Försvarsmaktsråd Skaraborg resultat av 2014 års konferens 1. Sammanfattning 2014 genomfördes för andra året Försvarskonferensen i Skaraborg. Försvarskonferensen syftar till att vara en konstruktiv och framåtsyftande mötesplats i Sverige för centrala aktörer i frågor som påverkar och kräver samarbete mellan Försvarsmakten och det omgivande samhället, t.ex. bostäder för soldater, meritvärdering, anställningar som växlar mellan civil och militär tjänstgöring m.m. Konferensen belyste flera viktiga områden för att lyckas med den samhällsreform som Försvarsmaktens nya personalförsörjning är. Slutsatserna från konferensen och workshopsen kan sammanfattas i nedan områden: Det finns behov av att riskdagsledamöter och departement möts över sina gängse gränser och ansvarsområden och diskuterar frågorna brett och kunskapsuppbyggande. Arbetet med att skapa långsiktiga förutsättningar och spelregler måste drivas nationellt för att skapa möjligheter för arbetet regionalt och lokalt. Fortsatt förtydligande av olika ansvarsförhållanden. Soldatens ställning i samhället är en fråga där regering och riksdag behöver sätta ned foten. Soldaten har redan idag ett högt meritvärde. Fortsatt arbete krävs avseende validering och yrkesmatchning. Ett helhetsgrepp bör tas runt soldatens tillvaro. Samverkan krävs genom hela soldatcykeln. Fortsatt samverkan och kunskap om varandras organisationer är av yttersta vikt för att arbetet ska lyckas. 1
2. Bakgrund Försvarsmaktsråd Skaraborg upprättades av Försvarsmakten i Skaraborg vid ett konstituerande möte med rådets deltagare den 4 mars 2011. Försvarsmaktsråd Skaraborg är ett forum för samverkan mellan Försvarsmakten och det regionala omgivande samhället. Rådet med dess arbetsgrupper är en plattform för att driva olika utvecklingsfrågor som syftar till att stärka Försvarsmaktens fortsatta tillväxt i Skaraborg och därmed bidra till en positiv samhälls- och näringslivsutveckling. Följande parter har undertecknat en gemensam avsiktsförklaring och sitter representerade i rådet; Försvarsmakten: Livregementets husarer K 3, Skaraborgs regemente P 4, Trängregementet TrängR, Skaraborgs Flygflottilj F 7 och Markstridsskolan MSS. Kommunerna: Skövde, Lidköping och Karlsborg. Försvarsmaktsråd Skaraborg har utvecklat samarbeten inom områdena; Partnerskap mellan Försvarsmakten och privata och offentliga arbetsgivare i syfte att behålla och rekrytera tidvis tjänstgörande personal. Utbyte av kompetens och personal inom ambulansverksamheten Östra Skaraborg. Studieanpassade utbildningar vid Högskolan i Skövde. Bostäder för Försvarsmaktsanställda med tyngdpunkt på soldater. Inriktningen på arbetet i Försvarsmaktsråd Skaraborg sätts utifrån regionala och lokala frågor och förutsättningar, förenat med den nationella, försvarspolitiska agendan. I detta sammanhang finns behov av dialog och erfarenhetsutbyte mellan Försvarsmaktsråd Skaraborg och andra försvarsregioner i Sverige så väl som aktörerna i den nationella debatten om försvarets möjligheter och utmaningar. Parterna i Försvarsmaktsrådet enades därför 2012 om att samarbeta kring genomförandet av en årligen återkommande konferens. 3. Inriktning för årets konferens Försvarskonferensens syfte är att vara en mötesplats där både förbandsledningar, kommunledningar och nationella beslutsfattare är inbjuda för att utbyta erfarenheter kring Försvarsmaktens personalförsörjning och samverkan. Behovet av mötesplatser för alla aktörer 2
