Vår hjälp når barn i nöd

1 2016 Vår hjälp når barn i nöd Barnpsykiater Janna Rantala svarar Från timeout till raseriutbrott Nytt hopp för föräldralösa Manisha

Från timeout till raseriutbrott Relationen mellan förälder och barn handlar inte om att den ena uppfostrar och den andra blir uppfostrad, konstaterar barnpsykiater, par- och familjeterapeut Janna Rantala. Den omdiskuterade timeouten Televisionen och webben är fulla av tips för barnuppfostran. Många har hört talas om det som på finska kallas jäähypenkki, en så kallad timeout. Janna förhåller sig kritisk till användningen av den. Begreppet används om olika saker. Om man avser en situation där föräldern håller barnet i famnen för att lugna det så är det naturligtvis okej. Ofta menar man ändå en situation där föräldern säger Nej till ett olydigt barn och förvisar det till exempelvis en stol för en viss tid. Det här är inte okej, för bara ordet Nej lär inte barnet något, om man inte samtidigt säger till barnet hur det borde bete sig och vad som förväntas av det. Man får inte heller förvisa små barn, som 2-3-åringar. De är för unga för att kunna lugna sig ensamma. Ibland kan det också vara skadligt för äldre barn; skammen kan göra ett snällt barn förkrossat. Det är ofta en upprörd vuxen som beslutar om timeouten, och då kunde den vuxna också själv sätta sig på stolen för att lugna sig. Stöd genom sympati Vem av oss har inte bevittnat en situation där en förälder blir irriterad på sitt barn? Vi är alla i klistret med barnen ibland. Det är förödmjukande för en förälder när utomstående bevittnar ett gräl mellan förälder och barn. Då hjälper inte kritik, det behövs sympati. En närstående som har bevittnat grälet kan först fråga föräldern om det är okej att ta upp saken. Om det är okej kan man fråga Får jag säga hur jag såg saken? eller Vad tänkte du om situationen?. Jag hade det själv tufft när vårt första barn var tre år och vi fick tvillingar. Jag är tacksam över att barnens faroch morföräldrar kunde låta bli att kritisera mig trots att jag ibland blev irriterad på barnen när jag var trött. I stället för att kritisera mig berättade de om de svåra situationer som de själva hade upplevt under småbarnstiden. Raseriutbrott Att gå till affären kan ge småbarnsföräldrar gråa hår. Vid godis- eller leksakshyllan kan barnet få ett raseriutbrott, skrika och sparka. Man skäms, men det hjälper inte att skälla på barnet. Hur man ska handskas med utbrotten vid godishyllan beror på barnets ålder. Ett litet barn kan man helt enkelt ta i famnen, och om man inte klarar av folks blickar kan man gå ut ur affären en stund. Till ett större barn, som en fyraåring, kan man redan säga: Jag ser att du är besviken. Man får vara ledsen men man får inte skrika så där i butiken. Det är inte klokt att skälla på barnet. Föräldern måste bara försöka stå ut med den pinsamma situationen. Också föräldern utvecklas Man tänker ofta att fostran handlar om att forma barnet. Relationen mellan förälder och barn är en ömsesidig utveckling. Föräldern är inte längre samma människa som före barnen. Ett barn tvingar den vuxna att växa och mogna. Barn behöver ledning, undervisning, råd, en hand att hålla på vägen, läror för livet. Relationen mellan förälder och barn handlar inte om att den ena uppfostrar och den andra blir uppfostrad. Man ska inte köra över barn eller bara utdela befallningar. Om andra hela tiden befaller får barn det svårt att senare i livet själva veta vad de borde göra. Genom att hela tiden befalla gör föräldern sina barn en björntjänst. Konsten att ifrågasätta Enligt Janna behöver man inte läsa eller följa handböcker i barnuppfostran. Jag tror inte att det finns allomfattande svar. Handboksförfattarna känner inte dig och ditt barn. De kan inte veta om råden passar just er relation. Det lönar sig för föräldrar att fundera på hurdan man själv är, och varifrån ens egna känslor och åsikter kommer. Varför är det så viktigt för mig att barnet äter upp allt på sin tallrik? Kan jag själv vara flexibel eller tänka om? Också föräldrar får ha fel och visa sina svaga sidor. Föräldrar som till varje pris försöker hålla fast vid en konstlad auktoritet signalerar att de inte klarar av sina egna tillkortakommanden. Barn behöver inte heller vara perfekta. Barn gör bort sig, kan inte, behöver hjälp, jagar upp sig; sådana är vi människor. Alla föräldrar blir ibland irriterade på sina barn. Man kan och ska säga förlåt till barnet. Man kan också helt ärligt säga: Nu betedde jag mig dumt och orättvist, för jag var stressad på grund av mitt jobb. Vi skulle alla kunna främja barnens bästa i vår vardag. Det gör vi genom sättet som vi bemöter barnen på och ger dem utrymme i våra liv. Vi kan ta det lugnt när ett barn stiger på bussen före oss men inte genast hittar sitt resekort. Vi kan vara uppriktigt intresserade och lyssna till barn. Det fostrar oss. 2

