GNY-sv.indd 1 05-04-20 13.58.00

GNY-sv.indd 1 05-04-20 13.58.00

GAMLA NORDEUROPEISKA YXOR GRÄNSFORS BRUK Projektledning och text: Lovisa Brånby Layout: Roman Pixell, Karmatic Experience Group Illustrationer: Natella Nikolaevna Eremina-Enander Fotografier: Lars Enander sid 4, Olga Nielsen sid 17 (övre bilden) och Svanthe Harström sid 2, 3, 17 (undre bilden) Bilderna av Bayeuxtapeten är från Mogen Ruds bok Bayeuxtapeten om slaget vid Hastings 1066, Tidens förlag 1994 Tryckeri: Joma Tryck AB, Ljungby ISBN 91-972266-3-7 Gränsfors Bruks AB 2005 GNY-sv.indd 2-1 05-04-20 13.58.00

Gränsfors Bruk om att lära av en svunnen tid För att kunna förändra och utveckla ett företag krävs kunskap, bland annat om det som har varit inom det område man verkar i. På Gränsfors Bruk tillverkar vi yxor. En yxas utformning är ett resultat av åtskilliga generationers samlade yxkunskaper. Vi på Gränsfors Bruk tar på oss uppgiften att inte bara tillverka kvalitetsyxor utan också upprätthålla och sprida kunskap om yxor. Det gäller såväl yxtillverkning som olika yxors funktion, handhavande och historia. Motiven för att göra detta är dels en övertygelse om att en ständigt pågående kompetensuppbyggnad är en förutsättning för en harmonisk utveckling av Gränsfors Bruk, dels vårt passionerade intresse för yxor. En liten del av Gränsfors Bruks produktion är smide av en serie repliker av gamla nordeuropeiska yxor. Den lilla skrift ni håller i handen, liksom de framtagna replikerna, är ett försök att förmedla en del av vad andra lärt oss. Genom att sprida information om yxor skapas förhoppningsvis ett intressant informationsutbyte. På detta sätt lär vi oss mer och kan därmed korrigera tidigare kunskaper. Tack alla ni kända och okända yxvänner som hjälpt oss och som förhoppningsvis kommer att bidra till att ytterligare öka vår yxkunskap. Gabriel Brånby, Gränsfors Bruks AB Sidan 2 GNY-sv.indd 2-3 05-04-20 13.58.07

Yxkunskap en kunskap att förvalta Under senare delen av 1900-talet minskade snabbt användningen av yxor. Orsaker var innovationer som motorsågen och andra tekniska nyheter inom områden som skogsbruk, byggnation och energiproduktion. Därmed minskade också kunskapen om yxor. Yxkunskap försvann, inte bara hos en allt mindre grupp användare utan även hos yxtillverkare och hos de som handlade med yxor. Smedens verktyg. Genom att känna till historien och kulturen bakom yxans mångtusenåriga utveckling kan man få en bättre förståelse för form och funktion hos dagens yxor. På Gränsfors Bruk i norra Hälsingland har man tagit fasta på just detta. Här framträder yxkunskapen i olika former, till exempel genom traditionen av yxtillverkning, dagens yxtillverkning, Gränsfors Yxmuseum, nätverket med intresserade och kunniga yxentusiaster från när och fjärran och dokumentation av yxkunskap. Äldre kunskap har letats fram, tillämpats, dokumenterats och lärts in av smederna så att gammal kunskap blandas med modern teknik inom skilda områden. Som en följd av Gränsfors Bruks breda kunskap om yxor och yxsmide har företaget blivit stilbildande inom yxbranschen. Bland annat har onödiga, resurskrävande och i flera fall miljöskadliga produktionsprocesser ändrats eller avskaffats. Detta har uppskattats ur miljösynpunkt och av yxköpare men också av andra yxtillverkare, vilket har lett till att flera konkurrenter försökt att efterlikna Gränsfors Bruks yxmodeller. Plagiat och kopior är kanske de bästa betyg en produkt kan få, men ett original förblir alltid ett original. Yxan som funktionellt verktyg har inte försvunnit i dagens samhälle, även om användningen av och kunskapen om yxor har minskat påtagligt. Yxor används och kommer att användas under en överskådlig framtid. Därför är det viktigt att kunskapen om yxor återupptäcks, dokumenteras och förs vidare. Sidan 5 2 Illustrationer av N. N. Eremina-Enander från boken Klassiskt Järnsmide där smeden L. Enander dokumenterar hur man smider gamla yxmodeller. 3 1 GNY-sv.indd 4-5 05-04-20 13.58.15

