Blues- och jazzstilar Blues Jazz
Nutida populärmusik - Blues, Jazz, Rock och Pop Att med ord beskriva en viss typ av musik är lika svårt som att beskriva en färg. Musik måste upplevas och det kan man bara göra genom att själv spela och/eller lyssna. Både blues, jazz och rock bygger till stor del på gehörsspel. Dessutom är improvisation en viktig del i samtliga tre musikstilar. >Gehörsspel att spela utan noter med hjälp av ett musikaliskt lyssnande, gehör. Blues Efter det amerikanska inbördeskriget (1861-65) avskaffades slaveriet i USA. Men detta förändrade inte nämnvärt förhållandena för den svarta befolkningen som till största delen bodde i den amerikanska södern. I slutet av 1800-talet levde de fortfarande i misär. Det var ont om arbete och de jobb som fanns var ofta uselt betalda. Rasdiskrimineringen var utbredd och de svarta var i stort sett lika rättslösa som före kriget. Det var vid den här tiden, i området kring Mississippideltat, som bluesen uppstod. I kyrkan kunde de svarta uttrycka sin tro på en bättre tillvaro och ett "liv efter detta" genom andliga sånger, s.k. negro spirituals (t.ex. "Nobody knows"). Att sjunga blues blev ett sätt att ge uttryck för de mer jordnära problemen som t.ex. olycklig kärlek och fattigdom. Att ha "the blues" betyder att vara nedstämd. > Improvisation att spela på stundens ingivelse, helt fritt eller baserat på olika tonförråd (skalor) eller ackord. Bluesens form Den tidiga bluesen kallas country blues eller delta blues. Den framfördes vanligtvis av en sångare som ackompanjerade sig själv på akustisk gitarr. Bluesens form var i början relativt fri men standardiserades så småningom till tolv takters verser med fast ackordföljd, den klassiska bluestolvan (här i C-dur). Ex 1 (den mest grundläggande) Ex 2 C C C C C C C C F F C C F F C C G G C C G F C G En bluesvers eller ett blueschorus består ofta av två sångfraser där den första frasen upprepas en gång. Efter varje sångfras finns utrymme för ett instrumentalt svar, fill-in. Detta är ett arv från de svartas arbetssånger där en försångare fick svar från de övriga arbetarna, s.k. call and response., > Race records skivor med svarta musiker som såldes till en svart publik i USA på 1920- och 1930-talen. >Chorus annat ord för refräng eller omkväde. l en "bluestolva" saknas refräng. Versen utgör omkvädet.
Bluesformen har också legat till grund för en stor del av jazz- och rockmusiken. Melodiskt bygger blusen på den mollpentatoniska skalan. En av de främsta countrybluesmusikerna var Robert Johnson (1911-38). Under åren 1936-37 spelade han in ett 20-tal av sina låtar, bl.a. "Ramblin' on my mind" och "Crossroadsblues". Många sentida blues-och rockmusiker har influerats av honom, bl.a. Jimi Hendrix, Eric Clapton och Johnny Winter. På 30-talet spreds countrybluesen till de större städerna och blev city blues och så småningom rhythm and blues (r&b). Man började nu spela i grupp. Bluesbanden kunde bestå av en sångare/sångerska, munspel, elgitarr(er), bas, trummor och eventuellt blås (saxofon, trumpet). Instrumentala solon över flera chorus blev vanligare. Bland kända blues- eller rhythm and bluesmusiker från 40- och i 50-talen kan nämnas MuddyWaters (Chicago), B.B. King (Memphis) och John Lee Hooker (Detroit). Dessa musiker har, liksom Robert Johnson, haft stort inflytande på dagens rockmusik. Jazz New Orleansjazz/Dixieland Den tidiga jazzen växte fram i början av 1900-talet bland svarta musiker i området kring New Orleans. Musiken hade influenser från blues, negro spirituals, ragtime och marschmusik. Den byggde på ensemblespel med gemensam improvisation utan några egentliga soloinsatser. Jazzorkestrarna bestod ofta av en blåssektion med trumpet, trombon och klarinett och en kompsektion med piano, kontrabas eller bastuba, banjo och trummor. Trumpeten hade vanligtvis melodin medan trombonen och klarinetten spelade improviserade stämmor.
