SLUTRAPPORT Aktiv hembygd resultat och reflektioner

SLUTRAPPORT Aktiv hembygd resultat och reflektioner 1 Projektet Följande rapport redovisar förstudien Aktiv hembygd att skapa nätverk för att synliggöra den västgötska hembygdsrörelsens resurser och möjligheter, journal nr. 2011-3283, huvudman Västergötlands Hembygdsförbund. Studien har pågått under perioden 2011-05-03 2012-03-31. 2 Kontaktpersoner Större delen av arbetet med förstudien har genomförts av Eva Löfgren, fil.dr. i kulturvård, konsult och universitetslärare (0733-97 09 52, eva.lofgren@byggnadsvard.se), med bistånd från Christer Wennerberg, projektledare och handläggare på Stf Vuxenskolan. Bakom ansökan och projektbeskrivning står hembygdsförbundets arbetsutskott, Eva Bergström Hyenstrand (0500-433013, hyenstrand@hotmail.com) Lars-Erik Kullenwall (0515-72 01 56, dr.kullen@swipnet.se), Mona Lorentzon (0520-66 02 74, mona.lorentzson@gmail.com) och Hugo Isaksson (0321-302 62, hugo.isaksson25@hotmail.com, vilka också har ingått i projektgruppen under arbetets gång. 3 Sammanfattning Problembild, syften och mål Västergötlands Hembygdsförbund är den gemensamma intresseorganisationen för landskapets hembygdsföreningar. Med sina 220 hembygdsföreningar, 42 000 medlemmar, 92 hembygdsmuseer och 130 hembygdsgårdar med över 270 000 årliga besökare, utgör den västgötska hembygdsrörelsen en viktig tillgång för samhället i denna del av landet. Förutom de publika arrangemangen är hembygdsföreningarnas största gärning att de förvaltar den resurs som såväl det materiella och som det immateriella kulturarvet utgör. Allt arbete bedrivs dock ideellt, inkomsterna täcker knappt utgifterna och möjligheterna till vidareutveckling är små. 1

Initiativet till förstudien togs av det regionala hembygdsförbundet som ville undersöka möjligheterna att synliggöra föreningarnas arbete och öka deras förutsättningar att utveckla sina resurser. Enligt projektplanen som sammanställdes hösten 2010 var målet med förstudien att skapa nätverk för utveckling och anordna ett antal utbildningar. Därutöver skulle projektet lyfta fram goda exempel där flera hembygdsföreningar samarbetar. För att identifiera de befintliga nätverken hade projektet också som mål att genomföra regionala träffar. Slutligen satte hembygdsförbundet upp som mål att hitta modeller för ökad kommunikation, dels mellan föreningarna, dels med andra organisationer exempelvis inom besöksnäringen. Genomfört inom ramen för förstudien samt resultat För att sammanfatta de insatser som har genomförts under det dryga halvår som förstudien har pågått, har de huvudsakligen handlat om nätverksarbete, kunskapsuppbyggnad och kursverksamhet. Studiens viktigaste resultat består av: - e n analys av de västgötska föreningarnas behov och utvecklingsmöjligheter, vilken ligger till grund för förbundets fortsatta arbete med att stärka föreningarnas drivande roll i den lokala utvecklingen, - e tt kontaktnät innefattande privata, kommunala och regionala aktörer som samverkar med eller inom den ideella kulturarvssektorn. Kontaktnätet har bland annat inneburit att kommunala och regionala aktörer utanför hembygdsrörelsen har fått inblick i de diskussioner om utveckling och nytänkande som förs i hembygdsföreningarna. - s amverkan med nya aktörer, bland andra Göteborgs universitet och Hushållningssällskapet - k onkreta förslag på hur hembygdsföreningarnas bidrag till landsbygdens utveckling kan stärkas och tydliggöras Viktiga erfarenheter Det finns många anledningar till varför man väljer att gå med i en förening, men som regel gör man det frivilligt utifrån uppfattningen att det är en bra förening. Startpunkten för denna förstudie var att hembygdsföreningarnas resurser är underutnyttjade och okända för stora grupper i samhället. Tanken var att föreningarnas ideella arbete skulle ge större utdelning i form av fler medlemmar och en tydligare lokal utveckling, om föreningarna fick hjälp med att utveckla sin marknadsföring och kommunikation med andra aktörer i samhället. Själva bakgrunden till projektet var med andra ord ett antal möjligheter till förbättringar vilka det regionala förbundets arbetsutskott tyckte sig kunna identifiera. Bland de många föreningarna och medlemmarna fanns emellertid de som inte var överens om denna analys och en del av förstudien ägnades därför istället åt att diskutera problembilden och de möjliga åtgärderna. 2

4 Vilka genomförde projektet? Eva Löfgren fungerade som projektledare. Hennes uppgifter bestod i att ta initiativ till, genomföra och dokumentera arbets- och diskussionsmöten dels med föreningarna, kretsarna och det regionala förbundet, dels med kommunala, regionala och centrala aktörer inom och utanför hembygdsrörelsen. Hon har också medverkat i den tankesmedja, som hembygdsförbundets studiekommitté utvecklades till under projektets gång och har därutöver samverkat med Studieförbundet Vuxenskolan kring de kurser och seminarier som har genomförts. Hembygdsförbundets arbetsutskott verkade som referensgrupp i projektet och sammanträffade regelbundet med projektledaren under arbetets gång. Christer Wennerberg från Stf Vuxenskolan i Väst arrangerade kurserna och var dessutom samordnande för seminariedagen Kunskap från förr inte bara historia i Mariestad. Hösten 2010 arrangerade Västergötlands Hembygdsförbund två arbetsseminarier i samverkan med Studieförbundet Vuxenskolan. Temat för seminarierna var Vad vill vi med hembygdsarbetet hur kan det utvecklas?. Sammanlagt deltog drygt 40 personer i sammankomsterna som kretsade kring ett antal förberedda frågor vilka deltagarna fick bearbeta i små grupper. Mötena satte igång diskussioner som bland annat resulterade i idén att genomföra denna förstudie. Projektet var med andra ord väl förankrat i den egna organisationen, inte bara genom dessa arbetsseminarier utan också genom förbundsstyrelsens diskussioner om föreningarnas utvecklingsbehov och - möjligheter. Eftersom det finns över 200 föreningar i förbundet var det emellertid inte möjligt att förankra förstudien hos samtliga medlemmar. I många föreningar har utvecklingsfrågor länge funnits på dagordningen, medan de är helt nya i andra. Vad gäller samverkan låg det i förstudiens själva syfte att upprätta nya samarbeten och nätverk, och stärka de redan befintliga. Viktiga samarbeten inleddes med Hantverkslaboratoriet vid Göteborgs universitet, Hushållningssällskapet i Väst och Västarvets processledare. Samarbete med Västergötlands museum har visserligen funnits tidigare, men har tack vare förevarande projekt fått en ny form. 5 Hembygdsföreningarna mellan dåtid och framtid motiven till förstudien Varför går man med i en hembygdsförening?, undrade en av vännerna när jag berättade om förstudien. Jag svarade att med nästan en halv miljon medlemmar varierar säkert svaret, men av nyfikenhet började jag fråga ut de föreningsmedlemmar jag träffade. Många svarade att de vill värna om hembygden, att det är spännande med historia och dessutom viktigt att ta tillvara på det gamla och inte glömma hur det var förr. Andra pratade om samvaron, hur roligt det är att träffas och göra saker tillsammans. En av de yngre medlemmarna berättade hur det går till när medlemsavgiften ska betalas: Då kommer min granne in och lägger inbetalningskortet på köksbordet. När jag knorrar säger hon att hon ska ta det med min mamma istället. Tänk dig, jag är ändå 40 år!. I de flesta föreningar är stödmedlemmarna i majoritet, det vill säga de som betalar medlemskap men sällan deltar i aktiviteter. 3

