DOM Mål nr B 2863-11 2014-02-19 meddelad i Östersund 1 PARTER (Antal tilltalade: 2) Åklagare Kammaråklagare Åse Schoultz Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Östersund 1. Målsägande Maria Lundqvist Persson Brogränd 10 Lgh 1303 831 30 Östersund Målsägandebiträde: Advokat Peter Bergqvist Förrådsvägen 18 141 46 Huddinge 2. Lovisa Persson Brogränd 10 Lgh 1303 831 30 Östersund Målsägandebiträde: Mats El Kott Prästgatan 31 B 831 31 Östersund 3. Simon Persson c/o Mårten Erlandsson S:t Johannesgatan 36 C Lgh 1401 752 64 Uppsala Målsägandebiträde: Mats El Kott Prästgatan 31 B 831 31 Östersund 4. Lina Persson Brogränd 10 Lgh 1303 831 30 Östersund Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 708 Storgatan 6 063-15 06 00 063-15 06 90 måndag - fredag 831 28 Östersund E-post: ostersunds.tingsratt@dom.se 08:00-16:00
2014-02-19 2 Målsägandebiträde: Mats El Kott Prästgatan 31 B 831 31 Östersund Tilltalad Erik Gösta SVERKER Eliasson, 560412-8230 Konvaljevägen 2 832 47 Frösön Offentlig försvarare: Advokat Andreas Victor F Victors Advokatbyrå HB Storgatan 30 831 30 Östersund DOMSLUT Begångna brott Arbetsmiljöbrott Lagrum 3 kap 7 2 st och 10 brottsbalken Påföljd m.m. 1. 2. Villkorlig dom Dagsböter 100 å 230 kr Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Ersättning 1. Andreas Victor tillerkänns ersättning av allmänna medel med 249 825 kr. Av beloppet avser 198 720 kr arbete, 1 140 kr tidsspillan och 49 965 kr mervärdesskatt. 2. Mats El Kott tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med 213 310 kr. Av beloppet avser 169 223 kr arbete, 1 425 kr tidsspillan och 42 662 kr mervärdesskatt. 3. Peter Bergqvist tillerkänns ersättning av allmänna medel för arbete som målsägandebiträde med 228 322 kr. Av beloppet avser 163 323 kr arbete, 1 470 kr tidsspillan, 17 865 kr utlägg och 45 664 kr mervärdesskatt. 4. Av kostnaden för försvararen och målsägandebiträdena ska Sverker Eliasson till staten återbetala 40 000 kr.
DOM Mål nr B 2863-11 2014-02-19 meddelad i Östersund 3 PARTER (Antal tilltalade: 2) Åklagare Kammaråklagare Åse Schoultz Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Östersund 1. Målsägande Maria Lundqvist Persson Brogränd 10 Lgh 1303 831 30 Östersund Målsägandebiträde: Advokat Peter Bergqvist Förrådsvägen 18 141 46 Huddinge 2. Lovisa Persson Brogränd 10 Lgh 1303 831 30 Östersund Målsägandebiträde: Mats El Kott Prästgatan 31 B 831 31 Östersund 3. Simon Persson c/o Mårten Erlandsson S:t Johannesgatan 36 C Lgh 1401 752 64 Uppsala Målsägandebiträde: Mats El Kott Prästgatan 31 B 831 31 Östersund 4. Lina Persson Brogränd 10 Lgh 1303 831 30 Östersund Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 708 Storgatan 6 063-15 06 00 063-15 06 90 måndag - fredag 831 28 Östersund E-post: ostersunds.tingsratt@dom.se 08:00-16:00
2014-02-19 4 Målsägandebiträde: Mats El Kott Prästgatan 31 B 831 31 Östersund Tilltalad ULF Sone Johan Norring, 580625-8298 Ängegatan 4 C 831 37 Östersund Offentlig försvarare: Advokat Rolf Lohse Advokatfirman Bäck & Lohse Box 548 831 27 ÖSTERSUND DOMSLUT Begångna brott Arbetsmiljöbrott Lagrum 3 kap 7 2 st och 10 brottsbalken Påföljd m.m. 1. 2. Villkorlig dom Dagsböter 100 å 500 kr Brottsofferfond Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. Ersättning 1. Rolf Lohse tillerkänns ersättning av allmänna medel med 258 428 kr. Av beloppet avser 206 172 kr arbete, 570 kr tidsspillan och 51 686 kr mervärdesskatt. 2. Kostnadsersättningen för målsägandebiträdet Mats El Kott har fastställts under domslutet för Sverker Eliasson. 3. Kostnadsersättningen för målsägandebiträdet Peter Bergqvist har fastställts under domslutet för Sverker Eliasson. 4. Av kostnaden för försvararen och målsägandebiträdena ska Ulf Norring återbetala 40 000 kr.