Järnyxans utveckling Yxor har funnits i tusentals år och i ett historiskt perspektiv varit människans kanske viktigaste verktyg. Yxan har i första hand använts som bruksredskap, men även som vapen och kultföremål för att symbolisera status och makt. Sten, brons och koppar var länge de viktigaste materialen som användes för att göra yxor. När järnframställningen kom i gång i Europa omkring 500 f.kr. blev järnet det dominerande materialet för yxframställning. Konsten att utvinna och använda järn medförde stora ekonomiska och sociala förändringar. Ett intensivt jordbruk tog fart, vilket ledde till befolkningsökning och ett ökat behov av nya verktyg och bättre redskap. Yxan blev en förutsättning för utveckling och överlevnad. Ett stort problem för forna tiders smeder verkar ha varit järnets ojämna kvalitet, både vad gäller egenskaper och kolhalt. Utvecklingen ledde dock till att man så småningom lyckades förädla järnet till härdbart stål, vilket resulterade i en bättre slutprodukt. Men det var först på 1900-talet som det blev möjligt att framställa stål på industriell väg med jämn kvalitet och kolhalt. Skandinaviska smeder påverkades av europeiska hantverkstraditioner under folkvandringstiden, då såväl smeder som yxor vandrade mellan länder och regioner. Trots detta är de regionala särdragen på yxor och bilor tydliga. Till exempel utvecklades vissa för Norden karaktäristiska former hos yxor. De tidigaste järnyxorna var så kallade holkyxor som var kilformigt smidda från nacke till egg. Dessa yxor hade inte skafthål skaftet fästes istället i en holk, varav namnet. Modellen var ett arv från tidigare bronsgjutna holkyxor. Holkyxorna hade flera olika användningsområden; bland annat tyder fynd På Holkyxan, vars yxhuvud var kilformigt smitt, fästes skaftet i en holk. på att de inte enbart användes som yxor utan även som mejslar och stämjärn. I Skandinavien var holkyxorna i bruk fram till omkring år 600. Gravfynd i Jämtland och Härjedalen tyder dock på att modellen var vanlig i dessa trakter ända fram till vikingatiden. Sidan 6 Sidan 7 GNY-sv.indd 6-7 05-04-20 13.58.18

Under 600- talet började järnyxor med ovala skafthål bli vanliga i Sverige. Skafthål med oval form var en teknisk förbättring. Skaftet satt ordentligt fast och kunde inte vrida sig i hålet. Skafthålsyxorna, även de kilformigt smidda, hade som regel två utdragna flikar på vardera sidan om skafthålet på yxhuvudets undersida. Flikarna, som vi i dag kallar för öron, ger yxhuvudet ett stadigt fäste på skaftet. Yxtypen benämns tvåflikad yxa. Parallellt med tvåflikade yxor utvecklades yxor med fyra skafthålsflikar, så kallade fyrflikade yxor, som var vanliga i Norge och på Island. Skafthålsyxorna var två- eller fyrflikade och smiddes kilformigt av ett stycke. Ovan en tvåflikad skafthålsyxa och till vänster ett exempel på en fyrflikad variant. Efter 1000-talet började yxor förses med så kallad skaftholk. Yxorna fick dessutom ofta ett större blad med jämnare bredd. Under perioden blev också den tunnbladiga stridsyxan vanlig i Norden. Få skaft finns i dag bevarade från tidig järnålder, men träslagen borde ha varit samma träslag som användes under sen medeltid fram till våra dagar, det vill säga bok, björk, ask och alm. Skaften var vanligtvis raka men under vikingatiden förekom svängda skaft på bland annat täljyxor för att uppnå bättre balans. Huggyxornas skaft var troligtvis raka fram till slutet av 1800- talet, då amerikanska yxmodeller med svängda skaft blev vanliga även i Europa. Holken på yxor med skaftholk smiddes för sig och bladet för sig, därefter väldes holk och blad samman. Sidan 8 Sidan 9 GNY-sv.indd 8-9 05-04-20 13.58.22

