Projektinriktad tillsyn av villkorad läkemedelsanvändning på gårdsnivå i kombination med djurskyddskontroll Länsstyrelsen i Västra Götaland har under hösten 2010 genomfört ett projekt med syfte att få en bild av hur den villkorade läkemedelsanvändningen fungerar i praktiken ute hos djurhållarna. Resultaten från dessa besök var sedan tänkta som underlag för kontroll av ansvariga besättningsveterinärer. I projektet ingick enbart kontroll av läkemedelsanvändning i grisbesättningar. I samband med besöken genomfördes också en rutinkontroll av djurskyddet. Den främsta orsaken till detta var att försöka minimera antalet besök hos lantbrukaren. Vad säger lagen? Så kallad villkorad läkemedelsanvändning får ske efter sjukdomsutredning av veterinär på plats och om veterinären bedömer att det är lämpligt. Endast personer som har genomgått kurs i läkemedelsanvändning för de djurslag som behandlingen avser får utföra behandlingen. Det är endast följande djurslag som djurägaren själv kan få möjlighet till själv behandla symtom eller förebygga sjukdomar i dennes besättning: 1. nötkreatur som bara hålls för produktion av kött 2. gris 3. får, get, fjäderfä, ren eller pälsdjur som hålls för produktion av kött, ägg, ull, skinn eller päls 4. odlad fisk Veterinär får endast förskriva läkemedel till djurhållaren om veterinären väl känner till djurhållningen i besättningen. Djurhälsoläget och djurskyddet i besättningen är viktiga parametrar som veterinären ska ta med i bedömningen om besättningen är lämpad för villkorad läkemedelsanvändning. Förskrivningen får endast ske för en beräknad förbrukning av högst åtta veckor, och endast av de läkemedel som behövs för det aktuella sjukdomsläget på gården. Veterinären ska i samband med att han/hon medger att aktuell person/personer får utföra villkorad läkemedelsanvändning upprätta noggranna skriftliga instruktioner om användning och hantering av läkemedlen, samt specificera de symtom, åtgärder och läkemedel som den villkorade läkemedelsanvändningen avser. Om förskrivningen avser djurslaget gris ska veterinären dessutom vid varje besättningsbesök utföra en s.k. djurskyddsdeklaration av besättningen.
Veterinären ska årligen anmäla de djurhållare som han/hon har godkänt för villkorad läkemedelsbehandling till Länsstyrelsen. Jordbruksverkets föreskrifter om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård, Saknr D8 Jordbruksverkets föreskrifter om läkemedel och läkemedelsanvändning, Saknr D9 Veterinären ska besöka besättningen minst var femte vecka för kontroll. Tidsintervallet får utökas till ett besök minst var åttonde vecka för besättningar där läkemedelsanvändningen är ringa och sjukdomsläget gott. För grisbesättningar gäller dessutom att det ska bedrivas strikt omgångsuppfödning för att intervallet ska kunna utökas. Veterinären ska vid varje besök försäkra sig om att de grundläggande förutsättningarna för förskrivningen uppfyllda. Veterinären ska också kontrollera att skriftliga uppgifter i djurhållarens journalföring är korrekta och i överensstämmelse med de instruktioner som har lämnats och den förskrivning som gjorts. Kontrollen ska dokumenteras i veterinärens egen journal som skriftligen ska lämnas till ansvarig djurhållare. Veterinären ska omedelbart upphöra med förskrivning av läkemedel för villkorad läkemedelsanvändning om utfärdade instruktioner inte följs eller om djurskyddet inte är godtagbart. Detta ska också anmälas till Länsstyrelsen. Anmälan upphörande av villkorad läkemedelsanvändning. Enligt bestämmelserna ska djurhållaren som har livsmedelsproducerande djur dokumentera följande. 1. datum för behandlingen 2. klockslag för behandlingen om karenstiden är kortare än 24 timmar 3. djurets identitet 4. diagnos 5. läkemedlets namn och dosering 6. behandlingstidens längd 7. karenstid 8. namn på förskrivande veterinär 9. namn på den som utfört behandlingen. Avsaknad av journalföring eller allvarliga brister i journalföringen är tvärvillkorsbrister. Om djurhållaren har sökt jordbruksstöd kan en
