Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde

Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde Årsrapport 29 Medins Biologi AB Mölnlycke 21-5-2 Martin Liungman Ingrid Hårding Anders Boström Anna Henricsson Mikael Christensson Medins Biologi AB Företagsvägen 2, 435 33 Mölnlycke Tel 31-338 35 4, fax 31-88 41 72 info@medins-biologi.se www.medins-biologi.se

Innehåll Sammanfattning... 5 Bakgrund... 5 Nederbörd och temperatur... 5 Kemiska undersökningar... 7 Näringsämnen... 7 Syreförhållanden... 7 Ljusförhållanden... 8 Försurning... 8 Metaller... 8 Transporter... 11 Biologiska undersökningar... 11 Växtplankton... 12 Bottenfauna... 12 Inledning... 13 Undersökningarnas omfattning och metodik... 14 Provtagningsstationer och frekvens... 14 Undersökningsmoment och metoder... 17 Utvärdering... 19 Resultat och diskussion... 2 Delområde 1, Vättern inom Örebro län... 2 Delområde 2, Aspaån... 22 Delområde 3, Askersundsområdet med Alsen... 23 Delområde 4, Åmmelången... 26 Delområde 5, Kärrafjärden - Salaån... 29 Delområde 7, Unden... 35 Referenser... 37 Bilaga 1. Resultat lokal för lokal (i nummerordning) Bilaga 2. Vattenkemiska undersökningar (Medins) Bilaga 3. Vattenkemiska undersökningar (data från SLU) Bilaga 4. Vattenföring och transportberäkningar Bilaga 5. Metaller i vattenmossa Bilaga 6. Bedömning av vattenkemi och metaller Bilaga 7. Bottenfauna i rinnande vatten Bilaga 8. Bottenfauna i sjöars litoralzon Bilaga 9. Bottenfauna i sjöars profundal- och sublitoralzon Bilaga 1. Planktiska alger Bilaga 11. Data från länsstyrelsen i Örebro län Bilaga 12. Provpunkter Bilaga 13. Rapporterade punktutsläpp

Sammanfattning Bakgrund I Norra Vätterns tillrinningsområde har Medins Biologi AB erhållit uppdraget att sköta provtagning, analys och utvärdering under 29. För de kemiska analyserna har ALcontrol AB anlitats. Vid utvärderingen har också resultat från länsstyrelsen i Örebro län, Vätternvårdsförbundet och Naturvårdsverket använts. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde följer från och med år 2 ett kontrollprogram som antogs hösten 1999 (Medin 1999). Programmet är i stort upplagt som tidigare men med en större tonvikt på biologiska undersökningar. Målsättningen är att i regional skala beskriva recipientens kemiska och biologiska tillstånd, samt att beräkna transporten av näringsämnen och metaller från området till Norra Vättern. Denna rapport redovisar resultaten från de undersökningar som genomförts under år 29 och omfattar vattenkemi, metaller i vattenmossa, växtplankton och bottenfauna. Dessutom diskuteras resultaten med avseende på trender och andra förändringar över tiden. Det är framför allt miljöproblem knutna till förhöjda halter av näringsämnen och metaller som är aktuella i de undersökta avrinningsområdena. Nederbörd och temperatur Nederbörden i Askersundsområdet var under 29 större än normalt men ledde inte till några förhöjda flöden. För 8:e året i rad var det varmare än normalt i hela Sverige. Årsmedeltemperaturen var ca,9 grad högre än normalt i Askersundsområdet. 5

Status med avseende på fosforhalter Provtagningsstationer 1 Vättern 113 Skyllbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 122 Salaån 123 Dalbyån 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsens avflöde, Mot vidlaxå Edö 144 Fagertärn 152 St Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 25 2km 133 134 Askersund Alsen 132 113 Åmmeberg 1349 1271 129 Hammar 127 5 Åmmelången 115 117 Kärrafjärden 122 1149 1255 123 Zinkgruvan 1145 49 Unden 144 Fagertärn 156 Olshammar 7Vättern 5kmMot Olshammar Karlsbor St. Trehörningen 49 1569 152 2 5 Mot Motala 157 Viken 1585 159 Vättern Status Hög God Måttlig Otillfredsställande Dålig 158 Örlen Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Mot Skövde Figur I. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde och status med avseende på fosforhalter (treårsmedelvärden 27-29). 6

Kemiska undersökningar Näringsämnen Näringstillståndet i sjöar och vattendrag bedöms bland annat utifrån halten av totalfosfor i vattnet. Den klassning av totalfosfor som gjorts utifrån medelvärden under senaste treårsperioden redovisas i figur I. Resultaten visar i huvudsak på näringsfattiga till måttligt näringsrika förhållanden i alla provpunkter utom i Alsenområdet, Dalbyån och Salaån, där måttligt näringsrika till näringsrika förhållanden råder (figur I). Alsen, som ligger på gränsen mellan måttligt höga och höga fosforhalter, tar emot vatten från Dohnaforsån och Alsundet. Gemensamt för dessa två vattendrag är att de avvattnar jordbruksmarker, och läckage från åkermarker är sannolikt den främsta orsaken till de relativt höga näringsämneshalter som uppmätts. Alsen tillförs dessutom näringsämnen från Askersunds tätort och avloppsreningsverk. Syreförhållanden Låga syrgashalter i sjöars bottenvatten kan vara ett tecken på hög tillförsel av näringsämnen och kan medföra skador på det biologiska livet i sjön. I vissa sjöar är dock syrgashalterna låga på grund av naturgivna förutsättningar som till exempel en liten vattenvolym under språngskiktet eller en hög halt av humus i vattnet. Flertalet sjöar som undersökts har syrefattiga eller syrefria förhållanden i bottenvattnet åtminstone vissa år. Undantagen är Vättern och Unden där ett syrerikt bottenvatten uppmätts vid samtliga tillfällen. Även i Stora Trehörningen har syresituationen oftast varit tillfredsställande. Problemen i övriga sjöar skall dock inte överdrivas eftersom låga syrehalter endast mäts upp i de djupaste delarna av djuphålorna. Detta innebär oftast att endast en liten del av sjöarnas vattenvolym och botten är negativt påverkad och man kan på goda grunder anta att allvarligare problem, till exempel i form av fiskdöd, inte förekommer. I rinnande vatten syresätts vattnet vanligen effektivt från luften. Provtagningarna visade också på förhållandevis höga syrehalter i de flesta vattendrag. Undantaget är 122 Salaån som vissa år uppvisat ett svagt syretillstånd på sensommaren. Eftersom strömlevande djur vanligen kräver förhållandevis höga syrehalter kan känsliga arter ha skadats. 7

