Oljeskador på övervintrande alfågel vid Hoburgs bank och södra Gotland under perioden 1996/97 till 2003/04 Kjell Larsson Institutionen för naturvetenskap och teknik, Högskolan på Gotland, 621 67 Visby. Lars Tydén Södra Murgatan 19, 621 57 Visby. Fartygspassage inom Natura 2000 området Hoburgs bank Kraftigt oljeskadade alfåglar Oljeskadade alfåglar vid Gotlands sydkust
Oljeskador på övervintrande alfågel vid Hoburgs bank och södra Gotland under perioden 1996/97 till 2003/04 Kjell Larsson, Institutionen för naturvetenskap och teknik, Högskolan på Gotland, SE-621 67 Visby. Lars Tydén, Södra Murgatan 19, SE-621 57 Visby. Sammanfattning Östersjön är ett viktigt övervintringsområde för många havsfågelarter. Omkring nio miljoner individer av ett 30-tal fågelarter utnyttjar främst Östersjöns kustvatten, grunda havsområden och utsjöbankar. Individernas fördelning i Östersjön är mycket ojämn. Mer än 90 % av individerna övervintrar inom mindre än 5 % av Östersjöns yta. Östersjön är även en mycket viktig transportled. Varje dygn är ett par tusen fraktfartyg i rörelse i Östersjön. En mycket trafikerad fartygsrutt går från syd Skåne, Ölands södra udde upp mot Gotlands södra udde och vidare mot nordost till Finska viken. Under år 2000 beräknades cirka 58 500 fartyg passera öster om Öland längs denna rutt. Prognosen för år 2015 är ca 105 000 passager. Huvuddelen av fraktfartygen är torrlastfartyg. Oljeexporten från Ryssland via hamnar i Finska viken och i de Baltiska länderna väntas dock öka dramatiskt under de närmaste åren. Därmed kommer antalet oljetankers, och särskilt stora oljetankers om cirka 100 000 ton, att öka markant i Östersjön. Utsläpp av olja från fartyg är förbjudet i alla delar av Östersjön. Ändå registreras omkring 500 utsläpp av olja från fartyg per år av myndigheter i länderna kring Östersjön. Oljeutsläpp kan indelas i tre kategorier: (a) stora utsläpp från oljetankers vid kollisioner, grundstötningar eller andra olyckor, (b) stora utsläpp av fartygsbränsle, bunkerolja, från större torrlastfartyg vid kollisioner, grundstötningar eller andra olyckor och (c) utsläpp av olika typer av olja eller oljeblandat vatten från maskinrum, mindre tankar mm. (Figur 1). Det finns en stor omedvetenhet hos myndigheter och organisationer om att torrlastfartyg ofta har upp till 5 000 ton bränsle i tankarna. Olycksrisken, främst kollisionsrisken och risken för grundstötning ökar när trafikintensiteten ökar och när trafiken går nära land. Oljeutsläpp från fartyg orsakar varje år att ett mycket stort antal fåglar dör i Östersjön. Oljeutsläpp har även negativa effekter på andra marina organismer. Oljeutsläppens effekter på fågelbestånden blir särskilt stora när utsläpp sker i områden som hyser koncentrationer av övervintrande eller häckande fåglar. I denna rapport presenterar vi resultat från inventeringar av oljeskadade alfåglar vid Gotlands sydkust från vintern 1996/97 till vintern 2003/04. Vi presenterar även beräkningar av andelen oljeskadade alfåglar vid Hoburgs bank utifrån andelen oljeskadade alfåglar som drunknat i fisknät. Båda inventeringarna visar entydigt att tiotusentals alfåglar oljeskadas varje år även när inga större utsläpp registrerats. Under vissa år kan antalet skadade alfåglar säkerligen överstiga hundra tusen individer bara vid Hoburgs bank och östra Gotland. Den minskning av alfågelbestånden som fiskare och andra kustbor vittnar om är av allt att döma till stor del orsakad av oljeutsläpp till havs.
