Examensarbete Ämneslärare i gymnasieskolan svenska 300hp Hans kalsonger och hennes urringning En analys av substantiv som följer hans och hennes i skönlitteratur från åren 1887 97, 1933 42, 1976 77 och 2020 Examensarbete i svenska: språk och litteratur för ämneslärare 15hp Halmstad 2021-06-14 Jenny Krondahl och Mikaela Laurén
Högskolan i Halmstad Akademin för lärande, humaniora och samhälle Uppsats 15 hp, Examensarbete i svenska Författare: Jenny Krondahl Mikaela Laurén Hans kalsonger och hennes urringning En analys av substantiv som följer hans och hennes i skönlitteratur från åren 1887 97, 1933 42, 1976 77 och 2020 Handledare: Linnea Gustafsson VT 2021
Innehållsförteckning 1. Inledning... 1 1.1. Syfte... 1 1.2. Disposition... 2 2. Tidigare forskning... 3 2.1. Föreställningar om kön i ordspråk, skällsord, lexikon och skönlitteratur... 3 2.2. Korpusstudier och de possessiva pronomenen hans och hennes... 5 3. Teori... 8 3.1. Begreppet genus... 8 3.2. Genussystem, genuskontrakt och stereotypa bilder av könen.... 9 3.3. Tre genuskontrakt i Sverige under 1900-talet och ett nutida perspektiv... 11 4. Material och metod... 13 4.1. Material... 13 4.1.1. Material 1887 97... 14 4.1.2. Material 1933 42... 14 4.1.3. Material 1976 77... 15 4.1.4. Material 2020... 15 4.1.5. Materialdiskussion... 15 4.2. Metod... 16 4.2.1. Excerperings- och kategoriseringsprinciper... 17 5. Resultat... 22 5.1. Kropp & utseende... 24 5.2. Kläder & accessoarer... 26 5.3. Yrke & aktivitet... 27 5.4. Relationer... 28 5.4.1. Övriga relationer... 29 5.4.2. Familjerelationer... 30 5.4.3. Parrelationer... 31 5.5. Ställning & makt... 32 5.6. Liv & död... 33 5.7. Hem, hus & ägande... 33 5.8. Egenskaper & kännetecken... 34 5.9. Känslor... 35 5.10. Idéer, åsikter & tänkande... 35 5.11. Övrigt... 36 6. Diskussion och slutsatser... 37 6.1. Hans kalsonger och hennes urringning... 37 6.2. Hans arbete blir också hennes arbete... 39 6.3. Hans barn och hennes barn... 39 6.4. Hans grav och hennes rädsla... 40 6.5. Hans utrymme eller hennes utrymme... 41 6.6. Slutsatser... 42 6.7. Vidare forskning... 44 7. Didaktiska implikationer... 45 8. Sammanfattning... 47 Referenslista... 48 Bilaga 1. Bilaga 2.
Abstrakt I föreliggande uppsats undersöks substantiv med eventuella bestämningar som följer de possessiva pronomenen hans och hennes i skönlitteratur från 1887 2020. Nedslag görs under fyra perioder för att studera huruvida föreställningarna om män och kvinnor förändras över tid. Perioderna som undersöks är 1887 97, 1933 42, 1976 77 och 2020. Den studerade skönlitteraturen hämtas från Språkbanken Texts digitala sökverktyg Korp och ljud- och e- bokstjänsten Nextory. Med hjälp av verktygen excerperas och kategoriseras substantiven i skönlitteraturen. Resultatet i undersökningen sätts i relation till Yvonne Hirdmans genusteori. Den tydligaste föreställningen i föreliggande studie är att kvinnan framställs som mer kropp än mannen under de tre första studerade perioderna. Detta medan hans kropp får större uppmärksamhet 2020. Vidare synliggörs kvinnans inträde i arbetslivet under 1900-talet. Ytterligare likheter och skillnader mellan könen framträder i förhållande till andra aspekter, vilka både går i linje med och avviker från traditionella uppfattningar om män och kvinnor. Nyckelord: Skönlitteratur, possessiva pronomen, korpusar, genusstrukturer.
1. Inledning Talet är verklighet, speglar villkor och verklighet och skapar villkor och verklighet. Ovanstående citat, som är hämtat från genushistorikern Yvonne Hirdman (2003:25), visar språkets inneboende kraft. För som citatet säger hjälper språket oss inte enbart att kommunicera om världen, utan är också med och påverkar de förutsättningar vi lever under. Genom att använda språket är vi på så vis, precis som Ann-Catrine Edlund, Eva Erson och Karin Milles (2007:12 13) uttrycker det, medskapare. Det innebär att alla individer är delaktiga i att göra kön, det vill säga att med hjälp av sina handlingar framställa sig som man eller kvinna. Det betyder också att vi, genom att använda språket, kan bidra till att bekräfta eller förändra de föreställningar som finns om respektive kön i samhället (ibid.). Som gymnasielärare spelar vi en roll i ungdomars identitetsutveckling vilket innebär att vårt ansvar är stort både i handlingar och vad vi väljer att lyfta i undervisningen. I svenskämnet används inte enbart läromedel utan också skönlitteratur vilken ofta bearbetas med olika litteraturvetenskapliga analysverktyg. Tidigare forskning visar att användningen av språkliga element, såsom skällsord och adjektiv, skiljer sig åt för könen och att de därmed kan ge uttryck för föreställningar kring manligt och kvinnligt (Svahn 1999; Hene 1984). Skillnader mellan könen har också påvisats i de ord som följer de possessiva pronomenen hans och hennes, men då i relation till danska textkorpus och svensk tidningstext (Scheuer 1995, 2017; Sundgren 2017). Ingen har således studerat substantiven som följer hans och hennes i skönlitteratur över en längre tid för att se hur män och kvinnor skildras och huruvida skildringen förändras från slutet av 1800-talet fram till i dag. Genom att studera skönlitteratur vill vi bidra till en ökad medvetenhet om de genusstrukturer som är inbäddade i språket och som möter läsarna. En sådan medvetenhet är särskilt viktig för oss som lärare att ta med in i undervisningen, i mötet med elever och i de texter som vi gemensamt läser. 1.1. Syfte Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka substantiv med eventuella bestämningar som följer efter de possessiva pronomenen hans och hennes i skönlitteratur från slutet av 1800- talet fram till i dag. Det görs för att få syn på vilka föreställningar om män och kvinnor som framträder i skönlitteraturen och för att se om de har förändrats över tid. För att urskilja om föreställningarna har förändrats görs nedslag i fyra olika perioder under åren 1887 till 2020. De 1