Ljusförhållanden Färgtalen, som i huvudsak mäter vattnets halt av humusämnen, var höga eller mycket höga i de flesta provpunkterna i rinnande vatten. I Forsviksåns vattensystem var dock färgvärdena lägre och i Unden var vattnet obetydligt färgat. Särskilt humöst vatten förekom i Åmmelången och dess tillflöden. Vattendragens färgvärden varierar till stor del med nederbördsmängden så tillvida att vattnets färg ökar under nederbördsrika perioder. Det är normalt med relativt höga färgvärden i stora delar av Norra Vätterns vattensystem. Med undantag av Unden, som har ett mycket stort siktdjup, har de undersökta sjöarna i Norra Vätterns tillrinningsområde ett litet till måttligt siktdjup. Noterbart är att siktdjupet i flera sjöar under slutet av 199-talet visade en tendens att minska samtidigt som färgvärdena ökade. Sannolikt följer dessa trender nederbördsmängderna och fluktuerar därför något över längre tidsperioder. Försurning Den tillståndsklassning som gjorts grundar sig på medianvärdet av den uppmätta buffertförmågan. Buffertkapaciteten var god eller mycket god i nästan hela Alsen - Kärrafjärdsområdet och risken för surstötar bedömdes som liten. Undantaget är 133 Dohnaforsån där låga värden på både ph och alkalinitet uppmäts vissa år. Vid årets undersökning uppmättes i februari det för stationen rekordlåga ph-värdet 5,8. En sådan surstöt har sannolikt skadat bottenfaunan i ån. I vissa delar av Forviksåns avrinningsområde uppmättes också tecken på försurning. Unden och dess utlopp hade en svag buffertkapacitet men värdena har varit stabila. I Fagertärn var ph-värdena som vanligt så låga att bottenfaunan sannolikt skadats. Metaller Metallförekomsten har undersökts i vatten och vattenmossa. Resultaten av metaller i vatten visade att hela Norra Vätternområdet var metallbelastat, speciellt av zink (figur II). Även bly förekom i höga halter (figur III). Värst drabbat var Kärrafjärdsområdet med förhöjda halter av zink och bly i samtliga provpunkter utom Dalbyån, där endast zinkhalterna var höga. I Salaån och Ekershyttebäcken förekom även kadmium i måttligt höga halter. Dessutom uppmättes höga blyhalter i Åmmelångens avflöde, samt måttligt höga halter av bly och zink i Alsens utlopp. 8

Zinktillstånd 5 Provtagningsstationer 1 Vättern 113 Skyllbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 122 Salaån 123 Dalbyån 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsens avflöde, vid Edö Mot Laxå 144 Fagertärn 152 St Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 25 2 km Askersund Alsen Åmmeberg 1349 1271 129 Hammar 113 Åmmelången 117 Kärrafjärden 122 1149 1255 123 Zinkgruvan 1145 5 kmmot Karlsbor 49 Unden 7 Fagertärn 2 Olshammar Vättern Olshammar St. Trehörningen 49 5 Mot Motala Viken 1585 Vättern Klass 1 2 3 4 5 Tillstånd Mycket låga halter Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Örlen Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Mot Skövde Figur II. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde och zinktillståndet (treårsmedelvärden 27-29). 9

Blytillstånd 5 Provtagningsstationer 1 Vättern 113 Skyllbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 122 Salaån 123 Dalbyån 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsens avflöde, vid Edö Mot Laxå 144 Fagertärn 152 St Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 25 2 km Askersund Alsen Åmmeberg 1349 1271 129 Hammar 113 Åmmelången 117 Kärrafjärden 122 1149 1255 123 Zinkgruvan 1145 5 kmmot Karlsbor 49 Unden 7 Fagertärn 2 Olshammar Vättern Olshammar St. Trehörningen 49 5 Mot Motala Viken 1585 Vättern Klass 1 2 3 4 5 Tillstånd Mycket låga halter Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Örlen Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Mot Skövde Figur III. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde och blytillståndet (treårsmedelvärden 27-29). 1

Tabell I. Transporter av näringsämnen och metaller från Alsen och Kärrafjärden till norra Vättern 1994-29 Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium Medelflöde År (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (m 3 /s) 1994 2,64 96,6 15,,413,27 4,3 1995 3,7 127,2 18,9,244,145 6,3 1996 1,4 73,4 7,3,265,72 3,3 1997 2,44 89,9 8,4,241,74 3,9 1998 3,82 15,2 16,9,5,135 6,6 1999 4,64 151,3 15,5,512,129 5,5 2 5,44 182,7 22,5,853,154 8,2 21 3,33 114,3 14,5,413,13 4,9 22 2,46 11,4 13,6,286,89 4,4 23 1,58 62,3 4,4,28,32 3, 24 2,81 127,7 12,2,353,74 5,1 25 2,9 72,7 8,,326,5 3,6 26 2,38 95,9 9,2,343,69 4,6 27 2,63 1,3 1,4,466,69 4,6 28 2,74 16,5 13,3,598,77 4,9 29 2,64 85,6 9,1,35,61 4,4 Medel 2,92 18,6 12,5,398,96 4,8 Transporter Transportberäkningarna för den norra delen av Vättern framgår av tabell I. Tillförseln från Alsen och Kärrafjärden under 29 uppgick till ca 2,6 ton fosfor, 86 ton kväve, 9,1 ton zink, 35 kg bly och 6,1 kg kadmium. Normala flöden under år 28 ledde till att transporterna blev förhållandevis normala. Liksom tidigare år transporterades det ut mer zink från Kärrafjärden än vad som tillfördes via Salaån och Åmmelångens avflöde. Detta innebär att Kärrafjärden tillfördes zink någonstans inifrån området. Även för kadmium och bly visade provtagningarna att det fanns en intern källa som belastade vattnet i Kärrafjärden. En stor andel bly kom liksom tidigare år från Åmmelången. Biologiska undersökningar De biologiska provtagningarna utökades från och med år 2 i framför allt Kärrafjärdsområdet. Elfiske i rinnande vatten, nätprovfiske i Kärrafjärden och fler bottenfaunaprovpunkter tillkom då, men en del av dessa undersökningar utförs endast vissa år. Naturvårdsverket publicerade under 28 en ny bedömningsgrund för biologiska undersökningar (Naturvårdsverket 27). Från och med 28 års recipientkontroll har därför den ekologiska statusen klassats och expertbedömts med avseende på växtplankton och bottenfauna. 11