Som exempel på tidiga New Orleansmusiker kan nämnas bl.a. Boddy Bolden (trumpet) och Jelly Roll Morton (piano). Två kända melodier från den här tiden är "When the saints" och "Tiger rag". Chicagojazz På 20-talet spred sig musikstilen till de större städerna. Chicago, som var dåtidens nöjescentrum i USA, blev jazzens nya "huvudstad". Stilmässigt var musiken i stort sett den samma som tidigare men det blev vanligt med solistinsatser. Den förste stora solisten var trumpetaren Louis Armstrong (1900-71) eller Satchmo som han kallades. Han ingick i King Olivers Creole Jazz Band men bildade senare egna band som Hot five och Hot seven. Louis Armstrong räknas som en av jazzens mest betydelsefulla musiker. Av alla hans inspelningar från den här tiden är "West end blues" en av de mest berömda. Swing Under slutet av 20-talet slog jazzen igenom över hela USA. Orkestrarna växte och blev storband. Man började spela jazz på de finare danspalatsen som t.ex. Cotton CIub i New York och musiken fick namnet swing. Det var under 30-talet som storbanden fick den klassiska sättningen med 4-5 trumpeter, 3-4 tromboner, 4-5 saxofoner och en kompsektion med piano, gitarr, kontrabas och trummor. Blåssektionerna spelade ofta riff (korta rytmiska melodifigurer). Kompet övergick från New Orleansjazzens lite struttiga komp med växelbas och två-taktskänsla till att spela "luftigare" med jämna betoningar på alla fyra taktslagen. Med så många musiker i samma orkester krävdes att någon arrangerade och ledde musiken. En av de mest framstående storbandsledarna var kompositören och arrangören Duke Ellington (1899-1974). Han skrev flera av de mest älskade storbandslåtarna som t.ex. "In a sentimental mood", "Mood indigo", "Don't get a round much any more" och "It don't mean a thing". Andra kända storbandsledare var Fletcher Hendersson, Count Basie, Benny Goodman och Glenn Miller. Även om jazzmusikerna till största delen var män så fanns det också flera berömda sångerskor som t.ex. Billie Holiday och Ella Fitzgerald. > Arrangera bearbeta en komposition så att den passar för en bestämd uppsättning instrument och/eller röster. Bebop Ett nytt steg i jazzens utveckling kom i början av 40-talet med bebop-musiken. Till skillnad från den ofta dansvänliga swingen blev den nya stilen mer en musik att lyssna till. Den växte framför allt fram vid jam-sessions på jazzklubbarna i New York. Där kunde musikerna träffas, vid sidan av sina ordinarie arbeten i storbanden, för att spela tillsammans för sitt eget nöjes skull. Några av dessa musiker var trumpetaren Dizzy Gillespie (1917-93), altsaxofonisten Charlie Parker (1920-55) och pianisten Thelonius Monk (1920-82). De blev bebopens centralfigurer.
Musikaliskt sett var bebopen både harmoniskt och melodiskt mer avancerad än swingen. Instrumentaltekniken utvecklades och blev mer virtuos. Många av de nya bebop-låtarna tillkom genom att man lånade ackordföljden från någon känd låt och lade till fler ackord med modernare färgningar. Ackorden till Honeysuckle Rose "Donna Lee" (Charlie Parker) och "Dexterity" (Dexter Gordon) är andra exempel på bebop-låtar som tillkommit på detta sätt. En typisk bebopkvintett kunde bestå av trumpet, saxofon, piano, kontrabas och trummor. Basisten spelade walking bass (vandrande basgång) och trummisen flyttade över det tidigare drivet i baskaggen till ride-cymbalen. Pianisten (eller gitarristen) lämnade de jämna fjärdedelarna och övergick till friare rytmer som i det här exemplet. Den vanligaste formen var unisont tema (trumpet, saxofon) - solopartier (ofta för varje instrument) - unisont tema. Cool och Hardbop Den musiker som kanske kom att få det största inflytandet på jazzens utveckling under 50- och 60-talet var trumpetaren Miles Davis (1926-1991). Han hade tidigare spelat i Charlie Parkers band men i slutet på 40-talet bildade han egna grupper. En av dessa grupper var ett niomannaband som brukar kallas "tubabandet" på grund av sin lite udda uppsättning med en bastuba och ett valthorn. I samarbete med arrangörerna Gil Evans och John Lewis spelade bandet in några låtar som kom att räknas som coolmusikens genombrott. Man kan man säga att cool var en mer städad variant av bebop. Centrum för denna stil blev den amerikanska västkusten i Los Angelesområdet. Stilen kallas därför ibland west coast jazz. Förutom Miles Davis räknas Gerry Mulligan (barytonsax) och Stan Getz (tenorsax) som några av coolmusikens främsta företrädare. Med bl.a. Antonio Carlos Jobim och Stan Getz kom latinamerikanska rytmer som t.ex. bossa nova, att blandas in i jazzen.
