Äldreomsorg och hälso- och sjukvård under 90-talet

Äldreomsorg och hälso- och sjukvård under 90-talet Utveckling, omprövning, prioritering 1

Rapporten kan beställas från: Förbundens trycksaksbeställning Tel: 020-31 32 30 Fax: 020-31 32 40 Pris: 1 5 ex 50 kr/st 6 ex eller fler 30 kr/st + moms och frakt Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet, november 2003 1:a upplagan ISBN: 91-7289-200-5 Foto: Lars Peter Roos/Tiofoto och Thomas Wester/Bildhuset Grafisk form: Rolf Hernegran Tryck: Edita Norstedts Tryckeri SVENSKA KOMMUNFÖRBUNDET OCH LANDSTINGSFÖRBUNDET 118 82 Stockholm Besöksadress: Hornsgatan 20 Tel: 08-452 71 00 Tel: 08-452 72 00 www.svekom.se www.lf.se 2

Innehåll Förord 5 1990-talet en omvälvande tid 7 Den allt äldre befolkningen 9 Mer liv till åren och fler år till livet om hälsa och ohälsa 11 Att kunna bo kvar i det egna hemmet 15 Utveckling, omprövning och prioritering av hemtjänstinsatser 15 Sjukvårdsinsatser i det egna hemmet 19 Rehabilitering i samverkan 20 Korttids boende och vård 21 Att flytta till ett särskilt boende 23 Vårdhoven ökar 25 Hälso- och sjukvårdens insatser förskjuts till allt fler äldre 27 Några sjukdomsgrupper 28 Läkemedel 33 Mot livets slut 35 En dynamisk reform Ädel 1992 37 Varför Ädel om kommunicerande kärl i en föränderlig värld 37 En dynamisk utveckling efter Ädelreformen 40 Reflektioner om dåtid, nutid och framtid 43 Var det bättre förr? 43 Starka samband mellan vårdens olika delar 43 Om framtiden 44 Bilaga 1 47 Kommunernas och landstingens kostnader 47 Referenser och källor för diagram 51 3

4

Förord FFler år till livet och mer liv till åren, så kan utvecklingen av äldreomsorgen och hälso- och sjukvården till den äldre befolkningen beskrivas. Den svenska äldremodellen att kunna få såväl äldreomsorg som hälso- och sjukvård integrerat i boende och vardagsliv stödjer äldre människors möjlighet att kunna bo kvar hemma och leva ett självständigt liv. Dessutom har den medicinska utvecklingen inneburit att allt fler och allt äldre människor har tillgång till medicinska insatser som effektiv behandling vid bl.a. hjärtinfarkt och stroke samt höftleds- och starroperationer. Denna rapport syftar till att förmedla kunskap om hur äldreomsorg och hälso- och sjukvård utvecklats med utgångspunkt från de allra äldsta. Som underlag till rapporten har vi använt oss av befintligt statistiskt underlag, specialstudier och forskarrapporter m.m. Underlaget har begränsningar genom att benämningar, definitioner och åldersindelning förändras över tiden och utformas olika hos olika myndigheter. Trots dessa begränsningar bedömer vi att underlaget räcker för syftet att visa trender och utvecklingstendenser mer än vetenskapliga exaktheter och absoluta sanningar. Rapporten har sitt fokus kring utvecklingen under 1900-talets sista decennium och utgår från året före Ädelreformen 1991. För att få perspektiv på de stora förändringar som skett under 1990-talet inramas detta decennium med utvecklingen bakåt och med prognoser några decennier framåt i tiden. Rapporten har utarbetats av Kristina Jennbert, Svenska Kommunförbundets sektion för äldreomsorg och sjukvård och Roger Molin, Landstingsförbundets avdelning för hälso- och sjukvårdspolitik. Stockholm i december 2003 Ellen Hyttsten Avdelningen för hälso- och sjukvårdspolitik Landstingsförbundet Margaretha Spjuth Sektionen för äldreomsorg och sjukvård Svenska Kommunförbundet 5