Yxan som bruksföremål arbetsyxan Under järnåldern var yxan framför allt ett av de viktigaste redskapen i odlingslandskapet. Det var med yxa som människan bröt ner naturlandskapet och byggde upp kulturlandskapet. Yxan var i mångt och mycket en grundförutsättning för uppbyggnaden av vårt samhälle och vår kultur. De äldre järnyxorna kan delas in i hand-, hugg- och sedermera stridsyxor, där hand- och huggyxor var de vanligaste arbetsredskapen. Den kilformiga yxan från folkvandringstiden utvecklades till de typiska arbetsyxorna. som verktyg, till exempel vid täljning, då den kunde hanteras med en hand. Huggyxorna var större och tyngre med en vikt på mellan 800-1200 gram. De användes främst för trädfällning och timring för att få fram material för hus- och båtbyggen. Från grundvarianterna hand- och huggyxor utvecklades sedan nya yxtyper som klyvyxor och bilor. Både bilan och klyvyxan kom till Norden från Västoch Mellaneuropa under 600-talet. Bilan användes mestadels vid bearbetning av trävirke och vid framställning av jämna stockar och plankor. Bilan var därför särskilt viktig vid byggandet av så kallade skiftesverkhus** och klinkbyggda båtar***, vilka båda började tillverkas under sent 600-tal och senare blev allt mer vanligt förekommande under vikingatiden. De tidiga holk- och skafthålsyxorna var framför allt folkliga redskap som användes för huggning och bearbetning av trä. Men de vanligaste arbetsyxorna fick även tjänstgöra som huggvapen innan speciella yxor, som lämpade sig särskilt för strid, började tillverkas. De äldre handyxorna hade korta skaft och yxhuvudet vägde sällan över 600 gram. Handyxan var därför idealisk Delar av Bayeuxtapeten* visar att yxan utnyttjades flitigt som arbetsverktyg vid bland annat trädfällning och vid byggandet av båtar. *Bayeuxtapeten är en ca 70 meter vävd bonad som i klara färger beskriver förberedelserna och slaget vid Hastings 1066. Bonaden, som vävdes på 1000-talet, finns i original i Bayeux i västra Frankrike. **Skiftesverksystemet var en typ av husbyggnadsteknik som karaktäriseras av liggande plankor. ***Klinkbyggnad är en bordläggningskonstruktion hos träbåtar. Underkanten av en plankgång ligger utanpå den underliggande plankgångens överkant. Sidan 10 Sidan 11 GNY-sv.indd 10-11 05-04-20 13.58.23

Yxan som vapen stridsyxan Vikingatiden pågick i Norden från 800 till 1050 e.kr. Då vikingarna var i strid var yxan ett viktigt vapen. Det är ibland svårt att skilja yxor som användes i strid från hantverksyxor, då arbetsyxorna till en början i viss utsträckning också användes i strid. Vikingatida smeder var på intet sätt primitiva i sitt hantverkskunnande, utan metoderna att framställa yxor och verktyg var väl utvecklade. Yxorna var ofta utpräglat kilformade med en ordentlig funktion och bra balans. Så småningom utformade nordiska smeder en typ av yxa som lämpade sig särskilt bra vid strid och som lade grunden till den vidare utvecklingen av vapenyxan. Dessa så kallade stridsyxor var bredeggade och tunnbladiga med en fyrflikad infästning vid ett ofta långt Stridsyxan var flitigt använd under stora slag, vilket tydligt framgår av skaft. Dessutom var den långa, böjda eggen försedd med ett markerat eggstål. Stridsyxorna var med sina tunna blad avsiktligt lätta och yxhuvudet vägde sällan mer än 500 gram. Den relativt långsamma utvecklingen flera bilder på Bayeuxtapetens skildring av slaget vid Hastings 1066. av stridsyxan berodde troligtvis på att yxor inte var populära som vapen till en början. Traditionella vapen som spjut och svärd ansågs vara mer hemvana och effektiva samtidigt som yxan förknippades med hantverkstraditionen. Den tunnbladiga stridsyxan började tillverkas på 900-talet och blev betraktad som något av ett modevapen under vikingatiden. Med största sannolikhet fortsatte man att använda yxor i strid i norra Europa långt efter vikingatidens slut. Sidan 12 Sidan 13 GNY-sv.indd 12-13 05-04-20 13.58.25

