PMU INTERLIFES RIKTLINJER AVSEENDE FORMELL UTBILDNING Majoriteten av befolkningen i utvecklingsländerna är under 18 år, och utgör samhällets framtid. De flesta av dessa barn och ungdomar går i skolan, och antalet barn i skolan ökar ständigt. Skolan är ett forum för information, kunskapsinhämtande och påverkan. Därför får insatser för en positiv samhällsutveckling stor effekt om de görs inom det formella utbildningssystemet. Under 1960- och 70-talen blev många före detta kolonier självständiga, och de nya regeringarna såg det som en självklar uppgift att satsa på utbildning. Stora framsteg gjordes på kort tid, och läskunnigheten i världen ökade. När världskonferensen Education for All hölls i Jomtien i Thailand 1990, konstaterades dock att framgångarna avstannat under 1980-talet. Den ekonomiska krisen i de ofta skuldtyngda utvecklingsländerna ledde till att mindre resurser gick till undervisning. Det fanns också en tendens att prioritera satsningar på högre utbildning framför grundskolor. Framför allt kunde detta avläsas i att kvaliteten på utbildningen hade blivit sämre. Bristen på pengar ledde till att många lärare slutade på grund av de låga lönerna. Skolhus förföll, och skolböcker saknades. Barnen lärde sig helt enkelt inte lika mycket och många av dem hoppade av efter bara ett par år i skolan. Drygt tio år efter Jomtien-konferensen kan vi konstatera att den negativa utvecklingen kan vara på väg att vändas. Till det mest positiva hör att grundskolorna byggts ut, så att fler barn har fått tillgång till utbildning, och att en ökande andel av dem är flickor. I många av de fattigaste länderna har resurserna emellertid i första hand gått till att bygga fler skolor, medan utbildningskvaliteten har släpat efter. Trots det är det idag färre barn som hoppar av grundskolan än för tio år sedan. Att många länder saknar möjlighet att fullt ut, både kvantitativt och kvalitativt, uppfylla FNs målsättning med utbildning för alla för sin befolkning gör att behovet är stort av ett brett samarbete. Utmaningen som ligger framför riktar sig till både statliga aktörer och den lokala befolkningen i olika länder, samt till internationella och nationella organisationer. En rad åtgärder är nödvändiga om de reviderade målen enligt Education for All-konferensen i Dakar år 2000, och de nationella utbildningsplanerna ska uppfyllas. Målet ligger fast - utbildning för alla, oavsett kön. Om man är fattig eller tillhör någon utsatt grupp i samhället ska det inte utgöra något hinder för utbildning. NGOs har på många platser och i många länder engagerat sig inom formell utbildning, ofta med gott resultat. NGOs kan med sina speciella inriktningar, egenskaper, och arbetssätt även i fortsättningen spela en positiv roll inom formell utbildning i utvecklingsländerna. Kristna NGOs och kyrkor baserar sitt arbete på den kristna etiken, vilket skapar goda förutsättningar för arbete inom formell utbildning under förutsättning att den tillämpas på ett sunt sätt och inte på bekostnad av god pedagogik och individens rätt. Den kristna etiken yttrar sig i en utbildning som grundar sig på respekt för skapelsen dvs. människan och naturen/miljön, men som också berör frågor om demokrati, fred och försoning, konfliktlösning, respekt för mänskliga rättigheter, etc. Kyrkor kan också spela en aktiv roll utifrån sin kompetens att ge själslig och andlig rådgivning, inte minst i länder i konflikt. Mot denna bakgrund har PMU InterLife och dess samarbetspartners stora möjligheter att vara goda aktörer inom formell utbildning, där skolorna blir utbildningscenter för närsamhällets 1
