponeras, dvs. "övrig hantering" bör strykas från villkor 2 och bilaga 1. MILJÖÖVERDOMSTOLENS DOMSKÄL Behandling av förorenade massor (tillståndet punkt C) Tillståndet till behandling av avfall avser enligt punkt C i miljödomstolens domslut förorenade jordar och massor med vissa angivna behandlingsmetoder. Miljööverdomstolen finner inte anledning föreskriva att avfallen inte får utgöra farligt avfall. Kommunens yrkande ska därför avslås. Villkor 2 Enligt 22 kap. 25 a miljöbalken ska en dom som omfattar tillstånd till deponering alltid innehålla en förteckning över de typer av avfall och den totala mängd som får deponeras. Vilken grad av specifikation av vilka typer av avfall som tillståndet omfattar får avgöras från fall till fall (jfr Miljööverdomstolens dom 2008-02-06 i mål nr M 4585-06). I första hand är reglerna i deponeringsförordningen och NFS (2004:10) avgörande för vilka avfall som får deponeras på en viss deponi och normalt sett saknas det anledning att alltför detaljerat ange detta i ett tillstånd. Miljööverdomstolen finner att det inte finns anledning att i tillståndet precisera avfallstyperna i högre grad än vad som redan är fallet enligt det villkor som föreskrivits av miljödomstolen. Deponering och hantering av annat avfall än det som anges i bilagan till miljödomstolens dom bör dock få ske först efter godkännande av tillsynsmyndigheten och under förutsättning att avfallet har egenskaper som är likvärdiga med dem som angetts i villkoret.
Villkor 5, 14 och 15 När det gäller villkor 5, 14 och 15 är myndigheterna och bolaget ense om att villkoren inte kan börja gälla omedelbart utan först efter viss tid. Miljööverdomstolen gör samma bedömning. Beträffande själva utformningen av villkoren har kommunen yrkat att det av villkor 5 ska framgå att det gäller endast för den befintliga deponin eftersom de nya deponierna omfattas av delegationen till tillsynsmyndigheten. Bolaget har yrkat att villkoret ska gälla hela anläggningen. Någon skillnad i sak mellan villkorsförslagen föreligger inte enligt Miljööverdomstolens uppfattning eftersom delegationen omfattar rätten att bestämma när en avslutningsplan ska lämnas in. Villkoret bör därför utformas enligt bolagets förslag. Villkor 14 bör utformas i enlighet med vad bolaget yrkat. Bolagets förslag till villkor 15 innebär att allt lakvatten - från såväl den gamla som de nya deponierna - ska ledas till dammen. Att det för de nya deponierna handlar om vattnet efter rening framgår av villkor 17 och någon precisering i villkor 15, som kommunen föreslagit, behövs därför inte. Villkoret bör därför utformas enligt bolagets förslag. Villkor 17 Kommunen har yrkat att villkoret ska kompletteras med begränsningsvärden för de totala utsläppen i kg per år, bestämda som riktvärden. Bolaget har medgett yrkandet och föreslagit sådana värden. Kommunen har i sitt bemötande föreslagit värden som ligger lägre, för metallerna omkring 20 % och för kväve och fosfor omkring 50 %. Miljööverdomstolen konstaterar i likhet med parterna att det i första hand är nederbördsförhållandena som är avgörande för mängden lakvatten och därmed också för de totala föroreningsmängderna. Detta kan inte bolaget påverka. En annan faktor som spelar in är storleken på ytorna för lagring och behandling eftersom vatten från dessa ytor ska omhändertas i reningsanläggningen. Hur stora dessa ytor får vara är inte direkt reglerat i tillståndet. Med hänvisning till det som anförts finner Miljööverdomstolen inte skäl att föreskriva strängare värden än de som bolaget åtagit sig. Villkorspunkten 17 ska därför kompletteras på sätt som framgår av domslutet. När det gäller tidpunkten delar Miljöverdomstolen bolagets uppfattning. Någon särskild tidpunkt behöver därför inte anges. Villkor 20 Villkoret föreslogs av bolaget och bedömdes som ändamålsenligt av miljödomstolen. Villkoret tillsammans med villkor 8 och den delegation till tillsynsmyndigheten, gällande åtgärder mot lukt, utgör enligt Miljööverdomstolens bedömning en tillräcklig reglering av frågan. Vad som framkommit här ändrar inte denna