5 YRKANDEN M.M. Åklagarens yrkande och bevisning, se domsbilaga 1. Målsägandena har biträtt åtalet, samt har själva därutöver även yrkat ansvar med följande tillägg till gärningspåståendet: att Ulf Norring den 26 maj 2010 har undertecknat underrättelse om avsked med syfte att underrättelsen skulle delges Persson med vetskap dels om att ingen grund för avsked (grovt avtalsbrott) förelåg eller i vart fall utan vetskap om att sådan grund förelåg och dels om de varningar för självmordsrisk som förelåg. Norring har därmed genom grov vårdslöshet orsakat Perssons sjukdom och död genom självmord den 10 juni 2010, samma dag som var utsatt till överläggning i anledning av underrättelsen. Med Norrings kännedom om Perssons psykiska hälsa vid den här tiden eller i vart fall om de farhågor för Perssons psykiska hälsa vilka framställts av andra anställda har det varit fråga om ett medvetet risktagande av allvarligt slag. Norring har därmed genom grov oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen ålegat honom till förebyggande av ohälsa, och att Sverker Eliasson den 19-26 maj 2010 har startat en arbetsrättslig procedur i syfte att avskeda Persson från dennes anställning i Krokoms kommun med vetskap om dels att ingen grund för avsked (grovt avtalsbrott) förelåg eller i vart fall utan vetskap om att sådan grund förelåg och med vetskap om de varningar för självmordsrisk som förelåg, de senaste den 24 maj. Det har varit fråga om ett medvetet risktagande av allvarligt slag. Eliasson har därmed genom grov vårdslöshet orsakat Perssons sjukdom och död genom självmord den 10 juni 2010, samma dag som var utsatt till överläggning i anledning av underrättelse om avsked. Eliasson har därmed genom grov oaktsamhet åsidosatt vad som i enlighet med arbetsmiljölagen ålegat honom till förebyggande av ohälsa.
6 Målsägandena har åberopat den bevisning som åklagaren har åberopat. Vidare har de åberopat vittnesförhör med Karin Englund Mäki, verksamhetschef vid Commodia, samt med kommunens psykiatrisamordnare, Jan Persson. Målsägandena har vidare som bevisning åberopat underrättelse om avsked underskriven av Norring den 26 maj 2010, ledare från tidningen Lag & Avtal, artikel från fackförbundet SSR:s medlemstidning Akademikern, regler i kollektivavtalets Allmänna Bestämmelser avseende disciplinpåföljd samt SKLs kommentar därtill, Sverker Eliassons och Barbro Brandts anteckningar rörande Lars vilka i efterhand har fått flera kompletteringar, mail från Lars Persson till Therese Hedman, dokument i tillsynsärenden från länsstyrelsen och Socialstyrelsen utvisande kritik mot ledningsfunktioner och inte mot enskilda handläggare. Vidare har målsägandena åberopat uppspelning/uppläsning från möte mellan Lars Perssons familj och Sverker Eliasson den 31 augusti 2010 där Sverker Eliasson på påståendet att om Lars pratat med honom och sagt att han mådde dåligt på grund av Barbro, så är det väl ganska självklart, har svarat: Det är ju så här att han upplevde sig som mobbad och kränkt av Barbro, så är det ju, men för den skull är.. den där utredningen kommer ju fram till en annan slutsats annars hade jag ju inte behövt göra någon utredning, då är det hans ord som skulle ha gällt, så att säga. Sverker Eliasson och Ulf Norring har som bevisning åberopat vittnesförhör med personalchefen Gunilla Sundqvist. Ulf Norring har även åberopat vittnesförhör med dåvarande företagshälsovårdssamordnaren Agneta Sunder, arbetsmiljökonsulenten Karoline Humble, psykologen Henrik Brodin, samt med områdeschefen i Bergs kommun Kjersti Blix. INSTÄLLNING Sverker Eliasson och Ulf Norring har förnekat brott. De har bestritt att de underlåtit att systematiskt planera och undersöka arbetsförhållandena på sätt som åklagaren
