DOM Stockholm

Transkript

1 1 SVEA HOVRÄTT DOM Stockholm Mål nr B ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE Gotlands tingsrätts dom den 17 april 2014 i mål nr B , se bilaga A PARTER (antal tilltalade 1) Klagande (Åklagare) Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Stockholm Motpart (Tilltalad) K J B Ombud och offentlig försvarare: Advokaten B J Dok.Id SAKEN Artskyddsbrott HOVRÄTTENS DOMSLUT 1. Hovrätten ändrar tingsrättens dom på det sättet att hovrätten a) dömer J B för artskyddsbrott , b) bestämmer påföljden till villkorlig dom och dagsböter 30 å 50 kr. c) förklarar att i beslag tagna skinn är förverkade och att beslagen ska bestå ( BG450 p. 1-5), samt d) beslutar att J B ska betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om brottsofferfond. 2. För försvaret av J B tillerkänns B J ersättning av allmänna medel med kr. Av beloppet avser kr arvode, kr tidsspillan, kr utlägg och kr mervärdesskatt. 3. J B ska till staten återbetala 378 kr av kostnaden för försvaret i hovrätten. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box Stockholm Birger Jarls Torg måndag fredag 09:00-15:00 E-post: svea.avd6@dom.se

2 2 SVEA HOVRÄTT DOM B YRKANDEN I HOVRÄTTEN Åklagaren har yrkat att hovrätten ska döma J B för artskyddsbrott i enlighet med åtalet, med den justering som anges nedan, och att påföljden ska bestämmas till villkorlig dom i förening med dagsböter samt att de i beslag tagna skinnen ska förverkas. Åklagaren har justerat gärningsbeskrivningen enligt följande (justering i kursiv). B har, den 8 augusti 2013, under medeltidsveckan, i ett salustånd i Visby, uppsåtligen eller av oaktsamhet i vinstsyfte använt och salufört 12 stycken skinn under förespegling av att det är exemplar av varg (Canis Lupus) i strid med artikel 8.1. rådets förordning (EG) nr 338/97 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handel med dem. Andra stycket i gärningsbeskrivningen kvarstår oförändrat. J B har inte haft någon invändning mot justeringen men har motsatt sig att tingsrättens dom ändras. HOVRÄTTENS DOMSKÄL Parterna har lagt fram samma bevisning i hovrätten som i tingsrätten. Skuld Genom utredningen i målet är det utrett att J B i ett marknadsstånd under medeltidsveckan i Visby har salufört skinn av prärievarg och att skinnen vid det aktuella tillfället var märkta med beteckningen varg. Frågan är om han genom detta handlande har gjort sig skyldig till artskyddsbrott. Enligt 29 kap. 2 b första stycket 4 a) miljöbalken döms för artskyddsbrott till böter eller fängelse i högst två år bl.a. den som med uppsåt eller av oaktsamhet saluför djur eller annan vara i strid med artikel 8.1. i rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem (CITES-förordningen). I artikel 8.1. i CITES-förordningen anges bl.a. att det är

3 3 SVEA HOVRÄTT DOM B förbjudet att för kommersiella ändamål för allmänheten saluföra exemplar av arter som upptagits i bilaga A. I den bilagan finns varg (Canis Lupus) upptagen som en skyddad art. Med exemplar avses enligt artikel 2 punkten t) i CITES-förordningen även varje annan vara beträffande vilken det av t.ex. förpackning, märkning, etikett eller någon annan omständighet framgår att det är fråga om delar av en art som upptagits i bilaga A till förordningen. Straffbestämmelsen omfattar därmed även saluförandet av andra varor under påstående att de utgör en sådan skyddad art, även om varan i verkligheten inte utgörs av eller innehåller någon del av en sådan art. J B har gjort gällande att han genom märkningen varg inte avsåg att saluföra den skyddade arten varg utan att det som avsågs var prärievarg, vilken är en typ av varg. Han har uppgett att om någon hade velat köpa ett skinn skulle han ha upplyst om att det var frågan om prärievarg. Han kunde inte skriva prärievarg eller coyote eftersom dessa djur inte fanns på medeltiden. Det passade bättre in med varg. Han har vidgått att han på polisens fråga, när polisen kom fram till honom under medeltidsveckan, svarade att han sålde varg och att han inte förrän polisen identifierade sig förklarade att det rörde sig om prärievarg. För att ett saluförande ska vara förenat med straffansvar enligt 29 kap. 2 b första stycket 4 a) miljöbalken är det tillräckligt att J B gett sken av att det som varit föremål för försäljning innefattat en sådan skyddad art som omfattas av bestämmelsen. Av J Bs egna uppgifter framgår att han genom att saluföra skinnen som exemplar av varg velat möjliggöra en försäljning som han bedömde inte hade varit möjlig om han märkt skinnen på ett riktigt sätt. Enligt hovrättens bedömning har J B genom att märka skinnen med varg salufört exemplar av arten varg (canis lupus) en art som omfattas av bilaga A till CITES-förordningen. Att ordet varg även skulle kunna omfatta andra typer av vargar ändrar inte denna bedömning. J B har gjort gällande att han inte kände till de i målet relevanta artskyddsbestämmelserna. Mot hans uppgifter är det inte visat att han med uppsåt gjort sig skyldig till den åtalade gärningen. J B har emellertid uppgett att han har arbetat i skinnbranschen under lång tid. Den som är verksam inom en bransch där frågor om artskydd torde vara en naturlig del av verksamheten har en skyldighet att ha