tre första perioderna, 1887 97, 1933 42 samt 1976 77 undersöks med hjälp av det digitala sökverktyget Korp i Språkbanken Text (Språkbanken 2021) medan den fjärde och sista perioden, det vill säga 2020, undersöks med hjälp av ljud- och e-bokstjänsten Nextory (Nextory 2021a). Valet av tidsperioder beror på tillgången på material i Korp och nedslagen görs för att få en relativt jämn fördelning i tid mellan perioderna. Frågeställningarna som ska besvaras är följande: - Vilka föreställningar om man och kvinna ger substantiven med eventuella bestämningar som följer hans och hennes uttryck för? - Vilka eventuella förändringar går att urskilja mellan 1887 2020 i föreställningarna om man och kvinna? 1.2. Disposition Efter detta inledande kapitel presenteras tidigare forskning som består av sju studier som alla handlar om genusforskning på språkliga företeelser. Tre av dem hamnar nära föreliggande undersökning vad gäller metod. Därefter följer kapitel tre där studiens genusteoretiska ramverk presenteras och begreppet genus definieras. I det fjärde kapitlet beskrivs studiens material och metod, det vill säga urvalsprocessen för den studerade skönlitteraturen och undersökningens tillvägagångssätt. I kapitel fem följer resultatet som är indelat i underrubriker uppkallade efter kategorierna som undersökningens belägg är sorterade inom. Det sjätte kapitlet utgörs av en diskussionsdel i vilken resultatet diskuteras i förhållande till tidigare forskning och det teoretiska ramverket. I kapitel sju lyfts undersökningens didaktiska implikationer. Sist i uppsatsen följer kapitel åtta med en sammanfattning. 2
2. Tidigare forskning I följande avsnitt presenteras språksociologiska studier knutna till genus där förhållanden mellan könen studeras utifrån historiska källor såväl som mer nutida material. Alla undersökningar behandlar hur språket används om män och kvinnor. Först presenteras fyra studier som undersöker de olika språkliga företeelserna ordspråk, skällsord, lexikonord och personbeskrivande uttryck. I samtliga framkommer skillnader i framställningarna av könen. Därefter beskrivs två danska studier och en svensk undersökning i vilka ord som följer efter hans och hennes granskas. Även i dessa framträder skillnader mellan könen. 2.1. Föreställningar om kön i ordspråk, skällsord, lexikon och skönlitteratur I Daniel Anderssons avhandling Fega pojkar pussar aldrig vackra flickor från 2009 undersöks föreställningar om manligt och kvinnligt utifrån 199 nordnorrländska ordspråk från 1800-talet och början av 1900-talet (Andersson 2009:15 16). Hans forskning är relevant för vår studie eftersom den behandlar en språklig företeelse ur ett genusperspektiv. Dessutom hamnar den nära en av våra undersökta tidsperioder, det vill säga 1800-talets slut, vilket möjliggör en jämförelse med vårt resultat. Ordspråken som utgör underlag till Anderssons (2009:34) studie är hämtade från material och arkiv som tillhör Institutet för språk och folkminnen samt från utgivna ordspråkssamlingar. Föreställningarna kring kön som framkommer i ordspråken sorteras i tre olika kategorier; Äktenskapsmarknaden, Hushållet samt Sexualitet (Andersson 2009:47). I kategorin Äktenskapsmarknaden målas bilden av mannen som den aktiva parten, den som väljer sin hustru, upp. För att en kvinna ska utgöra giftasmaterial bör hon vara vacker, ung, ha goda ekonomiska resurser och vara duktig på att arbeta. Vad gäller mannen ska han vara pålitlig, oberoende, ordentlig och förmögen till att arbeta (Andersson 2009:139 141). I hushållskategorin beskrivs hur arbetsuppgifter och ansvarsområden i hemmet är fördelade mellan man och kvinna. Exempelvis är mannen den som säkerställer hushållets inkomster och hugger ved medan kvinnan är den som förväntas disponera resurserna, elda i spisen och laga mat. Vidare är kvinnan huvudansvarig när det kommer till barnuppfostran (Andersson 2009:183 184). Till sist beskrivs mannen i förhållande till kategorin Sexualitet ha en stark, svårtyglad drift som är beständig även vid stigande ålder. Kvinnans sexualitet beskrivs nästan enbart i förhållande till mannens sexualitet, som underordnad eller skadlig för mannen 3
(Andersson 2009:211 212). Avslutningsvis menar Andersson (2009:217) att ordspråken framställer mannen som upphöjd över kvinnan. Margareta Svahn (1999:10, 13, 110) undersöker skällsord under tre olika tidsperioder för att i första hand studera vilka föreställningar om män och kvinnor som orden bär på och jämföra hur de eventuellt förändras mellan perioderna. Hon studerar material från medeltiden, bondesamhället och 1990-tal. För den medeltida perioden skriver Svahn (1999:13) att hon framförallt använder sig av tidigare forskning. Materialet som studeras för de två senare perioderna är bland annat hämtat från dialektarkiv för att komma åt allmogens språkbruk och genom enkäter riktade till unga vuxna för att synliggöra vilka skällsord som används under 1990-talet (Svahn 1999:13, 54, 110). Svahn (1999:10) framhåller att det framförallt är 1990- talets språkbruk som fokuseras i undersökningen. I resultatet träder huvudsakligen två stereotypa bilder av man och kvinna fram. Dessa utgörs av den omanlige mannen och den liderliga kvinnan (Svahn 1999:173 187). Trots samhällsutvecklingen som skett från medeltiden fram till i dag visar Svahns (1999:185) undersökning att det fortfarande under 1900-talets slut används skällsord om lösaktiga kvinnor och omanliga män, vilka synliggör att kvinnan förväntas hålla på sig medan mannen förväntas leva upp till en stereotyp bild av mannen som manlig. Under den senare perioden redovisas emellertid även viss förändring då skällsord som utmålar mannen som kylig och hård förekommer, såsom kvinnoförtryckare. Även ord som nucka har börjat användas om kvinnor som anses vara för återhållsamma i sin sexualitet (Svahn 1999:186). Slutligen konstaterar Svahn (1999:187) att skällsorden bevarar äldre föreställningar om män och kvinnor samtidigt som de också är med och konstruerar kön. Vidare studerar Godelieve Laureys (1978) adjektiv i ordböcker. Studien presenteras i artikeln Kvinnan i lexikonet. Det huvudsakliga materialet för undersökningen utgörs av Svensk handordbok och mindre urval granskas i utländska ordböcker. Adjektiven i ordböckerna sätts i ett sammanhang genom att de kopplas ihop med antingen en man eller en kvinna, både och, ingendera eller ett könsneutralt exempel. De kvinnliga adjektiven studeras och samma mönster av kvinnan som kroppslig, sexuell, passiv, mottagande och opålitlig framträder i samtliga ordböcker. Ur Svensk handordbok excerperas totalt 1421 adjektiv och 428 av dem utgörs av adjektiv med manliga exempel och 85 är kopplade till kvinnliga exempel. Av de 85 kvinnliga adjektiven återfinns exempelvis späd, lösaktig, vacker, pryd, jungfrulig, loj, blåögd och undfallande (Laureys 1978:14 15). Birgitta Hene (1984:2) presenterar i sin avhandling Den dyrkade Lasse och stackars lilla Lotta personbeskrivningar i barn- och ungdomslitteratur i slukaråldern, det vill säga 9 13 år. 4