7 har påstått. De har vitsordat att de hade ett arbetsmiljöansvar. Sverker Eliasson har vitsordat att han från årsskiftet 2009/2010 har fått information om Perssons ohälsa. Ulf Norring har vitsordat att han från början av mars 2010 var medveten om Perssons ohälsa. De har bestritt att de har underlåtit att vidta åtgärder. De har bestritt att de av oaktsamhet har orsakat Perssons sjukdom och död. Sverker Eliasson och Ulf Norring har vidare bestritt att de skulle ha startat en arbetsmiljörättslig procedur på sätt målsägandena har påstått. UTREDNINGEN Tingsrätten finner inledningsvis följande vara utrett Lars Persson hade bott i Stockholm fram till 2003 när han flyttade till Jämtland med sin familj, fru och tre barn. Han fick arbete inom socialförvaltningen inom Bergs kommun den 1 maj 2003. Efter en turbulent tid i Berg, där flera socialsekreterare blev utköpta, slutade Lars sin anställning i Bergs kommun vid årsskiftet 2005/06. Lars hade dessförinnan varit i kontakt med Sverker Eliasson och frågat om det fanns arbete för honom i Krokom. Lars påbörjade sin anställning vid IFO i Krokoms kommun den 1 april 2006. Lars trivdes mycket bra med sitt arbete i Krokom fram till våren 2009. Lars arbetade som socialsekreterare och hans arbetsuppgifter bestod i att handlägga ärenden rörande missbrukare. Hans hustru Maria, hans arbetskamrater, samt Sverker Eliasson och Ulf Norring har alla beskrivit Lars som en person med mycket starkt engagemang för sina arbetsuppgifter, som en mycket varm medmänniska och som en person som alltid kom tidigt till jobbet, som sjöng och visslade i korridoren och som brydde sig om andra personer. Vidare har man beskrivit att Lars var okonventionell i sitt arbetssätt och att han kanske inte var lika duktig på administrativa sysslor. Lars syntes ofta ute
8 på fältet där han träffade dem som kunde behöva hjälp för sitt missbruk. Det har upplysts att Lars som barn hade blivit mobbad pga att han då stammade. Individ- och Familjeomsorgen, IFO, i Krokom hör organisationsmässigt till socialförvaltningen vid Krokoms kommun. Chef för socialförvaltningen är Ulf Norring. IFO var under denna tid uppdelad i olika enheter. En av dessa enheter avsåg missbruksärenden. När Lars började sin anställning vid IFO var Sverker Eliasson från början hans närmaste chef. Därefter fick Kjell Jonsson förordnande att vara chef/arbetsledare för vuxengruppen, där bl a missbruksärenden handlades, och Sverker Eliasson fick tjänst som enhetschef vid IFO. Sverker Eliasson sjukskrevs i november 2008 på grund av utbrändhet. Våren 2009 förordnades Kjell Jonsson som vikarie för Sverker i dennes roll som enhetschef vid IFO. Samtidigt, våren 2009, förordnades Barbro Brandt, som då arbetade som socialsekreterare och biståndshandläggare vid annan enhet på IFO, att vikariera för Kjell som gruppledare för vuxengruppen. Barbro Brandt blev därigenom Lars närmaste chef. Förordnandet för Barbro Brandt hade meddelats av Sverker. Sverker kom tillbaka till sitt arbete succesivt under 2009. Från september 2009 arbetade han åter heltid, men fick då delvis nya arbetsuppgifter i sin roll som enhetschef på IFO. Barbro kom att ha kvar ansvaret som arbetsledare för missbruksgruppen. Hennes vikariat var från början tänkt att pågå till årsskiftet 2009/10, men kom sedan att förlängas till 28 februari 2010. Under februari/mars 2010 skulle ett chefsjobb på annan enhet tillsättas, men arbetsgruppen där vägrade att se Barbro som sin chef. Barbros vikariat som arbetsledare för vuxengruppen förlängdes istället till och med juni 2010. Sverker, Ulf, Kjell och Barbro, samt de arbetskamrater som på begäran av åklagaren har hörts som vittnen, har alla suttit i nära anslutning till Lars Perssons arbetsrum. När Sverker kom tillbaka från sin sjukskrivning 2009 kom han att sitta i samma korridor som handläggarna vid IFO-enheten, där bl a Lars satt. Ulf satt i en korridor ca 15 meter därifrån. Dessförinnan hade Sverker suttit i samma korridor som Ulf. Även Barbro och Kjell satt i samma korridor som Lars.
