Kunskapsöversikt Sexuella trakasserier och trakasserier på Reviderad december 2006
Innehållsförteckning 1. Inledning 5 1.1 Ett dolt problem 5 1.2 Svårt att bemöta 7 1.3 En fråga om makt 7 1.4 Negativa effekter 9 1.5 Vad säger lagstiftningen? 9 1.6 Definitioner i lagtexten 10 1.7 Vad visar undersökningarna? 11 1.8 Rapportens innehåll 12 2. Undersökningar om förekomsten 14 2.1 RID undersökningen FRID-A-undersökningen 14 2.2 EU-fakta 17 2.3 Slagen Dam 18 2.4 Polisen 18 2.5 Försvarsmakten 20 2.6 Akademin 23 2.7 Chefer 24 2.8 Arbetsmiljön 2005 24 2.9 LO-, TCO- och SACO-kvinnor 26 3. Utveckling inom lagstiftningen 27 3.1 ällande Gällande rätt 27 3.2 Anmälningar till JämO 29 3.3 AD-domar 31 4. Forskning på området 35 4.1 Sex-ratios, sex-role spillover and sexual harassment of 35 women at work 4.2 Sexual harassments and perceptions of power: An 36 underarticulated relationship 4.3 Begreppet sexuella trakasserier historisk framväxt, 36 tillämpning och grundläggande antaganden 4.4 Jämställdhetsarbete Teorier om praktiker 37 4.5 Sexuella trakasserier finns nog i en annan värld 38 4.6 Från sexuella trakasserier till könskränkande processer 41 Om kön, utsatthet och normalitetens våld Referenser 43 2/46
Röster ur verkligheten I vår paus-byssja hade vi en tvåårsstrid ang flickbilder på väggarna. Bilder som i takt med att striden hårdnade blev allt grövre. När vi gick ner i verktygsförrådet var det samma sak, flinande och lätt dreglande förrådsgubbar som kollade hur vi kvinnor reagerade på FIB-Aktuellt och Lektyr-utviken som tapetserade väggen bakom dem. Det är inte så kul att behöva stirra in i häcken på nakna kvinnor varje gång du fikar eller behöver hämta utrustning det var ett maktspel helt enkelt, men ett maktspel som långsamt bryter ner dig. Metallarbetare, 1970-tal Jag blev utsatt för väldigt förnedrande behandling av många män på arbetsplatsen, de sa vidriga saker till mig och någon kletade bajs på min cykelsadel. Det upphörde inte förrän en av mina manliga arbetskamrater sa ifrån med kraft. Han är min hjälte. Verkstadsmekaniker, 1980-tal När han gick förbi mig passade han på att sådär i förbigående stryka med handen över min höft och ryggslutet. Det gick så fort att jag nästan inte hann reagera. Det blev efterhand mardrömslikt, hände det verkligen eller inbillade jag mig? Men någonstans inom mig mullrade ilskan över hans tilltag att han så tydligt kränkte min integritet. Statstjänsteman, 1990-tal Efter tionde gången av tydligt osynliggörande, då mina underställda manliga kollegor vände sig till en annan man trots att jag var arbetsledaren för tillfället, kände jag mig ungefär som något som katten släpat in. Och så säger de att vi kvinnor själva måste våga mer och bevaka våra karriärmöjligheter! Polis, 2000-tal Ibland kan det vara alltför kvinnligt på arbetsplatsen. När man arbetar inom omsorgen kan kvinnorna utgå ifrån att deras sätt att göra jobbet på är det enda rätta. Det känns förnedrande att inte bli lyssnad på som alla andra bara för att jag är man. Förskollärare, 2000-tal Arbetsgivare måste ta sitt ansvar på stort allvar när det gäller att utreda uppgifter om sexuella trakasserier. Lagens bestämmelser om arbetsgivarens utredningsskyldighet har en skrämmande bakgrund. Miljoner kvinnor i Europa lever med sexuella trakasserier som en oundviklig del av sitt arbetsliv. Könstrakasserier kan även drabba män, men det är i huvudsak kvinnor som utsätts för detta gissel som kränker deras värdighet och integritet i arbetslivet. Effekterna är en dålig arbetsmiljö, ohälsa och många gånger personliga trage- 3/46
dier. Lagen, och dess efterlevnad, är viktig för att fler kvinnor ska orka stå upp och hävda sin rätt till en arbetsplats som är fri från sexuella trakasserier. JämO Claes Borgström, 2005 4/46