Genom att excerpera och kategorisera adjektiv, adverb och particip synliggör Hene (1984:2, 18 19) hur respektive kön beskrivs och hur de förhåller sig till könsstereotypa bilder av man och kvinna. Sammanlagt studeras 20 ungdomsböcker som vänder sig till pojkar, flickor eller till båda dessa målgrupper. Utifrån kategoriseringen av de personbeskrivande uttrycken i den undersökta litteraturen visar Hene (1984:247) att bilderna av flickor, pojkar, kvinnor och män både avviker från och stämmer in på de traditionella könsrollerna. Hon lyfter till exempel fram att pojkarna i böckerna beskrivs som rädda och oroliga, vilket inte överensstämmer med den stereotypa bilden av en man. Samtidigt finns det en skillnad i antalet belägg för könen vad gäller beskrivningar som rör arbete och ekonomi, då dessa är fler för pojkar än för flickor. Hene (1984:248) lyfter även fram vissa beskrivningar som används mer frekvent om flickor eller pojkar. Flickor skildras till exempel som små och rara medan pojkarna beskrivs som stora och starka. Avslutningsvis menar hon att pojkarna och männen ges större utrymme i böckerna än flickorna och kvinnorna. 2.2. Korpusstudier och de possessiva pronomenen hans och hennes I samband med ett danskt ordboksprojekt (Den Danske Ordbog, DDO) som genomfördes 1991 1999 studerade Jann Scheuer vilka ord som förekommer efter hans och hendes. Undersökningen presenteras i artikeln Hans hustru och hendes bryster från 1995. DDO skulle ha sitt ursprung i texter producerade under perioden 1983 1992 och i såväl skrift- som talspråk, producerat av människor i olika åldrar och sammanhang. Under projektet skulle även en digital databas en textkorpus med 40 miljoner ord sammanställas (Scheuer 1995:246 247). Den kom att innehålla bland annat sjövädersrapporter, dagboksanteckningar, frågespalter om sex och medicinska åkommor. Scheuers belägg är hämtade från DDO:s korpus, det vill säga den digitala databasen (Scheuer 1995:247 248). Scheuer (1995:249) redovisar de ord som används mer frekvent efter hans respektive hendes. Vissa belägg är emellertid bortplockade med anledning av att Scheuer (1995:250) anser att de är fasta uttryck som inte visar användarnas egna val. Exempel på sådana belägg är ord som ingår i titlar såsom Hennes Majestät och ord som enbart kan förekomma efter antingen hans eller hendes, såsom hustru och bryster. Genom att sortera bort dessa menar Scheuer att hans undersökning kan visa vilka föreställningar om respektive kön som fanns vid tiden för texternas produktion. Detta eftersom språkbrukarna inte har valt att använda de resterande orden i lika stor utsträckning efter hans som hennes och tvärtom. 5
Förutom att redovisa de vanligaste orden för respektive kön kategoriserar Scheuer (1995:250 252) även de belägg han samlar in. Kategorierna som presenteras är Kvinnan som kött- och handelsvara, Mannen som hegemonisk operatör, Familjen, Andra relationer, Ickesubstantiv, Död och utträde ur arbetslivet och Märkliga ord. 1 Med hjälp av kategorierna visar han att kvinnan i högre grad förknippas med kropp medan mannen oftare placeras i offentliga och intellektuella sammanhang och beskrivs som en handlande individ. I relation till Familjen framkommer bland annat att mannen tillskrivs söner medan kvinnan har barn. I kategorin Död och utträde ur arbetslivet framgår att det uppmärksammas mer när mannen går bort eller avgår från arbete än när kvinnan gör det. För att sammanfatta de bilder som presenteras av könen menar Scheuer (1995:253) att kvinnan är den största förloraren då hon beskrivs utifrån kroppsliga eller yttre attribut och blir utan själ. Att mannen sällan beskrivs fysiskt är enligt Scheuer inte lika illa eftersom mannen får behålla sitt intellekt och därmed sin makt. Slutligen konstaterar Scheuer (1995:255) att beläggen visar en verklighet där mannen står över kvinnan. I artikeln Hans mening om hendes krop: Portrætter af to køn i danske tekstkorpusser från 2017 presenterar Scheuer en utvidgad undersökning av vilka ord som följer hans och hendes. Denna gång utgår han från fyra olika textkorpusar som omfattar olika tidsperioder och texttyper. En av dessa är Korpus DK som omfattar Korpus 90 och Korpus 2000. En annan är Nordiska forskningsinstituts databas med inlägg från Twitter från åren 2011-2015 (Scheuer 2017:344). Scheuer (2017) jämför resultatet från de fyra korpusarna och resultatet från sin tidigare undersökning från 1995. Utifrån de excerperade beläggen från en av textkorpusarna TiDK jämförs tidsperioderna 2006 2008 och 2013 2015. I båda perioderna förekommer hans i större utsträckning i förhållande till belägg som förknippas med makt och själ medan hennes relateras till kropp och familjerelationer. Mellan perioderna sker en viss förändring då skillnaden mellan könen minskar, även om den fortfarande består (Scheuer 2017:355). När det däremot gäller resultatet från alla undersökta korpusar menar Scheuer (2017:345, 363) att mannen ges störst utrymme, vilket baseras på att pronomenen han och hans förekommer mer frekvent än hon och hennes. Scheuer (2017:363) lyfter också fram, likt undersökningen från 1995, att kvinnor knyts till kropp och relationer medan männen i högre grad knyts till makt och själ. Hans slutsats är därför att könen fortsatt beskrivs på ett traditionellt sätt i de undersökta korpusarna. På ett svenskt material studerar Eva Sundgren (2017:181) nominalfraser som följer efter de possessiva pronomenen hans och hennes i tidningen Göteborgs-Posten från åren 1994 och 1 Scheuers kategorier är fritt översatta till svenska. 6
2013. Studien presenteras i artikeln Hans och hennes i svensk tidningstext: frekvens och konstruktion av kön. Likt vår undersökning använder Sundgren (2017:180, 182) Språkbankens digitala textkorpus för att söka i sitt material. Sundgrens (2017:180) studie består av två delar där den ena utgörs av en kvantitativ granskning av förekomsten av hans och hennes. Detta för att se hur stort utrymme som vigs åt män respektive kvinnor. Den andra delen fokuserar vilka ord som följer efter hans och hennes för att därmed undersöka hur respektive kön framställs. I förhållande till den första frågeställningen visar Sundgren (2017:183) att hennes förekommer i mindre utsträckning än hans under perioden 1994 2013, men att utvecklingen har gått från fördelningen 73 % hans mot 27 % hennes år 1994 till 63 % hans mot 37 % hennes år 2013. För att undersöka hur denna utveckling sett ut år för år granskar och redovisar Sundgren fördelningen mellan könen för varje år mellan 2001 och 2013. Siffrorna tyder på att utvecklingen skett långsamt. I förhållande till den andra frågeställningen kategoriserar Sundgren (2017:184 185) de excerperade beläggen för att möjliggöra en jämförelse av beskrivningarna från de olika perioderna. Eftersom