Studie- och övningsmaterial Till föreläsningen Jag var barn i Gulag samtal med Julian Better

Studie- och övningsmaterial Till föreläsningen Jag var barn i Gulag samtal med Julian Better Julian Better, 1946, ett år efter befrielsen I N N E H Å L L S FÖRTECKNING Del 1 Gulag-lägrens historia och syfte Del 2 Övningar för diskussion, reflektion och fördjupning Sidorna 1-11 Sidorna 12-14 Texter och bilder har till stor del hämtats ur GULAG: SOVIET PRISON CAMPS AND THEIR LEGACY av David Hosford, Pamela Kachurin och Thomas Lamont, vid National Resource Center for Russian, East European and Central Asian Studies, Harvard University. Den engelska förlagan (på 64 sidor) finns tillgänglig på: gulaghistory.org/nps/teacherresources/ Materialet återges här i översättning, med tillstånd, och får användas av lärare och elever i samband med föreläsningen Jag var barn i Gulag samtal med Julian Better. Tillägg har markerats (Red. anm.). Berättelser från Gulag-lägren: Resurser för fördjupning: Julian Better, Jag var barn i Gulag, Stockholm, 2013. Orlando Figes, De som viskade: Terror och tystnad i Stalins Sovjet, Lund, 2009. Jan-Åke Lindahl, I Stalins våld : Fånge 794 berättar, Lund 2012. Karl Schlögel, Terror och dröm: Moskva 1937, Stockholm, 2011. Alexander Solsjenitsyn, En dag i Ivan Denisovitjs liv, Stockholm, 2008. Anne Applebaum, Gulag: De sovjetiska lägrens historia, Stockholm, 2004. Jerzy Gliksman, Låt västerlandet veta, Stockholm, 1948. Material för klassrummet: Brott mot mänskligheten under kommunistiska regimer: www.levandehistoria.se/kommunistiskaregimer Från dröm till terror. Film och övningar kan laddas ner från hemsidan: www.levandehistoria.se thegulag.org Webbsida med interaktiv tidslinje och virtuell rundtur i lägermiljön. På engelska. Se även barnigulag.se

1 GULAG : DE SOVJETISKA LÄGRENS HISTORIA GULAG Läger i Sovjetunionen De flesta länder har fängelsesystem där de som dömts för brott avtjänar sina straff. Medborgare i dessa länder menar att människor som begår brott bör bestraffas genom att separeras från det övriga samhället och förlora en del av sin frihet. GULAG det fånglägersystem som uppstod i Sovjetunionen efter 1929 användes främst för att få kontroll över hela befolkningen, inte för att bestraffa brottsliga handlingar. Inspärrningen av miljontals oskyldiga människor i Gulag-lägren anses med rätta som en av de värsta och mest chockerande händelserna under 1900-talet. DEFINITION AV GULAG: Statliga lägerförvaltningen DISKUSSION OM ANTAL En rapport från 1990 i Moskovskie Novosti* (Moskva Nytt) uppgav att mellan 1931 och 1953 greps 3 778 234 personer för kontrarevolutionär verksamhet och statliga brott. Av dessa sköts 786 098.* Ny forskning tyder på att mellan 1929 och 1953 passerade 18 miljoner människor genom lägren och ytterligare 6 miljoner landsförvisades. * Källa: Moskovskie Novosti (Moskva Nytt), 4 mars, 1990.

