EUROPAPARLAMENTET 2004 ««««««««««««2009 Utskottet för ekonomi och valutafrågor PRELIMINÄR VERSION 2005/2017(INI) 19.4.2005 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om kommissionens rekommendation allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik inom ramen för de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (2005-2008) (KOM(2005)0141 2005/2017(INI)) Utskottet för ekonomi och valutafrågor Föredragande: Robert Goebbels PR\564049.doc PE 357.650v01-00
PR_INI_art107mod INNEHÅLL Sida FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION...3 MOTIVERING...11 PE 357.650v01-00 2/14 PR\564049.doc
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION om kommissionens rekommendation allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik inom ramen för de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (2005-2008) (KOM(2005)0141 2005/2017(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av kommissionens rekommendation om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (KOM(2005)0141), med beaktande av artikel 99.2 i EG-fördraget, med beaktande av kommissionens ekonomiska prognos för våren 2005 för euroområdet och Europeiska unionen (2005 2006), med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet i Lissabon den 23-24 mars 2000, i Göteborg den 15-16 juni 2001 och i Barcelona den 15-16 mars 2002, med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möten i Bryssel den 20-21 mars 2003, den 16-17 oktober 2003, den 25-26 mars 2004, den 4-5 november 2004 och den 22-23 mars 2005, med beaktande av sin resolution av den 22 februari 2005 om tillståndet för Europas ekonomi förberedande betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 1, med beaktande av artikel 107 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-.../2005). A. Tillväxten i euroområdet och i EU-25 lyckas inte varaktigt nå sin potentiella nivå och är alldeles för svag, i synnerhet i inom de fyra främsta ekonomierna i euroområdet. Hushållens konsumtion är låg och de ekonomiska utsikterna för 2005 och 2006 är otillfredsställande, vilket bidrar till en fortsatt hög arbetslöshetsnivå som endast långsamt kommer att sjunka. Trots att räntenivåerna är de lägsta sedan andra världskriget är investeringsviljan fortsatt låg. De strukturreformer som alla är överens om behövs har inte genomförts i alla medlemsstater med nödvändig omsorg och reformerna på gemenskapsnivå framskrider långsamt. B. Enligt Lissabonstrategin måste samtliga befintliga instrument aktiveras, i synnerhet de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, och det måste fastställas en ambitiös budgetplan för perioden efter 2006. C. Unionen består nu av 455 miljoner män och kvinnor från 25 länder som sinsemellan är mycket olika. Det råder stora ekonomiska och sociala skillnader mellan medlemsstaterna och ofta även inom dessa. Alltför allmänt hållna riktlinjer riskerar att förbise de skilda 1 P6_TA(2005)0034. PR\564049.doc 3/14 PE 357.650v01-00
typerna av problem. D. Det krävs en social-, sysselsättnings- och miljöpolitik, som tar hänsyn till framtida generationer, för att uppnå en hållbar tillväxt. För att stärka den sociala sammanhållningen måste det upprätthållas en lämplig social skyddsnivå och en hög sysselsättningsnivå, i enlighet med de mål som fastställs i fördraget. E. Unionen ligger långt efter sina främsta konkurrenter när det gäller forskning och utveckling. 1. Europaparlamentet välkomnar den integrerade utformningen av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och av riktlinjerna för sysselsättningen i så motto att detta speglar samspelet mellan den ekonomiska och sociala politiken och önskan att förenkla och klargöra unionens makroekonomiska ram. Parlamentet är i likhet med kommissionen och rådet berett att koncentrera sig mer på tillväxt och sysselsättning. 2. Europaparlamentet beklagar att de integrerade riktlinjerna är alltför allmänt hållna och att de inte i tillräckligt hög utsträckning beaktar skillnaderna mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att lägga fram ett meddelande som kartlägger de viktigaste utmaningarna för varje medlemsstat. 