Tekniska lösningar. vid särskilt boende för äldre 2016-02-24

2016-02-24 Tekniska lösningar vid särskilt boende för äldre Inspektionen för vård och omsorg Telefon 010-788 50 00 registrator.orebro@ivo.se www.ivo.se Org.nr 202100-6537

1(20) Innehåll Inledning... 2 Bakgrund... 2 Som huvudregel individuella lösningar... 2 Samtycke... 3 Olika typer av samtycke... 3 Samtycke och personer med demenssjukdom eller demensliknande symptom... 4 Dokumentation... 5 Särskilt om betydande intrång i den personliga integriteten, 2 kap. 6 andra stycket RF... 5 Undantag vid nödsituationer... 6 Individuella tekniska lösningar... 7 Utrustning som fysiskt begränsar den enskilda personens rörelsefrihet... 7 Aktiva larm... 8 Passiva larm... 9 Olika lås på dörren till den enskilda personens bostad... 11 Teknisk utrustning som förmedlar ljud från den enskilda personens bostad... 13 Teknisk utrustning som förmedlar bild från den enskilda personens bostad... 15 Tekniska lösningar i allmänna utrymmen... 17 Olika typer av lås på enhets/avdelnings- och ytterdörr, hissar samt grindar vid trappor eller liknande... 17 Fördröjning av och/eller larm vid öppning av enhets-/avdelnings- eller ytterdörr, hissar samt grindar vid trappor eller liknande... 18 Teknisk utrustning som förmedlar rörelser i allmänna utrymmen... 19 Teknisk utrustning som förmedlar bild från allmänna utrymmen... 20

2(20) Inledning Detta dokument är utarbetat som en del av det bedömningsstöd som ska användas vid tillsyn av bemanningen av särskilt boende för äldre nattetid. Det ska dock användas generellt vid IVO:s tillsyn av tekniska lösningar inom äldreomsorgen. Bakgrund Utvecklingen när det gäller tekniska lösningar, ofta kallad välfärdsteknik, inom vård och omsorg går snabbt framåt. IVO har i sin tillsyn att ta ställning till användandet av denna teknik. I detta PM utgår IVO:s bedömningar från de grundläggande bestämmelserna i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, dvs. 1 kap. 1, 3 kap. 3 och 5 och 5 kap. 4. Även bestämmelserna i 4 och 5 kap. patientlagen (2014:821), PL, har betydelse i de fall användandet av en teknisk lösning utgör hälso- och sjukvård. Vid tillsyn ska en bedömning göras i det enskilda fallet med utgångspunkt från detta PM samt IVO:s tillsynspolicy. Ovanstående bestämmelser anger att socialtjänstlagen bygger på frivillighet och att verksamheten inom socialtjänsten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet. De insatser som ges ska vara av god kvalitet och omsorgen om äldre ska inriktas på att äldre personer ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund). Den enskilde ska vidare ges möjlighet till delaktighet genom att insatser ska utformas och genomföras tillsammans med honom eller henne. I vissa fall kan även bestämmelserna i 2 kap. 6 andra stycket och 2 kap. 8 regeringsformen (1974:152), RF, bli tillämpliga. 1 En tillämpning av bestämmelserna i regeringsformen är dock inte helt oproblematisk utifrån att det är oklart om privata utförare omfattas av detta regelverk. 2 Som huvudregel individuella lösningar Tekniska lösningar ska som regel användas för att tillgodose ett individuellt behov hos den enskilda personen. Teknik ska användas med syfte att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde, t.ex. kan det vara ett hjälpmedel för personalen att uppmärksamma att den enskilda personen behöver hjälp och stöd. Verksamheten måste ha ett strukturerat arbetssätt för att kontinuerligt bedöma de enskildas behov och på vilket sätt den tekniska lösningen kan tillgodose detta behov. Vidtagna åtgärder måste också följas upp för att kontrollera att de fått avsedd effekt. Tekniska lösningar får inte användas mot någons vilja. Läs mer under rubriken samtycke. 1 Se Socialstyrelsens Frågor och svar om tvångs- och skyddsåtgärder i vård och omsorg om vuxna; www.socialstyrelsen.se 2 Se bl.a. SOU 2015:80 s. 122 f.

