Flyktingsituationen Inledning Jag tar inte ställning till om det finns en övre gräns för hur många flyktingar vi i Sverige kan ta emot och i så fall vad den gränsen är. Jag anser däremot att vi hade kunnat hantera situationen väsentligt bättre. I så fall hade de negativa konsekvenserna kunnat bli mindre samtidigt som vi hade kunnat ta emot ännu fler än nu. Det hade varit mer av en vinna-vinna-situation. Visst är det här en text som fokuserar på kritik men jag tar också upp konsekvenser som jag inte tycker har kommit fram riktigt, både negativa och positiva. Brister i hanteringen Framförhållningen Det förefaller märkligt att vi i Sverige tycks ha blivit tagna på sängen. Nog borde det väl ha funnits signaler om vad som var på väg att hända beträffande flyktingströmmar och nog borde man väl ha kunnat ana något bara man hade lyft blicken. Med man menar jag i första hand regeringen som bär det yttersta ansvaret och sätter villkoren för andra aktörer. Även om det har varit svårt för att inte säga omöjligt att göra någon direkt prognos för flyktingströmmen så hade man kunnat agera efter något worst-case scenario. Vi hade då varit väsentligt mer förberedda och hade kunnat undvika en hel del av problemen som sedan har uppstått. Hade man börjat agera tidigare hade mycket av det jag beskriver i nästkommande avsitt kunnat undvikas eller åtminstone begränsats. Ett bevis på den bristfälliga framförhållningen kan man utläsa ur uttalanden från Löfvén. I april förra året sade han att det inte finns någon övre gräns för flyktingmottagningen. Så sent som i september sade han att vi tar emot flyktingar med öppna armar. Vi vet ju hur det har gått sedan dess. En synpunkt som inte har direkt med flyktingmottagningen att göra men som handlar om Löfvén. Han har ju också sagt att Sverige skall ha Europas lägsta arbetslöshet 2020. All expertis säger att det är omöjligt speciellt efter de beslut som har tagits och som går i motsatt riktning (t.ex. försämring av RUT och höjda arbetsgivaravgifter för anställning av ungdomar). Det här en av flera orsaker till socialdemokraternas nedgång. Man kan inte gång efter annan säga sådant som låter bra utan att följa efter med konkret handling i rätt riktning. Till slut blir man avslöjad och inte längre trovärdig. Resurser Man hade kunnat börja sätta till resurser medan det fanns tid, i alla fall förbereda så pass mycket så att resursökningen kunde sättas in med kortare varsel. Jag tänker framförallt på Migrationsverket och Polisen. Det handlar också om boendet. Trögheten och oförmågan hos staten och kommunerna att ordna fram boende till flyktingarna har banat väg för skrupelfria individer som Bert Karlsson och Jan Emanuel Johansson. Visst kan man med all rätt klandra dem för att dra ekonomisk nytta av situationen men utan stat och kommuners tröghet hade de aldrig fått sådana möjligheter. Det här är ju också något som sticker i ögonen på människor och bidrar till negativ opinion.
