Utrikesdepartementet Denna rapport är en översiktlig sammanställning över hur de mänskliga rättigheterna efterlevs, grundad på den svenska ambassadens bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild. Information bör sökas också från andra källor. Mänskliga rättigheter i Nya Zeeland 2006 ALLMÄNT 1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna Respekten för de mänskliga rättigheterna är överlag god i Nya Zeeland. De mest omdebatterade bristerna rör: - ekonomisk och social ojämlikhet mellan urbefolkningen (maorier) och invandrare från Stillahavsöstaterna å ena sidan, och nyzeeländare av europeisk härstamning å den andra, - kvinnors och barns utsatta situation, inklusive våld i hemmet mot kvinnor och barn. Maoribefolkningens särställning och frågan om ägande- och nyttjanderätt för strandområden är fortsatt känsliga frågor. 2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventionskommittéer Nya Zeeland har ratificerat samtliga centrala konventioner rörande mänskliga rättigheter utom konventionen om skydd för migrerande arbetare. Nya Zeeland har också ratificerat de två tilläggsprotokollen till konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) (om enskild klagorätt och om avskaffandet av dödsstraffet) och tilläggsprotokollet till konventionen om all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) (om enskild klagorätt). Det fakultativa protokollet till barnkonventionen (CRC) om barn i väpnade konflikter har ratificerats medan protokollet om handel med barn endast har undertecknats. Tilläggsprotokollet till konventionen mot tortyr (CAT) har undertecknats men inte ratificerats. Information om reservationer finns tillgänglig via www.hrc.co.nz.
2 Landet har ratificerat flyktingkonventionen och det tillhörande protokollet från 1967. Landet har även ratificerat romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC). FN-kommittéerna har överlag funnit kvaliteten på Nya Zeelands rapporter föredömlig. Rapporterna går att ladda ner via www.mfat.govt.nz. Den senaste rapport som överlämnats är Nya Zeelands sjätte rapport till CEDAW, publicerad i mars 2006. FN:s särskilde rapportör om mänskliga rättigheter för urfolk besökte Nya Zeeland i november 2005 och dennes rapport diskuterades i MR-rådet i mars 2006. Nya Zeeland skall enligt Human Rights Amendment Act från 2001 fastställa en nationell handlingsplan för främjandet av mänskliga rättigheter. Som en grund för en sådan handlingsplan genomförde Nya Zeelands oberoende kommission för mänskliga rättigheter, New Zealand Human Rights Commission (NZHRC), under åren 2002-2004 breda konsultationer, som utmynnade i en heltäckande rapport om läget för de mänskliga rättigheterna i Nya Zeeland, publicerad i september 2004. Med denna rapport som grund utarbetade NZHRC på regeringens uppdrag ett förslag till New Zealand Action Plan for Human Rights, publicerad i mars 2005, se www.hrc.co.nz/actionplan. I november 2006 hade regeringen ännu inte tagit ställning till handlingsplanen och de rekommendationer om åtgärder som regeringen enligt NZHRC bör vidta under perioden 2005-2010. Detta har lett till att en planerad årlig uppdatering av NZHRC:s rapport om läget för de mänskliga rättigheterna i Nya Zeeland inte har kunnat förverkligas. MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER 3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Lagar finns som skall säkerställa respekten för rätten till liv och kroppslig integritet och som förbjuder alla former av tortyr. Under 2006 har det dock förekommit att enskilda poliser och fängelsepersonal har trakasserat personer i förvar på otillbörligt sätt. Förhållandena i nyzeeländska fängelser, häkten och andra slutna anstalter är överlag av godtagbar standard, men kritik har framförts mot det sätt som fångvården tillämpat isolering som bestraffningsmetod och mot att fängelser drivits av privata företag. Även bristen på kontroll av ansvarig myndighet när det gäller datainsamling och rapportering om övergrepp mot häktade och fängslade personer har kritiserats. I juni 2005 trädde den nya lagen Corrections Act i kraft, vilken bland annat har tagit sin utgångspunkt i FN:s Standard