behov och för utveckling av det civila samhället. Utbildning ska inte bara ses som en demokratisk rättighet, utan ska leda till en så fullständig och bra förberedelse som möjlig för individens vuxen- och yrkesliv. Detta innebär en fokusering på kvalitet framför kvantitet. PMU InterLifes insatser inom formell utbildning ska verka för uppfyllelsen av de svenska biståndspolitiska målen. 1 Målen för insatser inom formell utbildning måste också relateras till förhållandena och situationen i landet och samhället där insatsen ska göras, till målgruppen och den enskilda individens situation. Mål för PMU InterLifes utbildningssamarbete 1 Positivt utveckla samhället Utbildningssamarbetet ska medverka till en positiv samhällsutveckling i samarbetslandet. Det ska sträva mot en samhällsutveckling som är demokratisk, där jämställdhet mellan män och kvinnor ska främjas. Strävan är också att denna demokratiska samhällsutveckling ska leda till ökad resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning samt till ekonomiskt och politiskt oberoende. Detta ska ske väl integrerat i lokalsamhället, där man även tar hänsyn till miljön. Grundsynen är att utbildning är en mänsklig rättighet, ett instrument för ekonomisk och social förändring i samhället och en nyckel i demokratiseringsprocessen. PMU InterLife bör tillsammans med samarbetspartners verka för uppfyllelsen av det globala målet utbildning för alla, samt där det är möjligt medverka till genomförandet av de nationella utbildningsmålen. 2 Positivt utveckla individen Utbildningssamarbetet ska, baserat på den kristna värdegrunden, syfta till att utveckla individer till harmoniska människor och ansvarskännande samhällsmedborgare. Insatser bör medverka till att den formella utbildningen blir så komplett som möjligt, med fokus på förberedelser för livet efter skoltiden. Utbildningen ska medvetet söka ge utrymme för utsatta grupper och erbjuda en bred bas av vetande som är anpassat till både lokalsamhället och individens specifika behov. 3 Utveckla och stärka det civila samhället Alla insatser med stöd från PMU InterLife ska medvetet utveckla och stärka lokal samarbetspartner som aktör för positiv samhällsutveckling Allt utbildningssamarbete ska ske i partnerskap. Samarbetet mellan lokal samarbetspartner, stat och andra aktörer bör kännetecknas av dialog och ömsesidig respekt. Alla insatser med stöd från PMU InterLife ska också ha målet att stärka övrigt civilt samhället, t.ex. genom stöd till föräldraföreningar och andra grupper som människor ansluter sig till frivilligt med målet att delta i samhällsbyggandet. 1 Det övergripande målet är att verka för en positiv samhällsutveckling enligt de svenska biståndsmålen. Med detta avses; en samhällsutveckling som är demokratisk d.v.s. insatserna ska medverka till att människor får bättre möjligheter att påverka utvecklingen såväl lokalt som regionalt och nationellt, en ökad resurstillväxt, dvs., en samhällsutveckling som leder till en ökad produktion av varor och tjänster en samhällsutveckling som leder till ekonomisk och social utjämning d.v.s. bidrar till att skillnaderna mellan fattiga och rika minskar och att alla får sina basbehov täckta, att främja jämställdhet mellan män och kvinnor. ekonomisk och politiskt oberoende, dvs. ett medverkande till att länderna själva ska kunna bestämma över sin ekonomi och politik och skapa förutsättningar för självständighet, att genom miljöhänsyn bidra till en framsynt hushållning med naturresurser och omsorg om miljön. 2