Sundgrens kategorisering ligger till grund för föreliggande studie presenteras den här. Totalt använder hon tio övergripande kategorier av vilka några även innefattar underkategorier. Kategorierna är: Yrkesutövande och aktiviteter, Relationer, Ställning och makt, Liv och död, Kropp och utseende, Egenskaper, Hus, hem och ägodelar, Idéer och ideal, Känslor samt Övrigt. Vad gäller de yrkesrelaterade beläggen påvisas inga större skillnader mellan hans och hennes. Sundgren (2017:185 187) lyfter enbart fram att orden knutna till Kulturell yrkesverksamhet är fler för män än för kvinnor år 2013 en skillnad som inte återfinns i lika stor utsträckning 1994. I kategorin Relationer framkommer under båda perioderna att kvinnor har fler familjerelaterade kontakter medan männen har fler arbetskamrater och vänner. Vidare presenteras fördelningen mellan könen gällande maktrelaterade belägg, vilken är jämnare år 2013 än 1994. Andelen belägg är emellertid fortfarande fler efter hans än efter hennes. I kategorin Kropp och utseende är beläggen fler efter hennes under båda perioderna och skillnaden ökar från 1994 till 2013. Sundgren (2017:187) menar att hon ser en antydan till skillnad mellan könen i kategorin Hus, hem och ägodelar där saker relaterade till hem och inredning verkar förekomma i något högre utsträckning efter hennes än efter hans. Sammanfattningsvis menar Sundgren (ibid.) att män och kvinnor beskrivs könsstereotypt i svensk tidningstext även om skillnaderna i förhållande till några av ovanstående kategorier har minskat. 7
3. Teori I följande kapitel beskrivs genus som begrepp och teorier som förklarar ordningen mellan man och kvinna. Eftersom Hirdman (2003:11), i boken Genus om det stabilas föränderliga former, menar att den svenska översättningen genus kommer från engelskans gender beskrivs inledningsvis genus som begrepp utifrån amerikansk forskning. Denna översättning av gender används också i föreliggande uppsats. Även Hirdmans definition av genus presenteras och därefter hennes genusteori. Slutligen belyses hur förhållandet mellan könen har sett ut i Sverige under 1900-talet, men också ett globalt nutida perspektiv. 3.1. Begreppet genus Candace West och Don H. Zimmerman (1987) förklarar skillnaden mellan kön och genus i artikeln Doing Gender. De definierar kön som en biologisk skillnad som grundar sig på anatomiska, hormonella och fysiologiska förutsättningar (West & Zimmerman 1987:125). Begreppet genus handlar däremot om skillnader mellan manligt och kvinnligt som skapas genom handlingar och attribut utan att vara baserade på någon naturlig eller biologisk förklaring (West & Zimmerman 1987:129, 137). I artikeln används exemplet Agnes för att synliggöra hur genus konstrueras. Agnes, som föddes med penis och som identifierade sig som kvinna, hade till en början inte de biologiska förutsättningarna för att anses tillhöra det kvinnliga könet (West & Zimmerman 1987:131). Förutom att se ut som en kvinna kunde hon även bete sig kvinnligt i olika sammanhang för att av andra identifieras som kvinna. Genus handlar alltså inte enbart om yttre attribut utan om att hantera situationer på ett maskulint eller feminint sätt. Det är på det viset som varje individ gör genus (West & Zimmerman 1987:134 135). West och Zimmerman (1987:142) fortsätter med att beskriva hur små barn lär sig koda beteenden som manliga eller kvinnliga redan från tidig ålder. I de sociokulturella sammanhang som barnen befinner sig i uppvisas normativa föreställningar kring kön som barnen ser som fasta regler och försöker förhålla sig till i skapandet av den egna identiteten. Inom svensk forskning menar Hirdman (2003:11 16) att begreppet genus, till skillnad från orden kön och könsroll, utgör ett neutralt verktyg som kan användas för att analysera den uppdelning som kommer ur mannens och kvinnans biologi och som har spridit sig till andra områden i samhället. Uppdelningen mellan manligt och kvinnligt återfinns i exempelvis prylar, göromål och klädkoder att bära byxor var till exempel ett manligt privilegium i den svenska skolan fram till 1950-talet (Hirdman 2003:72 73). 8
3.2. Genussystem, genuskontrakt och stereotypa bilder av könen. Hirdman (2004) har utvecklat en teori om förhållandet mellan man och kvinna och redogör för den i artikeln Genussystemet reflexioner kring kvinnors sociala underordning. I artikeln förklarar hon att det finns en ordning mellan könen ett så kallat genussystem som har betydelse även för andra hierarkier i samhället. Genussystemet består av två grundprinciper vilka utgörs av att mannen alltid står över kvinnan, det vill säga att han är norm, och att könen hålls åtskilda. Det sistnämnda innebär att män och kvinnor är varandras motpoler, vilket betyder att han och hon alltid bör göra och vara olika (Hirdman 2004:116 118). Hirdman (2004:119 120) menar att ordningen mellan könen finns på olika nivåer i samhället och att tankar om genus reproduceras inom dessa. På ett övergripande plan finns en gemensam bild av vad det innebär att vara man och kvinna samtidigt tar sig denna bild mer konkreta uttryck i till exempel arbetsfördelningen och i fostrandet av barn. Hirdman (2004:120 121) vidareutvecklar sin teori genom att använda begreppet genuskontrakt. Ett genuskontrakt talar om hur hierarkin och uppdelningen mellan könen ser ut i ett specifikt samhälle under en viss tid. De kan också skilja sig åt mellan olika samhällsklasser. Kontrakten visar således könens möjligheter och begränsningar och precis som genussystemet finns de på olika nivåer i samhället. Denna förståelse som kontrakten bär på, om män och kvinnor, förs vidare från generation till generation. Vidare menar Hirdman (2004:125 127) att genuskontrakten är svåra att förändra, men att omförhandling kan ske om till exempel man och kvinna tar sig in i det motsatta könets sfär eftersom principen om att de ska hållas isär då inte upprätthålls. Det kan bland annat ske genom att kvinnor börjar göra manliga sysslor vilket gör att männen förflyttar sig. Hirdman (2003) utvecklar sina reflektioner kring förhållandet mellan könen och ger en historisk beskrivning av stereotyperna man och kvinna med hjälp av tre formler. Den första formeln är enligt Hirdman (2003:27 28) A icke-a vilken utgör basen för de två övriga formlerna. Den går tillbaka till antika tankar där mannen sågs som mänsklig medan kvinnan snarare likställdes med djur och inte gavs något utrymme. Han stod för form medan hon stod för formlöshet. Således är han A och hon icke-a. Den andra formeln är A a där kvinnan är mindre och sämre i förhållande till mannen. Även denna tanke fanns under antiken där kvinnan inte ansågs ha lika mycket förstånd och själ som mannen. Istället sågs hon som mer kropp och kött (Hirdman 2003:28 31). Tanken kom igen och fick stort utrymme under 1800-talet då kvinnans underlägsenhet kunde bevisas genom naturvetenskapliga studier där hon ställdes mot och jämfördes med honom. Hennes kroppsliga 9