1. Inledning Den här kunskapsöversikten har tagits fram inom ramen för JämOs projekt om sexuella. Den innehåller en sammanställning av aktuell kunskap inom området och ger referenser till tidigare undersökningar och forskningsrapporter. Den rättsliga utvecklingen utgör ett eget kapitel. Nästa steg i projektet är publiceringen av en handbok som belyser det förebyggande arbetet och arbetsgivarens utredningsskyldighet, samt lyfter fram metoder och arbetssätt för att möta och handlägga konkreta fall av trakasserier. 1.1 Ett dolt problem För tjugo år sedan fanns inte begreppet sexuella trakasserier på svenska arbetsplatser. Orden fanns inte heller i det svenska språket. I slutet av 1970-talet växte förståelsen fram för företeelsen sexual harassment könstrakasserier mycket tack vare den då starka kvinnorörelsen i USA. Först tio år senare, i slutet på 1980-talet, introducerades termen sexuella trakasserier i Sverige, bland annat i samband med JämOs FRID-A-projekt. Sedan 1998 har begreppet utvecklats i svensk översättning och företeelsen trakasserier på grund av kön har också lyfts fram, både i lagtexter och i det allmänna medvetandet. Flertalet enkätundersökningar och andra rapporter, samt en del forskning om sexuella grund av kön, har genomförts de senaste tjugo åren. I referenslistan i slutet av översikten nämns några av de viktigaste. Sedan 1998 har lagstiftningen i Sverige utvecklats och skärpts. Den 1 juli 1998 förändrades ordalydelsen i jämställdhetslagen från det ganska allmänna verka för till det mer aktiva begreppet motverka och förebygga när det gäller arbetsgivarens ansvar. Då infördes också definitionen av trakasserier på grund av kön eller trakasserier av sexuell natur direkt i lagparagrafen i enlighet med EU:s ministerråds resolution från 1990 och EU-kommisionens rekommendation (Code of Practice) från 1991. 1998 infördes också en utredningsskyldighet för arbetsgivare som fått kännedom om att en arbetstagare ansett sig ha blivit utsatt för trakasserier på grund av kön eller sexuella trakasserier av en annan arbetstagare. Skyldigheten innebär att arbetsgivaren skall utreda omständigheterna kring de uppgivna trakasserierna och i förekommande fall vidta åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier. Om 5/46
en arbetsgivare inte utreder och/eller vidtar åtgärder för att förhindra fortsatta trakasserier har den utsatta arbetstagaren rätt till skadestånd av arbetsgivaren. Skyddet för den enskilda är ett komplement till det förebyggande arbetet som skall ske på hela arbetsplatsen. Den 1 juli 2005 utvidgades skyddet genom ett förbud för arbetsgivare att diskriminera en arbetssökande eller arbetstagare genom trakasserier på grund av kön eller sexuella trakasserier. Genom förändringen definieras vidare sexuella grund av kön som könsdiskriminering. Det innebär att en arbetsgivares uppträdande som kränker en arbetssökandes eller arbetstagares värdighet utgör ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Förbudet gäller även en person som agerar i arbetsgivarens ställe, till exempel en arbetsledare. Men hur vanligt förekommande är då sexuella? I EU-kommissionens uppförandekodex kan vi läsa att miljoner kvinnor inom EU varje dag på sitt arbete på ett lika obehagligt som oundvikligt sätt utsätts för sexuella trakasserier. Arbetsmiljöverkets arbetsmiljöundersökning från 2005 visar att 18,3 procent av kvinnorna och 5,7 procent av männen i Sverige blivit utsatta för sexuella trakasserier eller trakasserier på under det senast undersökta året. Det är en mänsklig rättighet att inte behöva bli kränkt på grund av sitt kön eller utsatt för trakasserier av sexuell natur i sitt arbete därför är trakasserierna ett allvarligt problem oavsett hur många eller få som drabbas. Det finns dock en stor diskrepans mellan den rapporterade förekomsten av sexuella grund av kön i olika undersökningar och antalet anmälningar till fackförbund, arbetsgivare och JämO. Antalet anmälningar speglar över huvudtaget inte omfattningen av problemet. Varför är det så? Hur få en verklig inblick i detta dolda problem? Den här inledningen lyfter fram några generella slutsatser när det gäller förekomst av och bakgrund till sexuella grund av kön. Grunden för slutsatserna återfinns under respektive rubrik när det gäller undersökningar, rättslig utveckling och forskning. Även om det är möjligt att dra vissa generella slutsatser är det fortfarande mycket som återstår att belysa och analysera. Fler utredningar och mer fors- 6/46