Riktlinjer för PMU InterLifes insatser inom formell utbildning Positiv samhällsutveckling Val av land och samarbetsform måste analyseras från fall till fall. I det bilaterala avtalen mellan stater är man alltmer observant på begreppet good governance ; stöd villkoras mot vissa grundkrav på mottagarlandets sätt att regera. Utvecklingssatsningarna får bäst effekt när samarbetslandet uppfyller vissa allmänna kriterier för utvecklingssamarbete och när samarbetet därmed kan ske på sektornivå och i programform, med möjligheter att även påverka inriktningen i policyfrågor och läroplansutveckling etc. Satsningar som NGOs gör inom formell utbildning får en bättre långsiktig verkan och bättre resultat om det sker i samarbete med staten. Utvecklingsländerna strävar efter att göra utbildning tillgänglig för allt fler människor. PMU InterLife ska verka för uppfyllandet av de globala utbildning-för-alla -målen, samt, där det är möjligt, medverka till genomförandet av de nationella utbildningsmålen i samarbetsländerna så länge dessa harmoniserar med de svenska biståndsmålen. De nationella utbildningsmålen är i många fall bra, men i väldigt många länder lyckas man inte att genomföra dem på grund av brist på resurser. I vissa andra länder där det finns brister i målsättning och utbildningsplaner bör resurser tillsättas för att avhjälpa bristerna. Lokala initiativ fungerar bäst om de kan integreras i nationella program. De mest framgångsrika NGO-insatserna bygger på verkligt partnerskap mellan det civila samhällets aktörer och staten. Enskilda NGO-insatser kan aldrig få samma genomslag som när staten prioriterar utbildning, men integrerade kan NGOs projekt fungera som modell för övrig verksamhet. Eftersom det finns många olika aktörer inom formell utbildning så bör man sträva efter att ha ett brett perspektiv och se helheten, där olika aktörers insatser kompletterar varandra. NGOs varken kan eller ska göra allt, men en begränsad insats kan bli betydelsefull om den anpassas till existerande skolsystem och nationella planer. Analysen av de utvecklingsinsatser som NGOs genomfört i projektform inom formell utbildning visar på varierande resultat. Genomgående visar erfarenheterna att bättre långsiktiga resultat kan uppnås om samarbetet förbättras med alla aktörer inom sektorn (lokala, regionala och internationella NGOs, skolmyndigheterna på alla nivåer, andra myndigheter samt övriga intressenter och aktörer inom utbildning såsom föreningar och föräldrar etc.). Näringslivet, de lokala och regionala entreprenörerna bör uppmuntras att delta i utbildningsprocessen. Ett samarbete skola - näringsliv är fruktsamt för båda parter. Genom samarbete kompletteras bättre de olika aktörernas insatser och därigenom blir resultaten bättre och större möjligheter skapas att uppfylla målen gällande utbildning för alla och de nationella utbildningsplanerna. Dessutom ges barnen och ungdomarna en bättre förberedelse för vuxenoch arbetslivet. Inom utbildningssektorn får riktat stöd till specifika frågor/ämnesområden ofta stor effekt. Det kan gälla stöd gällande tex. något handikapp, specialpedagogik, yrkesförberedande utbildning, integrationsfrågor skola-näringsliv, genderfrågor, mänskliga rättigheter, fred- och försoningsfrågor etc. Det kan också innebära rådgivarinsatser på t.ex. utbildningsministeriet. Här kan NGOs spela en stor roll utifrån sin specialkompetens. NGOs arbetar ibland i länder utan bilateralt utvecklingssamarbete, bland annat på grund av bristen på good governance eller en instabil säkerhetssituation etc. I länder där social utveckling inte prioriteras kan NGOs ändå bidra till en positiv samhällsutveckling genom s.k. pilotprojekt. Dessa blir inte bara till uppmuntran för målgruppen utan är också goda 3
exempel för befolkningen och myndigheterna. När sedan social utveckling får större prioritet, kan erfarenheterna och de goda exemplen kopieras och genomföras på andra platser. Utveckling av pilotskolor där pedagogik och metodik utvecklas och där speciella utbildningsbehov tillgodoses, kan således vara en bra metod att på sikt påverka ett nationellt utbildningssystem. NGOs kan också kombinera sektorstöd på nationell eller regional nivå med något pilotprojekt där progressiv metodik och speciella utbildningsbehov kan tillgodoses. Insatser bör prioritera kvalitet framför kvantitet. I denna studie analyseras olika faktorer som påverkar kvaliteten på