BILD: JUNNU LUSA Janna Rantala Janna är barnpsykiater, par- och familjeterapeut samt mamma till tre barn. Finlands familjeterapiförening utsåg henne till Årets familjeterapeut 2015. Janna har mottagning i Rädda Barnens terapiutrymmen i Kottby, Helsingfors. 3

Rädda Barnen hjälper Manisha (till höger). BILD: MARIKA SALONEN/RÄDDA BARNEN Nytt hopp i Manishas liv Indiska Manisha blev föräldralös när hon var fem år. Rädda Barnen hjälper henne att få nytt hopp i sitt liv. Manisha är tretton år och går i sjunde klass. Hon har två syskon: lillebror är åtta år, storasyster är sjutton. Lillebror går i skolan, men systern blev barnarbetare redan i unga år. När syskonen blev föräldralösa flyttade de in hos sin moster och morbror. En ensam vardag 4 Manisha vaknar klockan sex och kokar te åt sin familj. Efter skolan hjälper hon sin moster med städning och matlagning. Hon hämtar vatten från brunnnen och tar hand om sina yngre kusiner. Ibland måste hon bli hemma från skolan för att sköta hushållssysslor. Manisha pratar bara sällan med sin morbror och moster. Ibland slår de Manisha, ifall hon vågar vara av annan åsikt än de. Föräldrarnas död och den dåliga behandlingen har lämnat sina spår i flickan; hon är osäker, tillbakadragen och tyst särskilt tillsammans med morbrodern och mostern. Manisha upplever sig vara helt ensam. Risken är också stor att hon tvingas bli barnarbetare som sin syster. Ljusning i sikte Till Manishas lycka hjälper Rädda Barnen föräldralösa barn i flickans hemby Sansapur. Manisha valdes nyss till vårt hjälpprogram, där Rädda Barnen med stöd av givarna främjar föräldralösa barns hälsa och välmående samt förbättrar behandlingen av dem. Vi har grundat en fond, ur vilken man betalar fattiga familjers kostnader för hälsovård. Vi hjälper också fattiga familjer att ansöka om socialskydd för att barnen ska få äta sig mätta, gå i skolan och slippa barnarbete. Med vårt stöd fick Manisha hjälp att bearbeta sina känslor och svåra erfarenheter. Vi utbildar också barns försörjare för att de ska lära sig hur man ger barn ett tryggt, sunt och lyckligt liv. I våra workshopar fick Manishas morbror och moster veta att man inte får slå barn eller på andra sätt behandla dem illa. De får även information om riskerna med barnarbete och skolgångens betydelse. Vårt mål är att Manisha får gå ut skolan och känna sig som en del av familjen. Vi gör allt vi kan för att hon ska få kärlek, trygghet och hopp i sitt liv.

VI LINDRAR BARNS NÖD HJÄLP TILL NÖDSTÄLLDA BARN MED GIVARNAS STÖD BILD: KYLE DEGRAW/RÄDDA BARNEN Tvååriga Seid på bilden sitter i sin mammas famn och äter energirik nötpasta. Med vår hjälp återhämtar han sig från allvarlig undernäring. Fenomenet El Niño har orsakat den värsta torkan på årtionden på olika håll i Afrika. Torkan i östra Afrika har lett till matkris i Etiopien och Somalia, och i till exempel Etiopien är nästan sex miljoner barn i akut behov av mathjälp. Rädda Barnen hjälper barn och familjer bland annat genom att dela ut mat, mediciner och rent vatten. Inget barn ska lämnas efter. Vi gav barnen löften, och vi har hållit dem, trots att Finlands regering skar ner utvecklingshjälpen år 2016 med över 40 %. Tack vare givarna och andra finansiärer kan Rädda Barnen fortsätta sitt arbete med att hjälpa barn år 2016, som lovat. Kampanjen Inget barn ska lämnas efter fortsätter världsomspännande, och nu för vi kampanj för de glömda barnen. Under de följande tre åren kommer världens Rädda Barnen-organisationer att samarbeta för att säkerställa att 15 miljoner av de mest diskriminerade barnen i världen ska omfattas av hälsovård och god undervisning. Vårt mål är också att få slut på våld som riktar sig mot barn. Rädda Barnen hjälper flyktingkrisens barn i både deras hemländer samt till exempel Grekland, Italien och Finland. Längs flyktvägen delar vi ut bland annat mat, skor och babykläder till nödställda barn. På bilden delar Rädda Barnens medarbetare ut mat till barn i flyktinglägret i Grekland. I Finland hjälper vi barn att återhämta sig från trauman orsakade av krig och flykt. Vi har bland annat inrättat utrymmen för barn i mottagningscentralerna. Där får barn hjälp att återhämta sig under ledning av våra utbildade frivilligmedarbetare. Vi söker också fosterfamiljer åt barn som kommit ensamma till Finland. BILD: GABRIELE FRANÇOIS CASINI/RÄDDA BARNEN Stöd barnen www.raddabarnen.fi/donera Insamlingskonto Nordea FI64 1017 3000 2107 27 Skriv som meddelande målet för din gåva, till exempel Flyktingkrisen, Torkan i östra Afrika eller Inget barn ska lämnas efter. 5