3. Europaparlamentet understryker det motsatsförhållande som råder mellan å ena sidan den europeiska modellens attraktionskraft och unionens och medlemsstaternas betydelsefulla roll inom världshandeln och, å andra sidan, ett metodologiskt tvivelaktigt resonemang om tendensen till avmattning i arbetskraftens produktivitet. 4. Europaparlamentet påminner om att tillväxten i arbetskraftens produktivitet måste gå hand i hand med en rättvisare fördelning av tillväxtens resultat och med en förstärkt social sammanhållning. 5. Europaparlamentet uppmanar rådet att ta följande ändringar i beaktande: Kommissionens rekommendation 1, Parlamentets modifieringar Modifieringsförslag 1 Avsnitt A, kapitel A.1, stycke 4 Riktlinje. För att säkerställa ekonomisk stabilitet bör medlemsstaterna bibehålla sina medelfristiga mål för de offentliga finanserna över hela konjunkturcykeln och, så länge målen inte är uppnådda, vidta alla nödvändiga åtgärder för att nå dem i överensstämmelse med stabilitets- och tillväxtpakten. Om inte annat följer av detta Riktlinje. För att stimulera ekonomisk tillväxt bör medlemsstaterna styra om de offentliga utgifterna mot budgetposter som stödjer målen i Lissabonstrategin, i synnerhet mot investeringar för att förbättra humankapitalet, kunskaperna, nyskapandet och infrastrukturen för ekonomisk utveckling. För att säkerställa 1 EGT/EUT C,..., s.... PE 357.650v01-00 4/14 PR\564049.doc
bör medlemsstaterna undvika en konjunkturförstärkande finanspolitik. Medlemsstater vars bytesbalansunderskott riskerar att bli ohållbara bör sträva efter att åtgärda dem genom strukturreformer som främjar konkurrenskraften gentemot omvärlden och genom finanspolitiska åtgärder. (Integrerad riktlinje nr 1.) ekonomisk stabilitet bör medlemsstaterna bibehålla sina medelfristiga mål för de finanserna över hela konjunkturcykeln och, så länge målen inte är uppnådda, vidta alla nödvändiga åtgärder för att nå dem i överensstämmelse med stabilitets- och tillväxtpakten. Om inte annat följer av detta bör medlemsstaterna undvika en konjunkturförstärkande finanspolitik. Medlemsstater vars bytesbalansunderskott riskerar att bli ohållbara bör sträva efter att åtgärda dem genom strukturreformer som främjar konkurrenskraften gentemot omvärlden och genom finanspolitiska åtgärder, framför allt genom att använda tillväxtens resultat. (Integrerad riktlinje nr 1.) Modifieringsförslag 2 Avsnitt A, kapitel A.1, stycke 7 Riktlinje. För att trygga ekonomisk hållbarhet bör medlemsstaterna, med tanke på de beräknade kostnaderna för den åldrande befolkningen, i tillfredsställande takt minska den offentlig skulden för att stärka de offentliga finanserna; de bör vidare reformera pensions- och hälso- och sjukvårdssystemen för att se till att de är finansiellt hållbara och samtidigt socialt tillräckliga och tillgängliga samt vidta åtgärder för att höja sysselsättningsgraden och arbetskraftsutbudet. (Integrerad riktlinje nr 2.) Se också integrerad riktlinje nr 17: Främja en livscykelinriktad syn på arbete. Riktlinje. För att trygga ekonomisk hållbarhet som verkar för social sammanhållning och hållbar utveckling bör medlemsstaterna, med tanke på de beräknade kostnaderna för den åldrande befolkningen, i tillfredsställande takt minska den offentlig skulden för att stärka de offentliga finanserna; de bör vidare reformera pensions- och hälso- och sjukvårdssystemen för att se till att de är finansiellt hållbara och samtidigt socialt acceptabla och tillgängliga samt vidta åtgärder för att höja sysselsättningsgraden och arbetskraftsutbudet. (Integrerad riktlinje nr 2.) Se också integrerad riktlinje nr 17: Främja en livscykelinriktad syn på arbete. Modifieringsförslag 3 Avsnitt A, kapitel A.1, stycke 9 Riktlinje. För att främja en effektiv resursfördelning bör medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av Riktlinje. För att främja en effektiv resursfördelning bör medlemsstaterna inrikta sammansättningen av de offentliga PR\564049.doc 5/14 PE 357.650v01-00
