Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde

Transkript

1 Medins Biologi Kemi Miljö Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde Årsrapport 26 Medins Biologi AB Mölnlycke Martin Liungman Iréne Sundberg Medins Biologi AB Telefon Telefax E-postadress Företagsvägen mats.medin@medins-biologi.se Mölnlycke

2

3 Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 Nederbörd och temperatur... 5 Kemiska undersökningar... 7 Näringsämnen... 7 Syreförhållanden... 7 Ljusförhållanden... 7 Försurning... 8 Metaller... 8 Transporter Biologiska undersökningar Plankton Bottenfauna Inledning Undersökningarnas omfattning och metodik Provtagningsstationer och frekvens Undersökningsmoment och metoder Utvärdering Resultat och diskussion... 2 Delområde 1, Vättern inom Örebro län... 2 Delområde 2, Aspaån Delområde 3, Askersundsområdet med Alsen Delområde 4, Åmmelången Delområde 5, Kärrafjärden - Salaån Delområde 7, Unden Referenser Bilaga 1. Resultat lokal för lokal (i nummerordning) Bilaga 2. Vattenkemiska undersökningar (Medins) Bilaga 3. Vattenkemiska undersökningar (data från SLU) Bilaga 4. Vattenföring och transportberäkningar Bilaga 5. Metaller i vattenmossa Bilaga 6. Bedömning av vattenkemi och metaller Bilaga 7. Bottenfauna i rinnande vatten Bilaga 8. Bottenfauna i sjöars litoralzon Bilaga 9. Bottenfauna i sjöars profundal- och sublitoralzon Bilaga 1. Planktiska alger Bilaga 11. Kalkeffektkontroll i Örebro län Bilaga 12. Provpunkter Bilaga 13. Rapporterade punktutsläpp

4

5 Sammanfattning Bakgrund I Norra Vätterns tillrinningsområde har Medins Biologi AB erhållit uppdraget att sköta provtagning, analys och utvärdering under 26. För de kemiska analyserna har ALcontrol AB anlitats. Vid utvärderingen har också resultat från länsstyrelsen i Örebro län, Vätternvårdsförbundet och Naturvårdsverket använts. Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde följer från och med år 2 ett kontrollprogram som antogs hösten 1999 (Medin 1999). Programmet är i stort upplagt som tidigare men med en större tonvikt på biologiska undersökningar. Målsättningen är att i regional skala beskriva recipientens kemiska och biologiska tillstånd, samt att beräkna transporten av näringsämnen och metaller från området till Norra Vättern. Denna rapport redovisar resultaten från de undersökningar som genomförts under år 26 och omfattar vattenkemi, metaller i vattenmossa, växtplankton och bottenfauna. Dessutom diskuteras resultaten med avseende på trender och andra förändringar över tiden. Det är framför allt miljöproblem knutna till förhöjda halter av näringsämnen och metaller som är aktuella i de undersökta avrinningsområdena. Nederbörd och temperatur Nederbörden i Askersundsområdet var under 26 något större än normalt och ledde till relativt normala flöden. Även årsmedeltemperaturen var högre än normalt såväl i Askersundsområdet som i landet i övrigt. 5

6 Fosfortillstånd 5 Provtagningsstationer 1 Vättern 113 Skyllbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 122 Salaån 123 Dalbyån 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsens avflöde, vid Edö Mot Laxå 144 Fagertärn 152 St Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 25 2 km Askersund Alsen Åmmeberg Hammar 127 Åmmelången Kärrafjärden Zinkgruvan Unden 144 Fagertärn 156 Olshammar 7Vättern 5 kmmot Olshammar Karlsbor St. Trehörningen Mot Motala 157 Viken Vättern Klass Tillstånd Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Extremt höga halter 158 Örlen Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Mot Skövde Figur I. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde och fosfortillståndet (treårsmedelvärden 24-26). 6