9 Det är ostridigt att chefskapet på missbruksenheten var otydligt under den tid som Sverker och Kjell var chefer för enheten. Sverker och Kjell var omtyckta av personalen, men har beskrivits som konflikträdda chefer som inte på något egentligt sätt styrde verksamheten. Barbro hade en annan ledarstil än Sverker och Kjell hade haft. Hon har ansetts ha en mycket god administrativ förmåga, medan hennes förhållningssätt till medmänniskor inte överensstämde med hur Lars var och bemötte sina medmänniskor. Det blev ganska snart en konfrontation mellan Lars och Barbro. Sverker och Ulf har uppgett att de nu i efterhand insett att Barbro var kontrollerande, styrande och inte så diplomatisk i sin ledarstil, men att de under den aktuella perioden hade känt förtroende för henne som chef. Det har framkommit att handläggningen av missbruksärenden tidigare varit eftersatt och att kostnaderna för missbruksvården i Krokom kom att öka i och med att Lars anställdes, samt att Lars fick igenom fler LVM-ärenden än andra i socialnämnden. Missbruksenheten kunde inte längre hålla sin budget. Krokoms kommun hade tillgång till företagshälsovård, samt hade en arbetsmiljökonsult, Karoline Humble, och en företagshälsovårdssamordnare, Agneta Sunder. Efter ett tidigare besök från Arbetsmiljöverket hade det konstaterats bl a att arbetsbelastningen var för hög, och det blev då fler personal. Vidare anlitades 2009 en extern konsult Lii Stening, som arbetade med handläggarna i mindre handledningsgrupper. Under hösten 2009 tog Lars upp i handledningsgruppen, som hölls av vittnet Lii Stening, att han kände sig utsatt av Barbro Brandt. Handledningsgruppen var överens om att Lars skulle ta upp detta med Barbro Brandt på en arbetsplatsträff/apt-träff.
10 Kronologisk sammanställning över händelser i tiden från november 2009 till 10 juni 2010 Apt-träff /Torsdagsmöte i november 2009 Vid apt-träff/torsdagsmöte i november redogjorde Lars för Barbro och för sina arbetskamrater hur han kände det. Det har lämnats olika uppgifter om vad som då hände. Enligt Maria Lundqvist Persson m fl, vittnen skall Barbro ha svarat att det inte var över för hennes del, att hon sade att hon kände sig kränkt och att hon sedan hade gått ut ur rummet. Enligt Barbro ska Lars ha rest sig upp och pekat med armen, samt talat om för henne hur värdelös och besvärlig hon var som arbetsledare. Enligt Barbro skulle Lars även ha slagit näven i bordet och sagt att det fick vara nog varpå Lars sprang ut från rummet. Kring julen 2009 Lars kontaktade Sverker/Kjell och undrade om det fanns möjlighet att bli omplacerad eller om det fanns möjlighet att få tillbaka Kjell som chef. Anhörigkontakt i januari 2010/ februari 2010 Maria kontaktade Kjell, samt berättade hur dåligt Lars mådde, och bad om hjälp att Lars skulle få bli omplacerad. Kjell svarade att han skulle ta upp detta med Sverker, och att han förstod att detta hade med Barbro att göra. Kjell informerade Sverker om samtalet från Maria. Februari 2010 Lars tog ut anhörigdagar under februari 2010 med anledning av sin mors bortgång. Under februari vädjade även Lars på nytt om att få bli omplacerad, eller att få tillbaka Kjell som arbetsledare. Maria har berättat att Lars berättat att cheferna skulle ha sagt att han mådde dåligt på grund av att hans mamma hade dött, och att de inte trodde på honom när det gällde hur han uppfattade relationen mellan sig och Barbro.