som arbetar med de här frågorna har inte minskat sedan konferensen 2013 tvärt om. Målet med konferensen är att de erfarenheter som gjorts under året ska komma andra till del. På flera håll i landet pågår nu olika initiativ till samverkan mellan Försvarsmakten och olika samhällsaktörer. 2014 års konferens avsåg belysa hur dessa samverkansformer kan se ut beroende på region. Två regioner Norrbotten och Småland medverkade därför på konferensen för att delge sina lärdomar och goda exempel. Konferensen ägde rum mitt i en aktuell försvarspolitisk kontext; supervalåret 2014 det var då naturligt att försvarsministern och Försvarsberedningen, personalförsörjningsutredare och riksdagsledamöter från berörda utskott deltog. 4. Resultat av konferensen Den nationella försvarskonferens som rådet arrangerade i april 2014 var ett sätt att dela våra erfarenheter, lära av andra och på så sätt fortsätta utveckla samverkan mellan det civila samhället och Försvarsmakten. Både från scen, auditoriet och i workshopsen belystes flera viktiga frågor för att lyckas med den samhällsreform som Försvarsmaktens nya personalförsörjning är; Försvarsministern betonade under sitta anförande konferensens betydelse och att det är en efterfrågad form för att genomdriva reformen. Försvarsberedningen beskrev sitt arbete med den kommande rapporten och underströk att inriktningen för kommande försvarsbeslut är bred politiskt förankring. Ingela Gardner-Sundström från Sveriges Kommuner och Landsting beskrev den utmaning man står inför med ett behov av att rekrytera 40 60 000 personer i sin sektor årligen över tio år. Samverkan och samarbete med gemensamma personalflöden kan vara ett sätt att möta behovet på både kort och lång sikt. Slutsatserna kan sammanfattas i nedan punkter som är av yttersta vikt för att lyckas med arbetet med det nya personalförsörjningssystemet. Det finns behov av att riksdagsledamöter och departement möts över sina gängse gränser och ansvarsområden och diskuterar frågorna brett och kunskapsuppbyggande. Det nya utskott, FUNCS (Försvarsutskottet, Utbildningsutskottet, Näringsutskottet, Civilutskottet och Socialutskottet), som sattes samman under konferensen visade tydligt på behovet av att samordna frågorna. Bland annat diskuterades frågor om bostäder till soldaterna- är det försvarspolitik eller bostadspolitik, fri vuxenutbildning till soldaterna hindras av kommungränserna, kan något göras? Bör kommunerna positivt särbehandla gruppen soldater, vilken lagstiftning behövs i så fall? När nu personalförsörjningssystemet funnits en tid tydliggörs den faktiska samhällsreform det är och den förutsätter gränsöverskridande samverkan även i Riksdagen. Ett förslag 3
som framkom var Försvarsmakten bjuder in och arrangerar ett gemensamt kunskapsuppbyggande seminarium i Riksdagen för att diskutera frågorna övergripande på bredden. Under konferensen betonades också behovet av långsiktighet och stabilitet för att skapa förutsättningar för förbanden/kommunerna och det privata näringslivet att arbeta med frågorna och våga satsa och göra sin del av arbetet med samhällsreformen. Mest tydligt är behovet av långsiktiga spelregler för byggnationen av nya bostäder till soldater. Byggherrar kräver mångåriga avtal eller garantier för att kunna bygga specifikt för gruppen soldater. Detta gäller för både större städer och än mer på mindre förbandsorter där riskerna för ny bostadsproduktion är högre. Fortsatt förtydligade av ansvarsförhållandena mellan förbands/kommun-nivå och nationell nivå i olika sakfrågor, bland annat avseende rehabiliteringsansvar och soldatens ställning i samhället. Men också fortsatt tydliggörande av Försvarsmaktens roll och ansvar som arbetsgivare i relation till den andra arbetsgivaren avseende deltidssoldater. 