2 TIDSLINJE 1600-1900-talen: Brigader med tvångsarbete i Sibirien Augusti 1918: Vladimir Lenin beordrar att "kulaker" (rika bönder), präster, och andra "icke pålitliga" ska "låsas in i ett koncentrationsläger utanför staden" September 1918: Den röda terrorn initieras av Lenin: Markägare, industrimän, köpmän, präster och antisovjetiska officerare grips och fängslas för att sättas i koncentrationsläger December 1919: 21 registrerade koncentrationsläger December 1920: 107 registrerade koncentrationsläger 1923: Solovetsky kloster i nordvästra Ryssland överlämnas till OGPU (föregångare till NKVD och KGB) för att användas som fångläger November 1925: Beslut att det är ekonomiskt nödvändigt att systematiskt använda straffarbete, samt för storskaliga byggprojekt 1929: Beslut att skapa ett lägersystem som stöd för att kunna omvandla Sovjetunionen till ett industriland 1930-1933: Två miljoner "kulaker" förvisas till Sibirien, Kazakstan och andra avlägsna regioner 1930: 179 000 människor i fångläger 1931: 212 000 människor i fångläger 1932-1933: Läger inrättas för konstruktionen av Vitahavskanalen som ska förbinda Vita havet med inre vattenvägar 1934: Lägren breder ut sig långt in i östra Sibirien och Kazakstan 1934: 510 307 människor i fångläger 1937-1938: Den stora terrorn (även kallad Den stora utrensningen): var tjugonde person i Sovjetunionen arresteras 1938: 1 888 571 människor i fångläger (Dessutom avrättades ett stort antal människor) Berija efterträder Jezjov 1939: Läger i nästan alla regioner, i varje tidzon i Sovjetunionen 1 672 992 människor i fångläger July 1941-1944: Massamnesti: 975 000 fångar friges till Röda armén under en treårsperiod 1945: 1 460 677 människor i fångläger 1950: Antalet fångar når sin topp: 2 525 146 människor i fångläger 5 mars 1953: Stalin dör 2 468 524 människor i fångläger Det totala antalet tvångsarbetare i Sovjetunionen 1929-1953 uppgick till 28 700 000 Se föregående sida samt Anne Applebaum, GULAG: De sovjetiska lägrens historia, Stockholm, 2004, s. 594. (Red. anm.) 27 mars 1953: Amnesti för fångar som dömts till mindre än fem år i läger, gravida kvinnor, kvinnor med barn, alla barn under 18 år En miljon fångar friges December 1953: Berija avrättas 1954: Många restriktioner upphör för fångarna i Gulaglägren: nu kan man ta emot brev och köpa kläder 1956: Chrusjtjov erkänner i ett hemligt tal Stalins och hans medarbetares "överdrifter" 1950-talet: Arresteringar av oliktänkande fortsätter, vissa sätts i läger, några på mentalsjukhus 1986: Gorbatjov benådar alla politiska fångar och fängelser stängs för gott 1995: Ett museum öppnar vid f.d. Gulag-lägret Perm-36

3 Miljontals oskyldiga människor fängslades och tvingades till mellan 5 och 20 år hårt arbete i Gulaglägen. Fångarna arbetade utomhus och i gruvor, i otillgängliga områden och vid polcirkeln utan att ha lämpliga kläder, verktyg, skydd, mat eller ens rent vatten. Vi kommer aldrig få veta hur många fångar som led av svält, sjukdom, våld och kyla. En ofattbar mängd människor dog. Det var fler människor som passerade genom Gulag, och under mycket längre tid, än i nazisternas läger. Trots det är Gulag inte närmelsevis lika känt. Det finns en viktig skillnad mellan de nazistiska koncentrationslägren och Gulag. De nazistiska lägren användes för att förinta hela grupper av människor, framför allt den judiska befolkningen i Europa. Gulag användes som ett vapen för att behålla den politiska kontrollen över ett land. Gulagsystemet riktade sig inte mot någon särskild grupp människor: alla grupper fängslades oavsett etnicitet, nationalitet och religion. Dessutom, om en fånge lyckades överleva sitt straff, släpptes han eller hon till slut ut ur lägren. I de nazistiska koncentrationslägren fanns det ingen tanke eller plan att släppa fångarna fria. Hur detta kunde hända? För att kunna besvara denna svåra fråga måste vi undersöka ledarskapet i Sovjetunionen, med Josef Stalin i toppen. Josef Stalin och hans väg till makten Josef Stalin, född Iosif Dzjugasjvili, i Georgien, hade från början ingen central roll i händelseförloppet som ledde fram till bolsjevikernas statskupp 1917. Vladimir Lenin tillsatte honom som redaktör för Pravda, kommunistpartiets största tidning, och sedan till folkkommissarie för nationalitetsfrågor i november 1917. 1922 hade Stalin blivit en viktig person i Lenins inre cirkel och utsågs till generalsekreterare i det kommunistiska partiet. Ändå varnade Lenin för att Stalin skulle missbruka sin makt om han fick behålla denna position. I sitt "testamente" från år 1922, skrev Lenin: "Stalin har i sin position som generalsekreterare Vladimir Lenin och Josef Stalin (till höger), 1922. Stalin publicerade detta fotografi för att visa att Lenin trodde på och gav honom sitt stöd. Wikipedia Commons Josef Stalin obegränsad makt i sina händer och jag är inte säker på att han alltid kommer att använda denna makt med tillräcklig försiktighet." 1 Sanningen är den att Stalin vid Lenins död, två år senare, hade förändrat sin ställning till en av de mest inflytelserika i landet. År 1928, hade Stalin total kontroll över kommunistpartiet och tillsatte enbart personer som var personligen lojala mot honom vid de viktigaste regeringsposterna. Utifrån denna maktposition började Stalin och hans ekonomiplanerare omforma det primärt jordbruksbaserade sovjetiska samhället, till en industristat, genom den första femårsplanen. Förväntningarna på vad som kunde produceras var helt orealistiska, och fabriksledning och arbetare som inte kunde uppnå minikraven anklagades för sabotage och "omstörtande verksamhet". Wikipedia Commons 1 Mikhail Heller och Aleksandr Nekrich, Utopia in Power: The History of the Soviet Union from 1917 to the Present, New York. 1986, s. 160