3(20) Att regelmässigt använda en lösning för alla som flyttar in på särskilt boende, t.ex. att använda dörrlarm för allas lägenhetsdörrar på natten, är som huvudregel inte förenligt med gällande bestämmelser. IVO bedömer dock att man i vissa fall utifrån behovet av att tillgodose de enskildas trygghet och säkerhet på boendet i de allmänna utrymmena kan använda lösningar som berör flera personer. 3 Tekniska lösningar får inte användas för att kompensera för bristande bemanning, brister i kompetensen eller att verksamheten bedrivs i lokaler som inte är ändamålsenliga. Detta gäller oavsett om den enskilde har samtyckt till åtgärden som sådan eller inte. I många fall utgör dessa tekniska lösningar insatser enligt socialtjänstlagen. Vissa lösningar, som t.ex. grindar, bälten osv. kan dock vara klassade som medicinsktekniska produkter. Särskilda regler om detta finns bl.a. i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:1) om användning av medicintekniska produkter i hälso- och sjukvården. Samtycke Som tidigare nämnts får tekniska lösningar inte användas mot någons vilja. Innan individuella tekniska lösningar används måste verksamheten försöka ta reda på den enskilda personens inställning till den aktuella lösningen. Det är här viktigt att den enskilde får rätt stöd och/eller hjälpmedel som ger förutsättningar för denne att uttrycka sin vilja. Nuvarande lagstiftning ger inte möjlighet för anhöriga, gode män eller andra närstående att lämna samtycke till insatser i form av tekniska lösningar. Ett samtycke kan när som helst återkallas. I de fall någon har svårt att uttrycka sin mening ska hänsyn tas till den enskilda personens reaktion som t.ex. kroppsspråk till de tekniska lösningar som används. Om den enskilde personen med gester eller på annat sätt reagerar negativt till användandet av utrustningen kan ett samtycke inte anses föreligga. Olika typer av samtycke Begreppet samtycke innebär i generell mening accepterande eller godtagande av föreslagna villkor. Att ge vård eller omsorg mot en vuxen persons vilja eller att använda sig av tvångåtgärder kräver stöd i lag. Socialtjänstlagen bygger på frivillighet och ger inte stöd för tvång. Enligt 4 kap. 2 PL får hälso- och sjukvård som huvudregel inte ges innan samtycke inhämtats från patienten. Ett samtycke kan vara uttryckligt. Med ett sådant samtycke avses att man aktivt antingen skriftligen eller muntligen eller genom t.ex. en jakande nick ger sitt samtycke till viss åtgärd. Ett samtycke kan också vara konkludent. Ett sådant samtycke består i att den 3 Vissa undantag finns som t.ex. låsta avdelnings-/enhets- och ytterdörrar samt vissa lösningar i allmänna utrymmen, se längre fram i detta PM.

4(20) enskilde agerar på ett sätt som underförstått visar att han eller hon samtycker, t.ex. genom att underlätta åtgärdens genomförande. En annan typ av samtycke är det s.k. presumerade samtycket. Ett sådant samtycke bygger på att den som ska vidta åtgärden förutsätter att den är förenlig med den enskildes vilja utan att samtycket har kommit till uttryck. Med ett s.k. inre samtycke avses situationer då den enskilde är fullt medveten om vad som planeras och faktiskt samtycker till åtgärden i fråga, men inte på något sätt låter detta samtycke komma till uttryck. Det går i denna situation endast att anta eller presumera att den enskilde samtycker. Ett sådant antagande måste bygga på att den berörde har informerats om den planerade åtgärden och då inte har gett uttryck för någon motvilja mot att den genomförs. Kraven på samtyckets art bör ställas högre om åtgärderna är av särskilt ingripande natur. Exempel på sådana åtgärder är fastspänning i bälte och inlåsning. 4 En annan form av samtycke är det hypotetiska samtycket. Detta beskrivs ibland som en särskild form av presumerat samtycke. Med hypotetiskt samtycke förstås att något samtycke faktiskt inte föreligger från den det gäller, men att han eller hon skulle ha samtyckt till åtgärden om han eller hon hade givits tillfälle att ta ställning i frågan. Socialstyrelsen har konstaterat att det i lagstiftningen inom hälso- och sjukvård och socialtjänst inte klarlagts under vilka omständigheter ett hypotetiskt samtycke får användas. 5 I betänkandet Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstagande till vård, omsorg och forskning (SOU 2015:80) anges att det inte finns några regler innehållande uttryckliga krav på samtycke eller krav gällande hur ett samtycke ska lämnas inom socialtjänstområdet. Utredaren anger att det därför torde finnas ett visst utrymme att använda olika former av s.k. presumerade, och i vissa fall hypotetiska, samtycken men det är oklart i vilka situationer och under vilka förutsättningar. 6 När det gäller hälso- och sjukvård anges i 4 kap. 2 andra stycket PL att patienten kan lämna sitt samtycke skriftligt, muntligen eller genom att på annat sätt visa att han eller hon samtycker till den aktuella åtgärden. Samtycke och personer med demenssjukdom eller demensliknande symptom Personer som har demenssjukdom eller demensliknande symptom har alla en individuell problematik och således skiljer sig deras förmåga att lämna samtycke till olika tekniska lösningar åt. Förmågan kan också variera för den enskilde individen från dag till dag. Detta betyder att verksamheten alltid måste arbeta systematiskt för att göra den enskilde delaktig utifrån dennes förmåga och ständigt överväga om ett samtycke kan anses föreligga. 4 Psykiatrin, tvånget och rättssäkerheten SOU 1984:64 s. 179 se Socialstyrelsens Meddelandeblad 12/2013 Tvångs- och skyddsåtgärder inom vård och omsorg för vuxna 5 Socialstyrelsens Meddelandeblad 12/2013 Tvångs- och skyddsåtgärder inom vård och omsorg för vuxna 6 Stöd och hjälp till vuxna vid ställningstaganden till vård, omsorg och forskning. SOU 2015:80 s 430