kning vore därför önskvärt för att bilden ska bli ännu tydligare. Mer debatt i frågan och mer kunskap på arbetsplatserna gör sannolikt att fler anser det vara värt att anmäla ifall de blir utsatta för sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön, vilket vore bra för den rättsliga utvecklingen och för samstämmigheten mellan utbredning och anmälningsbenägenhet. 1.2 Svårt att bemöta Forskning på området visar att många utsatta drar sig för att berätta för någon på arbetsplatsen om sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön. De tror inte att det ska leda till någon förbättring, eller tycker att det bara angår dem själva. De känner inte tillräckligt stort förtroende för någon eller de kan vara rädda för en försämrad ställning på arbetsplatsen. Andra är oroliga för att trakasserierna ska förvärras. Många utgår ifrån att de inte ska bli trodda. En del utsatta som berättat om trakasserierna för någon på arbetsplatsen vittnar om att de bemötts med tystnad och misstroende. Andra uppger att de inte fått det stöd de behövt eller att inga åtgärder vidtagits för att sätta stopp för beteendena. Att sätta tydliga gränser och säga ifrån upplevs av många som svårt. Utsatta som gör det riskerar att möta negativa reaktioner och bli anklagade för att sprida en dålig stämning på arbetsplatsen. Situationen förbättras inte heller för alla dem som säger ifrån. Det finns exempel som visar att den till och med kan bli försämrad. Att undvika den eller de som trakasserar, att skämta bort problemen eller försöka att inte låtsas om trakasserierna, verkar vara lika vanliga strategier hos utsatta som att säga ifrån. Reaktioner som skuldkänslor, förnekanden eller beskydd/ursäktande av trakasseraren är vanliga hos utsatta. 1.3 En fråga om makt I förarbetena till jämställdhetslagen skriver lagstiftaren att sexuella trakasserier måste ses ur ett könsmaktsperspektiv. Både kvinnor och män kan drabbas, men det vanligaste är att män utsätter kvinnor för sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön. Grundorsaken är att kvinnor som grupp har en underordnad position på många arbetsplatser och i samhället i stort, medan män generellt har mer makt och oftare innehar ledande positioner i arbetslivets organisationer. 7/46
Tystnaden och andra vanliga reaktioner hos dem som utsätts för trakasserier kan därför delvis förklaras med att den utsatta ofta står i en beroendeställning eller är underordnad i förhållande till den som trakasserar. Undersökningar inom exempelvis brandförsvaret i England och USA, inom polisen och försvarsmakten i Sverige visar att sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön är vanligast förekommande på starkt könssegregerade arbetsplatser där det ena könet utgör normen och har makt att definiera kulturen. Mönstret finns även på starkt könssegregerade gymnasielinjer eller yrkesskolor. Mest förekommande är företeelsen på starkt mansdominerade arbetsplatser eller utbildningar. Oftast är det män som utsätter kvinnor för köns- eller sexuella trakasserier, men män kan också vara utsatta på starkt kvinnodominerade arbetsplatser där en tydlig kvinnokultur är förhärskande. Om könsmönstren bryts eller utmanas på en arbetsplats exempelvis om kvinnor kommer in i tidigare mansdominerade yrken som brandförsvaret, eller om kvinnor eller män på annat vis bryter mot förväntade roller eller traditionella könsmönster finns det risk för en ökning av sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön som ett sätt för den dominerande gruppen att hålla kvar eller återskapa den rådande ordningen. Sexuella grund av kön är ett symptom på bristande jämställdhet i organisationen och därmed även en arbetsmiljöfråga. Bristen på jämställdhet kan exempelvis yttra sig som en ojämn fördelning av antalet kvinnor och män på arbetsplatsen, en ojämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och män och på att kvinnors och mäns arbetsinsatser värderas olika. På vissa arbetsplatser (ofta starkt dominerade av ett kön) kan sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön existera som ett allmänt inslag i kulturen och jargongen. Man brukar säga att det sitter i väggarna. Det går inte att få bukt med den kränkande jargongen genom att byta ut enskilda individer. Beteendena ligger inbäddade i strukturen på arbetsplatsen. Jargongen på sådana arbetsplatser behöver inte vara avsedd att såra eller kränka någon. Snacket kan hållas i en skämtsam ton. Men det är sällan tillåtet att säga ifrån eller att känna sig kränkt. Jargongen är något man måste lära sig att tåla för att överleva i organisationen. 8/46