4 KAMPANJ MOT "FOLKETS FIENDER" 1930-1933: Kampanjer mot "kulakerna". Från 1930 arresterades eller landsförvisades eller sköts bönder omedelbart om de misstänktes för att vara "folkets fiender". Bönderna tvingades överlämna alla spannmål till staten. Den som behöll spannmål riskerade att anklagas för "hamstring". Andra anklagades för att vara "kulaker". Ordet betyder "knuten näve" men användes för att anklaga vilken bonde som helst för "icke-sovjetiska metoder" därför att hans grödor och djur frodades. Bönder kunde pekas ut för att de ägde en extra ko, en avundsjuk granne kunde anklaga en annan för att vara "antisovjetisk". Mellan 1930 och 1933 förvisades mer än två miljoner bönder till Sibirien och ytterligare 100 000 skickades till Gulag. 2 1934: Mordet på Kirov. Arresteringar för "antisovjetiska" aktiviteter pågick kontinuerligt fram till 1934 (se tidslinjen). Men mordet på Sergej Kirov Leningrads partichef och nära bundsförvant till Stalin utlöste en våg av massarresteringar och avrättningar som denna gång krävde tusentals liv. Samma kväll som mordet ägde rum gav Stalin order om att alla som bedrev antisovjetisk terror skulle avrättas. Under de närmast efterföljande månaderna arresterades omkring 40 000 invånare i Leningrad och skickades till fångläger eller sköts [...] 1937-1938: Den stora terrorn. Den stora terrorn sticker ut som en av de mest brutala perioderna av förtryck under Stalin. Den började i juli 1937 och slutade i november 1938, och riktade sig mot olika grupper som av Sovjetunionens ledare uppfattades som verkliga eller potentiella "folkfiender". Först greps medlemmar av kommunistpartiet, som anklagades för kontrarevolutionär verksamhet, sedan drabbade arresteringarna partimedlemmarnas familjer och därefter allmänheten. Under Den stora terrorn arresterades 1 575 259 människor och mer än hälften av dem sköts. "Utrota KULAKERNA som klass!" c. 1929 Om cirka 700 000 människor sköts under Den stora terrorn så betyder det att cirka 1 500 människor sköts varje dag. 3 Courtesy of the Library of Congress 2 Anne Applebaum, GULAG: A History, New York, 2004, s. 47. 3 Oleg Khlevniuk, The History of the GULAG from Collectivization to the Great Terror, New Haven, 2004, s. 165-166.

5 När Jezjov avrättades 1940 försvann hans bild från officiella fotografier. Se exempel ovan. Wikipedia Commons Lavrentij Berija, chef för NKVD 1938-1953. Courtesy of the Library of Congress För att demonstrera att "omstörtande verksamhet" var ett allvarligt brott greps femtiofem personer för "sabotage" i Sjachty kolgruva i södra Ryssland 1928. Endast fyra förklarades vara oskyldiga och de övriga femtioen personerna sköts eller spärrades in för sabotage. Detta var den första av många "skenrättegångar" som stärkte statens kontroll över människorna. VEM SKICKADES TILL LÄGER? Kriminella De kriminella som skickades till arbetsläger kan delas in i två kategorier: > Människor som begick brott såsom mord, våldtäkt och rån, handlingar som skulle leda till åtal i de flesta länder. Dessa fortsatte sin kriminella karriär i lägren, till exempel genom att råna leveranser på kläder eller mat innan något kunde delas ut. > Människor som begick så små "brott" att de inte skulle ha straffats i andra länder. Till dessa "brott" räknades ogiltig frånvaro från arbetet, och snatteri, exempelvis stöld av bröd från ett kök för att ge sitt barn något att äta. Denna kategori av "kriminella" utgjorde majoriteten av fångarna i Gulagsystemet. De straffades med åtta till tio års tvångsarbete. "Rättegången" tog normalt fem minuter, om den överhuvudtaget ägde rum. NKVD:s LEDARE Den hemliga polisen eller NKVD, officiellt kallad Folkkommissariatet för inrikes ärenden, och mest välkänd under senare år som KGB, utförde gripanden och fängslanden. Följande personer var NKVD:s chefer under Stalin: Genrich Jagoda (1891-1938) Vid tiden då Jezjov arresterades Chef för NKVD 1934-1936. hade var tjugonde person Arresterad i mars 1937 och i landet arresterats. I varannan skjuten i mars 1938 under Den familj satt någon fängslad. 4 stora terrorn. Nikolaj Jezjov (1895-1940) Lavrentij Berija (1899-1953) känd som "Den blodige dvärgen". Berija blev chef för NKVD 1938. Utsedd till chef för NKVD i augusti Han inledde reformer i 1936. Han var i tjänst under Den Gulagsystemet för att göra lägren stora terrorn. Han avlägsnades mer ekonomiskt produktiva. Han från sin post 1938 och dömdes till skapade också "sharashka"-läger, avrättning för påstådda "misstag" speciella vetenskapliga under utrensningarna. Enligt laboratorium där fängslade Stalin hade man inte haft vittnen forskare arbetade. Han och tillräckliga bevis. Han arresterades i slutet av juni 1953 arresterades 1939 och sköts 1940. och sköts i december 1953. 4 Robert Conquest, The Great Terror: A Reassessment, New York, 1990, s. 290.

