Bättre kluven än enögd

Transkript

1

2 Bättre kluven än enögd nack, knack, knack, lät det från badrumsdörren. Aziza drog djupt efter andan och K skakade bistert på huvudet då hon tittade sig i spegeln. En vecka i månaden hade hon hellre varit någon annan. Hon knäppte gylfen på jeansen som hennes bröder kommenterat som pösiga, för att strax därpå låsa upp dörren och stå ansikte mot ansikte med pappa. Det finns fler i familjen som behöver använda toaletten, sa han lite släpigt eftersom han knappt rörde munnen när han pratade. En god princip skapade världsordningen, ljuset och mannen, gav dottern ifrån sig med en lätt rodnad över de skarpa kindbenen. Och en ond ande skapade kaos, mörkret och kvinnan, fortsatte hon och gick förbi honom. Hur många andra hondjur behöver stå ut med förbannelsen lika ofta som vi? la hon till medan hon stressat letade rätt på sina skor. Tala med din mamma om sådana saker, kära du, brummade han och stängde badrumsdörren halvt om sig. Se till att komma iväg till skolan nu. Kom ihåg vad vi pratade om igår, stanna inte ute sent med Mustafa ikväll. Hon tittade upp med höjda ögonbryn då hon snörade på sig skorna. En gest hon ofta använde för att göra talaren uppmärksam. Historien ber mig respektera människor från Turkiet, sa han. Jag kallar dem alltid vid deras rätta namn, la han till och stängde om sig. För Aziza var pappa en ovärderlig ventil. Innan de kom till Sverige hade han arbetat som högt uppsatt officer i armén, men i deras nya omständigheter arbetade han extra som personlig assistent åt en rullstolsbunden man som gått i pension. Pappa förstod förstås inte allting och hon testade gränserna ibland, men han lyssnade och den värsta frustrationen försvann. I detta hårda klimat fick hon aldrig säga emot vad vuxna människor tyckte eller sa, och det gällde lika mycket på Nolaskolan som på Konsum. Det fanns de som inte delade hennes

3 åsikt, som bara ansåg samhället fyllt av möjligheter, och hon höjde ögonbrynen när människor som inte ville någonstans naivt påpekade hur alla hade samma chans. I Sverige var alla invandrare blattar. Det var en tidig lärdom. Om man sa emot var man blatte och det var typiskt sådana, för de skulle alltid skapa problem. Men Aziza hade lärt sig vara tyst, och kanske kunde någon tro att hon ibland var svensk. För om en svensk sa emot fanns alltid förståeliga skäl. Promenaden till skolan tog tio minuter från lägenheten på Valla. Här i Örnsköldsvik var vinden stark, och hon tänkte på hamnen och havet med den friska känslan. När hon fyllde elva lämnade familjen Baku som pappa kallade vindarnas stad, och föräldrarnas saknad kunde göra henne nedstämd. I skolan var den stora Ljushallen väldigt surrig de sista veckorna innan studenten. Dagens första lektion var samhällskunskap, som var ett ämne hon börjat gilla när läraren berättat om John Stuart Mill som en gång sagt: Samhället går miste om 50 procent av kapaciteten, när man nekar kvinnor samma rättigheter som män. Aziza tänkte på åren som gått sedan många bra saker sagts, och undrade varför man läste dem igen. Kanske var det så att många bra saker var lättare sagda än gjorda. Vid vissa tillfällen räckte hon upp handen med frågan om läraren kunde förklara bättre. Det var inte alltid hon kopplade sammanhangen på grund av en del svåra, svenska ord. Vid bänkarna längre bak fanns det killar som skrattade med motiv som hon inte heller förstod. Dock kände Aziza hur all form av kallt förakt sporrade hennes ambitioner med drivande kraft. Om hon inte förstod förklaringen, skulle hon inte tveka att fråga igen. Vid skoldagens slut mötte hon sin pojkvän Marcus på vägen ut. De frågade varandra om dagen som gått, innan de klev in på en thailändsk restaurang längre ner på Nygatan. Där köpte de två billiga boxar för att senare sätta sig i Örnparken. Marcus pratade och skrattade alltid utan att tugga klart, och Aziza tyckte han hade så dåligt folkvett. Pappa kommer aldrig kalla dig för Marcus, sa hon. Handlar det om historien, hur han respekterar minnesgrunden man reste över männen? Din pappa ser efter dig så väl. Ibland vet jag inte vad jag ska säga. Hos mig finns inga dolda motiv men kanske inga bättre skäl. Jag är uppväxt med pappas berättelser om den eviga flamman i söder, och i bakgrunden fanns bilden av det kaspiska havet, suckade hon lite trevande, tankfull som hon alltid var. Men dina vänner och du, Mustafa, för mig är det kluvet mitt itu. Mannen förra helgen skulle ta ut pengar från bankomaten. Ni sparkade ner honom utan att han såg er komma. Du är så ung, men du är så kall. Min vän Mohammed förklarar saker bättre, men det är som om vi bara ger igen. Allt de gjort mot oss kommer tillbaka till dem. Men du är så naiv, du är så sanningskär. Kom det från hjärtat? frågade hon och tittade på örnen i mitten av parken där den stod med vingarna halvt uppspända, som om den skyddade något värdefullt. Om du ska vara med dina vänner, vill jag inte vara med. Mina knytnävar skapar svårigheter, men inte utan anledning. Minns du när jag följde med på festen förra helgen? När du frågade om jag fick följa med svarade din vän Amanda: Ja, men du behöver inte ta med hela Valla. Väl på festen var du tyst, tonade ner allt som du är. Fastän din skönhet är så ovanlig var det som om du knappt var där. Vad säger dina vänner då? Marcus, du ska veta att din Aziza, hon är inte som de andra, hon är en bra tjej. Vilka andra? Vet du hur ditt sätt att smälta in blir förödmjukande för mig, för min familj, och mina vänner? Vad vet din pappa? Vet du vad han, i så fall känner?