riktlinjerna för ekonomisk stabilitet och hållbarhet, inrikta sammansättningen av de offentliga utgifterna så, att ökad tonvikt läggs vid tillväxtfrämjande områden, anpassa skattestrukturerna för att höja tillväxtpotentialen samt sörja för att det finns mekanismer för att bedöma förhållandet mellan offentliga utgifter och uppnåendet av politiska mål och mekanismer för att åstadkomma övergripande samstämmighet i och mellan reformpaket. (Integrerad riktlinje nr 3.) utgifterna så, att ökad tonvikt läggs vid tillväxt- och sysselsättningsfrämjande områden, anpassa skattestrukturerna för att stimulera privata investeringar, i synnerhet genom att skapa fördelaktiga skattevillkor för små och medelstora företag som skapar arbetstillfällen; medlemsstaterna bör undanröja alla former av illojal skattekonkurrens och samarbeta för att bekämpa skatteflykt. Medlemsstaterna bör även sörja för att det finns mekanismer för att bedöma förhållandet mellan offentliga utgifter och uppnåendet av politiska mål och mekanismer för att åstadkomma övergripande samstämmighet i och mellan reformpaket. (Integrerad riktlinje nr 3.) Modifieringsförslag 4 Avsnitt A, kapitel A.1, stycke 11 Riktlinje. För att främja större samstämmighet mellan den makroekonomiska politiken och strukturpolitiken bör medlemsstaterna genomföra reformer som stöder de makroekonomiska ramarna genom ökad flexibilitet, rörlighet och anpassningsförmåga som ett svar på globaliseringen, tekniska framsteg och konjunkturförändringar. (Integrerad riktlinje nr 4.) Se också integrerad riktlinje nr 20: Främja flexibilitet i kombination med anställningstrygghet och minska segmenteringen av arbetsmarknaden. Riktlinje. För att främja större samstämmighet mellan den makroekonomiska politiken och strukturpolitiken bör medlemsstaterna genomföra reformer som stöder de makroekonomiska ramarna genom stimulerad efterfrågan, ökad justeringsförmåga, rörlighet och anpassningsförmåga till globaliseringens utmaningar, tekniska framsteg och konjunkturförändringar. (Integrerad riktlinje nr 4.) Se också integrerad riktlinje nr 20: Främja flexibilitet i kombination med anställningstrygghet och minska segmenteringen av arbetsmarknaden. Modifieringsförslag 5 Avsnitt A, kapitel A.1, stycke 14 Riktlinje. För att se till att löneutvecklingen bidrar till makroekonomisk stabilitet och tillväxt och för att höja sin anpassningsförmåga bör medlemsstaterna främja nominella löneökningar och Riktlinje. För att se till att löneutvecklingen bidrar till makroekonomisk stabilitet och tillväxt och för att höja sin anpassningsförmåga bör medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter sörja för att PE 357.650v01-00 6/14 PR\564049.doc
arbetskraftskostnader som är förenliga med prisstabilitet och ligger i linje med produktivitetsutvecklingen på medellång sikt, med beaktande av kompetensskillnader och lokala arbetsmarknadsförhållanden. (Integrerad riktlinje nr 5.) Se också integrerad riktlinje nr 21: Sörja för en sysselsättningfrämjande utveckling av lönekostnader och andra arbetskostnader. löneökningar som behövs för att upprätthålla och rent av stimulera den inhemska efterfrågan är förenliga med produktivitetsutvecklingen på medellång sikt, med beaktande av kompetensskillnader och lokala arbetsmarknadsförhållanden. För att garantera prisstabilitet bör medlemsstaterna även sörja för att de offentliga avgifterna och fastighetspriserna hålls nere. (Integrerad riktlinje nr 5.) Se också integrerad riktlinje nr 21: Sörja för en sysselsättningfrämjande utveckling av lönekostnader och andra arbetskostnader. Modifieringsförslag 6 Avsnitt A, kapitel A.2, stycke 6 Riktlinje. För att bidra till en dynamisk och fungerande ekonomisk och monetär union bör medlemsstaterna i euroområdet ägna särskild uppmärksamhet åt disciplin när det gäller de offentliga finanserna, och i detta sammanhang bör de som ännu inte uppnått de medelfristiga målen för de offentliga finanserna ställa upp som riktmärke en årlig förbättring av sitt konjunkturrensade underskott, exklusive engångsinsatser och andra tillfälliga åtgärder, med 0,5 % av BNP, dock med en högre anpassningstakt under gynnsamma perioder; de bör även fortsätta sina strukturreformer i syfte att förbättra