4 4 SVEA HOVRÄTT DOM B kunskap om artskyddsreglerna och att vara särskilt uppmärksam på dessa. Genom att saluföra exemplar av en skyddad art har J B därför varit oaktsam i straffrättslig mening. Han ska därför dömas för artskyddsbrott i enlighet med åtalet. Gärningen är inte ringa. Påföljd Syftet med CITES-förordningen och den aktuella bestämmelsen i miljöbalken är att skydda arter av vilda djur och växter samt säkerställa deras bevarande genom kontroll av handel med dem. Även saluförandet av andra produkter under påstående att de utgör en av de skyddade arterna kan bidra till att öka efterfrågan på dessa hotade arter och kan därmed ge stöd åt en oönskad marknad. Det finns mot den bakgrunden anledning att se allvarligt på det brott som J B har gjort sig skyldig till. Vid bedömning av straffvärdet ska även omständigheterna i det enskilda fallet beaktas. J B har enligt egen uppgift lång erfarenhet av handel med skinn. Han har trots detta på ett medvetet sätt använt sig av en skyddad art för att på så sätt kunna öka efterfrågan och värdet på sina produkter. Detta har skett inom ramen för en kommersiell verksamhet av inte obetydlig omfattning. Vid en samlad bedömning finner hovrätten att straffvärdet för den gärning som J B gjort sig skyldig till är ett kortare fängelsestraff. Mot bakgrund av att J B inte tidigare är dömd för brott och lever under ordnade förhållanden saknas skäl att döma till fängelse. Påföljden ska i stället bestämmas till villkorlig dom förenad med dagsböter. Övrigt Skinnen har som nyss konstaterats varit föremål för brott. Det kan inte anses uppenbart oskäligt att förverka dem. De ska därför i enlighet med 29 kap. 12 miljöbalken förklaras förverkade. Beslaget ska bestå. Eftersom fängelse ingår i straffskalan för artskyddsbrott ska J B betala föreskriven avgift till brottsofferfonden.

5 5 SVEA HOVRÄTT DOM B Rättegångskostnader Den ersättning som B J begärt för försvaret av J B är skälig. Mot bakgrund av J Bs ekonomiska förutsättningar ska han åläggas återbetalningsskyldighet för försvararkostnaderna i enlighet med vad som framgår av domslutet. HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B Överklagande senast I avgörandet har deltagit hovrättsråden Henrik Löv, Eywor Helmenius och Åsa Marklund Andersson, referent, samt nämndemännen Fredrik Freberg och Peter Michanek.

6 GOTLANDS TINGSRÄTT Gotlands tingsrätt Rotel 4 DOM Mål nr B meddelad i Visby Bilaga A 1 PARTER (Antal tilltalade: 1) Åklagare Åklagarmyndigheten Riksenheten för Miljö- och Arbetsmiljömål Stockholm Tilltalad K J B Offentlig försvarare: Advokat B J C DOMSLUT Åtalet ogillas. Ersättning 1. B J tillerkänns ersättning av allmänna medel med kr. Av beloppet avser kr arbete, kr tidsspillan, kr utlägg och kr mervärdesskatt. 2. Kostnaden för försvaret ska stanna på staten. Postadress Besöksadress Telefon Telefax Expeditionstid Box 1143 Artillerigatan 2 A måndag - fredag Visby E-post: gotlands.tingsratt@dom.se 08:30-11:30 13:00-15:00