5(20) Det är dock inte ovanligt att dessa personer saknar kognitiv förmåga att förstå utformning och funktion av olika typer av tekniska lösningar. Det är inte heller ovanligt att dessa personer saknar förmåga att ge uttryck för sin inställning. Detta medför att det enda samtycke som kan bli aktuellt är ett hypotetiskt samtycke. IVO anser att ett sådant samtycke kan godtas för vissa tekniska lösningar (se mer senare i detta PM). Med utgångspunkt i tidigare nämnda bestämmelser i socialtjänstlagen bör ett hypotetiskt samtycke kunna godtas under följande förutsättningar. - att alternativa åtgärder övervägts men att den tekniska lösningen medför ett mervärde för den enskilde, t.ex. att den enskildes privatliv och självbestämmande stärks, att individanpassningen förbättras och att tryggheten ökar (större rörelsefrihet, ostörd nattsömn eller liknande), - att verksamheten har lämnat individuellt anpassad information 7 om den tekniska lösningen till den enskilde, - att reella försök gjorts av verksamheten att utröna den enskildes inställning till den tekniska lösningen, vilket inkluderar att man givit den enskilde lämpligt stöd och hjälp som ger förutsättningar för denne att uttrycka sin vilja, och - att den enskilde inte på något sätt visar eller uttrycker missnöje med eller motstånd mot med den tekniska lösningen. Dokumentation Ett samtycke bör som regel anses utgöra en faktisk omständighet av betydelse som ska dokumenteras i den enskildes journal enligt 11 kap. 5 SoL. I frågan om medicinsktekniska produkter finns regler om dokumentation i patientdatalagen (2008:355), PDL. Särskilt om betydande intrång i den personliga integriteten, 2 kap. 6 andra stycket RF Vissa tekniska lösningar kan eventuellt omfattas av bestämmelserna i 2 kap. 6 andra stycket RF. I denna bestämmelse anges följande. Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden. 7 Informationen kan behöva utformas på vitt skilda sätt beroende på vilken person det rör sig om och på omständigheterna i den specifika situationen. Den som ger informationen behöver aktivt sätta sig in i personens situation så att informationen kan ges utifrån just dennes förutsättningar och behov. Det kan handla om t.ex. att använda ett enkelt språk, att strukturera informationen och dela upp informationen i mindre punkter som är lättare att förstå, att ge information vid flera tillfällen eller använda alternativa kommunikationssätt, bl.a. bildkommunikation.