5. Resultat av workshops Workshopsen under konferensen behandlade både vad som rör sig i huvudet på soldaten själv, utifrån den boendestudie som kommunerna och förbanden i Skaraborg genomförde hösten 2013 och hur soldatens meriter och kompetenser kan valideras och harmoniseras med civila meritvärden. Fortsatt samverkan i regionala Försvarsmaktsråd, med exempel från olika delar av landet, och samverkan mellan Försvarsmakten och näringslivet för att göra verkstad av avsiktsförklaringar och partnerskap belystes också. Den övergripande frågan om soldatens ställning i samhället genomlystes i en egen tillägnad workshop. De viktigaste slutsatserna som framkom i workshopsen redovisas nedan. Soldatens ställning i samhället Samhällsreformen med ett nytt personalsförsörjningssystem i Försvarsmakten medför introduktionen av en helt ny yrkeskategori, soldaten, och dess ställning eller särställning i samhället. Begreppet soldatens särställning bör undvikas eftersom det kan associeras med särintresse och därmed möta begränsningar. Istället bör fokus ligga på begreppet soldatens ställning i samhället. Det finns olika belägg för att soldaten har en unik ställning i samhället sett till t ex anställningsform och uppdraget att gå in i väpnad strid för landets räkning. Frågan är om det unika i anställningen ska berättiga soldatyrket till särbehandling i lagens mening, kopplat till 4
exempelvis förmåner som andra anställningsgrupper i samhället inte kan erhålla. Detta är en nationell fråga där regering och riksdag behöver sätta ned foten och visa på vilken ställning soldaten ska ha i samhället. Vill statsmakterna att kommuner och aktörer på den lokala nivån ska göra mer för soldaterna än andra grupper i samhället är det en förutsättning att den nationella nivån först tar ställning. Endast det möjliggör och skapar förutsättningar för den lokala nivån att arbeta med soldaterna som en speciell grupp. T ex begränsar idag kommunallagens likställighetsprincip och lokaliseringsprincip kommunernas möjligheter att göra riktade insatser mot soldatgruppen. Lagstiftningen, och därmed arbetspraxis i kommunen, särskiljer inte någon grupp i samhället. Det som soldater idag erbjuds av kommunerna är detsamma som också erbjuds övriga kommuninvånare. Kommunallagen säger att kommuner och landsting ska behandla sina medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. (Kommunallagen kap 2 2) Inom nu gällande lagar finns visst utrymme för en kommun att välja att tillfälligt öka insatserna riktade till en viss grupp om det finns sakliga skäl, dvs om gruppen bedöms vara i extra behov av stöd. Soldater eller dess anhöriga ses idag inte som en extra utsatt grupp av kommunen. Snarare är de, som grupp betraktat, relativt resursstarka. Därför är det inte helt enkelt för kommunen att hantera soldater som en grupp som faller inom särskilda skäl och frågan väcks om det är en kommuns sak att frångå likställighetsprincipen genom att prioritera Försvarsmaktens anställda och anhöriga framför andra grupper i samhället. Kommunen ser också en problematik kring att gällande lagstiftning styr över till vem kommunen får rikta sitt stöd, inom både socialtjänst (t ex familjerådgivning) och utbildning (t ex gratis vuxenutbildning). Lokaliseringsprincipen innebär att kommunens insatser enbart får riktas till dem som bor i den egna kommunen. Därför får kommunerna idag inte bistå eller rikta samma erbjudande till alla anställda inom Försvarsmakten i en specifik kommun då dessa kan vara bosatta i annan kommun. Det får till följd att den enskilde soldaten kan få olika möjligheter och stöd beroende på vilket förband hon/han är anställd på eller var i Sverige hon/han bor. Kommunerna behöver också tydligt uppmärksamma riksdagspolitiken med konkreta beskrivningar av var