E. LOCKHART
E. Lockhart Listan Översättning: Katarina Falk
Till mina gamla kompisar från high school, som var (och fortfarande är) roliga och galna och som aldrig gjorde så dumma grejer som folk i den här boken gör. Rabén & Sjögren bokförlag Box 2052 103 12 Stockholm www.raben.se Text copyright E. Lockhart 2005 All rights reserved Originalets titel: The Boyfriend List Först utgiven av Delacorte Press an imprint of Random House Children s Books Översättning: Katarina Falk Omslag: Lisa Zachrisson Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2009 ISBN: 978-91-29-67087-5 Rabén & Sjögren Bokförlag ingår i Norstedts förlagsgrupp AB, grundad 1823
Här är den. Pojkvänslistan. I kronologisk ordning. 1. Adam (men han räknas inte) 2. Finn (men det var bara som folk trodde) 3. Hutch (men det vill jag helst inte tänka på) 4. Gideon (men det var bara på avstånd) 5. Ben (men han visste inget) 6. Tommy (men det var omöjligt) 7. Chase (men det var bara som han inbillade sig) 8. Sky (men han hade en annan) 9. Michael (men Gud vad jag inte ville det) 10. Angelo (men det var bara en dejt) 11. Shiv (men det var bara en kyss) 12. Billy (men han ringde aldrig) 13. Jackson (ja, okej, han var min pojkvän, fråga inget mer om det) 14. Noel (men det var bara ett rykte) 15. Cabbie (men jag är tveksam) Innan någon som läser det här börjar fundera på att kalla mig för slampa eller möjligen inbillar sig att jag är otroligt populär måste jag få påpeka att den här listan innehåller absolut varenda kille som jag någonsin har haft minsta lilla något-slagsnågonting med. Det finns killar som jag aldrig har kysst med på listan. H7H
Det finns killar som jag aldrig ens har pratat med på listan. Doktor Z sa att jag inte fick utelämna någon. Inte ens om jag tycker att han är oviktig. Särskilt inte om jag tycker att han är oviktig, faktiskt. Doktor Z är min terapeut och hon säger att pojkvännerna på listan inte alls behöver vara officiella. Officiella, inofficiella hon säger att det inte spelar någon roll, så länge jag bara minns killen och någonting av det som hände. 1 Listan var en hemläxa för min mentala hälsa. Hon bad mig skriva ner alla pojkvänner, typ-av-pojkvänner, nästan-pojkvänner, påstådda pojkvänner och önskar-han-vore-pojkvänner som jag någonsin haft. 1. Jag tror att doktor Z har fel här. Officiell eller inte spelar en enormt stor roll. Att ha en officiell pojkvän förändrar allt: Hur folk behandlar en i skolan, hur man känner sig när telefonen ringer, vilken typ av tugggummi man tuggar (mint om man har pojkvän, eftersom man när som helst kan komma att kyssa honom, annars bubbelgum). Och det leder mig vidare till följande problem: Hur vet man att det är officiellt? Måste man säga pojkvän inför killen i fråga utan att han ryggar tillbaka? Eller måste han säga något i stil med: Det här är min flickvän, Ruby? Måste han träffa ens föräldrar eller hålla ens hand offentligt? Meghan säger att det är officiellt fyra veckor efter den första kyssen men tänk om det tar slut tillfälligt under en av de där veckorna? Det hände min kompis Cricket när hon var ihop med Tommy Parrish. Jag hade hoppats att det skulle finnas ett regelverk för sånt här, som vi skulle få ta del av på skolans sexualkunskapslektioner. Men sexualkunskap skulle det visa sig när jag äntligen fick lov att välja det handlade bara om biologi och preventivmedel och inte ett dugg om vad som faktiskt händer mellan människor. Som hur man vet vad det betyder när någon glömmer att ringa en fast han sa att han skulle göra det, eller vad man ska göra när någon knådar ens bröst i mörkret i en biosalong. Det tycker jag att man borde få undervisning i. H8H