7 Kemiska undersökningar Näringsämnen Näringstillståndet i sjöar och vattendrag bedöms bland annat utifrån halten av totalfosfor i vattnet. Den klassning av totalfosfor som gjorts utifrån medelvärden under senaste treårsperioden redovisas i figur I. Resultaten visar i huvudsak på näringsfattiga till måttligt näringsrika förhållanden i alla provpunkter utom i Åmmelången och Alsenområdet, där måttligt näringsrika till näringsrika förhållanden råder (figur I). Alsen, som ligger på gränsen mellan måttligt höga och höga fosforhalter, tar emot vatten från Dohnaforsån och Alsundet. Gemensamt för dessa två vattendrag är att de avvattnar jordbruksmarker, och läckage från åkermarker är sannolikt den främsta orsaken till de relativt höga näringsämneshalter som uppmätts. Alsen tillförs dessutom näringsämnen från Askersunds tätort och avloppsreningsverk. I Åmmelången har minskade halten av totalfosfor kontinuerligt mellan 1975 och 1995, och var i mitten av 9-talet nere på låga nivåer, men har sedan ökat något igen. Syreförhållanden Låga syrgashalter i sjöars bottenvatten kan vara ett tecken på hög tillförsel av näringsämnen och kan medföra skador på det biologiska livet i sjön. I vissa sjöar är dock syrgashalterna låga på grund av naturgivna förutsättningar som till exempel en liten vattenvolym under språngskiktet eller en hög halt av humus i vattnet. Flertalet sjöar som undersökts hade syrefattiga eller syrefria förhållanden i bottenvattnet åtminstone vissa år. Undantagen är Vättern, Unden och Stora Trehörningen där ett syrerikt bottenvatten uppmätts vid samtliga tillfällen. Problemen i sjöarna skall dock inte överdrivas eftersom låga syrehalter endast mäts upp i de djupaste delarna av djuphålorna. Detta innebär oftast att endast en liten del av sjöarnas vattenvolym och botten är negativt påverkad och man kan på goda grunder anta att allvarligare problem, till exempel i form av fiskdöd, inte förekommer. I rinnande vatten syresätts vattnet vanligen effektivt från luften. Provtagningarna visade också på förhållandevis höga syrehalter i samtliga vattendrag. Undantaget är 122 Salaån som vissa år uppvisat ett svagt syretillstånd på sensommaren. Eftersom strömlevande djur vanligen kräver förhållandevis höga syrehalter kan känsliga arter skadas. Ljusförhållanden Färgtalen, som i huvudsak mäter vattnets halt av humusämnen, var höga eller mycket höga i de flesta provpunkterna i rinnande vatten. I Forsviksåns vattensystem var dock färgvärdena lägre och i Unden var vattnet obetydligt färgat. Särskilt humöst vatten förekom i Åmmelången och dess tillflöden. Vattendragens färgvärden varierar till stor del med nederbördsmängden så tillvida att vattnets färg ökar under nederbördsrika perioder. 7

8 Det är normalt med relativt höga färgvärden i stora delar av Norra Vätterns vattensystem, men på grund av de ovanligt höga flödena kring sekelskiftet har vattnets färg varit ytterligare förhöjd. Med undantag av Unden, som har ett mycket stort siktdjup, har de undersökta sjöarna i Norra Vätterns tillrinningsområde ett litet till måttligt siktdjup. Noterbart är att siktdjupet i flera sjöar under slutet av 199-talet visade en tendens att minska samtidigt som färgvärdena ökade. Sannolikt följer dessa trender nederbördsmängderna och fluktuerar därför något över längre tidsperioder. De senaste åren har färgtalen och siktdjupen börjat återgå till tidigare nivåer. Försurning Den tillståndsklassning som gjorts grundar sig på medianvärdet av den uppmätta buffertförmågan. Buffertkapaciteten var god eller mycket god i nästan hela Alsen - Kärrafjärdsområdet och risken för surstötar var liten. Undantaget är 133 Dohnaforsån där låga värden på både ph och alkalinitet uppmättes både 22, 24 och 26. I vissa delar av Forviksåns avrinningsområde uppmättes också tecken på försurning. Unden och dess utlopp hade en svag buffertkapacitet men värdena har varit stabila. I Fagertärn var ph-värdena så låga att bottenfaunan sannolikt skadats. Metaller Metallförekomsten har undersökts i vatten och vattenmossa. Resultaten av metaller i vatten visade att hela Norra Vätternområdet var metallbelastat, speciellt av zink (figur II). Även bly förekom i höga halter (figur III). Värst drabbat var Kärrafjärdsområdet med förhöjda halter av både zink och bly i samtliga provpunkter utom Dalbyån. I Salaån och i Ekershyttebäcken förekom även kadmium i måttligt höga halter. Dessutom uppmättes höga blyhalter i Åmmelångens avflöde, samt måttligt höga halter av bly och zink i Alsens utlopp och i Venaån. 8

