Innehåll 3 5 7 9 11 13 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 Förord Rört Anders Skager Kollberg Garris Brollan & Geta Dolten Pillen Översiktsbild kyrkogården Gelbgjutar n Spå-Anna Kalle Tôss Dr. Alvinzi Sill-Gôttfrid Kalle Sprätten Källor Karta 1

Förord Broschyren du håller i din hand är tillägnad Karlstads original som numer ligger begravda på Norra Kyrkogården. Dessa profiler lyste upp Karlstads gator runt 1900-talets början, och med sina originella personligheter tillhör de Karlstads historia. De kan fortfarande ge oss ett leende på läpparna och ska med hjälp av den här broschyren bli uppmärksammade och ihågkomna på nytt. 3

Rört * 1887-1935 Rört, eller Robert Olsson som han egentligen hette, är ett av Karlstads mest kända original, och man kommer ihåg honom för hans vaggande gång. Med händerna i byxfickorna och mössan neddragen i sitt orakade ansikte vandrande han fram på vägarna. Som ung åkte Rört ett antal gånger till Amerika för att jobba och hälsa på den broder som flyttat dit. Men han återvände dock alltid till Karlstad. Rört trivdes bäst vandrande på vägarna utan arbete och utsåg sig själv till luffarnas konung. 4

Han gjorde aldrig någon ont och var ofta välkommen i stadens olika hem för en liten måltid eller en kopp kaffe. Vid 50 års ålder fick Rört lunginflammation, något som inte var särskilt överraskande med tanke på att han ständigt vaggade omkring med bart bröst under skjortan, oavsett vilken årstid det än var. Gravplats 61 5

Anders Skager Kollberg * 1859-1941 Anders Skager Kollberg föddes utanför Karlstad och hann under sitt liv vara med om mycket. Bland annat fick han uppleva hur stadens invånare levde tillsammans med grisar och kor, den fruktansvärda branden i Karlstad och även en brand i Hudiksvall. Så han hade mycket att berätta för sin omgivning, Anders Skager. 6 Gravplats 110

Namnet Skager fick Anders Skager Kollberg från den tiden han var soldat och kom från Skagen på Hammarön, där han tjänstgjorde. Efter sin militära insats vid kungabröllopet 1881 var han ständigt kungatrogen. Soldat var också det yrke som Skager tyckte bäst om av alla dem han testat, men han tvingades sluta på grund av en blodpropp i benet. 7

Garris * 1928-1988 Wilhelm Herman von Garreltz, som senare kom att kalllas Garris, var född i Sunnemo och flyttade till Karlstad när han var 25 år. Garris ansågs ha svaga förutsättningar i samhället, både kroppsliga och intellektuella eftersom han hade en höggradig plattfothet och ett C i kristendom. Han lyckades trots detta bli Karlstads första stadsbud och när klumpfotheten blev ett hinder i de branta backarna fick han hjälp av skolpojkarna, som blev hans vänner. Garris var känd bland stadens invånare för sin hälsningsfras: Wilhelm Herman von Garreltz, stadsbud nr 1 i Karlstad, önskas det något? Då Karlstads gator blev mer och mer trafikerade av bilar blev det till slut väldigt riskfullt för Garris att cykla på vägarna med sin kärra. År 1928 råkade Garris ut för sin första olycka. Sex år senare, då Garris var 70 år gammal blev han överkörd av en bil på Kanalbron i Haga. Han avled senare på lasarettet av skadorna. 8

Gravplats 252 9

Brollan och Geta * 1880-1954 * 1877-1943 10 Bror Valfrid Brollan Andersson och hans bror Karl August Geta Andersson var två fiskare som levde ett enkelt liv i centrala Karlstad. De byggde en liten stuga av pianolådor, där de bodde året om. Gravplats 248 Gravplats 244

