RAPPORT. Svenska byggregler kopplade till rullstolar BOVERKET UPPDRAGSNUMMER 3800015001 SLUTLEVERANS 2015-12-22 SWECO EMMA NEWMAN KAJSA LUNDBORG



Relevanta dokument
Brukardialogberedningar

Behovsstyrning genom behovsanalyser. Nätverket Region Östergötland Uppdrag hälsa, , Anna Bengtsson

Hjälpmedel ansvarsgränser mellan landsting kommun

Habiliterings- och hjälpmedelsnämnden

HJ-HJM09-022

Hjälpmedel- ökad delaktighet och valfrihet

Vision för en psykiatrisamverkan i Världsklass 2015 strategisk samverkan i Örnsköldsvik

ABCD. Förstudie av den kommunala demensvården Revisionsrapport. Värmdö kommun Antal sidor:12

Om likarättigheter och servicekvalitet i samhällets stöd till äldre personer med funktionsnedsättningar

Storfors kommun som assistansanordnare för LSS Kundversion

Hjälpmedelsnämnden i Värmland Styrdokument för förskrivning av hjälpmedel

Mindre slutenvård per vårdtagare, antal invånare med hemsjukvård ökar Ökad tillgång till behandlingar Synergieffekter i övrig kommunal verksamhet

Barn- och ungdomspsykiatri

Revisionsrapport / 2011 Genomförd på uppdrag av revisorerna December Eskilstuna kommun. Granskning av anhörigstöd

1 Regeringens proposition 1996:97:61 s.31, 33, 34 2 FN:s standardregler om delaktighet och jämlikhet för människor med funktionsnedsättning

Trainee för personer med funktionsnedsättning

Uppföljning av 2005 års behovsanalys avseende rehabilitering

Socialnämnden informerar. Anhörigstöd

6 Remiss från socialdepartementet Hjälpmedel ökad delaktighet och valfrihet

Förstudie kring övertagandet av viss hälso- och sjukvård LSS

Intervju med Elisabeth Gisselman

Öppna jämförelser Vård och omsorg om äldre 2013

Appar i förskrivningsprocessen

Följa upp, utvärdera och förbättra

Promemoria: Förebyggande och behandling av spelmissbruk (Ds 2015:48)

Remissvar Ett gott liv var dag Kommunstyrelsens diarienummer: 2014/KS0411

1(8) Kommunal hälso- och sjukvård. Styrdokument

Svar på frågor som ställdes under IVO:s webbinarium om förbättrad samverkan mellan kommun och landsting/region för barn på korttidsboende

STRATEGI FÖR FUNKTIONSHINDEROMRÅDET

Vuxna dövas, bl.a. döva invandrares, möjlighet till kommunal vuxenutbildning Motion av Lars Rådh (s) (2000:25)

Hur går utredningen till?

Medborgarförslag angående tillgänglighet för personer med synoch/eller

Motion till riksdagen 2015/16:1669 av Finn Bengtsson och Andreas Norlén (båda M) Samordning av offentliga utgifter för sjukvård och sjukförsäkring

Projektrapport om kommunaliseringen av hemsjukvården i Gävleborgs län

Sammanfattning. Förslaget till ny äldreomsorgsplan för Eslövs kommun år innehåller följande rubriker:

Äldrepolitiskt program för. Upplands-Bro

LSS-kommitténs slutbetänkande Möjlighet att leva som andra. Ny lag om stöd och service för vissa personer med funktionsnedsättning (SOU 2008:77)

Meddelandeblad. Medicinskt ansvarig sjuksköterska och medicinskt ansvarig för rehabilitering

Minnesanteckningar från dialogmöte om nätverk på SKL den 21 januari 2014

Landstingsstyrelsens förslag till beslut

Riktlinjer för handläggning av kommunal färdtjänst/länsfärdtjänst och riksfärdtjänst i Valdemarsviks kommun

Styckevis och delt, om vården och omsorgen till multisjuka äldre som bor kvar i det egna hemmet - svar på remiss från revisionskontoret.

Regionalt utvecklingsarbete inom verksamhetsområdet stöd till personer med funktionsnedsättning gällande kommunerna i Västmanland

Målgruppen för de särskilda tandvårdsstöden uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård. Redovisning av regeringsuppdrag

Underlag för diskussion om brukarrörelsen uppfattning om hur Socialstyrelsens arbete med Nationella riktlinjer bör utvecklas

Stadskontoret Plan för vård- och omsorgsverksamheten i Malmö stad

HH-HOH Inkontinensoch. urologiska hjälpmedel i landsting och kommuner i Sörmland. Vesicacentralen

Faktahäfte Hälsa och sjukvård

Samverkansöverenskommelse med Landstinget. med landstinget gällande personer med psykisk funktionsnedsättning

Kommittédirektiv. Översyn av avgiftsstrukturen för hälsooch sjukvård, läkemedel, äldre- och handikappomsorg m.m. Dir. 2011:61

Utred stödet till cp-skadade barn i Stockholm Skrivelse av Carin Jämtin (S)

Avtalet gäller från tid för undertecknande t o m , med möjlighet till förlängning med två år åt gången.

Hemsjukvård. Ljusdals kommun i samverkan med Landstinget Gävleborg, Hudiksvall, Ockelbo och Söderhamns kommuner. Revisionsrapport

Att leva med hörselnedsättning som vuxen och yrkesverksam konsekvenser och behov

Dnr Son 2015/169 Förslag till politiker - tillgänglighet för personer med syn- och/eller hörselnedsättning

Socialdepartementet. Förbundet FöR Delaktighet och Jämlikhet lämnar här sina synpunkter på rubricerad remiss.

Nämndens ansvarsområde

Lokal Oden, landstingshuset i Karlstad

Komplettering och förtydligande av samarbetsavtal

Stockholm Till: Tolktjänstutredningen. Från: Föreningen Tolkledarna. Synpunkter på utkast daterat

Yttrande över Klagomålsutredningens delbetänkande Sedd, hörd och respekterad (SOU 2015:14)

Nationell utvärdering 2013 vård och insatser vid depression, ångest och schizofreni. Rekommendationer, bedömningar och sammanfattning

Habilitering & Hjälpmedel

* KOMMUN KONTORET FOR HALSA, VÅRD OCH OMSORG. Äldrenämnden. godkänna rapport om modell för hemtagningsteam i Uppsala kommun

Örebro kommun. Granskning av biståndshandläggning inom äldreomsorgen. KPMG AB 8 december 2014 Antal sidor: 13

Protokoll fört vid kommunstyrelsens råd för funktionshinderfrågors sammanträde måndagen den 21 september 2015

BILANPASSNINGAR. Samlade kriterier för , , , , och

Riktlinjer för handläggning av färdtjänst och riksfärdtjänst inom Oxelösunds kommun

Yttrande över motion 2015:25 av Dag Larsson (S) om en hörcentral i landstingets regi

Uppföljning av hemsjukvård i ordinärt boende i Östergötland

Gott att bli gammal på Gotland. Äldrepolitiskt program

1. Nedsatt arbetsförmåga pga sjukdom/ohälsa. 3A. Behov finns troligen av samordning av rehabilitering mot arbete. Kontakta FK

Lokalt påverkansarbete

Introduktion till Äldre

Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? en rikstäckande undersökning av äldres uppfattning om kvaliteten i hemtjänst och äldreboenden 2013

Revisionsrapport Granskning av kommunens företagshälsovård. Krokoms kommun

Med hopp om ett tryggt och positivt åldrande

Överenskommelse angående hjälpmedel i pedagogisk verksamhet för barn och ungdomar

Omsorg till äldre och personer med funktionsnedsättning

ALLMÄNNA ANVISNINGAR

Underlag för samhällsplaneringen för vård- och omsorgsnämndens verksamhetsområde på längre sikt med start år 2020

Utvärdering FÖRSAM 2010

Riktlinjer för specialiserad sjukvård i hemmet SSIH

7-8 MAJ. Psykisk ohälsa

Meddelandeblad. Kommunens ansvar för enskilda vid omvandling av särskilda boenden för äldre till trygghetsbostäder. Särskilda boenden för äldre

Yttrande över delbetänkande, På jakt efter den goda affären SOU 2011:73

fastställd av ledningsgruppen för vård och omsorg den 13 december 2006 samt 11 november 2008 Dagverksamheter Dagvård med demensinriktning

Revisionsrapport Sigtuna kommun Kommunens demensvård ur ett anhörigperspektiv

Samverkansöverenskommelse med Landstinget gällande personer med psykisk funktionsnedsättning

Trelleborg1000, v 1.0,

Första jobbet. Ett starkt Sverige bygger vi tillsammans. Vi pluggar, vi jobbar och vi anstränger oss. Men någonting är på väg att gå riktigt fel.

RIKTLINJER FÖR HANDLÄGGNING AV FÄRDTJÄNST OCH RIKSFÄRDTJÄNST I OXELÖSUNDS KOMMUN

Underbensproteser - för rörlighet i vardagen

Värmdö kommun. Samverkan kommun och landsting Förstudie. KPMG AB Offentlig sektor Antal sidor: 7

Läkemedel en viktig del av sjukvården

Utanförskap eller prevention?

Förstudie kring övertagandet av viss hälso- och sjukvård LSS

Landstinget Västmanlands policy och program för delaktighet för personer med funktionsnedsättning

PROGRAM FÖR GEMENSAMMA INSATSER

MEDBORGARPANEL Nummer 1 - Juli 2013 Tillgänglighet i vården

Transkript:

RAPPORT BOVERKET Svenska byggregler kopplade till rullstolar UPPDRAGSNUMMER 3800015001 SLUTLEVERANS 2015-12-22 SWECO EMMA NEWMAN KAJSA LUNDBORG repo001.docx 2015-10-05

Beställare: Boverket Kontaktpersoner beställare: Cathrine Engström, Ewa Krynicka Storskog Uppdragsledare: Medarbetare: Emma Newman, Tek. licentiat Tillgänglighet trafikplanering Kajsa Lundborg, utredare inom samhällsplanering Per Johansson, Certifierad sakkunnig tillgänglighet RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR

Innehållsförteckning 1 Bakgrund och syfte 1 1.1 Intervjuade 1 3 Resultat 3 3.1 Socialstyrelsen 3 3.2 Landstingen/ regionerna 3 3.3 Hjälpmedelscentralerna 3 3.3.1 Riktlinjer och regelverk 3 3.3.2 Upphandling av rullstolar 4 3.3.3 Funktioner, modeller och klassificering 5 3.3.4 Förskrivning/ utprovning av rullstol 5 3.3.5 Kännedom om Boverkets regler och diskussion om vändmått 6 3.3.6 Brukarnas önskemål 7 3.3.7 Teknisk utveckling 7 3.4 Rullstolstillverkarna 7 3.4.1 Eldrivna rullstolar 8 3.4.2 Manuella rullstolar 8 3.4.3 Önskemål från brukare 9 4 Slutsatser 10 5 Förslag till fortsatt arbete 11 Bilagor Bilaga 1 Gemensamt regelverk för hjälpmedel för kommunerna och landstinget i Östergötland, Hjälpmedelsguide- Östergötlands kommuner och landsting Bilaga 2 Sortimentöversikt manuella rullstolar. Bilaga 3 Tips och råd vid förskrivning av manuell rullstol repo001.docx 2015-10-05 RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

repo001.docx 2015-10-05 RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

1 Bakgrund och syfte Boverket deltar i ett projekt om harmonisering av nordiska tillgänglighetsregler. Som en del i det har Sweco fått i uppdrag att undersöka hur rullstolar upphandlas och vad som styr vilka olika modeller av rullstolar som väljs ut, och som i sin tur landstingen erbjuder sina brukare. Bakgrunden till vårt uppdrag är de krav som finns enligt Boverkets byggregler, BBR, kopplat till rullstolar. Det gäller bl.a. de dimensionerade vändmått för manuella rullstolar/ mindre eldrivna rullstolar för inomhusbruk som finns angivna i BBR. Dimensionerade vändmått som är lämpliga vid bedömning av tillgängligheten och användbarheten för en mindre utomhusrullstol är en cirkel med diametern 1,50 meter och för en inomhusrullstol en cirkel med diametern 1,30 meter. (BFS 2013:14). De frågeställningar som har legat till grund för uppdraget, och som har beslutats i dialog mellan Sweco och Boverket, är bl.a. vilka riktlinjer och kriterier landstingen/ regionerna och hjälpmedelscentralerna förhåller sig till vid inköp/upphandling, frågor om de modeller som köps in, utprovning och förskrivning av rullstolar, teknisk utveckling inom rullstolsområdet samt vilka önskemål som framkommit från brukare. Underlaget baseras på intervjuer med ett urval av de Hjälpmedelscentraler som har landstings/regioners uppdrag att tillhandahålla hjälpmedel. I urvalet har geografisk spridning och olika storlek på landsting/regionen varit ett urvalskriterium. Underlaget omfattar sex län. Uppdraget innefattar även ett stickprov gällande hur ett antal företag som tillverkar rullstolar ser på framtida teknikutveckling för rullstolar. En av de intervjuade rullstolstillverkarna arbetar företrädesvis med manuella rullstolar, medan den andra huvudsakligen utvecklar eldrivna rullstolar. Informationsinhämtning har även skett via telefonsamtal med Myndigheten för delaktighet, landstingens/ regionernas och hjälpmedelscentralernas webbplatser, material från Socialstyrelsen och samtal med sakkunnig inom tillgänglighet. Vi har även försökt att nå Socialstyrelsen per telefon vid upprepade tillfällen. 1.1 Intervjuade Hjälpmedelscentraler Platschef, Hjälpmedelscentrum, Region Östergötland Verksamhetschef, Hjälpmedelscentralen, Västra Götalandsregionen Hjälpmedelskonsulent med produktansvar, Hjälpmedelscentralen Region Jönköpings län Samordnare/ hjälpmedelskonsulent, Landstinget Västernorrland Verksamhetsutvecklare, hjälpmedelsservice, Landstinget i Värmland Handläggare, hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Stockholms Läns Landsting 1(11) repo001.docx 2015-10-05 RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

Tillverkare Produktutveckling, eldrivna rullstolar Produktutveckling, manuella rullstolar 2(11) repo001.docx 2015-10-05 RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