Växtplankton De planktiska algerna indikerade ett måttligt näringsrikt till näringsrikt tillstånd i Alsen, där statusen med avseende på eutrofiering bedömdes som måttlig.en riklig förekomst av eutrofiindikerande taxa indikerade dock att statusen i Alsen var ett gränsfall till otillfredsställande. Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedömdes påverkan av näringsämnen som tydlig till stark. Biomassan dominerades cyanobakterier, och risken för blomning av cyanobakterier bedömdes som tydlig. I Kärrafjärden visade de planktiska algerna på ett måttligt näringsrikt tillstånd, och statusen med avseende på eutrofiering bedömdes som måttlig. Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedömdes påverkan av näringsämnen som tydlig. Biomassan dominerades av kiselalger, och risken för blomning av cyanobakterier bedömdes som liten. Bottenfauna Djupbottenfaunan undersöktes i Alsen och Kärrafjärden. Både sublitoralen och profundalen provtogs. I Kärrafjärden indikerade bottenfaunans sammansättning måttligt näringsrika förhållanden samt ett syrefattigt till måttligt syrerikt bottenvatten. I Alsen bedömdes förhållandena som måttligt näringsrika till näringsrika med ett måttligt syrerikt bottenvatten. Statusen med avseende på eutrofiering expertbedömdes som måttlig i Kärrafjärden och som måttlig till god i Alsen. En missbildad fjädermygglarv påträffades i respektive sjös sublitoral vid årets undersökning. Larver med mundelsskador har förekommit även tidigare år i både Kärrafjärden och Alsen. Skadorna tolkas som att förhöjda metallhalter i vattnen och/eller sedimenten har påverkat bottenfaunan negativt. I Ekershyttebäcken bedömdes bottenfaunan liksom tidigare år vara skadad, och statusen med avseende på annan påverkan expertbedömdes som måttlig. Skadorna kan ha orsakats av metallföroreningar. Förhållandena tycks ha försämrats något de senaste åren, men jämfört med 9-talet har ökande artantal och föroreningsindex ändå indikerat att förhållandena förbättrats för bottenfaunan. Även i Salaån, där bottenfaunan tidigare har bedömts som påverkad, tycks tillståndet ha förbättrats, åtminstone i jämförelse med 9-talet. Bland de strandnära proverna som togs i Kärrafjärden bedömdes bottenfaunan vara påverkad på både lokal 2 (golfbanan) och lokal 1 (Salaåns utflöde). Det kan inte uteslutas att störningarna orsakades av höga metallhalter. Medins Biologi AB Mölnlycke 21-5-15 Martin Liungman (Projektansvarig) 12

Inledning Norra Vätterns tillrinningsområde består främst av skogsmark, men även av relativt stora jordbruksområden. Flera stora sjöar ingår dessutom i området. Bland de verksamheter som påverkar vattenkvaliteten märks förutom jordbruket även gruvindustri, massaindustri och tätorternas reningsverk. Följaktligen är de miljöproblem som finns i sjöar och vattendrag framför allt knutna till metaller och näringsämnen. Den som utövar en verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig har enligt miljöbalken också en skyldighet att undersöka såväl utsläpp från verksamheten som utsläppens inverkan på miljön. När flera kommuner, industrier och andra verksamheter utnyttjar samma vattenområde som recipient är det motiverat att samordna recipientkontrollen. Följande företag och organisationer är för närvarande medlemmar i den samordnade recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde: Askersunds kommun AB Galfa Zinkgruvan Mining AB Skyllbergs Bruk AB Askersunds Golfklubb Laxå kommun Landstinget Örebro Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde följer från och med år 2 ett nytt kontrollprogram (Medin 1999). Programmet är i stort upplagt som tidigare men med en större tonvikt på biologiska undersökningar. Målsättningen är att i regional skala beskriva recipientens kemiska och biologiska tillstånd, samt att beräkna transporten av näringsämnen och metaller från området till Norra Vättern. Vilka analyser och provpunkter som idag ingår i recipientkontrollen framgår av tabell 1. Medins Biologi AB har erhållit uppdraget att sköta provtagning, analys och utvärdering sedan år 2. För de kemiska analyserna anlitas ALcontrol AB. Vid utvärderingen har också resultat från länsstyrelsen i Örebro län, Vätternvårdsförbundet, Naturvårdsverket samt enskilda punktutsläpp använts. Denna rapport redovisar resultaten från 29 års undersökningar. Dessutom diskuteras resultaten med avseende på trender och andra förändringar. Efter ett inledande metodavsnitt sammanfattas resultaten delområdesvis i en övergripande resultatdel. Här redovisas också transporter av näringsämnen och metaller. I bilaga 1 presenteras resultaten för varje provpunkt var för sig. Där sammanfattas och utvärderas resultaten från alla undersökningstyper vid varje provpunkt. Samtliga primärdata från 29 års undersökningar presenteras i bilagor i slutet av rapporten. 13

Undersökningarnas omfattning och metodik Provtagningsstationer och frekvens Under 29 har det skett provtagning i ett stort antal punkter i rinnande vatten och i sjöar (figur 1, 2 och tabell 1). Provtagningsstationerna med respektive undersökningsmoment i Norra Vätterns tillrinningsområde under 29 framgår av tabell 1. I bilaga 12 redovisas samtliga i programmet ingående provtagningsstationer med respektive undersökningsmoment för perioden 2-29. I rinnande vatten har den vattenkemiska provtagningen skett i mars, maj, augusti och november under 29. I de punkter där transportberäkningar av metaller och närsalter görs har provtagning skett varje månad. Provtagning av metaller i vattenmossa utfördes under oktober och bottenfaunaprover togs i april. I sjöarna har vattenkemisk provtagning skett i februari och augusti. Prover för klorofyllhaltsbestämning togs tillsammans med växtplanktonprover i augusti. Bottenfaunaprovtagningen genomfördes i april. 14

TECKENFÖRKLARING Mot Hallsberg OMRÅDESGRÄNS 3 OMRÅDESNUMMER LÄNSGRÄNS 5 Mot Laxå 25 3 Askersund 4 Unden 2 5 Zinkgruvan 156 St. Trehörningen 1569 152 7 Olshammar 49 1 6 157 Viken 1585 159 Vättern 5 Mot Linköping Örlen 158 Bottensjön Mot Skövde Karlsborg 1 Mot Mjölby Motala Provtagningsstationer 1 Vättern 152 Stora Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 5 km Figur 1. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde med indelning i delområden. För delavrinningsområde 7 finns även provtagningsstationerna utsatta. 15

Provtagningsstationer 1 Vättern* 113 Skylbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 121 Ekershyttebäcken 122 Salaån 123 Dalbyån 1235 Dalbysjön 125 Viksjön 1251 Viksjöns utlopp 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsen utlopp 152 St Trehörningen* 156 Unden* 1569 Undens utlopp* 157 Viken* 158 Örlen* 1585 Forsviksån* 159 Bottensjön* Mot Laxå 25 133 134 Askersund Alsen 2 km 132 Åmmeberg 1349 1271 113 Mot Hallsberg 5 Åmmelången 115 1149 117 127 1145 Kärrafjärden 122 129 Hammar 1255 123 Zinkgruvan 121 125 1235 1251 49 5 Mot Karlsborg Olshammar Vättern Mot Motala Figur 2. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde med provpunkternas läge. * markerar att provpunkten ligger utanför denna karta. Provpunkten visas istället i figur 1. 16

