Forskningsfusk Úna Eriksson 22/12-15 1. Inledning I följande text introduceras och diskuteras ämnet forskningsfusk. Inledningsvis framförs ett kort resonemang kring varför forskningsfusk är problematiskt, följt av hur fuskningsfusk definieras och därefter kommer flera historiska exempel ges. Presenteras görs även statistik på hur vanligt det är, en djupare diskussion angående varför forskare fuskar, samt vem som bär ansvaret. Avslutningsvis ges ett exempel på handlingsplan och hur man kan förebygga fusk och till sist en sammanfattning. Texten bygger på och diskuteras kring Shamoos och Resniks kapitel om fusk i boken Responsible Conduct of Research [1]. 2. Forskningsfusk, varför skapar det problem? Grunden för att kunna bedöma om forskningsfusk är oetiskt eller inte byggs onekligen på förståelse om konsekvenserna. Vad är då de möjliga konsekvenserna? Dels kan det skada forskaren själv, hans arbete kan ses som opålitligt (om fusket blir påkommet), vilket kan leda till flertalet konsekvenser. Forskaren kan bli utesluten från det universitet som anställningen tillhör, eller få färre anslag. Samarbeten med andra forskare blir mindre troliga och generellt vill många inte associeras alls med personen i fråga. Förutom att påverka forskaren själv påverkar det även vetenskap. Artiklar som publiceras med felaktig information kan leda till stora konsekvenser, t.ex. att andra forskare bygger hela karriärer på felaktiga publicerade data. I vetenskap finns där även krav att det är ny data som publiceras, gammal kunskap som publiceras som om det vore ny kunskap, fördärvar vetenskapens system för informationsspridning och kräver onödig tid från forskare. Självklart är forskningsfusk även en ekonomisk fråga och eventuellt en fråga för hur man hanterar pengar från fonder som har blivit donerade. Dessa resonemang och exempel klargör att forskningsfusk är ett problem. Det klargör även att det är moraliskt oetiskt, men det behöver inte nödvändigtvis vara emot lagen. Val av lämplig konsekvens efter forskningsfusk kan därför variera.
3. Vad är forskningsfusk? Forskningsfusk definieras som falsifiering, fabricering eller plagiat vad gäller anbud, utförande eller granskning av forskning eller alternativt vid rapportering av forskningsresultat [2]. Falsifiering sker då material har blivit mixtrad med och därav inte överensstämmer med rådata. Fabricering är när rådata är konstruerad utan några som helst underlag i experiment. Plagiat definieras som när en idé, text eller uttalande har blivit stulen utan korrekt hänvisning och erkännande. 4. I historien Flera forskningsfusk har blivit påkomna under historiens gång, med varierande följder för forskarna själva, men även för forskare. 4.1.Summerlin I fallet för William Summerlin visas tydligt hur andra forskare kan bli påverkade. William Summerlin utförde transplantationsexperiment under sjuttiotalet, där han påstod sig ha transplanterat hud från svarta möss till vita [3]. Dessa möss var således vita, med svarta fläckar och uppvisade förövrigt en frisk fenotyp. När laboratoriets tekniker skulle rengöra mössen försvann den svarta färgen när alkohol användes. Tekniken rapporterade detta till forskningsledaren, Goode, som var en mycket välaktad immunolog. Goode upphävde Summerlins anställning och initierade en undersökning, men när Summerlin erkände forskningsfusk förstördes även Goodes rykte, även om han var fullkomligt oskyldig. 4.2.Breuning Breuning är det första fallet där forskaren blev lagligt dömd, med 60 dagar i fängelse, fem år skyddstillsyn och böter på 11 352 dollar till universitetet [4]. Steven Breuning studerade neuroleptiska antipsykotisk medicin under åttiotalet och publicerade 24 vetenskapliga artiklar som var finansierad utav National Institute of Mental Health (NIMH) i USA. I sina artiklar ifrågesätter Breuning användningen av neuroleptiska mediciner för utvecklingsstörda barn, vilket gjorde att landet ändrade hur medicinerna hanterades och skrevs ut till patienter. Efter ytterligare publicerad data blev Breuning ifrågasatt utav Sprague, som var ansvarig för finansieringen utav fonden. Flera år senare fann en kommitté inom NIMH att Breuning hade både fabricerat data och falsifierat, vilket var orsaken till domen.