Forskaren Anna Eskilsson, som har studerat hembygdsföreningar i Östergötland, menar att hembygdsföreningarna har betydelse för människors identifikation med platser (Eskilsson 2008). Därför går också många nyinflyttade med i föreningarna, som ett sätt att göra sig förtrogen med bygden och dess människor. Dessutom, menar Eskilsson, innebär hembygdsföreningens arbete med den lokala historien att bygden får ett slags självförtroende. Man vet var händelser inträffade och vem som var inblandad. Slutligen skriver hon också att lokalsamhällets invånare känner ett ansvar för bygden och för föreningens bidrag till bygdens styrka (Eskilsson 2008, s. 208). Det gör dem till en betydande del av det lokala civila samhället. Hembygdsrörelsen startade i början av det förra seklet. Ofta kopplas tillkomsten till dåtidens osäkerhet inför samhällets förändrade villkor. Det brukar sägas att människor sökte en förankring i historien. Vilken roll spelar de västgötska hembygdsföreningarna i människors liv idag, 2012? I Västergötland finns många föreningar med långa anor och ibland tycks de vila tungt på dagens medlemmar. Mycket har hänt sedan starten och det är inte givet hur verksamheten ska leva vidare i vilken form, med vilka syften och målgrupper? Vissa föreningar dras med förfallna hus och ett svikande medlemsantal, andra blomstrar och bland dem finns både sådana som följer en lång tradition av hembygdsverksamhet och sådana som satsar på nya typer av aktiviteter. Det finns med andra ord en stor variation vad gäller inriktning, målgrupp och verksamhet långt större än den var när hembygdsrörelsen en gång startade. De flesta hembygdsföreningar i Västergötland är verksamma på landsbygden. Idag pågår runt om i Europa ett aktivt utvecklingsarbete kring frågan om landsbygdens framtid. Hur den kommer se ut påverkar självfallet hembygdsföreningarna. Projektets utgångspunkt är att en livaktig hembygdsrörelse bidrar till landsbygdsutveckling. Det är väl känt att människor vill befinna sig på den plats där det arrangeras spännande eller intressanta aktiviteter. Företagare vill samverka med kunniga och engagerade människor som kan förse deras affärsidé eller produkt med en relevant kontext. Som turistchef vill man ha en lång rad arrangemang med kulturhistoriskt tema att erbjuda utländska turister. Hembygdsföreningarna rymmer dessa möjligheter. De står för kulturhistorisk kunskap, förankring och sammanhang. Men trots hembygdsrörelsens storlek och föreningarnas uppenbara resurser ställer sig många människor frågan: Varför gå med i en hembygdsförening? De känner inte till vad en hembygdsförening sysslar med idag och förutom midsommarfirandet på hembygdsgården kommer de inte i kontakt med frågorna. I bakgrunden till förevarande förstudie fanns denna problembild. I det mediala flödet är det svårt för en ideell förening att hitta de rätta kanalerna för att nå ut med sin verksamhet. Hur kan hembygdsföreningarna i Västergötland bli synligare och tydligare i det offentliga samtalet och rummet? 6 Vem riktade sig förstudien till? De frågor om synliggörande, kommunikation och utbildningsbehov som studien handlar om, har riktats till föreningarna, förbundets styrelse och arbetsutskott, museirepresentanter och kulturar- 4

betare i regionen samt kommunerna samt till hembygdskonsulenter i andra delar av landet. Resultaten av diskussionerna är tänkta att gagna samma aktörer i deras arbete med kulturarv och landsbygdsutveckling. 7 Vad genomfördes i projektet? Höstträffar Eftersom initiativet till förstudien huvudsakligen kom från hembygdsförbundets arbetsutskott var det viktigt att föra diskussionen om synliggörande och målgrupper med de lokala föreningarna. Som en upptakt till förstudien och för att förankra projektet genomfördes därför i september 2011 tre regionala träffar i Vegby, (Ulricehamn) 8 september, Västra Tunhem (Trollhättan) 13 september och Grevbäck (Hjo) 15 september. Medverkade gjorde representanter från 43 föreningar, sammanlagt omkring 130 personer. Vid dessa möten presenterade föreningarna sin befintliga verksamhet och berättade vad de planerar och vilka deras behov är. Man passade också på att ta upp organisatoriska frågor såsom föreningarnas indelning i kretsar och relationen mellan det regionala förbundet och medlemsföreningarna (för en utförligare redogörelse, se bilagor 1-3) Vegby 8 september Till Vegby utanför Ulricehamn kom 45 personer från 12 föreningar i Sjuhäradsbygden: Vegby, Timmele, Fotskäl, Eggvena, Ulricehamn, Tvärred, Fristad, Länghem, Södra Ving, Ljungsarp, Bjurbäck, Kölingared, Knätte. Av presentationerna och diskussionerna blev det tydligt att föreningarnas situation vad gäller medlemsantal, verksamhetsupplägg och ekonomi många gånger liknar varandra: - Det är svårt att locka unga människor. Vissa föreningar, exempelvis Södra Ving, har arbetat aktivt med frågan genom att arrangera aktiviteter som vänder sig specifikt till yngre. Andra föreningar tryckte på vikten av att samarbeta med skolan. Har de mött hembygdsföreningen i skolan är det lättare att komma tillbaka. Att många kommuner har dragit in på alla former av bussresor, har ofta inneburit att de tidigare årliga skolbesöken till hembygdsgården har uteblivit. Det sades också att samverkan med skolan kräver en kontinuitet och ett engagemang som ofta faller på ett fåtal personers lott att ansvara för. Som med allt annat inom föreningslivet är verksamheten mycket personberoende. - Trots tämligen stabila medlemssiffror har många föreningar svårt att rekrytera aktiva, arbetande medlemmar. Vanligtvis är det en liten andel medlemmar som gör jobbet. - Byggnader innebär både stora möjligheter och betungande ekonomiska plikter. Flera av föreningarna som deltog i Vegby hade fått medel från Hus med historia-satsningen, exempelvis har ortens egen förening lagt nytt spåntak på en ladugård. Diskussionerna som rörde föreningarnas behov mynnade ut i tre punkter, utbildning, kretsorganisation och förnyelsearbete. Var och hur marknadsför man sina arrangemang så att fler unga människor kommer dit? Hur skulle man kunna organisera och presentera sina samlingar på ett sätt som väcker intresse och nya reflektioner? Hur skulle en krets kunna arbeta med opinionsbildning? Dessa är exempel på frågor som föreningarna skulle vilja ha hjälp att diskutera och lösa. 5