6 Bilden är en reproduktion av en sekvens i filmen Stalin The Greatest Dictator (Discovery), med tillstånd. Andrej Vysinskij var chefsåklagare vid de s k moskvarättegångarna 1936-1938. (Red. anm.) [...] ARTIKEL 58 Artikel 58 godkändes som sovjetisk strafflag 1928, och var den strafflag som användes allra mest för att anklaga och döma "politiska" fångar, de som anklagades för kontrarevolutionär verksamhet eller antisovjetiska aktiviteter. Men den var så vagt uttryck och tolkningen så bred att den kunde tillämpas i så gott som alla fall. Det finns många exempel, speciellt under Den stora terrorn 1937 och 1938, på människor som anklagades under artikel 58 och som uppenbart inte ägnade sig åt antisovjetiska aktiviteter: > Man dömd till tre år för att "le sympatiskt" när en berusad soldat på en restaurang i Odessa berättade antisovjetiska skämt. > Kocken som sökte jobb på Japans ambassad men som arresterades och anklagades för spionage innan hon ens fått jobbet. > Tusentals oskyldiga människor som råkade tillhöra samma familj som misstänkta "förrädare". Dessa människor dömdes till minst fem eller åtta års tvångsarbete. De flesta som arresterades under artikel 58 tvingades erkänna en påhittad kontrarevolutionär verksamhet, som till exempel att man planerade förgifta vattnet eller tala emot insamlandet av korn. Jag vann nobelpriset i litteratur. Vad gjorde du? I strafflagen angavs det att kontrarevolutionär verksamheter begås när en "personen som begått dem, oavsett om han utför dem i kontrarevolutionärt syfte, medvetet undanhållit möjligheten till att sådan verksamhet kunnat uppstå, och borde ha förutsett de för samhället farliga konsekvenserna av dessa handlingar" (Högsta domstolen 1928) Courtesy of the Library of Congress.

7 MASSAMNESTI OCH TIDIG FRIGIVNING En viktig skillnad mellan Gulagsystemet och de nazistiska koncentrationslägren var att en person som dömts till fem års straffarbete i Sovjetunionen kunde förvänta sig, om han eller hon överlevde, att släppas fri när straffet var avtjänat. 1934-1953, släpptes till exempel mellan 150 000 och 500 000 människor varje år. Vissa fångar kunde även friges tidigare om de arbetade hårt och producerade mer än den kvot de måste uppnå. Amnestier Det förekom massamnestier 1941 och 1953 (se tidslinjen). Amnestin 1941 tillät fångar att ta värvning till Röda armén och slåss under andra världskriget. En allmän amnesti utfärdades 1953, en kort tid efter Stalins död, som ett erkännande för att den stora majoriteten fångar orättfärdigt fängslats. 1945, 1948 och 1949, frigavs gravida kvinnor, kvinnor med små barn från fängelsesystemet. År 1949 fanns 503 000 kvinnor i fångläger. 9 300 var gravida och 23 750 hade små barn i lägren. De fångar som släpptes fria ställdes ofta inför många svårigheter. Några sändes i exil, eller förbjöds återvända till sina hem i städerna. Det var mycket svårt att hitta arbete. Familjemedlemmarna var i regel döda, eller rädda för att förknippas med en före detta Gulag-fånge. Om frisläppta fångar tilläts återvända till sina hem, måste de överleva en flera månader lång resa, helt utan hjälp och med lite eller inga tillgångar. Vissa valde att stanna, eller blev strandsatta, i städerna som låg i närheten av den plats där de varit fängslade. DE SOM LÄMNADES KVAR: SOCIALA EFFEKTER AV MASSARRESTERINGAR Fångarnas fruar När gifta män dömdes till arbetsläger blev även deras fruar och barn offer. Vänner och grannar kunde vända dem ryggen av rädsla för att bli förknippade med "fruar till folkets fiender". En fånge sa: "Jag tänkte ofta på min fru. Hon hade det värre än jag. Jag var ju bland de utstötta medan hon var bland fria människor, av vilka det kunde finnas många som ville undvika henne " 5 Ofta förlorade fruarna sina jobb, lägenheter, och tvingades sälja sina ägodelar och leva på tillfälliga jobb och stöd från vänliga anhöriga. De flesta kvinnor visste inte till vilket fängelse deras män hade förts, och eftersom brevväxling mellan fångarna och yttervärlden var så strikt reglerad, var det nästan omöjligt att kommunicera. Om fruarna visste var männen fanns, valde en del kvinnor att flytta till den staden så att de kunde komma på besök. Om en fånge arbetade hårt och belönades med ett besök av sin fru eller mor måste han dock räkna med att besöket övervakades av vakter. Fångarnas barn Om båda föräldrarna skickades till fångläger adopterades barnen av familjemedlemmar och växte upp i andra städer, eller skickades till barnhem där de, liksom fångarnas fruar, behandlades illa av de andra barnen. Personalen vågade inte visa dem för mycket empati av rädsla att anklagas för att sympatisera med "fiender". Under Den stora terrorn skickades på mindre än ett år 15 347 barn till barnhem i samband med att deras föräldrar greps. Ibland togs även barnen till fånglägren, och placerades i särskilda baracker. Barn som föddes i fånglägren var kvar hos sina mammor tills de blev två år och förflyttades sedan till barnhem. 5 Robert Conquest, The Great Terror: A Reassessment, New York, 1990, s. 264.