Undersökningsmoment och metoder Den vattenkemiska provtagningen i rinnande vatten (B1) har omfattat vattentemperatur, konduktivitet, ph, alkalinitet, TOC, turbiditet (FNU), färgtal, totalkväve, totalfosfor och syrgas. Vid stationerna kring Alsen analyserades också ammonium, nitrat/nitritkväve och fosfatfosfor (T2). Metaller i vatten (B3) har analyserats vid flera lokaler. De analyserande metallerna var aluminium, arsenik, bly, kadmium, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink. Provtagningen har skett i enlighet med SS-EN 25667-2 och analyser i enlighet med gällande SIS-normer (bilaga 6). Analyserna har utförts av ALcontrol AB och av ALS Scandinavia AB. I sjöarna har den vattenkemiska provtagningen (B2) omfattat vattentemperatur (profil), siktdjup, konduktivitet, ph, alkalinitet, turbiditet (FNU), färgtal, TOC, syrgas (profil), syrgasmättnad (profil), totalkväve och totalfosfor. I Alsen och Bottensjön analyserades också ammonium, nitrat/nitrit-kväve och fosfatfosfor (T2). Även här har provtagningen skett i enlighet med SS-EN 25667-2 och analyser i enlighet med gällande SIS-normer (se bilaga 6). Analyserna har utförts av ALcontrol AB. Provtagning av vattenmossa för metallhaltsbestämning genomfördes i enlighet med BIN VR21 (SNV Rapport 318, 1986). Analyserna av kvicksilver (Hg), arsenik (As), koppar (Cu), krom (Cr), kadmium (Cd), nickel (Ni), bly (Pb), kobolt (Co) och zink (Zn) gjordes i enlighet med gällande SIS-normer (bilaga 6). Analyserna har utförts av ALcontrol AB. Bottenfaunaundersökningar har genomförts i rinnande vatten och sjöars litoralzon enligt SS - EN 27 828 och enligt Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning (Naturvårdsverket 1996). Vid provtagningen har 5 separata prov tagits på varje lokal. Som ett komplement samlades även ett kvalitativt sökprov in. Artbestämningen drevs minst till den nivå som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 27). Undersökningar av profundal- och sublitoralfauna i sjöar genomfördes i enlighet med SS 2 81 9 och Naturvårdsverkets handledning för miljöövervakning. 1 prover togs i sjöns djuphåla och 5 prover togs i sublitoralen (7-9 m djup). Ekmanhuggen togs slumpvis inom en kvadrat med 1 meters sida i respektive provområde. Artbestämningen drevs minst till den nivå som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (Naturvårdsverket 27). Fåborstmaskar bestämdes till art där det var möjligt. På laboratoriet noterades eventuella missbildningar på bottenfaunan. I profundalen och i sublitoralen undersöktes särskilt mundelsskador hos fjädermyggor ur den taxonomiska gruppen Chironomini. 17

Tabell 1. Provtagningsstationer och undersökningsmoment 29. B1 = vattenkemi i rinnande vatten, B2 = vattenkemi i sjö, B3 = utökad vattenkemi (metaller), T1 = tillägg försurningsparametar, T2 = tillägg näringsparametrar, Mv = metaller i vattenmossa, Vp = växtplankton, Bf = bottenfauna i rinnande vatten, Pf = bottenfauna i profundalen, Sl = bottenfauna i sublitoralen, Li = bottenfauna i litoralen, M = synliga missbildningar på bottenfaunan. Nr Lokal Område Provtyp Ansvarig org. 1 Vättern, Jungfrun NV 1 Fys-kem, Vp Vätternvårdsförbundet 144 Fagertärn 2 Fys-kem Naturvårdsverket 132 Alsundet 3 B1, T2 Recipientföreningen 133 Dohnaforsån 3 B1, T2 Recipientföreningen 134 Alsen 3 B2, T2, Vp, Pf, Sl Recipientföreningen 1349 Alsen, Edö 3 B1, B3, T2 Recipientföreningen 113 Skyllbergsån 4 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 1145 Orkaren 4 B1, B3 Recipientföreningen 1149 Venaån 4 B1, B3, Mv Recipientföreningen 115 Åmmelången 4 B2 Recipientföreningen 117 Åmmelångens avfl 4 B1, B3 Recipientföreningen 122 Salaån 5 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 123 Dalbyån 5 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 125 Viksjön 5 Fys-kem Zinkgruvan 1255 Ekershyttebäcken 5 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 127 Kärrafjärden 5 B2, Vp, Pf, Sl, Li, M Recipientföreningen 1271 Utfl Kärrafjärden 5 B1, B3 Recipientföreningen 129 Stora Hammarsundet 5 Fys-kem Vätternvårdsförbundet 152 Stora Trehörningen 7 B2 Länsstyrelsen i Örebro 156 Unden 7 B2 Länsstyrelsen i Örebro 1569 Undens utlopp 7 B1 Töreboda, Karlsborg 157 Viken 7 B2 Töreboda kommun 158 Örlen 7 B2 Tibro kommun 1585 Forsviksån 7 Fys-kem Vätternvårdsförbundet 159 Bottensjön 7 B2, T2 Karlsborgs kommun För växtplankton utfördes provtagning, artbestämning och beräkningar av biomassor enligt SS-EN 1524:26 + Naturvårdsverkets Handledning för miljöövervakning, växtplankton utg 23-2-6. Artsammansättning, individantal och biomassa bestämdes från ett samlingsprov från fem lokaler centralt i sjön. På varje lokal togs prov i tvåmetersskikt ner till språngskiktet. Analysen av klorofyll a genomfördes på ett samlingsprov som tagits upp med rörhämtare på fem lokaler centralt i sjön. På varje lokal togs prov i 6-metersskikt med hjälp av ett två meter långt rör. Analysen har utförts av ALcontrol AB enligt gällande SIS-norm (se bilaga 6). 18

Utvärdering Rapportering och utvärdering har i huvudsak följt råd och riktlinjer från Naturvårdsverket (rapporterna 4913, 492, 3627, 3628, 86:3, 4147). Vid klassning av tillstånd och bedömning av avvikelse för vattenkemiska parametrar och metaller har medel-, median- och minvärden från de tre senaste åren använts. Statusklassningar har gjorts enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 27). Alla kemiska grunddata finns redovisade i bilagorna. En mer detaljerad beskrivning av vilka gränsvärden som använts för tillståndsklassningarna finns i bilaga 6. Transporter av näringsämnen och metaller har beräknats i några provpunkter genom att multiplicera halten vid provtillfället med månadens medelvattenföring. Den totala årstransporten har sedan beräknats genom att summera månadstransporterna. Data finns redovisade i bilaga 4. Budgetberäkningar har gjorts för transporterna in och ut ur Alsen och Kärrafjärden. Kunskaper om och storleken av tillförseln från ett antal viktiga källor för de ingående parametrarna saknas varför beräkningarna inte har kunnat göras helt fullständiga. Den uttransporterade mängden minus den kända tillförseln blir en rest som innefattar tillförsel från okända källor och den retention (betyder ungefär fastläggning) som sker i sjön. Alla vattenföringsdata kommer från SMHI och är beräknade enligt PULS-modellen. Analysförfarande för bottenfaunan i sjöar och rinnande vatten redovisas tillsammans med lokalbeskrivningar och artlistor i bilaga 7, 8 och 9. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 27) samt Medins bedömningsgrunder för bottenfaunaundersökningar (Medin m.fl. 29) har använts vid utvärderingen av analysresultaten. Statusklassningar har gjorts enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 27). Analysförfarande och bedömningsgrunder för växtplankton redovisas tillsammans med artlistor i bilaga 1. Statusklassningar har gjorts enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (Naturvårdsverket 27). 19

