(för)sörj mig 2014 Filip Lindberg Bild: Amanda Ekstedt VI VÄRDELÖSA
Ur ett maskinellt gap flimrar sönderfiktionaliserade svek sovgemaket det gulkornigt porösa sängomhänget flammar till ett ökenlandskap där gampupiller av destillerade regnbyar följer karavanens kameler av sandstorm bortförda från handelsvägen spårskärande cirkulering liggande åtta
innanför staketet smala krattade grusgångar tätt anlagda mellan blankpolerade granitblock och på gatan utanför reflekteras samma tidslösa trängsel i dom större stenarna dom av tonat spegelglas och armerad betong
(för)sörj mig
[// en inre säkring] och ledstången ned till det mörklagda källarplanet tar plötsligt slut
DIKTEN: en gränspatrull konfiskerar mina självmordsförsök utanordnar förtjänsten även det här även det här
DIORAMA den hösten stöpte hon porslinsfigurer i svart akrylfärg uppradade på fönsterbrädet i kalksten slöt de sällskap med ortoceratiter och insektslik delade utsikt över en sotig tegelfasad med isolerade tvåglasfönster där främmande människor rörde sig bland möblemang och måsten utgjorde tittskåp deras främsta underhållning
ANDEDRÄKT eftersänd post tre trasiga värmetermostater hon brukade sitta uppe i dragsängen klä andar i högtidsdräkter garnerade med spetsverk rosettband och volanger tillverkade av ett viktlöst bomullstyg hon spunnet mellan sina fingrar av koldioxid förångat vatten
TENEBRISM / jalusistrimlad morgon: djuptallriken med filmjölk linjerad av svarta hårstrån filtercigaretten en svartbränd punkt på fönsterblecket korkmattan överröst med kolskisser smutstvätt och kosmetika lakanen svagt märkta av svett sex och parfym och ur allt du lämnat efter dig ur allt kvarglömt och bortkastat uppenbarade sig någonting nytt helt som inte var förbundet med dig symbolisk rekvisita tillhörande ett ungbarockt stilleben
jag eftersökte och när tingen ombildats och arrangerats var du gravt anakronistisk disproportionerlig distraherade med mänsklig närvaro meningslös i egenskap av dig själv
Vår födelse en tom gest prokosmiska sammandragningar dovblå ur/rymd membran av malakit
kaffet gesterna artighetsfraserna accenterna de familjära förödmjukelserna tristessen hos en tonåring som förflyttade benens tyngd under ett hopplöst samtal och ur det vanemässiga ur allt det intränade och inställsamma reste sig en unken doft från drömmar och visioner undangömda bakom reglar färre och färre besök ljudet av en nyckel som avsiktligt bryts i låset
fuktskadade jordkällaren bakom utemöblerna utmed hyllplanen ett staffli canvasen överdragen med ett angripet sammetsskynke motivet existerade egentligen inte grova linjeringar i persikotonad pastell som markerat ett perspektiv eller konturerna av en liggande kropp som gjort avtryck i gräset och vagt urskiljbart en signatur i höger nederkant tre kondenserade versaler ingen av arvtagarna kände igen gick inte att identifiera
efter bråket låg kalejdoskopet färglöst framför syskonparet avslaget på mitten hade glaskristallerna kastats åt alla håll begravts i golvspringorna de små speglarna låg kvidande kvar på trasmattan och alla mönster alla ändlösa kombinationer omintetgjordes försvann
/ avspärrad inre sal mörkvita väggar / den gamla oljemålningen föreställande en festdekorerad innergård fylld av samtal rörelse och sammanhang övergavs mitt i en omfattande restaurering kulörer och ansikten hade i takt med all självhävdelse och svek mist sin lyster förlorat all rätt till subtila färgskiftningar och markerade särdrag
konturer hade spruckit upp gestalter flagnat bort blandats med slipdamm och indragen lera utmed golvlisterna bildat grova smutslager av svart som etsat sig fast i parketten gick inte att få bort men halvt dold bortvänd bakom en av trädstammarna satt pojken som vägrat delta i festen omhändertagen av sina egna lekar sjönk ledmotivet åt sidan som ett av kemikalier kontaminerat vatten ett vatten som utarmar och omöjliggör vattnet festsällskapet drack av skålade uti
/ jag försvann ur era liv / ljudlösa simtag sidledes / s t r ö m f å r a n som under full uppsikt och ömsesidig förståelse förde mig bort från er