Yxan som status- och maktsymbol kultyxan Yxan har sedan förhistorisk tid varit ett kultföremål och en maktsymbol i många kulturer. Som exempel kan Kina, Inkariket och antikens Grekland nämnas. Att yxan sågs som ett föremål som besatt makt och ingav fruktan var särskilt tydligt under antiken. Som symbol för de romerska ämbetsmännens bestraffningsmakt användes spöknippen omlindade med läderremmar med en bila instucken, en så kallad fasces. Symbolspråket återfinns även idag i polisens och militärpolisens vapensköldar, vilka båda innehåller spöknippen med instuckna bilor. Under sten- och bronsåldern blev yxan även i Nordeuropa betraktad som ett kultföremål och kom så att förbli under järnåldern och vikingatiden fram till våra dagar. Under vikingatiden blev framför allt stridsyxan en symbol för makt och värdighet, något som främst var påtagligt i Norge och på Island. Den tunnbladiga, fyrflikade stridsyxan förekom vid högtidliga tillfällen och användes både som makt- och statussymbol för dess ägare. Yxorna var ofta sirligt dekorerade, till exempel med inlagda silvertrådar i metallen, och utformade för att behaga och visa på välstånd hos ägaren. I Norge fick stridsyxan en särskilt framträdande roll då den utgjorde kung Olav den Heliges attribut. Olav var kung i Norge under sen vikingatid och blev sedermera norskt skyddshelgon. Bergmansyxan, ofta vackart ornamenterad, har långt senare varit en statussymbol och ett tillbehör till mäktiga bergsmäns klädedräkt Att stridsyxan också var en makt- och statussymbol framgår tydligt av flera bilder på Bayeuxtapeten. På bilden ses Harald, sedermera kung av England, erbjudas kronan år 1066. I handen håller den blivande kungen en karaktäristisk stridsyxa för att manifestera sin maktställning. Sidan 14 Sidan 15 GNY-sv.indd 14-15 05-04-20 13.58.27

Repliker av gamla yxor Replikerna smids för hand av den vid Gränsfors Bruk verksamma smederna Lars Enander (LE)*, Claudia Kowalek (CK) eller Ulrika Stridsberg (US). Lars, som är smed i fjärde generationen, har länge intresserat sig för vikingatida smide. Bland annat har han på uppdrag av olika museer smitt många andra repliker av arkeologiska järnfynd. Modellerna i serien gamla nordeuropeiska yxor är utformade efter förebilder av historiska yxor från järnåldern och vikingatiden. Originalen återfinns på olika museer. Utformningen har anpassats för att i största möjliga mån överensstämma med förlagans ursprungliga form. I ett kulturhistoriskt perspektiv är dessa repliker av yxor särskilt intressanta genom att dess kvalitet gör det möjligt att praktiskt prova några av våra förfäders yxmodeller. Vid tillverkningen av replikerna arbetar smeden framför allt med så kallat friformssmide. Det glödgade järnet, 1200 grader, formas med hjälp av slag från hammare eller slägga. Smedens kunskap och hantverksskicklighet är av stor betydelse för att smidet inte bara ska bli så likt förebilden som möjligt utan även få en kvalitet som ligger i nivå med vad ett bruksföremål kräver. (Troligen är replikerna av bättre kvalitet än originalen någonsin var.) Gränsfors Bruks repliker är efter smidet slipade, härdade i eggen, anlöpta, inoljade och försedda med enkelt gjorda skaft. Yxorna finns inte på lager utan smids på beställning. * Förutom att utveckla och smida yxor har Lars Enander i samarbete med Karl-Gunnar Norén tagit fram två läroböcker i smide: Järnsmidesboken samt boken Klassiskt järnsmide, Nielsen & Norén förlag 2001. Lars arrangerar även regelbundet smideskurser vid Gränsfors Bruk. Smeden Lars Enander värmer järnet i ässjan. Efter smidet slipas yxan i eggen. Sidan 16 GNY-sv.indd 16-17 05-04-20 13.58.32