2015 VÅR HJÄLP NÅDDE BARNEN 1468 341 921 222 barn hade en stödfamilj barn i feriehem barn fick stöd av en stödperson barn i familjevård EXEMPEL I FINLAND 40 barn hade en sportfadder 462 716 124 barn fick läromedelsstöd barn fick stöd till hobbyverksamhet elever fick mentorstöd EXEMPEL UTE I VÄRLDEN 205 400 barnarbetare fick hjälp och skydd i Västafrika, där vi verkar tillsammans med rörelsen för Afrikas barnarbetare. 1 786 barn fick undervisning och 2 150 familjer fick rent vatten i flyktinglägren i Kurdistans autonoma region i Irak. 447 barn fick hjälp i sina levnadsförhållanden i 12 barnhem och en internatskola i ryska Karelen. 941 barn med funktionsnedsättning fick börja i förskola eller skola i Adama, Addis Abeba, Ankober och Halaba i Etiopien. 12 000 skolelever och 4 000 vårdcentralspatienter fick rent vatten i de jordbävningsdrabbade regionerna Dolakha och Sindhupalchowk i Nepal. 250 barnarbetare i Dungapur i Indien kunde sluta arbeta och börja i skola. TILLSAMMANS RÄDDAR VI BARN 1 Vatten och mat för en dag till ett undernärt barn 8 Kläder och täcke till ett nyfött barn i Syrien 10 Skolbänk och stol till en lågstadieelev i Etiopien 900 En egen stödfamilj för ett barn i Finland 1 500 Alla läroböcker till en gymnasieelev i Finland 12 Skoluniform och skor till ett barn i Nepal 28 En lärobok till en gymnasieelev i Finland 30 En dag i stödfamilj för ett barn i Finland 11 500 Reparation av en vårdcentral i Syrien 21 600 Läromedel till 18 000 skolelever i Kenya 6

