Viktig satsning på design Designhögskolan i Umeå. Foto: Johan Gunséus Våren 1993 examinerades den första årskullen från Designhögskolan i Umeå, en fyraårig utbildning med fokus på industridesign. Redan när de lämnade skolan hade Johan Gustavsson, Tord Berggren och Stina Sjöström ett par mindre uppdrag och trion bestämde sig för att starta ett bolag tillsammans. Struktur Design AB var alltså ett nybakat företag med unga personer som brann för sin verksamhet industridesign i Norrland. Ambitionsnivån och arbetsglädjen var snarlik ett annat Umeå-företags med stora planer. Deras vägar skulle korsas ganska snart. Jag tror det var via en illustratör på en reklambyrå som vi fick tipset att Konftel sökte designhjälp, säger Tord. Jag åkte till Thulehuset och träffade Hasse och Gunnar som mycket riktigt var väldigt intresserade av vad industridesign kunde betyda för deras produkt. Eftersom detta var Konftels första stora utvecklingsprojekt var den uttalade visionen att allt skulle finnas nära för att på ett smidigt sätt kunna samordna pusslet. Teknikutvecklingen fanns i Umeå och Sundsvall; verktygsmakaren fanns i Bjurholm (Roland Eriksson, Rekab), liksom Bjurholms Industriplast; montering och elektronik fanns i Lövånger (Leab); designbyrån i Umeå, för det blev Struktur Design som fick uppdraget. 52
Männen bakom Konftels klassiska design: Tord Berggren och Johan Gustavsson. Foto: Johan Gunséus Det var jag och Tord som jobbade med Konftel-projektet. Med tiden blev det ett betydelsefullt uppdrag för oss, säger Johan. I dag är deras företag välkänt i branschen, finns i betydligt större lokaler och har åtta anställda. Viktiga krav från Konftel var att apparaten skulle passa in både på ett skrivbord och på ett konferensbord plus att den skulle vara snygg och försvara sin plats i rummet. Det faktum att Johan och Tord hade arbetat som inredare hos arkitekten Ted Preutz blev en fördel när de skulle ta fram en modern form. De var vana att tänka kontor, skrivbord och smidighet. Från början hade vi inte riktigt klart för oss hur mycket som skulle rymmas på insidan eftersom den tekniska utvecklingen pågick parallellt hos Konftel. Litet foot-print, tre högtalare och en mikrofon det var i stort sett kravspecifikationen, berättar Johan. Formlösningen kom en helg när han hade tagit med sig jobbet hem. Jag tog lite dentalvax som jag värmde och hällde i en sån där rund liten plåtform för vattenfärger. Resultatet såg ut som en liten puck. Jag skar bort tre sidor och började dra skåror i biten som blev kvar för att få till en mjukare form. Det tog tid innan jag fick till det, men på måndag hade jag med mig en liten vaxbit, två centimeter i diameter, och frågade Tord vad han tyckte. Det såg bra ut, så vi gick till Designhögskolan och bad att få hyra deras verkstad. Där fanns en bandputs som gick att ställa om i ena änden så att vi fick till den där vinkeln som var avgörande för att slipa fram en större trämodell som såg verklighetstrogen ut, berättar Tord. Parallellt med detta pågick alltså den mjukvarutekniska utvecklingen, framför allt hos Stig Stuns i Sundsvall. Det var så att säga två separata spår och när gänget på Struktur Design i Umeå slutligen fick se en dummy av kretskortet som teknikerna jobbade med blev det en smärre chock. Det var omöjligt att få in det. En stor fyrkantig plastbit i den runda modellen men till slut kläcktes idén att dela kretskortet och bygga det i två våningar plus att hörnen skulle skäras bort. Tillsammans med teknikerna på Konftel kom vi fram till en gyllene medelväg storleksmässigt och byggde på höjden. Att Konftel valde den lösningen var ett modigt beslut, för så krångliga kretskort blev förstås mycket dyrare att tillverka. Men de prioriterade 53