Dessutom uppmanade hon mig att börja sticka. 2 Jag hyser fortfarande vissa tvivel om doktor Z, trots att jag har gått hos henne i snart fyra månader. Jag menar, om jag kände en femtonåring som satt och stickade tröjor hela dagarna skulle jag definitivt tro att hon hade någon typ av psykiska problem. Jag vet att det är skruvat att vara femton och ha en terapeut. Ända tills jag fick en egen trodde jag att terapeuter bara var till för galningar, melankoliker och neurotiker. Galningar: vansinniga mentalpatienter, folk som sliter hårtussar ur skalpen, sticker ut ögonen på hästar och liknande. Melankoliker: människor som söker hjälp för att de har varit med om hemska saker, som cancer eller övergrepp. Och neurotiker: medelålders män som grubblar över döden hela tiden och inte ens klarar av att säga till sina egna morsor att sluta lägga sig i deras liv. Flera av mina föräldrars vänner är faktiskt neurotiker, men den enda andra tonåring jag vet som går i terapi (och erkänner det) är Meghan Flack. 3 Hon har gått hos en terapeut sedan hon 2. Okej, hon sa inte sticka. Hon sa någonting kreativt, en hobby där jag skapar någonting. Men stickning var den typ av aktivitet hon menade. 3. Meghan har aldrig direkt varit min kompis, men hon bor två kvarter från mig och när hon fick körkort i vintras började vi samåka till skolan varje morgon. Hon är faktiskt inte kompis med någon, förutom med sin pojkvän Bick. Han går sista året. Om sanningen ska fram är Meghan den typ av tjej som andra tjejer tycker illa om. När Josh Ballard drog ner hennes gympashorts på en idrottslektion i åttan (barnsligt, jag vet, men så var det i alla fall) hade hon rosa bikinitrosor under och hon snurrade runt säkert tre gånger i chock och hann på så vis visa upp trosorna ordentligt innan hon drog upp shortsen igen. Och hon och Bick försvann in på toaletten på busstationen när vi skulle på skolresa till Ashland Shakespeare Festival och kom ut tjugo minuter senare och H9H
var tolv men hon föredrar att kalla honom för rådgivare som om det inte alls rörde sig om en freudiansk psykoanalytiker som hennes mamma betalar tvåhundra dollar i timmen för, utan en festlig och hipp ungdomsledare från sommarlägret. Meghan går i terapi för att hennes pappa dog, vilket gör henne till melankoliker enligt mitt sätt att se. Hennes terapeut låter henne ligga på en soffa och berätta om sina drömmar. Sedan förklarar han att alla hennes drömmar handlar om sex och det betyder tydligen att de i grund och botten handlar om hennes döda pappa. Argh. Själv passar jag inte in i någon av mina kategorier. Jag är ingen galning. Jag är inte ens neurotiker. Jag började gå hos doktor Z för att jag drabbades av panikångest anfall när mitt hjärta plötsligt började bulta jättefort och det kändes som om jag inte fick luft. Det har bara hänt mig fem gånger, vilket betyder att det ännu inte kan klassas som ett sjukdomstillstånd, enligt doktor Z. Men samtliga fem attacker inträffade inom loppet av tio dagar samma tio dagar som jag: H förlorade min pojkvän (nummer 13 på listan) H förlorade min bästa vän H förlorade alla mina andra vänner H fick höra snaskiga detaljer om han som numer är min expojkväns sexuella eskapader H gjorde någonting chockerande avancerat med pojke nummer 15 H gjorde någonting misstänkt med pojke nummer 10 såg röda och svettiga ut. Dessutom är hon alltid lika sexig fast hon oftast bara går klädd i en gammal flanellskjorta, vilket är rätt irriterande. H10H