Västra Tunhem 13 september I Västra Tunhem deltog 55 personer tillhöriga 21 olika hembygdsföreningar från den västra delen av landskapet: Västra Tunhem, Tun, Vättlösa, Hangelösa, Långared, Bjärke, Järpås, Fristad, Vassända-Naglum, Södra Ving, Flundre, Vänersnäs, Södra Härene, Lilla Edet, Vårgårda, Skepplanda, Berghem, Surteby-Kattunga, Tostared, Främmestad och Lekåsa. Till de viktigaste frågor som kom upp till diskussion hör bland annat: - Hur kan ekonomin bli bättre i hembygdsföreningen? Ganska många västgötska föreningar dras med stora kostnader för underhåll eller hyra av sina lokaler. Andra kostander tillkommer ofta i samband med stora arrangemang. Vilka möjligheter finns det att söka pengar från fonder eller institutioner? Det vore bra att diskutera frågan med hjälp av någon som har tagit reda på vilka vägar man kan gå. Hur gör hembygdsföreningar i andra delar av landet? Det skulle vara en stor tillgång för de västgötska föreningarna att ha en hembygdskonsulent som kunde hjälpa dem med tips och ansökningar. - Tydliga mål är en förutsättning både för att söka pengar, och hålla föreningen livaktig. Det är viktigt att man har ett mer långsiktigt mål än bara lägga nytt tak. Ofta behöver föreningarna bli bättre på att formulera varför själva byggnaden eller den aktuella verksamheten är viktig. - Hur kan kontakterna med skolan utvecklas när kommunerna drar in på all verksamhet utanför skollokalerna? Kan man ta med sig föremål till skolan? Visa bilder? Klä ut sig? Hur bör hembygdsundervisning utformas idag? Grevbäck 15 september På höstträffen i Grevbäck utanför Hjo deltog 25 deltagare från följande 11 föreningar: Grevbäck, Kyrkefalla, Skövde, Odensåker, Mölltorp, Fågelås, Fridene-Fröjered, Hjo, Härlunda-Bjärka, Ullervad-Leksberg, Torsö. Jämfört med övriga två höstträffar skilde sig mötet i Grevbäck på så vis att en stor del av kvällens diskussioner kom att ägnas år frågan om det regionala förbundets roll i förhållande till de lokala hembygdsföreningarna. Kritik har framförts angående förbundets organisation och kontakt med föreningarna. Det finns föreningar som inte tycker sig ha någon nytta av det regionala förbundet. Konstruktiv kritik är i grunden positivt. I det här fallet tyder kritiken också på en vilja till diskussion om kärnverksamhet och inriktning. Det behövs i alla organisationer. Som nämndes tidigare tillkom också förstudien som ett led i förbättrad målsökning, kommunikation och synliggörande. Det viktiga i nuläget är att samtalet om framtiden förblir öppet och konstruktivt. Slutsatser från höstträffarna Höstträffarna visade på föreningarnas behov av gemensamma forum för informations- och erfarenhetsutbyte. Både när det gäller de lyckade satsningarna och svårigheterna som alla föreningar 6

möter finns stora fördelar med att mötas över föreningsgränserna. Själva verksamheten mår bra av att stötas och blötas i större sammanhang än det lokala man blir lätt hemmablind. Höstträffarna visade också tydligt att kulturen i de olika föreningarna skiljer sig åt vad gäller synen på föreningens syfte och mål och då avses inte sådana skillnader som kommer till uttryck genom stadgarna. Vissa föreningar prioriterar sociala aktiviteter medan andra bedriver en medveten och aktiv bildningsverksamhet, skriver böcker och organiserar studiecirklar. De allra flesta kombinerar dock den sociala dimensionen med bildningssträvan. Vissa föreningar vänder sig främst till sina medlemmar, medan andra tydligt riktar sig utåt. Även i detta fall finns en glidande skala och de flesta kombinerar båda varianterna. En del evenemang marknadsförs gentemot allmänheten såsom midsommar- och nationaldagsfirande, julmarknad och friluftsgudstjänster. Andra aktiviteter riktar sig i första hand till föreningens medlemmar såsom studiecirklar, resor, filmkvällar och husförhör. Om diskussionerna som kom att föras kan generellt sägas att det är lättare att beskriva nuläget och de lyckade aktiviteterna, än det är att föreställa sig bättre lösningar. Som aktiv medlem i en hembygdsförening är man stolt över verksamheten och dessutom väl medveten om antalet arbetstimmar nedlagda för att upprätthålla den. Höstmötena fungerade på så sätt i första hand som informationsspridning och inspirationsmöten inte som forum för diskussion och problemlösning. I jämförelse med varandra tycktes vissa föreningar inta ett slags förlorar-position medan andra framstod eller framställde sig som vinnare. Hur man ser på sin förening styrs till stor del av antalet medlemmar, arrangemang och graden av nytänkande. Nästa gång förbundet anordnar liknande möten kan det vara en bra idé att dela upp deltagarna i flera blandade grupper som leds av en (vidtalad) gruppordförande. Smågrupperna ombeds diskutera ett par frågor, eller till och med komma med förslag på lösningar på ett par kända svårigheter som alla inom hembygdsrörelsen är bekanta med. Både inledningen och återsamlingen kan ledas av en utomstående, inbjuden person som fungerar som inspiratör och har fått i uppdrag att ta upp en specifik fråga. Seminariedagen Kunskap från förr inte bara historia och andra utbildningsinsatser Första lördagen i oktober genomfördes en seminariedag Kunskap från förr inte bara historia i Mariestad, i samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan och Göteborgs universitet. Sveriges Hembygdsförbund, det vill säga det nationella organet, deltog också i detta evenemang. Syftet var att sammanföra hantverkare, forskare och hembygdsföreningar för att utbyta kunskap om och visa på möjligheter till utveckling av traditionella hantverk. Hantverksfrågorna utgör kärnfrågor för många föreningar och innebär också förutsättningen för intressanta samarbeten. Över 60 personer anmälde sig och deltog i denna inspirationsdag som innehöll både föreläsningar, demonstrationer utförda av av professionella hantverkare och forskare och studiebesök vid ett restaureringsprojekt som bedrivs av hembygdsföreningen Ullervad-Leksberg. 7