Myndigheter och organisationer i Sverige och EU har under senare år starkt betonat vikten av att skydda värdefulla havsmiljöer. Regeringen tillsatte år 2002 en Havsmiljökommission med uppdraget att bland annat föreslå åtgärder som kan bryta den negativa utvecklingen i havsmiljön så att de miljökvalitetsmål som rör havsmiljön bl.a. Hav i balans samt levande kust och skärgård kan nås till år 2020. I miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård preciseras att utsläppen av olja och kemikalier från fartyg ska minimeras och vara försumbara senast år 2010. Oljeutsläpp har varit olagliga sedan länge. Men det finns idag inget som tyder på att oljeutsläppen i Östersjön håller på att minska till en försumbar nivå till år 2010. Istället ökar risken för stora oljeutsläpp när fartygsintensiteten ökar kraftigt under kommande år. Åtgärder måste därför sättas in som minimerar risken för skador på de mest värdefulla havsmiljöerna. Havsmiljökommissionens slutsatser var att De mest värdefulla områdena ska skyddas från sjöfartens negativa konsekvenser och att All fartygstrafik skall avledas från de mest värdefulla områdena. Det är naivt att tro att oljeutsläpp kommer att upphöra i Östersjön när fartygstrafiken inom kort kommer att fördubblas. Därför måste ett förebyggande och riskminimerande tankesätt genomsyra de myndigheter vars uppdrag är att värna om naturmiljön i Östersjöregionen. Natura 2000-området Hoburgs bank syd om Gotland samt havsområden öster om Gotland är ytterst viktiga för övervintrande havsfågel, bl.a. för alfågel och andra änder, sillgrissla och tobisgrissla. Området är också viktigt för kommersiellt fiske. Återkommande oljeutsläpp drabbar området och dess övervintrande fågelbestånd mycket hårt eftersom nuvarande fartygsrutt går rakt igenom havsområdet. All fraktfartygstrafik som inte ämnar anlöpa gotländska hamnar måste därför flyttas syd och öster om Hoburgs bank om naturvärdena inom Natura 2000-området Hoburgs bank och havsområden öster om Gotland ska kunna bibehållas. Figur 1. Containerfartyget Gladis släpper ut olja vid Hoburgs bank i augusti 2004. Fartyget går i linjetrafik mellan Lübeck och Muuga i Estland. Foto: Kustbevakningen.
Inledning Östersjön är ett viktigt övervintringsområde för många havsfågelarter. Omkring nio miljoner individer av ett 30-tal fågelarter utnyttjar främst Östersjöns kustvatten, grunda havsområden och utsjöbankar. Individernas fördelning i Östersjön är mycket ojämn. Mer än 90 % av individerna övervintrar inom mindre än 5 % av Östersjöns yta (Durinck m.fl. 1994). Olika arter återfinns inom olika områden. Simänder, mindre dykänder som t.ex. vigg och knipa, samt knölsvan övervintrar främst mycket nära kuster. De återfinns sällan i områden med ett djup större än 5 till 10 meter. Tyngre dykänder som ejder, svärta, sjöorre men även den något mindre alfågeln övervintrar vanligen längre ut till havs vid grundområden eller utsjöbankar. Dessa arter dyker efter musslor och andra bottenlevande djur på 10-30 meters djup. Fiskätande fåglar som t.ex. sillgrissla återfinns ofta långt ute till havs, även vid djupområden, där de dyker efter bl.a. skarpsill i den fria vattenmassan. För vissa arter, t.ex. alfågel och svärta, utgör Östersjön det huvudsakliga övervintringsområdet. Mer än 90 % av Europas bestånd av dessa arter övervintrar i mycket höga tätheter inom ett fåtal väl avgränsade områden i Östersjön. Vid inventeringar som genomfördes 1992 och 1993 beräknades Östersjöns totala övervintrande bestånd av alfågel uppgå till cirka fyra miljoner individer. Cirka 25 % av dessa, eller cirka en miljon fåglar, uppehöll sig vid Hoburgs bank och i områden öster om Gotland (Durinck m.fl 1994). Andra viktiga övervintringsområden för alfågel är Rigabukten och området söder om Bornholm. Resultat från inventeringar som genomförts