euroområdets konkurrenskraft och ekonomiska anpassning till asymmetriska chocker och sörja för att euroområdets inflytande i det globala ekonomiska systemet står i proportion till dess ekonomiska tyngd. (Integrerad riktlinje nr 6.) Riktlinje. För att bidra till en dynamisk och fungerande ekonomisk och monetär union bör medlemsstaterna i euroområdet stärka samordningen av sin ekonomiska politik och budgetpolitik för att enhetligt stimulera den inhemska efterfrågan och tillväxten och bör därvidlag börja med att harmonisera sin tidsplan för budgeten, och i detta sammanhang bör de som ännu inte uppnått de medelfristiga målen för de offentliga finanserna ställa upp som riktmärke en årlig förbättring av sitt konjunkturrensade underskott, exklusive engångsinsatser och andra tillfälliga åtgärder, med 0,5 % av BNP, dock med en högre anpassningstakt under gynnsamma perioder; de bör även fortsätta sina strukturreformer i syfte att förbättra euroområdets konkurrenskraft och ekonomiska anpassning till asymmetriska chocker och garantera euroområdets externa representation enligt de åtaganden som gjordes vid Europeiska rådets möte i Wien den 11-12 december 1998 så att eurons ökande roll i det globala ekonomiska systemet står i proportion till dess ekonomiska tyngd. I de PR\564049.doc 7/14 PE 357.650v01-00
nya medlemsstaterna skall nominell konvergens och real konvergens följas åt. (Integrerad riktlinje nr 6.) Modifieringsförslag 7 Avsnitt B, kapitel B.1, stycke 9 Riktlinje. I syfte att sörja för öppna och konkurrensutsatta marknader bör medlemsstaterna prioritera följande: avlägsnandet av hinder i lagar och andra författningar och andra hinder för konkurrensen inom viktiga områden; ett effektivare genomförande av konkurrenspolitiken; en selektiv marknadsundersökning från konkurrensoch tillsynsmyndigheternas sida i syfte att identifiera och undanröja hinder för konkurrens och marknadsinträde; en minskning av statligt stöd som snedvrider konkurrensen och en omfördelning av stödet till förmån för vissa horisontella mål, såsom forskning och innovation och optimering av humankapitalet. Medlemsstaterna bör också till fullo genomföra de överenskomna åtgärderna om att öppna upp nätindustrierna för konkurrens, så att det kan sörjas för effektiv konkurrens på de integrerade europeiska marknaderna, samtidigt som det blir möjligt att garantera tillfredsställande leveranser av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse av hög kvalitet (Integrerad riktlinje nr 8). Riktlinje. I syfte att sörja för öppna och konkurrensutsatta marknader bör medlemsstaterna prioritera följande: avlägsnandet av hinder i lagar och andra författningar och andra hinder för konkurrensen inom viktiga områden; ett effektivare genomförande av konkurrenspolitiken; en selektiv marknadsundersökning från konkurrensoch tillsynsmyndigheternas sida i syfte att identifiera och undanröja hinder för konkurrens och marknadsinträde som går emot konsumenternas intressen; ett avskaffande av statligt stöd som snedvrider konkurrensen på den inre marknaden och en omfördelning av stödet till förmån för vissa horisontella mål, såsom forskning och innovation och optimering av humankapitalet. Medlemsstaterna bör också till fullo genomföra de överenskomna åtgärderna om att öppna upp nätindustrierna för konkurrens, så att det kan sörjas för effektiv konkurrens på de integrerade europeiska marknaderna, samtidigt som det blir möjligt att garantera socialt tillfredsställande leveranser av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse av hög kvalitet (Integrerad riktlinje nr 8). Modifieringsförslag 8 Avsnitt B, kapitel B.1, stycke 16 Riktlinje. I syfte att främja en mer företagarvänlig kultur och ett gynnsamt klimat för små och medelstora företag bör medlemsstaterna förbättra tillgången till finansiella resurser, anpassa skattesystemen, stärka små och medelstora Riktlinje. I syfte att främja en mer företagarvänlig kultur och ett gynnsamt klimat för små och medelstora företag bör medlemsstaterna förbättra tillgången till finansiella resurser, anpassa skattesystemen, stärka små och medelstora PE 357.650v01-00 8/14 PR\564049.doc