Den viktigaste effekten av dagen var de nya möten som uppstod mellan aktörer som annars inte sammanträffar. De olika parterna blev uppmärksamma på att de har stora kunskaps- och kompetensvinster att göra på att samarbeta. Fler utbildningar har genomförts under våren 2012: Föreningsteknik hölls torsdag 15 mars i Västra Tunhems bygdegård, Konsten att spara! Arkivkunskap hölls lördag 24 mars i Vänersborgs kulturhus och ytterligare ett kurstillfälle planeras i Borås. Teman för dessa utbildningsdagar togs fram i diskussion med förbundets studiekommitté bestående av representanter från hembygdsförbundet, föreningarna, Vuxenskolan och Västergötlands museum. De viktiga mötena inventering av resurser, behov och nätverk Under oktober, november, december och januari genomfördes en rad möten med hembygdskretsarna i Borås, Mark, Mariestad, Lilla Edet och Vårgårda kommuner och flera hembygdsföreningar i Lidköpings och Ulricehamns kommuner. Målet med mötena var att diskutera föreningarnas egen syn på framtiden och möjligheterna att utveckla verksamheten på ett sätt som gagnar såväl föreningens som bygdens utveckling. Mycket tid ägnades också åt möten med privata och offentliga aktörer som befinner sig utanför hembygdsrörelsen. Den övergripande frågan handlade om hembygdsrörelsens behov av att synliggöras och bli bättre på kommunikation men därutöver diskuterades också möjligheterna att utveckla samarbeten kring gemensamma angelägenheter. Möten hölls med bland andra följande aktörer: - Cecilia Blomkvist, företagare i Mariestad som samverkar med sin lokala hembygdsförening (se en utförligare beskrivning under rubriken Förstudiens mål och resultat) - Birgitta Adler, regionutvecklare i Västra Götalandsregionen med ansvar för föreningsliv och den ideella sektorn. Mötets viktigaste fråga handlade det offentligas ansvar för den civila sektorns framgångar och utveckling. - Kerstin Arnesson, kulturutvecklare i Falköpings kommun. Mötet handlade om kulturutvecklarens arbete med kommunens hembygdsföreningar, hur hon stödjer dem i deras verksamhet, skapar fruktbara mötesplatser och plattformar för samarbete. - Hembygdskonsulenterna Ann Österberg (Västmanland), Maria Björkroth (Dalarna), Elisabeth Eriksson (Hälsingland-Gästrikland), Jennie Fornedal (Södermanland), Ann Pettersson (Stockholm) Mötet handlade om hembygdskonsultentens roll som samordnare och idé spruta. Dessutom gav konsulenterna en rad exempel på hur olika föreningar har arbetat med landsbygdsutveckling i andra delar av landet. - Ingrid Strömwall, områdeschef för tillväxt och utveckling vid Västarvet och Torbjörn Lindström, chef för hemslöjdskonsulenterna i Västra Götaland. Mötet handlade om Västarvets och i synnerhet hemslöjdskonsulenternas relation till hembygdsrörelsen och på vilket sätt hemslöjdsrörelsen samverkar med landsbygdsbaserade företagare. 8

- Lars-Göran Nilsson, ansvarig för hembygdsfrågor vid Vänermuseet i Lidköping. Mötet handlade om det kommunala museets arbete med hembygdsföreningarna i kommunen. - Marika Russberg, kulturarvskonsulenten i Bohuslän. Mötet handlade om hur kulturarvskonsulenten i ett förbund inom samma region verkar för att stötta och stimulera hembygdsföreningarna i deras verksamhet. Samverkan med Hushållningssällskapet Väst och Västarvet En effekt av förevarande projekt är samarbetet med Hushållningssällskapet Väst, Sara Roland, och Västarvets processledare Rolf Danielsson. Dessa två arbetar sedan november 2011 med pilotprojektet Kulturarv och landsbygdsutveckling, ett nationellt uppdrag som kommer från Jordbruksverket, Tillväxtverket och Västra Götalandsregionen. Syftet är att öka medvetenheten om kulturarvet som en resurs bland landsbygdsorganisationer och företag som på olika sätt, medvetet eller omedvetet, använder kulturarvet i sin verksamhet. Projektet omfattar förutom Leaderområdet Sjuhärad också områden i Örebro och Kronobergs län. Inom ramen för denna förstudie har en seminarie- och utbildningsdag på temat Hembygdsföreningar och lokala företagare hur kan de dra nytta av varandra? planerats under våren 2012. Dagen kommer gå av stapeln 27 oktober 2012 och förläggas till Vårgårda. Förhoppningen är detta arrangemang ska generera nya kontakter och arbetssätt för såväl hembygdsföreningarna som landsbygdsbaserat näringsliv. Tanken är att därefter arrangera ytterligare en inspirations- och utbildningsdag på temat Kvarnar & sågar, vilken syftar till att visa på möjligheterna att starta intressant verksamhet i kvarn- och sågbyggnader. 8 Förstudiens mål, och resultat Förstudien hade som mål att inleda arbetet med att skapa ett nätverk för utveckling samt anordna en första utbildning i ekonomi, marknadsföring, IT, värdskap och projektmetodik. Därutöver satte man upp som mål att hitta goda exempel på samverkan mellan hembygdsföreningar och inbjuda till ett antal regionala träffar. Slutligen ville man också hitta modeller för ökad kommunikation mellan föreningarna och underlätta kontakter med andra organisationer inom till exempel besöksnäringen. Det första målet, nätverksskapandet har gott och väl uppfyllts. Tack vare projektet har nya kontakter knutits mellan hembygdsrörelsens representanter och mellan rörelsen och andra aktörer inom fältet. Idag förs en livaktig diskussion, både inom förbundet och inom föreningarna, som gäller frågor om vidareutveckling och nya givande samarbeten. Frågan om det offentligas stöd till den västgötska hembygdsrörelsen har också aktualiserats och kommer att drivas vidare inom de nya nätverken. Gällande det andra målet, utbildning i ekonomi och projektmetodik, planeras som nämndes ovan en utbildnings- och seminariedag med temat Hembygdsföreningar och lokala företagare hur kan de dra nytta av varandra?. Dagen kommer att vara ett samarrangemang mellan Hushåll- 9