6

1990-talet en omvälvande tid FFlera faktorer påverkar utveckling och förändring av samhället bl.a. demografi, ekonomi och utvecklingen av nya kunskaper. Senare delen av 1900-talet kan sammanfattas som en omvälvande tid för utvecklingen av hälso- och sjukvård och äldreomsorg till den äldre befolkningen där följande faktorer utgör några av ingredienserna i händelseutvecklingen. Den demografiska utvecklingen har och kommer att förändra förutsättningarna såväl för Sverige som för resten av världen. Förbättrade levnadsvillkor har inneburit en påtaglig ökning både av antalet äldre och andelen äldre i befolkningen. Allt fler av de äldre lever ett långt liv med i stort sett bibehållen hälsa och funktionsförmåga. Särskilt under 1900-talets sista decennier utvecklades äldreomsorgen och hälso- och sjukvården. Allt fler äldre i hög ålder fick mer omfattande insatser från hemtjänst och hemsjukvård i det egna hemmet samtidigt som antalet starr, kranskärls- och höftledsoperationer ökade kraftigt. En påtagligt försämrad ekonomi mot slutet av seklet ledde till omprövning och omprioritering, en förskjutning av insatserna till en allt äldre del av befolkningen. Trots försämrade ekonomiska förutsättningar har den medicinska utvecklingen och nya organisationsformer bidragit till att allt fler människor i hög ålder får del av nya behandlingsformer. 1990-talet var också en omvälvande tid betraktat från ett organisatoriskt perspektiv. En av Sveriges största vårdstrukturförändringar Ädelreformen genomfördes 1992 och gav kommunerna förutsättningar att erbjuda ett integrerat socialt och medicinskt stöd för den äldre befolkningen. Kommunerna fick ansvar för hälso- och sjukvårdsinsatser i särskilt boende och blev därmed också sjukvårdshuvudmän. Denna omstrukturering har inneburit att alltfler kan erbjudas avancerade sjukvårdsinsatser i det egna hemmet. 7

Framtiden handlar om en fortsatt utveckling av samspelet mellan vårdens olika delar och av kvalitet i bemötande, omvårdnad och medicinska insatser. Läkarna har en nyckelroll i detta samspel vilken måste bli ännu tydligare. Kommunernas och landstingens ekonomiska situation är ansträngd och kommer sannolikt inte att medge någon expansion. Detta ställer krav på en väl fungerande samverkan så att de gemensamma resurserna utnyttjas effektivt. För att klara kraven på längre sikt måste vi redan i dag ta en diskussion om bl.a. omfattningen och inriktningen av framtidens vård och omsorg. 8

Den allt äldre befolkningen Ökningen av antalet och andelen äldre i befolkningen utgör grunden för det engagemang som äldrefrågan ägnats i flera statliga utredningar från 1940-talet och framåt. DDiagram 1 visar befolkningsutvecklingen inklusive ökningen av äldre personer under en period av 60 år, från 1971 och med prognos ca 30 år framåt i tiden. För 30 år sedan uppgick Sveriges befolkning till ca 8 miljoner och om 30 år väntas befolkningen ha ökat till 10 miljoner invånare. I början på 1970-talet fanns det drygt 1 miljon ålderspensionärer 65 år och äldre och om 30 år beräknas denna grupp uppgå till 2,3 miljoner människor. Ökningstakten för de allra äldsta uttrycks ofta i höga procenttal mer sällan hur många personer det rör sig om. Så har t.ex. antalet personer 80 år och äldre ökat med 90 000 från 1991 till 2001, en ökning med drygt 22 procent. Under samma tid ökade antalet 90-åringar och äldre med 57 procent som betyder 25 000 personer. När 90 000 personer 80 år och äldre på riksnivå bryts ner till kommunnivå fick t.ex. Helsingborgs 121, Borlänge 49 och Ånge 10 nya 80-åringar per år under denna tidsperiod. 120000 Diagram 1 Befolkningsutveckling 1971 2031 (tusental) 100000 80000 60000 40000 80-w 65-w Samtliga 20000 0 1971 1981 1991 2001 2011 2021 2031 9