tvärvillkorsbrist komma att innebära avdrag på stöden. Då brister kan härledas till veterinären kan kontrollmyndigheten förelägga om rättelse och även ett vite kan kopplas till beslutet. En anmälan till Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård kan också bli aktuell. SvDHV i samråd med Lidgris utanför Lidköping har tagit fram ett förslag på stalljournal som ni kan använda. Ni hittar stalljournalen i högerspalten under Relaterat. Resultat av projektet Läkemedelskontroll Totalt har 38 grisbesättningar besökts. Vid två av dessa fanns det ingen ansvarig besättningsveterinär som godkänt den villkorade läkemedelsanvändningen. Vid den ena besättningen sprutades inga grisar utan lantbrukaren hade endast använt sig av flytande antibiotika som blandats i dricksvattnet till en mindre grupp grisar vid ett tillfälle. Preparatet hade skrivits ut året innan av en veterinär vid dennes besök då samma problem hade funnits. I den andra besättningen, som var en mycket liten slaktsvinsbesättning, hade några få grisar getts antibiotika via injektion vid två tillfällen under senaste året. Preparatet hade skrivits ut av en veterinär vid besök under 2009. Vid en tredje besättning utfördes ingen behandling av grisarna. Uppstod problem avlivades grisarna. Vid övriga besättningar fanns det en ansvarig veterinär som godkänt den villkorade läkemedelsanvändningen. Totalt i projektet var de 35 besättningarna fördelade på 11 ansvariga besättningsveterinärer. Veterinärens besöksfrekvens varierade kraftig mellan ett fåtal veckor på besättningar med ett högt sjukdomsläge till besättningar som inte hade fått besök på flera månader. Dessutom var det så att vid några besättningar så hade inte den veterinär som godkänt den villkorade läkemedelsbehandlingen gjort de sista besöken utan några av dennes kollegor.
Dokumentationen från veterinär varierade kraftigt allt från endast muntlig till en bra skriftlig dokumentation. Under projektet gång märktes en stor förbättring av detta från veterinärerna. Journalföringen var överlag bra vid besättningarna. I projektet fann vi endast en besättning som inte skriftligt dokumenterade läkemedelsanvändningen kontinuerligt. Man verkade dock ha bra koll på sin läkemedelsanvändning ändå och förbrukningen i besättningen var relativt liten. Man hade sporadiskt utfört detta tidigare, men förstod nu varför det var viktigt att göra detta kontinuerligt Direkt efter kontrollbesöket noterades att rutinerna skärptes upp och man började föra journal. Vid en annan gård hade journalföring först påbörjats under året. I övrigt fanns brister i uppgifter om vem som utförde behandlingen och utfallet av behandlingen. I flertalet besättningar noterades inte karenstiden vid varje enskild behandling i journalen. Lantbrukarna tyckte dock att man hade bra koll på detta ändå utan att behöva skriva upp det i journalen vid varje behandling. De flesta färgmarkerade sin grisar vid behandlingsperiodens början. När behandling med längre karenstider krävdes noterades detta i journalen. I slaktsvinsbesättningarna undvek man i det längsta att behandla grisarna strax innan hämtning. Skulle någon gris behöva behandling fick de grisarna vänta på en senare transport. Ett problem som noterades var att man inte sammanställde läkemedelsförbrukningen efter varje omgång. Detta syftar ju till att ge både djurhållare och veterinär en bra bild av den omgångens sjuklighet och läkemedelsförbrukning och även möjlighet att jämföra hur sjuklighet och läkemedelsförbrukning korrelerar och varierar över tid. Djurhållarna tyckte att man ändå hade en känsla för hur mycket läkemedel man använde och hur stor sjukligheten var i besättningen. Problemet är ju att det blir svårt att jämföra och se trender och effekter av förbättringar i miljön, ombyggnationer av stallbyggnader etc. Totalt var det 15 av de 35 besättningarna som inte sammanställde sin läkemedelsförbrukning efter varje omgång. Läkemedelsanvändningen var i 23 besättningar låg, i 11 besättningar normal och i två besättningar hög. I besättningarna med hög läkemedelsanvändning