på Hoburgs bank under senare år tyder på att antalet övervintrande fåglar har minskat (Larsson opubl). Östersjön är även en mycket viktig transportled. Fartygstrafiken är mycket intensiv. Varje dygn är ett par tusen fraktfartyg i rörelse i Östersjön. En mycket trafikerad fartygsrutt går från syd Skåne, Ölands södra udde upp mot Gotlands södra udde och vidare mot nordost till Finska viken. Under år 2000 beräknades cirka 58 500 fartyg passera öster om Öland längs denna rutt. Fartygstrafiken beräknas öka kraftigt under kommande år. Prognosen för år 2015 är ca 105 000 passager öster om Öland (Rytkönen m.fl. 2002). Huvuddelen av fraktfartygen är torrlastfartyg. Oljeexporten från Ryssland via hamnar i Finska viken och i de Baltiska länderna väntas dock öka dramatiskt under de närmaste åren (Fredriksson & Dixelius 2002). Därmed kommer antalet oljetankers, och särskilt stora oljetankers om cirka 100 000 ton, att öka markant i Östersjön. Utläpp av olja från fartyg är förbjudet i alla delar av Östersjön. Ändå registreras omkring 500 utsläpp av olja från fartyg per år av myndigheter i länderna kring Östersjön (Helcom). Dessutom bedöms att omkring lika många ej upptäckta utsläpp tillkommer (Kustbevakningen). Oljeutsläpp kan indelas i tre kategorier: (a) stora utsläpp från oljetankers lastrum vid kollisioner, grundstötningar eller andra olyckor, (b) stora utsläpp av fartygsbränsle, bunkerolja, från större torrlastfartyg vid kollisioner, grundstötningar eller andra olyckor och (c) utsläpp av olika typer av olja eller oljeblandat vatten från maskinrum, mindre tankar mm. Huvuddelen av de cirka 500 registrerade utsläppen i Östersjön är utsläpp av kategori (c). Utsläppen i denna kategori är ofta mindre än 1 ton och är vanligen medvetna. Utsläpp av kategori (a) kan uppgå till många 10 000-tals ton och orsakar i regel mycket stora miljökatastrofer, t.ex. katastrofen med oljetankern Prestige som lastat olja i Östersjön och förliste utanför Spaniens kust. Hittills har Östersjön inte drabbats av en stor katastrof av detta slag. Eftersom torrlastfartyg, vilket är den vanligaste fartygstypen i Östersjön, kan ha upp mot 5 000 ton olja som bränsle i tankarna, kan även kollisioner, grundstötningar och andra olyckor med torrlastfartyg orsaka stora miljökatastrofer. Kollisionen mellan ett polskt fartyg och
torrlastfartyget Fu-Shan-Hai vid Bornholm i juni 2003 ledde bland annat till att stora mängder fartygsbränsle, bunkerolja, drev iland på Skånes kuster. Medvetna utsläpp av olja sker vanligen till havs i fartygsrutterna (Helcom). Intensiv fartygstrafik, särskilt nära land, medför ökade risker för kollisioner och grundstötningar och därmed även för stora oljeutsläpp om flera tusen ton olja i känsliga kust- och havsområden. Oljeutsläpp från fartyg orsakar varje år att ett mycket stort antal fåglar dör i Östersjön. Oljeutsläpp har även negativa effekter på andra marina organismer. Oljeutsläppens effekter på fågelbestånden blir särskilt stora när utsläpp sker i områden som hyser koncentrationer av övervintrande eller häckande fåglar. Havsområdet vid Natura-2000 området Hoburgs bank syd om Gotland och havsområdet utanför östra Gotland är särskilt känsliga havsområden som i dagsläget vintertid bland annat hyser 25 % av Europas alfågelbestånd. Genom detta område passerar i dagsläget mer än 50 000 fartyg per år. Varje år registreras även ett stort antal oljeutsläpp i detta havsområde. I denna rapport presenterar vi resultat från inventeringar av oljeskadade alfåglar vid Gotlands sydkust från vintern 1996/97 till vintern 2003/04. Vi presenterar även beräkningar av andelen oljeskadade alfåglar vid Hoburgs bank utifrån andelen oljeskadade alfåglar som drunknat i fisknät. Vi diskuterar de hot som finns mot alfågelbeståndet och vilka åtgärder som bör vidtagas omedelbart för