9 Zinktillstånd 5 Provtagningsstationer 1 Vättern 113 Skyllbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 122 Salaån 123 Dalbyån 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsens avflöde, vid Edö Mot Laxå 144 Fagertärn 152 St Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 25 2 km Askersund Alsen Åmmeberg Hammar 113 Åmmelången 117 Kärrafjärden Zinkgruvan kmmot Karlsbor 49 Unden 7 Fagertärn 2 Olshammar Vättern Olshammar St. Trehörningen 49 5 Mot Motala Viken 1585 Vättern Klass Tillstånd Mycket låga halter Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Örlen Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Mot Skövde Figur II. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde och zinktillståndet (treårsmedelvärden 24-26). 9

10 Blytillstånd 5 Provtagningsstationer 1 Vättern 113 Skyllbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 122 Salaån 123 Dalbyån 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsens avflöde, vid Edö Mot Laxå 144 Fagertärn 152 St Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 25 2 km Askersund Alsen Åmmeberg Hammar 113 Åmmelången 117 Kärrafjärden Zinkgruvan kmmot Karlsbor 49 Unden 7 Fagertärn 2 Olshammar Vättern Olshammar St. Trehörningen 49 5 Mot Motala Viken 1585 Vättern Klass Tillstånd Mycket låga halter Låga halter Måttligt höga halter Höga halter Mycket höga halter Örlen Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Mot Skövde Figur III. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde och blytillståndet (treårsmedelvärden 24-26). 1

11 Tabell I. Transporter av näringsämnen och metaller från Alsen och Kärrafjärden Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium Medelflöde År (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (m 3 /s) ,64 96,6 15,,413,27 4, ,7 127,2 18,9,244,145 6, ,4 73,4 7,3,265,72 3, ,44 89,9 8,4,241,74 3, ,82 15,2 16,9,5,135 6, ,64 151,3 15,5,512,129 5,5 2 5,44 182,7 22,5,853,154 8,2 21 3,33 114,3 14,5,413,13 4,9 22 2,46 11,4 13,6,286,89 4,4 23 1,58 62,3 4,4,28,32 3, 24 2,81 127,7 12,2,353,74 5,1 25 2,9 72,7 8,,326,5 3,6 26 2,38 95,9 9,2,343,69 4,6 Medel 2,98 111,2 12,8,381,13 4,9 Transporter Transportberäkningarna för den norra delen av Vättern framgår av tabell I. Tillförseln från Alsen och Kärrafjärden under 26 uppgick till ca 2,4 ton fosfor, 96 ton kväve, 9,2 ton zink, 343 kg bly och 6,9 kg kadmium. Måttliga flöden under år 26 ledde till att transporterna blev förhållandevis normala. Liksom tidigare år transporterades det ut mer zink från Kärrafjärden än vad som tillfördes via Salaån och Åmmelångens avflöde. Detta innebär att Kärrafjärden tillfördes zink någonstans inifrån området. Även för kadmium och bly visade provtagningarna att det fanns en intern källa som belastade vattnet i Kärrafjärden. En stor andel bly kom liksom tidigare år från Åmmelången. Biologiska undersökningar De biologiska provtagningarna utökades från och med år 2 i framför allt Kärrafjärdsområdet. Elfiske i rinnande vatten, nätprovfiske i Kärrafjärden och fler bottenfaunaprovpunkter tillkom då, men en del av dessa undersökningar utförs endast vissa år. 11

12 Växtplankton De planktiska algerna indikerade ett näringsrikt tillstånd i Alsen, medan de indikerade ett måttligt näringsrikt tillstånd i Kärrafjärden. Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedömdes påverkan av näringsämnen som tydlig i både Alsen och i Kärrafjärden. I Kärrafjärden dominerades biomassan av kiselalger medan biomassan i Alsen var mer jämnt fördelad över flera olika grupper. Risken för långvariga blomningar av blågrönalger bedömdes som liten i Kärrafjärden och tydlig i Alsen. Bottenfauna Djupbottenfaunan undersöktes i Alsen och Kärrafjärden. Både sublitoralen och profundalen provtogs. I Kärrafjärden indikerade bottenfaunans sammansättning måttligt näringsrika förhållanden samt ett syrefattigt bottenvatten. I Alsen bedömdes förhållandena som måttligt näringsrika till näringsrika med ett måttligt syrerikt till syrerikt bottenvatten. En missbildad fjädermygglarv påträffades i Alsen vid årets undersökning. Larver med mundelsskador har även förekommit tidigare år i både Kärrafjärden och Alsen. Skadorna tolkas som att förhöjda metallhalter i vattnen och/eller sedimenten har påverkat bottenfaunan negativt. I Ekershyttebäcken bedömdes bottenfaunan liksom tidigare år vara skadad. Skadorna kan ha orsakats av metallföroreningar. Samtidigt indikerar ökande artantal och föroreningsindex att förhållandena successivt har förbättrats för bottenfaunan. Även i Salaån, där bottenfaunan tidigare har bedömts som störd, tycks tillståndet ha förbättrats. Bland de strandnära proverna som togs i Kärrafjärden bedömdes bottenfaunan vid lokal 2 (golfbanan) som starkt eller mycket starkt påverkad av föroreningar. Det kan inte uteslutas att störningen orsakades av höga metallhalter. Vid lokal 1 (Salaåns utflöde) och 3 (Kärrafjärdens utlopp) bedömdes bottenfaunan vara betydligt påverkad av annat än näringsämnen eller försurning. Det är möjligt att kraftigt fluktuerande vattenstånd under månaderna före provtagningen har påverkat bottenfaunan negativt. Det går emellertid inte att utesluta en påverkan pga utsläpp av föroreningar. Medins Biologi AB Mölnlycke Martin Liungman (Projektansvarig) 12