delar var mindre och inte lika utvecklade som hans. Inte heller hennes förmågor, som att njuta, tänka och känna smärta, kunde mäta sig med mannens. Kvinnan befann sig således inte på hans nivå i något (Hirdman 2003:32 33). Enligt Hirdman (2003:35) är denna formel också aktuell i början på 2000-talet eftersom kvinnorna i allt större utsträckning finns bredvid männen i samhället. Samtidigt med formeln A a finns också formeln A B där man och kvinna är varandras motsatser. Hon är det han inte är och tvärt om (Hirdman 2003:35 36). För att illustrera skillnaden hänvisar Hirdman (2003:35) till Asta Ekenvall som på 1960-talet använde orden Liv, Ljus, Kraft, Ande, Ren om mannen och Död, Mörker, Svaghet, Materia, Oren om kvinnan. Ytterligare motsatsförhållanden är att han är god och stor medan hon är ond och liten (Hirdman 2003:71). Att man och kvinna hålls isär menar Hirdman (2003:37 40) beror på att hon kan föda barn och inte han. Denna biologiska skillnad mellan könen fick stor betydelse för föreställningarna om man och kvinna under 1800-talet där hon först och främst sattes i relation till moderskapet vilket också riktade fokus mot hennes kropp och könsorgan (ibid.). Oavsett om det gäller föreställningen om kvinnan som åtskild mannen eller lägre än honom så verkar Hirdman (2003:44 46) mena att det just är hennes kropp som ligger till grund för differentieringen. Hennes förmåga att föda barn utgjorde därtill grund för en uppdelning i samhället där hon skulle ta hand om hem och barn och han skulle försörja henne (Hirdman 2003:85). Enligt Hirdman (2003:116) fanns det här ideala förhållandet under 1800-talet. Vidare redogör Hirdman (2003:47 48) för A, det vill säga för mannen och eftersom han befinner sig i den överordnade positionen finns det en större variation på honom. Idealet för A har sett olika ut i olika samhällen och tider men trots det menar Hirdman (2003:50 51) att egenskaperna styrka och förnuft alltid tillskrivs honom. Den viktigaste grundbulten i att vara man är emellertid att inte vara kvinna. Förutom styrka och förnuft innebär det att han till exempel är hård, har kontroll, omdöme, själ och är pålitlig. Kvinnan är således hans motsats, det vill säga att hon bland annat är mjuk, svag, okontrollerbar, har lätt till känslor och förknippas med passivitet (Hirdman 2003:48). I det antika tänkandet var det säden som gav mannen själ medan manlighet under senare tid knyts till testosteronet. Till skillnad från den kvinnliga kroppen genererar således hans kropp högre egenskaper. Han är kultur och hon natur, det vill säga kropp och kött (Hirdman 2003:48 51). Han är också norm basen i begreppet människa och den kvinnan ständigt jämförs med (Hirdman 2003:59). En utveckling som Hirdman (2003:184 185, 188 189) beskriver skett under senare tid rör en nyproduktion av B genom att den kvinnliga kroppen visas upp i olika mediaplattformar där hon framförallt sätts i relation till sitt kön. Även mannen relateras till sin kropp i högre 10
utsträckning till följd av ett växande maskulint kroppsideal. Han har samtidigt blivit en förkämpe för den teknologiska utvecklingen. I likhet med Hirdman (exempelvis 2003:48; 2004:117) menar även Raewyn Connell och Rebecca Pearse (2015:68) i boken Om genus att det finns en tro på ett motsatsförhållande i beskrivningen av man och kvinna som länge har haft inflytande i samhället. Dessa skillnader framkommer i följande egenskaper som tillskrivs respektive kön: Kvinnor antas vara omvårdande, lättpåverkade, pratsamma, känslosamma, intuitiva och sexuellt lojala; män antas vara aggressiva, envisa, tystlåtna, rationella, analytiska och promiskuösa. (ibid.). Dessa kontrasterande roller för man och kvinna har varit grogrund för en mängd forskning inom psykologifältet och en stor del av forskningen visar att det inte finns belägg för att understödja ovan presenterade psykologiska skillnader. Desto större grund verkar finnas för att peka på likheter (Connell & Pearse 2015:68 69). 3.3. Tre genuskontrakt i Sverige under 1900-talet och ett nutida perspektiv Utifrån sin teori om genussystem och genuskontrakt redogör Hirdman för hur förhållandet mellan könen har sett ut i det svenska samhället under 1900-talet. I artikeln Kvinnorna i välfärdsstaten presenterar Hirdman (1994) tre genuskontrakt som varit gällande under denna tid. Hon inleder med att beskriva hur den demokratiska och ekonomiska utvecklingen i början av 1900-talet bidrog till att kvinnor fick ett större utrymme i samhället och att det skapade en osäkerhet i ordningen mellan könen. I Sverige fick politiken en avgörande roll för lösningen på denna osäkerhet (Hirdman 1994:180 181). När kvinnorna gjorde inträde i politiken skapades nya forum för dem i vilka de kunde ägna sig åt frågor som låg nära kvinnans traditionella roll, såsom moderskap (Hirdman 1994:182 183). En följd i utvecklingen var att mannen upphörde att bli målsman för kvinnan vid giftermål. Hirdman beskriver kvinnornas inflytande i politiska frågor som en del i bakgrunden till framväxten av det första genuskontraktet husmoderskontraktet (Hirdman 1994:183 184). Husmoderskontraktet sträcker sig från 1930-talet till 1960-talet. Idealet för kvinnan var under den här tiden rollen som husmoder medan mannen skulle försörja familjen. Kvinnorollen delades i två då skillnad gjordes på gifta och ogifta kvinnor. Den ogifta kvinnan hade möjlighet att yrkesarbeta men förväntades ge upp lönearbetet vid giftermål. De politiska beslut som togs bidrog till att stärka husmodersnormen genom att till exempel erbjuda mödravård och barnbidrag (Hirdman 1994:184 187). 11