Resultat och diskussion Delområde 1, Vättern inom Örebro län Allmänt Delområde 1 utgörs av Vättern inom Örebro län. Hela delområdet ligger i Askersunds kommun. Data från provpunkt 1 Jungfrun NV används vid utvärderingen. Till den norra delen av Vättern mynnar de vattendrag som ingår i övriga delområden. De största tillflödena är Forsviksån, Aspaån samt Alsens och Kärrafjärdens utlopp genom Stora och Lilla Hammarsundet. Vattenkvaliteten i den norra delen av Vättern påverkas också av nederbörd samt av vatten som strömmar från sydligare delar av Vättern. Tabell 2. Undersökt provpunkt och moment avseende delområde 1 under 28 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 1 Vättern, Jungfrun NV Kemi, Växtpl. Vätternvårdsförbundet Unden 2 5 7 St. Trehörningen Olshammar 49 1 6 Zinkgruvan 5 Mot Linköping Vättern Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Motala Figur 3. Delområde 1, Vättern inom Örebro län. 2

1 Vättern, Jungfrun NV Provplats Provpunkten är belägen nordväst om Jungfrun, mitt i Vättern i höjd med Karlsborg. De undersökningar som genomförs omfattar vattenkemi samt växt- och djurplankton. Samtliga provtagningar och analyser genomförs i Vätternvårdsförbundets regi. Vattenkemi De vattenkemiska analyserna visade att vattenkvaliteten var mycket god vid provpunkten (se bilaga 1 och 3). Fosforhalterna har visat en tendens att minska medan halterna av nitratkväve ökar. Belastning I tabell 3 redovisas hur mycket näringsämnen och metaller som årligen tillförts Vättern genom Lilla och Stora Hammarsundet. Transporterna varierar i huvudsak med vattenföringen, och normala flöden under år 29 ledde till att transporterna blev förhållandevis normala. Tabell 3. Beräknad transport av näringsämnen och metaller samt vattenföring till norra Vättern från Lilla och Stora Hammarsundet under perioden 1994-29 Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium Medelflöde År (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (m 3 /s) 1994 2,64 96,6 15,,413,27 4,3 1995 3,7 127,2 18,9,244,145 6,3 1996 1,4 73,4 7,3,265,72 3,3 1997 2,44 89,9 8,4,241,74 3,9 1998 3,82 15,2 16,9,5,135 6,6 1999 4,64 151,3 15,5,512,129 5,5 2 5,44 182,7 22,5,853,154 8,2 21 3,33 114,3 14,5,413,13 4,9 22 2,46 11,4 13,6,286,89 4,4 23 1,58 62,3 4,4,28,32 3, 24 2,81 127,7 12,2,353,74 5,1 25 2,9 72,7 8,,326,5 3,6 26 2,38 95,9 9,2,343,69 4,6 27 2,63 1,3 1,4,466,69 4,6 28 2,74 16,5 13,3,598,77 4,9 29 2,64 85,6 9,1,35,61 4,4 Medel 2,92 18,6 12,5,398,96 4,8 21

Delområde 2, Aspaån Allmänt Delområde 2 Aspaån omfattar området närmast väster om Vättern inom Örebro län och ligger inom Askersunds kommun. I västra delen av Aspaåns avrinningsområde dominerar skogsmarker, medan den östra delen domineras av jordbruksbygd. Aspaån avvattnar ett flertal sjöar däribland Fagertärn, Sandsjön, S Asplången, N Asplången och Rösjön. I området finns endast en provpunkt, vilken är belägen i sjön Fagertärn (tabell 4 och figur 4). Den tidigare provpunkten i Aspaåns mynning lades ned från och med 1997. Tabell 4. Undersökta provpunkter och moment i delområde 2 under 29 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 144 Fagertärn Kemi Naturvårdsverket Unden 2 5 Zinkgruvan 7 144 Olshammar 49 Sörviken 1 6 Vättern Figur 4. Delområde 2, Aspaåns avrinningsområde med Fagertärn. 144 Fagertärn Provplats Fagertärn är en kalkreferenssjö där provtagning och analys sköts av Naturvårdsverket. Proverna tas fyra gånger per år mitt i sjön på en halv meters djup. Vattenkemi Sjön bedömdes som näringsfattig. Vattnet hade en mycket svag buffertkapacitet och var surt. ph-värdet har upprepade gånger de senaste 2 åren varit så lågt att djurlivet troligen skadats i sjön. Under slutet av 199-talet ökade vattnets färgtal samtidigt som siktdjupet minskade i sjön. Därefter tycks värdena ha stabiliserat sig. 22

Delområde 3, Askersundsområdet med Alsen Allmänt Denna del omfattar Alsen och dess tillrinningsområde, dvs främst områden väster och nordväst om Askersund. Huvuddelen av arealen utgörs av skogsmark, men i vissa delar närmast Askersund och norrut finns sammanhängande jordbruksmarker. Dominerande sjöar i området är Alsen, Anten, Viken och Kvarnsjön. Askersunds kommuns avloppsreningsverk använder Alsen som recipient. I området finns fyra vattenkemiska recipientkontrollpunkter som provtagits under 29 (tabell 5 och figur 5). Vidare har undersökningar av växtplankton och bottenfauna gjorts i Alsen. Det är framför allt miljöproblem knutna till näringsämnen som är intressant i området. I punkt 1349 har även metallundersökningar gjorts. Tabell 5. Undersökta provpunkter och moment i delområde 3 under 29 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 132 Bron över Alsundet Kemi, vattenföring Recipientföreningen 133 Dohnaforsåns mynning Kemi, vattenföring Recipientföreningen 134 Alsen Kemi, växtpl., bottenf. Recipientföreningen 1349 Alsens avflöde vid Edö Kemi, vattenföring Recipientföreningen 3 Askersund ARV 4 25 132 133 134 1349 2 5 Figur 5. Delområde 3. Askersundsområdet med Alsen. Stjärnor anger rapporterade punktutsläpp. 23

Näringsämnen/eutrofiering Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 6. I hela området var fosforhalterna höga eller måttligt höga. Referensvärden för fosforhalten har beräknats för de olika provpunkterna. I jämförelse med dessa bedömdes statusen som måttlig i Alsen och dess utlopp, och som otillfredsställande i Dohnaforsån och Alsundet. Även kvävehalterna var höga i alla punkter, och i Alsens bottenvatten uppmäts regelbundet syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd. Undersökningarna av bottenfauna och växtplankton i Alsen visar på måttligt näringsrika förhållanden, på gränsen till näringsrika. Jämfört med 197-talet har näringsstatusen i Alsen förbättrats markant, men tycks sedan 2 ha stabiliserat sig. Tabell 6. Område 3. Treårsmedelvärden av totalfosfor och totalkväve 27-29 samt tillståndsklassningar Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 132 Alsundet,32 Hög halt,97 Hög halt 133 Dohnaforsån,37 Hög halt,77 Hög halt 134 Alsen,26 Hög halt,8 Hög halt 1349 Alsen vid Edö,26 Hög halt,81 Hög halt Metaller Provtagningar av zink, bly och kadmium i vatten har gjorts vid provpunkt 1349 sedan hösten 1994. Medelhalterna under den senaste treårsperioden var måttligt höga med avseende på zink och bly medan övriga metaller (kadmium, koppar, krom, nickel och arsenik) förekom i låga eller mycket låga halter. Halterna av framför allt zink och bly var betydligt lägre än i Kärrafjärdens utlopp (bilaga 1). Biologiska undersökningar Växtplankton har undersökts i Alsen sedan slutet av 198-talet. I augusti 29 bedömdes den totala växtplanktonbiomassan vara stor och dominerad av cyanobakterier, framför allt Microcystis och Woronichinia. Biomassan av cyanobakterier bedömdes som måttligt stor. Den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen påträffades men biomassan var mycket liten. Vid en statusklassning utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27) får Alsen en måttlig näringsstatus. Statusen bedömdes dock vara ett gränsfall till otillfredsställande i och med den stora förekomsten av eutrofiindikatorer. Sammantaget visade växtplanktonundersökningen på ett måttligt näringsrikt till näringsrikt tillstånd. Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedömdes påverkan som tydlig. Vidare bedömdes risken för långvariga blomningar av blågrönalger vara tydlig. Alsen ligger på gränsen mellan måttligt näringsrik och näringsrik, och bedömningarna har varierat över åren. 24