Minimum Rules for the Treatment of Prisoners. Lagen föreskriver en utfasning av systemet med privata företag som sköter fängelseverksamheten. Lagen ger även fångar möjlighet att få ekonomisk ersättning för övergrepp på anstalter. Lagen har prövats i ett fall, med resultat att fem fångar har tilldömts skadestånd på grund av det sätt som de hållits i isolering. Domstolsutslaget fick regeringen att göra en översyn av rutinerna på fångvårdsanstalter under 2006, vilket enligt NZHRC redan har lett till märkbart bättre förhållanden. Regeringen har också under senare år genomfört nybyggnationer för att hantera problemet med överbefolkade fängelser. NZHRC konstaterar i sin lägesrapport från 2004 att vissa grupper, framför allt barn, kvinnor, maorier, människor med funktionshinder, homo-, bi- och transsexuella personer och människor som tillhör etniska minoriteter löper större risk än andra att utsättas för våld och trakasserier. Mobbning är ett växande problem och uppmärksamhet riktas nu även mot den ökande förekomsten av flickor som mobbar. 4. Dödsstraff Dödsstraffet avskaffades i Nya Zeeland år 1989. 5. Rätten till frihet och personlig säkerhet Lagen förbjuder godtyckliga arresteringar. 6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen Nya Zeeland är en enhetsstat med nationstäckande lagstiftning. Likhet inför lagen är garanterad i författningen. Rättsväsendet bygger på det brittiska common law-systemet där sedvanerätt och tidigare rättsfall i första hand utgör grunden för rättsskipning. Sedan 2003 har Nya Zeeland en egen Högsta domstol, tidigare fyllde Privy Council i London funktionen som landets högsta rättsliga instans. Nya Zeelands rättsväsende anses som opartiskt, transparent och fritt från korruption. Domstolsförfaranden kan emellertid vara kostsamma och NZHRC menar att detta kan vara till nackdel för personer med låga inkomster, samt för funktionshindrade, maorier, personer från Stillahavsregionen och ungdomar. Den självständiga statliga kommissionen för mänskliga rättigheter, Human Rights Commission (NZHRC) bildades 1977. NZHRC hanterar klagomål om diskriminering på grund av ras, religion eller kön och kan på eget initiativ undersöka missförhållanden. NZHRC har också en bredare roll att informera om och främja Nya Zeelands efterlevnad av internationella åtaganden inom mänskliga rättigheter. Vidare kan NZHRC föreslå lagändringar. Utöver 3
NZHRC finns ombudsmannafunktioner för barn (Commissioner for Children) respektive för funktionshindrade (Health and Disability Commissioner). 7. Straffrihet Detta är inte något problem i Nya Zeeland. 8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m. Nya Zeeland införde 1990 en rättighetsförklaring, Bill of Rights, där de grundläggande fri- och rättigheterna garanteras. Lagen bekräftade även landets åtaganden enligt konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. 9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna Nya Zeeland har en lång tradition som parlamentarisk demokrati med ett flerpartisystem. Landet är en konstitutionell monarki där drottning Elizabeth II företräds av en generalguvernör, som utses på förslag av premiärministern. Allmän rösträtt råder från 18 års ålder. EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 10. Rätten till arbete och relaterade frågor Diskriminering i arbetslivet är förbjuden. Föreningsfrihet är garanterad. Drygt 20 procent av de anställda är medlem i någon fackförening. I NZHRC:s statistik angående inkomna klagomål och formella tvister som rör diskriminering är dispyter gällande arbete och anställning bland de vanligaste. Grunderna för dessa klagomål varierar men domineras av olika typer av funktionshinder, kön och etnisk bakgrund. Nya Zeeland har inte ratificerat två av de åtta grundläggande ILO-konventionerna och har reserverat sig mot ett flertal punkter i de övriga sex. NZHRC fann 2004 att rättigheterna för arbetare från låglöneyrken och ungdomar är bristfälligt utformade. 11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa Nya Zeelands hälsovårdssystem är väl utbyggt, men präglas av högt kostnadsläge och personalbrist. Hälsoläget är i allmänhet gott, men nyzeeländska myndigheter anser att vården av mentalsjuka och av flyktingar med allvarliga trauman behöver byggas ut betydligt. 4