att minska det lidande som oljeutsläpp medför och för att bevara alfågelbestånd, andra fågelbestånd och värdefulla havsmiljöer. Mer detaljerad information om inventeringsmetodik, köns- och åldersfördelning av drabbade alfåglar under olika år mm., kommer att publiceras i samband med att resultaten publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Metodik och studieområde Inventeringar av oljeskadade alfåglar vid Gotlands sydkust Alfåglar som övervintrar till havs och får olja i fjäderdräkten blir avkylda eftersom vatten kan tränga igenom skadad fjäderdräkt in mot huden. Alfåglarna söker sig till därför mot kusten för att tidvis gå upp på land och därmed minska avkylningen. Fåglarna ägnar även mycket med tid åt att försöka putsa bort oljan från fjädrarna. Möjligheten att söka föda nära kusten är inte lika god som ute till havs på grundbankar som t.ex. Hoburgs bank. Oljeskadade alfåglar går därmed en svältdöd till mötes. Förgiftningseffekter på grund av att alfåglar får i sig olja när de putsar sig bidrar även sannolikt till att fågeln dör snabbare. Svårt oljeskadade alfåglar som avlivats nära kusten har inga fettreserver kvar. Dessutom har de tydliga skador på inre organ som lever. En mycket stor del, sannolikt de allra flesta, av de alfåglar som är döende av oljeskador förs bort och äts upp av trutar och rovfåglar innan de dör av oljeskadorna. Döende alfåglar på land dödas och förs snabbt bort av kråkor och rävar. Inventeringar av antalet döda oljeskadade alfåglar på land ger därför en mycket kraftig underskattning av det verkliga antalet oljeskadade alfåglar vid en viss kuststräcka. Vi har istället valt en inventeringsmetod som bygger på veckovisa räkningar av levande oljeskadade alfåglar som befinner sig vid kusten. Inventeringarna har utförts av Lars Tydén varje vinter från 1996/97 till och med 2003/04 mellan november (vecka 44) och april (vecka 16). Inventeringarna har genomförts från land längs Gotlands sydkust från Skär vid Faludden till Hoburgen och vidare till Kettelvik.
Räkningar har utförts två dagar i veckan under hela vinterperioden enligt en konstant rutt med särskilda observationsplatser. Mellan varje observationsplats räknades alla oljeskadade alfåglar till fots eller från bil. Endast de fåglar räknades som med säkerhet kunde bedömas vara oljeskadade, bl.a. genom att oljefläckar observerades eller att fågeln putsade sig mycket intensivt under lång tid på viss del av kroppen. Räkningarna har utförts oberoende av väderlek. Vid dålig väderlek har det endast varit möjligt att observera oljeskadade alfåglar inom cirka 100 m ut från kusten. Vid stilla väder har det varit möjligt att observera oljeskadade alfåglar upp till 2-300 m ut från kusten. Inga korrigeringar av antal oljeskadade alfåglar har gjorts med hänsyn till väderlek vid de olika inventeringstillfällena. Vi bedömer att de oljeskadade alfåglar som räknats inom inventeringssträckan har fått olja i fjäderdräkten ute till havs vid Hoburgs bank sydost om Gotland eller till havs öster om Gotland. Större oljemängder har inte observerats på stränder inom inventeringsområdet under inventeringsperioden. Vi bedömer därför att huvuddelen av de skadade fåglarna har träffats av olja från medvetna så kallade operationella mindre oljeutsläpp i fartygsrutten strax syd och öster om Gotland. Inventeringarna har utförts varje vecka. Det är möjligt att vissa oljeskadade individer har räknats vid två inventeringstillfällen om de överlevt en längre tid än en vecka efter det att de kommit in till kusten. Observationer av individuellt igenkännbara oljeskadade individer tyder dock på att de lever mindre än 4-5 dagar efter det att de har uppsökt land. En viss andel av de oljeskadade alfåglarna kan dock leva mer än en vecka. En okänd andel oljeskadade alfåglar som kommit in till kuststräckan