1.4 Negativa effekter Produktiviteten och kreativiteten minskar ofta på arbetsplatser där det förekommer sexuella trakasserier eller där arbetsgivaren inte tar rapporter om könstrakasserier på allvar. Utsatta arbetstagare berättar om sjukskrivningar, ofrivilliga uppsägningar, fysiska och psykiska besvär eller negativ påverkan när det gäller yrkesutveckling, motivation och arbetsglädje. Förekomst av sexuella grund av kön kan vara ett allvarligt arbetsmiljöproblem. Det är därför av största vikt att arbetsgivaren har kunskap om företeelsen och arbetar aktivt för att förebygga och förhindra att problemen förekommer. Ett förebyggande arbete skapar förtroende hos de anställda för arbetsgivarens förmåga att hantera eventuella problem, vilket i sig främjar ett öppet arbetsklimat där anställda tydligt vågar säga ifrån ifall problem skulle uppstå. Undersökningar inom till exempel polisen och försvarsmakten visar att arbetsgivare som bedriver ett seriöst arbete för att motverka sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön kan lyckas minska problemen även i mycket mansdominerade organisationer med starkt maskulina värderingar i arbetsplatskulturen. 1.5 Vad säger lagstiftningen? Följande definition av sexuella grund av kön finns i jämställdhetslagen (1991:433) Med trakasserier på grund av kön avses ett uppträdande i arbetslivet som kränker en arbetssökandes eller arbetstagares värdighet och som har samband med kön. Med sexuella trakasserier avses ett uppträdande i arbetslivet av sexuell natur som kränker en arbetssökandes eller arbetstagares värdighet. Ur 16 a jämställdhetslagen Jämställdhetslagen ålägger alla arbetsgivare att förebygga och förhindra sexuella grund av kön. Därutöver ska en arbetsgivare som får kännedom om att trakasserier på grund av kön eller sexuella trakasserier förekommer, skyndsamt utreda och sätta stopp för trakasserierna. Arbetsgivaren skall vidta åtgärder för att förebygga och förhindra att någon arbetstagare utsätts för trakasserier på grund av kön, sexuella trakasserier eller repressalier enligt denna lag. 9/46
Ur 6 jämställdhetslagen Sedan den 1 juli 2005 omfattas trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier även av jämställdhetslagens diskrimineringsförbud. En arbetsgivare som trakasserar en arbetstagare sexuellt eller på grund av kön kan därmed bli skadeståndsskyldig gentemot den som utsatts. En arbetsgivare som är passiv trots att hon/han fått kännedom om förekomsten av trakasserier på grund av kön eller sexuella trakasserier kan också bli skadeståndsskyldig gentemot en utsatt anställd. Fackförbunden eller JämO kan stämma en arbetsgivare som överträder diskrimineringsförbudet eller som brister i utredningsskyldigheten inför Arbetsdomstolen. Även enskilda individer som anser sig utsatta kan stämma sin arbetsgivare men ska då först vända sig till allmän domstol. Sexuella grund av kön är sedan den 1 juli 2005 även förbjudna enligt lagen (2003:307) om förbud mot diskriminering. Lagen omfattar i huvudsak områden som innefattas i arbetslivet i vid mening, som arbetsmarknadspolitisk verksamhet, arbetslöshetsförsäkringen, start och bedrivande av näringsverksamhet, legitimationer etc. som krävs för viss yrkesutövning och medlemskap i arbetsmarknadens organisationer. Lagens definitioner är liktydiga med jämställdhetslagens: trakasserier: ett uppträdande som kränker en persons värdighet och som har samband med kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder, sexuella trakasserier: ett uppträdande av sexuell natur som kränker en persons värdighet Ur 3 3-4 p. Lag (2003:307) om förbud mot diskriminering 1.6 Definitioner i lagtexten I en tidigare version av jämställdhetslagen liksom i EU:s Code of Practice definierades trakasserier på arbetsplatsen som ett ovälkommet beteende som kränker en arbetstagares värdighet på arbetsplatsen. I nuvarande lagtext har ordet ovälkommet ansetts obehövligt. Om något är kränkande så är det per definition ovälkommet. Utgångspunkten för bedömningen av vad som är kränkande är den uppfattning som den utsatta personen har. En situation kan alltså uppfattas 10/46