Under senare delen av 50-talet utvecklades bebopen på östkusten och blev hardbop med musiker som Sonny Rollins (tenorsax) och Clifford Brown (trumpet). Modal jazz och Freeform Miles Davis blev, tillsammans med bl.a. tenorsaxofonisten John Coltrane (1926-1967), stilbildare för den modala jazzen på 60-talet. Som en motpol till bebopens täta ackordväxlingar började man spela långa solon över några få ackord där improvisationen utgick från skalor istället för ackord. Låtarna blev längre, 20 minuter eller mer var inte ovanligt. Intresset för afrikansk och orientalisk musik gjorde att man började experimentera med nya skalor och udda taktarter som 5/4 och 7/8. Miles Davis skiva "Kind of blue" (1962) är ett bra exempel på modal jazz och räknas som en milstolpe i jazzhistorien. > Modal improvisation improvisation där man använder ett annat tonförråd än den vanliga dur- eller mollskalan. En annan ny stilriktning var free jazz eller free form där man helt gick ifrån form, ackord och melodi. Musiken skapades vid speltillfället utan förutbestämda mönster. Ornette Coleman var en av företrädarna för denna stil. Även John Coltrane närmade sig mer och mer den fria jazzen. Fusion Det var framför allt Miles Davis som hittade nya vägar för jazzen på 70-talet. Genom att ta influenser från rockmusiken lade han grunden för fusion eller jazzrock. På hans två skivor "In a silent way" (1969) och "Bitches brew" (1970) medverkade flera av de musiker som kom att påverka jazzens fortsatta utveckling, bl.a. Herbie Hancock (klaviatur), Chick Corea (klaviatur) och John McLaughlin (gitarr). Andra musiker som har haft stort inflytande på jazzens utveckling under senare delen av 1900-talet är Keith Jarrett (piano), Wynton Marsalis (trumpet), Pat Metheny (gitarr) och Michael Brecker (saxofon). Även om jazzen hela tiden förändras och förnyas så lever fortfarande de äldre stilriktningarna kvar.