3 Resultat Resultatet av intervjuerna presenteras under rubrikerna Hjälpmedelscentraler och Tillverkare. 3.1 Socialstyrelsen Socialstyrelsen arbetar för en jämlik hjälpmedelsförsörjning för medborgare i behov av hjälpmedel. Bl.a. arbetar Socialstyrelsen med utbildningsmaterial kopplat till förskrivningsprocessen riktat till yrkesgrupper som förskriver hjälpmedel. Vidare stödjer myndigheten utvecklingen mot ökat inflytande vid val av hjälpmedel samt arbetar för att öka kunskapen om skillnader i tillgång till och användning av hjälpmedel. I deras uppdrag ingår även att utvärdera och följa upp hjälpmedelsområdet på nationell nivå. 1 Tidigare hade Myndigheten för delaktighet ansvar för delar av det arbete som Socialstyrelsen idag bedriver inom området. 3.2 Landstingen/ regionerna Landstingen/regionerna och kommunerna ansvarar för att se till att personer med funktionsnedsättning får rätt hjälpmedel. Ansvaret regleras i hälso- och sjukvårdslagen, HSL. Samtliga landsting/regioner som Sweco har varit i kontakt med har en utförarorganisation i form av en hjälpmedelscentral som har i uppgift att tillhandahålla hjälpmedel till landstingens brukare. Det kan dock skilja sig mellan olika län hur det är organisatoriskt uppbyggt. Tjänsten kan vara upphandlad av regioner/landstinget så att den drivs som en separat verksamhet. I vissa län har regionen/landstinget tillsammans med kommunerna en gemensam hjälpmedelscentral, i andra län är ansvaret uppdelat mellan kommuner och landstinget utifrån typ av hjälpmedel. 3.3 Hjälpmedelscentralerna I vissa län används andra begrepp; Hjälpmedelscentrum eller Hjälpmedelsservice. Ofta används dock begreppet Hjälpmedelscentraler som ett samlingsnamn, så också i det här avsnittet. Nedan presenteras intervjusvar utifrån underrubriker. 3.3.1 Riktlinjer och regelverk Det regelverk som finns inom hjälpmedelsområdet är det som beslutats på landstings- /regionnivå och/eller i överenskommelse med kommuner. I t.ex. Värmland finns en hjälpmedelsnämnd som är gemensam för landstinget och länets kommuner. Nämnden ansvarar för att hjälpmedelsförsörjningen i Värmland ska ske på lika villkor oavsett var i länet man bor, och beslutar om övergripande riktlinjer kring förskrivningen. Nämnden ger 1 Socialstyrelsen.se 3(11) repo001.docx 2015-10-05 RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

hjälpmedelscentralerna i uppdrag att tillhandahålla hjälpmedel. De övergripande riktlinjerna innehåller inte information om specifika modeller. Politikerna beslutar vad som ska ingå i hjälpmedelscentralernas uppdrag, samt det regelverk som förskrivare 2 har att förhålla sig till, på en övergripande nivå, vid förskrivning av rullstolar. Det som regleras kan t.ex. vara vilket förhållningssätt man har i frågan om antal rullstolar per brukare och i vilken utsträckning brukaren själv ska stå för förslitningsdelar, såsom hjul. Utifrån intervjuerna framgår att olika landsting/regioner kan ha något olika förhållningssätt i frågan. Ett landsting har en tydlig policy att det är enbart en rullstol per brukare som gäller. Ofta är dock dessa riktlinjer öppet formulerade, och med den enskilda personens behov i första hand. Om en brukare tex kan bli mer självständig med en eldriven utomhusstol, som komplement till inomhusrullstol, och därmed ta sig ut och handla själv tex, kan det vara ett skäl att bevilja två rullstolar. En annan anledning att få två rullstolar förskrivna kan vara om brukaren har en eldriven rullstol till vardags som är tung att transportera. En manuell stol som får plats i bilen, och som kan användas vid enskilda tillfällen, kan då vara ett komplement. Intervjupersonerna upplever generellt inte att politiska riktlinjer avseende förskrivning eller upphandling av rullstolar har ändrats under senare år. Se bilaga 1 för exempel från Region Östergötland: Gemensamt regelverk för hjälpmedel för kommunerna och landstinget i Östergötland, Hjälpmedelsguide- Östergötlands kommuner och landsting. 3.3.2 Upphandling av rullstolar Till förfrågningsunderlaget vid upphandling av rullstolar tar Hjälpmedelscentralerna fram kravspecifikationer där krav på olika funktioner specificeras. Det kan exempelvis gälla mått på sittdjup för en viss typ av stol och att den ska vara utrustad med vinkelställbara fotstöd. Kravspecifikationerna tas fram i dialog mellan Hjälpmedelscentralernas produktansvarige, hjälpmedelskonsulent och representant för förskrivarna. De baseras på erfarenhet av hur behoven ser ut hos brukarna och hur frekvent ett visst behov är. Behoven kan t.ex. handla om olika grad av stöd i rygg/nacke, om brukaren kan köra sin rullstol själv eller inte eller olika typer av hjul. Kravspecifikationer tas fram för ett antal olika inne- och utomhus rullstolar. Det kan också finnas krav för separata tillbehör, t.ex. höj- och sänkbart armstöd med olika hårdhetsgrad. LOU följs i alla delar av upphandlingsprocessen. Beroende på typ av upphandling kan funktions-/kvalitetskrav och pris vara viktade med olika stor prioritet. Om det rör sig om en standardmodell kan pris vara viktat högt. Om det är en rullstol med mer avancerade eller repo001.docx 2015-10-05 4(11) 2 En förskrivare är den tjänsteman/funktion som har rätt att förskriva, dvs ange, vilket hjälpmedel som brukare/patient behöver. Förskrivare kan vara arbetsterapeut, läkare, eller sjukgymnast. RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

ovanliga funktioner kan krav däremot vara viktat högre. Tester av rullstolarna ingår i utvärderingsprocessen, t.ex. ett funktionellt test där köregenskaper testas. De flesta Hjälpmedelscentraler har ett standardsortiment som utgör ca 90 % av stolarna medan resterande del kan skräddarsys efter särskilda behov/ individanpassas. I varje enskild fall får förskrivaren ta ställning till om man ska gå utanför standardsortimentet. Vad en rullstol kostar varierar mycket, dels beroende på upphandling och dels beroende på modell och tillbehör m.m. Intervjupersonerna har inte kunnat ange kostnad. 3.3.3 Funktioner, modeller och klassificering Som nämns ovan har Hjälpmedelscentralerna ett standardsortiment som passar de flestas behov. Antalet modeller som ingår i sortimentet varierar mellan olika län. Ca 9-30 olika modeller av manuella rullstolar finns hos de intervjuade Hjälpmedelscentralerna. Vad gäller eldrivna rullstolar finns ca 9-15 olika modeller. Modellerna finns i regel att få med olika sittbredd. Antalet modeller i sortimentet beror sannolikt på landstingets/regionens storlek (ett mindre landsting kan ha ett mindre utbud). Det kan också bero på vad landstingen räknar som ny modell (mindre ändringar av en modell kan räknas som en ny modell). Utöver de stolar som finns i standardsortimentet kan en brukare bli förskriven en annan stol om personen är berättigad till det utifrån sina behov. Vad gäller klassificering av rullstolar, använder sig hjälpmedelscentralerna till viss del av olika uppdelningar. Samtliga intervjupersoner nämner standardstolar, aktiva rullstolar, samt komfort- och transportrullstolar men begrepp som exempelvis mellanaktiva stolar, allroundrullstolar förekommer hos enstaka intervjupersoner. Vad gäller eldrivna rullstolar använder intervjupersonerna inte någon speciell klassificering mer än att de benämns inomhus- och utomhusstol. Se bilaga 2 för en beskrivning av klassificeringstyperna ovan och en översyn av olika typer av manuella rullstolar inom Regionförbundet Örebro, Sortimentöversikt manuella rullstolar. Hela rullstolsutbudet är indelat i ISO-standarder. I kravspecifikationerna kan hänvisning ges till olika ISO-standarder för att specificera vilken typ av stol som avses. 3.3.4 Förskrivning/ utprovning av rullstol Samtliga intervjupersoner framhåller att rullstolar är personligt anpassade hjälpmedel. Det är förskrivaren som bedömer vilken rullstol som en brukare ska ha utifrån personens behov, typ av funktionsnedsättning och mål av aktivitet i vardagen. Det är förskrivaren som avgör om en brukare är berättigad till en viss stol utifrån de kriterier som finns för specifika funktioner. Förskrivaren kan även rådfråga Hjälpmedelscentralernas konsulenter. 5(11) repo001.docx 2015-10-05 RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

Vid förskrivning görs utprovning på plats hos brukaren i den miljö där stolen ska användas. Det kan t.ex. innebära att testa praktiskt hur brukaren kan ta sig fram med stolen i trånga utrymmen i hemmet. Det finns en mängd olika faktorer som tas i beaktande vid utprovning, och som påverkar brukarens förmåga att ta sig fram i hemmet och i sin närmiljö. T.ex. påverkar personens längd (längre person ger fotstöd som sitter längre fram), kroppsvikt, om brukaren själv ska köra stolen, brukarens förmåga att svänga och om stolen ska vara bakåtlutad m.m. Se bilaga 3 för exempel på Handbok till förskrivare, Tips och råd vid förskrivning av manuell rullstol från Linköpings universitet. 3.3.5 Kännedom om Boverkets regler och diskussion om vändmått Hjälpmedelscentralerna känner i regel inte till Boverkets byggregler, avseende exempelvis vändradier. De intervjuade personerna har svårt att ha någon uppfattning om Boverkets byggregler. En kommentar är att det är svårt med teoretiskt mått överhuvudtaget i relation till rullstolar eftersom måtten utgår från en standardstol i sitt minstaläge, vilket oftast inte gäller i praktiken. En annan kommentar är att det inte är det tekniska på rullstolen som ställer till det avseende vändradie, utan att den är styrd av brukare och typ av funktionsnedsättning. Intervjupersonerna har ingen erfarenhet av att vändradie presenteras i leverantörernas produktblad, eller att förskrivare eller brukare ställer frågor om vändradie. Det är sittbredd som den typen av frågor gäller. Samtliga intervjupersoner använder begrepp som totalbredd, totallängd och sittbredd. Intervjupersonerna har ingen erfarenhet av att vändradie/vändmått används som utgångspunkt vid förskrivning. Som nämnts ovan är det mycket som kan påverka vändradien och en brukares möjlighet att vända sin rullstol. Rullstolens längd (och därmed vändmått) kan påverkas av tillbehör och de individanpassningar som görs av stolen. Rullstolar för personer med svårare funktionsnedsättning har också större vändradie när man tippar stolen. En viss funktionsnedsättning kan kräva att brukaren har ett ben längre fram, vilket ger betydligt större manöverutrymme. En utbredd uppfattning bland de intervjuade är att vändmått i sig inte säger särskilt mycket. Vid förskrivning utgår förskrivaren från situationen här och nu, dvs brukarens funktionsnedsättning och hur det ser ut i brukarens miljö. I förfrågningsunderlaget kravspecifikationen kan en specifik sittbredd anges. Sittbredd kan justeras på vissa stolar så att de blir ca 10 cm bredare, men flertalet stolar justeras inte överhuvudtaget. Olika storlekar köps in för att passa olika brukare. repo001.docx 2015-10-05 6(11) Vändradie finns inte med i kravspecifikationen, enligt intervjupersonerna. Det som utgör krav vid upphandling är en grupp personers behov, snarare än krav kopplade till en viss miljö (att komma in med stolen mellan en viss dörrbredd tex). Således har de intervjuade hjälpmedelscentralerna inte definierat en gräns för maxmått på inomhusrullstol vid upphandling. Det är återigen behov hos brukaren och typ av funktioner som styr val av stol. RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

Generellt bedömer intervjupersonerna att rullstolarnas vändmått inte har ändrats på nyare stolar. 3.3.6 Brukarnas önskemål Hjälpmedelscentralerna framhåller att det är förskrivarens bedömning som främst avgör vilken rullstol en brukare får, inte brukarnas önskemål. De intervjupersoner som arbetar som konsulenter, och därmed närmare brukarna, har gett exempel på synpunkter från brukare. Önskemål från brukare kan t.ex. vara att ha en stol som möjliggör att man kan ta sig fram i mer kuperade utomhusmiljöer. Ofta utgår förskrivaren främst från brukarens närmiljö. Synpunkter kan även komma från anhörig till brukaren; t.ex. att rullstolen är för tung för att lyftas. I förskrivningsprocessen måste därför stor hänsyn tas till hur brukaren önskar använda stolen. En intervjuperson anser att brukarnas ålder, eller vilken generation de tillhör, kan påverka vilka önskemål och krav de har på sin rullstol. Medan 40-talister generellt är nöjda med vad de får och inte ställer krav vid förskrivning kräver 50-60-talister mer av stolarna. Intervjupersonen anser att det senare är positivt eftersom det är ett tecken på att dessa brukare använder sina hjälpmedel så som det är tänkt. 3.3.7 Teknisk utveckling Hjälpmedelscentralerna bevakar den tekniska utvecklingen inom rullstolsområdet genom att medverka vid mässor, anordna marknadsdagar och leverantörsvisningar där leverantörer och tillverkare får visa aktuellt sortiment och eventuella nya tekniska lösningar för förbättrad funktionalitet. Intervjupersonerna har generellt svårt att uttala sig om framtida utveckling inom området. En tänkbar utveckling som nämns är att personer med mer omfattande funktionsnedsättning i framtiden bättre kommer kunna styra sin stol, t.ex. med ögonstyrning. En annan intervjuperson anser inte att manuella rullstolar går att utveckla särskilt mycket mera. Det går t.ex. inte att göra stolarna hur lätta och lättmanövrerade som helst utan att de riskerar att tippa. Eftersom hjälpmedelscentralerna återanvänder mycket hjälpmedel idag är utveckling mot återanvändning och hållbarhet viktig. I intervjuerna nämns att möjligheten till återanvändning antagligen kommer förbättras i framtiden, liksom att rullstolen lättare kan tvättas och hållas ren. 3.4 Rullstolstillverkarna Sweco har intervjuat två rullstolstillverkare, varav den ena främst tillverkar manuella rullstolar och den andra huvudsakligen tillverkar eldrivna rullstolar. De har dock god kännedom om båda marknaderna och har kunnat göra jämförelser dem emellan. 7(11) repo001.docx 2015-10-05 RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

Eftersom endast två intervjuer har genomförts med tillverkare går det inte att dra generella slutsatser utifrån underlaget. Svaren får ses som ett exempel på hur tillverkare resonerar i dessa frågor. 3.4.1 Eldrivna rullstolar De intervjuade tillverkarna gör bedömningen att eldrivna rullstolar i framtiden kommer vara betydligt nättare och ha en lägre vikt. Många eldrivna stolar är tunga och har en bred hjulbas för att öka stabiliteten, vilket också kan göra dem klumpiga och för stora för vissa hissar. En teknisk utveckling av sensorer kan leda till att tyngdpunkten kan ändras och att stolen därmed inte behöver vara så tung för att vara stabil. Den teknik som skulle möjliggöra detta är inte särskilt avancerad men kostsam att utveckla, menar en intervjuperson. De båda tillverkarna tror också på smart teknik ; att hjälpmedel kommer kunna kommunicera bättre med brukaren. Även batterier och motortyper skulle kunna utvecklas. Enligt tillverkarna har längd och bredd, och därmed vändradierna, blivit mindre på senare år för eldrivna rullstolar. De är dock tveksamma till om hjulbasen kan göras mindre men framhåller att det finns potential till utveckling för eldrivna rullstolar. 3.4.2 Manuella rullstolar För de manuella rullstolarna finns en större begränsning gällande potential till utveckling, enligt intervjupersonerna. Det har också skett små förändringar de senaste åren, speciellt inom gruppen aktivrullstolar. De manuella stolarna innehåller inte ny teknik på samma sätt som en eldriven rullstol. En trolig utveckling är dock att de manuella rullstolarna kommer att individualiseras i allt större utsträckning och anpassas utifrån individen. En sådan utveckling sätts också i relation till att kraven från brukarna ökar. Tillverkarens bedömning är att rullstolarna inte kan göras mindre, annat än marginellt, eftersom de redan är minimerad så gott det går utifrån att brukaren ska kunna sitta ergonomiskt i stolen. Ett av de tillverkande företagen gör idag aktivrullstol i kolfiber som karaktäriseras av låg vikt. Idag byggs dessa stolar för hand vilket ger en hög produktionskostnad. Kanske kan framtida teknik, i kombination med ökad efterfrågan, ge en effektivisering av den produktionsprocessen. En annan tänkbar utveckling för manuella stolar är, enligt intervjupersonerna, att bygga in fler funktioner som passar äldre såsom justerbara armstöd tex, för att bredda kundgruppen. Tillverkarna har svårt att uttala sig om andra framtida rörelsehjälpmedel. En tillverkare nämner att robottekniken med stor sannolik kommer att påverka hjälpmedlen på längre sikt, exempelvis motorer i form av externa skelett på tex ett ben. 8(11) repo001.docx 2015-10-05 RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