Befolkningen blir allt äldre men samtidigt allt yngre när det gäller hälsa och funktionsförmåga. I den statliga Pensionärsundersökningen (SOU 1977:99) bedömdes de framtida vårdbehoven med hela pensionärsgruppen 65 år och äldre som underlag. Omfattande vård- och omsorgsbehov antogs uppstå redan i 70 75 årsåldern. Många studier, bl.a. H 70- undersökningen i Göteborg om åldrande och hälsa hos äldre, Kungsholmsstudien och återkommande undersökningar om befolkningens levnadsförhållanden (SCBs s k ULF-undersökningar) har visat att hälsa och funktionsförmåga förbättrats påtagligt under de senaste decennierna. I dag är det mer relevant att bedöma framtida behov av vård och omsorg utifrån åldersgruppen 80 år och äldre eller t o m 90 år. Diagram 2 visar förändringar inom åldersgruppen 65 år och äldre. Här framgår den stora ökningen av antalet personer 80 år och äldre under 1900-talets sista decennier och den platåfas i äldreutvecklingen som sträcker sig fram till 2020-talet. Därefter sker en mer påtaglig ökning när 40-talisterna närmar sig 80 års åldern. Den 1 januari 2003 fanns det drygt 68 000 personer 90 år och äldre. Om 30 år beräknas denna åldersgrupp ha ökat till drygt 123 000 personer. 25000 Diagram 2 Befolkningsutveckling för 65-w, 80-w och 90-w (tusental) 20000 15000 10000 5000 0 1971 1981 1991 2001 2011 2021 2031 90-w 80-w 65-w 10

Mer liv till åren och fler år till livet om hälsa och ohälsa Förbättrade levnadsvillkor under 1900-talet har medfört en påtagligt ökad medellivslängd. Efterhand som den tidigare höga barnadödligheten minskar under 1900-talet förklaras ökningen huvudsakligen med minskad dödlighet bland medelålders och äldre människor. FFörändringen av levnadsvillkor under 200 år illustreras mycket påtagligt i diagram 3. Vid sekelskiftet 1800 uppnådde en svensk man i genomsnitt 35 år och kvinnorna 38 år ett kort genomsnittligt livslopp som till största delen var en följd av den höga barnadödligheten. Vid sekelskiftet 1900 hade medellivslängden för män ökat till 50 år och för kvinnor till 53 år. Diagram 3 Ökning g av medellivslängd g 1800 2001 g 90 80 70 60 50 40 30 20 Män Kvinnor 10 0 1800 1900 1991 2001 Medellivslängden har ökat kontinuerligt sedan förra sekelskiftet 1900. Under perioden 1991 2001, det decennium vi särskilt fokuserar, ökade medellivslängden med ytterligare två år och den be- 11

döms fortsätta öka. Sedan 1980-talet är ökningstakten större för männen och könsskillnader utjämnas alltmer. Antalet förväntade levnadsår efter fyllda 65 år har ökat kontinuerligt under hela 1900- talet och ger kanske en mer sann bild av utvecklingen än medellivslängden vid födseln. Kring sekelskiftet 1900 levde en svensk kvinna i genomsnitt 13.7 år efter 65-årsdagen och i dag 20 år. Riksgenomsnitt visar utvecklingstendenser över tiden och döljer intressanta skillnader i enskilda människors levnadsvillkor. Att ha en god hälsa eller drabbas av ohälsa som äldre beror till mycket stor del av förhållanden tidigare i livet. Ohälsa har samband med ålder men också med kön, civilstånd, födelseland, utbildningsnivå och med inkomst. En kvinna i Danderyd (Stockholms län) lever i genomsnitt 4,4 år längre än en kvinna i Bräcke (Jämtlands län). Skillnaden mellan livslängden för män i Arjeplog (Norrbottens län) och Bollebygd (Västra Götaland) är 7 år. Högst medellivslängd Lägst medellivslängd Kvinna i Danderyd 83,6 år Kvinna i Bräcke 79,2 år Man i Bollebygd 79,7 år Man i Arjeplog 72,7 år En majoritet av befolkningen beskriver och upplever sin hälsosituation som god. Två tredjedelar av åldersgruppen 74 84 år ger den beskrivningen och färre rapporterar fysisk ohälsa under 1990- talet jämfört med 1980-talet (ULF 1980 84 och 1994 97). Ju äldre man är desto fler är det som bedömer sin hälsa som bättre än jämnårigas. Många som beskriver sin hälsosituation som god kan samtidigt ha en långvarig sjukdom utan besvär och utan att påverkas i sin livsföring. I rapporten Ohälsa och sjukvård 1980 2000 (SCB rapport 95) framgår att andelen som ansåg sitt allmänna hälsotillstånd som dåligt minskade från 1980 till slutet av 1990-talet. Bl.a. har besvär av ängslan, oro och ångest minskat i åldersgruppen 75 84 år och andelen med rörelsehinder har minskat stadigt under de sista decennierna i alla åldersgrupper kanske till viss del en följd av förbättrad höft- och knäledsplastik. Enligt den s.k. Kungsholmsstudien (en longitudinell studie inom stadsdelen Kungsholmen i Stockholm) har mer än en femtedel i åldersgruppen 85 89 år och nästan lika många bland 90-åringarna ingen sjukdom. 12