6(20) För att bestämmelsen ska vara tillämpbar krävs att det är fråga om ett betydande intrång i den personliga integriteten. Vad som avses med betydande intrång bestäms av flera faktorer. Både kvantitativa och kvalitativa kriterier har betydelse för bedömningen, som t.ex. uppgifternas karaktär och omfattning samt ändamålet med behandlingen av uppgifterna. Bedömningen ska göras utifrån de samhällsvärderingar som råder vid varje angivet tillfälle. Den kan också påverkas av den tekniska utvecklingen och andra förhållanden i vår omvärld. 8 IVO:s bedömning är att en teknisk lösning inte behöver ses som ett betydande intrång i den personliga integriteten om ändamålet med och resultatet av användandet av den tekniska lösningen medför ett mervärde i tillvaron för den enskilde, som t.ex. att den enskildes privatliv och självbestämmande stärks, att individanpassningen förbättras eller att tryggheten ökar. Det kan t.ex. vara fallet om en demenssjuk person, som inte har kognitiv förmåga att förstå vad ett smart golv eller GPS-sändare är, men som vid användandet av en sådan lösning slipper få sin nattsömn störd eller får möjlighet att lättare röra sig fritt i eller omkring det särskilda boendet. Detta mervärde för individen måste vara väl utrett och dokumenterat. Denna bedömning innebär att tekniska lösningar som t.ex. smarta golv, GPS-sändare och liknande under ovanstående förhållanden kan användas efter att någon typ av samtycke, inklusive hypotetiskt samtycke, har klarlagts. I de fall omständigheterna i det enskilda fallet innebär att den tekniska lösningen medför ett betydande intrång i den personliga integriteten måste ställning tas till om åtgärden innebär övervakning eller kartläggning. Avgörande för om en åtgärd ska anses innebära övervakning eller kartläggning är inte dess huvudsakliga syfte utan vilken effekt åtgärden har. 9 Är även detta rekvisit uppfyllt kan den tekniska lösningen endast användas efter ett informerat och uttryckligt samtycke. 10 Undantag vid nödsituationer I vård och omsorg kan det uppstå en akut situation där en anställd vidtar åtgärder som innehåller någon form av våld eller tvång för att avvärja fara för liv och hälsa. Bestämmelserna om nödrätt (24 kap. 4 BrB) innebär att den som handlar i nöd för att avvärja fara för liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse under vissa förutsättningar kan vara fri från ansvar. För att läsa mer om denna nödrätt, se Socialstyrelsens meddelandeblad om tvångs- och skyddsåtgärder inom vård och omsorg för vuxna nr. 12/2103. 8 Prop. 2009/10:80 s. 182 ff. 9 Prop. 2009/2010 s. 250 10 Prop. 2009/10:80 s. 179 Regleringen i nuvarande personuppgiftslagstiftningen bör kunna tjäna som vägledning vid bedömandet av vad som fordras för at en åtgärd ska anses falla utanför grundlagsskyddet redan på grund av att den vidtas med den enskildes samtycke.

7(20) Individuella tekniska lösningar Utrustning som fysiskt begränsar den enskilda personens rörelsefrihet Definition: Rättsläget/bedömning: All utrustning som fysiskt begränsar den enskilda personens möjlighet att röra sig fritt som t.ex. - sänggrindar, - brickbord, - bälten eller liknande. Den enskilda personen ska ha ett individuellt behov av hjälp och stöd som tillgodoses med utrustningen. Den tekniska lösningen ska användas med syfte att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde individen. Denna ska alltså inte användas generellt för alla på boendet/avdelningen/enheten. Den tekniska lösningen får inte användas mot någons vilja. Personer med demenssjukdom eller andra typer av kognitiva funktionsnedsättningar kan ha kommunikationssvårigheter men kan genom sina reaktioner visa hur de upplever en viss åtgärd. Dessa reaktioner får i sådana fall vara vägledande för ställningstagandet om samtycke föreligger eller inte. Om den enskilde exempelvis underlättar genomförandet av åtgärden får ett konkludent samtycke anses föreligga, vilket kan godtas för åtgärden. Det är inte förenligt med portalparagrafen och begreppet god kvalitet i socialtjänstlagen att frihetsberöva en enskild person. Åtgärder av detta slag får inte användas för att kompensera för till exempel bristande bemanning, brister i kompetens eller att verksamheten bedrivs i lokaler som inte är ändamålsenliga. Det gäller oavsett om den enskilde har samtyckt till åtgärden som sådan eller inte. Observera att den tekniska lösningen kan utgöra hälso- och sjukvård (medicinsk teknisk produkt). Även i dessa fall kan lösningen endast användas efter att patienten lämnat samtycke. Samtycket kan lämnas skriftligt, muntligen eller genom att patienten på annat sätt visar att han eller hon samtycker till den aktuella åtgärden.