3.4.3 Önskemål från brukare De tillverkande företagen genomför kontinuerligt marknadsanalyser för att analysera efterfrågan. Enligt intervjusvaren efterfrågas generellt en lättmanövrerad, nätt rullstol som möjliggör ett aktivt liv. Detta är kvaliteter som tillverkarna arbetar mot redan idag. Tillverkarnas bedömning är att kraven på rullstolarna från såväl brukare som samhället i stort kommer att öka i framtiden. En anledning är att befolkningen blir äldre och att fler lever längre med funktionsnedsättning. 9(11) repo001.docx 2015-10-05 RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

4 Slutsatser Förskrivaren är ansvarig för bedömning av brukarens behov av specifika funktioner. I förskrivningsprocessen testas en rullstol praktiskt, i den miljö där brukaren ska använda den. Teoretiska mått i form av vändradie används inte eftersom det finns åtskilliga faktorer som påverkar de faktiska vändmåtten och en brukares möjlighet att vända sin stol. Hjälpmedelscentralernas representanter har inte erfarenhet av att förskrivare och brukare diskuterar vändradie. Sittbredd är intressant för brukare. I kravspecifikationer kan också specifika mått på sittbredd anges. I Boverkets byggregler görs en uppdelning mellan två olika typer av rullstolar; eldriven rullstol för begränsad utomhusanvändning (mindre utomhusrullstol) och manuell eller liten eldriven rullstol för inomhusanvändning (inomhusrullstol). Hjälpmedelscentralerna har inte någon övergripande indelning utifrån dessa två kategorier, och utgår inte ifrån några specifika mått gällande respektive kategori. Eftersom anpassning till brukarens behov är det centrala kan en specifik rullstolsmodell användas olika av olika brukare, tex avseende grad av utomhusanvändning. En av de ursprungliga frågeställningarna var, vilken typ av rullstolar landstingen köper in avseende vändmått. Som framgått ovan är den frågan inte relevant för Hjälpmedelscentralerna, och de kan inte ange vad en viss rullstolsmodell har för vändradie. I det exempel på sortimentöversikt översikt som presenteras i bilaga 2, anges inte heller vändradier utan sittbredd och sittdjup. De kravspecifikationer som hjälpmedelscentralerna tar fram som del i förfrågningsunderlag vid upphandling utgår från erfarenhet av behov hos olika grupper av brukare och vilka behov som är de mest frekventa. Detta utgör krav vid upphandling. Kraven är inte kopplade till en viss miljö. Antalet modeller av manuella respektive eldrivna rullstolar som hjälpmedelscentralerna har i sina standardsortiment skiljer sig något mellan olika län. Hos samtliga hjälpmedelscentraler gäller att en brukare kan bli förskriven en stol som inte ingår i standardsortimentet, om personens behov fordrar det. De tillverkande företagen ser en större potential till utveckling hos eldrivna rullstolar än hos manuella rullstolar eftersom de har fler tekniska komponenter. Framförallt är det vikten som kan påverkas hos de eldrivna rullstolarna. Vad gäller storlek är de manuella stolarna redan idag minimerade. Tillverkarna bedömer att kraven från brukarna på att ha en lättmanövrerad stol kommer öka att i framtiden. Detta sätts i relation till att andel av befolkningen som är äldre ökar. Redan idag har tillverkarna ett stort fokus på att rullstolarna ska vara lättmanövrerade. En intervjuperson på hjälpmedelscentralerna tyckte sig se en tendens till ökade krav hos 50- och 60-talister. 10(11) repo001.docx 2015-10-05 RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

5 Förslag till fortsatt arbete Det skulle vara bra att göra ytterligare intervjuer med fler företag för att få mer information kring den tekniska utvecklingen. Boverket önskar veta mer om kostnader för olika rullstolar vilket behöver studeras vidare. Brukarnas perspektiv på tillgänglighet i bostadslägenheter både i Sverige och Danmark. 11(11) repo001.docx 2015-10-05 RAPPORT 2015-12-22 SLUTLEVERANS SVENSK BYGGREGLER KOPPLAT TILL RULLSTOLAR NE \\semmafs001\projekt\3800\3800015_boverket transport system\001_tekege_3_rullstolar\03-ut\slutleverans\rapport boverket rullstolar 2015-12-21.docx

Dnr LiÖ 2010 3548 Hjälpmedel Behovsanalys 2010 Mats Mellqvist Hälso- och sjukvårdsgruppen Ledningsstaben 2010

Innehållsförteckning Innehållsförteckning... 2 Sammanfattning...3 Bakgrund, syfte och genomförande... 5 Avgränsningar samt disposition... 5 Analys... 7 Behovsgrupp... 7 Förekomst och sjuklighet... 7 Struktur och förutsättningar... 8 Behovsutveckling... 9 Teknikutveckling inom hjälpmedelsområdet... 9 Ny forskning och nya utrednings- och behandlingsmetoder... 10 Demografisk utveckling... 10 Ökade krav från östgötarna... 11 Olikheter över landet... 11 Sammantaget om behov av hjälpmedel... 12 Sjukvårdshuvudmännens ansvar för hjälpmedel... 12 Hjälpmedel enligt LiÖ... 13 Hjälpmedelsförsörjning inom LiÖ... 14 Hjälpmedel i sitt sammanhang... 14 Effektiviserings- och prioriteringsarbete... 16 Konsekvenser i framtiden... 17 Fritt val av hjälpmedel... 18 Målgrupp... 18 Bakgrund och syfte... 18 Hur går Fritt val av hjälpmedel till?... 19 Resultat av försöksverksamheten... 19 Sammantaget om Fritt val av hjälpmedel... 23 Patient- och anhörigerfarenheter... 24 Slutsatser... 26 Referenser... 27 Bilagor... 29 Handikappföreningarna Östergötland Yttrande över behovsanalys gällande hjälpmedel Remissvar från DHR Östergötland gällande behovsanalys rörande hjälpmedel 2

Sammanfattning Drygt 550 000 personer, cirka 6 procent av Sveriges befolkning, använde något hjälpmedel som beviljats av ett landsting eller en kommun under år 2006. De största brukargrupperna sett till antalet är personer med rörelsehinder, hörselnedsättning eller synnedsättning. Framförallt är det personer över 65 år som är användare av hjälpmedel. Hjälpmedel tillhandahålls inom Landstinget i Östergötland (LiÖ) främst via Hjälpmedelscentrum AB (helägt landstingsbolag), hör- och syncentraler samt ortopedtekniska verkstäder. Generellt sett beskriver brukarna att funktionsnedsättningen har en negativ inverkan på livskvaliteten och möjligheterna att leva ett självständigt liv. Flera brukare anser att bra tillgång till hjälpmedel är en förutsättning för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Personer som har medfödda funktionsnedsättningar eller har haft dem under en längre tid upplever dock inte samma inverkan på livskvaliteten. Vid multipla funktionsnedsättningar beskriver flera brukare hjälpmedlen som absoluta nödvändigheter för att ens kunna klara basala bestyr. Funktionsnedsättningar drabbar också närstående och anhöriga. Ur ett brukarperspektiv är utvecklingen inom hjälpmedelsområdet mycket lovande där ny teknik, större användningsområden, ökad användbarhet och tillgång till mer information medför ökad nytta och livskvalitet. Den demografiska utvecklingen visar också att den grupp som använder mest hjälpmedel, 80 år och äldre, kommer att öka med cirka 25 procent om ungefär 10-15 år. Därtill kommer också behov från nya patientgrupper som tidigare inte varit aktuella för hjälpmedelsförskrivning. Enligt Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) ska landstinget erbjuda habilitering, rehabilitering och hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning. Det är dock det enskilda landstinget som beslutar vilka produkter som är hjälpmedel, vilket har lett till olikheter i utbud över landet. Kommunen, försäkringskassan och arbetsförmedlingen är också ansvariga för hjälpmedel men där har inga större oklarheter i gränssnittet hittats, ur ett brukarperspektiv är det dock inte lika klart. En återkommande synpunkt hos brukarna är att de inte tycker att det är tydligt vem som ansvarar för vad och att man blir bollad mellan olika huvudmän, särskilt mellan kommun och landsting. Gällande hjälpmedelsförsörjning ser brukarna flera förbättringsområden. Dyra och tidskrävande reparationer, inga möjligheter att felanmälan hjälpmedel utanför kontorstid och besvärliga resor till Hjälpmedelscentrums lokaler i Linköping lyfts särskilt fram. Däremot ser många Hjälpmedelscentrum AB som en garant för att hjälpmedlen är kvalitetssäkrade. Utvecklingen av nya typer av hjälpmedel, framförallt tjänster eller programvara, kommer också att ställa större krav på framtidens hjälpmedelsförsörjning. LiÖ har Riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning som reglerar förskrivningen för de hjälpmedel som hanteras via avtal med Hjälpmedelscentrum AB. Det är riktlinjerna i kombination med brukarens behov som är vägledande för vilka hjälpmedel som kan förskrivas. De förändringar som skett under senare år av riktlinjerna, vilka har medfört utbudsbegränsningar av hjälpmedel, ifrågasätts kraf- 3

tigt av brukarna. De menar att landstinget inte ser till kostnaderna på längre sikt, till andra huvudmäns kostnader eller till kostnaderna för samhället. Brukarna efterfrågar en mer behovsanpassad hjälpmedelsförskrivning då de menar att behoven är underordnade riktlinjerna och de ekonomiska ramarna. Vid jämförelser med andra landsting står det klart att LiÖ är ett av de landsting som har den lägsta kostnaden per invånare för hjälpmedel, troligtvis är det en viktigare förklaring än systemet i sig. LiÖ har en effektiv hjälpmedelsprocess och det finns inget ekonomiskt utrymme för att göra nya större satsningar inom hjälpmedelsområdet i nuläget. Behovsutvecklingen i länet innebär alltså en stor utmaning för landstinget. Till detta kommer ökade krav från brukarna om mer behovsanpassad förskrivning och mer likvärdig förskrivning över landet. Ytterligheterna för att hantera denna utveckling är att minska utbudet eller tillföra mer resurser för hjälpmedel. Utan riktade satsningar måste nya, väldigt strikta, riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning införas för att ge utrymme för att möta utvecklingen. Alternativt är att LiÖ avstår de nya möjligheterna vilket kommer att ge negativa konsekvenser för östgötar i behov av hjälpmedel. Försöksverksamheten, Fritt val av hjälpmedel, har bedrivits i landstingen Kronoberg, Stockholm och Sörmland med början sommaren 2008 och avslutades i december 2009. Projektet samordnades av Hjälpmedelsinstitutets (HI:s) och det övergripande syftet var att öka brukarens inflytande och delaktighet i hjälpmedelsprocessen. Fritt val av hjälpmedel innebär att ägandet av hjälpmedlet övergår till brukaren istället för landstinget. Fram till den 31 december 2009 skrevs 1 332 rekvisitioner ut inom ramen för Fritt val av hjälpmedel. Projektet visar på positiva effekter, så som stärkt brukarinflytande, en ökad känsla av delaktighet och ökad användbarhet av hjälpmedlet, möjligheten att välja samt ett större sortiment, hos de brukare som valt Fritt val av hjälpmedel. Projektet har dock endast omfattat en procent av den totala hjälpmedelsvolymen. Det är således en mycket liten grupp individer som dessutom inte representerar den stora massan brukare då de i genomsnitt är mer aktiva och självständiga än övriga brukare. Projektets längd möjliggör inga slutsatser om de långtgående effekterna, exempelvis utvärdering av kvalitén på hjälpmedel, kostnadsutveckling, patientsäkerhetsaspekter, serviceansvar och så vidare. Vidare finns det frågetecken för vad som kan räknas in i begreppet egenvård och vilken roll förskrivarna ska ha. Marknaden för hjälpmedel och möjligheter till utprovning och objektiv information är heller inte särskilt utbyggd. Problemen är troligen inte oöverstigliga men de kommer med all sannolikhet att medföra extra kostnader i en utvecklings- eller implementeringsfas. Vissa kostnader kan vara av mer bestående karaktär. En mer omfattande uppföljning över tid kan ge en bättre bild av konsekvenserna på längre sikt. Den fortsatta verksamheten i Stockholm, Kronoberg och Sörmland samt HI:s tilläggsuppdrag under 2010 och 2011 att tillvarata erfarenheter från Fritt val av hjälpmedel är intressant att följa. 4

Bakgrund, syfte och genomförande Hälso- och sjukvårdsnämnden (HSN) ska utifrån ett medborgarperspektiv verka för en god hälsa hos befolkningen, att invånarna erbjuds en god vård på lika villkor samt att vården ges utifrån befolkningens behov. Behovsanalysen är en strategiskt viktig utgångspunkt för en styrning utifrån behov. HSN väljer årligen ut ett antal sjukdomsgrupper och/eller behovsgrupper som bedöms angelägna att analysera. Behovsanalyserna syftar till att identifiera befolknings- och patientbehov som underlag för HSN:s vidare ställningstagande i uppdrag till vårdleverantörerna. HSN har beslutat att under 2010 genomföra en behovsanalys gällande hjälpmedel. Motiveringen anges i verksamhetsplanen: Många människor är i det dagliga livet beroende av olika hjälpmedel. Ibland handlar det om enkla hjälpmedel för att underlätta vardagen, ibland är hjälpmedlen en del av en behandling, rehabilitering eller ett sätt att kompensera en funktionsnedsättning. Behovsanalysen bör utifrån ett medborgarperspektiv belysa hur dessa behov ser ut och utvecklas. Det är också angeläget att söka definiera hälso- och sjukvårdens ansvar inom detta område, vilket innefattar frågor om hjälpmedelsförsörjning. Flera landsting testar i dag modeller för fritt val inom hela eller delar av hjälpmedelsområdet och erfarenheter av dessa modeller bör belysas.. Vårdsamverkansberedningen har ansvar för den politiska samordningen av behovsanalysen. Samtliga behovsanalyser följer i tillämplig utsträckning en gemensam disposition för att säkerställa en bred och tydlig beskrivning av behovs-/sjukdomsgruppens behov. Behovsanalysen baseras på information från verksamhetsföreträdare, aktuella rapporter inom området och befintlig statistik. Dessutom tillförs patienter och anhörigas erfarenheter genom brukardialogberedningens rapport. Till behovsanalysen har relevanta referenspersoner knutits vilket tillför viktig kunskap och perspektiv på behovsanalysens område. För en mer utförlig beskrivning av källor hänvisas till referenserna. Avgränsningar samt disposition Utifrån motiveringen i HSN:s verksamhetsplan kan tre huvudområden för uppdraget urskiljas: Beskriva, utifrån ett medborgarperspektiv (brukarperspektiv), hur behoven av hjälpmedel ser ut och utvecklas. Definiera hälso- och sjukvårdens ansvar inom hjälpmedelsområdet, innefattande frågor om hjälpmedelsförsörjning. Belysa erfarenheter från modeller för fritt val inom hjälpmedelsområdet. Den fortsatta analysen kommer att ha denna uppdelning för att på ett tydligt sätt kunna svara upp mot det angivna uppdraget. 5