Diagram 4 visar ökningen av antalet personer som uppnår en ålder av 100 år. Antalet 100-årskalas vid mitten av förra seklet torde ha varit ganska få. I år kan förhoppningsvis 1248 människor födda 1903 fira sin 100-års dag också ett mått på hälso- och sjukvårdens och äldreomsorgens utveckling. Diagram 4 Antalet 100-åringar 1968 2031 3000 2500 2000 1500 1000 500 100 + 0 1968 1971 1981 1991 2001 2011 2021 2031 13

Högst medellivslängd Lägst medellivslängd Kvinna i Danderyd 83,6 år Kvinna i Bräcke 79,2 Man i Bollebygd 79,7 år Man i Arjeplog 72,7 år 14

Att kunna bo kvar i det egna hemmet Utveckling, omprövning och prioritering av hemtjänstinsatser FFram till 1950-talet betydde den offentliga åldringsvården i princip att flytta till ett ålderdomshem, till landstingens kronikervård eller till sinnesjukhuset för de som drabbats av en svår demenssjukdom. Den sociala hemhjälpen dagens hemtjänst utvecklades av Röda Korset i Uppsala vid 50-talets början och den s.k. kvarboendeideologin blev snabbt den vägledande principen vid den fortsatta utbyggnaden av äldreomsorgen i offentlig regi. Antalet och andelen äldre som får hemtjänst har minskat från slutet av 1970-talet då utbyggnaden hade nått sin kvantitativa höjdpunkt. Många äldre fick då hjälp med praktiska hemsysslor i och runt bostaden som trädgårdsskötsel, snöröjning, storstädning, fönsterputsning, veckostädning, inköp, tvätt och matlagning. Möjligheterna att kunna bo kvar när man behövde hjälp med uppstigning, påklädning, personlig hygien och omvårdnad, flera gånger per dygn, kvällar och nätter var däremot mycket begränsad. Källa: Helsingborgs äldreomsorgsplan 1980 84 I Helsingborg hade 42 procent av hemtjänstmottagarna vid slutet av 1970-talet hjälp med städning 2 timmar per vecka vid ett tillfälle. 27 procent fick också hjälp med inköp sammanlagt 4 timmar per vecka. Sex timmars hjälp per vecka inkluderade matlagning. 4 procent fick hjälp två timmar varje vardag och en timme lördagar och söndagar (en uppgift för landstinget) och här gick vanligen gränsen för möjligheterna att få bo kvar hemma. Maximalt ca 20 timmar per vecka var den då ekonomiskt försvarbara omfattningen av hjälpinsatser alternativet när behoven ökade blev flyttning till ålderdomshem eller sjukhem. Den minskning av antalet hjälpmottagare som följde fram till slutet av 1980-talet hänförde sig i stort sett helt till åldersgruppen 65 79 år av vilka 39 procent färre fick hjälp. Bland 80-åringarna ökade antalet hjälpta med 23 procent. En omfördelning av insatserna hade 15

inletts och reducering av hjälpinsatser berörde under 1990-talet också de äldsta över 80 år. Diagram 5 Antal äldre med hemtjänst i olika åldersgrupper 1991 och 2002 (tusental) 60000 50000 40000 30000 20000 10000 0 65-74 år 75-79 år 80-84 år 85-89 år 90-w år 1991 2002 Diagram 5 illustrerar minskningen av antalet hemtjänstmottagare mellan 1991 och 2002. Förändringen är mest påtaglig bland de yngre äldre. För åldersgruppen 90 år och äldre ökade antalet som hade hemtjänst 2002 jämfört med tio år tidigare. 1991 hade totalt 195 500 personer 65 år och äldre hemtjänst vid mättillfället den 1 oktober. Vid motsvarande mättillfälle år 2002 hade 125 200 personer 65 år och äldre hemtjänst. Diagram 6 Andelen äldre med hemtjänst 1991 och 2002 (procent) 45 40 35 30 25 20 15 10 5 0 65-74 år 75-79 år 80-84 år 85-89 år 90-w år 1991 2002 16