som kränkande av en person men inte av en annan. Det innebär att den som känner sig utsatt på något sätt bör klargöra att hon/han uppfattar uppträdandet som kränkande. Samtidigt måste arbetsgivaren vara medveten om den svårighet som kan finnas för en anställd att säga ifrån till en överordnad eller till en kollega. Sexuella grund av kön är ofta avsiktliga och upprepade handlingar. Av lagens definition och förarbeten framgår dock att även omedvetna och oavsiktliga uppträdanden fysiska, verbala eller ickeverbala kränkningar och enstaka händelser kan bedömas som sådana kränkningar och leda till skadeståndsskyldighet för arbetsgivaren. Detta förutsatt att arbetsgivaren har brustit i sin utredningsskyldighet, att arbetsgivaren själv eller någon i arbetsgivarens ställe genom sitt uppträdande kränkt en arbetssökandes eller en arbetstagares värdighet eller att arbetsgivaren genom sitt uppträdande tvingat arbetstagaren att säga upp sig själv. En god arbetsmiljö innebär, bland annat, att en arbetsplats skall vara fri från trakasserier på grund av kön och sexuella trakasserier. En arbetsplats som inte är det påverkar inte enbart den eller de som är direkt utsatta utan kan få negativa effekter för stämningen på hela arbetsplatsen. Det är en av orsakerna till att lagstiftaren valt att lägga en stark betoning på arbetsgivarens ansvar i det förebyggande arbetet. 1.7 Vad visar undersökningarna? De senaste femton åren har flera större undersökningar om förekomsten av sexuella grund av kön genomförts. Specifika undersökningar inom olika verksamheter har gjorts, exempelvis inom högskolan, men även för särskilda yrkesgrupper och fackligt anslutna. Sexuella grund av kön är svåra att mäta. Begreppen tolkas olika och bedömningar av kränkningar är subjektiva upplevelser. Vilka frågor som ställs och hur de ställs i undersökningarna påverkar också resultaten. Utgångspunkten i de refererade undersökningarna är att begreppet sexuella trakasserier har sitt ursprung i arbetsrätten. Det betecknar ett ovälkommet beteende av sexuell art eller med könskränkande innehåll främst inom arbetslivet, men begreppet har efterhand också kommit att gälla inom skolan och högskolan. Ingen undersökning om sexuella trakasserier eller trakasserier på grund av kön har ännu gjorts inom de samhällsområden som regleras i lag (2003:307) 11/46
om förbud mot diskriminering som från 1 juli 2005 också innefattar diskrimineringsgrunden kön. Lagen reglerar bland annat förbud mot sexuella trakasserier och trakasserier som har samband med kön inom arbetsmarknadspolitiken, arbetslöshetsförsäkringen, socialförsäkringsområdet, start och bedrivande av näringsverksamhet, legitimationer etc. för yrkespraktik, medlemskap i arbetsmarknadsorganisation, tillhandahållandet av varor, tjänster och bostäder mm. Vilken tidsperiod som mäts ger skilda siffror ( har du varit utsatt för trakasserier någon gång under det senaste året? ; har du varit utsatt för sexuella trakasserier någon gång i ditt arbetsliv? ; har du varit utsatt för sexuella trakasserier någon gång sedan din 15-års dag? ), liksom urval och tolkning av enkätsvaren (se kapitel 2.6. Akademin). Mer generella arbetsmiljöundersökningar med frågor om sexuella trakasserier som riktar sig till hela arbetsmarknaden har genomförts sedan mitten av 90- talet av Statistiska Centralbyrån (SCB) på uppdrag av Arbetsmiljöverket. I en del undersökningar om förekomsten av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön ställs frågorna enbart till kvinnor. I de undersökningar som ställt frågor även till män rapporteras också om erfarenheter av sexuella trakasserier eller könstrakasserier, om än inte i samma utsträckning. De undersökningar som ställer en eller ett par övergripande frågor (ibland utan någon definition eller förklaring av begreppen sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön) har lägre siffror på förekomst än undersökningar där definitioner och fler frågor om specifika händelser ställs. I takt med att lagformuleringarna har utvecklats har möjligheten att ställa mer specificerade frågor ökat. Hur väl frågeformulären delar upp begreppen sexuella trakasserier eller trakasserier av sexuell natur och trakasserier på grund av kön har betydelse för möjligheter att avgöra samstämmighet mellan resultat från olika undersökningar (se exempelvis undersökningarna inom polisen 2.4 och försvarsmakten 2.5). 1.8 Rapportens innehåll Kunskapsöversikten har tre huvudkapitel, samt referenslista. I kapitel 2 finns korta referat av olika undersökningar om förekomsten av sexuella som genomförts i Sverige och inom EU sedan 1987. 12/46