11 Möte med Lars den 8 februari 2010 Den 8 februari 2010 hade Sverker och Barbro ett möte med Lars. Vid mötet tog arbetsgivaren upp det som arbetsgivaren ansåg var brister i Lars arbete. Från mötet förde Sverker och Barbro kortfattade anteckningar, dels om att man var orolig över Lars hälsa och föreslog ett besök hos läkare på Commodia, dels allmänt hållna anteckningar om att det varit fråga om ett flertal allvarliga klagomål från klienter, anhöriga samt samarbetspartners, samt att Lars hade en bristfällig handläggning i placeringsärenden. Anteckningarna från mötet har i efterhand, även efter Lars död, kompletterats av Barbro och Sverker med förtydliganden och tillägg. Möte med Lars den 26 februari 2010 Den 26 februari hölls ett möte mellan Kjell, Barbro och Lars. Lars tog på nytt upp frågan om omplacering. I slutet av februari 2010/ början av mars 2010 På inrådan av arbetsgivaren kom Lars i kontakt med läkare/psykolog vid Commodia. Psykologen Henrik Brodin gjorde en suicidbedömning och bedömde då att det inte fanns risk för suicid. Lars erbjöds fortsatt psykolog- och psykiatrihjälp, men avböjde detta. Dessförinnan hade det varit ett trepartssamtal, där arbetsgivare, arbetstagare och företagshälsosamordnare var med. Vid trepartssamtalet framkom att Lars ansåg att han mådde dåligt pga Barbro. Den 4 mars 2010 fick arbetsledningen en skrivelse, underskriven av arbetskamraterna Elisabeth Olofsson, Anna-Karin Sandström, Birgitta Schånberg, Therese Hedman, Cecilia Bylander, Liselott Larsson och Susanne Carlsson, där de skrev Vi som arbetsgrupp har under en lägre tid uppfattat att det förekommer en konflikt pga stora samarbetssvårigheter mellan en av våra kollegor och vår arbetsledare vilket har gått så långt att situationen är ohållbar. Vår kollega mår uppenbart fruktansvärt dåligt och det påverkar oss alla i arbetsgruppen negativt vilket medför en tryckt och låg stämning på arbetsplatsen, vi vill med denna
12 skrivelse visa att det som pågår är mycket allvarligt och inte acceptabelt och vi kräver att ni tar omedelbar handling för att åtgärda situationen. Ulf Norring har uppgett att det är genom denna skrivelse, som han första gången fick kännedom om hur situationen var. Ulf kallade till trepartssamtal med företagshälsosamordnare samt ordnade så att Lars fick en första läkarkontakt, vilket var den 4 eller den 9 mars 2010. Den 4 mars 2010 hölls möte angående Lars. Närvarande vid mötet var Sverker Eliasson, Kjell Jonsson samt lokale facklige företrädaren Helen Wikner. Mobbningsutredningen På begäran av facket utfördes en mobbningsutredning. Mobbningsutredningen utfördes av Sverker Eliasson ensam. Han talade med Lars och med Barbro Brandt. Han samtalade aldrig med någon av Lars arbetskamrater. Resultatet av utredningen var att Lars Persson inte hade utsatts för kränkande särbehandling eller trakasserier, med motiveringen: Meningsmotsättningar, konflikter och problem i samarbetsrelationerna i allmänhet bör ses som normala företeelser. Detta förutsätter naturligtvis att de ömsesidiga förhållningssätten och handlingarna i samband med problemen inte syftar till att skada eller medvetet kränka varandra. Kränkande särbehandling föreligger först när personkonflikter förlorar sin prägel av ömsesidighet och när respekt för människors rätt till personlig integritet glider över till icke etiska handlingar. Efter en samlad bedömning är det min uppfattning att Barbro Brandt inte utsatt Lars Persson för kränkande särbehandling eller trakasserier. Den 24 mars 2010 Oro Expeditionsträff Den 7 april 2010 hölls ett trepartssamtal, med Sverker, Lars och Agneta Sunder. Lars ansåg sig inte ha behov av stöd från Commodia.