Antalet äldre som får hemtjänst har alltså minskat och beskrivs i diagram 6 också som en minskande andel av befolkningen i olika åldersgrupper. 1991 hade en fjärdedel av alla personer 80 84 år hemtjänst jämfört med drygt 13 procent tio år senare. 1991 hade drygt 43 procent av de allra äldsta över 90 år hemtjänst vilket kan jämföras med de 31 procent som fick hjälp 2002. Kring 1980 började utbyggnaden av särskilda kvälls- och nattpatruller och år 1988 hade 16 procent av vårdtagarna insatser dygnet runt. Andelen med mycket omfattande insatser ökade snabbt och uppgick 1992 till en fjärdedel av hjälpmottagarna. I dag har uppskattningsvis närmare hälften av vårdtagarna omfattande insatser dygnet-runt. Möjligheten att bo kvar i sitt eget hem med behov av omfattande och kvalificerade insatser har blivit en realitet för många. Hemtjänstinsatserna omfördelas successivt från yngre till äldre, från hjälptagare med begränsade behov till dem som behöver alltmer omfattande hjälp. Diagram 7 illustrerar omfördelningen av hemtjänstinsatser från få timmar per månad till allt mer omfattande insatser. Kategorien 200 timmar eller mer per månad infördes mot slutet av 1990-talet så omfattande insatser förekom sällan 1991. Färre och allt äldre vårdtagare får del av allt mer omfattande insatser. Diagram 7 Antal personer med hemtjänst i olika timintervall 1991 och 2202 100000 90000 80000 70000 60000 50000 40000 30000 1991 2002 20000 10000 0 0-9 tim 10-25 tim 26-49 tim 50-119 tim 120-199 t 200-w tim 17

En omfördelning av insatserna har samtidigt skett från samboende/ gifta till ensamstående vilket betyder att anhöriga i större utsträckning än tidigare får stödja sin make/maka. Utredningen SENIOR 2005 (SOU 2003:91, bil D) redovisar följande uppskattade siffror avseende förskjutningen av insatser från gifta/samboende till ogifta (siffrorna avrundade). Tabell 1 Andelen 85-w med hjälpinsats 1985 och 2000 Gifta män Ogifta män Gifta kvinnor Ogifta kvinnor 1985 41 % 31 % 61 % 45 % 2000 9 % 46 % 18 % 42 % Andelen med hemtjänst har minskat påtagligt i gruppen gifta 85 år och äldre från 1985 till 2000. Andelen ogifta män som får hjälp har ökat och andelen ogifta kvinnor med hjälp har minskat något. Följande tabell visar ökningen av antalet hjälptimmar per vårdtagare sett till hela gruppen ålderspensionärer: Tabell 2 Genomsnittligt antal timmar per vecka till åldersgruppen 85-w, 1985 resp. 2000 Gifta män Ogifta män Gifta kvinnor Ogifta kvinnor 1985 5 6,4 4,5 7,3 2000 5,6 8,3 7 8,6 Hjälpinsatsen räknat på timmar per vecka har ökat i hela åldersgruppen 85 år och äldre och mest påtagligt för gifta kvinnor. Ett fördjupat studium av insatser till hela åldersgruppen 65 år och äldre med svår ohälsa visar bl.a. att lika stor andel ensamstående män och kvinnor med svår ohälsa hade hemtjänst 1985 som 15 år senare: Tabell 3 Ökning av andelen med svår ohälsa med insatser för 65-w 1985 till 2000 Gifta män Ogifta män Gifta kvinnor Ogifta kvinnor 1985 23,3 35,5 21,4 37,7 2000 12,9 34,3 14,8 38,6 18