5 Det finns fortfarande påtagliga skillnader i hälsoförhållandena mellan maorier och invandrare från Stillahavsöstaterna å ena sidan och nyzeeländare av europeisk härstamning å den andra sidan. Förväntad livslängd för ickemaoribarn är nästan 10 år längre än för maoribarn. Handlingsplaner för att förbättra det allmänna hälsoläget och särskilt situationen för personer med funktionshinder från dessa utsatta grupper har funnits sedan 2002 för invandrare från Stillahavsöstaterna och sedan 2003 för maorier. Handlingsplanen rörande maorier är i färd med att uppdateras mot bakgrund av de erfarenheter man gjort sedan 2003 och kommer att gälla för perioden 2006-2011. Ett arbetsprogram finns även för att förbättra kvaliteten och tillgången till rent vatten och akutvård. 12. Rätten till utbildning Skolgång är obligatorisk mellan 6 och 16 års ålder. NZHRC konstaterade 2004 att både formella och informella kostnader för utbildning skapar hinder för barn till låginkomsttagare på alla nivåer i utbildningssystemet. Maorier, etniska minoriteter, fattiga, pojkar och elever med funktionshinder uppvisar alla sämre studieresultat än genomsnittet. Dessa grupper har högre frånvaro, slutar skolan tidigare än andra nyzeeländare och är underrepresenterade på universitetsnivå. På både skolor och universitet förekommer diskriminering, mobbing och trakasserier grundat på ras, kön, sexuell läggning och funktionshinder. En av fem nyzeeländare har undermålig läs- och skrivkunnighet. 13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard Nya Zeeland rankades 2006 på 20:e plats i UNDP:s Human Development Index, strax efter Storbritannien och Spanien, men före Tyskland på 21:a plats. Den relativt goda ekonomiska tillväxten under den senaste tioårsperioden har dock inte lett till att Nya Zeeland kommit ikapp tätklungan inom OECD när det gäller BNP/capita i köpkraftstermer. Sysselsättningsnivån för maorier (67,3 procent 2006) har ökat snabbare än för andra grupper under det senaste året och den tidigare höga arbetslösheten för maorier har sjunkit påtagligt sedan år 2000, från 14,2 procent till 8,5 procent i juni 2006 (jämfört med 3,9 procent för icke-maorier). Maoriarbetskraftens särdrag (yngre, lägre utbildning, lägre kvalificerade yrken) gör dock gruppen sårbar i en eventuell lågkonjunktur.
6 OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA 14. Kvinnors rättigheter Lagen om mänskliga rättigheter, Human Rights Act (1993), förbjuder diskriminering på grundval av bland annat kön. Lagstadgad lika lön för lika arbete infördes 1972. Timlönen för kvinnor har sedan 1970-talet legat nästan konstant på 80-82 procent av timlönen för män, och 62-65 procent inom vårdsektorn. I huvudsak är löneskillnaden en återspegling av att kvinnodominerade yrken är lägre betalda än mansdominerade. Inom alla yrken tjänar heltidsarbetande män mer än heltidsarbetande kvinnor. Våld mot kvinnor är ett stort problem och maorikvinnor, kvinnor från Stillahavsöstaterna och ensamstående kvinnor är särskilt utsatta enligt NZHRC. Antalet anmälningar om våldsbrott ligger på en hög och konstant nivå. Cirka hälften av de män som döms för våld mot kvinnor är maorier (maorierna utgör 15 procent av befolkningen) och 30 procent är män av europeisk härkomst. Lagen om våld i hemmet, Domestic Violence Act, infördes 1996 och vidgade begreppet våld till att inkludera psykisk misshandel, hot och att låta barn bevittna psykisk misshandel. Regeringen tar frågan på stort allvar och flera informationskampanjer har bedrivits under senare år i syfte att förändra attityder och beteenden. År 2005 tillsatte regeringen en särskild arbetsgrupp för att samordna insatser utifrån 2001 års nationella strategi för att motarbeta alla former av våld mot kvinnor inom familjen. Äktenskapsåldern är 16 år. För personer under 18 års ålder behövs förälders eller vårdnadshavares medgivande. Sedan 1996 är kvinnlig könsstympning uttryckligen olagligt. Det är även ett brott att föra någon från Nya Zeeland för att utföra kvinnlig könsstympning utomlands. Inom (den lagliga) prostitutionsverksamheten förekommer exploatering av asiatiska kvinnor, främst från Thailand, och på senare tid även av kvinnor från Tjeckien och Brasilien. Även om prostitution är laglig är det förbjudet för personer utan uppehållstillstånd att arbeta som prostituerade. Enligt en undersökning 2004 uppskattas att 200 personer under 18 år arbetar som prostituerade, vilket är olagligt. Två bordellägare dömdes 2005 för att ha låtit minderåriga arbeta som prostituerade.