Trots att bröderna levde under mycket knappa förhållanden kunde de ändå överleva på sitt fiskeri. De sålde nio lådor fisk om dagen i saluhallen, vilket räckte till att överleva. Dock gick de mesta slantarna till öl, något som både Brollan och Geta var mycket förtjusta i. En av många saker som gjorde fiskarbröderna till riktiga orginal var att de hade en gris till husdjur, och även denna lärde sig dricka öl på flaska. En annan sak som utmärkte dessa två original var att de aldrig bråkade med folk i omgivningen och ingen hade någonsin något ont utav bröderna. 11

Dolten * 1874-1952 Dolten föddes som Karl Johan Lindqvist i Kristinehamn men flyttade till Karlstad vid 51 års ålder. Man kände igen Dolten på stadens gator med hjälp av hans mössa med öronlappar, den långa skinnrocken och oftast en liten mjölkflaska i handen. Dessutom hörde man honom väl eftersom han skällde och golade på allt och alla, var han än kom. Ett av Doltens påhitt var att dagligen skriva brev. Vad han skrev breven på spelade inte så stor roll då det kunde vara både smörpapper, wellpapp, toalettpapper och dylikt. Han postade breven, oftast utan kuvert och alltid utan frimärken och efteråt stod han och skällde på postlådan innan han gav sig iväg igen. Människor i Doltens omgivning blev ofta utsatta för utskällningar och påhopp av denna säregna man, men de tog det oftast med ro. 12 Gravplats 188

13

Pillen * 1905 Villhelm Svensson, även kallad Pillen, hamnade på fattighuset Klaraborg när han var 28 år gammal. Där fick han forsla mat på dragkärra till Stagnellska på Herrhagen. Tillsammans med denna trehjuling med lödda där fram blev han ett med Karlstads trafik i sin slitna kostym som förmodligen varit svart när den var ny. 14

På Pillens händer satt det alltid ett par lovikavantar, oavsett årstid och temperatur. Man ska också ha hört honom på långa vägar längs Karlstads gator. Hans sång var minst sagt högljudd. Dock kunde det bli lite slitsamt att sjunga, när han trampade på, då hans kondition inte var den bästa. Snus och saliv gjorde att man ofta kunde avläsa siffran elva på hans haka, något som var igenkännande för honom. Pillen hade ett stort sinne för humor och svarade alltid bilarnas tutande med ringklockan på styret. Gravplats 239 15

16

17

Gelbgjutar n * 1866-1939 Vid tretton års ålder blev Richard Nilsson lärling i sin fars verkstad. Det var här han fick sitt första smeknamn, Bjälla, som kom efter de dombjällor han lärde sig att tillverka. Sitt andra smeknamn, Gelbgjutar n fick han från det yrke han faktiskt jobbade med. Jobbet som gelbgjutare innebar att man gjorde nästintill konstnärliga arbeten i finmetall. Gelbjutar n fick göra mycket jobb åt högt uppsatta människor, något som var värdefullt för hans karriär. 18 Gravplats 12

Men ville man att jobbet skulle göras snabbt och effektivt behövde herr Nilsson en sup. Mest känd var han för; Ja tänk va tiá går, som han brukade försvara sig med, när någon frågade efter det arbete han skulle ha utfört för längesedan men som ännu inte var klart. 19

Det var mycket prat om den kvinna som kallades Spå-Anna. Hennes egentliga namn var Anna Matilda Johansson och hon kunde spå det allra mesta rätt. Hemligheten bakom hennes förmåga att spå, lär ha varit att ständigt hålla sig uppdaterad om omgivningen. Sittningarna skedde i det gavelrum där gumman bodde tillsammans med sin svarta katt. Hon tog endast emot en person i taget och man lovades ofta lycka och välgång i livet. Gästerna fick vänta i gårdens brygghus och sitta, det fick man göra på tvättbaljor, vem man än var. Enligt Spå-Anna dög det åt alla. 20 Gravplats 127

Spå - Anna * 1853-1939 Vid 82 års ålder kunde Spå-Anna inte längre se och kunde därför inte tyda sina kort. I stället bad hon personalen på ålderdomshemmet hon vårdades på, att berätta för henne vad korten visade. 21