13 Mötet den 19 april 2010 Lars blev kallad till ett möte med Sverker, Kjell och Barbro. Lars hade blivit anmodad att ta med sig sin facklige företrädare, Helen Wikner, till mötet men inte fått närmare information om vad mötet skulle röra. Vid mötet presenterade Sverker inledningsvis resultatet av den mobbningsutredning som han själv hade utfört. Därefter meddelade arbetsgivaren att man hade för avsikt att meddela Lars Persson en skriftlig varning. Arbetsgivaren väckte även frågan om Lars Persson istället skulle bli uppsagd. Datum för nytt möte/överläggning bestämdes till den 19 maj 2010. De flesta personer som har hörts i målet är eniga om att Lars hälsa försämrades dramatiskt efter den 19 april 2010. Enligt Maria hade Lars suicidtankar efter den 19 april, dock inte varje dag. Enligt Maria hade Lars uppgett att han inte vågade. Tiden från den 20 april till den 19 maj 2010 Från den 20 april är Lars hemma från sitt arbete med bibehållen lön. Han funderade över vad han gjort för fel, och skrev ned sin egen redogörelse inför det möte som skulle hållas hos arbetsgivaren den 19 maj, se domsbilaga 2. Lars talade ofta under denna tid med såväl Kjell som med övriga arbetskamrater. Lars frågade även under denna tid om han kunde få bli omplacerad, men fick av Kjell och Sverker svaret att inget var bestämt. Den 20-21 april 2010 utförde Socialstyrelsen tillsyn av verksamheten Den 23 april 2010, oro, apt Den 14 maj 2010, oro, kollega
14 Psykologbesök den 17 maj 2010 Lars besökte psykologen Christer Svensson Överläggningen den 19 maj 2010 ang arbetsrättslig åtgärd Lars blev kallad till överläggning med Ulf Norring, Sverker Eliasson och personalchefen Gunilla Sundqvist. Han hade med sig sin facklige företrädare Helen Wikner. Fackombudsmannen Roger Fälth var närvarande per telefon. Inledningsvis handlade mötet om en skriftlig varning, men under mötets gång ändrade arbetsgivaren sig. Mötet avslutades med att arbetsgivaren övervägde avsked. Enligt Maria avslog arbetsgivaren även Lars begäran om ekonomiskt bidrag för att få åka till en stiftsgård, då man ansåg att detta inte var tillräckligt seriöst. Det är ostridigt att Lars vid detta möte var i mycket dåligt skick. Maria har berättat hur Lars efter varningsmötet den 19 maj fick ett tunnelseende. Läkarbesök den 20 maj 2010 Lars besökte läkare samt blev helt sjukskriven fram till den 10 juni. Maria har berättat att hon skjutsade Lars till stiftsgård/retreatcenter i Rättvik på morgonen den 20 maj. Lars mådde fruktansvärt dåligt. Den 22 maj 2010, oro från anhörig Lars fru Maria råkade sammanträffa med Sverker på Maxi. Hon berättade för Sverker att Lars mådde dåligt och att hon ville att arbetsgivaren skulle göra något. Maria pratade med Sverker om att hon visste att det fanns ett ledigt jobb inom Elevhälsan. Sverker kände till arbetet på Elevhälsan, men lämnade inte något besked. Sammanträffandet var kort, ca 5 minuter.
15 Den 24 maj 2010 Mail från Lars till Sverker den 24 maj 2010 Lars skrev ett mail till Sverker natten mot den 24 maj, kl 00.41, där han vädjade om nåd, samt bad att få arbeta praktiskt med vad som helst. Lars skrev att han var jätteförtvivlad och panikslagen. Mail från Lars till arbetskamraten Therese Hedman den 24 maj 2010 Lars skrev i mail till Therese Hedman kl 05.23 : Har i natt varit uppe till gräftån med bil och hund. Kan inte sova. Har nu fått en djup depression. Vet inte hur jag ska överleva vidare. Känns bara djupt meningslöst. Fattar inte det här än. Fasar för nätterna. Dom är vidriga. Misstänker att Barbro mår gott nu. Lasse P. Arbetsgivaren kontakade facket den 24 maj 2010 Arbetsgivaren underrättade facket om att man hade för avsikt att avskeda Lars. Facklige företrädaren Roger Fälth underrättade Lars om detta samma dag. Det beslutades att överläggning angående varslet skulle hållas den 10 juni. Den 25 maj 2010, oro, apt Den 26 maj 2010 Lars Persson fick skriftlig underrättelse om varsel och att han kunde komma att avskedas, samt informerades om att han och hans fackliga organisation hade rätt att begära överläggningar om den övervägda åtgärden. Lars besökte psykologen Christer Svensson. Den 27 maj 2010, oro, från arbetskamrater vid expeditionen Den 31 maj 2010, apt, oro Psykologkontakt den 3 juni 2010 Lars besökte psykologen Christer Svensson
16 Läkarkontakt den 8 juni 2010 Lars besökte läkaren Mats Johansson Den 10 juni 2010, dagen då överläggning var bestämd att hållas. Det var sedan tidigare bestämt att Maria skulle åka till överläggningen istället för Lars, eftersom Lars mådde så dåligt. Lars tog sitt liv på förmiddagen. Någon överläggning kom därför inte att hållas. Maria har uppfattat att anledningen till att Lars tog sitt liv var för att han var ångestförvirrad, eftersom arbetsgivaren övervägde avsked och hade kallat till överläggning denna dag. Det var tänkt att Lars skulle ha haft kontakt per telefon med psykologen Christer Svensson efter denna överläggning. Händelser efter den 10 juni 2010 Den 11 juni 2010 Dottern Lina skulle ta sin studentexamen. Den 26 juni 2010 lämnade Socialstyrelsen sin rapport från granskning av verksamheten. Kritik riktades mot ledningsfunktioner. Ingen kritik riktades mot hur Lars hade handlagt ärenden. Den 16 november 2010 skrev Anna-Karin Sandström mail till Kristina Wallner, ny arbetsledare efter Barbro Brandt I mailet skrev Anna-Karin bl a vår dåvarande arbetsledare sa klart och tydligt på sista mötet vi hade med henne att hon fått order uppifrån, från soc.chefen, att göra sig av med L. Vi var fyra stycken som hörde detta. Jag vill ha en förklaring på det. Den 19 november 2010 skrev Åsa Gustafsson mail till Kristina Wallner. I mailet undrade hon bl a Jag undrar angående det Barbro Brandt sa till oss på ett möte, att det från ledningen funnits en önskan att se till att Lasse Persson försvann från arbetsplatsen. Stämmer det?".