Byråkrati Vi har ett regelverk som har vuxit fram under mer normala förhållanden än nu. Det är säkert i de flesta avseenden en styrka. Det är bl.a. en garanti för att undvika godtycke i kontakten mellan myndigheter och människor. Men nu är det inte normala förhållanden. Kanske inte alla regler och bestämmelser passar in. Det kanske krävs att man lättar upp vissa regler, hittar genvägar för att skynda på mottagningen och asylprocessen. Det finns så mycket att vinna på att snabba på processen att man måste tillåta sig mer genvägar och flexibilitet. Byråkrater Det handlar förstås inte bara om system utan om människor också. Vi ser ofta exempel på situationer där hanteringen är stelbent och inhuman. Den som ansvarar har alltid ett regelverk att luta sig mot men hade också kunnat tolka regelverket mer flexibelt. Ett färskt exempel kommer från Malmö där flyktingar under några dygn bodde i Migrationsverkets lokaler. Man fick sova på liggunderlag på golvet trots att det fanns madrasser att tillgå. Någon hittade en bestämmelse om att i just den lokalen skulle man inte använda madrasser. En bestämmelse som hade kommit till under helt andra förhållanden. Ännu värre exempel är när man utvisar personer som har funnits i Sverige i flera år och har skaffat sig en ordnad situation med bostad, jobb, skolgång. Asylbehandlingen har helt enkelt tagit så lång tid. Man kan då tycka att någon borde ta ett humant beslut och inte reflexmässigt följa en bestämmelse som det kanske går att tumma lite på. Ett färskt skräckexempel är personen som hade en ordnad anställnng. Han gick ner i arbetstid för att kunna satsa på SFI och lära sig svenska så snabbt som möjligt. Enligt Migrationsverket har han då tjänat för lite pengar och skall utvisas. Och så har vi den framstående handbollsspelaren. Han har varit i Sverige i 5 år. En sponsor har hjälpt till att finansiera hans vistelse i Sverige. Det har varit OK tills nu. Men nu har Integrationsverket bestämt att han skall utvisas. Om boxningsklubben hade betalat för honom hade det varit OK men klubben har inte råd. Där har sponsorn trätt in men det räknas inte. Det är som sagt inte bara system utan människorna i systemet också. Människor som vill ha ett tydligt och heltäckande regelverk att hålla sig till, som tycker det är obekvämt att ta beslut på egen hand drar sig till sådana regelstyrda, byråkratiska organisationer. Det är också i dessa kretsar chefsrekrytering görs. Hela organisationen blir stelbent och byråkratisk. Hela kulturen omöjliggör nödvändig flexibilitet och mänsklig behandling. Människor som vill ha frihet och stor möjlighet att ta egna beslut söker sig till andra verksamheter. Skillnaden är speciellt tydlig i den flyktingsituation vi har nu. Enskilda personer, föreningar av olika slag, inte minst idrottsföreningar, hittar ofta okonventionella lösningar som hjälper flyktingar. De gör också kraftfulla ställningstaganden t.ex. det färska exemplet från Friskispressen (Friskis&Svettis) http://www.gp.se/nyheter/sverige/1.3018068-chefredaktoren-tar-stallning Arbetsmarknaden Att flyktingar ges möjlighet att komma in på arbetsmarknaden är av allra största betydelse och man borde vända på alla stenar för att underlätta. Det tycker jag absolut inte att man gör. Det är så mycket som står på spel. Så här tycker jag alternativen kan beskrivas:
Skräckalternativet: Det tar lång tid att komma in på arbetsmarknaden (d.v.s nuläget): Lång tid i läger skapar frustration med ökad risk för psykiska problem och brottslighet, skapar rubriker som gör människor mer negativt inställda, SD får fler anhängare med konsekvenser som vi nu inte kan överblicka men som kan vara ödesdigra. Snabbt in på arbetsmarknaden: Mindre problem med brottslighet m.m., positiva erfarenheter från arbetslivet kommer fram, människors inställning blir mer positiv, stödet för SD minskar. Det är en dramatisk skillnad mellan de två alternativen och då inser man att det är väldigt mycket som står på spel. Vad är det då som inte fungerar och vad borde man göra? Först en förenkling av situationen som gör resonemanget lite enklare. Jag delar in flyktingarna i två kategorier, välutbildade och lågutbildade. Det gör jag dels därför att kategorierna är väldigt olika vad beträffar förutsättningar för inträde på arbetsmarknaden, dels därför att det förefaller som en relativt stor andel är välutbildade människor. Därför har det stor betydelse hur också den kategorin hanteras. Välutbildade Det verkar ta en förfärande lång tid att få högskoleutbildade flyktingar i arbeten som de är utbildade för och har erfarenhet av. Inte minst gäller det inom områden där vi har brist på erfarenhet och kompetens, t.ex. sjukvården. Finns det inte snabbare sätt att skynda på den processen? Det gäller inte bara hur vi behandlar flyktingarna, det handlar också om vårt behov av kompetens inom kritiska områden. Istället får vi se exempel hur man aktivt motarbetar. Jag tänker t.ex. på Kommunals motstånd mot att erfarna läkare jobbar som undersköterskor i avvaktan på att deras utbildning verifieras. Den typen av inställning gynnar bara skräckalternativet. Det vi har att vinna kan också uttryckas i ekonomiska termer på det här viset: Vi som växer upp i Sverige kostar pengar under uppväxt och skolgång. Vi börjar "betala av" när vi får jobb och börjar betala skatt. De som kommer till Sverige, inte minst vuxna med högskoleutbildning har fått allt detta betalt på annat håll. Den kostnaden slipper vi. Lågutbildade Den här kategorin har ännu svårare att få jobb, även på längre sikt. Vi borde verkligen vända på alla stenar för att underlätta. Det senaste och mest aktuella förslaget är tillfälliga, relativt låga ingångslöner. Motargumenten har varit högljudda, t.ex.: * LO var först ut med argumentet att "man måste kunna leva på sin lön". Det skulle väl låta sympatiskt men handlar om att man sätter sig på tvären, inte vill släppa till. Poängen med förslaget är väl ändå att man 1) kommer snabbare ut i arbete och 2) får mer betalt än det understöd man annars får. * Man konkurrerar ut andra på arbetsmarknaden. Nu är det väl ändå så att det i första hand handlar om jobb som annars inte skulle komma till. * Förslaget kommer från personer som har relativt hög lön själva. Det här argumentet som framförs av kända debattörer som t.ex. Göran Greider är så urbota lågt att det inte förtjänar att kommenteras mer.