FRAMÅT I LIVET MED GIVARNAS STÖD LAURA FICK LÄROMEDELSSTÖD, HÄR ÄR HENNES BERÄTTELSE Jag växte upp som äldsta barn till en arbetslös, ensamförsörjande mamma i Gårdsbacka, Helsingfors. Redan tidigt förstod jag att det inte fanns pengar till något extra. Jag vet att min mamma älskade oss flickor mer än någonting annat. När jag bad mamma om något såg hon ledsen ut. Jag såg i hennes ansikte hur ont det gjorde när hon inte kunde uppfylla min önskan. Därför slutade jag tidigt be om saker. Mamma köpte aldrig något nytt till sig själv. Hon gick på loppmarknad när hon hade tid. Hon satte alltid sina egna behov i andra hand. Vi hade det mycket knapert. För många är en värktablett när man har huvudvärk en självklarhet. För oss var ett paket Burana en investering. Det fanns helt enkelt inte pengar. Vi huttrade i brödköer och fick mathjälp av Frälsningsarmén, som också betalade någon räkning ibland. Men det var först när jag började i skolan som jag verkligen blev medveten om vår fattigdom. Det kändes som om alla andra barn hade två arbetande föräldrar. Jag trodde att de barnen var rika, även om de knappast var det. Andra barn blev glada när de blev bjudna på födelsedagskalas. Själv blev jag rädd. Hur skulle jag be om pengar till en present? Ofta lät jag bli att hemma berätta om kalasen, för jag ville inte göra mamma ledsen. När jag var elva år tittade jag på tv-serien Ally McBeal, som handlar om livet på en advokatbyrå i Boston. Jag var såld. Jag ville vara som seriens huvudperson. Jag bestämde mig för att bli jurist när jag blev stor. Trots att andra mestadels log åt min dröm insåg jag att jag kunde uppnå den om jag arbetade hårt och var duktig i skolan. Min kära morfar lovade hjälpa mig. Han lovade ge mig tio mark för varje tia jag fick i proven. Det blev gott om tior. Mitt medeltal på grundskolans avgångsbetyg var 9,8. När jag kom in i gymnasiet var jag både överlycklig och rysligt ledsen. För vilka pengar skulle jag köpa skolböcker? Gymnasieböcker är dyra, mycket dyrare än ett paket Burana. Läromedelsstödet som jag beviljades av Rädda Barnen räddade mitt liv och min dröm. Jag kunde faktiskt inleda mina studier i gymnasiet. Jag var lycklig. Jag hade inte som mina studiekamrater råd med Sverigekryssningar och cafébesök på eftermiddagarna, men jag fick studera och försöka uppnå min dröm. Jag avslutade gymnasiestudierna med utmärkta betyg och fortsatte arbeta för min dröm. När jag sökte in för att studera juridik i Helsingfors universitet insåg jag att min ställning åter en gång var olikvärdig jämfört med andra ungdomar. Jag hade inte råd med den dyra preparandkursen, och inte heller med att läsa på heltid. Jag var tvungen att jobba för att försörja mig. Jag läste under all min fritid, men det räckte inte till den första, den andra och inte heller den tredje gången. Men jag vägrade att ge upp. Först när jag sökte in den fjärde gången hade jag äntligen råd att hålla en månad ledigt för att läsa. Jag brast i gråt när jag fick veta att jag var godkänd. Nu skulle jag ändå bli jurist. Den första jag ringde till var morfar. Det var honom jag först ville dela glädjenyheten med. Några tårar trillade nog nerför också hans kinder. Laura Varjokari, Rättsnotarie Omslagsbild: Den sexåriga flickan på bilden tvingades fly undan den väpnade konflikten i Irak. Nu bor familjen i ett flyktingläger, vars verksamhet stöds av Rädda Barnen. Bild: CJ Clarke /Rädda Barnen 1 2016 Publikationen Framtiden nu, som utkommer två gånger per år, skildrar Rädda Barnen rf:s arbete i Finland och ute i världen. Pelastakaa Lapset Rädda Barnen Forsbyvägen 38, PB 95, 00601 Helsingfors Tfn 010 843 500, info@raddabarnen.fi Tryckt på PeFC-certifierat miljövänligt papper. Texter: Sanna Karvonen Rädda Barnen 2016. ISSN 1799-1838. Rädda Barnen är Finlands utrikesministeriets partnerskapsorganisation. Framtiden nu stöds med biståndspengar från utrikesministeriet. Insamlingstillstånd: Polisstyrelsen POL-2015-7368 INSAMLINGSKONTON: Nordea FI64 1017 3000 2107 27 OP FI16 5724 1120 0386 92 7

TILLSAMMANS MOT EN BÄTTRE VÄRLD FÖR BARN Du kan hjälpa barn här hemma och ute i världen på många sätt. Varje gåva har stor betydelse. Faddrarna och månadsgivarna ger barn en bättre framtid Som Rädda Barnens fadder eller månadsgivare hjälper du barn att börja skolan och samhällen att skydda sina barn. Tack vare att stödet är regelbundet kan vi hjälpa barn snabbt och under lång tid. www.raddabarnen.fi/fadder www.raddabarnen.fi/manadsgivare eller telefon 010 843 5078 Din bemärkelsedag kan förändra livet för ett barn Jubilaren kan önska att gratulanterna uppvaktar genom donationer till Rädda Barnens katastroffond, som verkar för barnens väl. www.raddabarnen.fi/bemarkelsedag eller telefon 010 843 5117 Testamenten skapar en bättre värld för barn Rädda Barnen är en inhemsk barnskyddsorganisation med långa traditioner och ett pålitligt alternativ då du vill testamentera dina tillgångar till ett gott ändamål. www.raddabarnen.fi/testamente eller telefon 010 843 5215 Korten i Önskebutiken uppfyller barns önskningar och drömmar Genom att ge en ideell gåva kan du bringa glädje till fester och hjälp till behövande barn. Önskebutikens kort berättar för jubilaren hur din gåva uppfyller barns önskningar. www.raddabarnen.fi/toivekauppa eller telefon 010 843 5013 Insamlingstillstånd: Polisstyrelsen POL-2015-7368. I kraft 1.1.2016-31.12.2017 i hela FInland förutom Åland.