Tvåflikad huggyxa Svensk modell som utvecklades under 600-talet. Yxan kom tidigt i bruk på Gotland och i Mellansverige. De två flikarna vid skafthålet ger den dess karaktäristiska särdrag. Eggen är kort och rak. Huggyxans främsta användningsområden var troligen fällning av träd och bearbetning av timmer för hus- och båtbyggen. Yxor med kort egglängd, runt 7cm, med vikt omkring 1 kg har använts för fällning och kvistning av träd långt in på 1900-talet. Repliken smids för hand efter ett original från 1000-talet, som hittades i Mästermyr på Gotland. Vid fyndet låg yxan i en snickarlåda, vilket tyder på att den tillhört en mångsidig hantverkare. Originalyxan finns utställd på Historiska Museet i Stockholm. Rakt skaft 75 cm Egglängd 7 cm Vikt med skaft ca 1,3 kg Tvåflikad skäggyxa (bila) Svensk modell som utvecklades under 600-talet. Den tidiga bilan kom till Norden från Västoch Mellaneuropa och utvecklades sedan i två grundmodeller, en två- och en fyrflikad variant. Den tvåflikade bilan karaktäriseras av två flikar på undersidan av skafthålet. Bilan var ofta stor och tung med ett kort skaft och en lång och utdragen egg. Skäggyxan var framför allt ett redskap för bearbetning av trä, vid släthuggning av exempelvis plank. Yxtypen var särskilt viktig vid båtbyggen samt vid uppförande av så kallade skiftesverkhus, vilka byggdes med liggande plankor. Repliken smids för hand efter ett original från 1000-talet som hittades i Gothem på Gotland. Originalyxan finns utställd på Historiska Museet i Stockholm. Rakt skaft 75 cm Egglängd 15 cm Vikt med skaft ca 1,6 kg Sidan 18 Sidan 19 GNY-sv.indd 18-19 05-04-20 13.58.37

Fyrflikad huggyxa Norsk modell från 600-talet. Modellen utvecklades till en västskandinavisk typ som karaktäriseras av fyra skafthålsflikar, två på vardera under- och översidan om skafthålet. Yxan har en relativt bred, bågformad egg. Den fyrflikade huggyxan hörde troligen till den personliga utrustningen, vilket arkeologiska gravfynd tyder på. Modellen användes som en handoch arbetsyxa, men sannolikt även som huggvapen vid strid innan särskilda stridsyxor utformades. Repliken smids för hand efter ett original från Skåne som daterats till 800-talet. Originalyxan finns på Museet Kulturen i Lund. Stridsyxa Modell som utvecklades i Norden under 900-talet. Karaktäristiskt för modellen är de fyra skafthålsflikarna, två på vardera underoch översidan om skafthålet. Yxan har ett brett, tunt blad med lång böjd egg med särskilt markerat eggstål. Stridsyxan blev vanlig i Norden under vikingatiden och blev betraktad som något av ett modevapen. Modellen användes framför allt vid strid, men blev även ett tecken på makt och värdighet hos ägaren. Repliken smids för hand efter ett original från vikingatiden. Originalyxan finns på Jämtlands Läns Museum i Östersund. Rakt skaft 60 cm Egglängd 12 cm Vikt med skaft ca 1 kg Rakt skaft 85 cm Egglängd 20 cm Vikt med skaft ca 1,2 kg Sidan 20 Sidan 21 GNY-sv.indd 20-21 05-04-20 13.58.40

Skarvyxa Skandinavisk modell från vikingatiden. Modellen karaktäriseras av en tvärställd egg. Skarvyxa, eller tväryxa som den också kallades, var en variant av yxa som hade ett brett användningsområde. Bland annat användes skarvyxan vid timring och huggning av spant till båtar. Repliken smids för hand efter flera förebilder. Tjäckelyxa Skandinavisk modell. Yxan är en typ av tväryxa, men skiljer sig i eggens utformning. Modellen karaktäriseras av en kraftigt inböjd, skålformad egg. Tjäckelyxans främsta användningsområde var urholkning av virke, vilket den inböjda eggen möjliggjorde. Repliken smids för hand efter flera förebilder. Skaftlängd 65 cm Rak egg 7 cm Vikt med skaft ca 1,3 kg Skaftlängd 65 cm Böjd egg ca 8 cm Vikt med skaft ca 1,5 kg Sidan 22 Sidan 23 GNY-sv.indd 22-23 05-04-20 13.58.42