8 OLIKA TYPER AV LÄGER Människor som arresterades blev kvar i de överfulla fängelsecellerna fram till att de dömdes av en domstol eller särskild kommitté. De skickades då till en av de olika tvångsarbetslägren eller sattes i exil. Det fanns i huvudsak tre olika typer av läger: > Läger omgivna av taggtråd och vakter i torn, där fångarna bodde i överfulla baracker. Fångarna kunde röra sig inom lägrets zon, men fick inte lämna zonen. Om någon upptäcktes utanför zonen blev han eller hon omedelbart skjuten. Photograph Courtesy of Tomasz Kizny Barnens barack i Molotov, 1946 >av polis på ett sjukhus under pågående operation > av butikspersonal som inbjuder kunden att titta på en ny varuleverans >av en religiös pilgrim som ber om härbärge i Kristi namn >av mannen som kommit för att läsa av elmätaren >av en cyklist som kör på en fotgängare på gatan >av konduktören på att tåg >av en taxichaufför > Striktare läger med taggtrådsförsedda fönster, låsta baracker och begränsad rörelsefrihet i zonen. > Obevakade läger i avlägsna regioner i Sovjetunionen, där arbetet övervakades men fångarna hade full rörelsefrihet. Ett annat alternativt straff bestod i att personen skickades till en avlägsen region i Sovjetunionen utan rätt att lämna området. Flyktförsök bestraffades. Det var oftast grupper av människor som fick detta straff snarare än enskilda brottslingar. De ansågs vara opålitliga eller misstänktes för något. Bland dessa grupper fanns koreaner, tyskar och tjetjener. Tusentals tjetjener dog under massexil, vilket är en av anledningarna till att Tjetjenien vill bli självständigt från Ryssland i dag. Arbetet varierade också. Den sorts arbete som krävdes av fångarna avgjordes helt av var lägret låg. I lägren i Centralasien arbetade fångarna mest med jordbruk, till exempel att odla och plocka bomull, medan fångarna i de nordliga lägren arbetade med skogsavverkning. I nästa textavsnitt kan vi se att vissa läger upprättades i en speciell region för ett särskilt projekt. 6 Robert Conquest, The Great Terror: A Reassessment, New York, 1990, s. 259. 7 Aleksandr Solzhenitsyn, The GULAG Archipelago, New York, s. 6 ff. " Här i dag, borta i morgon" Människors rädsla för att bli arresterad påverkade det offentliga livet. Ilja Ehrenburg, en berömd journalist, beskriver hur man på tidningsredaktionen för Izvestija "Levererat meddelande" (red. anm.) slutade att sätta upp sina namn på dörrarna, eftersom människor försvann så snabbt. De levde med en "Här i dag, borta i morgon"- mentalitet. På regeringskontoren var det likadant: tomma platser, tärda ansikten och en extrem ovilja att prata. 6 Sovjetmedborgare i allmänhet visste att arresteringar kunde ske när som helst utan förvarning. Solsjenitsyn listade de olika situationer då människor arresterades: >av kassören på en bank >av chefen på en biograf >av främlingar som rusar upp på gatan och påstår att de är gamla vänner En av effekterna var att "människor tog farväl av varandra varje dag när de lämnade hemmet och gick till jobbet, eftersom de inte visste om de skulle komma hem igen på kvällen..." En annan effekt var den extrema misstänksamheten mot främlingar och misstron mot en hälsning eller så litet som ett leende av någon på gatan. Människor levde under extrem stress: "Alla som bor i lägenheten försätts i ett skräcktillstånd när någon knackar på dörren." 7