Hittills har genomsnittliga uppgifter på riksnivå beskrivits år 2002 hade i genomsnitt 18,7 procent i åldersgruppen 80 år och äldre hemtjänst. En fördjupad beskrivning visar att det finns stora skillnader mellan kommunerna med avseende på utbud av hemtjänstinsatser. Så här ser bilden ut för några kommuner som ligger högst, kring riksgenomsnittet och lägst när det gäller andelen 80 år och äldre som hade hemtjänst (1 oktober 2002): Tabell 4 Utbud av hemtjänstinsatser 2002 Högst Genomsnittet Lägst Sandviken: 45,6 % Malmö: 18,7 % Sävsjö: 7,6 % Vilhelmina: 31,6 % Solna: 18,6 % Munkfors: 8,1 % Upplands Bro: 30,9 % Sölvesborg: 18,7 % Lidingö: 9,4 % I vissa kommuner med hög andel hemtjänst bor relativt färre i särskilda boendeformer men det finns också exempel på motsatsen. Det finns kommuner där den äldre befolkningen både har tillgång till en utbyggd hemtjänst och en omfattande utbyggnad av särskilda boenden och kommuner som erbjuder mindre omfattande äldreomsorg. Mixen mellan olika former av insatser för äldre liksom omfattningen av insatserna är en uppgift som den politiska församlingen i varje kommun själv råder över. Sjukvårdsinsatser i det egna hemmet Möjligheterna att få hjälp med såromläggning, insulin, smärtlindring, medicinering, näringstillförsel, dialys, respirator m fl medicinska insatser har ökat allteftersom landstingens primärvårdsorganisation utvecklats under de senaste två decennierna. Före Ädelreformen utfördes all hemsjukvård av landstingens distriktssköterskor och undersköterskor. Vid denna tid hade uppskattningsvis en femtedel av hemtjänstmottagarna samtidigt landstingskommunal hemsjukvård (ca 35 000 personer). Tio år senare uppskattas drygt 80 000 personer i åldersgruppen 65 år och äldre få insatser från hemsjukvården som i dag bedrivs också av kommunerna medan landstingen fortfarande står för läkarinsatserna. Merparten av dem som får hemsjukvårdsinsatser är över 80 år. Svenska Kommunförbundet genomför en studie om den kommunala hemsjukvårdens omfattning i ett antal kommuner i Jämtlands 19

och Värmlands län. Preliminära uppgifter tyder på att undersköterskor och vårdbiträden använder en större andel av sin arbetstid för hälso- och sjukvårdsuppgifter inom hemtjänsten jämfört med motsvarande fördelning av insatser i särskilda boendeformer. Något förenklat är det i dag möjligt att vara sjukare eller ha större behov av omvårdnad och medicinska insatser i det egna hemmet än på ett ålderdomshem eller sjukhem. Socialstyrelsen har uppskattat omfattningen av den kommunala hälso- och sjukvården år 2000 till 15 procent av all personaltid och kostnaden till 15 miljarder kronor. Rehabilitering i samverkan Rehabilitering, habilitering och hjälpmedel ingår som en del av hälso- och sjukvårdsansvaret. Kommuner och landsting har ett gemensamt ansvar vilket gör det nödvändigt att samarbeta. På många håll har kommuner och landsting kommit överens om att gemensamt driva och finansiera olika slags verksamheter för äldrerehabilitering. En geriatrisk Rehabsluss i Halmstad I Halmstad finns ett särskilt team med en geriatriker, en sjukgymnast och en distriktsarbetsterapeut från kommunen. Teamet träffar patienten och gör en gemensam helhetsbedömning av vilka rehabiliteringsbehov som finns och vilka problem som behöver lösas inför utskrivningen. Här behövs ingen remiss, man ringer direkt till teamet och mottot är snabbt, billigast och bäst. Teamet gör ett hundratal bedömningar i månaden varav merparten på sjukhuset. Samrehabilitering i kommunerna Mark och Svenljunga I Mark och Svenljunga kommuner i Västra Götalandsregionen finns en samfinansierad rehabiliteringsverksamhet som leds av en gemensam nämnd med politiker både från kommunen och regionen. Här kan man vända sig till en instans och få det stöd man behöver, här inriktas det gemensamma arbetet på den enskilda människan och man kommer därmed bort från diskussioner om organisation och huvudmannaskapsgränser. Källa: Ett samlat stöd. Om samverkan kring äldre personers rehabilitering och habilitering. SK/Lf 2002 20