* Löneläget på hela arbetsmarknaden kommer att sänkas. Nog borde det väl ändå vara möjligt för arbetsmarknadens parter att kunna enas om villkor och regler som förhindrar att sådant sker. Min poäng är inte att påstå att lägre ingångslön är det bästa alternativet eller ens att det är bra nog. Jag vet helt enkelt inte. Nej, min poäng är den här: Den som sågar ett förslag utan att kunna föreslå ett konstruktivt alternativ stöder aktivt skräckalternativet. Ju tyngre debattörer som agerar på det viset desto mer påverkar man andra människor att stödja skräckalternativet. Det är ett stort ansvar man tar, ett ansvar som kan leda till ödesdigra konsekvenser. Det här leder osökt in på nästa kapitel. Sverigedemokraterna På 1930-talet i ett land i vår närhet dök det upp en liten man med mustasch och lugg. Det var svåra tider, folk var oroliga. Den lille mannen hade förmågan att tala till massorna och han utsåg en syndabock, judarna, för det elände och den rädsla som människor kände. Vi vet alla hur det gick. Lär av historien. Underskatta inte SD. Det finns en hård kärna som säkert har mer på sin agenda än att bara stoppa invandring. Självklart tjänar SD på den klantiga hanteringen av flyktingfrågan som vi i Sverige har visat upp. Det handlar också om hur SD bemöts. Ett exempel är en lokaltidning som jag har prenumererat på men har tröttnat på p.g.a. en del politisk naivism från deras sida. Där bestämde man på ett tidigt stadium att aldrig nämna SD enbart utan alltid i kombinationen "rasistiska SD". Förmodligen har man på tidningen varit stolta över sitt "mod" och klappat varandra på axlarna. I själva verket har man säkert bidragit till att skaffa fram fler sympatisörer till SD. Visst finns det väl övertygade rasister inom SD men de är säkert i minoritet. Jag tror att betydligt fler är sådana som stöder SD i protest mot etablerade partier. De protesterar mot "etablissemanget" som stänger ute SD. En annan, och säkert stor, kategori är sådana som är rädda. De skräms av propagandan som säger att det går utför för Sverige. Felaktiga och starkt vinklade exempel på flyktingars beteenden skickas ut i sociala medier och sprids vidare och blir till slut till sanningar. I Finland har man identifierat det här som ett stort problem att det som sprids som sanningar i själva verket är uppdiktade lögner. Därför har många medier gått samman och tagit varandra i hand att inte bidra till den här typen av ryktesspridning. Vår oförmåga att inkludera flyktingar bidrar starkt till SD s stöd. Om asylprocessen kunde gå snabbare, att flyktingarna kunde komma snabbare ut i arbetslivet skulle människor se vilken nytta de gör så skulle stödet för SD smälta som smör i solsken. Endast den hårda, enögda, oresonliga kärnan skulle återstå. Problemhantering Även om, som sagts ovan, mycket av det negativa som skrivs och rapporteras om flyktingars beteenden är överdrivet, vinklat eller direkt felaktigt så kan man inte blunda för att det trots allt finns sådant som är sant
och som upplevs som stötande. Inte minst gäller det mäns syn på kvinnor. Det är absolut inget försvar men i grund och botten är det inte så konstigt. Den som har uppfostrats i ett system med helt annorlunda värderingar än vårt ändrar inte alltid sitt beteende radikalt i en ny miljö. Det kan vi inte blunda för men hur hanteras det? Många som anser sig liberala tycker att information och utbildning är receptet. Om man nöjer sig med det så tycker jag inte att det räcker. Man ändrar inte ett invant beteende så lätt. Visst är information och utbildning viktigt men om man har fått relevant information