ningssällskapet, Västarvet och Västergötlands Hembygdsförbund och ingå i den nationella satsningen Kulturarv och landsbygdsutveckling. För att marknadsförings- och ekonomiutbildningar ska framstå som motiverade och locka deltagare gjorde projektgruppen den bedömningen att de först måste förankras i den relativt nybildade studiekommittén. Under förstudiens gång sammanträffade denna kommitté vid tre tillfällen och kom under den tiden att utvecklas till en tankesmedja med deltagare från stf Vuxenskolan, hembygdsföreningarna, det regionala förbundets styrelse och arbetsutskott samt Västergötlands museum. Att köra över studiekommitténs nyligen inrättade arbetsrutiner och genomdriva marknadsföringskurser utan kommitténs stöd hade inte varit lyckade insatser. Beträffande det tredje målet, att hitta goda exempel, har det också uppfyllts med råge. Många hembygdsföreningar i Västergötland samarbetar och inte bara med varandra utan också med andra föreningar, byalag och företag. Många gånger verkar samma människor för skolans fortlevnad, som går kulturvandringar, bakar kakor till hembygdsföreningens julmarknad eller arbetar med att hitta sponsorer till lokala evenemang. Här följer några goda exempel: Vårgårda hembygdskrets i samverkan med kommunen och de lokala företagarna Vårgårda har en lång tradition av hembygdsarbete. Det finns gott om forn- och medeltida lämningar i kommunen och det var här som Västergötlands första hembygdsförening, Svältornas fornminnesförening, bildades 1906. I kommunens finns idag åtta hembygdsföreningar: Lena Bergstena, Södra Härene, Vårgårda, Hols, Horla, Nårunga, Skogsbygdens hembydgsföreningar och Svältornas forminnesförening. Sedan ett par år tillbaka samverkar föreningarna i en krets som träffas fyra gånger per år för att diskutera gemensamma frågor. Vårgårda kommun företräds vid mötena av kultur- och fritidschefen Sven-Åke Mökander som är mycket engagerad i hembygdsföreningarnas arbete. Hans breda nätverk är en viktig tillgång för föreningarna. Han har också varit drivande i bildandet av Vårgårda föreningsråd, vars möten samlar representanter från kommunens samtliga föreningar. På hembygdsföreningarnas kretsmöten dryftas gemensamma frågor, man utbyter erfarenheter och tipsar varandra om händelser och projekt. Upprinnelsen till kretsbildningen var ett LEA- DER-projekt som påbörjades 2009, Utveckla muséer och hembygdsgårdar i Vårgårda vilket avslutades i slutet av förra året. Projektet visade på de uppenbara vinsterna med ett aktivt samarbete mellan föreningarna, och mellan föreningarna och kommunen. Ullervad-Leksberg och Lassegårdens trädgårdar ett vinnande samarbete Cecilia Blomkvist driver den KRAV-certifierade Lassegårdens Trädgårdar i Karleby utanför Mariestad. Hon odlar grönsaker till försäljning, har en besöksträdgård och en gårdsbutik. I framtidsplanerna ingår också köttproduktion, en fruktängsodling och ett mathantverkscafé. 2011 nominerades Lassegården till priset för årets landsbygdsföretag och företaget har rönt stor uppmärksamhet både inom och utanför Västra Götalandsregionen. Själv säger Cecilia Blomkvist att samver- 10

kan med Ullervad-Leksbergs hembygdsförening och närheten till deras hembygdsgård Persgården har varit en viktig förutsättning för företagets framgångar. Med sina dryga 750 medlemmar är Ullervad-Leksberg en av Västergötlands största hembygdsföreningar och Persgården ligger mitt över byvägen från Lassegården. Samverkan mellan hembygdsföreningen och Cecilia Blomkvist består av flera delar. För det första har hembygdsföreningens arbete med Persgården inneburit att gården bildar centrum i rundbyn Karleby. Sedan 1970-talet utgör platsen ett besöksmål för människor i trakten, i synnerhet kring högtider som jul och midsommar. Midsommarfirandet vid Persgården har utvecklats till en institution som drar många hundra besökare. När hembygdsföreningens ordnar arrangemang i Persgården passar många besökare på att också besöka Lassegårdens butik och besöksträdgårdar. När det kommer busslaster för att guidas i Lassegårdens trädgårdar hyr Cecilia Blomkvist Persgården av hembygdsföreningen för att kunna bjuda på fika i deras samlingslokal. Då kan besökarna också titta på utställningen som finns där och hembygdsföreningen får möjlighet att sprida kunskap om sin verksamhet. Vid Persgården har Cecilia också har anlagt en örtagård åt föreningen vilken hon underhåller motsvarande 40 timmar per år. Förutom sitt odlingskunnande är hon en kunnig kultur- och trädgårdshistoriker vilket också är en tillgång för hembygdsföreningen. Exempelvis tog hon initiativ till en insamling av gamla humlesorter i Karleby, där humlet tidigare inbringade en viktig inkomst när det såldes till den lokala bryggerinäringen. Relationen mellan hembygdsföreningen och Lassegårdens trädgårdar bygger på ömsesidig respekt och vinning. Den bygger också på Cecilia Blomkvists genuina intresse för platsen och dess kulturhistoria, och på hembygdsföreningens öppenhet och vilja till samarbete. Boråskretsen, en kraft att räkna med Borås hembygdskrets består av representanter från sammanlagt 20 föreningar i Borås och Bollebygds kommuner. Två gånger per år träffas hela kretsen för att diskutera gemensamma frågor. Kretsen fungerar bland annat som remissinstans i plan- och byggfrågor och förutom de formella frågorna dryftar man många informella spörsmål på de socialt mycket uppskattade mötena. Med stöd i kretsen har föreningarna bland annat lyckats utverka kommunalt årligt stöd på 3000 kr/förening och man försöker också påverka Boråstidningen att mer aktivt stödja deras verksamhet. På mötet i november 2011 diskuterades bland annat frågan om samverkan med lokala hantverkare, konstnärer och konsthantverkare som ställer ut sina produkter på föreningarnas julmarknader. Hur ordnar man det på ett sätt som gagnar både föreningen och utställarna? Man diskuterade också frågan hur man når nya grupper. Här betonades vikten av samarbete med andra aktörer såsom Naturskyddsföreningen, skolor och förskolor, byalag, kyrkan och lokala företagare. I exempelvis Fristad har man varit med om ett så kallat geocaching- event, en träff för personer som sysslar med geocaching, ett slags skattjakt där man med hjälp av koordinater ska hitta en gömma, cache. I Ljushults hembygdsförening har man arbetat aktivt med barn i Aplareds skola, bland annat haft smide med dem, arbetat med socknens historia och gjort vandringar. Äspe- 11