H bråkade med pojke nummer 14 H drack min första öl H blev tagen på bar gärning av mamma H förlorade en lacrossematch H blev underkänd på ett matteprov H sårade Meghans känslor H förvandlades till en spetälsk H blev en beryktad slampa Tillräckligt för att framkalla panikattacker hos vem som helst, eller hur? 4 Jag blev så överväldigad av skräck över detta debacle 5 att jag var tvungen att stanna hemma från skolan en dag och bara läsa deckare, gråta och suga på mintkarameller. Först tänkte jag inte berätta det för mina föräldrar. Jag brukar försöka hålla dem på gott humör, få bra betyg, komma hem i tid och inte öppet älta mina egna problem eftersom de, så fort jag berättar minsta lilla grej om mitt liv, uppför sig som om det vore jordbävning. De står inte ut med att jag är olycklig. De vill genast fixa det. De skulle fixa hela världen om de kunde för att få mig att må bättre även när det absolut inte angår dem. 4. Om du inte redan vet det så är panikattacker ett slags anfall när man övermannas av en känsla av massiv ångest. Det känns som om man inte får luft och hjärtat börjar bulta snabbt den typen av grejer. Om man ständigt får sådana attacker betecknas det förmodligen som ett sjukdomstillstånd. Viktigt: Doktor Z säger att andningsproblemen och hjärtklappningen även kan vara symtom på verkliga fysiska problem, så uppsök för all del läkare om någonting liknande skulle hända dig. 5. Ett av mina absoluta favoritord! Debacle: ett plötsligt, fullkomligt, orimligt sammanbrott. H11H
Det är en av många faror med att vara enda barnet. Jag höll således tyst om den fasansfulla fars som är mitt liv och vi hade precis satt oss vid middagsbordet mamma var mitt i en utläggning om valet av borgmästare eller loppmarknaden eller något annat lika trist som hon kan engagera sig i när jag plötsligt drabbades av yrsel samtidigt som hjärtat börja hamra i bröstet. Jag var tvungen att böja ner huvudet mellan knäna eftersom det kändes som om jag skulle svimma. Är du sjuk? frågade pappa. Jag vet inte. Behöver du kräkas? Jag kan hjälpa dig till badrummet om du känner att du behöver kräkas. Jag avskyr hans sätt att säga kräkas. Varför kan han inte bara säga Mår du illa? eller Känns det som du ska spy?. Vad som helst utom kräkas, kräkas, kräkas. Nej tack, svarade jag. Är du deprimerad, då? ville han veta. Känner du till symtomen? Pappa, snälla. Tycker du att tillvaron känns meningslös och dyster? frågade pappa. Funderar du på självmord? Låt mig vara ifred! Det här är viktiga frågor att ställa. Vad säger du om det här då: Vill du sova väldigt mycket? Hon sov till tolv förra helgen, Elaine. Känns det som om du ska svimma? avbröt mamma honom. Jag tror att hon håller på att svimma. Är yrsel ett symtom på depression? Jag måste kolla upp det på nätet. H12H
Har du ätit? sa mamma, som om det plötsligt hade gått upp ett ljus för henne. Oroar du dig över vikten? Jag vet inte, sa jag. Nej. Räknar du kalorier och tycker att du har för tjocka lår? Jag såg dig dricka light-läsk häromdagen. Du brukar väl aldrig dricka light-läsk? Det var de enda som fanns kvar i automaten. Det kändes som om jag inte fick luft. Som om en rugbyspelare studsade upp och ner på mitt bröst. 6 Det är väldigt vanligt med ätstörningar i din ålder. Men det är inte det. Hjärtat slår jättefort. Jag hade fortfarande huvudet mellan knäna under bordet. Det är okej att berätta för oss, sa mamma och dök ner med huvudet under bordet så att hon kunde se mitt ansikte. Vi stöttar dig. Du behöver inte vara mager för att vara vacker. Vad menar du med det du sa om hjärtat? frågade pappa och stack också huvudet under bordet. Kroppsfixering är en kvinnofråga, sa mamma. Det kan inte vara hjärtat, sa pappa. Hon är ju bara femton. Håll käften båda två! skrek jag. Säg inte till mig att hålla käften! skrek mamma tillbaka. Ni lyssnar ju inte! Du säger ju ingenting! Det låg någonting i det. Så jag berättade precis hur det kändes. Mamma satte sig upp och drämde handflatorna i bordet. 6 Argh! När man har börjat gå i terapi låter plötsligt allt man säger snuskigt. H13H