och klara villkor och det ändå det inte hjälper så måste konsekvenserna vara tydligare och skarpare. En yttersta konsekvens kan vara att inte godkänna en asylansökan. Hur man än ser på det så finns det lagar och förhållningssätt som man förr eller senare måste anpassa sig till. Om inte så måste konsekvenserna vara tillräckligt skarpa. Fördelar Mångfald Somliga håller nog inte med mig men jag tror nog ändå att de flesta inser att mycket i samhället utvecklas av att impulser kommer in och bryts mot det som är gammalt och vant. Det kan gälla mat, kultur, idéer etc. Det gäller också i hög grad företag. Man vet att företag utvecklas om man satsar på mångfald och då tänker man ofta på att ge kvinnor mer plats i företagen. Men det gäller i minst lika hög grad människor med annan etnisk bakgrund. Utöver tillskott av idéer och andra perspektiv kan exempelvis exportföretag dra nytta av språkkunskaper och kontakter med länder man annars har svårt att nå. Jag har själv ett starkt exempel. Jag har på nära håll upplevt ett företag som har satsat på sådan mångfald och jag har sett vilken stor nytta man har haft. Vård och omsorg Framtidsforskare kan visa på hur samhället kommer att utvecklas på sikt. Befolkningsstrukturen kommer att se helt annorlunda ut. Befolkningspyramid brukar man tala om. Förut ja men inte i framtiden, möjligtvis upp och nervänd pyramid i så fall. På lång sikt, t.ex. ett 50-årsperspektiv kommer det att se helt annorlunda ut än nu. Vi människor blir allt äldre och det föds allt färre barn. Det kommer att ställa mycket höga krav på vård och omsorg. Vilka skall ta hand om allt fler äldre? I t.ex. Kina och Japan är man mycket väl medveten om vad som kommer att hända. Kina har ju sin gamla enbarnspolitik som man får dras med i framtiden. Japan börjar planera för stor invandring från Filippinerna för att klara äldrevården. Det finns t.ex. företag som utvecklar en teknisk produkt för översättning mellan japanska och filippinska av nyckelfraser inom vården. Det är för att personer så snabbt som möjligt skall kunna göra nytta i vården. Utvecklingen av befolkningsstrukturen kommer att se likadan ut i västvärlden också, t.ex. Sverige. Lyckosam integrering av invandrare ger förutsättningar för att vi skall kunna klara det framtida behovet av vård och omsorg betydligt bättre än vi annars skulle göra. Du som beklagar dig över svårigheterna med flyktingtillströmningen ser det ur ett mycket kort och begränsat perspektiv. Om du höjer blicken och tittar lite längre framåt så kan du se en helt annan, och mycket positivare bild. Några reflektioner
Jag vill tro att det när det kommer till kritan ändå inte är så många som har en behård, kategoriskt negativ inställning till invandring. Det här påstår jag trots alla mycket hårda och till synes känslokalla protester mot flyktingar och invandring. Några personer känner jag så pass att jag vet att de i andra sammanhang är både empatiska och förnuftiga. Men de är rädda för hur framtiden kan komma att bli för dem och den rädslan blåses under av en snedvriden propaganda. Men när flyktingar blir individer och inte bara siffror och antal så påverkas man. Alla kommer säkert ihåg bilden av den lille pojken Alan Kurdi som hade drunknat och låg på stranden. Det utlöste en mängd sympatiyttringar. Flyktingen blev en person som vi kände för. När flyktingar kommer ut i samhället och på arbetsplatser blir de till personer som vi lär känna. När vi dessutom kan se allt positivt som de bidrar med kommer uppfattningarna att bli radikalt annorlunda och mycket positivare. Det är min övertygelse.