I kapitel 3 beskrivs rättsutvecklingen angående sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön, antalet anmälningar till JämO och en sammanfattning av dessa samt ett urval AD-domar i frågan. Sammanställningen visar bland annat att det finns en stor diskrepans mellan antalet anmälningar om sexuella trakasserier och den rapporterade förekomsten i olika undersökningar. I kapitel 4 presenteras tidigare och aktuell forskning om sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön. Forskningsresultaten visar bland annat vilka reaktioner som är vanliga hos kvinnor som blir utsatta för trakasserier och varför de utsatta inte i högre grad anmäler eller berättar om trakasserierna för exempelvis sin arbetsgivare. 13/46
2. Undersökningar om förekomsten 2.1 FRID-A-undersökningen 1987 genomförde JämO den första svenska undersökningen om förekomsten av sexuella trakasserier i arbetslivet. Undersökningen gjordes i samband med JämOs FRID-A-projekt (Kvinnofrid i arbetslivet). En enkät skickades ut till över 4 000 slumpvis utvalda kvinnliga fackföreningsmedlemmar företrädesvis på mansdominerade arbetsplatser inom LO- och TCO-områdena. Att enkäten enbart skickades till kvinnor berodde på att ingen man hade gjort någon anmälan till JämO om sexuella trakasserier medan däremot många kvinnor hade gjort det. I enkäten ställdes enbart frågor om trakasserier av sexuell natur. Av de drygt 2 000 kvinnor som besvarade enkäten uppgav 17 procent att de utsatts för sexuella trakasserier av chefer, arbetskamrater och/eller av patienter eller kunder någon gång i arbetslivet. På nästa sida redovisas hur vanliga de olika formerna av sexuella trakasserier som rapporterades var. 14/46
Typ av trakasserier 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% Ovälkomna telefonsamtal/brev Ovälkomna förslag/krav Sexuella kommentarer Sexuella anspelningar Tafsande eller liknande Källa: JämO (1987) Av de 17 procent kvinnor som enligt Frid-A-rapporten varit utsatta för sexuella trakas serier, syns uppdelningen i olika varianter av trakasserier i diagrammet ovan. Samma kvinna kan ha angett flera olika varianter av trakasserier. De vanligaste formerna av sexuella trakasserier som rapporterades var tafsande eller annan ovälkommen kroppsberöring. 71 procent av de kvinnor som varit utsatta angav denna form. Nästan lika vanligt (68 procent) var ovälkomna sexuella anspelningar, blickar, gester, skämt och porrbilder. Därefter kom i fallande skala upprepade kommentarer av sexuell art om kvinnornas kropp och klädsel (drygt hälften av dem som varit utsatta angav denna form), ovälkomna förslag eller krav på sexuella tjänster (en tredjedel) och ovälkomna telefonsamtal eller brev med sexuella anspelningar (22 procent). En handfull kvinnor angav våldtäkt eller försökt till våldtäkt. Frid-A-studien visade att kvinnor i alla åldrar kan drabbas men att sexuella trakasserier var vanligast förekommande mot yngre kvinnor och mot kvinnor i mansdominerade arbeten. Totalt uppgav hälften av de utsatta kvinnorna att de trakasserats av någon i arbetsledande ställning. På kvinnodominerade arbetsplatser förekom det oftare att trakasseraren var en arbetsledare, medan det på mansdominerade arbetsplatser var vanligare att det var en manlig kollega som ägnade sig åt att trakassera en kvinnlig arbetskamrat. 15/46
Kvinnorna uppgav att de prövat olika strategier för att få ett slut på trakasserierna, och en del kvinnor hade prövat flera strategier: 55 procent sade åt den eller dem som utfört trakasserierna att sluta. Situationen förbättrades för hälften av dem som prövade denna strategi, för 36 procent blev resultatet en oförändrad situation och för 7 procent blev det sämre. 42 procent försökte att inte låtsas om trakasserierna. Detta förbättrade kvinnans situation i bara en femtedel av fallen. Situationen blev oförändrad för 73 procent av kvinnorna och sämre för 7 procent. 38 procent prövade att skämta bort problemen. Situationen förbättrades för en femtedel av dem som prövade denna strategi, för 70 procent blev situationen oförändrad och för 8 procent sämre. 32 procent sökte hjälp hos en arbetskamrat och 27 procent hos annan person. Detta ledde till en förbättrad situation i en tredjedel av fallen och till en oförändrad situation i två tredjedelar av fallen. 8 procent vände sig till arbetsgivaren för att få hjälp. För mindre än hälften av dessa blev situationen bättre. I FRID-A-undersökningen framkom det att sexuella trakasserier kan få flera negativa effekter. Nästan en tredjedel av de trakasserade kvinnorna uppgav att de hade tvingats sjukskriva sig, begära förflyttning, planerat att säga upp sig eller att de hade sagt upp sig som en följd av trakasserierna. Lika många, en tredjedel av de svarande, uppgav att de upplevt ett klart samband mellan trakasserierna och andra negativa förändringar på arbetsplatsen som försämrade arbetsuppgifter, utebliven befordran eller löneförhöjning, obefogad kritik och/eller orimliga krav på arbetsprestationer. Andra konsekvenser som rapporterades var ryktesspridning och upplevelser av fysiska eller psykiska besvär som huvudvärk, magbesvär och stressreaktioner. 16/46