Bottenfaunan undersöktes i sublitoralen (ca 7 m djup) och profundalen (ca 15 m djup). Artantalet var lågt i sublitoralen och måttligt högt i profundalen. Bottenfaunans sammansättning indikerade måttligt närings- och syrerika förhållanden i både profundalen och sublitoralen. En missbildad fjädermygglarv observerades i sublitoralproverna. Fjädermygglarver med mundelsskador har även påträffats vid tre tidigare tillfällen i sublitoralytan, vilket indikerar en föroreningspåverkan av miljögifter, sannolikt metaller. Den låga frekvensen av skador visar dock att påverkan endast varit svag. Vid årets undersökning expertbedömdes statusen med avseende på eutrofiering som måttlig i profundalen och som god i sublitoralen. Transport och budgetberäkning Transportberäkningar för totalfosfor, totalkväve och nitratkväve har gjorts i tre provpunkter. I provpunkt 1349, Alsens avflöde vid Edö, har dessutom transporten av metaller beräknats. Årstransportberäkningarna framgår av tabell 7. Uppgifter om tillförsel av fosfor från övriga källor har tagits från Medin & Ericsson (1997) (värden från perioden 9631-97228) samt från Askersunds kommun (utsläppsdata från reningsverken 29), där Askersunds reningsverk bidrar med 74 kg, närområdet till Alsen med 9 kg och luftdeposition med 8 kg. När det gäller fosfor beräknades 29 års tillförsel till Alsen vara,76 ton från Alsundet,,81 ton från Dohnaforsån och ca 1,5 ton från övriga källor. Tillförseln till Alsen blev därmed 2,63 ton fosfor medan 1,73 ton rann ut via Alsens avflöde vid Edö. Detta skulle innebära en retention (fastläggning) i sjön på ca,9 ton fosfor (34 %), vilket är ett rimligt värde. För kväve kan man göra samma beräkning som ovan. Askersunds reningsverk bidrog med ca 12,5 ton, närområdet till Alsen med ca 15,5 ton och luftdeposition med ca 4,4 ton. Vidare bidrog Alsundet med 19 ton medan Dohnaforsån tillförde 17,8 ton (tabell 7). Årstillförseln till Alsen blev alltså 69,1 ton kväve medan 45,2 ton rann ut via Alsens avflöde vid Edö. Detta skulle innebära en retention i sjön på 24 ton kväve (35 %), vilket också är ett rimligt värde. Sannolikt strömmar ibland näringsfattigt vatten från Vättern in i Alsen, vilket ökar osäkerheten i beräkningen av retentionsgraden. Tabell 7. Årstransport samt budgetberäkningar i Alsenområdet 29 Via 132 Alsundet,76 19, Via 133 Dohnaforsån,81 17,8 Övriga källor 1,5 32,4 Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Till Alsen 2,63 69,1 Från Alsen 1,73 45,2 1,6,63,11 Retention,9 24, Retention i % 34 35 25

Delområde 4, Åmmelången Allmänt Delområde 4 domineras av skogsmark med inslag av jordbruksmark, framförallt i områdena kring Åmmelången och Skyllberg. I området finns också flera relativt stora sjöar som Åmmelången, Östersjön, Multen, Fågelsjön och Skiren. I området finns fem recipientkontrollpunkter som provtagits under 29 (tabell 8 och figur 6). Det är framför allt miljöproblem knutna till metaller som är intressanta i området. Undersökning av metaller i vattenmossa har gjorts i två provpunkter och biologisk provtagning i form av bottenfauna har utförts i Skyllbergsån. Tabell 8. Undersökta provpunkter och moment i delområde 4 under 29 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 113 Skyllbergsån vid Falla Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 1145 Orkarens utlopp Kemi Recipientföreningen 1149 Venaåns mynning Kemi, vattenmossa Recipientföreningen 115 Åmmelången Kemi Recipientföreningen 117 Åmmelångens utlopp Kemi, vattenföring Recipientföreningen Skyllbergs bruk 5 km 3 113 Askersund 115 1149 4 117 1145 Figur 6. Delområde 4, Åmmelången. Stjärnor anger rapporterade punktutsläpp. 5 26

Näringsämnen/eutrofiering Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 9. I samtliga provpunkter uppmättes låga eller måttligt höga fosforhalter, respektive måttligt höga eller höga kvävehalter. Referensvärden för fosforhalten har beräknats för de olika provpunkterna. I jämförelse med dessa bedömdes statusen som måttlig i 113 Skyllbergsån och 115 Åmmelången, som god i 117 Åmmelångens utlopp och som hög i 1145 Orkaren och 1149 Venaån. I Åmmelångens djuphåla är det syrefritt nästan varje sommar. Tabell 9. Område 4. Treårsmedelvärden av totalfosfor och totalkväve 27-29 samt tillståndsklassningar Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 113 Skyllbergsån,23 Måttligt hög halt,78 Hög halt 1145 Orkaren,8 Låg halt,61 Måttligt hög halt 1149 Venaån,12 Låg halt,66 Hög halt 115 Åmmelången,2 Måttligt hög halt,59 Måttligt hög halt 117 Åmmelångens utl,19 Måttligt hög halt,74 Hög halt Metaller Resultat och tillståndsklassning av metaller i vatten sammanfattas i tabell 1. Blyhalten i Åmmelångens utlopp var liksom tidigare år så hög att djurlivet i ån kan ha skadats. Det finns en gammal deponi med vasksand vid Åmmelångens östra strand, vid Johannesborg, som håller på att undersökas med avseende på bland annat blyläckage. Övriga metallhalter var låga eller mycket låga. Tabell 1. Område 4. Treårsmedelvärden av zink-, bly- och kadmiumhalter i vatten 27-29 samt tillståndsklassningar Punkt nr Zink Tillstånd Bly Tillstånd Kadmium Tillstånd (µg/l) (µg/l) (µg/l) 113 Skyllbergsån 3 Mycket låg halt,4 Låg halt,9 Mycket låg halt 1145 Orkaren 8 Låg halt,2 Låg halt,7 Mycket låg halt 1149 Venaån 19 Låg halt,8 Låg halt,42 Låg halt 117 Åmmelångens utl 14 Låg halt 5, Hög halt,27 Låg halt Metaller i vattenmossa undersöktes under året i provpunkt 113 och 1149. I Skyllbergsån (pkt 113) visade treårsmedelvärdena på låga eller måttligt höga halter av samtliga undersökta metaller. I Venaån (pkt 1149) uppmättes mycket höga halter av kobolt och höga halter av koppar, arsenik och bly, medan övriga metaller förekom i låga till måttligt höga halter (tabell 11). 27