4.3.Gallo och Popovic Robert Gallo och Mikulas Popovic är ett känt fall som rörde upptäckten av HIV viruset [5]. I detta fall ifrågasattes det om forskarna fuskade eller var enbart slarviga, slarvighet anses vara mindre moraliskt fel och kan därför påverka utfallet av utredningen. Gallo och Popovic publicerade en artikel i tidskriften Science där de identifierade HIV viruset. Luc Montagnier, en annan forskare som Gallo tidigare hade samarbetat med, påstod att Gallo hade stulit HIV viruset från honom. De två möjliga anledningarna för konfrontationen var att Gallos viruslinje hade blivit kontaminerad av viruset som han fick utav Montagnier, eller om han medvetet hade bevarat HIV viruslinjen och sedan yrkade för att det var hans egen upptäckt. Utredningen försvårades även av dålig dokumentation från experimenten, vilket gör det svår att definiera fallet som medvetet fusk eller om det borde vara omedveten slarvighet. 4.4.Goodwin Elizabeth Goodwin anklagades 2006 av hennes doktorander för falsifiering av data [6]. Efter en utredning av universitet gjordes bedömningen att anklagelserna stämde, vilket påverkade doktorandernas karriärer. Tre utav dem slutade arbeta för och studera inom universitetet, en flyttade till ett annat universitet och två började på nytt med studierna. Ännu mer förvånasvärt var att många utav fakultetens medlemmar tyckte att studenterna hade agerat felaktigt. Fallet med Goodwin och studenterna visar tydligt hur komplicerat forskningsfusk är, hur enormt påverkad omgivningen blir, samt att där finns plats för förbättringar inom systemet för hanteringen av forskningsfusk. 4.5.Woo Suk Hwang Woo Suk Hwang är ytterligare en forskare som fuskade för att få världsomvändande resultat. Han påstod sig ha klonat mänskliga stamceller från embryon och erkände sedan fabricering av data [7]. Förutom fabricering av data samlade han in mänskliga ägg från sina anställda, vilket uppmärksammades i en artikel i Nature [8]. Flera etiska aspekter kan diskuteras i fallet med Woo Suk Hwang, men framförallt gör maktförhållanden det oetiskt försvarbart att kräva ägg från anställda. De anställda kan uppleva detta som tvång och kanske riskerar deras position om de väljer att neka.
4.6.Eric Poleman Eric Poleman är ännu ett känt fall. Han falsifierade och fabricerade enorma mängder data och var den första forskaren inom akademin som fick fängelsestraff [9]. Han återkallade totalt tio artiklar, fick betala stora summor i böter och ett fängelsestraff på ett år och en dag. Att inte förglömma är hur ryktet som pålitlig och trovärdig forskare förstörs. Poleman blir inte längre tilldelad statliga anslag. Utan pengar att stödja sin forskning är det svårt att överleva som forskare. 5. Statistiken Statistiken på forskningsfusk är både väldigt varierande och diskutabel [10]. Mörkertalet tros vara stort och svårt att minska. Till och med anonyma enkäter förmodas ha ett stort mörkertal då forskare inte vill erkänna forskningsfusket för sig själva. Fusk är givetvis skambelagt och ibland resonerar forskare som att de har dragit en vit lögn. Kanske ändrade de bara lite data för att få artikeln publicerad och därmed läst av många, vilket sprider deras åsikter och kunskap. I deras ögon kanske det är helt nödvändigt att fuska och därför inte moraliskt fel. I enkäter angående om man känner till att forskningsfusk har skett så svarar 3-32% ja. En annan enkät som utfördes på 3247 forskare år 2007 svarade 0.3% att de hade falsifierat eller fabricerat data. Sanningen är oklar men är troligtvis betydligt högre än 0.3%. 6. Varför fuskar vissa forskare? Som forskare överlever man genom att visa man är innovatör och banbrytande genom sina publikationer. Bra publikationer är nödvändigt för att tilldelas anslag som finansierar forskningen. Det räcker alltså inte att enbart publicera, utan man måste publicera bättre artiklar än medforskare i ämnet. Att vara tävlingsinriktad är ofta fördelaktigt och att utmärka sig från mängden är nödvändigt. Den direkta linjen mellan publikationer och anslag bidrar till att frestelsen för fusk bli stor. Att bli erkänd, framgångsrik, bli befordrad eller få mer pengar anses vara vanliga skäl till fusk [11]. I vissa fall har forskaren anställda som han eller hon måste försörja genom anslag. 7. Vem bär ansvaret? Uppenbarligen främjar systemet med anslag forskningsfusk. Man kan därför ifrågasätta vem som bär ansvaret, är det forskaren i sig, eller är det systemets? Personligen anser jag att är båda. Forskaren bär själv ansvar för hans eller hennes ageranden. Dock anses det bara oetiskt om forskaren medvetet har fuskat, om forskaren istället har varit slarvig och inte