Behovsanalysen kommer inte att avhandla det som brukar benämnas som assistanshjälpmedel eller arbetstekniska hjälpmedel. Detta med anledning av den lagrådsremiss som regeringen överlämnade till Lagrådet i februari 2010 och de enligt remissen kommande förordningsförändringar gällande kostnadsansvaret för dessa hjälpmedel. 1 Framförallt kommer behovsanalysen att behandla de hjälpmedel som omfattas av avtalet med Hjälpmedelscentrum AB (landstingsdrivet bolag) då dessa hjälpmedel utgör den största delen av hjälpmedelsområdet, både sett till antal och till kostnader. 1 Lagrådsremiss, Personlig assistans m.m. åtgärder för ökad kvalitet och trygghet. 2010 6

Analys Behovsgrupp En funktionsnedsättning är en nedsättning av fysisk, psykisk eller intellektuell funktionsförmåga. En sådan nedsättning kan uppstå till följd av sjukdom eller annat tillstånd eller till följd av en medfödd eller förvärvad skada. Sådana sjukdomar, tillstånd eller skador kan vara av bestående eller av övergående natur. Den grundläggande inställningen är att personer med funktionsnedsättningar ska kunna leva ett oberoende liv som medborgare med samma rättigheter, möjligheter, ansvar och skyldigheter som andra i samhället. Det gemensamma för behovsgruppen är att de behöver ett eller flera hjälpmedel för att underlätta den dagliga livsföringen. Förekomst och sjuklighet Nästan 10 procent av Sveriges befolkning använder hjälpmedel för att kompensera ett funktionshinder 2. Drygt 550 000 personer, cirka 6 procent, använder något hjälpmedel som beviljats av ett landsting eller en kommun under år 2006 3. Enligt SCB uppgick landstingens nettokostnader för handikappverksamhet/hjälpmedelsverksamhet till omkring 4,3 miljarder kronor under 2009 4. Det är en ökning med 1,4 miljarder kronor sedan 2001. De största brukargrupperna sett till antalet drabbade är personer med rörelsehinder, hörselnedsättning eller synnedsättning. Framförallt är det personer över 65 år som är användare av hjälpmedel. Särskilt stort är behovet av hjälpmedel hos dem som är över 80 år. År 2007 var 44 procent av alla hjälpmedel från LiÖ förskrivna till brukare som är 80 år och äldre. Denna andel hjälpmedel uppgick till 30 procent av den totala hjälpmedelskostnaden för landstinget. Vid en jämförelse av antalet brukare 80 år och äldre som har hjälpmedel förskrivna, framkommer att denna grupp är mycket stor i jämförelse med t.ex. barn och ungdomar. Däremot är gruppen barn och ungdomar generellt sett en mer resurskrävande grupp och har ett stort antal hjälpmedel förskrivna. Fler kvinnor än män använder hjälpmedel. Beredning för brukardialog 5 har genomfört fokusgruppsintervjuer och andra intervjuer för att bilda sig en kvalitativ bild av hur det är att leva med en funktionsnedsättning. Intervjuerna visar att brukarna har olika bilder av hur det är att leva med en funktionsnedsättning och hur detta påverkar livskvaliteten. Det varierar från person till person och det beror naturligtvis också på hur pass hindrande funktionsnedsättningen är. Generellt sett beskriver brukarna att funktionsnedsättningen har en negativ inverkan på livskvaliteten och möjligheterna att leva ett självständigt liv. Flera brukare anser att bra tillgång till hjälpme- 2 Hjälpmedelsinstitutet, Hjälpmedelsverksamheten i Sverige. 2010 3 Hjälpmedelsinstitutet, Statistik om hjälpmedel en översikt av nationella undersökningar. 2009 4 SCB, Landstingens bokslut 2009 verksamhetsindelat. 2009 7

del är en förutsättning för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Vid multipla funktionsnedsättningar beskriver flera brukare hjälpmedlen som absoluta nödvändigheter för att ens kunna klara basala bestyr. En kvinna med en trehjulig el-scooter berättar i en fokusgruppsintervju: Hjälpmedel betyder jättemycket för min livskvalitet, jag kan göra massor som jag inte skulle kunna annars. Utan dem kan vi inte vara delaktiga i samhället. Vi har ju inga möjligheter att gå på bio eller teater utan våra hjälpmedel. Det har också visat sig att det finns en viss skillnad i hur brukarna upplever sin funktionsnedsättning beroende på om nedsättningen uppstått i vuxen ålder eller om den är medfödd eller förvärvad under unga år. Generellt upplever personer som drabbats av en nedsättning i vuxen ålder en större inverkan på livskvaliteten jämfört med personer som har en medfödd eller i unga år förvärvad nedsättning. Flera av de intervjuade brukarna beskriver också att en funktionsnedsättning kan leda till en svår ekonomisk situation. De berättar att det är svårt att ta sig in på arbetsmarknaden och de som arbetar kanske inte alltid har möjlighet att arbeta heltid. Den officiella statistiken visar också att arbetsmarknadssituationen skiljer sig markant mellan personer med nedsatt arbetsförmåga på grund av någon funktionsnedsättning och övriga personer. Störst är skillnaden i arbetskraftsdeltagande där 66 procent av befolkningen med nedsatt arbetsförmåga ingår jämfört med drygt 81 procent bland övriga. Skillnaden är också tydlig i arbetslöshet, under fjärde kvartalet 2008 var andelen drygt 9,1 procent bland personer med funktionsnedsättning och nedsatt arbetsförmåga jämfört med 4,9 procent bland övriga. 5 Vidare beskriver de intervjuade att det inte endast är den funktionsnedsatta personen som drabbas utan också närstående och anhöriga. Särskilt tydligt har detta varit vid intervjuer med barn och föräldrar till barn. För många närstående innebär det ett ökat ansvar för transporter, vardagsärenden, kontakter med vården, ekonomiska insatser med mera. Det krävs att man har anhöriga eller personer i omgivningen som är beredda att ställa upp, man blir beroende av andras goda vilja., berättar en kvinna i en fokusgruppsintervju. Hon säger också, Man vill klara sig så mycket som möjligt själv.. Struktur och förutsättningar Nedan följer en kort introduktion till hur LiÖ har valt att hantera hjälpmedelsförsörjningen. Detta kommer att hanteras mer utförligt under avsnittet Sjukvårdshuvudmännens ansvar för hjälpmedel. Hjälpmedel tillhandahålls inom LiÖ främst via Hjälpmedelscentrum AB (helägt landstingsbolag), hör- och syncentraler samt ortopedtekniska verkstäder. Det finns även andra inom LiÖ som förskriver hjälpmedel på klinik eller primärvårdsnivå men det är främst de enheter som nämndes ovan som hanterar de mesta av hjälpmedelsförskrivningen. HSN ansvarar för hjälpmedelsfrågor som 5 Statistiska centralbyrån, Funktionshindrades situation på arbetsmarknaden 4:e kvartalet 2008, 2009 8

avser Hjälpmedelscentrums verksamhet medan respektive centrum ansvarar för syn-, hörsel, ortopedihjälpmedel andra hjälpmedel, exempelvis CPAP, insulinpumpar, inkontinenshjälpmedel med mera. LiÖ praktiserar sedan många år ett decentraliserat kostnadsansvar vilket gör att det inte finns någon central ekonomisk pott för hjälpmedel. I nuläget hanteras kostnaderna inom varje länsdels rehabiliterings- och habiliteringsorganisation när det gäller hjälpmedel (hyrhjälpmedel som förskrivs till brukare) kopplade till avtal med Hjälpmedelscentrum medan övriga hjälpmedelskostnader (köphjälpmedel och hjälpmedel som kliniken använder på respektive enhet) hanteras av respektive klinik/enhet som förskrivaren är kopplad mot. För brukaren är de allra flesta hjälpmedel kostnadsfria men för några tas en egenavgift ut, det vill säga att brukaren själv får betala en mindre avgift. Vissa hjälpmedel tillhandahålls av kommunerna, försäkringskassan och arbetsförmedlingen vilket kräver ett väl utvecklat samarbete för att en funktionshindrad som behöver hjälpmedel från flera av dessa huvudmän på ett enkelt sätt skall få sina behov tillgodosedda. Totalt uppskattat finns cirka 800 förskrivare inom landsting och kommun som förskriver hjälpmedel som omfattas av avtalet med Hjälpmedelscentrum AB där landstinget har kostnadsansvar. Till detta tillkommer ett antal förskrivare som förskriver övriga hjälpmedel (exempelvis inkontinenshjälpmedel, CPAP, insulinpumpar med flera), det är dock oklart hur många efter som dessa inte registreras. Bland de yrkeskategorier som förskriver hjälpmedel finns legitimerade arbetsterapeuter, sjukgymnaster, logopeder, läkare, distriktssköterskor med flera. Behovsutveckling Under avsnittet Förekomst och sjuklighet ges en beskrivning av hur det är att leva med en funktionsnedsättning och hur brukare ser på sitt hjälpmedelsbehov. Under denna rubrik är fokus på behovsutvecklingen inom hjälpmedelsområdet. Under de senaste tio åren har det skett en ständig ökning av efterfrågan på hjälpmedel inom alla hjälpmedelsområden i Sverige. Utvecklingen beror på många olika faktorer där de mest centrala faktorerna presenteras nedan. Teknikutveckling inom hjälpmedelsområdet Det sker stora framsteg inom utvecklingen av hjälpmedel, både när det gäller nya hjälpmedel men också när det gäller förbättringar av befintliga hjälpmedel. Denna utveckling är mycket positiv utifrån ett brukarperspektiv och leder till större möjligheter att nå en högre funktionsnivå och en bättre livskvalitet. Det sker en produktutveckling av många hjälpmedel (till exempel arbetsstolar/rullstolar/duschstolar) som kan anpassas mer personligt och har allt fler flexibla tillbehör. Detta möjliggör fler individuella inställningar/justeringar utifrån den enskilde brukarens behov, vilket torde leda till en ökad användbarhet av hjälpmedlen för brukarna. Det utvecklas även lättare produkter (exempelvis rullstolar), i nya alternativa material med låg vikt. Vidare sker en utveckling där nya/förbättrade funktioner byggs in i hjälpmedlet, funktioner som idag inte alltid ingår i landstingets ansvar. Detta gäller framförallt inom området kommunikation och kognition. Produkterna får ett bredare användningsområde, vilket också medför att gruppen 9

som har behov av dessa hjälpmedel ökar. Behov hos nya brukargrupper kan då tillfredställas. Inom framförallt kommunikationsområdet utvecklas även helt ny teknik som innebär möjligheter för brukare som idag inte kan få sina kommunikationsbehov tillgodosedda på ett tillfredställande sätt. Ett exempel på denna teknikutveckling är ögonstyrning för kommunikation via dator som i nuläget ej förskrivs inom LiÖ. Ögonstyrning kan i vissa situationer vara det enda som ger individen någon som helst möjlighet att kommunicera/påverka via en dator eller annan enkel omgivningskontroll och får givetvis en mycket stor betydelse i det enskilda fallet. Brukargruppen är relativt begränsad sett till antalet och det uppskattas att steady-state om några år skulle innebära 5-7 apparater i bruk samtidigt i länet. Kostnaden för en utrustning uppgår till strax över 50 000 kr i hyra per år, därtill tillkommer en viss kostnad (<10 000 kr) för utprovning och uppföljning för varje utrustning. Antalet insjuknande per år uppskattas till cirka en person, men i nuläget finns ett visst uppdämt behov. Detta är en relativt snäv uppskattning av behovsgruppen och det pågår andra studier 6 som tyder på att behovsgruppen i själva verket är större. Inom hörselområdet har teknikutvecklingen inneburit att kostnaden för hörapparater drastiskt reducerats. Den besparing som detta medfört har kunnat överföras till brukarna som numera kan få två hörapparater för en kostnad av 500 kronor per utlämnad apparat, jämfört med tidigare då patienten dels kunde få betala mer för den första apparaten, dels hela kostnaden för apparat nummer två. Sådana tekniksprång är dock inte att vänta inom andra områden. Ny forskning och nya utrednings- och behandlingsmetoder Detta berör ofta brukargrupper vars behov inte har kunnat tillfredställas i någon större utsträckning tidigare, således är utvecklingen även här mycket positiv ur ett brukarperspektiv. Regeringen har givit Hjälpmedelsinstitutet (HI) i uppdrag att utveckla och informera om bra hjälpmedel för personer med psykisk funktionsnedsättning. Staten satsar 45 miljoner kronor under en treårsperiod inom området. Konsekvensen blir att brukarna efterfrågar produkter inom helt nya områden än vad som ingår i landstingets sortiment idag, detta sker redan i nuläget. Det finns inga bra uppskattningar av hur stora behoven är eller kommer att utvecklas, klart är i alla fall att behoven inte täcks av nuvarande sortiment av hjälpmedel. I Östergötland finns utrednings- och behandlingsteam för såväl barn som vuxna med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Det görs också engångssatsningar för att ta hand om personer som väntat för länge på vård. När deras behov nu blir identifierade så kommer också efterfrågan på hjälpmedel från brukargruppen. Exakt hur behoven av hjälpmedel ser ut är dock inte klarlagt. Demografisk utveckling I Östergötland lever idag ungefär 77 000 personer som är 65 år eller äldre, vilket utgör 18 procent av alla östgötar. Under de kommande åren kommer antalet äldre att öka kraftigt i och med de höga 6 Utredning av behovsgruppen pågår inom LINDAH-verksamheten. LINDAH centrum för kommunikationshandikapp är organiserad inom Barn och ungdomshabiliteringen för barn och ungdomar upp till 18 år och inom Rehabiliteringsmedicinska kliniken för vuxna från 18 år. 10

födelsetalen på 1940-talet. Gruppen yngre äldre, 65-75 år, kommer enligt prognoserna 7 att ha den kraftigaste ökningstakten med hela 28 procent mellan åren 2008 och 2015. Även gruppen äldreäldre (>80 år) beräknas om 10-15 år vara 25 procent fler än idag. Detta kommer att påverka efterfrågan på hjälpmedel, framförallt på medellång sikt då gruppen äldre-äldre ökar. Som tidigare redovisats är det framförallt denna grupp som använder mest hjälpmedel. Till detta kommer att fler och fler äldre bor kvar i eget boende allt längre upp i ålder i och med kommunernas målmedvetna satsning på möjligheten för äldre att bo kvar i ordinärt boende. Även personer med kroniska sjukdomar föredrar att bor kvar i eget boende allt längre. Olika former av anhörigstöd utvecklas som möjliggör detta och det får även till följd att behovet av hjälpmedel från landstinget ökar. Sverige har numera den största andelen ensamboende i världen. Det innebär en befolkning mer beroende av samhällets insatser vid sjukdom/funktionsnedsättning och åldrande. Detta ger även upphov till ett ökat hjälpmedelsbehov. Även de allt kortare vårdtiderna inom slutenvården innebär ett större hjälpmedelsbehov i hemmet. Patienterna är i sämre skick när de skrivs ut idag än vad som var fallet för några år sedan. Det ställer också krav på att LiÖ snabbt kan tillgodose hjälpmedelsbehovet i hemmet. Ökade krav från östgötarna Generellt sett är människor idag mycket mer kunniga när det gäller sitt funktionshinder/diagnos och om hjälpmedel jämfört med tidigare. Detta stärks av de intervjuer beredning för brukardialog genomfört där många brukare uppvisar stora kunskaper om sina funktionsnedsättningar och vilka hjälpmedel som finns tillgängliga på marknaden. Detta eftersom brukarna har tillgång till information på ett helt annat sätt än tidigare, till exempel via Internet. Förskrivare inom landstinget bekräftar att brukarna ställer större krav på självständighet och delaktighet i samhället. De vet vad de vill ha och har allt mindre förståelse för att landstingets utbud är begränsat, bland annat på grund av de upphandlingssystem landstinget har idag. Utifrån brukardialogberedningens intervjuer står det klart att brukarna i större utsträckning vill vara delaktiga och kunna påverka vilka hjälpmedel de i framtiden ska använda. Olikheter över landet Många brukare som beredningen för brukardialog har träffat har påtalat de olikheter i hjälpmedelsförsörjningen som råder över landet. Brukarna uppfattar det som mycket orättvist att tillgången till hjälpmedel beror på bostadsort och inte på vilka behov man har. De upplever också att LiÖ är betydligt strängare när det gäller att förskriva hjälpmedel jämfört med andra landsting, särskilt Stockholms läns landsting. Detta är en bild som stärks vid jämförelser mellan olika landsting. Det kan enligt de intervjuade brukarna innebära en stor försämring för den enskilde individen som flyttar till Östergötland. En man berättar i en fokusgruppsintervju: När man möter andra från andra landsting blir det så tydligt att det är svårare för oss att få hjälpmedel. De har alltid mycket bättre och finare hjälpmedel än vad vi som kommer från Östergötland har. 7 Data från Folkhälsovetenskapligt centrum, FHVC 11