reds hembygdsförening har samarbetat med både den lokala pensionärsföreningen och kyrkans öppna förskola. Borås hembygdskrets är ett exempel på hur en formaliserad hembygdskrets kan komma att utgöra en stark röst i den lokala offentligheten. Tillsammans är vi starkare är en devis som passar väl in på den imponerande skara som denna kretssamling utgör. Lilla Edetkretsen i startgroparna I Lilla Edets kommun finns fyra hembygdsföreningar, Lilla Edet, Västerlanda, Hjärtum och Lödöse, vilka idag har bildat en informell krets. Två av föreningarna ligger i Bohuslän och tillhör detta hembygdsförbund, två av dem ligger i Västergötland och tillhör Västergötlands Hembygdsförbund. Sett till förutsättningar och resurser finns vissa skillnader mellan föreningarna, men likheterna är ändå många och föreningarna ser flera fördelar med att formera sig i en krets. Förutom inspiration, råd och utbyte av erfarenheter är det framför allt i relation till kommunen som man har nytta av att verka tillsammans. Till exempel när det gäller utställningar på biblioteket, gemensamma aktiviteter i skolorna och arrangemang som behöver uppmärksammas är det lättare för kommunen att ha en kontaktperson som kan fungera som länk till alla föreningarna. Vid mötet i januari diskuterades en rad olika frågor. En av dem gällde Lilla Edets hembygdsförenings hyra av centralt belägna, kulturhistoriskt intressanta lokaler. Föreningen var i färd med att omförhandla hyreskontraktet och befarande hyreshöjning eller på annat sätt försämrade villkor. På kretsmötet framhölls hur viktigt det är att tydligt uttrycka på vilket sätt hembygdsrörelsens närvaro och verksamhet utgör en viktig tillgång för kommuninvånarna, inte bara för föreningarnas medlemmar. Med en sådan argumentation är det lättare att få gehör för exempelvis rimliga hyror. Det visade sig senare att diskussionerna hade gett föreningen råg i ryggen och mötet med fastighetsförvaltaren resulterade i ett längre hyreskontrakt och goda villkor. Exemplet med Lilla Edet visar hur viktigt det är att samverka med andra föreningar eftersom man därmed ofta tvingas sätta ord på sådant som annars tas för givet. Hembygdsföreningar har mycket att tjäna på att beskriva sig själva och sina resurser. 9 Projektets mätbara resultat enligt EU:s riktlinjer, som du kan mäta direkt efter projektets slut. Observera att projektet hade formen av en förstudie och inte syftade till att skapa eller bevara arbetstillfällen. Mätbara resultat Resultat direkt efter projekt Antal nya företag 0 Kommentar Antal bevarande arbetstillfällen Antal nya arbetstillfällen Män Kvinnor Män Kvinnor Yngre än 25 år 25 år eller äldre Yngre än 25 år 25 år eller äldre Yngre än 25 år 25 år eller äldre Yngre än 25 år 0 0 12

Antal deltagare i utbildningar Antal nya produkter, tjänster, tekniker, nätverk och mötesplatser Män Kvinnor 25 år eller äldre Yngre än 25 år 25 år eller äldre Yngre än 25 år 25 år eller äldre 0 Cirka 130 personer har deltagit i de utbildningar och/eller seminarier som arrangerats. Antal personer som har fått tillgång till bredband Eventuella specifika mätbara resultat för ditt leaderområde 0 0 10 Hur har du spridit resultaten? Artiklar i Västgötabygden (se bilagor 4-6) diskussioner med det centrala förbundet, Västarvet och regionens kulturutvecklare. 11 Förstudiens kostnader och finansiering Arvode Eva Löfgren 85 440 Moms 25% 21 360 Resekostnader: 15 557 Kurs- och seminariekostnader 35 115 TOTAL KOSTNAD 157 472 Finansiering Förstudiemedel, Jordbruksverket 120 000 Västergötlands hembygdsförbund 15 000 Stf Vuxenskolan 22 472 12 Slutsatser & reflektioner Att vara föreningsverksam ger ett rikt socialt umgänge med regelbundna och meningsfulla träffar. Men det handlar inte bara om att mysa med en kaffekopp, utan föreningarna erbjuder samtidigt en möjlighet att göra en insats för andra människor och för lokalsamhället. Det lokala föreningslivet, där hembygdsföreningarna ingår, organiserar tillsammans ett socialt fungerande samhälle som en del av det civila samhället. (Eskilsson 2008, s. 202) Att hålla samman och gemensamt utveckla en organisation med drygt 40 000 medlemmar innebär ett mödosamt och tidsödande demokratiskt arbete. Grundläggande i det arbetet är goda kommunikationsvägar, både inom de egna leden och utåt med samhällets övriga aktörer. Projektets syfte var att precisera de västgötska hembygdsföreningarnas behov av nätverk, utbildning och målsökning. Tanken var att stärka föreningarna och verka för att rörelsens potential som dynamisk faktor i landskapet utvecklas. 13

Konkreta förslag inför framtiden Under förstudiens gång uppkom en rad förslag på hur arbetet med att stärka och synliggöra de västgötska hembygdsföreningarna skulle kunna bedrivas framöver. Här följer några av dessa förslag: - Utveckla samverkan med nutida hantverkare, slöjdare, konsthantverkare och konstnärer kring samlingarna och deras exponering. Ofta presenteras samlingarna på ett ålderdomligt sätt, i montrar eller upphängda på en vägg. Ett förslag är att bjuda in exempelvis hantverkare/slöjdare/konstnärer att arbeta med och organisera de gamla verktygen i samlingarna efter sitt perspektiv. - Arrangera utbildningsdagar med samlingarna som utgångspunkt. Vad gör vi med våra fina samlingar?, är frågan som många föreningar ställer sig. Man vill vårda samlingarna men också sätta dem i arbete, visa dem, låta föremålen berätta. o Det är svårt att veta hur de olika materialen ska märkas och förvaras, rent praktiskt. o Det händer att ingen längre vet hur föremålen en gång användes, vad det är med andra ord. o Det är svårt att veta hur föremålen bör presenteras för att väcka unga människors intresse. Kan man ordna dem på ett sätt som reser nya frågor? Visar delar av historien som vi inte har tänkt på? o Är det verkligen bara 1800-talshistoria vi vill/bör syssla med? Många föremål härrör från 1800-talet eller början av 1900-talet, yngre föremål doneras inte i lika hög utsträckning. Det är å ena sidan bra, för det finns inte plats för mer. Å andra sidan, varför just 1800-talet? o Att fotografera föremålen och låta fotoregistren vara nätbaserade anses ibland farligt på grund av stöldrisken. Innebär det verkligen större stöldrisk? Många menar också att föremålen hade varit stulna för länge sedan, om de hade varit stöldbegärliga. o Nätbaserade föremålsregister skulle vara en stor tillgång för hembygdsforskare och andra intresserade som inte bor på orten. Hur lägger man upp ett sådant? Är Sofi bra? - Nya mötes- och arbetsformer skulle öka föreningarnas delaktighet i det regionala förbundets arbete. För att bryta invanda mönster vore det bra om man aktivt arbetade med att pröva nya former, exempelvis arbeta mer i smågrupper, ägna hela möten enbart åt en fråga, förlägga mötena till nya platser etc. - Aktivt söka hjälp från de befintliga kulturinstitutionerna. Ett större mått av respektlöshet vore bra. Föreningarna kan själva bjuda in sig till de etablerade kulturinstitutionerna, eller bjuda enskilda antikvarier eller tjänstemän till sina hembygdsgårdar. Institutionerna behöver visa på samverkan och hembygdsföreningarna behöver råd och inspiration. 14