företags innovationspotential samt tillhandahålla relevanta upplysningar och stödtjänster i syfte att uppmuntra till nyföretagande och tillväxt i nystartade företag i enlighet med stadgan för små och medelstora företag. Vidare bör medlemsstaterna förstärka utbildningen i entreprenörskap (hänvisning till riktlinjen rörande sysselsättningen). Medlemsstaterna bör också underlätta ägarskifte, se över sin konkurslagstiftning och förbättra sina förfaranden för undsättning och omstrukturering av företag. (Integrerad riktlinje nr 10). företags innovationspotential samt tillhandahålla relevanta upplysningar och stödtjänster i syfte att uppmuntra till nyföretagande och tillväxt i nystartade företag i enlighet med stadgan för små och medelstora företag. Vidare bör medlemsstaterna förstärka utbildningen i entreprenörskap (hänvisning till riktlinjen rörande sysselsättningen). Medlemsstaterna bör också underlätta ägarskifte, se över sin konkurslagstiftning och förbättra sina förfaranden för undsättning och omstrukturering av företag och samtidigt förbättra reglerna för företagsstyrning och ledningsansvar. (Integrerad riktlinje nr 10). Modifieringsförslag 9 Avsnitt B, kapitel B.2, stycke 4 Riktlinje. I syfte att öka och förbättra investeringarna i forskning och utveckling bör medlemsstaterna vidareutveckla de åtgärder på olika områden som syftar till att främja företagens forskning och utveckling. Detta kan ske på följande sätt: förbättrade rambetingelser och genom att se till att företagen verkar i en tillräckligt konkurrensutsatt miljö; ökning och effektivare användning av de offentliga utgifterna för forskning och utveckling; förstärkning av kompetenscentrum; bättre användning av stödmekanismer, såsom skatteåtgärder i syfte att öka den privata sektorns forskning och utveckling; sörja för att det finns tillräckligt många kvalificerade forskare genom att flera studenter uppmuntras till att söka till vetenskapliga, tekniska och ingenjörsvetenskapliga utbildningsgrenar och genom att förbättra karriärutvecklingsmöjligheterna och rörligheten för forskare mellan nationer och sektorer. (Integrerad riktlinje nr 12). Se också integrerad riktlinje nr 22 Utöka och förbättra investeringarna i humankapital. Riktlinje. I syfte att öka och förbättra investeringarna i forskning och utveckling bör medlemsstaterna vidareutveckla de åtgärder på olika områden som syftar till att främja företagens forskning och utveckling. Detta kan ske på följande sätt: förbättrade rambetingelser och genom att se till att företagen verkar i en tillräckligt konkurrensutsatt miljö; ökning och effektivare användning av de offentliga utgifterna för forskning och utveckling och genom att utveckla partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn; förstärkning av kompetenscentrum; bättre användning av stödmekanismer, såsom skatteåtgärder i syfte att öka den privata sektorns forskning och utveckling; sörja för att det finns tillräckligt många kvalificerade forskare genom att flera studenter uppmuntras till att söka till vetenskapliga, tekniska och ingenjörsvetenskapliga utbildningsgrenar och genom att förbättra karriärutvecklingsmöjligheterna och rörligheten för forskare mellan nationer och sektorer. Medlemsstaterna bör i större PR\564049.doc 9/14 PE 357.650v01-00
utsträckning främja framtidens forskning, såsom bioteknik, i synnerhet genom att främja objektivare information om de fördelar och risker som kopplas samman med den mest kontroversiella forskningen, såsom forskning om genmodifierade organismer eller embryonala stamceller. (Integrerad riktlinje nr 12). Se också integrerad riktlinje nr 22 Utöka och förbättra investeringarna i humankapital. Modifieringsförslag 10 Avsnitt B, kapitel B.2, stycke 11 Riktlinje. I syfte att bidra till en stark industriell bas i EU bör medlemsstaterna inrikta sig på att utveckla ny teknik och nya marknader. Detta innebär framför allt ett åtagande om att inrätta och genomföra gemensamma europeiska tekniska initiativ och upprätta partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn som bidrar till att avhjälpa faktiska