utbildning, och vikten av att höja kvaliteten på utbildning. Här är lärarnas situation central. Dåliga eller frånvarande lärare bidrar till att framför allt fattiga föräldrar inte ser någon anledning att prioritera sina barns skolgång. Lärare bör stödjas i sin yrkesroll och ges god utbildning samt löpande fortbildning i ämneskunskaper, kunskapssyn, ämnesmetodik etc. Det internationella givarsamfundet prioriterar kvalitetshöjande åtgärder i sina samarbetsprogram med utvecklingsländerna. De nationella regeringarna eftersträvar också bra kvalitet, samtidigt som man vill expandera kvantitativt med att bereda allt fler utbildningsplatser i landet. Bra infrastruktur, skolor och utrustning är direkt relaterat till kvalitet på utbildningen. Hårdvaran, d.v.s. byggnader och utrustning kan inte uteslutas i kvalitetsdiskussionen. Brister i hårdvaran påverkar intresse, motivation, hälsa och slutligen resultat och kvalitet på utbildningen. En annan viktig kvalitetsfaktor är god administration. Att planera, övervaka och följa upp kräver tid, hårt arbete och kompetens. Det är därför viktigt att erforderliga resurser avsätts för detta. Fokusering på kvalitetshöjande insatser inom formell utbildning är en bra samarbetsform för implementeringen av nationella utbildningsprogram. Genom att satsa på kvalitet blir insatserna också bra och efterföljansvärda exempel. Genom en större integrering mellan formell och icke-formell utbildning kan skolans resurser lättare användas för närsamhällets utbildningsbehov. Det kan handla om yrkesförberedande utbildning och olika teoretiska ämnen som är relevanta i området/landet. Det kan också handla om att öppna skolan för nya målgrupper i samhället. Skolan blir då något av ett utbildningscenter för närsamhället. Lärdomar kan med fördel dras från den icke-formella utbildningstraditionen även när det gäller pedagogik och metodik. En rad faktorer begränsar och försvårar flickors skolgång, vilket ska beaktas vid alla utbildningsprojekt. Alla PMU InterLifes insatser inom formell utbildning ska främja jämställdhet mellan män och kvinnor. Flickor och kvinnor utgör ungefär hälften av världens befolkning men flickorna utgör bara 1/3 av de som går i skolan, samtidigt som flertalet studier visar på långsiktiga positiva utvecklingseffekter när man satsar på flickor, forskningen visar på kvinnan som ledare av samhällelig utveckling. En positiv samhällsutveckling förutsätter att alla grupper i samhället får tillgång till utbildning. De svaga grupperna i samhället är de som har svårast att få tillgång till formell utbildning. Handikappade, fattiga, barnrika familjer, ensamma mödrar, gatubarn, föräldralösa barn och etniska minoriteter är exempel på eftersatta grupper som ofta möter svårigheter i det allmänna skolsystemet. Detta beror dels på attityder och värderingar i samhället, och dels på fattigdom. Många minoritetsgrupper kan inte tala för sig och kräva plats i redan överfyllda skolor, och handikappade möter praktiska problem i och på väg till och från skolan. PMU InterLife bör därför i skolprojekten förbättra och underlätta tillgängligheten till formell utbildning för utsatta och svaga grupper och möjligheten för dem att fullfölja utbildningen. I alla skolprojekt bör de utsatta gruppernas problem beaktas, detta även om 4