Källa: Utvärdering av Hemrehab i Centrum, Helsingborg 2002 Hemrehab i Helsingborg Centrum Ett hemrehabteam med sjuksköterska, arbetsterapeut, sjukgymnast och åtta undersköterskor arbetar sedan några år i ett team som erbjuder rehabilitering i hemmet efter en sjukhusvistelse. Under maximalt åtta veckor tränar man upp förmågan att klara det dagliga livets aktiviteter som t.ex. att klä på sig, klara toalettbesök, våga gå ut och gå igen. Varje dag i veckan, ibland flera gånger om dagen får man besök från någon i teamet, gångtränar inne eller ute och målet är att klara sig så bra som möjligt på egen hand. För vårdtagarna känns det tryggt att rehabiliteringen sker i deras egen hemmiljö, man uppskattar den sociala kontakten, det goda bemötandet och teamets förmåga att förmedla hopp om att det går att återfå funktionsförmågan. Korttids boende och vård Alla bor inte längre permanent i ett särskilt boende. En växande andel av resurserna används för speciella funktioner under kortare tidsbestämda perioder möjlighet för anhörigvårdare att återkommande få avlösning, för den enskilde att kunna vårdas både hemma och i ett särskilt boende, s.k. växelvård, för en intensiv rehabiliteringsperiod eller för vård i livets slutskede. En viss andel av platserna på ålderdomshem och sjukhemsverksamheter av olika slag har alltid används för korttidsfunktioner men först 1994 infördes uppgiften i den offentliga statistiken. Detta år rapporterades 4 710 växelvårdsoch avlösningsplatser och år 2002 fanns det 9 100 platser, en ökning med 93 procent. Källa: www.uppsala.se Korttidsverksamheter i Uppsala I Uppsala kommun finns flera enheter för s.k. korttidsvård. På enhet 125 erbjuds omfattande och kvalificerade sjukvårdsinsatser för personer med diagnoser av allvarlig medicinsk karaktär och/ eller som är medicinsktekniskt krävande. Här finns ett antal platser med inriktning mot vård i livets slutskede och en rehabiliteringsinriktad verksamhet med sammanlagt 36 vårdplatser. Vårdfilosofin går ut på att ta vara på det friska och uppmuntra till att träna själv i syfte att klara sin vardag helst i sin invanda miljö. I Uppsala finns också Mellangården med sju platser som fungerar som ett korttidsboende för personer med demensdiagnos, antingen som en tid för avlastning av anhöriga eller för utredning om lämplig boendeform. 21

22

Att flytta till ett särskilt boende Ungefär 92 procent av samtliga ålderspensionärer 65 år och äldre bor i sitt eget hem. Andelen minskar med stigande ålder. Diagram 8 Andel äldre som bor hemma samt andel äldre med hemtjänst i olika åldersgrupper 2002 (procent) 100 90 80 70 60 50 40 30 20 Hemma Hemtjänst 10 0 65-74 75-79 80-84 85-89 90-w DDiagram 8 visar också andelen i respektive åldersgrupp som har stöd från hemtjänsten. I åldersgruppen 90 år och äldre är det drygt 20 procent som bor hemma och som inte har hemtjänst. Ungefär samma andel rapporterar att de inte lider av någon svår sjukdom. Året före Ädel-reformens genomförande (1991) bodde 90 000 personer på ålderdomshem, i servicehus, servicelägenheter eller i en gruppbostad. Ytterligare ca 38 000 äldre fanns på landstingens olika verksamheter för somatisk långtidssjukvård; sjukhem, långvårdssjukhus eller i gruppbostäder för personer med åldersdemens. 1992 överfördes merparten av dessa verksamheter till kommunerna som fick ansvaret för alla särskilda boendeformer som är den sammanfattande benämningen. Åren 1992 1995 utbetalades ca tre miljarder kronor som stimulans och för att bidra till utbyggnad av nya boendeformer, för ombyggnad m.m. Många omoderna äldrebostäder byggdes om för att kunna erbjuda en bättre boendestandard och arbetsmiljö för perso- 23

nalen och vissa äldre verksamheter avvecklades helt. År 2002 bodde totalt 115 500 personer på ett vårdboende, ibland benämnt ålderdomshem eller sjukhem, i en gruppbostad eller servicebostad hur de särskilda boendeformerna benämns bestämmer varje kommun själv. Antalet och andelen äldre som bor i ett särskilt boende har minskat under det gångna decenniet. I genomsnitt bor drygt 19 procent i åldersgruppen 80 år och äldre i en särskild boendeform och som framgår av diagrammet, 45 procent av de allra äldsta över 90 år. Också här finns stora skillnader mellan kommunerna. Uppgifter som motsvarar hälso- och sjukvårdens medelvårdtid finns inte i socialtjänststatistiken. En aktuell skattning av vistelsetider i särskilt boende den 1.1.2002 visar följande (SoS: Vad är särskilt i särskilt boende för äldre, 2001): Diagram 9 Antal personer efter tid i särskilt boende 2002 35 000 30 000 25 000 20 000 15 000 10 000 5 000 0 < 1 mån 1-4 mån 5-7 mån 8-12 mån 1-2 år 2-5 år 5-10 år > 10 år Drygt en femtedel eller 25 000 personer vistas kortare tid än sju månader i ett särskilt boende, i vissa fall på en särskild avsedd korttidsplats. För tio år sedan torde det ha varit ovanligt att någon flyttade till ett ålderdomshem eller sjukhem för kortare tid än ett år ibland kunde vistelsetiden handla om flera decennier. Fler äldre får i dag del av den resurs som särskilda boendeformer representerar, men under kortare tid. 24