marknadsmisslyckanden samt att inrätta och utveckla regionala eller lokala företagsgrupper. (Integrerad riktlinje nr 15). Riktlinje. I syfte att bidra till en stark industriell bas i EU bör medlemsstaterna inrikta sig på att utveckla ny teknik och nya marknader, även utanför Europeiska unionen, i syfte att göra globaliseringen till en ny möjlighet och inte en fara för världens främsta exportör. Detta innebär framför allt ett åtagande om att inrätta och genomföra gemensamma europeiska tekniska initiativ och upprätta partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn som bidrar till att avhjälpa faktiska marknadsmisslyckanden samt att inrätta och utveckla regionala eller lokala företagsgrupper. (Integrerad riktlinje nr 15). 6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament. PE 357.650v01-00 10/14 PR\564049.doc
MOTIVERING 1. De integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (2005 2008) omsätter Europeiska rådets beslut från mars 2005 om att blåsa nytt liv i Lissabonstrategin genom att låta strategin fokusera på sina huvudmål. Att de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (artikel 99) och riktlinjerna för sysselsättningen (artikel 128 i fördraget) behandlas gemensamt betonar samspelet mellan den ekonomiska och sociala politiken. Syftet med ekonomisk tillväxt bör vara full sysselsättning, social sammanhållning och en fortlöpande förbättring av levnadsstandarden. En tillväxt som respekterar miljön kommer att utmynna i hållbar utveckling, som är strategins tredje pelare. 2. Genom att vart tredje år fastställa integrerade riktlinjer (som dock kan justeras varje år) blir det i princip möjligt att förbättra samordningen mellan den ekonomiska politiken i de olika medlemsstaterna och göra den mer samstämmig. En tidshorisont på tre år kommer att ge unionens ekonomiska politik den förutsägbarhet som de ekonomiska aktörerna efterlyser. Det nya integrerade förfarandet kommer att göra det möjligt att undanröja anstormningen av rapporter som i själva verket är meningslösa men som hittills har begärts av medlemsstaterna. I framtiden kommer det bara att finnas ett enda nationellt dokument som skall diskuteras med samtliga civila samhällsorganisationer och antas inom ramen för den nationella demokratiprocessen. Genom att arbetsmarknadsparterna och de nationella parlamenten tar sig an Lissabonstrategin stärks processens legitimitet och stöds den europeiska demokratin. 3. Kommissionen har endast lagt fram 23 integrerade riktlinjer (som i vissa fall överlappar varandra), av vilka femton gäller den makro- respektive mikroekonomiska politiken och åtta gäller sysselsättningen. Praktiskt taget samtliga riktlinjer tar på nytt upp de farhågor och förslag som har stötts och blötts i åratal med tvivelaktig framgång. Vissa rekommendationer är så allmänna att de är snudd på banala och rent av kännetecknas av en sådan politikerjargong som är typisk för en institution som försöker ta hänsyn till nationella känsliga frågor och de oundvikliga motsägelserna mellan de olika val som den ekonomiska politiken, socialpolitiken och miljöpolitiken ger upphov till. Dessa rekommendationer förstärks inte nödvändigtvis ömsesidigt, såsom en ofta använd eufemism gärna vill låta påskina. (Reach-förslaget är ett bra exempel. Bestående av 1 200 ofta oläsliga sidor är det väldigt långt från ambitionen om better regulation och en uppenbar kompromiss mellan, å ena sidan, målen om miljöskydd och hälsa och, å andra sidan, målen om en obyråkratisk industripolitik som främjar sysselsättning.) De integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning är alldeles för allmänt hållna och beaktar inte de avsevärda skillnaderna mellan olika medlemsstater. Kommissionen måste därför uppmuntras i sin avsikt att lägga fram ett meddelande för att kartlägga varje medlemsstats viktigaste utmaningar. Det krävs dessutom ett mer differentierat angreppssätt för att kartlägga problemen i den europeiska ekonomins olika sektorer. 4. Kommissionens uppgift är inte enkel. Det finns inga enkla svar på de komplexa ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningarna. Unionen har blivit mer heterogen efter utvidgningen. Det faktum att lagstiftningsarbetet blir alltmer tekniskt underlättar inte kommunikationen med unionens medborgare. Debatterna om förslaget till en konstitution för Europa visar att det europeiska integrationsbygget förstås dåligt. Gemenskapens PR\564049.doc 11/14 PE 357.650v01-00