Sammantaget om behov av hjälpmedel Utifrån ett brukarperspektiv är utvecklingen inom hjälpmedelsområdet mycket lovande där ny teknik, större användningsområden, ökad användbarhet och tillgång till mer information medför ökad nytta och livskvalitet. Den demografiska utvecklingen visar också att den grupp som använder mest hjälpmedel, > 80 år, kommer att öka med cirka 25 procent om ungefär 10-15 år. Därtill kommer också behov från nya patientgrupper som tidigare inte varit aktuella för hjälpmedelsförskrivning. Landstingets möjligheter att svara upp mot dessa förändringar inom området diskuteras i avsnittet som kommer nedan, Sjukvårdshuvudmännens ansvar för hjälpmedel. Sjukvårdshuvudmännens ansvar för hjälpmedel Hälso- och sjukvårdslagen (HSL) är den lag som anger sjukvårdshuvudmännens (kommuner och landstings) skyldigheter gentemot sina medborgare. HSL är en målinriktad ramlag, vilket innebär att den innehåller övergripande mål och ramar för verksamheten, den är med andra ord inte detaljerad. Skälen till detta är bland annat att huvudmännen utifrån det kommunala självstyret ska ha en viss frihet att utforma insatserna efter lokala och regionala behov. Sjukvårdshuvudmännen har enligt HSL ansvaret för att erbjuda habilitering, rehabilitering och hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning. Det innebär att huvudmännen dels ska tillhandahålla och finansiera hjälpmedel, dels ha en organisation för att informera om, bedöma behov och prova ut hjälpmedel samt organisation för service och underhåll av hjälpmedel. Det är det enskilda landstinget eller kommunen som beslutar vilka produkter som är hjälpmedel och vilka personer eller personalkategorier som har rätt att förskriva hjälpmedel. Landstingen och kommunerna har sina egna policys och regelverk samt eget upphandlat sortiment, vilket leder till att det ser olika ut över landet. Hjälpmedel som faller utanför hälso- och sjukvårdens ansvar ingår i patientens egenansvar, det vill säga att brukaren är hänvisade till att själv bekosta produkten om behov finns. Alla brukare med ett upplevt hjälpmedelsbehov har rätt att få behovet bedömt av medicinskt kunnig personal med behörighet att förskriva hjälpmedel. Det är dock inte möjligt att överklaga ett beslut om man som brukare har fått avslag på begäran om ett visst hjälpmedel, endast begära omprövning. Detta är brukarna starkt kritiska till, de menar att det måste finnas någon oberoende instans som skulle kunna avgöra detta. Även arbetsförmedlingen och försäkringskassan har visst ansvar för hjälpmedel och då särskilt för arbetshjälpmedel. Arbetsförmedlingen ansvarar för arbetshjälpmedel under första anställningsåret medan Försäkringskassan övertar ansvaret från och med andra anställningsåret. Det finns vissa skillnader i hur Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan gör sina bedömningar men det påverkar inte landstinget i någon större omfattning. För hjälpmedel på arbetsplatsen har också arbetsgivaren ett stort ansvar. I arbetet med behovsanalysen har det inte framkommit några svårigheter i gränssnitten mellan huvudmännen. För brukarna kan det dock vara svårare att veta vem som ansvarar för vad, även om det ur ett brukarperspektiv framförallt är gränssnittet mellan landsting och kommun som kan vara oklart. 12

Hjälpmedel enligt LiÖ Landstingets hjälpmedelsförskrivning av hjälpmedel som omfattas av avtalet med Hjälpmedelscentrum AB regleras enligt politiskt beslut av Riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning med tillhörande förskrivningsanvisningar. Dessa riktlinjer uppdateras årligen och omfattar alla landstingets verksamheter i länet samt östgötakommunernas särskilda boendeformer, när det gäller de hjälpmedelgrupper som landstinget fortfarande har kostnadsansvar för. Syftet med dessa riktlinjer är att de ska vara ett verktyg för att säkerställa att personer med en funktionsnedsättning får en likvärdig bedömning och tillgänglighet till hjälpmedel. Gällande syn-, hörsel-, och ortopedihjälpmedel hanteras dessa utifrån länsövergripande förskrivningsriktlinjer inom respektive centrum. LiÖ:s ansvar avgränsas till den typ av hjälpmedel som är individuellt utprovade och kräver hälsooch sjukvårdens särskilda kompetens för bedömning och utprovning. Produkterna ska vara nödvändiga ur medicinska, rehabiliterings- eller habiliteringsmässiga aspekter. En del hjälpmedel ligger utanför landstingets ansvar, bland annat där den enskilde brukaren själv kan bedöma nyttan av hjälpmedlet och att hjälpmedlet finns tillgängligt i handeln. För dessa hjälpmedel har brukaren ett personligt ansvar, att vid behov införskaffa och bekosta. LiÖ tillhandahåller hjälpmedel till personer i eget boende medan kommunerna (med några undantag) ansvarar för hjälpmedel i särskilt boende. Inom skolan ansvarar LiÖ för hjälpmedel där det behövs medicinsk bedömning och utprovning medan kommunen ansvarar för mer allmän grundutrustning. Utifrån denna behovsanalys kan inga särskilda oklarheter i gränssnittet mellan huvudmännen påvisas, däremot utifrån ett brukarperspektiv kan det vara oklart vem som ansvarar för vad. Brukarna efterfrågar en mer enhetlig och tydlig information och flera som intervjuats påpekar att det skulle underlätta om det fanns en huvudman som var ansvarig för allt som gäller hjälpmedel eftersom de i nuläget upplever att de själva får söka information och blir hänvisade mellan huvudmännen. De hjälpmedel som landstinget tillhandahåller avser att underlätta den dagliga livsföringen för personer med funktionshinder i boende/närmiljö eller skola. I den dagliga livsföringen kan till exempel ingå att klara överflyttning, personlig hygien, förflyttning i och omkring bostaden samt att kommunicera med omgivningen. För barn ingår lek i den dagliga livsföringen och hjälpmedel kan ibland förskrivas för att underlätta/möjliggöra lek. Hjälpmedel för vistelse i fritidshus, för semesterresa och vid tillfälle vistelse på annat ställe än där brukaren är bosatt, samt hjälpmedel för att utöva sport, hobby och motion ligger utanför landstingets ansvar och berättigar inte till lån av hjälpmedel, det vill säga brukaren får själv bekosta sådana hjälpmedel. Utanför landstingets ansvar faller också exempelvis: hjälpmedel för yrkesinriktad rehabilitering arbetshjälpmedel (för brukaren på dennes arbetsplats) speciella anordningar/hjälpmedel i samband med bilanpassning grundutrustning hos huvudman/vårdgivare pedagogiska hjälpmedel inom barnomsorg eller skola hjälpmedel som går under lagen om bostadsanpassningsbidrag 13

Hjälpmedelsförsörjning inom LiÖ Hjälpmedel tillhandahålls inom LiÖ främst via Hjälpmedelscentrum AB (helägt landstingsbolag), hör- och syncentraler samt ortopedtekniska verkstäder. Det finns även andra inom LiÖ som förskriver hjälpmedel på klinik eller primärvårdsnivå men det är främst de enheter som nämns ovan som hanterar de mesta av hjälpmedelsförskrivningen. Hälso- och sjukvårdsnämnden ansvarar för hjälpmedelsfrågor som avser Hjälpmedelscentrums verksamhet medan respektive centrum ansvarar för syn-, hörsel och ortopedihjälpmedel. Hjälpmedelscentrums huvuduppdrag är att tillhandahålla hjälpmedel till funktionshindrade. Bolaget både säljer och hyr ut hjälpmedel. Vidare tillhandahåller de även informationsinsatser, utbildning och konsultativa tjänster till sina kunder som består av enheter inom landstinget samt privatpersoner. Hjälpmedelscentrum tillhandahåller i sin butik en del hjälpmedel som numera är egenansvar inom LiÖ, så att dessa finns tillgängliga för köp för privatpersoner. Service av förskrivna hjälpmedel får endast utföras av Hjälpmedelscentrum med något enstaka undantag. Hjälpmedelscentrums lokaler finns i Linköping. Brukarna som intervjuats inom ramen för beredning för brukardialogs arbete upplever att det finns flera områden där det går att förbättra hjälpmedelsförsörjningen. Framförallt upplever brukarna att reparationer och service skulle kunna fungera bättre. En återkommande synpunkt är att Hjälpmedelscentrum inte har någon jour för felanmälan av hjälpmedel vilket innebär att hjälpmedel som går sönder på kvällar och helger inte kan åtgärdas snabbt. De anser också att reparationerna i vissa fall tar för lång tid. Vidare menar många att reparationerna som bekostas av brukarna, exempelvis punkteringar på eldriven rullstol, är för dyra vid en jämförelse med vad det kostar att ta hjälp av andra företag. Dock är det Hjälpmedelscentrum som äger hjälpmedlen och måste således också ansvara för servicen eftersom ansvaret är deras att hjälpmedlet är reparerat på ett säkert sätt. Konsekvensen är att flera brukare väljer att få sina hjälpmedel lagade på annat håll eftersom det är billigare, även fast det inte är tillåtet. Däremot ser många Hjälpmedelscentrum som en garant för att hjälpmedlen är kvalitetssäkrade. En annan synpunkt hos brukarna är att lokaliseringen i Linköping medför långa resor för brukare runt om i länet. Ur ett framtidsperspektiv leder utvecklingen av hjälpmedel från fysiska produkter till mer av immateriella tjänster, exempelvis programvara till mobiltelefoner eller olika typer av tjänster, till att LiÖ måste utveckla ny kompetens. Dessa typer av hjälpmedel ställer andra krav på kunnande gällande installation och support. Vidare måste LiÖ fundera över hur man i framtiden ska kunna upprätthålla en kunskap om vilka hjälpmedel som finns på marknaden då informationsflödet blir allt snabbare. Hjälpmedel i sitt sammanhang Hjälpmedelsförskrivning är en integrerad del i hälso- och sjukvårdens processer, där hjälpmedlet har till uppgift att kompensera för en persons aktivitetsbegränsningar, att underlätta behandling eller förebygga komplikationer. Hjälpmedelsförskrivning får aldrig utgöra en isolerad insats eller ersätta andra insatser inom hälso- och sjukvården. Den som förskriver hjälpmedel har därför till uppgift att överväga behovet av andra behandlings- och rehabiliteringsåtgärder, som kan förbättra individens funktions- och aktivitetsförmåga, innan hjälpmedel förskrivs. Förskrivningsprocessen utgår från: 14

en helhetssyn på individens situation (innefattande såväl psykiska som sociala behov) att hälso- och sjukvårdspersonal erfordras för bedömning, utprovning, anpassning, träning och utvärdering ett samspel där insatsen av hjälpmedel anpassas till andra åtgärder en prioritering där den enskildes behov och insatsens nytta är vägledande att hjälpmedel sätts in i rätt tid när behov uppstår eller förändras Hjälpmedel förskrivs enligt ett behovsinriktat synsätt. Det innebär att det är brukarens behov i kombination med landstingets Riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning som är vägledande för vilka hjälpmedel som kan förskrivas. Beredning för brukardialog har dock träffat flera brukare som upplever att det behovsanpassade synsättet inte får det utrymme som de tycker är nödvändigt. De menar att Riktlinjerna för hjälpmedelsförskrivning är för snäva och byråkratiska med resultat att de faktiska behoven blir underordnade i sammanhanget. De efterfrågar en mer behovsanpassad förskrivning där man verkligen ser till brukarens behov. En brukare uttryckte det så här, Där behoven styr vilket hjälpmedel som förskrivs och inte där sortimentet avgör vilka behov som blir tillgodosedda.. Flera brukare hänvisar till andra landsting, exempelvis Västerbotten, Stockholm, Gävleborg, Halland med flera, där man utvecklat andra system för förskrivning av hjälpmedel, behovstrappan. I dessa modeller utgår man från behovet av att kunna göra någonting, exempelvis gå på bio eller sport och motion, och sedan värderar man om det behovet ingår i landstingets uppdrag eller inte. Om behovet bedöms ligga i landstingets ansvar så har brukaren rätt att få ett hjälpmedel utskrivet ur det sortiment landstinget tillhandahåller. En förskrivning inom LiÖ ska utgå från enklaste möjliga hjälpmedel ur landstingets sortiment, som kan fungera i den aktuella situationen, för att uppnå godtagbar funktion utifrån behov och förväntad nytta. LiÖ har också valt att använda liknelsen med en trappa. Första steget innefattar ett behov men behovet faller utanför landstingets ansvar där av får patienten själv bekosta hjälpmedlet. Steg två och tre innebär att det finns ett behov och detta behov kan mötas av landstinget antingen genom en standardprodukt eller genom en basprodukt. En basprodukt har någon detalj som en standardprodukt inte har och som kan vara avgörande om brukaren kan använda produkten eller inte. Detta medför ofta en dyrare produkt som inte alltid finns i lager. Även för steg fyra finns ett behov men där krävs en utifrån patienten anpassad produkt. Vid steg fem finns ett specifikt behov som inte möts av någon produkt som finns tillgänglig i hjälpmedelssortimentet utan där krävs en särskild prövning för att det aktuella hjälpmedlet kan köpas in. Detta rör sig i praktiken om ett väldigt begränsat antal hjälpmedel. Skillnaden mellan dessa system ligger mycket i att man i behovstrappan som tillämpas i andra landsting valt att utveckla behovsformuleringarna i större utsträckning än vad man gjort i Östergötland. Därmed kan det uppfattas som mer behovsorienterat. Båda systemen har dock upphandlade hjälpmedelssortiment så brukarens valfrihet gällande hjälpmedel är inte större för att man har andra behovsformuleringar. Däremot kan bredden på hjälpmedelssortimenten och tillgången till hjälpmedel variera beroende på hur mycket pengar man valt att satsa på området, där ligger LiÖ lågt vid jämförelser över landet. 15