- Bjud in hembygdskonsulenter från andra förbund, förslagsvis Skåne där konsulenterna är många och har drivit många olika projekt i samverkan med andra aktörer. Exempel: I projektet Kvinnokraft samverkade kultur- och hembygdsföreningar i Tomelilla kommun för att göra en utställning om starka kvinnor och olika aspekter av kvinnans liv på landsbygden i historisk tid. Temaresor består av olika paketresor i Skåne, framtagna av Skånes hembygdsförbund, Vuxenskolan och Sveriges Pensionärsförening. Skånska bokmässan har som mål att initiera nya samtal om hembygdens betydelse, att ha en eller flera hembygder, och att söka sig en ny hembygd. Mässan är ett samarbete mellan Skånes hembygdsförbund, Författarcentrum Syd och Kulturmagasinet i Helsingborg. Behöver budskapet en annan förpackning? Frågan om utbildning i ekonomi, marknadsföring och IT Vissa marknadsförare brukar hävda att ett budskap inte är mer attraktivt än sin förpackning. De menar att det är formen som avgör om man kan ta till sig ett budskap eller inte. Samma marknadsförare eller formgivare skulle likna den västgötska hembygdsrörelsen vid en oslipad diamant. Här finns fantastiska resurser, en rad affärsmöjligheter, givna besöksmål och många potentiella arbetstillfällen. Föreningarnas hemsidor och broschyrer är emellertid tillkomna med små medel, formspråket är ofta hämtat från datorns mallar, texterna är informativa men inte säljande. Det är omsorgsfullt utformat och samtidigt konventionellt till sin form. Trots sin osökta karaktär nås hembygdsföreningarnas budskap av långt fler människor än de flesta tidningsmakare och reklamare skulle drömma om. Det är nämligen inte vilket budskap som helst som saluförs. Den västgötska hembygdsrörelsen är ingen vinstdrivande, centralstyrd organisation, utan en ideell rörelse som vilar på drygt 200 självständiga föreningars engagemang, intresse och kvällsarbete. I de diskussioner som har förts under förstudiens gång har flera av dessa föreningar istället för marknadsföring talat om vikten av att hålla diskussionen om de egna målen levande. Det är lätt att köra på i gamla hjulspår och ta för givet att verksamheten måste se ut som den alltid har gjort. Svaret på frågan om hembygdsföreningarnas budskap behöver marknadsföras eller förpackas på annat sätt kan bara föreningarna själva svara på. Det beror på vad de vill uppnå och det varierar i sin tur både mellan olika föreningar och över tid beroende på enskilda medlemmars övertygelser. Det viktiga i sammanhanget är frågorna. Vad innebär egentligen målen i praktiken och hur uppnår vi dem? Hur skulle vi vilja att föreningen fungerade om tio år? Vilken verksamhet skulle bedrivas? Vilka samarbeten skulle finnas? Dessa kan inte besvaras en gång för alla, utan måste ställas om och om igen. Genom att formulera svaren blir det också lätt att förmedla föreningens idéer och visioner till nya besökare. Att sätta ord på verksamhetens inriktning och mål är med andra ord grunden till bra kommunikation. Först därefter kommer frågan huruvida det sätt på vilket föreningen kommunicerar sin verksamhet, överensstämmer med det föreningen vill säga. Nätverk en färskvara 15

Det gäller att vara om sig och kring sig konstaterar en föreningsrepresentant på tal om kontaktnät och projektansökningar. Vara om sig och kring sig, kunna dra i de rätta trådarna, ha ett antal telefonnummer att ringa när det behövs. Alla föreningar har pratat om det hur besvärligt det är att sätta sig in i systemen, förstå vem som gör vad på kommunen eller museet, lära sig hur man fyller i blanketter och redovisar använda medel, vet vem man ska vända sig till. Bra nätverk är en mycket god hjälp, det vet de flesta. Men hur upprätthåller man dem när föreningsmedlemmarna ofta byts ut? Under förstudiens gång har möten hållits med ett mycket stort antal aktörer inom och utom hembygdsrörelsen, alla mycket positiva. Goda samarbeten förutsätter att man träffas öga mot öga och ges tid att beskriva och precisera sina idéer. Det kan inga mailkorrespondenser eller skrivelser i världen ersätta. Samtidigt är Västergötland stort och i förlängningen är det svårt för ledamöterna i det regionala förbundets styrelse att upprätthålla de kontakter inom exempelvis den regionala och de kommunala kulturförvaltningarna som hembygdsrörelsen behöver. Arbetsutskottets ledamöter lägger redan idag många timmar varje år på resor till långväga möten. Förutom geografin är också tiden ett bekymmer. Eftersom många aktiva inom hembygdsrörelsen fortfarande förvärvsarbetar träffas man i regel på kvällen, efter ordinarie arbetstid. Möten inom regional och kommunal kulturförvaltning eller bland privata näringsidkare däremot, sker på dagtid. Nätverk inom och utom den egna organisationen är grundläggande för att hembygdsrörelsen ska kunna utvecklas och vara en kraft i landsbygdsutvecklingen. I Bohuslän finns idag en så kallad kulturarvskonsulent, regionalt finansierad via Västarvet, vars kanske viktigaste uppgift är att fungera som länk mellan hembygdsrörelsen och övriga aktörer inom fältet. En eller flera liknande tjänster vore mycket värdefulla också för den västgötska hembygdsrörelsen. Samhället skulle ha stor nytta av att de ideellt arbetande hembygdsföreningarnas omfattande insatser samordnades och därmed lyftes fram med hjälp av en stadigvarande, offentligt finansierad hembygdskonsulent. Bilagor 1 Minnesanteckningar från höstträffen i Vegby 8 sept. 2011 2 Minnesanteckningar från höstträffen i Västra Tunhem 13 sept. 2011 3 Minnesanteckningar från höstträffen i Grevbäck, 15 sept. 2011 4 Artikel i Västgötabygden 5 Artikel i Västgötabygden 6 Artikel i Västgötabygden Litteratur Aronsson, Peter & Sandén, Annika (red.) (2007). Idéer om hembygden: utmaningar för en folkrörelse med lokalsamhället i fokus i en glokaliserad värld. Norrköping: Tema Kultur och samhälle, Campus Norrköping, Linköpings universitet Eskilsson, Anna (2008). På plats i historien: studier av hembygdsföreningar på 2000-talet. Diss. Linköping, Linköpings universitet, 2008 16