13 Inledning Norra Vätterns tillrinningsområde består främst av skogsmark, men även av relativt stora jordbruksområden. Flera stora sjöar ingår dessutom i området. Bland de verksamheter som påverkar vattenkvaliteten märks förutom jordbruket även gruvindustri, massaindustri och tätorternas reningsverk. Följaktligen är de miljöproblem som finns i sjöar och vattendrag framför allt knutna till metaller och näringsämnen. Den som utövar en verksamhet som kan befaras vara miljöfarlig har enligt miljöbalken också en skyldighet att undersöka såväl utsläpp från verksamheten som utsläppens inverkan på miljön. När flera kommuner, industrier och andra verksamheter utnyttjar samma vattenområde som recipient är det motiverat att samordna recipientkontrollen. Följande företag och organisationer är för närvarande medlemmar i den samordnade recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde: Askersunds kommun AB Galfa Zinkgruvan Mining AB Skyllbergs Bruk AB Askersunds Golfklubb Laxå kommun Landstinget Örebro Recipientkontrollen i Norra Vätterns tillrinningsområde följer från och med år 2 ett nytt kontrollprogram (Medin 1999). Programmet är i stort upplagt som tidigare men med en större tonvikt på biologiska undersökningar. Målsättningen är att i regional skala beskriva recipientens kemiska och biologiska tillstånd, samt att beräkna transporten av näringsämnen och metaller från området till Norra Vättern. Vilka analyser och provpunkter som idag ingår i recipientkontrollen framgår av tabell 1. Medins Biologi AB (f.d. Medins Sjö- och Åbiologi AB) har erhållit uppdraget att sköta provtagning, analys och utvärdering sedan år 2. För de kemiska analyserna anlitas ALcontrol AB. Vid utvärderingen har också resultat från länsstyrelsen i Örebro län, Vätternvårdsförbundet och Naturvårdsverket använts. Denna rapport redovisar resultaten från 26 års undersökningar. Dessutom diskuteras resultaten med avseende på trender och andra förändringar. Efter ett inledande metodavsnitt sammanfattas resultaten delområdesvis i en övergripande resultatdel. Här redovisas också transporter av näringsämnen och metaller. I bilaga 1 presenteras resultaten för varje provpunkt var för sig. Där sammanfattas och utvärderas resultaten från alla undersökningstyper vid varje provpunkt. Samtliga primärdata från 26 års undersökningar presenteras i bilagor i slutet av rapporten. 13

14 Undersökningarnas omfattning och metodik Provtagningsstationer och frekvens Under 26 har det skett provtagning i ett stort antal punkter i rinnande vatten och i sjöar (figur 1, 2 och tabell 1). Provtagningsstationerna med respektive undersökningsmoment i Norra Vätterns tillrinningsområde under 26 framgår av tabell 1. I bilaga 12 redovisas samtliga i programmet ingående provtagningsstationer med respektive undersökningsmoment för perioden I rinnande vatten har den vattenkemiska provtagningen skett i mars, maj, augusti och november under 26. I de punkter där transportberäkningar av metaller och närsalter görs har provtagning skett varje månad. Provtagning av metaller i vattenmossa utfördes under september och bottenfaunaprover togs i april-maj. I sjöarna har vattenkemisk provtagning skett i februari och augusti. Prover för klorofyllhaltsbestämning togs tillsammans med växtplanktonprover i augusti. Bottenfaunaprovtagningen genomfördes i maj. 14