Effektiviserings- och prioriteringsarbete LiÖ har under senare år arbetat målinriktat för att nå en effektiv hjälpmedelshantering (exempelvis har rutiner för internkontroll, inventering av hjälpmedel hos brukare, årlig uppföljning av förskrivna elrullstolar, hantering av hjälpmedel hos avlidna brukare, rutiner vid stöld/ovarsam hantering av hjälpmedel, rutin som tydliggör såväl förskrivarens som brukarens ansvar med mera genomförts). Länets hjälpmedelsförskrivare bedöms också ha en stor följsamhet och solidaritet i att följa landstingets Riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning samt de rutiner kring hjälpmedelsförskrivning som finns. Resultatet av detta arbete bedöms vara mycket gott och det går att konstatera att LiÖ numera har en mycket effektiv organisation för att hantera hjälpmedel. Utöver dessa effektiviseringar har även prioriteringar eller så kallade utbudsbegränsningar genomförts. Genomgångar av Riktlinjerna för hjälpmedelsförskrivning och hjälpmedelssortimentet har bland annat inneburit att flera billigare hjälpmedel, exempelvis anpassade handredskap för vardagsbruk, överförts till egenansvar men också andra typer av hjälpmedel, exempelvis 3-hjulig cykel, träningshjälpmedel till vuxna, dator i standardutförande, har utgått. Under 2009 genomfördes mer omfattande förändringar i riktlinjerna som medförde att behovsbedömningen för rollatorer och elrullstolar av scootermodell ändrades. Som stöd för prioriteringsarbetet finns ett riksdagsbeslut som består av en etisk plattform (människovärdes-, behovs- och solidaritets- samt kostnadseffektivitetsprincipen) och fyra prioriteringsgrupper där habilitering/rehabilitering och hjälpmedel ligger i prioriteringsgrupp II. Prioriteringscentrum har påtalat att en nationell översyn av dessa principer behövs, samt att en ytterligare princip, egenansvarsprincipen, behöver förtydligas. Vid förändringar i Riktlinjerna för hjälpmedelsförskrivning och hjälpmedelssortiment har dessa principer använts för att prioritera. Arbetet med effektiviseringar och prioriteringar har haft som huvudmål att få budgeten i balans för hjälpmedel som omfattas av avtalet med Hjälpmedelscentrum (den budget som finns hos respektive rehabiliterings- och habiliteringsenhet i länet). Det har således inte medfört satsningar på nya hjälpmedel utan det är först under 2010 som balans i budget ens varit nåbar, även om bilden i länet ser något olika ut. Under de sista tre åren har, för de hjälpmedel som hanteras enligt avtal med Hjälpmedelscentrum AB, både volymen (antal beställningar) och totalkostnaden för hjälpmedel minskat. Bland brukarna i de genomförda fokusgruppsintervjuerna finns det en förståelse för att landstinget måste prioritera för att få resurserna att räcka till. Flera, dock inte alla, har uttryckt förståelse för att de billigare vardagliga hjälpmedlen flyttats över till egenansvar, trots att flera brukare upplever en svår ekonomisk situation som inte underlättas när kostnaderna för den enskilde ökar. Brukarna är dock starkt kritiska till de utbudsbegränsningar som genomfördes i april 2009 då behovsbedömningen för rollatorer och elrullstolar av scootermodell ändrades. Dessa förändringar upplevs inte som godtagbara eftersom inverkan på den enskilde brukaren blivit så stor, exempelvis minskade möjligheter till att delta i samhället, klara sig själv, minskad självkänsla med mera. Vidare ifrågasätter brukarna om det verkligen innebär en besparing för landstinget på längre sikt då fallrisken ökar men också en ökad risk för ohälsa (både fysik och psykisk) när brukare inte i sam- 16

ma utsträckning kommer ut i samhället och/eller blir stillasittande i hemmet. Generellt sett har också personer med funktionsnedsättningar ökad ohälsa 8. Även ur ett samhällsperspektiv ifrågasätter brukarna beslutet då kostnader kan uppstå för andra huvudmän, så som kommunen vid ökade hemtjänstinsatser, personlig assistans och mer färdtjänst. För staten i form av uteblivna intäkter för arbete eller ökade utbetalningar för sjukskrivningar men också för anhöriga som i större utsträckning kan behöva täcka upp för brukaren. Brukarna är mycket tydliga på att de efterfrågar ett större totalansvar från landstingets sida jämfört med hur det ser ut idag. Hjälpmedels kostnadseffektivitet har studerats på flera håll och ofta visar dessa studier att hjälpmedel (flera fokuserar på rollator) är kostnadseffektiva ur ett samhällsperspektiv. En studie 9 från Centrum för utvärdering av Medicinsk Teknologi (CMT) visar att förskrivning av hjälpmedel ger en gynnsam kostnadseffektivitet och att borttagande av ett hjälpmedel inte nödvändigtvis leder till en kostnadsminskning för landstinget/hälso- och sjukvården. Även andra studier 10 visar på hjälpmedels kostnadseffektivitet men också på de problem som finns kopplat till att göra de nödvändiga beräkningarna. LiÖ har generellt sett en hälso- och sjukvård som är relativt billig om man ser till kostnaden per capita, det samma gäller sannolikt också vid en jämförelse av kostnaden per capita för hjälpmedel. Även vid en jämförelse av vilka produkter/hjälpmedel som går att förskriva, samt för vilka behov en förskrivning kan göras, förefaller LiÖ finnas bland de landsting som har ett mer begränsat utbud av produkter och relativt strikta kriterier för förskrivning. Ur ett brukarperspektiv betyder detta att det är svårare att få hjälpmedel utskrivna i Östergötland än på många andra håll i landet. En helt objektiv undersökning/sammanställning saknas dock inom detta område då landsting ofta har olika sortiment och olika sätt att beskriva behov. I flera landsting pågår kontinuerliga översyner av både sortiment och hjälpmedelsriktlinjer och det går att ana att fler börjar göra begränsningar i sitt utbud av hjälpmedel eller strama upp riktlinjerna. Konsekvenser i framtiden Det målinriktade arbetet under senare år med både effektiviseringar och prioriteringar har förbättrat den ekonomiska situationen gällande de hjälpmedel som omfattas av avtalet med Hjälpmedelscentrum. Det finns dock inget betydande ekonomiskt utrymme i nuläget för att göra satsningar inom hjälpmedelsområdet. Den effektiviseringsprocess som pågått inom hjälpmedelsområdet under senare år bedöms inte vara tillräcklig för att tillgodose den utveckling inom hjälpmedelsområdet som beskrivits. Inte heller går det att se några stora besparingar motsvarande den utveckling som skett inom hörselvården där teknikutvecklingen medfört radikalt billigare hjälpmedel. Behovsutvecklingen i länet innebär alltså en stor utmaning för landstinget i och med ökade kostnader beroende på dyrare hjälpmedel, mindre möjligheter till rekonditionering och återanvändning, ökat behov av nyinköp och så vidare. Till detta kommer ökade krav från brukarna om mer behovsanpassad förskrivning och mer likvärdig förskrivning över landet. 8 Arnhof Y., 2008 9 Person J., et al., 2007 10 Svensson M., Ödegaard K. & Persson U., 2008 17

Ytterligheterna för att hantera denna utveckling är att minska utbudet eller tillföra mer resurser för hjälpmedel. Utan riktade satsningar måste nya, väldigt strikta, riktlinjer för hjälpmedelsförskrivning införas för att ge utrymme för att svara upp mot utvecklingen. Alternativt är att LiÖ avstår de nya möjligheterna vilket kommer att ge negativa konsekvenser för östgötar i behov av hjälpmedel. Detta ska sättas i relation till att LiÖ redan i nuläget vid en jämförelse över landet har strikta riktlinjer och en effektiv hjälpmedelshantering. Fritt val av hjälpmedel Regeringen gav 2007 i uppdrag till Hjälpmedelsinstitutet (HI) att under 2007 2009 samordna, sprida information och redovisa erfarenheterna av projektet Fritt val av hjälpmedel. Försöksverksamheten har bedrivits i landstingen Kronoberg, Stockholm och Sörmland. I Sörmland och Kronoberg har även vissa kommuner ingått. Försöksverksamheten påbörjades under sommaren 2008 och avslutades i december 2009. Avrapporteringen av projektet till regeringen gjordes i mars 2010. Data som presenteras i avsnittet är hämtade från denna avrapportering om inget annat anges. Regeringen har givit HI ett tilläggsuppdrag till Fritt val av hjälpmedel som syftar till att i väntan på den fortsatta beredningen i Regeringskansliet, tillvarata gjorda erfarenheter genom att fortsatt stödja landsting och kommuner med intresse att öka valfriheten för hjälpmedelsanvändare. Slutligen ska en uppföljande utvärdering genomföras. Uppdraget ska slutredovisas till regeringen senast den 1 december 2011. Målgrupp Målgruppen för projektet Fritt val av hjälpmedel var de personer som av behörig hälso- och sjukvårdspersonal bedömts ha behov av hjälpmedel och i första hand de personer som har långvariga behov av hjälpmedel. Brukare skulle, för att bli erbjudna fritt val, ha tillräcklig insikt och erfarenhet om sin funktionsnedsättning, rehabilitering eller habilitering och hjälpmedelbehov för att kunna göra ett adekvat val av hjälpmedel. Bakgrund och syfte Den senare tidens produktutveckling inom hjälpmedelsområdet ger den enskilde brukaren av hjälpmedel större möjligheter att få ett hjälpmedel som tillgodoser brukarens behov och förutsättningar. Samtidigt ses en begränsning av den enskildes möjligheter att få tillgång till dessa hjälpmedel, eftersom lokala upphandlingar av landsting/kommuner innebär att hjälpmedelssortimentet begränsas för den enskilde. Genom att ge brukaren möjlighet att via fritt val själv köpa ett hjälpmedel som inte ingår i landstingets/kommunens sortiment, förväntas den enskilde få större inflytande över sitt hjälpmedel och att hjälpmedlet är anpassat efter dennes individuella behov och förutsättningar. Det övergripande syftet med försöksprojektet Fritt val av hjälpmedel var att öka brukarens inflytande och delaktighet i hjälpmedelsprocessen. Ambitionen under försöksperioden var att prova Fritt val av hjälpmedel så brett som det är juridiskt och praktiskt möjligt. De tre försökslandstingen Kronoberg, Stockholm och Sörmland har själva beslutat vilka hjälpmedel som ska ingå, vilket har inneburit att vilka hjälpmedel som ingått har skiljt sig åt. Sammantaget har det varit möjligt att välja från de flesta hjälpmedelsområdena. 18

Hur går Fritt val av hjälpmedel till? Fritt val av hjälpmedel innebär att ägandet av hjälpmedlet övergår till brukaren istället för att landstinget står som ägare. Brukaren vänder sig som vanligt först till sin förskrivare som gör en behovsbedömning. Om brukaren och förskrivaren kommer överens om Fritt val av hjälpmedel blir brukaren informerad om vad det fria valet innebär och får därefter en check eller en rekvisition på anvisat belopp och hjälpmedel. Därefter är det brukaren som inhandlar, äger och ansvarar för hjälpmedlet och konsumentköplagen gäller, det vill säga reglerar förhållandet mellan köparen och säljaren. I det fall brukaren väljer en dyrare produkt står brukaren själv för merkostnaden. Gällande service av hjälpmedel kan/har det utformats olika. Stockholm och Kronoberg har använt så kallade servicekonton där landstinget avsätter en summa pengar som görs tillgänglig för brukaren som kan välja vem som ska utföra servicen. Summan motsvarar den kostnad landstinget skulle ha haft för att serva hjälpmedlet om de stod som ägare. Resultat av försöksverksamheten Fram till den 31 december 2009 skrevs 1 332 rekvisitioner ut inom ramen för fritt val. Det motsvarar ungefär en procent av den totala hjälpmedelsvolymen. Framförallt var det hörselhjälpmedel eller hjälpmedel inom rörelsehinderområdet som efterfrågades. Inom rörelsehinderområdet är det framförallt rollatorer och hygienhjälpmedel som brukare har valt. Under de sista månaderna av projektet noterades ett ökat intresse för aktivrullstolar. Det ska påpekas att det under försökstiden varit möjligt att i förtid byta ut sitt fullt fungerande hjälpmedel mot ett nytt hjälpmedel. Denna möjlighet har särskilt utnyttjats för hörapparater och är en bidragande orsak till antalet rekvisitioner under projektet. Både Kronoberg och Stockholm har valt att fortsätta med Fritt val av hjälpmedel inom ordinarie verksamhet, dock med vissa förändringar. Sörmland avvaktade initialt då de såg att det fanns områden som måste utvecklas för att projektet ska kunna permanentas. Den 16 juni 2010 infördes Fritt val i Sörmland som ett komplement till ordinarie hjälpmedelsförsörjningen. I Stockholm har man valt att fortsätta med Fritt val av hjälpmedel under 2010 med motiveringen att det möjliggör en ökad uppföljning, utvärdering och analys. Enligt Stockholms beslutsunderlag finns det vissa områden som man särskilt uppmärksammar för uppföljning, ökad livskvalitet, ökat användande av förskrivet hjälpmedel, kostnadspåverkan, vilka hjälpmedel som kan passa för systemet, eventuell förändring av lagstiftning, möjligheter till återanvändning med mera. I fortsättningen ska både enkla och mer komplexa hjälpmedel ingå i Fritt val av hjälpmedel, däremot avskaffas möjligheten att byta fullt fungerande hjälpmedel. I beslutsunderlaget antar politikerna i Stockholm att beslutet att fortsätta med de komplexa hjälpmedlen i fritt val troligen kommer att medföra en ökad kostnad då möjligheterna att återanvända just dessa minskar. En annan konsekvens som nämns är patientsäkerhet där det finns en risk att brukarna köper produkter med kvalitetsbrister eller som brukaren har svårt att hantera. Även miljökonsekvenser lyfts fram där man antar att brukarnas hjälpmedel som är inhandlat via Fritt val av hjälpmedel inte kommer att återvinnas på ett lika miljöanpassat sätt och att fritt val leder till mer resor för brukarna. 19

Stockholm, Kronoberg och Sörmland lyfter alla fram ökad nytta för patienterna som det största argumentet för att införa Fritt val av hjälpmedel. Halland har beslutat att införa Fritt val av hjälpmedel med start den 1 juli 2011. Brukarna Den största åldersgruppen som har tackat ja till Fritt val av hjälpmedel är 80 år och äldre (37 %). Den näst största åldersgruppen är de som är mellan 65 och 79 år (32 %), se figur 1. Det kan konstateras att rekvisitionerna ökar vid stigande ålder, vilket inte är överraskande då behoven ökar vid högre ålder. Viss variation finns dock mellan de olika landstingen men också beroende på vilken hjälpmedelsgrupp (rörelsetekniska och hörselhjälpmedel) som man väljer att titta på. När det gäller könsfördelningen bland dem som tackat ja till Fritt val av hjälpmedel är det 56 procent kvinnor och 44 procent män. 0-18 år; 4% 19-39 år; 4% > 80 år; 37% 40-64 år; 23% 65-79 år; 32% Figur 1. Personer som erhållit rekvisitioner under perioden maj 2008 till nov 2009 i de tre försökslandstingen, fördelat på ålder. Att ålder skulle ha betydelse för om brukaren gör sitt val själv eller inte kan inte styrkas av den utvärderingsstudie som Institutet för hälso- och sjukvårdsekonomi (IHE) genomfört på uppdrag av HI. Det är snarare hur brukaren uppfattar sitt allmänna hälsotillstånd som har varit avgörande om brukaren har haft hjälp att välja hjälpmedel. De som upplever sin hälsa som bra eller mycket bra har i större utsträckning än de som upplever sin hälsa som dålig eller mycket dålig själv valt sitt hjälpmedel. Detta stärks i intervjuer med förskrivarna. Brukare som köpt sitt hjälpmedel via Fritt val av hjälpmedel är mer aktiva och självständiga än övriga brukare, har själva känt till Fritt val av hjälpmedel eller vetat vilket hjälpmedel de skulle vilja ha. Detta stämmer väl överens med den bild som beredning för brukardialog mött när de intervjuat brukare i Östergötland. Det är särskilt dessa brukargrupper som är positivt inställda till Fritt val av hjälpmedel. 20