2.2 EU-fakta EU-kommissionen har gjort en sammanställning av alla relevanta undersökningar om sexuella trakasserier som genomförts i medlemsländerna 1987-1997. (Europeiska Kommissionen, 1998) Resultatet visar att i genomsnitt har 30-50 procent av Europas kvinnor varit utsatta för sexuella trakasserier i arbetslivet (trakasserier grundade på kön tas inte med). De få studier som undersökt förekomsten av sexuella trakasserier riktade mot män i medlemsländerna tyder på att cirka 10 procent av männen varit utsatta. Trakasserarna är till överväldigande del män. I de flesta fall rör det sig om manliga kollegor (cirka 50 procent) eller chefer (cirka 30 procent). Patienter och/eller klienter uppges vara förövare i cirka 15 procent av fallen. Enligt EU-kommissionens rapport är det större risk att unga kvinnor (20-40 år), kvinnor med låg utbildningsnivå och kvinnor i temporära jobb blir utsatta för sexuella trakasserier. Verbala trakasserier uppges vara vanligast, följt av fysiska överträdelser och därefter icke-verbala kränkningar som blickar och gester. Nästan alla kvinnor som blivit utsatta rapporterar om effekter som psykosomatiska besvär och negativ inverkan på yrkesutveckling, motivation och arbetsglädje. EU-kommissionen pekar på viktiga skillnader i hur kvinnor och män upplever sexuella trakasserier. Generellt uppger män att det är mindre kränkande att bli utsatt för sexuella trakasserier än vad kvinnor uppger. Män uppger också att trakasserierna får färre negativa konsekvenser än vad kvinnor uppger, vilket kan förklaras av att män i högre grad än kvinnor uppger att de varit föremål för sexuella trakasserier när de bevittnat hur en kvinnlig kollega blivit utsatt. Färre studier har genomförts i de medlemsländer som ligger i södra Europa. Enligt EU-kommissionen är medvetenheten om problemen lägre där. Kvinnor i södra Europa tenderar, enligt rapporten, att betrakta sexuella trakasserier som något de måste stå ut med. Det ingår i livsbetingelserna för en kvinna, ett synsätt som förefaller samspela med mäns attityder att deras integritetskränkande uppträdanden egentligen inte är sexuella trakasserier. De flesta europeiska undersökningar som genomförts är beskrivande, mindre kraft har lagts ned på analys och förklaringsfaktorer. Enligt EU-kommissionens rapport råder det dock en samstämmighet mellan medlemsländernas studier som pekar på att organisationsklimatet på arbetsplatsen är avgörande 17/46
för förekomsten av trakasserier. Generellt är det en stor diskrepans mellan de höga undersökningssiffrorna på förekomsten av sexuella trakasserier och det låga antalet anmälningar. De flesta studier visar att anmälningar oftast hanteras informellt utan att några åtgärder vidtas. 2.3 Slagen Dam 1998 fick Brottsoffermyndigheten i uppdrag av regeringen att genomföra en särskild brottsofferundersökning angående mäns våld mot kvinnor (Lundgren m.fl. 2001). Ett slumpvis urval på 10 000 kvinnor i åldern 18 64 år ombads att svara på enkätfrågor om sina erfarenheter av konkreta våldshändelser av olika slag. 70 procent (7 000 kvinnor) besvarade enkäten. I enkäten ställdes även frågor om erfarenheter av olika former av sexuella trakasserier. Frågor om oönskad sexuell uppmärksamhet från vänner, släktingar och okända män togs också upp. 56 procent av kvinnorna anger att de någon gång utsatts för trakasserier av sexuell natur som till exempel obehagliga fysiska närmanden, sexuella anspelningar och kommentarer om sin kropp. 16 procent svarar att de utsatts under det senaste året. Studien visar att erfarenheter av oönskad sexuell uppmärksamhet från okända män är vanligast. Var femte kvinna som utsatts för sexuella trakasserier anger att de utsatts av en kollega, arbetskamrat eller studiekamrat, och 12 procent uppger att en överordnad trakasserat dem sexuellt. Även denna studie visar att yngre kvinnor är mest utsatta. Två tredjedelar av de kvinnliga studenterna anger att de har erfarenheter av sexuella trakasserier. 2.4 Polisen I en arbetsmiljöundersökning som genomfördes hösten 1997 bland medlemmarna i Svenska polisförbundet framkom bland annat att kvinnliga poliser var utsatta för sexuella trakasserier i större utsträckning än övriga arbetstagare. Därför gav Polisförbundet och Rikspolisstyrelsen 1998 i uppdrag till Statistiska centralbyrån (SCB) att genomföra en undersökning angående sexuella trakasserier bland alla kvinnliga poliser i landet. En uppföljning av 1998 års undersökning gjordes 2001. 18/46