bedömning. Villkor 22 Enligt villkoret får förorenade jordmassor nyttiggöras inom anläggningen om halterna av föroreningar underskrider de nivåer som anges för mindre känslig markanvändning, MKM, i rapporterna 4638 och 4889. Bolaget har i ansökan beskrivit att avfallsmassor - inte bara jordmassor - ska nyttiggöras i anläggningen om halterna av föroreningar inte överstiger vad som sagts ovan. I villkoret görs ingen skillnad mellan användning inom eller utanför tätskikten. Kommunen har överklagat villkoret och yrkat att det ska reglera alla typer av avfallsmassor och att gränsen för användning ska vara att avfallsmassorna är inerta. Som inert ska då räknas avfall som uppfyller de kriterier som anges i NFS (2004:10) för att få lägga avfallet på deponier för inert avfall (mottagningskriterierna i 22-24 ). Länsstyrelsen har i första hand yrkat att villkoret upphävs och att
tillsynsmyndigheten får meddela villkor om hanteringen. Länsstyrelsen har i andra hand godtagit villkoret men med den ändringen att halterna ska motsvara känslig markanvändning och dessutom yrkat att en komplettering med innebörd att om andra avfallsmassor än jordmassor ska användas ska dessa var inerta enligt kommunens yrkande. Användning av avfall som konstruktions- och täckmaterial kan avse användning inom eller utanför deponins tätskikt. Denna användning kan anses utgöra ett återvinningsförfarande om avfallets mängd och funktion motsvarar det jungfruliga material som annars skulle ha använts. I ett sådant fall gäller inte deponeringsförordningen utan kraven på skyddsåtgärder får bestämmas enligt miljöbalkens hänsynsregler. (Se Miljööverdomstolens dom 2007-10-19 i mål nr M 7856-06, MÖD 2007:29). Deponeringsförordningen ska inte heller tillämpas på "användningen av lämpligt inert avfall för byggnadsändamål i deponier, vid restaurering eller för mark-, väg- eller utfyllnadsarbete" (4 deponeringsförordningen). Även i detta fall ska hänsynsreglerna tillämpas för att bestämma miljökraven och det måste också avgöras hur begreppet inert ska tolkas i det enskilda fallet. När det gäller användning av avfallsmassor inom deponins tätskikt finns det enligt Miljööverdomstolens bedömning inte något skäl att uppställa några särskilda krav för sådan användning utöver vad som i övrigt gäller enligt tillståndet och deponeringsförordningen. Beträffande avfall som ska användas utanför gör Miljööverdomstolen följande bedömning. Miljööverdomstolen har i den ovan nämnda domen (MÖD 2007:29) ansett att det är tillräckligt att kräva att jordmassor, som ska användas i sluttäckningsarbeten vid en deponi, uppfyller kraven på mindre känslig markanvändning (MKM). Nämnda krav avser visserligen, som parterna också har framhållit, de maximala halter av föroreningar som kan accepteras om den förorenade jorden ska ligga kvar, och inte en generell friklassningsregel för förorenade avfallsmassor. När det rör sig om jordmassor, och inte avfall i största allmänhet, anser Miljööverdomstolen att de nämnda MKM-värdena kan vara lämpliga att användas för att definiera de jordmassor som får användas för detta ändamål på en deponi. Jordmassor som uppfyller MKM-kraven kan enligt Miljööverdomstolen i detta fall tillåtas användas för sluttäckningsändamål då en sådan användning enligt Miljööverdomstolens bedömning inte medför någon skada eller olägenheter för människors hälsa eller miljön. Någon mer kvalificerad markanvändning än mindre känslig kan det knappast bli tal om på en deponi. Länsstyrelsens yrkande att värden för känslig markanvändning ska användas bör därför avslås. När det gäller andra typer av avfall anser Miljööverdomstolen, i likhet med kommunen, att utgångspunkten bör vara att avfallet ska vara inert och som en rimlig tolkning av detta begrepp de mottagningskriterier för inert avfall som tidigare nämnts. Bolaget har även medgett detta. Villkor 22 ska därför kompletteras enligt det som anges i domslutet. Villkor 23 Både länsstyrelsen och kommunen har, med hänvisning till risken för läckage av näringsämnen och hushållningen med fosfor, yrkat att villkoret ändras så