fackspråk förbiser många av medborgarnas vardagsbekymmer. Allt oftare skylls allt dåligt och all rädsla på Europeiska unionen. Debatten om den förutsedda tillbakagången för Europa upprör det politiska mikrokosmoset och eldar på medierna. Den rådande europessimismen kan dock inte stå emot fakta. Sedd utifrån är unionen inte bara historiens mest lyckade fredsinitiativ, utan även den politiska enhet i världen där de mänskliga rättigheterna är bäst skyddade och där den sociala marknadsekonomin har skapat en hög levnadsstandard, för att inte tala om sociala standarder och miljöstandarder som är bland de bästa i världen. Unionens upprepade utvidgningar och det växande antalet kandidatländer är ett tydligt bevis på den europeiska modellens attraktionskraft. Paradoxalt nog vittnar även den illegala invandringen om miljontals människors önskan att bo i detta Europa som så ofta kritiseras inifrån. 5. Naturligtvis skulle Europeiska unionen kunna göra bättre ifrån sig. Detta är målsättningen med Lissabonstrategin. Mellan 1999 och 2003 skapades det i EU-15 6,5 miljoner nya arbetstillfällen, dock utan att man lyckades bromsa arbetslösheten. Den ekonomiska tillväxten fortsätter att vara alltför svag, i synnerhet i Tyskland, Frankrike och Italien som tillsammans med Spanien står för nästan 80 procent av det mervärde som genereras i euroområdet. Under 2003 var dock EU den främsta exportören i världen (Tyskland innehade samtidigt första platsen bland exportländerna). EU var dessutom den mest betydelsefulla marknaden för resten av världen. EU:s löpande räkenskaper är balanserade medan medlemsstaterna dras med ett dubbelt underskott, såväl externt som internt. 6. En enhet som står för nästan en fjärdedel av världshandeln måste vara konkurrenskraftig. För att vara konkurrenskraftig är det nödvändigt att ha en högre produktivitet än konkurrenterna. Enligt den förhärskande debatten har det sedan 1995 emellertid skett en avsevärd tillbakagång i EU när det gäller produktivitetens tillväxttendenser, till skillnad från i Förenta staterna. Framstående ekonomer ifrågasätter emellertid de siffror som presenteras av kommissionen. De skilda metoder som används i EU och i USA för att räkna fram BNP, arbetslöshetsnivåer och produktivitet missgynnar i allmänhet Europeiska unionen. OECD och framför allt Internationella valutafonden ser dock mer positivt på unionens produktivitet än kommissionen. Åtta av EU:s 15 medlemsstater däribland Frankrike och Tyskland hade 2003 en tillväxt i arbetskraftens produktivitet som var högre än Förenta staternas, om man använder arbetade timmar som underlag för beräkningen av arbetet. Enligt Olivier Blanchard på Internationella valutafonden kan man inte bara jämföra arbetskraftens produktivitet utan man måste även jämföra produktionsfaktorernas övergripande produktivitet: förhållandet mellan kapital och produktion tycks i allmänhet vara högre i EU än i Förenta staterna. Enligt John Kay vid London School of Economics finns det inga uppgifter som underbygger antagandena om att europeiska företag presterar sämre än sina amerikanska motsvarigheter. Detta innebär inte att det inte är ett välmotiverat mål att öka den europeiska ekonomins effektivitet, produktivitet och internationella konkurrenskraft. Inte heller innebär det att Europeiska unionen inte skulle dra fördel av en rad olika åtgärder för att liberalisera marknaderna, t.ex. att främja en avreglering av offentliga tjänsteföretag, minska statsstödet och göra det lättare för små företag att skapa sysselsättning. En sådan politik måste emellertid motiveras utifrån sektorsspecifika förutsättningar och inte utifrån vaga strävanden såsom dynamik och flexibilitet. 7. Om EU vill behålla sin konkurrenskraft får man inte nöja sig med förenklade slagord. En PE 357.650v01-00 12/14 PR\564049.doc