Kalle Tôss * 1866-1945 Kalle Tôss föddes som Karl Andersson och var en ganska korpulent man och gick för det mesta runt i en gammal skjorta, brun kavaj och tygbyxor. Kepsen på huvudet och en käpp var en självklarhet för Kalle Tôss. Han brukade springa ärenden och hugga ved åt fint folk för att få en munsbit mat i belöning. Han kunde även få en begagnad skjorta ibland, då han hade en viss förkärlek till dessa. Han hälsade ofta på grannfrun, Eriksdal på Kroppkärr, där han ofta fick mat och trevligt sällskap. Det kunde hända att han, efter ett besök hos henne, satte sig utanför hennes dörr när han inte ville gå hem till sin ensamhet. Kalle Tôss hade sinne för humor, vilket de som bodde på Klaraborg samtidigt som honom fick uppleva. Han berättade så fräcka historier att andra boende klagade över detta för personalen. Men Kalle Tôss, han brydde sig inte mycket om det. 22 Gravplats 354

23

Dr. Alvinzi * 1855-1930 En bild som många Karlstadbor känner igen, är en äldre vithårig man som kommer gående över Västra bron med rocken på armen. Bilden föreställer Dr. Alvinzi på väg till Stadshotellet för att äta sin dagliga middag. Dr. Alvinzi föddes den 8 juni 1855 och hans fullständiga namn var Johan Sannfrid Alvinzi. Alvinzi var en högt uppsatt läkare men hade sitt speciella sätt när det gällde att bedöma om patienten verkligen var i behov av vård eller inte. 24

Doktorn stack ut ansiktet genom dörren mot väntrummet för att se om det satt någon i väntrummet, om så var fallet tog han på sig rocken och hatten för att gå en sväng. Satt patienten kvar när doktorn kom tillbaka fick hon stiga på. Denna egensinnade man kunde även få för sig att då och då göra en undersökning av en patient mitt på bron om det så passade. Gravplats 69 25

Sill-Gôttfrid *1892 1972 Som fiskhandlare blev Gottfrid Eriksson, en känd profil i staden och gick under namnet Sill-Gôttfrid. När han kom cyklande längs Karlstads innergator med en vällingklocka förstod alla att Sill-Gôttfrid med feskecykeln var på språng. 26

Han var populär att handla av och han stod alltid i en speciell korsning och sålde sin fisk. Han tjänade ihop stora slantar på fisken. Han var, som man sa förr, gla i fruntimmer och ville gärna dela ut kramar och bjuda till dans. Dock drog sig de flesta tillbaka när silldoften kom smygande. Det var bara de som orkade hålla andan nog länge som fick prutförmånen på hans sill. På äldre dagar blev han religiös och predikade hellre än att sälja sill och strömming, vilket innebar mindre pengar i tidigare välfyllda penningpungen. Gravplats 77 27

28

Kalle Sprätten * 1936 Kalle Sprätten föddes som Karl Elofsson och började som 17 åring jobba på KMW:s plåteri. Där jobbade han länge och fick vänner för livet. Kalle Sprätten var en mycket stilig, men lat man. På grund av sin plattfothet gick han inte många steg i onödan. Ibland gömde han sitt stiliga ansikte bakom ett vildvuxet skägg och fick då ett nästan skrämmande utseende. Kalle Sprätten var dock allt annat än skrämmande, då han var både snäll och mycket begåvad. Han var en riktig levnadskonstnär och levde för dagen. Kalle Sprätten spelade även, mer än gärna, schack och läste bra litteratur. Gravplats 296 29

30

31

Källor Arkivcentrum Värmland Original i Värlmland av Mats Ronge Karlstads original av Morgan Larsson Text, foto och grafisk formgivning: Malinda Bengtson Beatrice Fernlöf Matilda Nilsson Sofia Smidvik 32

H L A M N Ni alla sorgfria och bekymmerslösa gamla kufar. Som blev ett med stadskärnan, fjärran från jäkt eller brådska och som ej alltid kanske var så välklädda och propra, men som hade utstrålning och optimism. I G 127 H 69 I 248 J 77 K 61 L 354 M 188 E F G K B C D J Karlstads Original Morgan Larsson A 12 B 239 C 252 D 244 E 296 F 110