9 Förhållandet mellan lägren och naturresurserna LÄGRENS EKONOMISKA FUNKTION De sovjetiska ekonomiplanerarna räknade faktiskt in straffarbetet i landets totala ekonomi. Även om man sa att det främsta skälet för fängelsestraffet var att avtjäna tid för vissa påstådda brott, så var NKVD:s ministrar överens om att man skulle låta den kostnadsfria arbetskraften bidra till ekonomin. Gulagsystemet bidrog till alla sektorer i den sovjetiska ekonomin: gruvdrift, motorväg, järnvägskonstruktion, vapentillverkning, kemiska fabriker, kraftverk, fiskkonservering, konstruktion av flygplatser, uppförande av bostadshus, och avloppssystem. Fångarna producerade bland annat missiler, bildelar, lädervaror, möbler, textilier, glas, koppar, lampor, ljus, lås, knappar och även leksaker. Gulag spelade en central roll för Sovjetunionens ekonomi genom produktionen av en tredjedel av landets guld och mycket av dess kol och timmer. En av femtio arbetare i Sovjetunionen var Gulag-fånge. DISKUSSION: Ekonomi respektive bestraffning bakom massarresteringar och lägersystem Prioriteringarna varierade vid I början av Stalins era olika tidpunkter: I början av behandlades faktiskt fångar Stalins era, fram till 1935, var bättre jämfört med hur de nationalekonomin lika viktig behandlades senare, då fokus som straffåtgärder och var att få ut maximalt av politisk kontroll. Fångarna arbetskraften snarare än att skickades till områden där "utrota" fiender. stora projekt pågick, såsom Vitahavskanalen i norr eller Dalstroi långt in i östra Sibirien där fångarna grävde efter guld.

10 Stora byggprojekt Stalins och hans planerare var besatta av storskaliga byggprojekt som skulle göra andra industriländer avundsjuka på Sovjetunionen. Bland annat följande: > En kanal som förbinder Moskvafloden med floden Volga > En järnväg mellan Bajkalsjön och Amurfloden > Konstruktion av kraftverksdammar Fångar som arbetar vid Vitahavskanalen Wikipedia Commons FALLSTUDIE: PROJEKT VITAHAVSKANALEN: "FÖR SMAL OCH GRUND" En studie av projektet med Vitahavskanalen kan hjälpa oss att förstå det absurda i att använda straffarbete för större byggprojekt. Stalin trodde att det var bra för Sovjetunionens ekonomi att använda fångar eftersom de utförde arbetet gratis, men fångarna fick inte tillgång till lämpliga verktyg eller maskiner, vilket resulterade i att de konstruerade ett primitivt och nästan obrukbart kanalsystem. Projektet är viktigt av den anledningen att det ändrade inriktningen för Gulagsystemet. Från och med nu bestämdes lägrens placering av vilka projekt och arbeten som skulle utföras. Vitahavskanalen var det första projektet som lämnades över till NKVD. Faktiskt så var NKVD ansvarigt för de största byggsystemen i Sovjetunionen. Byggnationen av Vitahavskanalen I mer än 200 år hade ryska ledare sett framför sig en kanal som skulle förbinda de inre vattenvägarna med Vita havet. Men de insåg att ett sådant projekt inte skulle gå att genomföra och försökte aldrig att bygga kanalen. Stalin bestämde sig för att genomföra projektet för att plocka politiska poäng genom att Sovjetunionen under hans ledning kunde åstadkomma något så svårt. På så sätt kom projektet med Vitahavskanalen att bli ett testfall och en guldgruva för propaganda att omskola fångar genom arbete till fullvärdiga sovjetiska medborgare. I stället för att använda stål och cement till byggnationen av den 277 km långa kanalen med vattendrag och slussar, tvingades fångarna använda sand, sten och trä. De enda redskapen som man hade var primitiva och Stalin ville ha bygget klart så snart som möjligt. 170 000 fångar utförde arbetet med handgjorda sågar, träspadar och skottkärror. Fångarna skulle få mer mat och nya kläder eftersom deras arbete var så viktigt, men så blev det aldrig. Deras levnadsvillkor var usla. När fångarna kom till nya arbetsplatser fanns det ingenting där, de var tvungna att bygga sina egna baracker och organisera matförsörjning, ofta i minusgrader. Minst 25 000 människor dog under konstruktionen av Vitahavskanalen. Då har man inte räknat antalet människor som dog efter att de blev fria på grund av sjukdom eller olycksfall. Stalin gav order om att kanalen skulle färdigställas på 20 månader. Så blev det också, men för denna extrema brådska fick man betala ett högt pris: kanalen användes sällan för pråmar och var för smal och grund för passagerarbåtar eller ubåtar. Även om projektet ur praktisk synpunkt var misslyckat så var det en triumf för Stalin och hans ekonomiplanerare att man lyckats slutföra kanalbygget inom tidsramen.