8(20) Aktiva larm Definition: Alla typer av tekniska lösningar där den enskilda personen aktivt kallar på hjälp. Detta kan ske genom att personen trycker på en knapp på ett - armband, - halsband eller liknande eller använder annan teknisk lösning för att vid behov komma i kontakt med personal, t.ex. en - smartphone, - platta eller liknande. Vissa av dessa lösningar kan kombineras med en teknisk lösning som medger möjlighet till samtal med varandra (förmedla ljud). Rättsläget/bedömning: Den enskilda personen ska ha ett individuellt behov av hjälp och stöd som tillgodoses med den tekniska lösningen. Den ska användas med syfte att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde individen. Den ska alltså inte användas generellt för alla på boendet/avdelningen/enheten Den tekniska lösningen får inte användas mot någons vilja. Alla typer av samtycken från den enskilde kan godtas. En bedömning av om hypotetiskt samtycke föreligger bör sällan uppkomma då den enskilde genom att använda larmet kan anses ha lämnat ett konkludent samtycke.

9(20) Passiva larm Definition: Tekniska lösningar som innebär att en signal går till personal när en rörelse, tryckförändring eller position registreras. Det kan t.ex. vara: - en ljusstråle som bryts när någon rör sig framför den eller en dörr eller fönster öppnas - tryckförändring i säng, matta eller golv - GPS-utrustning Vissa tekniska lösningar medför att larm automatiskt går till personalen. Andra medger att larm endast går till personalen under vissa fastställda förhållanden som t.ex. att den äldre inte lägger sig i sängen igen inom en viss tid eller om den äldre som gått in i badrummet inte kommer ut inom en viss tid. Vissa av dessa lösningar kan kombineras med en teknisk lösning som medger möjlighet till samtal med varandra (förmedla ljud). Rättsläget/bedömning: Den enskilda personen ska ha ett individuellt behov av hjälp och stöd som tillgodoses med den tekniska lösningen. Den ska användas med syfte att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde individen. Den ska alltså inte användas generellt för alla på boendet/avdelningen/enheten. Den tekniska lösningen får inte användas mot någons vilja. Vissa av dessa tekniska lösningar, t.ex. GPS-utrustning och smarta golv skulle kunna omfattas av bestämmelsen i 2 kap. 6 andra stycket RF. IVO anser att så inte är fallet om ändamålet med och användandet av den tekniska lösningen ger den enskilde ett mervärde i tillvaron, t.ex. när den enskildes privatliv och självbestämmande stärks, att individanpassningen förbättras eller att tryggheten ökar. Om man anser att 2 kap. 6 andra stycket RF inte är tillämplig kan alla typer av samtycke från den enskilde godtas. Observera dock nedan avseende hypotetiskt samtycke. Hypotetiskt samtycke kan godtas om - alternativa åtgärder har övervägts men den tekniska lösningen medför ett mervärde för den enskilde,

10(20) - verksamheten har lämnat individuellt anpassad information om den tekniska lösningen till den enskilde, - reella försök har gjorts av verksamheten för att utröna den enskildes inställning till den tekniska lösningen, vilket inkluderar att man givit den enskilde lämpligt stöd och hjälp som ger förutsättningar för denne att uttrycka sin vilja, och - den enskilde inte på något sätt visar eller uttrycker missnöje med eller motstånd mot med den tekniska lösningen. I de fall omständigheterna i det enskilda fallet innebär att den tekniska lösningen medför ett betydande intrång i den personliga integriteten måste ställning tas till om åtgärden innebär övervakning eller kartläggning. Avgörande för om en åtgärd ska anses innebära övervakning eller kartläggning är inte dess huvudsakliga syfte utan vilken effekt åtgärden har. Om så är fallet omfattas den tekniska lösningen av 2 kap. 6 andra stycket RF. I dessa fall kan den tekniska lösningen endast användas efter ett informerat och uttryckligt samtycke. Observera att det är oklart om 2 kap 6 andra stycket RF är tillämplig i privat bedrivna verksamheter. En bedömning får då göras utifrån bestämmelserna i socialtjänstlagen.