projektets huvudsakliga målgrupp inte är utsatta och eftersatta grupper. Insatser för att förbättra de eftersatta gruppernas utbildningssituation får bäst effekt om de planeras på sektornivå och genomförs nationellt. Även i andra utbildningsinsatser bör de svaga gruppernas situation beaktas. Under projekteringsstadiet kan resurser och åtgärder planeras in, som möjliggör och underlättar för de svaga och utsatta gruppernas skolgång. Personalen inom samarbetsorganisationen samt projektpersonal bör på ett tidigt stadium få utbildning i dessa frågor. Tillgängligheten till utbildning och de svaga gruppernas situation kan alltid förbättras i existerande skolor. Bristerna och behoven inom formell utbildning är störst inom grundskolan. På de lägre stadierna läggs grunden för fortsatt lärande. Om man misslyckas där är det svårare eller omöjligt att nå goda resultat på högre utbildningsstadier, och starten blir sämre inför vuxenoch arbetslivet. Det är på grundskolestadiet, primär- och sekundärskolan, som det är lättast att påverka eleverna i rätt riktning. Där nås också det största antalet elever. PMU InterLife bör därför, i första hand, inrikta sina insatser inom formell utbildning på primär- och sekundärskolnivån. Detta utesluter inte utbildningssamarbete på högre nivåer under speciella förhållanden. Positiv utveckling av individer En positiv, demokratisk och jämlik samhällsutveckling kan inte uppnås utan aktiva människor som medverkar till detta, dvs. genom ansvarsfulla samhällsmedborgare som lever i harmoni med andra människor. Därför bör insatser inom formell utbildning främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till ansvarskännande samhällsmedborgare. En harmonisk och ansvarskännande elev lär sig att visa respekt för andra (demokrati och mänskliga rättigheter), fungera i samhället, och att känna ansvar för sina medmänniskor och för samhällets utveckling. En elevcentrerad pedagogik som involverar eleverna gagnar elevens lärande och skapar initiativrikare människor. Innehållet i undervisningen bör ständigt anpassas till samhällets och dess arbetsmarknads förändringar. Elevens nuvarande situation och framtida roll i samhället; i sitt vuxna arbets- och familjeliv, bör påverka utbildningens innehåll och metoder. Insatser bör därför medverka till att den formella utbildningen blir så komplett som möjligt, med fokus på individens förberedelser för livet efter skoltiden. Individer ska inte bara lära sig läsa, räkna och skriva utan också få en bredare grund att stå på inför framtiden. Därför det viktigt att sträva efter en större integrering mellan formell och icke-formell utbildning. Genom att analysera elevernas tänkbara situation efter skoltiden i relation till innehållet i den utbildning som ges kan mycket förbättras. Man bör eftersträva en relevant utbildning där praktisk, yrkesförberedande ämnen och ren yrkesutbildning inkluderas i kursplanerna. Den formella utbildningen bör också kompletteras med olika teman och ämnen som inte ryms inom existerande kursplaner. Bland dessa kan nämnas mänskliga rättigheter, demokrati, jämlikhet, försoning, förebyggande hälsovård och HIV/AIDS-information, allt enligt de lokala behoven. Detta begränsas eller möjliggörs av kompetensen hos genomförande organisation. Familjens situation och föräldrars förståelse och deltagande är viktigt i inlärningsprocessen och i många fall avgörande för resultatet av barnens skolgång. Därför bör föräldrar och övrig familj inkluderas i framtida satsningar inom formell utbildning. 5
Skolor ska anpassas till de lokala behoven och förutsättningarna, vilket t.ex. kan betyda att man har ett flexibelt vecko- och terminsschema. Eleven kan fullfölja en modul och flytta framåt i sin egen takt. På så sätt undviker man att barn misslyckas och får gå om årskursen. Stärkandet av det civila samhället I alla former av utvecklingssamarbete inom formell utbildning bör partnerskapet mellan Nord och Syd stärkas. 