4 Du gör mig kluven, för jag vet vad du säger, konstaterade hon både för honom och för sig själv i samma stund. Men är det inte meningen att hitta vägen igenom, oavsett villkoren? Om min blick är skön men inte tigger gunst, blir den då mitt fall trots att jag inte lägger mig? Pappa brukade ta med mig till kärlekens park i Baku för att känna vindarna från havet. Här känner han inget även fast det blåser. Det här är inte kärlekens park, där inga örnar flyger, grymtade han. Kanske är det bra att du är kluven, medgav han lågmält med blicken ner i gruset. Enkelriktat, brukar Mohammed säga, och jag säger aldrig emot. Jag tycker om dig, men kan inte stå bredvid om jag inte får sätta ner foten. Om du inte vänder kappan efter vinden kommer du snart bli förkyld, gav hon ifrån sig och strök hans vilda, bruna lockar med fingertopparna. Nu tänker jag ta bussen, fortsatte hon till det porlande ljudet av de små fontänerna runt örnen i mitten. Följ mig gärna hem. Det behöver inte vara enkelriktat, du behöver inte förakta dem. Hon reste sig smidigt och kastade de tomma boxarna i papperskorgen, innan hon skruvade på sig lite avvaktande i gruset. Om man åker buss här, då är man en av dem som åker buss, gav han ifrån sig vässat. Som kommer undan billigt och som måste passa tider som andra bestämmer. Vet himlen varför alla svarta kliver av på Genes åsen? Skillnaderna äcklar mig, Aziza. Var du och Mohammed inblandade i kvinnoövergreppet alla talar om? stack hon åt honom precis lika skarpt som den ton han redan gett konversationen. Vad som ägde rum här förra helgen, la hon till mer lågmält. Jag är inblandad i allt, är jag inte det? sa han. Allt på skattebetalarnas bekostnad. Då kan de känna sig hjälpsamma på min bekostnad. Men himlen sörjer om turken får pengar över. Du svarar aldrig på mina frågor, och du är aldrig inblandad i något, konstaterade hon. Spelet är dubbelbottnat, och nog får man kallas enögd om man inte vill någonstans. Om du känner dig utanför, varför stannar du där? fortsatte hon frågvist men inte längre lika trevande. Kanske skulle örnar flyga över Höga kusten på nytt, om man inspirerar de som kommer hit att vilja utvecklas? Och tänk om du skulle spela med, Mustafa? När Aziza lämnade parken var det med kyliga känslor, men om hon nu blev snuvig skulle hon bara snyta sig. Inga ambitioner skulle tummas på för att män som saknade förnuft skulle stå först i kön. Ingen av dem skulle förmodligen skryta då åren sprungit iväg, när de inte tagit studenten och hon lämnat kusten där inga örnar flyger väldigt långt bakom sig. Väl hemma stod mamma i köket och hon var som vanligt överdrivet petig. Vid bordet satt bröderna i väntan på resten av familjen. Maten kallades för plov som var saffransris med russin, och till det fanns kött, lök och torkad frukt, och ibland drack pappa vin. Aziza visste att bröderna druckit alkohol men om detta visste pappa ingenting. Ibland hade hon tänkt tanken: Det han inte vet mår han inte dåligt av, för tänk om de skulle göra honom besviken. Efter middagen var hon på toaletten, och när hon kom ut såg hon att bröderna var i full färd med att klä på sig och ge sig av. Hon kunde höra dem skratta i trappuppgången samtidigt som pappa muttrade åt dem från köket. Han dukade av medan mamma diskade, och Aziza satte sig till bords med skolarbete för hela kvällen. Ska du göra läxan? frågade mamma. Ameen. Min dotter alltid läsa, mina pojkar alltid ute. Jag vill vara säker på mina betyg innan jag tar studenten, gav hon ifrån sig tankfullt. Om något behöver förbättras, behöver jag veta det i tid. Får jag inte veta det i tid var det ingen fara, och inget jag behövde veta. Får jag sitta här? la hon till frågande och tittade upp på dem båda. Du stör oss aldrig, Aziza, sa hennes pappa och satte sig bredvid. Men varför sitter du här bland liv och rörelse, du som har ett eget rum utan oväsen, om det inte gynnar studierna, så säg? Åh, pappa, det har det gjort, det lovar jag dig. Men titta på mina bröder som delar rummet