IHE:s utvärdering hade som ambition att undersöka brukarnas upplevelse av fritt val, detta inklude- sant att veta mer om varför 30 procent som deltagit i Fritt val av hjälpmedel inte kan tänka sig att rar de brukare som aktivt tackat nej till det fria valet. På grund av dålig svarsfrekvens kan dock inga slutsatser dras om denna grupp utifrån det insamlade materialet. Det skulle också vara intres- göra det igen. De faktorer som brukaren upplevde som viktigast när de bestämde sig för att själv köpa sitt hjälpmedel var hjälpmedlets funktion, möjligheten att välja och ett bredare sortiment. Att själv äga sitt hjälpmedel, att ha möjlighet att välja försäljare och hjälpmedlets varumärke var mind- re viktigt. Ett led i uppföljningen av Fritt val av hjälpmedel var att skicka en enkät till samtliga brukare i Kronoberg, Stockholm och Sörmland som fått en rekvisition sedan projektet startade i maj 2008 till och med juli 2009, totalt 514 personer. Svarsfrekvensen var 69 procent. Sammanställningen visar att brukarna generellt gav ett positivt omdöme av Fritt val av hjälpmedel. Drygt 80 procent av brukarna upplevde i hög grad att de var delaktiga i valet av hjälpmedel. Brukarna upplever en större delaktighet i förskrivningsprocessen med Fritt val av hjälpmedel jämfört med tidigare förskrivningar av hjälpmedel. Tre av fyra brukare var i hög grad nöjda med bemötandet som försäljaren/leverantören vitänka sig att använda fritt val igen. sade dem i samband med köpet. Drygt 70 procent av brukarna kan Av de brukare som haft ett motsvarande hjälpmedel tidigare svarade sju av tio att använd- barheten av hjälpmedlet har ökat när man själv fick möjlighet att köpa/välja sitt hjälpmedel. Flertalet av brukarna (drygt 60 %) har själva betalat något extra utöver det belopp som framgår av rekvisitionsbeloppet, alltså det beloppet som landstinget står för. Hur mycket man betalade varierade stort, beroende på vilket hjälpmedel man köpt. Som mest betalade en brukare 50 000 kr utöver rekvisitionsbeloppet. Egenavgiftens medianvärde var 400 kr per brukare. 30 procent betalde inget extra för sitt hjälpmedel. Vissa brukare som beredning för brukardialog intervjuat menar att det finns en risk att man i ett fritt val system kan få ett A- och ett B-lag beroende på vilka ekonomiska förutsättningar brukarna har. Omkring 40 procent av brukarna har köpt sitt hjälpmedel i hjälpmedelsbutik och cirka 30 procent av brukarna har köpt sitt hjälpmedel i en annan butik (framförallt inköp av hörapparat av en privat audionom). Cirka 15 procent av brukarna har köpt sitt hjälpmedel via postorder. En orsak till att majoriteten valt att köpa sina hjälpmedel i butik är att många brukare har ett behov av att se, uppleva och prova hjälpmedel innan de köper. Många brukare efterfrågar visningslokaler och/eller butiker där de ska kunna göra detta för att bilda sig en bättre uppfattning om vilka val som går att göra. Brukarna pekar på att det är viktigt att det finns tydlig och opartisk information om vad det finns för alternativ av hjälpmedel på marknaden. Tillgången på försäljningsställen varierar mellan försökslandstingen och i Kronoberg och Sörmland är det förhållandevis många som tycker att tillgången är dålig eller mycket dålig. Andra aspekter som är viktiga för brukarna är att service och underhåll fungerar enkelt och smidigt. 21

Förskrivarna En mindre intervjustudie med 15 förskrivare genomfördes i nov/dec 2009 i de tre landstingen. Fritt valsystemets positiva egenskaper är enligt förskrivarna att det ger förskrivaren en möjlighet att tillmötesgå brukarens önskemål när landstingets/kommunens sortiment inte räcker till och att det berikar verksamheten på så sätt att personalen öppnar upp och gör brukaren mer delaktig i processen. Förskrivare ser samtidigt vissa delar som inte fungerat optimalt i försöksprojektet. Det finns ett behov av att tydliggöra hur förskrivningarna ska gå till, vilka produkter som kan betraktas som hjälpmedel och vilket ansvar man har som förskrivare när ansvaret för hjälpmedlet överlåts till den enskilde brukaren. Det senare handlar främst om förskrivarens uppföljningsansvar och vilket ansvar förskrivare har om brukaren skadar sig till följd av sitt hjälpmedel. Ur förskrivarens perspektiv är det centralt hur begreppet egenvård ska tolkas, det vill säga om ett beslut om egenvård (att brukaren själv kan köpa sitt hjälpmedel) förutsätter att hela förskrivningsprocessen kan utföras som egenvård. Oklarheter finns hur delaktiga förskrivarna kan vara i inlärningen av hjälpmedlet och i anpassningen av de hjälpmedel som brukaren köpt själv. Förskrivare upplever också att de saknar möjligheten att kunna hänvisa brukaren vidare för att få opartisk information om alternativa hjälpmedel. Förskrivarens roll innefattar också bedömningen om brukaren är kapabel att göra ett fritt val, vilket kan kräva ny kompetens. Leverantörerna Även för leverantörerna innebär Fritt val av hjälpmedel en förändring. I nuvarande upphandlingssystem finns det en risk att leverantörer framförallt ser landstingen och kommunerna som sina kunder och inte brukarna. I projektet Fritt val av hjälpmedel har leverantörerna på detaljist nivå varit mer aktiva och sett valfriheten som en möjlighet att nå fler kunder jämfört med leverantörer på grossist nivå. Flera har också sökt återförsäljare på detaljistnivån. För många mindre företag är det också en möjlighet att vara med i hjälpmedelssammanhang. Leverantörer har på olika sätt konkurrerat om brukarna till exempel genom att anpassa priset på hjälpmedlet till rekvisitionspriset, erbjudit avbetalningsköp, service, väntetider och försäkringar. Denna utveckling kan främst ses i Stockholm medan man i Sörmland och Kronoberg upplevt att det funnits ett begränsat antal aktörer som kunnat erbjuda hjälpmedel. Landstingen Det finns farhågor om att Fritt val av hjälpmedel kan medföra extra kostnader för landstingen i och med att ägandet övergår till brukarna. Utifrån projektet kan dock inga konklusioner dras då antalet förskrivningar var få till antalet, varken antalet förskrivningar eller kostnaderna för dessa har ökat. I framtiden kan dock kostnader uppstå i och med ökad administration eller införande av ITlösningar, utveckling av nya sätt att informera och visa hjälpmedel, minskade möjligheter till rekonditionering och återanvändning och så vidare. Kostnaden för utebliven möjlighet att återanvända hjälpmedel kan dock variera beroende på om de hjälpmedel som är aktuella för fritt val är sådana som vanligen återanvänds eller inte. Utöver de eventuella vinsterna för brukarna kan fritt val medföra ekonomiska vinster på så sätt att landstinget ansvar för service och underhåll upphör vid eget ägande, detta under förutsättning att inte dessa medel avsätts för service inom fritt val. En sammantagen bild av kostnadssidan är ändå att fritt val av hjälpmedel kommer att innebära ökade kostnader för landstingen, särskilt om man i nuläget har en kostnadseffektiv hantering för rekonditionering av begagnade hjälpmedel. 22

En annan central aspekt är om brukarnas rehabiliteringsprocess påverkas av fritt val eller inte. Om den påverkas negativt, exempelvis genom icke optimala val av hjälpmedel, kan det uppstå onödigt lidande för patienten och ökade kostnader för landstinget. Om den påverkas positivt, exempelvis om användbarheten av hjälpmedlet ökar, kan nyttan för brukaren vara högre och kostnaderna för landstinget och samhället minska. En principiell diskussion kan föras om Fritt val av hjälpmedel kan leda till ojämlikhet mellan dem som fått möjlighet till fritt val och dem som inte fått den möjligheten. Enligt nuvarande regelverk tillåts inte dubbelförskrivning av hjälpmedel i normalfallet vilket innebär att när ett hjälpmedel anses förbrukat lämnas det åter till landstinget. I och med fritt val är brukaren ägare av hjälpmedlet vilket kan innebära att brukaren efter en tid har flera hjälpmedel, exempelvis rullstolar, då nya förskrivningar görs medan en person som inte bedömts kunna göra ett fritt val endast har ett hjälpmedel. Det är centralt i ett fritt val-system för att inte undergräva befintligt system att det finns klara och tydliga regler för när en ny förskrivning av hjälpmedel kan/får ske. En olikjämnhet som kan uppstå för brukare i olika landsting är att beloppet på Fritt val-checken kan bli olika stort beroende på landstinget storlek. Exempelvis kan ett stort landsting i nuläget köpa in fler rullstolar och få ett bättre pris jämfört med vad ett mindre landsting kan. Konsekvensen blir att priset per rullstol är lägre i det stora landstinget än i det lilla landstinget. Om systemet ska vara kostnadsneutralt innebär det att en brukare i det stora landstinget får ett mindre belopp på sin check jämfört med en brukare i det lilla landstinget. Sammantaget om Fritt val av hjälpmedel Projektet Fritt val av hjälpmedel visar på positiva effekter hos de brukare som valt Fritt val av hjälpmedel. Bland annat genom ett stärkt brukarinflytande, en ökad känsla av delaktighet och ökad användbarhet av hjälpmedlet, möjligheten att välja samt ett större sortiment. Där har projektet nått sitt syfte. Projektet har dock endast omfattat en procent av den totala hjälpmedelsvolymen och totalt 1 332 rekvisitioner. Det är således en mycket liten grupp individer som dessutom inte representerar den stora massan brukare då de i genomsnitt är mer aktiva och självständiga än övriga brukare. En utvärdering av de som valt att tacka nej till Fritt val av hjälpmedel saknas också. Projektets längd möjliggör inga slutsatser om de långtgående effekterna, exempelvis utvärdering av kvalitén på hjälpmedel, kostnadsutveckling, patientsäkerhetsaspekter, serviceansvar och så vidare. Vidare finns det frågetecken för vad som kan räknas in i begreppet egenvård och vilken roll förskrivarna ska ha. Marknaden för hjälpmedel och möjligheter till utprovning och objektiv information är heller inte särskilt utbyggd, utbudet bedöms vara relativt gott i Stockholm men inte i övriga landet. Problemen är troligen inte oöverstigliga men de kommer med all sannolikhet att medföra extra kostnader i en utvecklings- eller implementeringsfas. Vissa kostnader kan vara av mer bestående karaktär. Det finns således många frågor som fortsatt är obesvarade gällande effekterna av Fritt val av hjälpmedel. En mer omfattande uppföljning över tid kan ge en bättre bild av konsekvenserna och ett bättre underlag att fatta beslut utifrån, där är försöksverksamheten i Stockholm och verksamheten i Kronoberg och Sörmland samt HI:s tilläggsuppdrag under 2010 och 2011 att tillvarata erfarenheter från Fritt val av hjälpmedel är intressant att följa. 23

Patient- och anhörigerfarenheter Sammanfattning av beredning för brukardialogsrapport 5 På Hälso- och sjukvårdsnämndens uppdrag har Beredning för brukardialog 5 fördjupat sig i området Hjälpmedel för att bidra med underlag till behovsanalys och uppdrag. Beredningen har under 2010 träffat 35 personer vid 7 olika intervjutillfällen samt deltagit vid Fungera mera mässan i Linköping där ytterligare 27 personer intervjuats. Generellt sett beskriver brukarna att funktionsnedsättningen har en negativ inverkan på livskvaliteten och möjligheterna att leva ett självständigt liv. Personer som har medfödda funktionsnedsättningar eller har haft dem under en längre tid upplever dock inte samma inverkan på livskvaliteten. Flera brukare anser att bra tillgång till hjälpmedel är en förutsättning för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Vid multipla funktionsnedsättningar beskriver flera brukare hjälpmedlen som absoluta nödvändigheter för att ens kunna klara basala bestyr. Flera av de intervjuade brukarna beskriver också en svår ekonomisk situation på grund av sin funktionsnedsättning. Även närstående och anhöriga drabbas när någon har en funktionsnedsättning. Brukarna efterfrågar att landstinget i större utsträckning ska vara mer aktiva och informera om nyheter och förändringar och att detta är ett viktigt steg i att göra brukarna mer delaktiga i sin egen vård. Många brukare menar att de olikheter i hjälpmedelsförsörjningen som råder över landet är orättvisa. De menar att bostadsort inte ska vara avgörande för vilka behov som tillgodoses eller inte. Brukarna upplever också att LiÖ är betydligt strängare när det gäller att förskriva hjälpmedel jämfört med andra landsting. De riktlinjer som reglerar hjälpmedelsförskrivningen upplevs för snäva och byråkratiska med resultat att de faktiska behoven blir underordnade. Brukarna efterfrågar en mer behovsanpassad förskrivning som ser till brukarens verkliga behov. Brukarna efterfrågar att landstinget tar ett helhetsansvar när det gäller hjälpmedel. Brukarna är starkt kritiska till de utbudsbegränsningar som genomfördes i april 2009, framförallt eftersom konsekvenserna för de enskilda brukarna blivit så stora. De menar att landstinget har ett kortsiktigt perspektiv eftersom kostnaderna på längre sikt kommer att öka. Vidare menar brukarna om utbudsbegränsningarna ger effekter hos andra huvudmän, exempelvis kommun och stat. Gällande hjälpmedelsförsörjning anser brukarna att det finns flera förbättringsområden. Framförallt upplever brukarna att reparationer och service skulle kunna fungera bättre. De efterfrågar möjligheten att felanmälan hjälpmedel på jourtid, de vill ha billigare och snabbare reparationer och de är i viss utsträckning missnöjda med det geografiska avståndet till Hjälpmedelscentrums lokaler i Linköping. Flera brukare vill ha större möjligheter att påverka vilka hjälpmedel de ska använda eller inte. Dels genom att ha möjlighet att påverka vilket hjälpmedelssortiment som landstinget har dels genom att få möjligheten att själva äga sina hjälpmedel genom Fritt val av hjälpmedel. Vissa brukare är dock 24

mer avvaktande när det gäller Fritt val av hjälpmedel där de ser att det finns oklarheter eller hinder för att ett sådant system ska kunna fungera, i alla fall på kort sikt. Samverkan mellan kommun och landsting anser brukarna vara ett förbättringsområde. Brukarna menar att det är otydligt vem som ansvarar för vad och att man blir bollad mellan huvudmännen. En mer enhetlig och tydlig information efterfrågas av brukarna. Flera menar också att det skulle underlätta om en huvudman hade helhetsansvaret då det både skulle ge bättre förutsättningar för en sammanhållen information men också för ett mer ekonomiskt helhetstänkande. 25