Med tiden ersattes husmoderskontraktet med ett jämlikhetskontrakt som var gällande från 1960-talet fram till 1976. Idéerna om att kvinnans plats var i hemmet började ifrågasättas kring skiftet mellan 50- och 60-tal. Istället hördes röster för att också kvinnan skulle arbeta och mannen hjälpa till i hemmet i större utsträckning. Åtgärder som genomfördes för att öka kvinnans möjligheter till förvärvsarbete var till exempel avskaffandet av sambeskattning och utbyggnaden av daghem. Under perioden för jämlikhetskontraktet verkar även en förändring skett i inställningen till äktenskap då antalet ingångna giftermål blev färre och antalet skilsmässor blev fler. Mellan åren 1946 1950 ingicks 58 600 äktenskapliga förbindelser medan motsvarande siffra åren 1981 1985 var 37 900 (Hirdman 1994:189 191). Det sista kontraktet som beskrivs är det så kallade jämställdhetskontraktet som gäller från 1976. Skiftet från jämlikhet till jämställdhet handlade främst om att genusfrågor inordnades under ett nytt begrepp som tog fokus från män och kvinnor som likar och istället presenteras de som ståendes jämte varandra. Trots att kvinnor lever jämställda liv med män har det skett en segregering inom flera sfärer i samhället och den är som tydligast inom arbetslivet. Kvinnor lönearbetar, men arbetar inom kvinnoryrken med lägre löner och sämre utsikter till att klättra på karriärstegen och detta beror på att kvinnor tar störst ansvar för barnomsorgen (Hirdman 1994:191). Därför talar Hirdman (2003:177) om att de gamla genuskontrakten fortfarande har en inverkan på förhållandet mellan man och kvinna. Även om idealet under 2000-talets början är att båda ska bidra till familjens försörjning arbetar hon deltid i högre grad än honom. För att slutligen lyfta blicken från Hirdmans presenterade genuskontrakt som varit gällande i Sverige kan en mer uppdaterad bild av världsläget återges. Denna står Connell och Pearse (2015:15 16) för när de bekräftar könssegregeringen inom arbetslivet genom att lyfta statistik ur ett globalt perspektiv. De menar att kvinnor tenderar att arbeta inom vård-, undervisningsoch servicerelaterade yrken i större utsträckning än män och att män arbetar heltid i högre grad än vad kvinnor gör. Dessutom tar kvinnor större ansvar för hushållsarbete. Denna uppdelning kan härledas tillbaka till den ovan presenterade omhändertagande kvinnliga stereotypen (se 3.2 Genussystem, genuskontrakt och stereotypa bilder av könen). Män arbetar istället med till exempel juridiska frågor, IT, i gruvor, inom transportbranschen och den tunga industrin. 12
4. Material och metod I följande avsnitt presenteras undersökningens material- och metodval. Först beskrivs urvalsprocessen vad gäller valet av skönlitteratur och tidsperioder. Sedan följer en presentation av de skönlitterära verk som studeras för respektive period samt en diskussion kring urvalet av material. Under rubrik 4.2 Metod beskrivs därefter undersökningens tillvägagångssätt, det vill säga excerperingen och kategoriseringen. 4.1. Material Det studerade materialet består av skönlitterära verk från tidsperioderna 1887 97, 1933 42, 1976 77 och 2020. Valet föll på skönlitteratur från de senaste dryga hundra åren för att något sådant material tidigare inte har studerats i avseende på hans och hennes över längre tid. Samtidigt är det viktigt att synliggöra föreställningarna om kön som presenteras i böckerna och som möter läsaren. Genom att gå tillbaka till skönlitteratur från 1800-talets slut och röra oss framåt i tiden kan vi även få bättre förståelse för dagens föreställningar kring manligt och kvinnligt. Materialet från de tre första perioderna hämtas från Språkbankens sökverktyg Korp (Språkbanken 2021). Verktyget består av olika textsamlingar, såsom tidningar, skönlitteratur och sociala medier, i vilka sökningar kan göras (Hammarstedt 2019). De utvalda verken från 2020 studeras med hjälp av ljud- och e-bokstjänsten Nextory (Nextory 2021a). De fyra olika tidsperioderna är, som ovan nämnt, valda för att kunna synliggöra eventuell utveckling i förhållandet mellan man och kvinna från 1800-talets slut fram till i dag. De exakta tidavgränsningarna är gjorda för att få jämn spridning mellan nedslagen under den studerade perioden och med hänsyn till tillgången på material i Korp. I verktyget finns en skönlitterär textsamling kallad Äldre svenska romaner som sträcker sig från 1830 till 1942, men som enbart innehåller verk från vissa år under den här perioden (Språkbanken 2021). Först mot slutet av 1800-talet finns mer material att tillgå. Genom att välja de sista tio åren av 1800-talet som omfattar material i Äldre svenska romaner, 1887 97, och de sista åren i samma textsamling, 1933 42, ges tillgång till ett materialomfång på sex verk från vardera period. Tillsammans med skönlitteratur från textsamlingen Bonniersromaner I (1976 77) i Korp (Språkbanken 2021) erhålls på så vis nedslag med cirka 35 års mellanrum för de tre första tidsperioderna. Dessutom innebär nedslaget i åren 1976 77 ett förhållandevis likvärdigt mellanrum i tid till 2020. Något nutida skönlittärt material finns emellertid inte i Korp, därav valet av Nextory. Under de två 13
senare perioderna finns mer material att tillgå och därför är materialet avgränsat för att få ett ungefärligt lika antal substantiv att studera från alla tidsperioder. Från 1976 77 studeras därför totalt åtta verk och från 2020 sex verk. För perioderna 1887 97 och 1933 42 studeras alla verk som finns att tillgå i Korp under de här åren. Verken i samlingen Äldre svenska romaner från de valda perioderna är utgivna på svenska. Detta kriterium, det vill säga att verken ska vara utgivna med svenska som originalspråk, används även i urvalet för de två senare perioderna. Verken ska även vara publicerade under 1976 77 och 2020. Således exkluderas översättningar och nyutgåvor. Vad gäller 1976 77 används de åtta första verken som följer i bokstavsordning efter titel i samlingen Bonniersromaner I (1976 77) och som stämmer in på kriterierna. För 2020 baseras urvalet på Svenska förläggareföreningen och Svenska bokhandlareföreningens årstopplista 2020 över skönlitteratur (Svenska Förläggareföreningen Ek för u.å.). De sex första romanerna som stämmer in på kriterierna, det vill säga att de är publicerade 2020 och utgivna på svenska, studeras. En blev emellertid tvungen att ersättas då den påverkade resultatet, vilket beskrivs utförligare under rubrik 4.1.4. Material 2020 nedan. 4.1.1. Material 1887 97 De sex skönlitterära verken som ingår i textsamlingen Äldre svenska romaner i Korp från 1887 97 är Den bergtagna (1888) och Fru Marianne (1887) av Victoria Benedictsson, Förvillelser av Hjalmar Söderberg (1895), Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf (1891), Karolinerna av Verner von Heidenstam (1897) och Vapensmeden av Viktor Rydberg (1891). Under denna period studeras således tre verk skrivna av kvinnor och tre verk skrivna av män. Två av sex verk utspelar sig i en historisk miljö. 4.1.2. Material 1933 42 Skönlitteraturen som hämtas från textsamlingen Äldre svenska romaner i Korp från perioden 1933 42 består av sex verk. Dessa är Av samma blod (1935) och Porten vid Johannes (1933) av Agnes von Krusenstjerna, Julberättelser av Selma Lagerlöf (1936), Kallocain av Karin Boye (1940), Planeten Markattan av Ludvig Nordström (1937) och Sista boken/aforismer av Hjalmar Söderberg (1942). Fyra av verken har kvinnliga författare och två har manliga författare. 14