fanns det en förklaring till den höga läkemedelsanvändningen, och man jobbade där aktivt med att lösa problemet med det höga sjukdomsläget. Den vanligaste orsaken till behandling med antibiotika var hälta i någon form. Antibiotikabehandlingen kombinerades många gånger med ett smärtstillande- och antiinflammatoriskt preparat. Flertalet av de besökta besättningarna försökte jobba förebyggande för att minska antibiotikaförbrukningen, vilket är lovvärt. Detta gagnar ju djurskyddet och minskar risken för utvecklingen av antibiotikaresistenta bakteriestammar. I slaktsvinsbesättningarna användes ett fåtal preparat och hos smågrisproducenter ett tiotal preparat. Inga otillåtna preparat upptäcktes. Dock kunde i vissa besättningar en trend skönjas att ansvarig veterinär förordade behandling med bredspektrumantibiotika före smalspektrumantibiotika även i fall där detta inte är påkallat. Specifika behandlingsrutiner för den aktuella besättningen saknades för 10 besättningar. Veterinären hade lämnat mycket generella rutiner för antingen slaktsvin eller för smågrisar och suggor. I fyra besättningar noterades att djurskötare som inte genomgått kurs i läkemedelsanvändning för gris behandlade grisarna. I två av dessa besättningar var det djurskötare som någon enstaka gång i halvåret rykte in som helgvikarie. I den tredje besättningen var denne person anmäld till kursen och i den fjärde hade ansvarig person inte hittat en djurskötare med kurs som snabbt kunde hoppa in och hjälpa till då övrig personal sprutade grisarna i en avdelning med högt smitttryck. Man avsåg att snarast anmäla denna person till kurs. Alla veterinärer som har fått någon av sina gårdar besökta har i efterhand informerats om vad som konstaterades vid besöken. Veterinärerna var fullt medvetna om att man i vissa fall inte klarar kraven på besöksfrekvensen men har lovat bättring. Man framförde själv att ibland är det djurägarna själva som inte vill ha besök så ofta då det kostar pengar.
Djurskydd Rörande djurskyddet konstaterades inga allvarliga problem. Den vanligaste bristen var avsaknad av larm som varnar för övertemperatur m.m. i stallar med mekanisk ventilation, noterades vid 12 av de 37 besättningarna (på en av gårdarna kontrollerades inte djurskyddet). I fem av besättningarna hade man problem i någon avdelning med att några boxar var smutsiga och blöta. I dessa besättningar arbetade man aktivt med att försöka lösa problemet samt minska konsekvensen av problemet. I fyra besättningar påpekades att strömängderna borde ökas till slaktsvinen. Det fanns tecken på att det kunde bli så att grisarna inte hade tillgång till strö(berikning) hela dagen i tillräcklig mängd. Samtliga grisar hade tillgång till strö vid kontrollbesöken. Sammanfattning De största problemen generellt som konstaterades var avsaknad av notering av karenstiden i stalljournalen vid varje behandling och veterinärernas besöksfrekvens. På en femgradig skala låg medelvärdet på 3,6 för hur bra kontroll ansvarig djurhållare och hur veterinärerna kontroll av gården fungerade. Graderingen var följande: 1: Ingen dokumentation alls 2: Någon form av dokumentation 3: Dokumenterar men den kan bli bättre 4: Bra dokumentation men rutiner kan förbättras 5: Mycket god kontroll De flesta djurhållarna och veterinärerna uppskattade projektet. Det märktes efter en tid att både veterinärer och djurhållare kände till att vi var ute på kontroll då förhållandena runt läkemedelshanteringen förbättrades under projektets gång, framför allt journalföringen hos djurhållaren och veterinärens dokumentation efter besöket. Även besöksfrekvensen förbättrades. Djurskyddet på de besökta besättningarna