11 LÄGREN EKONOMISKT MISSLYCKADE I vissa avseenden gav straffarbete utdelning till Sovjetunionens ekonomi. Till exempel översteg bidraget från guldgruvorna i Sibirien alla förväntningar. TIDSLINJE JULIAN BETTER Men även om man sa att arbetarnas insatser var viktiga för Sovjetunionens ekonomi så är det inte förvånande, med tanke på de usla förhållandena, att straffarbetet inte gav ett så stort bidrag. Eftersom fångarna inte fick tillräckligt med mat, förnödenheter och kläder så var de svaga och sjuka och kunde inte arbeta. 1929: Julian Betters mamma och pappa, Henrietta Better och Pawel Sierankiewicz, kommer till Moskva 30 augusti 1937: Pawel grips av NKVD, och några dagar senare grips även Henrietta Pawel döms, trots att han nekar till brott, för kontrarevolutionär verksamhet och skjuts tillsammans som tusentals andra som anklagas för samma brott Lavrentij Berija trodde att lägren skulle bli mer effektiva genom reformer. Han ökade livsmedelsransoneringen, föreslog att lägeradministrationen skulle se till att sjuka fångar återgick till arbetet och att fångar skickades till läger för särskilt viktiga byggprojekt. Han ville också att man skulle upphöra med villkorlig frigivning samt tidig frigivning, eftersom fångarna som släpptes var de som arbetade bäst, och kvar lämnades mindre produktiva arbetare. Han förordade också "hårdare tvångsåtgärder" mot "frånvaro och de som vägrade arbeta, samt sabotörer".8 Liksom andra ökade han förtrycket för att tvinga fram mer arbetskraft, och hårdare disciplin, till exempel 11-timmars arbetsdag och högst tre dagar ledigt per månad. Henrietta döms för "misstanke om spionage" och ska avtjäna fem år i Gulag-lägren 15 december 1937: Julian föds i Butyrki-fängelset 1939: Julian skiljs från sin mor och placeras som "barn till folkets fiende" på ett barnhem för småbarn 1942: Julian placeras på ett barnhem i Syktyvkar för äldre barn och ser inte sin mamma under ett helt år 1943: Julian "adopteras" av en rysk familj och räddas från de usla förhållandena i barnhemmet 1945: Genom en rad osannolika händelser blir Julian och Henrietta fria från lägret i Sangradok i Komirepubliken och återvänder till Polen, där Julian börjar skolan Efter Stalins död 1953 började Berija stänga ner läger efter läger, och angav som främsta skäl att de var ekonomiskt ineffektiva. Än i dag fortsätter diskussionen om Gulagsystemet var avsett för bestraffning eller om det ska ses som en ekonomisk institution. De pratar aldrig om sina upplevelser i Gulag-lägren 5 mars 1953: Stalin dör och Julian får veta sanningen om vad som verkligen hände hans far Sammanställning av Ewa Wymark 1968: Julian Better och hans fru Ewa lämnar Polen och bosätter sig i Sverige 8 2009: Julian Better berättar i en offentlig samling om sina upplevelser som barn i Gulag-lägren 2013: Julian Betters bok, Jag var barn i Gulag, publiceras på Albert Bonniers Förlag Oleg Khlevniuk, The History of the GULAG from Collectivization to the Great Terror, New Haven, 2004, s. 203.