Slutsatser LiÖ har under de senaste åren arbetat målinriktat för att nå ett effektivt system för hjälpmedelshantering. Resultatet av detta arbete bedöms vara mycket gott och det går att konstatera att LiÖ numera har en mycket effektiv organisation för att hantera hjälpmedel. Utifrån ett brukarperspektiv sker en mycket positiv utveckling inom hjälpmedelsområdet där brukarnas behov kan tillgodoses i större utsträckning. Teknikutveckling inom hjälpmedelsområdet, ny forskning och nya utrednings- och behandlingsmetoder, demografisk utveckling och ökade krav från brukare leder alla till större efterfrågan på hjälpmedel. Landstingen har enligt HSL själva rätten att reglera vad som erbjuds inom området hjälpmedel. Det gör att det ser olika ut mellan olika landsting gällande på vilka grunder hjälpmedel förskrivs men också vilka hjälpmedel som finns tillgängliga. Vid jämförelser med andra landsting står det klart att LiÖ tillhör ett av de landsting som har de striktaste riktlinjerna för förskrivning och ett mer begränsat utbud av hjälpmedel. Brukarna i efterfrågar ett mer behovsanpassat förskrivningssystem och de är starkt kritiska till de utbudsbegränsningar LiÖ genomfört under senare år. Behovsutvecklingen i länet innebär en stor utmaning för LiÖ då landstinget redan har en effektiv hjälpmedelsprocess och det finns inget ekonomiskt utrymme för att göra nya större satsningar inom hjälpmedelsområdet. Till detta kommer ökade krav från brukarna om mer behovsanpassad förskrivning och mer likvärdig förskrivning över landet. Gällande hjälpmedelsförsörjning anser brukarna att det finns flera förbättringsområden. Framförallt upplever brukarna att reparationer och service skulle kunna fungera bättre. De efterfrågar möjligheten att felanmälan hjälpmedel på jourtid, de vill ha billigare och snabbare reparationer och de är i viss utsträckning missnöjda med det geografiska avståndet till Hjälpmedelscentrums lokaler i Linköping. Utvecklingen av nya typer av hjälpmedel, framförallt tjänster eller programvara, kommer också att ställa större krav på framtidens hjälpmedelsförsörjning. Försöksverksamheten Fritt val av hjälpmedel har visat att eget ägande av hjälpmedel har haft positiva effekter hos brukarna, så som stärkt brukarinflytande, en ökad känsla av delaktighet, ökad användbarhet av hjälpmedlet, möjligheten att välja samt ett större sortiment. Framförallt är de brukare som valt Fritt val av hjälpmedel mer aktiva och självständiga än övriga brukare. Projektets längd (ungefär 1,5 år) möjliggör inga slutsatser om de långtgående effekterna av det fria valet. Det finns fortsatt fler frågetecken som ännu inte har lösts inom ramen för projektet. Problemen är troligen inte oöverstigliga men de kommer med all sannolikhet att medföra extra kostnader i en utvecklings- eller implementeringsfas. Vissa kostnader kan vara av mer bestående karaktär. En mer omfattande uppföljning över tid kan ge en bättre bild av konsekvenserna på längre sikt. Den fortsatta verksamheten i Stockholm, Kronoberg och Sörmland samt HI:s tilläggsuppdrag under 2010 och 2011 att tillvarata erfarenheter från Fritt val av hjälpmedel är intressant att följa. 26

Referenser Litteratur Arnhof Y., Onödig ohälsa Hälsoläget för personer med funktionsnedsättning. 2008, Statens folkhälsoinstitut. Rapport 2008:13 Hjälpmedelsinstitutet, Statistik om hjälpmedel en översikt av nationella undersökningar. 2009 Hjälpmedelsinstitutet, Större inflytande och delaktighet, Slutrapport från försöksverksamheten Fritt val av hjälpmedel. 2010 Hjälpmedelsinstitutet, Hjälpmedelsverksamheten i Sverige. 2010 Lagrådsremiss, Personlig assistans m.m. åtgärder för ökad kvalitet och trygghet. 2010 Person J., et al., Kostnader och effekter vid förskrivning av rollatorer. 2007, Centrum för utvärdering av Medicinsk Teknologi. CMT Rapport 2007:3 Statistiska centralbyrån, Funktionshindrades situation på arbetsmarknaden 4:e kvartalet 2008, 2009 Statistiska centralbyrån, Landstingens bokslut 2009 - verksamhetsindelat. 2009. Svensson M., Ödegaard K. & Persson U., Samhällsekonomisk kostnad och nytta av hjälpmedel och läkemdelsnära produkter några illustrativa exempel. 2008, Sveriges Kommuner och Landsting Referenspersoner Projektgrupp: Peter Wahlberg, Hälso- och sjukvårdsgruppen Mats Mellqvist, Hälso och sjukvårdsgruppen, Projektledare Referensgrupp verksamhet: Gunilla Karlsson, Hjälpmedelskonsult, Rehab Öst, NSÖ Bente Björkman, Hjälpmedelskonsult, Rehab Väst, NSV Helena Druid, Hjälpmedelskonsult, NSC Ingela Piirimets, VD Hjälpmedelscentrum AB Övriga referenspersoner: Marita Ström, Verksamhetschef, Barn och ungdomshabiliteringen Lkpg, NSC Anette Svedstam, Enhetschef, Barn och ungdomshabiliteringen Lkpg, NSC Anne-Lie Rehnström, Enhetschef, Rörelse och Hälsa, NSC Christina Fyhr, Arbetsterapeut, Rörelse och Hälsa, NSC Lena Ericsson, Sjukgymnast, Rehab Öst, NSÖ 27

Irene Pettersson, Arbetsterapeut, Rehab Öst, NSÖ Emma Nilsson, Arbetsterapeut, Rehab Öst, NSÖ Eva Rasch, Verksamhetschef, Rehab Väst, NSV Karin Lannerhjelm, Vårdenhetschef, Rehab Finnspång, NIF Mari Broqvist, Prioriteringscentrum, Linköpings universitet 28

Bilagor 29

HANDIKAPPFÖRENINGARNA ÖSTERGÖTLAND Hälso- och Sjukvårdsnämnden Landstinget Östergötland 581 81 Linköping Linköping den 13 december 2010 Yttrande över behovsanalys gällande hjälpmedel Handikappföreningarna Östergötland är ett samarbetsorgan för 36 olika handikapporganisationer med verksamhet i Östergötland. Medlemsorganisationerna har tillsammans ca 22 500 enskilda medlemmar. Handikappföreningarna Östergötland har beretts möjlighet att yttra sig över rubricerat material. Hjälpmedel används för att kompensera en funktionsnedsättning. Det är för många en nödvändig förutsättning för delaktighet i samhället. Tillgång till hjälpmedel ger möjlighet att kunna påverka sin egen livssituation och livskvalitet. Handikappföreningarna Östergötland anser att hjälpmedel måste ses som en del av rehabiliteringskedjan och ingå som en naturlig del. Målet för hjälpmedelshanteringen kan inte enbart vara låga kostnader utan borde snarare vara en effektiv användning till mest nytta för hjälpmedelsanvändaren. Genom medlemsorganisationerna i Handikappföreningarna Östergötland framkommer att många personer har svårt att få sitt behov av hjälpmedel tillgodosett. En trolig orsak kan vara att förskrivarna inte har kunskap om de beslut som fattats inom hjälpmedelsområdet. Tyvärr uppstår det diskussioner om hur beslut ska tolkas och vem som har tolkningsföreträde. Vissa medlemmar upplever att det finns motsättningar mellan politikens ambitioner och användarnas verklighet. Det finns tydliga oklarheter mellan ansvaret hos olika huvudmän. Hjälpmedel som finns tillgängliga på den öppna marknaden kräver i vissa fall en professionell utprovning och bedömning. Vissa hjälpmedel kan användas felaktigt med förödande konsekvenser för den enskilde och kan leda till belastningsskador o dyl. Beträffande Hjälpmedelscentrums uppdrag måste landstinget säkerställa att verksamheten sker med god kvalitet och goda kundkontakter. Medlemmar i handikapprörelsen framför ofta synpunkter på bristande service och reparationer, jourverksamhet vid akuta behov etc. Det finns också frågetecken och tveksamheter till varför exempelvis punkteringar bara får lagas av Hjälpmedelscentrum. På vilket sätt kan hjälpmedelsanvändaren påverka kostnaden eller veta vad man betalar för? Den enskildes ekonomi ska inte vara avgörande för om man ska ha råd att reparera sitt hjälpmedel. Besöksadress: Postnummer: Telefon: Fax: Postgiro: Västra vägen 32 582 28 Linköping 013/ 12 30 60 013/ 31 48 67 e-post: info@hso-ostergotland.org www.hso-ostergotland.org 69 54 44 0 Bankgiro: 5410-9541

HANDIKAPPFÖRENINGARNA ÖSTERGÖTLAND Hjälpmedelsanvändaren måste själv teckna försäkring för sina hjälpmedel vilket har visat sig vara problematiskt i vissa sammanhang. Försäkringsbolagen vill inte alltid försäkra hjälpmedel som brukas av privatperson men ägs av landstinget. Vidare har tveksamheter uppstått kring försäkring av elrullstol då flertalet försäkringsbolag anser dessa vara ett motorfordon och försäkrat till en mycket hög premie. Hjälpmedel är kostnadseffektiva ur ett samhällsperspektiv och ökar också människors oberoende och självständighet. Handikappföreningarna Östergötland ser gärna att det görs en uppföljning av vilken effekt den restriktiva förskrivningen av rollatorer och 3-hjuliga elrullstolar gett. Det är av stor vikt att landstinget och kommunerna samverkar för att få så bra effekt som möjligt. Handikappföreningarna Östergötland ser positivt på utvecklingen av mer kunniga hjälpmedelsanvändare. Det är av stor vikt att landstinget uppmuntrar till inflytande av och dialog med hjälpmedelsanvändarna. Forskning och utveckling inom hjälpmedelsområdet är av stort intresse inte minst för att belysa genusperspektivet. Ett område där vi ser ett utvecklingsbehov gäller hjälpmedel för personer med psykisk, neuropsykiatrisk och/eller kognitiv funktionsnedsättning. Det finns bra hjälpmedel t ex. kommunikationshjälpmedel som ökar individens självständighet och oberoende. Prioriterings- och effektiviseringsarbete är viktigt och med stöd av 8 i Hälso- och sjukvårdslagen ska samverkan ske med Handikappföreningarna Östergötland. Vi är en samlad grupp av hjälpmedelsanvändare i Östergötland och ser gärna att Landstinget redovisar öppet hur samverkan/samråd har skett och vad som framkommit. Med vänliga hälsningar Handikappföreningarna Östergötland Agneta Lindqvist Ordförande Besöksadress: Postnummer: Telefon: Fax: Postgiro: Västra vägen 32 582 28 Linköping 013/ 12 30 60 013/ 31 48 67 e-post: info@hso-ostergotland.org www.hso-ostergotland.org 69 54 44 0 Bankgiro: 5410-9541

REMISSVAR FRÅN DHR ÖSTERGÖTLAND GÄLLANDE BEHOVSANALYS RÖRANDE HJÄLPMEDEL. DHR organiserar huvudsakligen personer med rörelsenedsättningar och det är dessas behov av hjälpmedel som vi försöker få landsting och kommuner att lösa. Utbudsbegränsningar från Landstinget: DHR anser att väl fungerande hjälpmedel är en förutsättning för att personer med nedsatt rörelseförmåga ska kunna leva ett aktivt, oberoende och självständigt liv. Landstinget i Östergötland ska bidra till att minska och förebygga hinder för människor med funktionsnedsättning och därigenom bidra till jämlikhet och full delaktighet för alla. Det är ledord för landstingets hjälpmedelsförskrivning. DHR ifrågasätter därmed landstingets beslut att ta bort alltfler och dyrare hjälpmedel ur sortimentet. Landstingets beslut om att ta bort el-mopeder från sortimentet har fått till följd att endast personer med god ekonomi kan införskaffa dessa hjälpmedel. Inget annat landsting skiljer på tre- eller fyrhjuliga elrullstolar. DHR anser Östergötlands landsting ska ompröva beslutet och återinföra el-mopeder i det hjälpmedelssortiment som förskrivs. Kanske behöver behovsprövningen förstärkas. En mer behovsanpassad förskrivning av hjälpmedel är nödvändig. Alla individer med någon funktionsnedsättning är inte stöpta i samma form! Vi anser att det faktum att el- mopeder togs bort från hjälpmedelssortimentet var felaktigt därför att: El- mopeder är den bästa lösningen för en viss grupp av personer med funktionsnedsättningar som är aktiva i arbete och fritid. De behöver el- mopeden för att t.ex. åka till jobbet, åka och handla, besöka fritidsanläggningar eller besöka släkt och vänner. El-mopeden måste betraktas som en typ av el-rullstol för oss, som inte kan stödja på benen. Så har man gjort i andra landsting. Elmopeden är för oss lika livsnödvändig som el-rullstolen är för andra, eftersom vi inte kan förflytta oss utanför bostaden utan el-kraft. Fördelar med el-mopeder är att de är mycket billigare än el-rullstolar för landstinget. El-mopeden är smidigare att manövrera och att ta sig fram med. Styret ger stöd mot eventuellt fall framåt. Det har påståtts från vårt landsting att brukarna idag kan köpa el-mopeder i handeln till en rimlig kostnad. Förutom inköp av en el-moped tillkommer kostnad för service, reparation och eventuella reservdelar.

Det visar att man inom landstinget inte känner till den ekonomiska verklighet som många brukare lever i. Landstinget har ju skrivit i sina riktlinjer för el-rullstolar att elektrisk rullstol inte kan förskrivas då el-rullstol av scootermodell, som finns tillgänglig i handeln, bedöms kunna uppfylla brukarnas behov. Det kan betyda att en person som har visat att han klarat sig med en manuell rullstol inne och en el-moped ute, får vara beredd att endast ha tillgång till en manuell rullstol för sin förflyttning, om han inte har råd att köpa el-moped. Utan dessa hjälpmedel så kan det bli ökade kostnader för kommunerna i form av mer färdtjänst och/eller hemtjänst som ska hjälpa till vid affärsbesök. - El- mopeden underlättar ett aktivare liv med t.ex. gymnastik och bromsar den försämring av olika kroppsfunktioner som t.ex. polioskadade drabbas av. - Vi undrar om landstinget nu gjort någon konsekvensutredning under tiden? Landstinget i Sörmland gjorde en sådan för några år sedan och kom fram till att el-mopederna skulle finnas kvar. Det var lönsammare. - Egenansvar : Det är kränkande att säga till medborgare, som lever på en låg inkomst, att de ska ta större egenansvar. Det betyder med andra ord att våra tidigare rättigheter omvandlas till skyldigheter. Helt plötsligt är vi tärande och kostsamma. Naturligtvis räcker inte samhällets ekonomi, när inkomstskatterna minskas. Följden blir att medborgarna får betala avgifter för service och tjänster istället. Då drabbas de mest som råkar ut för sjukdom och olyckor mm. Är det meningen att de som inte har råd att köpa hjälpmedel ska hänvisas till fonder För de personer med flera funktionsnedsättningar och som lever på en låg pension kan kravet på att betala för t.ex. en rollator som behövs utomhus och/eller små hjälpmedel i det dagliga livet, bli en stor kostnad. Service: En jourtjänst eller beredskapstjänst ska inrättas så inte en person som är beroende av ett hjälpmedel blir sittande isolerad i hemmet en kväll eller helg. Vissa mindre reparationer (punkteringar t.ex.) kan utföras av auktoriserade cykelreparatörer. Flera landsting har hjälpmedelsjour på kvällar och helger. Hjälpmedelsjour går att samordna med kommunernas jour. Det gör man bland annat i landstinget i Västmanland.

Kostnader: Hur kommer det sig att landstinget i Östergötland har lägst kostnader för hjälpmedel av alla landstingen? Är det färre personer med funktionsnedsättningar i Östergötland än i andra landsting? Vi tvivlar på det! DHR vill att landstinget i Östergötland tar med brukarråd från handikapporganisationerna direkt in i samrådsgrupper med politiker och tjänstemän innan förändringar och beslut fattas. Att leva med rörelsehinder innebär att man själv är den bästa experten på sin funktionsnedsättning och kan därmed bidra med sin kunskap. e.u. Bo Svensson, DHR Östergötland.

2014-08-15 Sortimentsöversikt manuella rullstolar