har troligen aldrig kunnat observeras eftersom de har dödats och förts bort på kort tid mellan inventeringstillfällena. När vi summerar antalet observerade oljeskadade alfåglar vid varje veckoinventering för att uppskatta antalet oljeskadade alfåglar inom kuststräckan under hela vinterperioden gör vi bedömningen att risken för underskattning är större än risken för överskattning. Andel oljeskadade alfåglar vid Hoburgs bank Vintertid bedrivs fiske med bottensatta nät efter torsk vid Hoburgs bank. När nät sätts på grundare områden än cirka 35 m finns det risk för att flockar av födosökande alfågel fastnar och drunknar i näten. Vid ett flertal tillfällen när fåglar fastnat i fisknät vid Hoburgs bank levererade yrkesfiskarna samtliga fåglar till oss. Vi undersökte därefter samtliga fåglar med avseende på oljeskador. Man bör notera att det endast var fåglar som var i så god kondition att de kunde dyka till stora djup som kunde fastna i de bottensatta näten. Antal oljeutsläpp och temperaturdata Information om antal registrerade oljeutsläpp i olika områden och olika år har erhållits från Kustbevakningen. Information om veckovisa medelvärden för lufttemperatur vid väderstationen Hoburg har erhållits från SMHI.
Resultat och diskussion Antal oljeskadade alfåglar på södra Gotland De veckovisa inventeringarna av levande oljeskadade alfåglar utmed Gotlands sydkust visar att effekterna av oljeutsläpp till havs på alfågelbeståndet fortfarande är mycket stora. Summeringar av veckovisa värden för respektive vinter visar inte på en minskande trend från vintern 1996/97 till vintern 2003/04 (Figur 2). Under vintrarna 2000/01 och 2001/02 var antalet skadade fåglar betydligt högre och vintern 2003/04 betydligt lägre än medelvärdet för alla vintrar. Som nämnts ovan bedömer vi att summeringar av veckovisa värden är en underskattning av det verkliga antalet oljeskadade alfåglar utefter den inventerade kuststräckan. Oavsett de exakta antalen kan oljeskadade alfåglar observeras i tiotusental enbart längs Gotlands sydkust trots att inget stort oljeutsläpp från någon oljetanker eller fraktfartyg inträffat i området eller i dess närhet under inventeringsperioden. Oljeskadade alfåglar påträffas dessutom ofta längs övriga delar av Gotlands ostkust, dock ej i lika höga tätheter som vid Gotlands sydkust. 40000 Antal oljeskadade alfåglar. 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 96-97 97-98 98-99 99-00 00-01 01-02. 02-03. 03-04. År Figur 2. Antalet observerade oljeskadade alfåglar längs Gotlands sydkust under vinterperioderna 1996/97 till 2003/04. Staplar anger summan av veckovisa värden per vinter. Vågrät linje visar medelvärdet för alla vintrar. Antalet oljeskadade alfåglar under inventeringsperioden följer inte mönstret för antalet registrerade oljeutsläpp som kustbevakningen registrerat i hela den svenska ansvarszonen, dvs. i svenskt territorialvatten och svensk ekonomisk zon (Figur 3), eller i svensk ansvarszon öster om Öland och Gotland (Figur 4). Kustbevakningens statistik för år 2004 är i nuläget ej klar. Inom kustbevakningens region ost, som sträcker sig mellan Ålands hav och Södra
Midsjöbanken sydost om Öland, har dock antalet registrerade oljeutsläpp mer än fördubblats sedan 2003. En viss del av ökningen kan förklaras med ökad flygspaning och ökad rapporteringsbenägenhet från annat håll. Det är dock helt klart att oljeutsläppen fortsätter i fartygsrutterna i mycket hög omfattning. 450 Antal registrerade oljeutsläpp. 400 350 300 250 200 150 100 50 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 År Figur 3. Antal registrerade oljeutsläpp i svensk ansvarszon. Notera att år avser kalenderår (Källa: Kustbevakningen) 140 Antal registrerade oljeutsläpp. 120 100 80 60 40 20 0 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 År Figur 4. Antal registrerade oljeutsläpp i svensk ansvarszon ost om Gotland (svart stapel) och ost om Öland (vit stapel). Notera att år avser kalenderår. Statistik över registrerade oljeutsläpp under år 2004 är i nuläget ej helt klar. En betydande ökning sedan år 2003 har dock skett i kustbevakningens region ost (se även text) (Källa: Kustbevakningen)