Många idéer lämnade aldrig skiss- eller modellstadiet. Här en fjärrkontroll till konferenstelefonen samt en modell som börjar närma sig det slutgiltiga utseendet på Konftel 100. Skiss: Stina Sjöström, Struktur Design Foto: Martin Gunséus 54
Den nya modellen började så smått uppmärksammas på den internationella marknaden. Här en annons från Saudi Arabien 1995. utseende och användarvänlighet. De tog merkostnaden vilket var framsynt, säger Johan. Gunnar Ekström minns den här tiden med glädje. Idéerna och kreativiteten flödade, synpunkter bollades samtidigt som han och Hasse blev involverade på ett mer aktivt sätt. Det var spännande och intressant, men vi hade också pressen på oss. Vi samspelade med Sveriges och Norges telefonijättar och hade stöd från stora investeringsfonder. Vi jobbade hårt för att leva upp till förväntningarna. De ville naturligtvis ha valuta för sin insats och vi kämpade verkligen för att skapa något bra, säger Gunnar. Någon gång i början av 1994 ville han stämma av mot Telias säljavdelning. Det var därifrån önskemålen om en mindre modell hade kommit och bröderna Ekström behövde input från dem som hade direktkontakt med slutkunderna. Det fanns dock ett litet pedagogiskt problem. John-Erik, Stig Stuns och teknikergänget jobbade på sitt håll och hade temporärt skruvat in sina grejer i en ganska stor låda kompletterad med externa högtalare. Det var ju snabba ryck och ont om tid. Johan och Tord hade på sitt håll tagit fram en skalenlig modell av sin design som vi på Konftel var förtjusta i, men vi hade inte kommit dithän att den gemensamma lösningen var klar. Hur vi skulle få ihop tekniken i det lilla skalet. Hans, Gunnar och John-Erik tog med sig prylarna och åkte ned till Stockholm. Betyget blev klart godkänt från Telia, men det dök upp en praktisk fundering. Vi satt där, en samling kostymklädda herrar plus vår chefstekniker John-Erik i en mer avspänd mundering, då en av Telia-cheferna slog ut med händerna och pekade på teknikprylarna som stod bredvid Struktur Designs lilla skapelse: Men hur ska ni rymma allt det här i den där lilla grejen? John-Erik var ensam tekniker i rummet, så han tyckte väl inte det var lönt att gå in på några längre förklaringar. Lugnt och stillsamt konstaterade han bara: Vi kladd ihop e nalta! (Vi trycker ihop det lite.) Gunnar skrattar gott åt minnet och jämför med utförsåkargeniet Ingemar Stenmark när han på 70-talet ombads förklara hur han gjorde när han lyckades åka mycket snabbare än alla andra i världseliten: He lönsch int förklar för en som int begrip. (Det är inte lönt att förklara för en som inte förstår.) 56
Efter det positiva mötet i Stockholm blev det klartecken att köra vidare med designen. Det var verkligen ett rally, säger Johan på Struktur Design. Jag har en notering att vi frågade Stig Stuns om storleken på kortet 8:e november -93 och redan 18:e mars -94 var alla designlösningar klara. Då skulle nämligen broschyrbilden fotograferas, så vi hade tagit fram en skalenlig modell som fotografen kunde använda och när bilden var tagen fanns det ingen återvändo. Konftels tekniker John-Erik Eriksson ler åt minnena från tiden när han och kollegerna kämpade för att klämma in all nödvändig teknik i den oväntat lilla burken som Struktur Design hade skapat. Det var ju ganska nytt för oss, så det krävdes en del tankemöda för att få ihop det. Men samtidigt var det bara ytterligare en utmaning som drev oss framåt. Med åren har det här blivit en styrka för oss på Konftel, att vi kan samarbeta över gränserna och ta till oss av varandras kunskap och erfarenhet både internt och externt. Det blir aldrig bråk så att allt havererar, bara mindre skärmytslingar på vägen som vi klarar av att hantera så det blir konstruktivt. Johans och Tords lösningar har varit viktiga för oss och formen blev ju med tiden något av ett varumärke för Konftel, säger John-Erik i dag. 57