11(20) Olika lås på dörren till den enskilda personens bostad Definition: Olika typer av lås kan användas för att låsa den enskilda personens dörr till bostaden. Det kan vara - konventionella lås, dvs. låset öppnas med nyckel, - lås som öppnas med låsbricka e.d., - kodlås som öppnas genom att en sifferkombination slås in på en display, - hotellås dörren är olåst när man öppnar den inifrån bostaden men låst om man försöker öppna den utifrån. Det är vanligt att en kombination av angivna lås används vid särskilda boenden för äldre. Rättsläget/bedömning: Den enskilda personen ska ha ett individuellt behov av hjälp och stöd som tillgodoses med den tekniska lösningen. Den ska användas med syfte att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde individen. Den ska alltså inte användas generellt för alla på boendet/avdelningen/enheten. Det är inte förenligt med portalparagrafen och begreppet god kvalitet i socialtjänstlagen att frihetsberöva eller begränsa en enskild persons rörelsefrihet. Med frihetsberövande avses bland annat fall då någon faktiskt är förhindrad att förflytta sig utanför ett rum eller annat relativt starkt begränsat område. Personen kan till exempel vara förhindrad att lämna vissa lokaler, genom att han eller hon saknar nyckel till dörrarnas låsanordningar eller inte behärskar den kanske i och för sig okomplicerade teknik som krävs för att öppna dörren. Detsamma torde gälla det fall där nyckeln förvaras på en plats som är åtkomlig, men som den enskilde inte informeras om eller förväntas glömma bort. Avgörande är alltså om den enskilde faktiskt är förhindrad att avlägsna sig från området i fråga. 11 Om den enskilde av något skäl inte kan öppna dörren själv måste han eller hon utan dröjsmål få hjälp av personalen med att öppna den eller få annan påkallad hjälp. 11 Se Socialstyrelsens Frågor och svar om tvångs- och skyddsåtgärder i vård och omsorg om vuxna; www.socialstyrelsen.se

12(20) Alla typer av samtycke förutom presumerat eller hypotetiskt samtycke godtas. Detta då lösningen anses vara av särskilt ingripande natur. Om man låser dörren till den enskildas bostad med hans eller hennes samtycke och han eller hon har svårigheter att ta sig ut själv måste det finnas en planering för hur den enskilda ska kunna få hjälp med att ta sig ut dels i normala situationer, dels i en situation som kräver utrymning. Vidare behöver det finnas en planering för hur personal som ska utföra hälso- och sjukvård eller insatser enligt socialtjänstlagen ska kunna komma in. 12 Det är inte förenligt med god kvalitet att den enskilda p.g.a. utformningen av lås låses ute från sin bostad. Detta kan ske t.ex. vid användning av kodlås och hotellås. Verksamheten ska ha en planering för hur detta ska förhindras om tekniken medför en sådan risk. 12 Se Socialstyrelsens Frågor och svar om tvångs- och skyddsåtgärder i vård och omsorg om vuxna; www.socialstyrelsen.se

13(20) Teknisk utrustning som förmedlar ljud från den enskilda personens bostad Definition: Olika tekniska lösningar som medger att ljud förmedlas till personal från den enskildes rum. Lösningen kan vara kombinerad med olika typer av larm (aktiva och passiva). Ljudet kan förmedlas vid förbestämda tillfällen eller vid behov (t.ex. då ett larm indikerat rörelse e.d. i rummet). Rättsläget/bedömning: Den enskilda personen ska ha ett individuellt behov av hjälp och stöd som tillgodoses med den tekniska lösningen. Den ska användas med syfte att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde individen. Den ska alltså inte användas generellt för alla på boendet/avdelningen/enheten. Den tekniska lösningen får inte användas mot någons vilja. Om denna typ av tekniska lösning används för att under långa perioder eller ständigt avlyssna en enskild omfattas lösningen av bestämmelsen i 2 kap. 6 andra stycket RF. Att avlyssna någon på detta sätt är en åtgärd som är av en sådan karaktär att den utgör ett betydande intrång i den personliga integriteten och har en övervakande effekt. Detta innebär att lösningen endast kan användas efter ett informerat och uttryckligt samtycke från den enskilde. Denna typ av teknisk lösning kan dock även användas på många andra sätt. Alla fall behöver inte omfattas av nämnda bestämmelse i RF. Om så är fallet måste avgöras med hänsyn tagen till förhållandena i det enskilda fallet. Ett exempel på när användandet inte bör anses vara ett betydande intrång i den personliga integriteten är när lösningen används för en tvåvägskommunikation mellan personal och den enskilde vid enstaka tillfällen. Ändamålet med användandet av den tekniska lösningen och resultatet av användandet ska vara att ge den enskilde ett mervärde i tillvaron, t.ex. genom att individanpassningen förbättras eller att tryggheten ökar. Om man anser att 2 kap. 6 andra stycket RF inte är tillämplig kan alla typer av samtycke från den enskilde godtas. Observera dock nedan avseende hypotetiskt samtycke.