och hur begränsningar uppstår och vilka speciallösningar som behövs. De förbandskommuner som finns kvar idag ser olika ut i karaktär och omfång och det är därför av vikt att vissa lösningar kan anpassas till den specifika kommunen. Arbetet med folkförankring av försvaret och soldaternas ställning ses som ytterst viktigt för att skapa acceptans för soldatens ställning i samhället. Soldatens meritvärde, Försvarsmakten och privata och offentliga arbetsgivare Sedan Försvarskonferensen 2013 har ytterligare steg tagits mot fördjupad och breddad samverkan med privata och offentliga arbetsgivare avseende deltidssoldater och validering 5
och yrkesmatchning av soldaternas kompetens. Bland annat körde soldater från Trängregementet i Skövde ambulanser för ambulanssjukvården i Västra Götaland sommaren 2013 och ytterligare partnerskap har tecknats både på nationell och lokal nivå. Vinsten med att anställa soldater är framförallt de viktiga soldategenskaperna. Soldaterna bär med sig en kvalitetsstämpel genom det urval som Försvarsmakten redan gjort och kompetensutvecklas kontinuerligt genom sina dubbla arbetsgivare. Fortsatt arbete krävs avseende validering och yrkesmatchning. Soldaternas tjänstgöringsomdömen måste utvecklas så att det även för en civil arbetsgivare enkelt går att utläsa vilka kompetenser soldaten för med sig. Militära utbildningar och civila utbildningar bör göras översättningsbara i den utsträckning det går. Fortsatt samverkan och kunskap om varandra och varandras organisationer är av vikt för att lyckas i arbetet. För att veta vad som finns och kan efterfrågas måste vi ha kunskap om vilka kompetenser och kunskap som finns i våra olika organisationer. Kunskap behöver också fortsätta byggas avseende förhållanden för de specifika företagen och förbanden för att öka flexibiliteten och kunna lägga väl fungerande planeringscykler för båda parter. Frågor om soldatens karriärutveckling, såväl inom Försvarsmakten som mellan militär och civil arbetsgivare behöver fortsatt genomlysning. Vilka olika karriärutvecklingsmöjligheter finns? Boendestudien som genomfördes i Skaraborg hösten 2013 visar på att även soldaterna ser karriärutvecklingen som viktig vid beslutet att stanna i eller avsluta sin anställning inom Försvarsmakten. Helheten, lokal, regional och nationell samverkan Den samverkan som bedrivs mellan försvarsmakten och det omgivande samhället, t.ex. genom Försvarsmaktsråd, behöver tydligt kopplas mot respektive regions utvecklingsarbete och därmed på sikt knytas till respektive regions tillväxtprogram. Ett helhetsgrepp bör tas runt soldatens tillvaro. Samverkan är på så vis viktig genom hela soldatcykeln. Förband och ort bör samverka och visa upp sig som en helhet redan vid rekrytering av soldater. Ort och förband behöver gemensamt arbeta för att skapa förutsättningar för soldaten att skapa sig ett hem och ett liv på förbandsorten. Detta ger i slutändan vinster för båda parter. Med helheten menas såväl arbetsliv som fritid liksom arbetsliv och fritid för eventuella medföljande. På uppdrag av Försvarsmaktsråd Skaraborg, Fredrik Ståhlberg Ordförande Försvarsmaktsråd Skaraborg 6
Sändlista: Försvarsmakten HKV C Förbandsproduktion HKV C LedS HKV Infodirektör HKV stf Personaldirektör HKV SC Personalstaben HKV C Arbetsgivarerelationer Försvarsdepartementet SC Sofia Krigsman (för spridning till berörda) Robert Wildow, departementssekreterare Sveriges kommuner och landsting Ingela Gardner- Sundström, ordförande Förhandlingsdelegationen Håkan Sörman, verkställande direktör Agneta Jöhnk, chef Avdelningen för arbetsgivarpolitik Gunilla Glasare, chef Avdelningen för tillväxt och samhällsbyggnad 7