5 på andra sidan, har de någonsin klarat ett prov, så berätta det för mig. Men de gör det bra, precis som ni, och jag älskar er mest av alla. I en liten lägenhet är kärleken stor, konstaterade han. Skulle du inte träffa Mustafa när kvällen kom? Mamma gick in i tv-rummet där föräldrarna också hade sin dubbelsäng, och la sig tillrätta på soffan mitt emot med händerna under kinden. Jag har haft alla rätt på alla prov jag gjort, berättade Aziza. Men man ska inte prata så mycket om saker innan de är färdiga. Jag är inte ute ikväll för jag har en dröm, och det har inte han. Jag är glad om du stannar inne, gav pappa ifrån sig bekymrat. Tidningen berättar om otäcka företeelser, började han därefter sakligt. Som förra helgen i Örnparken när kvinnan kanske blev våldtagen, och det är invandrare man misstänker. Ingen bleking från bygden skulle förstås svika den kristna dygden. Som två decennier tillbaka i tiden; åter ockuperade av sovjetiska trupper. Här i Örnsköldsvik är inte bara januari svart. Rummet luktade fortfarande av lök och saffran. Aziza tittade på honom med försiktigt höjda ögonbryn. Vad har min kära dotter för dröm, som den hon träffar inte delar? frågade han. Jag kommer ha högsta betyg i alla ämnen och jag ska inte stanna här, började hon. Jag ska hitta rätt utbildning på universitet och arbeta på sidan om, för att inte leva på lån. I framtiden ska jag ha världens bästa jobb, med världens bästa lön, och jag ska betala en resa till Baku åt er så ni får promenera i kärlekens park. Varenda dag är ett steg på vägen. Jag lever min dröm och jag tror på den, varenda dag en pusselbit till, i ett verk som blir perfekt när ni får flyga dit ni vill, om så bara för en kort stund. Men lyssna på mig, Aziza. Hur vindarna än blåser och var vi än befinner oss. En sammansvetsad familj med söner som slarvar ibland och en dotter så sällsynt fager, så litet giftaslysten att framgången lockar mer än männen om hon lever drömmen gör pappa också det. Alla dagar och precis alla nätter.