14(20) Hypotetiskt samtycke kan godtas om - alternativa åtgärder har övervägts men att den tekniska lösningen medför ett mervärde för den enskilde, - verksamheten har lämnat individuellt anpassad information om den tekniska lösningen till den enskilde, - reella försök har gjorts av verksamheten för att utröna den enskildes inställning till den tekniska lösningen, vilket inkluderar att man givit den enskilde lämpligt stöd och hjälp som ger förutsättningar för denne att uttrycka sin vilja, och - den enskilde inte på något sätt visar eller uttrycker missnöje med eller motstånd mot med den tekniska lösningen. Observera att det är oklart om 2 kap 6 andra stycket RF är tillämplig i privat bedrivna verksamheter. En bedömning får då göras utifrån bestämmelserna i socialtjänstlagen.

15(20) Teknisk utrustning som förmedlar bild från den enskilda personens bostad Definition: Olika tekniska lösningar som medger att bild förmedlas till personal från den enskildas rum. Det kan vara fasta eller mobila kameror som t.ex. en Giraff 13. Bilden kan förmedlas vid förbestämda tillfällen eller vid behov (t.ex. då ett larm indikerat rörelse e.d. i rummet). Rättsläget/bedömning: Den enskilda personen ska ha ett individuellt behov av hjälp och stöd som tillgodoses med den tekniska lösningen. Den ska användas med syfte att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde individen. Denna ska alltså inte användas generellt för alla på boendet/avdelningen/enheten. Förutom tidigare nämnd lagstiftning är kameraövervakningslagen (2013:450) tillämplig. Tillsynsmyndighet är Datainspektionen (DI). Särskilda boenden för äldre anses vara en plats dit allmänheten inte har tillträde. Tillstånd behövs då inte för att bedriva kameraövervakning men den som bedriver övervakningen måste tillse att det finns rättsligt stöd för kameraövervakning enligt 22 eller 23 i kameraövervakningslagen. Man måste också uppfylla reglerna i 24 om tillvägagångssätt och dokumentation. I de fall de grundläggande förutsättningarna om att den tekniska lösningen ska tillgodose ett individuellt behov hos den enskilde med syfte att skydda, stödja, hjälpa eller aktivera den enskilde individen är uppfyllda och den enskilde samtyckt till kameraövervakning är denna tillåten. Observera att samtycket måste vara informerat och uttryckligt. Det finns möjlighet att under vissa förutsättningar använda kameraövervakning utan ett sådant samtycke. Om dessa förutsättningar föreligger kan dock inte avgöras av IVO utan av DI. 13 En robot med möjlighet till tvåvägskommunikation med bild kan beskrivas som Skype på hjul.

16(20) I de fall IVO finner att kameraövervakning används men att oklarheter föreligger avseende den enskildes samtycke till användandet bör detta konstateras i beslutet och detta sedan skickas till DI för kännedom. Följande text kan användas. IVO kan konstatera att kamera används i verksamheten utan att det står klart att den enskilde lämnat ett informerat och uttryckligt samtycke till detta. Fråga om detta är förenligt med gällande bestämmelser på området faller utanför IVO:s tillsynsområde. Kopia på detta beslut kommer därför att skickas till ansvarig tillsynsmyndighet, Datainspektionen, för kännedom.

17(20) Tekniska lösningar i allmänna utrymmen Olika typer av lås på enhets/avdelnings- och ytterdörr, hissar samt grindar vid trappor eller liknande Definition: Olika typer av lås kan användas för att låsa dörrar till enheter/avdelningar, hissar och ytterdörren till det särskilda boendet, t.ex. - konventionella lås, dvs. låset öppnas med nyckel, - lås som öppnas med låsbricka e.d., - kodlås som öppnas genom att en sifferkombination slås in på en display. Även grindar används för att begränsa åtkomst till t.ex. trappor. Rättsläge/bedömning: Ytterdörren till en särskild boendeform kan vara låst, så som det är brukligt i de flesta människors hem. Detsamma gäller dörrar till avdelningar och enheter. Låset måste vara konstruerat så att den enskilde själv kan låsa upp. Det är inte förenligt med portalparagrafen och begreppet god kvalitet i socialtjänstlagen att frihetsberöva eller begränsa en enskild persons rörelsefrihet. Att använda alltför komplicerade lås som förhindrar den enskilde att öppna dörren är att betrakta som inlåsning. Detta gäller oavsett vilken typ av lås eller annan anordning som används. Om den enskilde av något skäl inte kan öppna dörren själv måste han eller hon utan dröjsmål kunna få hjälp av personalen med att öppna den eller få annan påkallad hjälp. Om ytterdörren är låst måste det finnas en planering för hur en utrymning vid till exempel en brand eller annan liknande fara ska genomföras. 14 14 Se Socialstyrelsens Frågor och svar om tvångs- och skyddsåtgärder i vård och omsorg om vuxna; www.socialstyrelsen.se