7 15. Barnets rättigheter Barns rättigheter är i många fall tillgodosedda i Nya Zeeland. Utbildning och hälsovård håller i genomsnitt hög standard. NZHRC bedömer dock barns utsatta situation som en av de allvarligaste bristerna när det gäller mänskliga rättigheter i Nya Zeeland 2006. NZHRC framhåller att vart tredje barn lever under fattigdomsliknande förhållanden, vilket negativt påverkar deras tillgång till både hälso- och sjukvård samt utbildning. Andelen barn som misshandlas, vanvårdas eller negligeras är bland den högsta i OECD-kretsen. Barn i maorifamiljer är överrepresenterade i statistiken på alla dessa områden. Flera uppmärksammade fall av barnmisshandel under 2006 har fått både regeringen och barnombudsmannen (Commissioner for Children) att förespråka mer aktiva åtgärder för att förändra attityderna i samhället. Fysisk bestraffning av barn (force by way of correction) av målsman är tillåtet, men är förbjudet i skolor sedan år 1989. En översyn av lagstiftningen pågår under 2006, men barnombudsmannen är kritisk till att lagstiftarna inte strävar efter ett fullständigt förbud mot aga, utan istället vill ge vårdnadshavare rätt att använda rimligt våld (reasonable force) mot barn. Straffbarhetsåldern är 10 år för mord eller dråp, 14 år för övriga brott. År 2006 motionerade partiet New Zealand First om att straffbarhetsåldern skulle sänkas till 10 år även för andra allvarliga brott, men denna motion röstades ner. FN:s kommitté för barnets rättigheter har kritiserat den låga straffbarhetsåldern, men regeringen avvisar denna kritik med hänvisning till ett starkt opinionsstöd för 10-årsgränsen. År 2002 gjordes en lagförändring som innebär att ungdomar mellan 16 och 18 år kan avtjäna sina straff på anstalter för vuxna. Nya Zeeland var ett av de första länderna att genom lag (år 1995) möjliggöra åtal för egna medborgare som begår sexuella övergrepp mot barn utomlands eller arrangerar resor för andra i sådant syfte. År 2001 lanserade regeringen en nationell handlingsplan mot sexuell exploatering av barn, i samarbete med en rad frivilligorganisationer. 16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk Maorierna, som idag utgör cirka 15 procent av befolkningen, anlände till Nya Zeeland (Aotearoa, landets officiella namn på maori) från Polynesien för cirka 900 år sedan. Européernas kolonisering av landet inleddes i början av 1800- talet och så sent som 1839 fanns endast ett tusental européer i landet. Den 6 februari 1840 undertecknades Waitangifördraget mellan den brittiska kronan och drygt femhundra maoriledare (både män och kvinnor). I fördraget
erkändes maorinationen som urfolk och fulla medborgerliga rättigheter för maorierna garanterades, samtidigt som den brittiska monarken tillerkändes överhöghet över landet. Fördraget åsidosattes i stort sett fram till 1900-talets andra hälft, även om det levde kvar i maorisamhällets medvetande. Så sent som på 1960-talet ansåg regeringen och rättsväsendet att fördraget inte hade något juridiskt eller politiskt värde. I dagens Nya Zeeland intar fördraget däremot en central plats för synen på historien, koloniseringen och den nationella identiteten. En särskild domstol, Waitangitribunalen, inrättades 1975 för att behandla krav från enskilda maorier eller maorikollektiv att de behandlats orättvist av staten till följd av lagstiftning, politik eller praxis som strider mot Waitangifördraget. Tribunalen behandlar även frågor om rättigheter över land, vatten och övriga naturresurser. Parlamentet fattade i november 2004 beslut om en ny (och för maorierna kontroversiell) lag som fastslog statens äganderätt över strand- och kustområden, men med en viss begränsad sedvanerätt för maorierna. Lagar finns som uttryckligen förbjuder diskriminering av urbefolkningen, men trots detta visar både NZHRC:s rapport från 2004 och regeringens egen rapport Closing the Gaps från år 2000 att maorier fortsatt diskrimineras på i stort sett alla områden, såväl ekonomiskt som socialt. Det gäller arbetslöshet, socialbidragsberoende, fängelsepopulationen (maorier utgör mer än hälften av alla frihetsberövade i landet), avhopp från skolan, barnadödlighet och så vidare. Regeringen försöker på olika sätt förbättra läget för maoribefolkningen i en rad riktade handlingsprogram. Man försöker dessutom låta åtgärder för att främja maoribefolkningens situation genomsyra hela regeringens arbete. Arbetet sker under ledning av ett särskilt ministerium för maorifrågor och i samarbete med maoriska frivilligorganisationer. Enligt NZHRC präglas genomförandet av många av dessa program av bristfälligheter. Nya Zeelands parlament har 121 ledamöter, varav sex platser är reserverade för maorier. Dessa väljs i särskilda maorivalkretsar. Av 29 ministrar är 5 maorier och det nybildade Maori Party fick 4 mandat i valet 2005. I parlamentet kan maori användas vid sidan av engelska. I Nya Zeeland finns även drygt 200 000 invandrare från Stillahavsöstaterna (ungefär 6,5 procent av befolkningen). Denna grupp upplever liknande former av diskriminering som maorierna, och är också något överrepresenterad i fängelsepopulationen. En snabbt ökande befolkningsgrupp är invandrade asiater, som idag utgör cirka 5 procent av befolkningen. Även denna grupp rapporteras vara utsatt för diskriminering. 8