Antalet oljeskadade alfåglar vid Gotlands sydkust var genomsnitt högre under februari och mars än under den tidigare delen av vintern (Figur 5). Mönstret var dock inte likartat för olika år. I figur 6 visas data från tre olika år. Vintern 1997/98 var antalet skadade fåglar relativt lågt under en stor del av vintern fram till slutet av mars månad då mycket höga antal observerades. Under vintrarna 2000/01 och 2002/03 observerades stora förändringar under korta tidsrymder under stor del av vintern vilket tyder på återkommande inflöden av oljeskadade fåglar från havsområdena ost och syd om Gotland. 1600 1400 Antal oljeskadade alfåglar. 1200 1000 800 600 400 200 0 44 45 46 47 48 49 50 51 52 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 vecka Figur 5. Antalet observerade oljeskadade alfåglar längs Gotlands sydkust under vinterperioderna 1996/97 till 2003/04. Staplar anger genomsnittliga veckovisa värden för alla vintrar. 4500 Antal oljeskadade alfåglar. 4000 3500 3000 2500 2000 1500 1000 97-98. 00-01. 02-03. 500 0 44 45 46 47 48 49 50 51 52 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 Vecka Figur 6. Antalet observerade oljeskadade alfåglar längs Gotlands sydkust under vintrarna 1997/98, 2000/01 och 2002/03. Staplar anger veckovisa värden för de tre åren.
En hypotes som tidvis förts fram är att oljeskadade alfåglar skulle kunna överleva längre tider till havs och endast komma in till kusten under kallare perioder. Om denna hypotes är sann skulle de antalsförändringar som observerades mellan olika veckor under vintrarna 2000/01 och 2002/03 kunna tolkas som att oljeskadade alfåglar enbart förflyttade sig mellan havs- och kustnära områden och inte som att återkommande oljeutsläpp orsakade nya inflöden. En analys av relationen mellan veckovisa medelvärden för lufttemperatur vid Hoburg och veckovisa värden för antalet oljeskadade alfåglar vid Gotlands sydkust mellan vecka 48 och vecka 15 för samtliga år visar dock att det inte finns någon statistiskt signifikant korrelation (p > 0,4) mellan antal oljeskadade alfåglar vid kusten och temperatur (Figur 7). 4500 4000 Antal oljeskadade alfåglar. 3500 3000 2500 2000 1500 1000 500 0-8 -6-4 -2 0 2 4 6 8 Veckomedeltemperatur Figur 7. Samband mellan veckovisa medelvärden för lufttemperatur vid Hoburg och antalet observerade oljeskadade alfåglar längs Gotlands sydkust per vecka under vinterperioderna 1996/97 till 2003/04. Andel oljeskadade fåglar på Hoburgs bank Analyser av alfåglar som fastnat och drunknat i fisknät vid Hoburgs bank visar att en avsevärd andel av de övervintrande fåglarna har oljeskador (Tabell 1). Av totalt 886 analyserade fåglar hade hela 118 individer, eller 13,3 %, olja i fjäderdräkten. Graden av oljeskada var generellt sett lägre hos fåglar som drunknat i fisknät än hos många fåglar som observerades utefter Gotlands sydkust. Oljeskadan hos fåglar som drunknat i fisknät bestod ofta av en eller flera oljefläckar var och en med en omkrets av någon eller några centimeter (Figur 8). Sannolikt överlever fåglar med endast mindre oljeskador en längre tid än fåglar med större skador. En viss andel av de mindre skadade alfåglarna överlever sannolikt även till tidpunkten för nästa naturliga fjäderbyte, dvs. till nästa ruggning. Andelen oljeskadade alfåglar var hög vid flera tillfällen och under olika år. Den höga andelen kan därför inte förklaras med att en enstaka stor flock alfågel som drabbats av ett oljeutsläpp av slumpskäl även råkat fastna i fisknät.