Tabell 11. Område 4. Treårsmedelvärden av metaller i vattenmossa 27-29. Ramar markerar höga eller mycket höga halter enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Punkt nr As Pb Cd Co Cu Cr Hg Ni Zn (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) 113 3,3 11,9 17 16 3,,6 6, 142 1149 18,1 46 2,4 226 55 2,7,64 7,6 413 Biologiska undersökningar Bottenfaunan undersöktes i 113 Skyllbergsån. Inga missbildningar observerades hos bottenfaunan vilken bedömdes som opåverkad av föroreningar. Lokalen är något svårprovtagen pga periodvis höga flöden samt ett lättrörligt bottensubstrat, vilket sannolikt medfört den stora variationen bland bottenfaunaresultaten. Med undantag av vissa år har en förbättring av förhållandena för bottenfaunan kunnat observeras sedan 1988, med framför allt ökande artantal och kolonisation av känsliga arter (bilaga 1). 29 flyttades lokalen ca 6 m nedströms i ett försök att hitta ett bättre bottensubstrat. Bottenfaunan bedöms som normal för vattendragstypen och opåverkad av eutrofiering och försurning. Transportberäkning Transportberäkningar har i området endast gjorts för Åmmelångens utlopp. Årstransporterna sedan 1994 framgår av tabell 12. Liksom tidigare år var transporterna av fosfor, kväve och zink något lägre jämfört med transporterna ut från Alsen. Transporterna av framför allt bly, men även kadmium, var däremot högre i Åmmelångens utlopp. Transporterna låg på förhållandevis normala nivåer i och med årets normala flöden. Tabell 12. Beräknad årstransport av näringsämnen och metaller vid Åmmelångens utlopp (117) under perioden 1994-29 Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium Flöde År (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Q (m3/s) 1994 1,2 31, 1,,5,6 1,9 1995 1,7 68, 1,4,27,26 2,7 1996,8 29,,5,145,17 1,5 1997,7 25,,8,117,34 1,7 1998 1,3 54, 1,3,377,48 2,8 1999 1,3 51,,9,288,24 1,9 2 2,12 81,2 2,3,56,36 3,5 21 1,18 46,3 1,,256,2 2, 22,98 43,1 1,1,29,2 1,8 23,6 29,5,9,176,11 1,4 24 1,7 45,9 1,,232,2 2,1 25,8 33,8,8,216,12 1,5 26 1,26 44,3 1,,34,25 2, 27 1,11 46,5,8,293,16 1,9 28 1,25 53,1,9,311,21 2,1 29 1,2 39,1,8,325,17 1,9 Medel 1,16 45, 1,,258,22 2, 28

Delområde 5, Kärrafjärden - Salaån Allmänt Delområde 5, som omfattar områdena kring Zinkgruvan och Kärrafjärden, domineras av skogsmark med inslag av jordbruksmark. Större sjöar i området är Viksjön, Vikasjön och Dalbysjön. Tidigare har det bedrivits gruvverksamhet i flera delar av avrinningsområdet, men idag endast vid Zinkgruvan. I området finns 1 recipientpunkter av vilka 7 provtagits under år 28 (tabell 13 och figur 7). Det är främst miljöproblem knutna till metaller som är intressanta i området. Tabell 13. Undersökta provpunkter och moment i delområde 5 under 29 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 122 Salaån Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 123 Dalbyån Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 125 Viksjön Kemi Zinkgruvan (se program) 1255 Ekershyttebäcken Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 127 Kärrafjärden Kemi, växtpl., bottenf. Recipientföreningen 1271 Kärrafjärdens utlopp Kemi Recipientföreningen 129 Stora Hammarsundet Kemi Vätternvårdsförbundet 127 4 5 km 2 1271 5 122 123 1235 129 Hammars ARV 1255 1251 Zinkgruvan 125 121 Figur 7. Delområde 5. Kärrafjärden - Salaån. Stjärnor anger rapporterade punktutsläpp. 29

Näringsämnen/eutrofiering Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 14. Hela området uppvisade låga eller måttligt höga halter av fosfor, utom 122 Salaån där halten var hög. Referensvärden för fosforhalten har beräknats för de olika provpunkterna. I jämförelse med dessa bedömdes statusen som måttlig i 122 Salaån och 123 Dalbyån, som god i 127 Kärrafjärden och dess utlopp och som hög i 1255 Ekershyttebäcken och 129 Stora Hammarsundet. De högsta kvävehalterna uppmättes som vanligt i 1255 Ekershyttebäcken, men även övriga provpunkter uppvisade förhöjda kvävehalter. I Kärrafjärdens bottenvatten uppmäts regelbundet ett syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd. Tabell 14. Område 5. Treårsmedelvärden av totalfosfor och totalkväve 27-29 samt tillståndsklassningar Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 122 Salaån,31 Hög halt 1,53 Mycket hög halt 123 Dalbyån,16 Måttligt hög halt,55 Måttligt hög halt 1255 Ekershyttebäcken,1 Låg halt 2,42 Mycket hög halt 127 Kärrafjärden,16 Måttligt hög halt,68 Hög halt 1271 Kärrafjärdens utl,15 Måttligt hög halt,67 Hög halt 129 St Hammarsundet,15 Måttligt hög halt,57 Måttligt hög halt Metaller De olika metallundersökningarna visade att halterna i stora delar av området är så höga att det finns risk för negativa effekter på djurlivet. Resultat och tillståndsklassning av metaller i vatten sammanfattas i tabell 15 och metaller i vattenmossa i tabell 16. När det gäller metaller i vatten var zinkhalten hög i hela systemet. Högst zinkhalter uppmättes i 1255 Ekershyttebäcken, 122 Salaån och 1271 Kärrafjärdens utlopp. Alla provpunkter uppvisade höga blyhalter utom 123 Dalbyån där halten var låg. I 122 Salaån och 1255 Ekershyttebäcken har blyhalten dessutom ökat sedan början på 199-talet. I båda vattendragen har dock blyhalten vänt nedåt igen de senaste åren. Måttligt höga halter av kadmium har uppmätts i 1255 Ekershyttebäcken och i 122 Salaån. Av övriga metaller som analyserades (koppar, krom, nickel och arsenik) noterades endast låga eller mycket låga halter. Tabell 15. Område 5. Treårsmedelvärden av zink-, bly- och kadmiumhalter i vatten 27-29 samt tillståndsklassningar Punkt nr Zink Tillstånd Bly Tillstånd Kadmium Tillstånd (µg/l) (µg/l) (µg/l) 122 Salaån 128 Hög halt 5, Hög halt,16 Måttligt hög halt 123 Dalbyån 95 Hög halt,9 Låg halt,36 Låg halt 1255 Ekershyttebäcken 122 Hög halt 1,7 Hög halt,112 Måttligt hög halt 1271 Kärrafjärdens utl 13 Hög halt 6,1 Hög halt,83 Låg halt 129 St Hammarsundet 77 Hög halt 3,6 Hög halt,55 Låg halt 3