9 17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Diskriminering på grund av sexuell läggning har varit förbjuden sedan Human Rights Act antogs 1993. Trots detta framhåller NZHRC att diskriminering och trakasserier av homo-, bi- och transexuella personer förekommer. Under senare år har en lång rad lagförändringar förbättrat det rättsliga skyddet för homosexuella personer. Property Act från 1999 gav samma ekonomiska skydd för både hetero- och homosexuella sambopar vid skilsmässa. Civil Unions Act från 2004 möjliggjorde borgerligt partnerskap mellan både hetero- och homosexuella par och Relationships Act från 2005 förbättrade det ekonomiska skyddet ytterligare. Nya Zeeland har ingen specifik lagstiftning som förbjuder diskriminering mot transsexuella personer, men både NZHRC och Nya Zeelands statsadvokat har 2006 slagit fast att transexuella personer omfattas av redan gällande lagstiftning mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Immigrationslagstiftningen medger emellertid inte att personer av samma kön åberopar partnerskap som skäl vid ansökan om uppehållstillstånd. 18 Flyktingars rättigheter Nya Zeeland har en kvot på 750 flyktingar per år som tas emot genom FN:s flyktingkommissariat (UNHCR), samt ytterligare en kvot på 300 personer för att återförena splittrade flyktingfamiljer. Antalet spontanflyktingar är förhållandevis litet. Frågan om tvångsmässigt förvar av asylsökande har prövats i flera rättsliga instanser sedan en ny och strängare praxis infördes i september 2001. Högsta domstolen fastslog 2004 att immigrationsmyndigheterna har rätt att hålla asylsökande i häktningsliknade förvar under vissa förutsättningar. UNHCR uttrycker i stort uppskattning över Nya Zeelands olika program för att integrera flyktingar i samhället. NZHRC har dock uttryckt oro över flyktingkvinnors (och invandrarkvinnors) utsatta situation, då myndigheterna i första hand tycks inrikta sina program mot män. Nya Zeeland har av FN fått en del kritik för sin behandling och avvisning av flyktingar i vissa fall. Kommissionen för mänskliga rättigheter har kritiserat det faktum att en asylsökande, Ahmed Zaoui, ursprungligen från Algeriet och enligt egen uppgift före detta medlem av motståndsrörelsen FIS, har suttit fängslad i nära tre år i väntan på beslut om eventuell deportation. En domstol slog den 1 oktober 2004 fast att Zaoui endast kan deporteras om hans närvaro i landet utgör en påtaglig och konkret risk för att Nya Zeelands nationella säkerhet skadas. En utvärdering av Zaouis riskgradering är fortfarande inte avslutad..
Nya Zeelands regering genomför under 2006 en omfattande översyn av immigrationslagstiftningen som skall presenteras i början av 2007. Både UNHCR och NZHRC har lämnat synpunkter till regeringen i syfte att värna om flyktingars rättigheter. 19. Funktionshindrades rättigheter Diskriminering av personer med funktionshinder när det gäller anställning, utbildning eller tillhandahållande av statliga tjänster är förbjuden, men sociala indikatorer pekar på att personer i denna grupp missgynnas i samhället. Det finns en särskild Health and Disability Commissioner (kommissionär för hälsooch handikappfrågor) och en nationell handlingsplan för funktionshindrade antogs 2001. Efterlevnaden av lagstadgade möjligheter till tillträde för personer med funktionshinder (Human Rights Act samt Disabled Persons Community Welfare Act) varierar, något som bland annat NZHRC uppmärksammat i en studie om tillgänglighet och transporter för funktionshindrade. ÖVRIGT 20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter Ett antal oberoende enskilda organisationer arbetar fritt med att informera om samt förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna. 21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter Mänskliga rättigheter utgör en uttalad del av landets utrikes- och biståndspolitik. Tillsammans med Australiens Human Rights and Equal Opportunities Commission (HREOC) deltar NZHRC aktivt i arbetet att främja etableringen av nationella institutioner för mänskliga rättigheter inom ramen för The Asia Pacific Forum of National Human Rights Institutions. 10