I diagrammet nedan redovisas i procent förekomsten av sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön inom polisen. Resultatet visar att ett genomtänkt arbete för att stävja förekomsten kan ge sjunkande siffror. Sexuella grund av kön inom polisen 45% 40% 35% 30% 25% 20% 1998 2001 15% 10% 5% 0% Sexuella trakasserier rapporterade av kvinnliga poliser Trakasserier på grund av kön rapporterade av kvinnliga poliser Sexuella trakasserier rapporterade av civilanställda kvinnor inom polisen Trakasserier på grund av kön rapporterade av civilanställda kvinnor inom polisen Källa: SCB (2001) Av tabellen framgår att 15 procent av samtliga kvinnliga poliser uppger att de varit utsatta för trakasserier av sexuell natur och 41 procent att de varit utsatta för trakasserier grundade på kön från chefer eller arbetskamrater i undersökningen genomförd 1998. Motsvarande andel i uppföljningen 2001 var 12 procent respektive 33 procent. 8 procent av de tillfrågade civilanställda kvinnorna inom polisen (ett urval på 2 700, 1998) svarar att de varit utsatta för trakasserier av sexuell natur och 20 procent att de varit utsatta för trakasserier grundade på kön från chefer eller arbetskamrater. Motsvarande andel i den senare undersökningen (2001) var 6 procent respektive 14 procent. Undersökningsperioderna varierar något mellan de två studierna. I den första studien ställdes frågor om erfarenheter av trakasserier under en dryg treårsperiod. Undersökningsperioden i den senaste studien var 10 månader kortare. Svarsfrekvensen i undersökningen från 1998 var 84 procent och i undersökningen från 2001 svarade 81 procent av de kvinnliga poliserna och 76 procent av de civilanställda kvinnorna. Kvinnorna uppger att de bland annat utsatts för ovälkomna sexuella anspelningar, beröringar och kommentarer om utseende, klädsel och kropp. De 19/46
vanligaste trakasserierna på grund av kön är återkommande förlöjliganden eller nedsättande omdömen om kvinnor i allmänhet eller om kvinnliga poliser, och återkommande osynliggöranden av kvinnliga anställda. Var fjärde kvinnlig polis som varit utsatt för trakasserier på grund av kön och 11 procent av de kvinnliga poliser som varit utsatta för sexuella trakasserier uppger att de funderat på att sluta vid polisen på grund av kränkningarna från arbetskamrater eller chefer. Enligt den tidigare undersökningen (SCB 1998) är den vanligaste reaktionen på trakasserierna att kvinnorna försökt att inte bry sig om dem. Andra vanliga sätt att reagera är att kvinnorna försökt undvika den eller de personer som trakasserat dem eller att de sagt åt personen att sluta. Fyra av fem poliser som blivit utsatta för sexuella trakasserier har berättat om detta för någon på arbetsplatsen. En tredjedel fick då mycket stöd av den eller dem de berättade för. 32 procent fick enbart lite stöd. 11 procent anger att åtgärder vidtogs (samtal med eller omplacering av den som trakasserat) med anledning av trakasserierna. De poliser som inte berättat om trakasserierna för någon på arbetsplatsen anger flera orsaker till det: - tror inte att det skulle leda till någon förbättring (vanligaste orsaken) - angår bara en själv och den eller de som utsatt en - känner inte tillräckligt förtroende för att berätta för någon - är rädd för en försämrad ställning på arbetsplatsen - är rädd för att trakasserierna ska förvärras - är rädd för att inte bli trodd Källa: SCB (1998) 2.5 Försvarsmakten Studier om förekomsten av sexuella trakasserier bland kvinnor inom försvaret har genomförts 1999, 2002 och 2005. Den första undersökningen genomfördes av SCB i samarbete med Försvarshögskolan, de två senare av Försvarshögskolan. Alla tre undersökningar genomfördes på uppdrag av Försvarsmakten. I diagrammet på nästa sida redovisas i procent förekomsten av sexuella grund av kön inom försvaret. 20/46