Ackord: Flera (minst två) olika toner som klingar tillsammans. Dur = 4+3 Moll = 3+4 Tonernas namn: # b n = Höjd ton, ett halvt tonsteg upp. Man lägger till ändelsen - iss = Sänkt ton, ett halvt tonsteg ner. Man lägger till ändelsen - ess = Återställer tonen till den vanliga. De vita pianotangenternas namn: C D E F G A B C D E Strängarnas namn på: Gitarr: E A D G B E Bas: E A D G 6 5 4 3 2 1 4 3 2 1
Ämnets syfte och roll i utbildningen Musiken är djupt förankrad i människan och genomsyrar i rika och varierande former alla kulturer. Musik förenar och engagerar tanke och känsla på ett direkt och omedelbart sätt. Musik påverkar individen samtidigt på flera olika medvetandenivåer och utgör ett viktigt redskap för lärande, rekreation, bearbetning av medvetna och omedvetna intryck samt för gestaltning och förmedling av idéer och tankar. Utbildningen i musikämnet syftar till att ge varje elev lust och möjlighet att utveckla sin musikalitet och få uppleva att kunskaper i musik bottnar i, frigör och förstärker den egna identiteten både socialt, kognitivt och emotionellt. I dagens internationella ungdomskultur förenas musik och text, ofta i kombination med bild, till nya uttrycksformer som speglar och påverkar den växande individens livssyn. I musikämnet sätts denna musikerfarenhet in i ett nytt och bredare sammanhang. Detta ger fördjupad kompetens att analysera och värdera musikupplevelser, se ämnesövergripande samband och kulturella skillnader samt att själv bli aktiv i ämnet genom eget musicerande och skapande. Musik är en del av kulturarvet. Musikämnet främjar en musikalisk allmänbildning och lägger en grund för delaktighet i skolans och samhällets kulturliv. Utbildningen syftar även till att ge ett historiskt perspektiv på musik och låta eleverna uppleva och förstå att musik är ett socialt och allmänkulturellt redskap som används på olika nivåer, alltifrån vardagligt bruksmusicerande till konstnärlig utövning. Musik är också ett gränsöverskridande språk som främjar förståelse och tolerans samt underlättar integration och samverkan i skola och samhälle. Mål att sträva mot Skolan skall i sin undervisning i musik sträva efter att eleven utvecklar kunskaper på instrument och i sång som en grund för musicerande enskilt och i grupp och för fortsatt självständig vidareutveckling i musik, utvecklar tillit till den egna sångförmågan och blir medveten om dess utvecklingsmöjligheter och sociala betydelse, utvecklar förmåga att själv skapa musik för att kommunicera tankar och idéer, utvecklar förmåga till medvetet lyssnande som en väg till musikupplevelse och fördjupad kunskap, använder sina musikkunskaper i gemensamt musicerande och därigenom utvecklar ansvar och samarbetsförmåga, blir förtrogen med musikens form, struktur, skriftspråk och uttrycksmedel samt dess funktioner och villkor i olika miljöer, kulturer och epoker, utvecklar sitt musicerande och lyssnande till att omfatta musik inom olika epoker och genrer, sin förmåga att kritiskt granska och värdera musik samt sin förståelse och respekt för andra människors musikpreferenser, blir förtrogen med musikens beröringspunkter med andra kunskapsområden och utvecklar förmåga att kombinera musik med andra gestaltningsformer som bild, text, drama, dans och rörelse, utvecklar sin förmåga att använda IT som ett stöd både för lärande och musicerande samt som redskap för skapande i olika former. Ämnets karaktär och uppbyggnad Vokalt och instrumentalt musicerande utgör ämnets kärna. Såväl det enskilda som det gemensamma musicerandet bygger upp kunskaper inom grundläggande begrepp som melodi, metrik och harmonik samt om sambanden mellan dessa. Lärandet i ämnet innebär att dessa begrepp tillämpas i musicerande och musikskapande. Koncentrerat lyssnande, regelbundet återkommande övning samt utveckling av hörförståelse är viktiga medel för den personliga kunskapsutvecklingen och musikupplevelsen. Musicerande och musikskapande i grupp är ämnets centrala samarbetsform där organisation, ledning och bedömning övas. Där utvecklas även kreativitet och förmåga att se och förstå samband mellan detalj och helhet. Individuell kunskap utvecklas på detta sätt i interaktion med