att Naturvårdsverkets föreskrift (NFS 1994:2) om skydd för miljön när avloppsslam används i jordbruket ska användas för bestämning av lämplig giva. Bolaget å sin sida åberopar Naturvårdsverkets allmänna råd (2004:5) till förordningen om deponering av avfall där det framgår att andelen biologiskt nedbrytbart material inte bör överstiga 40 %. Bolaget framhåller också att det är stor skillnad mellan att lägga ut slam som del av täckningen av en deponi, som sker vid ett tillfälle, och användningen på jordbruksmark där tillförseln är tänkt att ske årligen. Vad som framkommit i Miljööverdomstolen föranleder inte någon annan
bedömning än den miljödomstolen gjort. Myndigheternas yrkande om ändring ska därför avslås. Verkställighet Eftersom tillståndet enligt miljödomstolens förordnande får tas i anspråk omedelbart bör även de ändringar som följer av Miljööverdomstolens dom gälla omedelbart. Vad Miljööverdomstolen förordnat interimistiskt genom beslutet den 15 maj 2006 ska därvid upphävas. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast den 2008-03-25 I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Ulf Bjällås, miljörådet Rolf Svedberg, hovrättsrådet Liselotte Rågmark, referent, och t.f. hovrättsassessorn Anna Backman. Enhälligt. BILAGA A VÄXJÖ TINGSRÄTTS, MILJÖDOMSTOLEN, DOM SÖKANDE Västervik Miljö och Energi AB Ombud: Advokaten M.E. SAKEN Tillstånd till verksamheten vid Målserums avfallsanläggning, Västerviks kommun x: 6405510 y: 1546400 SNI-kod: 90.004-2 m.fl. DOMSLUT Tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken Miljödomstolen lämnar Västervik Miljö och Energi AB tillstånd enligt 9 kap. miljöbalken till befintlig och planerad verksamhet vid Målserums avfallsanläggning innefattande mottagning, sortering, behandling, lagring, deponering och bortskaffande av högst 300 000 ton avfall per år och vidare rätt att utföra de bygg- och anläggningsarbeten som verksamheten förutsätter vid Målserums avfallsanläggning enligt följande. A. Deponering med högst 45 000 ton icke farligt och inert avfall och högst 20 000 ton farligt avfall per år. B. Beredning med högst 95 000 ton hushålls- och industriavfall per år för förbränning i Stegeholmsverket C. Behandling med högst 50 000 ton förorenade jordar och massor per år får ske genom: - biologisk behandling - jordtvätt - termisk behandling - stabilisering och solidifiering D. Lagring av avfall och massor avsedda för avslutning av deponierna samt kompostering av avloppsslam tillsammans med park- och trädgårdsavfall, hästgödsel och liknande material. Tillstånd att deponera på befintlig deponi för icke farligt avfall och inert avfall gäller till den 31 december 2008. Miljödomstolen medger undantag enligt 24 förordningen (2001:512) om
deponering från kravet i 20 och 21 om geologisk barriär för anslutningen mellan den nya deponin för icke farligt avfall och den befintliga deponin.. Villkor Följande slutliga villkor skall gälla för verksamheten. Allmänt 1. Verksamheten - inberäknat åtgärder för att begränsa skador och olägenheter för människors hälsa och miljön - skall bedrivas i huvudsak på det sätt som sökandena angett eller åtagit sig i målet om inte annat framgår av denna dom. 2. Deponering och övrig hantering får ske av de avfall som anges i bilaga 1 till denna dom. Deponering och övrig hantering av andra typer av avfall, utöver av vad som framgår av bilagan, får ske först efter anmälan till tillsynsmyndigheten. 3. Deponering får endast ske under förutsättning att de gränsvärden som anges i Naturvårdsverkets föreskrifter om deponering, kriterier och förfarande för mottagning av avfall vid anläggningar för deponering av avfall, SNFS 2004:4, innehålles. 4. En beskrivning av den nya deponin för icke-farligt och inert avfall och den planerade utbyggnaden av deponin för farligt avfall skall inges för godkännande till tillsynsmyndigheten. Beskrivningen skall innehålla bl. a förslag till teknisk konstruktion av konstgjord geologisk barriär, bottentätning och dränering och lakvattendiken. Deponering får ej påbörjas förrän tillsynsmyndigheten godkänt beskrivningen. 