Vårdbehoven ökar Behovet av omfattande omvårdnadsinsatser och allt mer kvalificerade medicinska insatser har ökat både bland äldre som bor kvar i sitt eget hem och bland boende i särskilt boende. I Sundsvall har den s.k. vårdtyngden bedömts vid fem tillfällen sedan 1978 inom hemvården, på ålderdomshem, sjukhem och i gruppboende för personer med en demenssjukdom (servicehus och gruppboende fanns inte 1978). Underlaget till diagrammet kommer från en viktad vårdtyngdsskala (Y-skalan) som har använts inom hemsjukvården i Västernorrland i ca 25 år. Diagrammet visar bl.a. att skillnaden mellan vårdtyngden i dagens hemvård och de som vårdades inom långtidssjukvården i Sundsvall för 25 år sedan inte är så stor (Socialstyrelsen, Äldreuppdraget 2000:2, Vårdtyngd i äldreomsorgen). Diagram 10 Ökad vårdtyngd i särskilda boendeformer 1978 1999 70 60 Poäng enl Y-skalan 50 40 30 20 1978 1999 10 0 Hemvård Å-hem Sjukhem Gruppb. 25

26

Hälso- och sjukvårdens insatser förskjuts till allt fler äldre Också hälso- och sjukvården genomgick en radikal omställning under 1990-talet. EEfter flera decennier med oavbruten expansion tvingades vården till kostnads- och personalminskningar. Ändå kunde hälso- och sjukvården expandera på många områden antalet starr, kranskärl- och höftledsoperationer ökade, särskilt för de allra äldsta. Den medicinska utvecklingen har inneburit att allt fler vårdinsatser genomförs i öppen vård utan att patienten behöver läggas in på sjukhus. Vårdtiderna har kortats ner och antalet vårdplatser har reducerats. 16000 Diagram 11 Antal vårdplatser för olika vårdformer 1992 och 2002 14000 12000 10000 8000 6000 4000 1992 2002 2000 0 Medicinsk korttidsvård Kirurgisk korttidsvård Geriatrisk vård Psykiatrisk vård Under 1990-talet minskade antalet slutenvårdsplatser från 58 000 till 32 000 (diagram 11). Det genomsnittliga vårdplatsutnyttjandet (beläggningen) ökade med 30 procent och vårdtillfällena har därmed blivit allt mer behandlingsintensiva. 27

Det totala antalet vårdtillfällen vid sjukhus minskade under perioden 1992 2002 från ca 1,6 till 1,5 miljoner. I den äldsta åldersgruppen ökade däremot antalet vårdtillfällen med 40 procent. Diagram 12 visar vårdutnyttjande år 2001 i olika åldersgrupper (vårddagar). Åldersgruppen 65 84 år utgör ca 15 procent av befolkningen och använder mer än 40 procent av det totala antalet vårddagar. Åldersgruppen 85 år och äldre utgör 2,3 procent av befolkningen och tar i anspråk närmare 13 procent av det totala antalet vårddagar. Diagram 12 Procentuell fördelning av befolkningen och vårddagar i olika åldersgrupper 2001 (procent) 60 50 40 30 20 10 0 0-44 45-64 65-84 85-w Andel av befolkningen Andel av vårddagar Några sjukdomsgrupper Hjärt-kärlsjukdomar Närmare hälften av Sveriges ålderspensionärer lider av någon hjärt-kärlsjukdom och mellan 10 15 procent i denna åldersgrupp vårdas på sjukhus varje år, de flesta för kranskärlssjukdomar. Den åldersstandardiserade dödligheten i denna sjukdomsgrupp har sjunkit med närmare en tredjedel under de senaste två decennierna. Bland äldre människor orsakar hjärt-kärlsjukdomar en stor andel av besöken inom primärvården i åldersgruppen 75 84 år närmare 40 procent av besöken. Hjärtsvikt förekommer hos 10 procent i åldersgruppen 80 år och äldre och är en av de största orsakerna till sjuklighet och vanligaste anledning till sjukhusvård hos äldre. 28