17 Den 7 oktober 2011 meddelade Pensionsmyndigheten beslut och fann att Lars Perssons dödsfall den 10 juni 2010 hade orsakats av en arbetsskada. ----- Förhörsutsagor Sverker Eliasson När Lars strax efter julen 2009 berättade att han hade sömnsvårigheter och ont i magen, tänkte Sverker direkt att Lars kunde vara på väg in i en depression. Lars berättade då väldigt tydligt om hur han kände det, och nästan krävde att Barbro skulle bort från sitt uppdrag. Lars gjorde hätska, grova och oförskämda utfall mot Barbro på ett sätt som Sverker inte tidigare hade hört. Detta hände flera gånger. Lars var fixerad vid Barbro och ansåg att hon var illful. Sverker insåg att Lars inte mådde bra. Samtidigt vände sig även Barbro till honom och berättade att Lars inte respekterade henne som arbetsledare. Sverker hade dessförinnan nog även fått signaler från Kjell om att kontakten mellan Barbro och Lars inte var bra. Eftersom det kändes som att Lars var på väg in i en depression erbjöd Sverker honom kontakt med Commodia, men Lars ville först få bort Barbro. Som ett försök att normalisera relationen föreslog Lars sedan att Sverker, Lars och Barbro skulle träffas varje vecka och gå igenom enskilda ärenden. De hade 4-5 sådana träffar. Vidare hade Lars och Barbro vissa träffar. Det var häftiga utfall från Lars vid dessa möten, men vid ett av mötena, i månadsskiftet mars/april, nådde Lars och Barbro varandra, och kramade om varandra. Relationen mellan Lars och Barbro var besvärlig för såväl Lars som Barbro, och båda fick söka extern hjälp. När frågan om omplacering första gången kom upp vid julen 2009, var Lars inte i skick att bli omplacerad, men Sverkers bedömning var att Lars dock skulle kunna arbeta vidare som missbrukshandläggare. Det blev sedan uppenbart att Lars inte
18 mådde bra och att de var tvungna att vända sig till Commodia för att påbörja en rehabilitering med medicinsk kompetens. Lars var djupt deprimerad och visade stort motstånd till detta. Sverker ville att symptomen på ohälsa skulle tas bort. Mobbningsutredningen utfördes av honom eftersom Commodia inte åtog sig att göra denna. Han samtalade med Gunilla Sundqvist, Ulf Norring och Agneta Sunder, och tillsammans kom de fram till att man, av hänsyn till Lars, inte skulle blanda in någon utomstående i utredningen. Han inser nu i efterhand att han inte hade tillräcklig kompetens att själv göra mobbningsutredningen och att det inte heller skulle ha skadat om han talat med medarbetarna. Eftersom Lars vågade komma med kritik mot Barbro uppfattade Sverker aldrig att Lars var rädd för Barbro. När de vid mötet den 19 april då mobbningsutredningen presenterades, även tog upp frågan om varsel om en skriftlig varning, var det fråga om punkter som hade varit uppe redan hösten 2009. De kan ha tänkt att detta var ett sätt att få detta ur världen, vilket kan ha varit obetänksamt, men det hade även varit en kalldusch för Lars om de gjort detta dagen därpå. Det var aldrig aktuellt med avsked den 19 april 2010. I mötesanteckningar listades Lars brister, vilka de tog upp med honom vid mötet den 19 april 2010. Han och Barbro har kompletterat listan i efterhand, efter Lars död, varför handlingen i förundersökningsprotokollet innehåller fler uppgifter. Frågan om varning hade någon dag innan mötet den 19 maj diskuterats mellan honom, Ulf Norring och Gunilla Sundqvist. Gunilla Sundqvist hade då undrat om det var så allvarligt att det kunde bli ett avsked istället. Facket begärde sedan central förhandling. Han, Ulf, Gunilla, Agneta Sunder, samt möjligen också Kjell och Barbro hade fortsatta möten varje vecka under tiden 19 april - 19 maj. Fråga uppkom då om bristerna var så allvarliga att det kunde bli fråga om avsked. Han har