2 Detta kan ske genom skapandet av mötesplatser (sammanträden, seminarier, kurser, besök, etc.), men framför allt handlar det om en attityd som ska genomsyra allt samarbete. De olika parterna i Sverige och i mottagarlandet bör förstå vad åtagandet och de förväntade positiva resultaten innebär, samt konsekvenserna av ett dåligt genomförande. Om partnerskapskonceptet i alla dess former fungerar finns grunderna för ett långsiktigt, fruktbart och fungerande samarbete. Inför ett samarbete i projektform bör en analys gemensamt göras av förväntade utbildningseffekter och risker, där också de externa faktorer som kan komma att negativt påverka projektet bedöms. Parterna bör komma till en ömsesidig förståelse innan beslut tas om projektstart. Samarbetspartnernas funktion och kapacitet i projektet är avgörande för en långsiktig, bärkraftig utveckling. Behovet får därför inte vara den enda avgörande faktorn för beviljande av projekt. Samarbetsorganisationernas kapacitet i mottagarlandet och i Sverige är avgörande för att nå ett bra resultat. En skolinsats kräver för goda resultat en fungerande administration och god ledning. Om behovet och viljan är stor men genomförandekapaciteten är svag bör insatsen anpassas till befintlig kapacitet och resurser. Vid sådana situationer bör organisationsutveckling/ kompetensutveckling erbjudas berörda organisationer. Detta kan genomföras som en separat insats eller som en komponent i ett huvudprojektet. Större vikt bör ges åt analys av bakgrunden och orsakerna till situationer där projektinsatser planeras. Förstudier bör genomföras innan insatser beviljas. Genom att genomföra förstudier innan beslut om projekt tas och innan projektdokument skrivs, skapas en bredare förståelse för de sociala, kulturella och ekonomiska sammanhangen. LFA-metodik är ett bra verktyg för problemanalys, metoddiskussion och projektplanering. Problemanalysen ger svar på frågorna om orsaker och verkan. Det underlättar utarbetandet av projektdokument och minskar riskerna för dåligt underbyggda projekt. Många svårigheter, problem och misslyckanden kan undvikas genom en väl tilltagen analys och planeringsfas. I arbetet med att stärka det civila samhället är folkligt deltagande viktigt. Att genomförande organisation/kyrka samt målgrupp, främst föräldrar och elever, liksom PMU InterLife och berörd svensk församling finns med i varje steg i samarbetet, i planering, uppbyggnad och fortlöpande arbete, är viktigt för ett lyckat resultat. Att involvera tex. föräldrarna från första början ger fördelen att faktorer som hindrar dem från att sända sina barn till skolan framträder. Detta ger flerfaldig utdelning, dels får man värdefull information inför projektarbetet vilket höjer chansen att lyckas, dels stärker man lokalsamhället då man stärker engagemang och startar en lokal debatt om utbildning, en debatt från vilken lokalbefolkningen tidigare ofta varit utestängd. Demokratiska former bör tillämpas i planering och styrandet av 2 I PMU InterLifes definition av partnerskap avses relationen mellan två eller flera nationella kyrkor/organisationer, som delar ett gemensamt engagemang inom specifika områden. Relationen grundar sig på tanken att alla parter är jämställda och har tagit ställning för samma värderingar med respekt för varandra. Partnerskapet baserar sig på förtroende, ansvar och öppenhet. Dess grund är Jesus Kristus. Parterna hör till samma Kristi kropp och alla delar är lika nödvändiga. De erkänner varandras svagheter och styrka. 6
skolverksamheten. Via insatser inom formell utbildning kan föräldrar och andra berörda ges stöd att organisera sig för att gemensamt förbättra sin livssituation. I många samhällen är skolan samlingsplatsen för byns invånare. Bybefolkningen ser skolan som en naturlig samlingspunkt, och rektorn och lärarna har en central roll tack vare sitt breda kontaktnät. Den formella undervisningen kräver ofta inte att lokalerna används fullt ut. Det civila samhället har i existerande skolor därmed en naturlig samlingsplats som i större utsträckning skulle kunna nyttjas till utvecklandet av det civila samhället. En mängd olika aktiviteter inom utbildning, information och medvetandegörande kan här ske med skolan som bas, som därmed blir ett utbildningscentrum för närsamhällets behov. 7