5. För befintlig deponi skall finnas en av tillsynsmyndigheten godkänd avslutningsplan. 6. Anläggningen skall i erforderlig omfattning vara inhägnad för att hindra obehöriga tillträde. 7. Verksamheten skall bedrivas så att insyn mot pågående verksamhet begränsas. Sökanden skall verka för att omgivande vegetation bibehålles i den utsträckning som krävs för ge erforderligt insynsskydd. 8. Avfall som kan orsaka lukt skall hanteras på sådant sätt att luktolägenheter undviks. Om luktolägenheter trots det uppkommer skall orsakerna undersökas samt rimliga åtgärder vidtas för att begränsa olägenheter. 9. Avfall skall hanteras så att olägenheter orsakade av damning, vindspridning av avfall eller spridning med djur inte uppkommer. 10. För verksamheten skall finnas ett kontrollprogram som möjliggör en bedömning av om villkoren följs. I kontrollprogrammet skall anges mätmetoder, mätfrekvens och utvärderingsmetoder. 11. Tillståndshavarna skall inom sex månader från det att domen vunnit laga kraft till tillsynsmyndigheten för godkännande inge ett förslag till reviderat kontrollprogram och skötselföreskrifter. 12. Buller från verksamheten, skall begränsas så att den ekvivalenta ljudnivån utomhus vid bostäder som riktvärde* inte överstiger - 50 db(a) vardagar kl 07.00-18.00-40 db(a) natt kl 22.00-07.00-45 db(a) övrig tid Nattetid får momentanvärdet som riktvärde* inte överstiga 55 db(a). Med riktvärde avses ett värde som, om det överskrids, medför skyldighet för tillståndshavaren att vidta åtgärder så att värdet kan innehållas.
13. Uppstår tvist vid utformning av kontrollprogram, utformning av teknisk konstruktion mm får frågan hänskjutas till miljödomstolen för prövning. Behandling av lakvatten 14. Dagvatten och vatten som inte påverkats av föroreningar skall avledas till recipienten i separat ledningssystem. 15. Lakvatten från deponin för farligt avfall och icke farligt avfall skall efter rening avledas till dammen. 16. Den damm till vilken lakvatten pumpas från pumpstationen i Källhagen skall vara tätad senast inom två år från dagen för denna dom. I god tid innan tätningen påbörjas skall en anmälan lämnas till miljö- och byggnadsnämnden där de planerade arbetena beskrivs. Sökanden skall även utreda om en rensning av dammen kan förbättra reningseffekten och i så fall genomföra rensningen inom samma tid. 17. Lakvatten från deponin för farligt avfall och den nya deponin för inert och icke farligt avfall skall behandlas i reningsanläggning för respektive deponi innan det avleds till dammen. Till reningsanläggningen för lakvatten från deponin för icke farligt avfall skall även föras lakvatten från ytor för behandling och lagring av avfall. Det renade lakvattnet får innan det tillförs dammen som riktvärden och kvartalsmedelvärden inte innehålla högre halter föroreningar än vad som anges i följande tabell. Ämne Föroreningshalt (mg/l) Zink 0,05 Krom-tot 0,05 Kadmium 0,001 Koppar 0,05 Nickel 0,05 Bly 0,01 Kvicksilver 0,001 Arsenik 0,05 Tot-P 1 NH4-N 20 Behandling av förorenade massor 18. Mellanlagring och behandling av förorenade jordar och massor skall ske på täta ytor. 19. Mellanlagring av avloppsslam skall, om det förvaras åtkomligt för nederbörd, ske på hårdgjord yta där lakvatten kan samlas upp. 20. Täckning skall vid mellanlagring och behandling ske om avfallet har en halt av följande grupper av kolväten överstigande fem gånger MKM-värdena enligt Naturvårdsverkets rapport 4889. - Alifatiska kolväten C5 - C8 och C8 - C10 - Aromatiska kolväten C8 - C10 - Bensen, refererande till halten 0,4 mg/kg TS - Summa toluen, etylbensen och xylen (TEX), refererande till halten 60 mg/kg TS Täckning skall dessutom ske om det uppstår olägenheter genom lukt eller annan olägenhet, t.ex. damning, även om ovanstående värden underskrids. 21. Varje ny behandlingsmetod skall anmälas till tillsynsmyndigheten. 22. Om halterna föroreningar i förorenade jordmassor (före eller efter behandling) underskrider de nivåer som anges i för Mindre Känslig Markanvändning (MKM) i Naturvårdsverkets rapport 4638 och rapport 4889 får