Jag godkänner att kontaktuppgifter publiceras i en projektdatabas där slutrapporten görs tillgänglig för andra som arbetar med landsbygdsutveckling och för allmänheten. Godkännandet skickar du i original tillsammans med ansökan om slututbetalning Kontaktpersoner i slutrapporten Namn och adress Telefonnummer Eva Bergström Hyenstrand von Linnés väg 2, Skultorp 541 55 Skövde Roll i projektet representerar projektets huvudman, Västergötlands Hembygdsförbund och ingår i projektets referensgrupp Underskrift och datum tel. 0500-43 30 13, mobil 070-6643587Carl E-postadress hyenstrand@hotmail.com Namn och adress Lars-Erik Kullenwall Gudhem Kullen 3, 521 94 Falköping Roll i projektet representerar projektets huvudman, Västergötlands Hembygdsförbund och ingår i projektets referensgrupp Underskrift och datum Telefonnummer tel 0515-72 01 56, mobil 0705-318547, e-post E-postadress dr.kullen@swipnet.se Namn och adress Eva Löfgren Norra vägen 41 542 31 Mariestad Roll i projektet projektledare Underskrift och datum Telefonnummer 0733-97 09 52 E-postadress eva.lofgren@byggnadsvard.se 17

BILAGA 1 - Höstträff i Vegby 2011.09.08 Minnesanteckningar från höstträffen i Vegby 2011.09.08 45 deltagare från följande 12 föreningar: Vegby, Timmele, Fotskäl, Eggvena, Ulricehamn, Tvärred, Fristad, Länghem, Södra Ving, Ljungsarp, Bjurbäck, Kölingared, Knätte Presentation Vegby (Ulricehamns kommun) Föreningen har en fin hembygdspark med flera byggnader. På en ladugård har man nyligen lagt på nytt tak En eldsjäl i föreningen har lagt ner mycken tid på att göra ett promenadstråk, som flitigt utnyttjas av bygdens folk Några i föreningen har gjort ett bildmontage Man vårdar en jordkula Timmele (Ulricehamns kommun) Det var inte så mycket som presenterades, men man har en fin hembygdsgård Gästgivare-gården och ett miniatyrlandskap Fotskäl (Marks kommun) Föreningen anordnar måndagsträffar Man har ett fungerande samarbete med kyrkan Föreningen anordnar höstgille Eggvena (Herrljunga kommun) Föreningen har reparerat ett bostadshus från 1800-talet Ulricehamn Ordföranden talade om att han var ny på posten. Den tidigare ordföranden hade suttit i ett fyrtiotal år Man har svårigheter att locka medlemmar Tvärred (Ulricehamns kommun) En ny ordförande som inte hade så mycket att rapportera Fristad (Borås kommun) Har över 700 medlemmar Arbetar med gamla hantverk och försöker engagera gamla hantverkare Har en kvarn och två ryggåsstugor Sköter serveringar Deltar i Framtid Fristad tillsammans med andra organisationer Samarbetar med andra föreningar och Fristads folkhögskola Ger ut tidskriften Fristadsbygden sedan 1978 Arbetar med Bygdeband Anordnar varje år två resor där man ofta besöker andra hembygdsföreningar Länghem (Tranemo kommun, Kinds härad) Omkring 280 medlemmar Föreningen arbetar mycket med skolan

Anordnar en skoldag i hembygdsgården för årskurs 3 varje år Har köpt in hembygdsgården Har en gammal stuga som idag ligger dåligt till Genom Hus med historia har man fått möjlighet att?? Bjuder de gamla på ett äldreboende på våfflor varje år Anordnar musikevenemang Deltar i hembygdsgårdens dag Södra Ving (Ulricehamns kommun) Har i år firat sitt 50-årsjubileum Media i olika former är mycket viktig för föreningen Har en ny modern hemsida Ger ut en almanacka som delas ut till samtliga hushåll Har fått donerat 1600 glasplåtar, som man under en längre tid har försökt att identifiera personer och miljöer som finns på bilderna Anordnar bildkvällar bl.a. i anslutning till glasplåtarna Har fyra byggnader i sin hembygdsgård Ordnar med julgransplundring för att fånga in yngre familjer Har också prövat på ett evenemang med häst och släde Bjuder vid midsommartid på pensionärsfika Ordnar med soppluncher Ljungsarp (Tranemo kommun, Kinds härad) Har ca 200 medlemmar Föreningen har ett museum med förråd Håller på att ge ut en sockenbok på 200-250 sidor Har samarbete med kyrkan Ordnar med studiebesök på företag mfl. på orten Bjurbäck (Mullsjö kommun) Har under många år under ett antal sommarveckor haft servering i sin hembygdsgård där jordgubbstårta är ett viktigt inslag. Hembygdsgården är en gammal prästgård. Denna har man numera köpt av Skara stift. Har en folkskola Ordnar med föreläsningar liksom filmkvällar Kölingared (Ulricehamns kommun) Samarbetar med Årås kvarn, som drivs av en stiftelse Föreningen har en hembygdsgård har lördagsöppet i hembygdsgården Har ett samarbete med kyrkan Firar nationaldagen Anordnar med brödbak Ordnar med ko-bingo vid något av sina evenemang Håller husförhör Knätte (Ulricehamns kommun) Har en bakstuga Ordnar med resor Bjuder in grannföreningar

Vad är angeläget för föreningarna just nu? Angeläget är att tidigt få kontakt med unga människor i t.ex. skolan. I Vegby arrangerar man aktiviteter för barnfamiljer (t ex jultomte) Att få pengar till sin verksamhet Hur finansieras verksamheten? Vissa kommuner ger kommunbidrag. Man kan också söka kulturbidrag (i Tranemo 8-9000 kr per år). Efter påtryckning från Borås kommunkrets ger kommunen numera 3000 kr per år till 20 hembygdsföreningar. I Ulricehamns kommun kan man få bidrag till investeringar, dessutom kan man få individuellt förlusttäckningsgaranti. I Marks kommun får hembygdsföreningarna 2000 kr i årligt driftsbidrag plus 1 000 kr om föreningens styrelse har en jämn könsfördelning I Södra Ving hålls en loppmarknad Vegby: våffelsöndagar ger 13-14 000 kr, föreningen har också fått en donation på 100 000 kr Tvärred: Får EU-bidrag för att man sköter en slåtteräng. Fotskäl: Fotskälsdagen, midsommarfirande, valborgsmässofirande, våffelkaffe Eggvena: Midsommarfirande, vandring i advent, får 3000 kr från kommunen Fristad: Samarbete med Fristads folkhögskola där man spelar Emil i Lönneberga i skolans lantbruksmuseum Vad de behöver föreningarna hjälp med? Utbildning Organisation, en krets i varje kommun Förnyelse