andra till nya ämnesspecifika kvaliteter och blir till fungerande delar av gemensamt musicerande. I såväl musicerande som skapande ges också successivt utrymme för utvecklingen av en mer personlig och estetisk medvetenhet hos eleverna. Det metriskt och tonalt korrekta skall, liksom i lyrik, kunna vika för ett friare, mer personligt uttryckssätt. Musiken har betydelse för personlighetsutveckling och lärande. Beröringspunkterna mellan musik och andra ämnen kan ge eleven möjlighet att välja sin egen personliga väg till musikkunskap. Musikämnet kan tjäna som konkret utgångspunkt och stöd för lärande i andra ämnen och för uppnående av skolans övergripande mål. Som stöd för elevens utveckling till självständig förståelse, kunskap och färdighet i ämnet ligger språkämnena nära till hands. Musik och språk bygger på ljudkommunikation och har många beståndsdelar gemensamma. Musik har också nära släktskap med matematik genom att många av ämnets begrepp är matematiskt definierade, alltifrån taktart och rytm till tonart och ackord. Utvecklingen av IT erbjuder nya möjligheter till lärande, kommunikation, musicerande och skapande och har förändrat ämnets förutsättningar. Det innebär att även elever utan färdighet på instrument självständigt kan arbeta med musik, såväl genom eget komponerande som för att lära sig olika delar av ämnet. Musikens gränsöverskridande karaktär kan ge eleverna möjligheter att samverka i gemensamt musicerande oberoende av etnisk och kulturell bakgrund och gör ämnet till ett socialt viktigt instrument i skolan. Även i detta avseende ger IT förändrade förutsättningar för samarbete och global musikkommunikation över nätverk. Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det femte skolåret Eleven skall kunna delta i unison sång och enkla former av melodi-, rytm- och ackordspel samt föra samtal kring musicerandet, individuellt och tillsammans med andra kunna skapa musik i elementära former, förstå och använda begrepp som melodi, ackord, puls, rytm och taktart i olika uttrycks- och gestaltningsformer, vara medveten om och kunna reflektera kring musikens funktioner och varierande uttryck i dagens och gångna tiders samhällen. Mål som eleverna skall ha uppnått i slutet av det nionde skolåret Eleven skall kunna använda sin röst i unison och flerstämmig sång, kunna delta i gruppmusicerande med melodi-, rytm- och ackordspel samt kunna reflektera över och bedöma utförandet, kunna använda musik, text och andra uttrycksformer i skapande och improvisation för att gestalta tankar och idéer, kunna tillämpa centrala ämnesbegrepp i eget musicerande, musikskapande och musiklyssnande, ha kunskaper om musikens uttrycksformer, funktioner och traditioner i olika kulturer samt kunna reflektera kring dessa utifrån musiken i dagens svenska samhälle, vara medveten om olika ljud- och musikmiljöers påverkan på människan och vikten av hörselvård. Bedömning i ämnet musik Bedömningens inriktning Elevens musikkunskaper utvecklas i växelverkan mellan aktivt musicerande och skapande och kontinuerlig tillämpning av ämnets grundläggande begrepp inom dessa aktiviteter. Bedömningen avser därför dels denna kunskap som helhet och dels de olika aspekterna av den.
I musicerande bedöms både den enskilda prestationen och elevens förmåga till samspel och interaktion med andra i musicerandet. Bedömning av elevens skapande i ämnet avser förmågan att använda sig av musik som personligt uttrycksmedel individuellt och tillsammans med andra. Vidare skall elevens förmåga att analysera, värdera och ta ansvar för eget musicerande och skapande ligga till grund för bedömningen. Kriterier för betyget Väl godkänt Eleven deltar i sång och spel på melodi-, rytm- och ackordinstrument i olika former av gruppmusicerande. Eleven tar ansvar i gruppmusicerande och skapande genom att i enkla former planera och genomföra musikaliska aktiviteter. Eleven utvecklar egna idéer och prövar dessa i musikaliska former och uttrycksätt, förstår och använder sig av grundläggande begrepp och musikaliska symboler vid sång och spel och är förtrogen med en personlig repertoar. Eleven uppfattar väsentliga drag och sammanhang i musikens utveckling genom tiderna. Kriterier för betyget Mycket väl godkänt Eleven utför sång eller spel på något instrument på en nivå som fungerar både i grupp och som soloinslag. Eleven använder musik som ett personligt uttrycksmedel i eget skapande och gör estetiska överväganden. Eleven exemplifierar musikens olika uttryck och funktioner ur ett historiskt och globalt perspektiv och relaterar dessa till varandra. Skolverket 2007-10-12 Åk 7 Mål i musik, Tunaskolan Sjunga unisont och i enkla stämmor Musikteknik kunna koppla upp mickar, gitarrer och basar samt veta hur man hanterar volymen Gruppspel Grundläggande musikteori tonnamn, notvärden, musiksymboler m.m. Blues- och jazzhistoria Åk 8 Sjunga unisont och i stämmor Gruppspel med ev. soloinslag Göra en egen låt Åk 9 Sjunga unisont och i stämmor Gruppspel med ev. soloinslag Pop- och rockhistoria