4.1.3. Material 1976 77 I textsamlingen Bonniersromaner I (1976 77) i Korp studeras åtta skönlitterära verk. Dessa utgörs av Allmänheten av Per Holmer (1976), Bara borta av Barbro Myrberg (1977), Barnens ö av P.C. Jersild (1976), Betraktaren av Karl-Olov Arnstberg (1977), Bättre kan det inte sägas av Stig Claesson (1976), Dotter till en dotter av Inger Alfvén (1977), Draken av Evert Lundström (1976) och Efter flykten av Dagmar Edqvist (1977). Under 1970-talet studeras således tre verk skrivna av kvinnor och fem verk som är skrivna av män. En av åtta böcker utspelar sig i historisk miljö. 4.1.4. Material 2020 De sex verk som genom urvalet är aktuella för 2020 är Spegelmannen av Lars Kepler (2020), Samlade verk av Lydia Sandgren (2020), Vingar av silver av Camilla Läckberg (2020), Överlevarna av Alex Schulman (2020), Sen for jag hem av Karin Smirnoff (2020) och Mytomanen av Sofie Sarenbrant (2020). Ursprungligen ingick Slutet på historien av Jan Guillou (2020) i urvalet för 2020. Denna ersattes senare av Sofie Sarenbrants Mytomanen som kom näst på tur på årstopplistan och stämde in på urvalskriterierna. Guillous roman är den sista delen i en serie böcker som följer en familj och således beskrivs familjerelationer frekvent i romanen (Nextory 2021b). I Slutet av historien innebar detta att vi fann mer än 40 belägg för mor efter hans. Romanens genre fick på så vis stort inflytande över undersökningens resultat och därför togs beslutet att utesluta den från studien. När det gäller andelen manliga och kvinnliga författare är de kvinnliga överrepresenterade under den här tidsperioden. Lars Kepler är pseudonym för författarparet Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril (albertbonniersforlag.se). Tillsammans med författaren Alex Schulman ger detta två manliga författarskap medan resterande är kvinnor. 4.1.5. Materialdiskussion Urvalet av skönlitteratur grundas, som nämnts, till stor del på tillgången på material i Korp eftersom verktyget möjliggör sökning inom litteraturen och därmed är lämpligt att använda för att studera substantiv som följer efter hans och hennes. Samtidigt innebär det ett begränsat urval av skönlitterära verk under 1800-talets senare del och 1900-talets början och därför finns samma författarskap representerat under mer än en tidsperiod eller med två verk under en och 15
samma period. Victoria Benedictsson står bakom två verk under perioden 1887 97 och Agnes von Krusenstjerna har författat två av verken under perioden 1933 42. Författarskap som är representerade under båda dessa perioder är Hjalmar Söderberg och Selma Lagerlöf. De olika författarskapen granskas inte närmare. Detta för att vi i föreliggande studie ämnar undersöka hur förställningar kring manligt och kvinnligt kommer till uttryck semantiskt och inte hur den enskilda författaren väljer att skildra förhållandet mellan man och kvinna. Däremot begränsas antalet substantiv som excerperas från varje enskilt verk för att inte ett författarskap ska ges allt för stor betydelse (se 4.2 Metod). Vidare går det att resonera kring författarnas representativitet för sin samtid. Henric Bagerius, Ulrika Lagerlöf Nilsson och Pia Lundqvist (2013:386) skriver om olika sätt att använda skönlitteratur i historisk forskning i artikeln Skönlitteraturen i historievetenskapen några metodologiska reflektioner och menar att litteratur kan studeras som en spegling av sitt samtida samhälle. Författaren och verket kan då sägas vara representativa för de föreställningar som varit rådande i det samhälle som berättelsen tillkom i. Detta styrks av Edlund m.fl. (2007:37 38) som i boken Språk och kön menar att varje individ föds och fostras in i ett samhälle där det finns olika förväntningar på pojkar och flickor som de behöver förhålla sig till. Således bör författarna som ingår i föreliggande studie ha formats av sin tids värderingar. Slutligen inkluderas både samtidsskildringar och historiska romaner i undersökningen. Historikern Ulf Zander (2009:144) resonerar om historiskt berättande visserligen i relation till film i Det förflutna på vita duken: film som historieförmedlare där han skriver att alla berättelser, oavsett om de är historiska eller inte, bär på värderingar från sin samtid. Resonemanget bör kunna översättas till att även gälla skönlitterärt berättande och av den anledningen har vi valt att inkludera historiska verk. 4.2. Metod I föreliggande studie undersöks substantiv med eventuella bestämningar som följer efter de possessiva pronomenen hans och hennes i materialet. Substantiven excerperas från den skönlitteratur som presenteras under 4.1. Material och kategoriseras efter substantivets betydelse i sitt sammanhang. I den mån det är möjligt excerperas 100 belägg efter hans respektive hennes från varje verk. Genom att sikta på 100 substantiv med eventuella bestämningar per verk erhålls ett rimligt antal belägg att kategorisera och bearbeta vidare. Dessutom minimeras risken för att ett verk med stort sidomfång blir överrepresenterat i 16
resultatet. Till exempel innehåller Samlade verk av Lydia Sandgren (2020) 555 hans och 411 hennes. Detta kan ställas mot Överlevarna av Alex Schulman (2020) som innehåller 130 hans och 57 hennes. Riktlinjen för varje period och kön är således 600 belägg men eftersom det i flera verk är ett underskott på belägg efter hennes blir det totala antalet belägg under samtliga perioder mindre än 600 för henne. 1933 42 finns också ett underskott för honom. Antalet belägg i sex verk var långt färre än 600 för båda könen under perioden 1976 77 och därför är antalet verk fler under den här perioden, det vill säga åtta, för att möta riktmärket och således göra resultatet mer jämförbart med övriga perioder. Sökningarna i Korp görs först med gemen (hans/hennes) och vid de tillfällen då beläggen efter hans eller hennes understiger 100 i ett verk görs sökningar även med versal (Hans/Hennes) för att utöka antalet träffar. Detta eftersom sökverktyget gör skillnad på små och stora bokstäver. Sammanlagt omfattar undersökningen totalt 4358 belägg. Efter hans återfinns 2416 belägg från samtliga perioder och efter hennes är motsvarande siffra 1942 belägg. Vad gäller fördelningen av belägg mellan könen från respektive period skiljer den sig åt. Från perioden 1887 97 är 600 belägg excerperade efter hans och 501 efter hennes. 