18(20) Fördröjning av och/eller larm vid öppning av enhets-/avdelnings- eller ytterdörr, hissar samt grindar vid trappor eller liknande Definition: Rättsläget/bedömning: Dörrar och grindar kan vara försedda med tekniska lösningar som medför att de öppnas efter fördröjning Det är inte förenligt med portalparagrafen och begreppet god kvalitet i socialtjänstlagen att frihetsberöva eller begränsa en enskild persons rörelsefrihet. För låsning av enhets- /avdelnings- och ytterdörrar samt hissar och grindar vid trappor eller liknande se föregående rubrik Den äldre får alltså inte begränsas av lås eller andra anordningar. Däremot kan dörren/grinden ha ett lås som det tar en viss tid att öppna. 15 Om den enskilde av något skäl inte kan öppna dörren/grinden själv måste han eller hon utan dröjsmål kunna få hjälp av personalen med att öppna den eller få annan påkallad hjälp. 15 Se Socialstyrelsens Frågor och svar om tvångs- och skyddsåtgärder i vård och omsorg om vuxna; www.socialstyrelsen.se

19(20) Teknisk utrustning som förmedlar rörelser i allmänna utrymmen Definition: Teknisk utrustning som registrerar och förmedlar rörelser i korridorer, kök eller andra allmänna utrymmen till personal. Här avses tekniska lösningar som tillämpas på alla som rör sig på det särskilda boendet. Det kan vara fråga om t.ex. rörelsesensorer i golv, tak eller larm som indikerar när någon lämnar enheten/avdelning/boendet m.m. Nedanstående ställningstagande gäller inte kameror. Rättsläget/bedömning: IVO bedömer att denna typ av teknisk lösning inte utgör ett betydande intrång i den personliga integriteten i de fall den inte riktar sig mot en enskild individ. 2 kap. 6 andra stycket RF är således inte tillämpligt. Syftet med lösningen ska vara att tillgodose tryggheten och säkerheten för de som bor på avdelningen/enheten och får inte vara att övervaka eller kartlägga enskilda individer. Anpassad information om den tekniska lösningen ska lämnas till alla som bor på avdelningen/enheten.

20(20) Teknisk utrustning som förmedlar bild från allmänna utrymmen Definition: Olika tekniska lösningar som medger att bild förmedlas till personal från allmänna utrymmen på det särskilda boendet. Det kan vara fasta eller mobila kameror som t.ex. en Giraff. Bilden kan förmedlas vid förbestämda tillfällen eller vid behov (t.ex. då ett larm indikerat rörelse e.d.). Rättsläget/bedömning: Förutom tidigare nämnd lagstiftning är kameraövervakningslagen (2013:450) tillämplig. Tillsynsmyndighet är Datainspektionen (DI). Särskilda boenden för äldre anses vara en plats dit allmänheten inte har tillträde. Tillstånd behövs då inte för att bedriva kameraövervakning men den som bedriver övervakningen måste tillse att det finns rättsligt stöd för kameraövervakning enligt 22 eller 23 i kameraövervakningslagen. Man måste också uppfylla reglerna i 24 om tillvägagångssätt och dokumentation. Kameraövervakning i dessa fall kräver som huvudregel ett informerat och uttrycklig samtycke från de som övervakas. Detta torde omfatta såväl de enskilda som personal. Det finns också möjlighet att under vissa förutsättningar använda kameraövervakning utan samtycke. Om användandet av kamera är tillåten avgörs dock inte av IVO utan av DI. I de fall kameraövervakning används på detta sätt bör detta konstateras i beslutet och detta sedan skickas till DI för kännedom. Följande text kan användas. IVO kan konstatera att kamera används i verksamheten. Fråga om detta är förenligt med gällande bestämmelser på området faller utanför IVO:s tillsynsområde. Kopia på detta beslut kommer därför att skickas till ansvarig tillsynsmyndighet, Datainspektionen, för kännedom.