12 ÖVNINGAR FÖR DISKUSSION, REFLEKTION OCH FÖRDJUPNING VIKTIGA ORD, HÄNDELSER OCH NAMN ATT LÄGGA PÅ MINNET Lenin Stalin Mordet på Kirov Den stora terrorn "Folkets fiender" Nikolaj Jezjov Lavrentij Berija Kulaker NVKD (KGB) Artikel 58 Skenrättegångar Vitahavskanalen DISKUSSIONSFRÅGOR a Vad ville Stalin uppnå genom att skapa Gulagsystemet? Vilket mål var viktigast: att ha politisk kontroll eller att förbättra Sovjetunionens ekonomi och infrastruktur? b Hur och på vilket sätt uppfyllde Gulag Stalins målsättningar? c* Hur hanterade de som arresterats och skickats till Gulag sin situation? Vem tror du hade bäst chans att överleva, och vem hade sämre chans i fånglägren? Finns det något utanför fångarnas kontroll som kan ha påverkat deras möjligheter att överleva? d* Hur reagerade människor på arresteringar och fängslanden av vänner och familjemedlemmar? e Om det som skulle hända med dem som fängslades var förutbestämt under Stalins era, varför insisterade då de sovjetiska myndigheterna på att genomföra hela processen, med arrestering, förhör och rättegång? * Övningarna c, d och g kan med fördel göras efter eller i samband med Julian Betters besök på skolan. f Barnen du ser på bilden bor på barnhem. De tackar Stalin för sin "lyckliga barndom": "Tack för vår skola och vårt barnhem, där vi bor och lever som en enda stor familj. Vi som är Lenins och Stalins små barn, går modigt framåt mot vetenskapens topp." "Vi hälsar vårt kommunistparti. Vårt fria folk och vår ledare, leder vår älskade nation mot kommunismen!" 9 Hur kommer det sig tror du att de hyllar Stalin med så fina ord? Motivera ditt svar. g* Barn som föddes i Gulag-lägren togs ifrån sina föräldrar och uppfostrades av staten på barnhem. Jämför barnens tal (ovan) och Julian Betters personliga berättelse. Vilka skillnader kan du lägga märke till? Bilden är en reproduktion av en sekvens i filmen Stalin The Greatest Dictator (Discovery), med tillstånd. 9 Citatet är hämtat ur filmen Children of the Gulag, Les Films en Vrac, 2011, Java Films. Övningarna a-e är hämtade ur GULAG: SOVIET PRISON CAMPS AND THEIR LEGACY av David Hosford, Pamela Kachurin och Thomas Lamont, med tillstånd. I översättning av Ewa Wymark. Övriga övningar har utarbetats av Julian Better och Ewa Wymark. Materialet får användas av elever och lärare i samband med föreläsningen Jag var barn i Gulag samtal med Julian Better.

13 ÖVNINGAR FÖR DISKUSSION, REFLEKTION OCH FÖRDJUPNING h Hur kunde det hända? Diskutera påståendena och fundera på om de stämmer: "Allt som ledningen planerade var hemligt, ingen annan visste något." "Regimen hade total makt över all media, människor var helt utelämnade till den 'sanning' som staten presenterade." FUNDERA ÖVER FRÅGORNA: Kan du alltid lita på den information du får? Hur tar du själv reda på fakta? FÖRDJUPNING: Leta upp några av lägren på en riktig karta. Vilka fakta kan du hitta om klimatet och geografin? Vad säger dessa fakta om lägerfångarnas miljö? Fånglägret Perm-36 (numera museum). Wikipedia Commons Wikipedia Commons, Gerald Praschl i Vad tror du avgjorde lägrens placering? Tajgan i Sibirien, där temperaturen kan sjunka under -60 grader. j FÖRDJUPNING: Vem köpte produkter från Gulag-lägren, till exempel virke, vete och olja? Vilken roll spelade köparna? Tror du att köpare påverkar arbetsförhållanden för människor i lågavlönade länder i dag? Övningarna a-e är hämtade ur GULAG: SOVIET PRISON CAMPS AND THEIR LEGACY av David Hosford, Pamela Kachurin och Thomas Lamont, med tillstånd. I översättning av Ewa Wymark. Övriga övningar har utarbetats av Julian Better och Ewa Wymark. Materialet får användas av elever och lärare i samband med föreläsningen Jag var barn i Gulag samtal med Julian Better.

14 ÖVNINGAR FÖR DISKUSSION, REFLEKTION OCH FÖRDJUPNING k Finns det gemensamma drag hos totalitära regimer? Markera de påståenden du tycker stämmer för: Nazismen Stalinismen * Det fanns en stark och upphöjd ledare. * Det fanns en plan att vinna mer makt och/eller ta över fler landområden. * Ett "nytt samhälle" skulle skapas till varje pris * En "ny och bättre" människa skulle formas efter ett ideal * Regimen utövade terror mot en eller flera grupper av människor. * Regimen pekade ut "fiender" som skulle utrotas. * Religiösa institutioner attackerades. * Människor användes till tvångsarbete. FÖRDJUPNING: Finns det andra gemensamma drag och/eller olikheter hos dessa regimer? Finns det någon stat i dag som du skulle beskriva som helt eller delvis totalitär? Motivera ditt svar. Vad kan du själv som medborgare göra för att hindra att en totalitär regim kommer till makten? Övningarna a-e är hämtade ur GULAG: SOVIET PRISON CAMPS AND THEIR LEGACY av David Hosford, Pamela Kachurin och Thomas Lamont, med tillstånd. I översättning av Ewa Wymark. Övriga övningar har utarbetats av Julian Better och Ewa Wymark. Materialet får användas av elever och lärare i samband med föreläsningen Jag var barn i Gulag samtal med Julian Better.