Tabell 16. Område 5. Treårsmedelvärden av metaller i vattenmossa 27-29. Halter i mg/kg TS. Ramar markerar höga halter enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder Punkt nr As Pb Cd Co Cu Cr Hg Ni Zn (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) 122 2,2 51 1,4 13 12 3,4,57 6,4 747 123 4,6 42 1,8 29 14 3,8,65 8,4 947 1255 4,2 1 1,1 18 9 4,2,48 9,5 543 Undersökningen av metaller i vattenmossa visade att bly- och zinkhalten var hög i samtliga provpunkter (tabell 16). Resterande metaller (koppar, kadmium, kvicksilver, krom, nickel, kobolt och arsenik) förekom i mycket låga till måttligt höga halter. Kvicksilverhalten ökade något i provpunkterna mellan 1995 och 25, men har sedan dess minskat igen. Biologiska undersökningar Bottenfaunan undersöktes i tre vattendrag (Salaån, Dalbyån och Ekershyttebäcken) samt i tre sjölitoraler i Kärrafjärden. Dessutom undersöktes djupbottenfaunan i sublitoralen och profundalen i Kärrafjärden. I 1255 Ekershyttebäcken bedömdes bottenfaunan liksom tidigare år som skadad, med förhålladevis låga index och artantal (figur 8). Det kan inte uteslutas att störningen orsakats av de höga metallhalter som årligen uppmäts i provpunkten. Situationen för 25 Medelantal taxa/prov EPT-index 2 15 1 5 122 123 1255 127:1 127:2 127:3 Figur 8. Område 5. Medelantal taxa per prov samt EPT-index (antalet taxa av dag-, bäck- och nattsländor) i vattendrag och sjölitoraler 29. Linjen anger gränsen för lågt EPT-index i vattendrag respektive sjölitoraler. 31

bottenfaunan tycks dock ha förbättrats sedan 199-talet, med ökande artantal och index. Även vid 127:1 Kärrafjärden (Salaåns utflöde) och 127:2 Kärrafjärden (vid golfbanan) bedömdes bottenfaunan vara påverkad av annat än försurning eller näringsämnen. Även där var det sannolikt höga metallhalter som påverkat bottenfaunan negativt. I Salaån påträffades mycket höga tätheter av knottlarver vilket kan vara en förklaring till de låga index som uppmättes där. Statusen med avseende på annan påverkan bedömdes som måttlig vid golfbanan, som god vid Salaån och Salaåns utlopp, och som hög vid Kärrafjärdens utlopp. För Salaån var bedömningen ett gränsfall till måttlig status. I Kärrafjärden indikerade djupbottenfaunan ett måttligt näringsrikt tillstånd. Statusen expertbedömdes som måttlig med avseende på eutrofiering i både profundalen och sublitoralen. I djuphålan var bottenfaunan negativt påverkad av låga syrehalter. Vid analysen kontrollerades mundelarna på de chironomidlarver (fjädermyggslarver) som ingår i den taxonomiska gruppen chironomini. Skador på mundelarna, som orsakas under djurets tillväxt, yttrar sig som deformationer på t ex mentum eller mandibler (Figur 9). Den här typen av subletala effekter är väl dokumenterade från många olika håll i samband med utsläpp av flera olika typer av miljögifter och industriavfall t ex tungmetaller, pesticider och DDT (Rosenberg & Resch 1993). I flertalet rapporter verkar skadefrekvensen öka med ökad miljögiftshalt och det finns dokumenterade skadefrekvenser från några få procent upp till nära åttio procent av populationen. I rena och opåverkade miljöer är den här typen av skador mycket ovanliga och skadefrekvensen nära noll (Wiederholm 1984). En missbildad fjädermygglarv påträffades i sublitoralproverna. Även 2 och 24 har skadade individer observerats i Kärrafjärden vilket har tolkats som en metallpåverkan. Missbildningsfrekvensen klassades som måttligt hög, och påverkan av föroreningar bedömdes som måttlig. Även om antalet undersökta individer var relativt lågt (18 st) styrktes bedömningen av de tidigare årens fynd. Figur 9. Mundelsskada hos fjädermyggslarv. Till vänster ett skadat mentum, till höger normalt. 32

Växtplankton har undersökts i Kärrafjärden sedan år 2. I augusti 29 bedömdes den totala växtplanktonbiomassan vara måttligt stor och dominerad av kiselalger, främst Asterionella och Tabellaria. Biomassan av cyanobakterier var mycket liten. Den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen påträffades i årets prov, men i mycket små mängder. Vid en statusklassning utifrån Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (27) får Kärrafjärden en god näringsstatus. I vår expertbedömning av sjön nedgraderar vi den till måttlig status pga den stora förekomsten av eutrofiindikatorer. Sammantaget visade växtplanktonundersökningen på ett måttligt näringsrikt tillstånd. Liksom föregående år bedöms sjön som tydligt påverkad av näringsämnen och med liten risk att drabbas av algblomningar. Transport och budgetberäkning Transportberäkningar för totalfosfor, totalkväve och metaller har gjorts i fyra provpunkter under 29: 117 Åmmelångens utlopp, 122 Salaån, 1271 Kärrafjärdens utlopp och 129 Stora Hammarsundet. Utifrån beräkningarna kan man konstatera att det i år liksom tidigare år transporterats ut mer zink, bly och kadmium från området än vad som tillförts via kända källor. Detta innebär att vattnet i Kärrafjärden tillförs metaller någonstans inifrån området. Med % teoretisk retention bidrog 29 denna okända källa med 6,9 ton zink, 11 kg bly och 2,9 kg kadmium (tabell 17). Om man istället räknar med grovt uppskattade fastläggningar (Lindeström 1996) av metaller i Kärrafjärden skulle källan 29 ha bidragit med ca 1,8 ton zink, 945 kg bly och 92 kg kadmium (tabell 18). För bly kan man konstatera att en stor andel tillfördes via 117 Åmmelångens utlopp. När det gäller zink och kadmium så var den okända källans bidrag betydligt större än vad de kända källorna (pkt 117 och pkt 122) tillsammans bidrog med. Det finns en gammal deponi med rostningssand som enligt preliminära studier tillför ca 7 ton zink/år till Kärrafjärden via en bäck vid hamnen. Även nära Salaåns utflöde i Kärrafjärden finns en gammal deponi som enligt preliminära studier tillför ca 2 ton zink/år till Kärrafjärden. Summan av dessa två källor samt det zink som kommer från Zinkgruvans Tabell 17. Område 5. Transporter in och ut ur Kärrafjärden 29 samt budgetberäkningar vid % retention Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium % retention (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Via 117 1,2 39,1,8,325,17 Via 122,3 18,7 1,4,64,16 Till Kärrafjärden 1,5 57,8 2,3,389,34 Från Kärrafjärden 1,23 51, 9,2,4,63 Okända källor -,27-6,8 6,9,11,29 33