19 inte själv arbetsrättslig kunskap. Hans tanke var att det var fråga om eventuellt avsked, men att det inte nödvändigtvis behövde sluta med avsked. Han fick mail från Lars under natten mot den 24 maj, och fick under dagen vidarebefordrat till sig mail som Lars under natten hade skrivit till Therese. Han tror absolut säkert att han meddelade vad han fått veta till Gunilla Sundqvist och Ulf Norring. Det ordnades från arbetsgivaren så att Lars fick en läkarkontakt den 25 maj. Lars kollegor Elisabet Olofsson och Åsa Gustafsson kom och talade med Sverker vid något tillfälle om Lars mående. Arbetsgruppen var orolig för Lars och hur han mådde, samt hur Barbro vid något tillfälle hade uttryckt sig till Lars och att hon någon gång stängt dörren och gett Lars en åthutning. Även Kjell talade med honom om hur Lars mådde. Syftet med mötet den 19 maj 2010 var föranlett av en skriftlig varning och ett eventuellt avsked. När han mötte Lars hustru vid Maxi var han stressad. Maria uppgav till honom att Lars ville bli omplacerad. Han sade att de skulle beakta detta, men att Lars först måste komma tillrätta med sin hälsa. Under tiden då Lars var hemma från arbetet kunde Lars ringa och vilja prata om sin situation. De flesta kontakterna hade Lars sådana gånger med Kjell. I maj talade Sverker med Lars, som uppgav att han ville bli omplacerad. Sverker uppgav för Lars att detta kunde väl beaktas, men att Lars först måste göra något åt sitt allmäntillstånd. Sverker ansåg att de arbetsrättsliga frågorna som upptagits var en sak, samt att arbetsmiljöansvaret var en annan sak.
20 Han känner till att arbetsgivarens arbetsmiljöansvar inte upphör med anledning av att extern hjälp anlitas. Redan i januari/februari var han rädd för att Lars skulle ta sitt liv. Han kände sig maktlös, och han tänkte på detta. Han var otroligt rädd för detta. Kommunens rehabiliteringspolicy syftar till att få arbetstagaren att återgå till arbetet. När det gäller Lars kom de aldrig till rehabiliteringsfasen, eftersom man måste vara frisk och kapabel att arbeta för att komma tillbaka. Någon omplaceringsutredning startades inte. Enligt hans uppfattning gjorde Lars ett bra arbete. Ulf Norring Han började som socialchef i Krokom 2002 och är idag chef över 450 anställda. När han började fanns det ett budgetunderskott som han redde ut. Placeringskostnaderna gällande missbruksärenden har gått upp och ned. Han lärde känna Lars när Lars började arbeta i kommunen 2006. Han tyckte bra om Lars. Lars kunde komma in på Norrings rum på spontanbesök och de kunde prata både om privata saker och om saker som rörde kostnader för missbruksvården. Hösten 2009 blev det fler LVM-ärenden, och Lars kände nog själv att kostnaderna drog iväg. Såväl han som Sverker hade delegation samt ekonomiska resurser för att ansvara för arbetsmiljöfrågor. Såvitt avser placeringskostnader för LVM hade Ulf Norring och Lars en högljudd diskussion inne på Ulf Norrings tjänsterum. Norring hade ett ansvar för ekonomin och Lars kände nog att Ulfs fokus var på kostnaderna. Vid en senare uppföljning kallade han in Lars och undrade varför det inte hade skett några förändringar. Han fick då säga till Lars att skärpa sig. Lars kan ha blivit ängslig över detta. Lars var dock inte ensam om att ha blivit inkallad till Norring för att redogöra för lösningar som påverkade ekonomin. Han har inte något minne av att han till Barbro skulle ha sagt den där djäveln skall bort.