Bredbila Dansk modell från 1000-talet, men ursprungsmodellen är troligtvis betydligt äldre. Yxan karaktäriseras av en lång, utdragen egg med ett svängt skaft. Bredbilan var, liksom den tvåflikade bilan, framför allt ett verktyg för bearbetning av trä. Till exempel användes den vid släthuggning av plank för husoch båtbyggen. Repliken smids för hand efter ett original från 1000-talet. Originalyxan finns på Vikingamuseet i Roskilde i Danmark. Skäggyxa med skaftholk Nordeuropeisk modell från tidigt 1100-tal. Yxor med så kallade skaftholk slog igenom i Europa under tidig medeltid. Karaktäristiskt för modellen är den långa och kraftiga skaftholken och en bred egg. Skäggyxan med skaftholk utvecklades ur den tvåflikade yxmodellen och användes för timmer- och vedhuggning, men troligen även för snickeriarbeten. Repliken tillverkas för hand efter flera likartade förebilder från tidig medeltid. Svängt skaft 50 cm Egglängd 37 cm Vikt med skaft ca 1,3 kg Rakt skaft 60 cm Egglängd 12 cm Vikt med skaft ca 1,1 kg Sidan 24 Sidan 25 GNY-sv.indd 24-25 05-04-20 13.58.45

Yxmuseum Bredvid Gränsfors Bruks yxsmedja ligger Gränsfors Yxmuseum. Samlingen omfattar ca 2000 yxor, gamla som nya, från främst Sverige. På utställningen kan man finna allt från tidiga järnyxor och repliker av gamla modeller till industritillverkade moderna yxor. Förutom yxor finns även dokumentation och information att ta del av. Museet drivs utan vinstsyfte. Samlingen har kommit till stånd tack vare gåvor och ideellt arbete. Yxmuseet och Gränsfors Bruks pågående yxtillverkning utgör en helhet som ger förståelse för yxan som ett levande kulturhistoriskt föremål. Museet är beläget vid Gränsfors Bruks Yxsmedja, mellan Hudiksvall och Sundsvall, 10 km från E4, längs vägen mellan Gnarp och Bergsjö. Museet är öppet nästan jämt. & 0652-71090. Referenser och källitteratur Greta arwidsson och Gösta Berg The Mästermyr Find Larsson Publishing Company, 1999 Lars Enander och K G Norén: Järnsmidesboken Nielsen & Norén förlag 1998 Lars Enander och K G Norén: Klassiskt Järnsmide Nielsen & Norén förlag 2001 John Haywood: Historical atlas of the vikings Penguinbooks 1995 Lars Holmblad och J Leonardsson: Vikingarnas värd Statens historiska museum 2001 Tomas Johansson: Forntida teknik ICA förlag 1993 Susan M. Margeson: Viking Dorling Kindersley Ldt 1994 Karl L. Mörkved: Oksa som skogsverktoy Särtryck ur årsbok från Norskt Skogsbruksmuseum 1961-1962 Carin Orrling: Vikingar Svenska Institutet 1997 Mogens Rud: Bayeuxtapeten - om slaget vid Hastings 1066 Tidens förlag 1994 G Steinsland och P Meulengracht: Människor och makt i Vikingarnas värd Ordfront förlag 1998 Håkan Strotz: Yxans utveckling från stenåldern fram till i dag. Uppsats vid Skogshögskolan i Umeå 1994 Utställningen Vikingar på Historiska Museet i Stockholms hösten 2001 Gränsfors Yxmuseum Sidan 26 Sidan 27 GNY-sv.indd 26-27 05-04-20 13.58.46

Gränsfors Bruk har tillverkat yxor sedan 1902. Förutom boken om Gamla nordeuropeiska yxor utkommer Gränsfors Bruk med Yxboken, som är översatt till fyra språk, samt boken Yxa med dubbelegg i samarbete med Svenska yxkastareförbundet. Yxböcker kan beställas genom www.gransfors.com GNY-sv.indd 28-3 05-04-20 13.58.49

GNY-sv.indd 4 05-04-20 13.58.51