Jag vet! Hon har samma sak som Greg. Panikångest! Greg går aldrig ut, sa pappa och stannade kvar under bordet för att plocka upp några matrester från golvet. Greg har panikångest. Han går aldrig ut eftersom han grips av panik varje gång han gör det. Jag är inte som Greg! sa jag, rätade långsamt på mig och försökte ta långa djupa andetag. Greg är en kompis till pappa som har en webbplats om trädgårdsskötsel som han arbetar med hemifrån. Han går aldrig någonstans. Om man vill träffa honom måste man gå hem till honom och ta med sig hämtmat. Det står boktravar överallt och han har säkert fyra datorer och niohundra krukväxter som effektivt murar igen vartenda fönster. Han är trevlig men utan tvekan sinnesrubbad. Greg började som du, Ru, sa mamma. En liten attack här, en liten attack där. Har du haft mer än en? Fyra, erkände jag, skakad men samtidigt lättad över att det som hände mig hade ett namn. Jag ska ringa några samtal, sa mamma, reste sig och tog med sig tallriken till telefonen. Du måste få hjälp med det här. Det var meningslöst att försöka protestera. Min mamma är som en virvelvind när hon sätter den sidan till. Hon tvingade Meghans mamma, Sally Flack, som är läkare och bor i närheten, att genast komma över för att lyssna på mitt hjärta och kolla min andning. Meghans mamma var mitt i middagen men hon kom ändå. Min mamma kan vara mycket övertygande. Meghans mamma undersökte mig i badrummet och sa att allt verkade normalt 7. Sedan tillbringade mamma två timmar i 7. Hon lät mig tack och lov behålla behån på. Aldrig att jag skulle visa brösten för en skolkompis mamma. H14H
telefonen med att beskriva alla mina symtom för varenda människa vi känner och tvinga alla sina neurotiska kompisar att rekommendera terapeuter. Det var mammas kompis Juana som rekommenderade doktor Z. Jag tror att mina föräldrar fastnade för henne för att hon var billigast. Doktor Z har nämligen en rörlig taxa, vilket innebär att hon tar betalt efter vad folk har råd med. Jag kände mig inte helt övertygad med tanke på att det var just Juana som hade rekommenderat henne. Juana kommer från Kuba, skriver pjäser, har tretton hundar och är skild fyra gånger. I mina ögon är hon något av en galning, men mamma säger att hon är konstnär. Mamma menar att Juana struntar i vad folk tycker och att hon därmed är välanpassad. Jag vill nog påstå att man inte kan vara riktigt som man ska om man har tretton hundar. Gränsen går någonstans vid fem. Om man har fler än fem hundar har man förverkat sin rätt att kalla sig fullt frisk. Även om hundarna är små. Mamma körde mig till doktor Z:s mottagning på torsdagseftermiddagen. Vi var tidiga så hon lät mig köra runt en stund på parkeringsplatsen eftersom jag precis hade fått mitt övningskörningstillstånd. Det visade sig vara en korkad grej att göra precis innan man ska träffa sitt livs första terapeut och hela ens liv håller på att rasa samman och man inte ens kan prata med sin bästis om det eftersom hon är halva problemet. Varför? Jo, för att ens mamma driver en till vansinne medan man kör, så till den grad att terapeuten bara behöver kasta en blick på en för att yrka på omedelbar inläggning på dårhus. H15H