Tabell 1. Andel oljeskadade alfåglar som drunknat i fisknät vid Hoburgs bank syd om Gotland. Fisknätsdödade alfåglar från Hoburgs bank har hittills analyserats vid sju tillfällen. ------------------------------------------------------------------------------------------------------- Datum Nätposition Antal Varav Andel analyserade oljeskadade oljeskadade ------------------------------------------------------------------------------------------------------- 2000-feb-01 Hoburgs bank 62 11 17,7 % 2000-feb-05 Norra Hoburgs bank 231 29 12,6 % 2000-feb-21 56 46 00 N, 18 15 00 E 13 4 30,8 % 2001-jan-22 56 47 xx N, 18 40 xx E 9 0 0,0 % 2001-nov-29 56 37 00 N, 18 13 40 E 50 1 2,0 % 2004-jan-22 56 41 54 N, 18 25 09 E 521 73 14,0 % Summa 886 118 13,3 % ------------------------------------------------------------------------------------------------------- Figur 8. Oljeskadade alfåglar som drunknat i fisknät vid Hoburgs bank. Notera oljefläckar på buk och undergump. Slutsatser av inventeringarna Såväl inventeringen av oljeskadade fåglar utefter Gotlands sydkust som analyserna av alfåglar som drunknat i fisknät vid Hoburgs bank visar entydigt att tiotusentals alfåglar oljeskadas varje år även när inga större utsläpp registrerats. Under vissa år kan antalet skadade alfåglar säkerligen överstiga hundra tusen individer bara vid Hoburgs bank och östra Gotland. Som jämförelse kan även nämnas att jägare under vintrarna 1993/94 till 1996/97 avlivade
sammanlagt ca 55 000 oljeskadade alfåglar längs Gotlands kust (Gotlands Skarpskytte och Jägargille i brev). Jägare kan endast skjuta de oljeskadade alfåglar som befinner sig på land eller inom ca 30 m från stranden, dvs. fåglar som är så skadade och utmärglade att de inte dyker eller flyger iväg. Avskjutningsstatistik av oljeskadade alfåglar ger därför betydande underskattningar av det verkliga antalet oljeskadade alfåglar vid kusten. Vid inventeringar som genomfördes 1992 och 1993 i stora delar av Östersjön beräknades att cirka 25 % av Europas bestånd, eller cirka en miljon fåglar, uppehöll sig vid Hoburgs bank och i kustnära områden öster om Gotland. Om mer än 10 % av fåglarna oljeskadas varje år, vilket analyserna av de fisknätsdödade alfåglarna dessvärre visar (Tabell 1), skulle mer än 100 000 fåglar skadas årligen givet att beståndet under senare år är lika stort som under åren 1992 och 1993. Antalet oljeskadade alfåglar som observeras på Hoburgs bank eller vid Gotlands sydkust är beroende av antalet och utbredningen av olika oljeutsläpp och av antalet fåglar som finns vid banken. Resultat från inventeringar som genomförts på Hoburgs bank under senare år tyder på att antalet övervintrande fåglar har minskat (Larsson opubl). Under flera år har även andelen ungfåglar varit låg i undersökta stickprov vilket tyder på en låg reproduktionsframgång i de arktiska häckningsmiljöerna (Larsson opubl). Detta är mycket oroande. Det finns därmed all anledning att anta att den extra vinterdödlighet som oljeutsläppen medför för vuxna fåglar inte kompenseras med högre reproduktionsframgång utan dessvärre påverkar det Europeiska beståndet mycket negativt. Den minskning av alfågelbestånden som fiskare och andra kustbor vittnar om är av allt att döma till stor del orsakad av oljeutsläpp till havs. Behov av åtgärder Myndigheter och organisationer i Sverige och EU har under senare år starkt betonat vikten av att skydda värdefulla havsmiljöer. Regeringen tillsatte år 2002 en Havsmiljökommission med uppdraget att sammanfatta kunskapsläget, utforma övergripande strategier samt föreslå