7 2 GOTLANDS TINGSRÄTT Rotel 4 DOM B YRKANDEN M.M. Åklagaren har yrkat att J B ska dömas m.m. i enlighet med domsbilaga 1. J B har förnekat gärningen och bestritt förverkandeyrkandet. UTREDNINGEN Den bevisning som anges i domsbilaga 1 har lagts fram. Hörda personer har bl.a. berättat. J B De aktuella skinnen är inte varg (canis lupus) utan prärievarg (canis latrans). På lapparna stod det varg. Han hade gjort den märkningen. På medeltiden fanns det i Sverige varg (canis lupus) men inte prärievarg (canis latrans). Det var därför han märkt skinnen som han gjorde. Vid köp hade han upplyst om att det var frågan om prärievarg. Skinnen var inte hans, han hade dem i konsignation från Tranås Skinnförsäljning AB. En polis (som det senare visade sig) och en representant från Länsstyrelsen (T J) kom fram till honom under Medeltidsveckan och frågade om han sålde vargskinn och han svarade ja. Det är så man säger i branschen. Under Medeltidsveckan två år tidigare diskuterade han sina vargskinn med en annan representant från Länsstyrelsen som då sade att det var OK att sälja prärievarg. T J

8 3 GOTLANDS TINGSRÄTT Rotel 4 DOM B Han är naturvårdshandläggare på Länsstyrelsen på Gotland. Han kontaktades av polisen om att det skulle förekomma otillåten försäljnng av skinn på Medeltidsveckan. De bestämde att de skulle besöka platsen. De fann J Bs stånd där det enligt märkning salufördes skinn av varg. J B svarade också på fråga att det var skinna av varg. Polisen tog hand om skinnen och förhör hölls med J B. Först då uppgav J B att det var frågan om skinn av prärievarg DOMSKÄL Enligt rådets förordning (EG) nr 338/97 av den 9 december 1996 om skyddet av arter av vilda djur och växter genom kontroll av handeln med dem är det bl.a. förbjudet att köpa, att erbjuda sig att köpa, att förvärva för kommersiella ändamål, att för kommersiella ändamål för allmänheten förevisa, att använda i vinstsyfte och att försälja, att inneha för försäljning, att saluföra eller att för försäljning transportera exemplar av de arter som upptagits i bilaga A (se artikel 8.1). I bilaga A har bl.a. varg (Canis lupus) angetts som en skyddad art. Det är klarlagt att J B vid aktuell tid och plats har salufört skinn av prärievarg (canis latrans), en i angivna förordning icke skyddad art. Åklagaren har dock gjort gällande att han genom att märka skinnen med varg och också genom att fråga uppge att han till försäljning har varg har, i förordningens mening, salufört exemplar av varg (Canis lupus). Med exemplar av varg avses enligt artikel 2 t varje levande eller dött djur eller levande eller död växt av de arter som upptagits i bilagorna A D, eller varje del eller derivat därav, som ingår i andra varor eller inte, och varje annan vara beträffande vilken det av medföljande dokument, förpackningen, märkningen eller etiketten eller av någon annan omständighet framgår att det är fråga om delar eller derivat av djur eller växter av dessa arter, utom om dessa delar eller produkter särskilt har undantagits från

9 4 GOTLANDS TINGSRÄTT Rotel 4 DOM B tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning eller bestämmelserna i den bilaga där den berörda arten har upptagits genom en hänvisning i de berörda bilagorna. Med exemplar av den artskyddade vargen (Canis lupus) har det av åklagaren gjorts gällande att det avses varje saluförande av vilken vara som helst som säljaren gör gällande är varg, genom t.ex. märkning. Det är en mycket långtgående kriminalisering som knappast kan anses förenlig med grundläggande straffprocessuella principer, t.ex. legalitetsprincipen. Nu spelar det i det aktuella fallet mindre roll. J B har nämligen i det aktuella fallet salufört prärievarg (Canis latrans), dvs. en variant av varg. Hans märkning varg kan därför inte med nödvändighet anses avse den artskyddade Canis lupus, även om märkningen med fog kan sägas vara ofullständig. Det är därför inte visat att J B har salufört exemplar av Canis lupus. Åtalet, liksom förverkandeyrkandet, ska därför ogillas. Vad B J har yrkat i ersättning för sitt uppdrag är skäligt. Med hänsyn till utgången ska staten svar för den kostnaden. ÖVERKLAGANDE, se bilaga (DV ) Överklagande senast torsdagen den 8 maj 2014 ska ställas till Svea hovrätt men ges in till tingsrätten. Mikael Mellqvist I avgörandet deltagit även nämndemännen Lars Håkansson, Ylva Hoffman och Mona Magnusson.