1933 42 omfattar 577 belägg efter hans och 395 efter hennes. Motsvarande siffror 1976 77 är 639 efter hans och 522 efter hennes. Från 2020 är 600 belägg excerperade efter hans och 524 efter hennes. Denna fördelning av belägg mellan könen framgår även av Tabell 1 under 5. Resultat. 4.2.1. Excerperings- och kategoriseringsprinciper I följande avsnitt beskrivs hur beläggen excerperas och kategoriseras. Eftersom sammanhanget är avgörande för den första kategoriseringen görs denna samtidigt som excerperingen. Dessa steg består i att det närmast följande substantivet efter hans eller hennes plockas ut och placeras i lämplig kategori beroende på substantivets betydelse i kontexten. Även eventuella bestämningar som föranleder substantivet excerperas tillsammans med substantivet. Exempel på belägg med sådana bestämningar som förekommer i vårt material är (med substantivet kursiverat): hennes långa svarta hår, hans trygga ansikte och hennes svåra lidande. Detta möjliggör vidare granskning av substantiven inom en kategori eftersom bestämningarna påverkar hur man och kvinna framställs. Det är däremot inte genomförbart att excerpera bestämningar som följer efter substantivet då detta innebär ett alltför omfattande material att bearbeta. Efterföljande bestämningar tillsammans med sammanhanget som framgår i Korp och 17
Nextory är således enbart avgörande för den första kategoriseringen men vid vidare underkategorisering tas ingen hänsyn till dessa. Eftersom det är det närmast följande substantivet efter det possessiva pronomenet som plockas ut är det inte alltid huvudordet i nominalfrasen som excerperas. Detta för att få substantivet som syftar tillbaka på hans eller hennes ägande. Exempel på substantiv som excerperas utan att vara huvudord i nominalfrasen är (med substantivet kursiverat): hans följeslagerskas levnadsöde, hans barndoms käraste dröm och hennes faders gård. I dessa belägg plockas alltså orden följeslagerskas, barndoms och faders ut och kategoriseras eftersom det är dessa som är det närmast följande substantivet och som står i relation till honom eller henne. För att vara konsekvent med att excerpera det närmast följande substantivet som ger uttryck för hans eller hennes ägande utesluts därtill vissa belägg. Exempel på sådana är hennes vid skilsmässa och Det var inte hans. Ytterligare bortsortering görs när orden egen/egna ensamma följer efter hans eller hennes då det inte finns några substantiv efter de possessiva pronomenen att kategorisera. Däremot tas pronomenet jag med när det syftar på honom eller henne som person, till exempel hans jag. Detta eftersom verktyget Korp i sådana fall klassificerar belägget som substantiv. När det gäller kategoriseringen är inspiration hämtad från Sundgren (2017), Scheuer (1995; 2017) och Hene (1984). Likt Sundgrens (2017:184 185) tillvägagångssätt excerperas och kategoriseras substantiv med bestämningar. I hennes studie finns tio övergripande kategorier vilka används i föreliggande studie med vissa förändringar och tillägg. Nedan redogörs för våra elva övergripande kategorier med tillhörande exempel på belägg som ingår i dessa. Vidare beskrivs kategorierna och eventuella underkategorier. 1. Kropp & utseende: ben, blod, andning, skönhet. 2. Kläder & accessoarer: jeans, väska, glasögon. 3. Yrke & aktivitet: arbete, ateljé, avhandling. 4. Relationer: hustru, son, vän, kollegor. 5. Ställning & makt: namn, plats, lilla förmögenhet. 6. Liv & död: liv, död, konfirmation, ungdom, sjukdom. 7. Hem, hus & ägande: lägenhet, rum, bord, generator, brännvin. 8. Egenskaper & kännetecken: sätt, styrka, talanger. 9. Känslor: kärlek, hjärta, längtan, oro. 10. Idéer, åsikter & tänkande: ord, tankar, stora favorit, beslut. 11. Övrigt: närvaro, tunga steg, sida. 18
En kategori som Kropp & utseende återfinns både i Sundgrens (2017:186 187) och Scheuers (1995:250 251, 2017:363) studier i vilka de har funnit skillnader mellan könen. I föreliggande studie ingår belägg relaterade till kroppsdelar, kroppsfunktioner, kroppsvätskor och utseende i kategorin. Denna övergripande kategori är också indelad i två underkategorier; Kroppsdelar & kroppsvätskor och Övriga kroppsrelaterade belägg. I Kroppsdelar & kroppsvätskor ingår belägg som hjärta, bröst, blod och tårar och i Övriga kroppsrelaterade belägg finns övriga belägg inom kategorin Kropp & utseende, såsom blick och röst. I Kläder & accessoarer finns belägg relaterade till kläder och avsaknad av kläder, men också accessoarer. En liknande kategori återfinns inte i Sundgrens (2017) studie, men är tillagd i föreliggande undersökning med anledning av att kläder och accessoarer kan vara könskodade och därför intressanta att studera närmare. Kategorin Yrke & aktivitet omfattar, likt Sundgrens (2017:184 185) kategorisering, substantiv relaterade till arbete och fritidssysselsättningar. Till skillnad från hennes studie görs emellertid ingen underkategorisering utan beläggen inom kategorin får styra vidare bearbetning av materialet. Resultatet av bearbetningen redovisas under rubrik 5.3. Yrke & aktivitet. I kategorin Relationer görs underkategorisering i linje med Sundgrens (2017:184 186). Det innebär att kategorin delas in i Övriga relationer, Familjerelationer och Parrelationer. I underkategorin Övriga relationer ingår till exempel yrkes- och vänskapsrelaterade substantiv. I Familjerelationer finns belägg som son, barn, pappa och morbror. I Parrelationer ingår substantiv relaterade till både inom- och utomäktenskapliga relationer. Även kategorin Ställning & makt är hämtad från Sundgrens (2017:184, 186) kategorisering och en variation finns också hos Scheuer (1995:251, 2017:347). I kategorin i föreliggande studie ingår belägg relaterade till en persons ställning i samhället och även belägg kopplade till ekonomi eftersom pengar står i nära relation till makt. Likt Sundgren (2017:184) placeras därtill belägg som namn in i denna kategori. Kategorin Liv & död är inspirerad av både Sundgren (2017:185) och Scheuers (1995:252) undersökningar, men då de inte är särskilt deskriptiva i sina beskrivningar är denna formad efter vårt studerade material. Kategorin omfattar belägg relaterade till liv, död och andra livshändelser som konfirmation och bröllop. Även substantiv kopplade till sjukdom och livserfarenheter finns här. Kategorin Hem, hus & ägande omfattar belägg relaterade till ägande av bostad, inredning, prylar och annat ägande. Vid en underkategorisering delas ägandet in i tre olika grupper Hem & inredning, Prylar och Övrigt vilka presenteras under rubrik 5.7. Hem, hus & ägande. Detta 19