dokumenterat väl eller är bristfällig i sina kunskaper om exempelvis statistik anses det inte etiskt fel och därför bör inte negativa konsekvenser vara följden. Man kan även föra en diskussion huruvida slarv är oetiskt och eventuellt bör på negativa konsekvenser som följd. En publikation med slarv kan ha lika mycket påverkan som en publikation med fusk, skillnaden är grundtanken hos forskaren bakom. Forskarvärldens system leder till frestelser för forskningsfusk och kanske ibland upplevs fusk som den enda utvägen. Kanske kan man ändra på systemet? Kanske borde även systemet kunna bära ansvar och därför anses agera oetiskt vid fusk. 8. Handlingsplan Vanligtvis hanteras forskningsfusket inom universitetet, vice rektorn gör en bedömning av situationen och om en initial undersökning skall genomföras [12]. Vem som helst kan anmäla vid misstanke om forskningsfusk. I exemplet i boken beskrivs proceduren hos University of Maryland, och där genomförs den initiala undersökningen av tre utav fakultets medlemmar som ska vara opartiska. De gör sin bedömning och om de bedömer att undersökningen ska fortgå så utses en utredningskommitté. Den består av tre till fem professorer, där minst en av professorerna inte tillhör universitetet i fråga. De lämnar sin bedömning till vice rektorn som gör det slutgiltiga beslutet och skickar det till Office of Research Integrity [13]. Hela processen tar lång tid, ofta upp till ett år och är kostsamt. 9. Förebyggande arbete lösningen? En av författarna av boken använde sig av data granskning, där en utomstående forskare tilläts inspektera allt från artiklar till rådata [14]. Detta är dock en kontroversiell metod inom forskningsvärlden på grund av att många forskare är rädda att deras idéer läcker ut. Tidigare låg fokus på hur man definierar forskningsfusk [15]. Det är svårt att beskylla någon för fusk om man inte har definierat vad det innebär. Nu har fokus förflyttats till utbildning av forskare, såväl juniora som seniora. Diskussioner förs om utbildning i kursformat och utbildning direkt från handledare till doktorander eller post-docs. En miljö som förespråkar öppenhet, ärlighet och ansvarstagande är önskvärt och bör eftersträvas. Öppenhet mellan medforskare skulle minska känslan av oöverkomlig eller onaturligt stark konkurrens.
10. Sammanfattning Forskningsfusk skapar problem både generellt i samhället och mer specifikt i forskarvärlden. Det är tydligt att forskningsfusk är etiskt oförsvarbart och någon form av konsekvens är nödvändigt. Det ligger i människans natur att försöka hitta genvägar eller nödlösningar i pressade situationer och därför har det alltid funnits fusk och kommer alltid att finnas. Mörkertalet är stort och detta beror troligtvis p.g.a. forskare inte vill erkänna för andra eller för sig själva att de har fuskat. Mest lovande för att minska mörkertalet är utbildning och vissa tror även på mer konkreta lösningar, t.ex. data granskning. Gränsen mellan forskningsfusk och slarv är ibland diffus, och även om vem som bär ansvaret: forskaren eller systemet. Bilden i stort visar att både forskare som individer och systemet har brister som kan förbättras. Referenser [1] Shamoo Adil E. och Resnik David B., 2009. Responsible Conduct of Research. 2. uppl. Oxford Scholarship Online. E-bok [2] Shamoo Adil E. och Resnik David B., Responsible Conduct of Research. Kapitelsida 8 [3] Ibid. 2 [4] Ibid. 3 [5] Ibid. 4 [6] Ibid. 5 [7] Ibid. [8] Cyranoski David. 2004. Korea's stem-cell stars dogged by suspicion of ethical breach. Nature 429: 3 [9] Shamoo Adil E. och Resnik David B., Responsible Conduct of Research. Kapitelsida 5 [10] Ibid. 11 [11] Ibid. 12-13 [12] Ibid. 14
[13] https://ori.hhs.gov/ (2016-01-07) [14] Shamoo Adil E. och Resnik David B., Responsible Conduct of Research. Kapitelsida 18 [15] Ibid. 17