åtgärder som kan bryta den negativa utvecklingen i havsmiljön så att de miljökvalitetsmål som rör havsmiljön bl.a. Hav i balans samt levande kust och skärgård kan nås till år 2020. I miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård preciseras att utsläppen av olja och kemikalier från fartyg ska minimeras och vara försumbara senast år 2010. Oljeutsläpp har varit olagliga sedan länge. Men det finns idag inget som tyder på att oljeutsläppen i Östersjön håller på att minska till en försumbar nivå till år 2010. Istället ökar risken för stora oljeutsläpp när fartygsintensiteten ökar kraftigt under kommande år. Åtgärder måste därför sättas in som minimerar risken för skador på de mest värdefulla havsmiljöerna. Havsmiljökommissionens slutsatser var att De mest värdefulla områdena ska skyddas från sjöfartens negativa konsekvenser och att All fartygstrafik skall avledas från de mest värdefulla områdena. Det är naivt att tro att oljeutsläpp kommer att upphöra i Östersjön när fartygstrafiken inom kort kommer att fördubblas. Därför måste ett förebyggande och riskminimerande tankesätt genomsyra de myndigheter vars uppdrag är att värna om naturmiljön i Östersjöregionen. Oljeutsläpp till havs kan som inledningsvis nämnts delas in i tre kategorier: (a) stora katastrofer med fullastade oljetankers, (b) grundstötningar eller kollisioner mellan fraktfartyg där stora mängder bränsle, bunkerolja, läcker ut, samt (c) medvetna mindre oljeutsläpp från maskinrum och mindre tankar i fartygen. Att haverier med stora oljetankers kan medföra
mycket stora miljökatastrofer är väl känt. Säkerhets- och övervakningsarbetet blir också allt mer omfattande kring sådan sjöfart. De medvetna mindre operationella oljeutsläppen efter maskinrumsrengöringar mm. börjar också bli kända och kan säkert också minskas en del genom hårdare övervakning och straff. Däremot finns det en stor omedvetenhet om att normala torrlastfartyg ofta har upp till 5 000 ton bränsle i tankarna. Olycksrisken, främst kollisionsrisken och risken för grundstötning ökar när trafikintensiteten ökar och när trafiken går nära land. Prognoser visar att antalet passager av torrlastfartyg kommer att fördubblas i Östersjön inom cirka 10 år. Därför är det ytterst viktigt att även fartygsrutter för torrlastfartyg avleds från de mest värdefulla havs- och kustområdena. Natura 2000-området Hoburgs bank syd om Gotland samt havsområden öster om Gotland är ytterst viktiga för övervintrande havsfågel, bl.a. alfågel och andra änder, sillgrissla och tobisgrissla. Området är också viktigt för kommersiellt fiske. Återkommande oljeutsläpp drabbar området och dess övervintrande fågelbestånd mycket hårt eftersom nuvarande fartygsrutt går rakt igenom havsområdet. All fraktfartygstrafik som inte ämnar anlöpa gotländska hamnar måste därför flyttas syd och öster om Hoburgs bank om naturvärdena inom Natura 2000-området Hoburgs bank och havsområden öster om Gotland ska kunna bibehållas. Referenser Durinck, J., Skov, H., Jensen, F. P. & Pihl, S. 1994. Important marine areas for wintering birds in the Baltic Sea. EU DG XI Research Contract no. 2242/90-09-01 Ornis Consult Report 1994, 110 sidor. Fredriksson. C. & Dixelius, P. 2002. Den ryska oljan. En analys av situationen idag och utsikter för framtiden. Rapport. EuroFutures AB. Rytkönen m.fl. 2002. Statistical analyses of the Baltic maritime traffic. Research report. No VAL34-012344. VTT technical research centre, Finland. 153 sidor. Tack Finansiellt stöd till denna studie har erhållits från Naturvårdsverket och Världsnaturfonden WWF.