hög levnadsstandard är resultatet av en hög konkurrenskraft och en hög sysselsättningsnivå, men är inte i sig ett instrument för att mäta konkurrenskraft. De statistiska inkomstskillnaderna per capita i förhållande till BNP påvisar inte att européerna ligger sämre till än amerikanerna, utan snarare att den amerikanska överklassen har en alldeles för stor av inkomstkakan. (Enligt Economic Policy Institute i Washington har inkomsterna för de 20 fattigaste procenten ökat med 6,4 procent mellan 1979 och 2000 i Förenta staterna samtidigt som inkomsterna för de 20 rikaste procenten har ökat med 70 procent och inkomsterna för den allra rikaste procenten har ökat explosionsartat med 184 procent! För Zaki Laïdi dämpas den amerikanska dynamiken av en exceptionellt orättvis fördelning av tillväxtens resultat, ett svagt socialt skydd och ett otroligt dyrt hälsovårdssystem, som gör att 45 miljoner amerikaner står utan sjukförsäkring. 8. För européerna kan inte kampen för en högre produktivitet ske separerat från kampen för en rättvisare fördelning av tillväxtens resultat, en högre social sammanhållning och ett effektivt miljöskydd. Det är inte en tillfällighet att de nordiska länderna har den högsta sociala skyddsnivån och de bästa miljöskyddet. De höga offentliga utgifter som detta medför hindrar enligt Zaki Laïdi inte att deras ekonomier fortsätter att växa inom världshierarkin när det gäller resultat och innovation. Dessutom är Europeiska unionens konkurrenssituation långt ifrån katastrofal. En ingående analys som har gjorts av GD ECFIN visar att två tredjedelar av de senaste årens tillväxt i den amerikanska produktiviteten härrörde från tjänstesektorn, i första hand från grossist- och detaljhandeln, fastighetssektorn och finansförmedlingen. Inom dessa sektorer råder det ingen direkt konkurrens mellan amerikaner och européer. Enligt samma studie har Europeiska unionen lyckats bättre än Förenta staterna inom primär- och sekundärsektorerna. Unionen har nått samma eller bättre resultat än amerikanerna inom 37 av de 56 studerade sektorerna. Förenta staternas industriella försprång kan dock inte ifrågasättas inom halvledar- och kontorsmaskinsektorerna, medan arbetskraftens produktivitet inom kommunikations- och datorsektorerna däremot var högre i Europeiska unionen än i Förenta staterna. (Economic papers, nr 221 02/05). Den europeiska eftersläpningen är i första hand begränsad till vissa högteknologiska sektorer såsom informations- och kommunikationsteknik, bioteknik, däribland läkemedelssektorn, och naturligtvis genmodifierade organismer. 9. Europeiska unionens eftersläpning är stor framför allt på forskningsområdet, även om några nordiska länder även på detta område presterar bättre än USA. Förenta staterna avsätter 2,8 procent av BNP till forskning och utveckling medan EU endast avsätter 1,9 procent. I absoluta tal lägger Förenta staterna årligen ut ca 110 miljarder dollar mer än EU, dvs. en siffra som motsvarar EU:s budget. Det är framför allt den europeiska industrin som släpar efter. 80,5 procent av de 1,3 miljoner amerikanska forskarna arbetar inom den privata sektorn, jämfört med enbart 48 procent av de 1,08 miljoner forskarna i EU-25. 10. De integrerade riktlinjerna bör finslipas under den kommande treårsperioden. I princip har euroområdet nu starka makroekonomiska förutsättningar (svag inflation, stark valuta, mycket låga räntenivåer). De tre medlemsstaterna i EU-15 som inte ingår i euroområdet har emellertid en högre tillväxt, även om de måste betala för sitt valutaoberoende med högre räntenivåer på kort och lång sikt. Åtta av de tio nya medlemsstaterna har en betydande tillväxt, oaktat andra strukturproblem. De integrerade riktlinjerna bör i större utsträckning ta hänsyn till denna mångfald av situationer och problem. PR\564049.doc 13/14 PE 357.650v01-00
11. I väntan på det utlysta meddelandet som skall klargöra vissa faktorer för att hjälpa medlemsstaterna att förbereda de nationella sammanfattande rapporterna, begränsar sig detta betänkande till några punktvisa förslag. PE 357.650v01-00 14/14 PR\564049.doc