15 TECKENFÖRKLARING Mot Hallsberg OMRÅDESGRÄNS 3 OMRÅDESNUMMER LÄNSGRÄNS 5 Mot Laxå 25 3 Askersund 4 Unden 2 5 Zinkgruvan 156 St. Trehörningen Olshammar Viken Vättern 5 Mot Linköping Örlen 158 Bottensjön Mot Skövde Karlsborg 1 Mot Mjölby Motala Provtagningsstationer 1 Vättern 152 Stora Trehörningen 156 Unden 1569 Undens utlopp 157 Viken 158 Örlen 1585 Forsviksån 159 Bottensjön 5km Figur 1. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde med indelning i delområden. För delavrinningsområde 7 fi nns även provtagningsstationerna utsatta. 15

16 Provtagningsstationer 1 Vättern* 113 Skylbergsån 1145 Orkaren 1149 Venaån 115 Åmmelången 117 Åmmelångens avflöde 121 Ekershyttebäcken 122 Salaån 123 Dalbyån 1235 Dalbysjön 125 Viksjön 1251 Viksjöns utlopp 1255 Ekershyttebäcken 127 Kärrafjärden 1271 Kärrafjärdens utlopp 129 Stora Hammarsundet 132 Alsundet 133 Dohnaforsån 134 Alsen 1349 Alsen utlopp 152 St Trehörningen* 156 Unden* 1569 Undens utlopp* 157 Viken* 158 Örlen* 1585 Forsviksån* 159 Bottensjön* Mot Laxå Askersund Alsen 2km 132 Åmmeberg Mot Hallsberg 5 Åmmelången Kärrafjärden Hammar Zinkgruvan Mot Karlsborg Olshammar Vättern Mot Motala Figur 2. Schematisk karta över Norra Vätterns tillrinningsområde med provpunkternas läge. * markerar att provpunkten ligger utanför denna karta. Provpunkten visas istället i fi gur 1. 16

17 Undersökningsmoment och metoder Den vattenkemiska provtagningen i rinnande vatten (B1) har omfattat vattentemperatur, konduktivitet, ph, alkalinitet, TOC, turbiditet (FNU), färgtal, totalkväve, totalfosfor och syrgas. Vid stationerna kring Alsen analyserades också ammonium, nitrat/nitrit-kväve och fosfatfosfor (T2). Metaller i vatten (B3) har analyserats vid flera lokaler. De analyserande metallerna var aluminium, arsenik, bly, kadmium, kobolt, koppar, krom, kvicksilver, nickel och zink. Provtagningen har skett i enlighet med BIN SR 11 (NV Rapport 318, 1986) och analyser i enlighet med gällande SIS-normer (se bilaga 6). Analyserna har utförts av ALcontrol AB. I sjöarna har den vattenkemiska provtagningen (B2) omfattat vattentemperatur (profil), siktdjup, konduktivitet, ph, alkalinitet, turbiditet (FNU), färgtal, TOC, syrgas (profil), syrgasmättnad (profil), totalkväve och totalfosfor. I Alsen och Bottensjön analyserades också ammonium, nitrat/nitrit-kväve och fosfatfosfor (T2). Även här har provtagningen skett i enlighet med BIN SR 11 (NV Rapport 318, 1986) och analyser i enlighet med gällande SIS-normer (se bilaga 6). Analyserna har utförts av ALcontrol AB. Provtagning av vattenmossa för metallhaltsbestämning genomfördes i enlighet med BIN VR21 (SNV Rapport 318, 1986). Analyserna av kvicksilver (Hg), arsenik (As), koppar (Cu), krom (Cr), kadmium (Cd), nickel (Ni), bly (Pb), kobolt (Co) och zink (Zn) gjordes i enlighet med gällande SIS-normer (se bilaga 6). Analyserna har utförts av ALcontrol AB. Bottenfaunaundersökningar har genomförts i rinnande vatten och sjöars litoralzon enligt SS - EN och enligt Naturvårdsverkets handbok för miljöövervakning. Vid provtagningen har 5 separata prov tagits på varje lokal. Som ett komplement samlades även ett kvalitativt sökprov in. Artbestämningen drevs minst till den nivå som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (rapport 4913 och 4921). Undersökningar av profundal- och sublitoralfauna i sjöar genomfördes i enlighet med SS Vid provtagningen följdes även de rekommendationer som Naturvårdsverket ger i Handboken för Miljöövervakning. 1 prover togs i sjöns djuphåla och 5 prover togs i sublitoralen (5-7 m djup). Ekmanhuggen togs slumpvis inom en kvadrat med 1 meters sida i respektive provområde. Artbestämningen drevs minst till den nivå som anges i Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet (rapport 4913 och 4921). Fåborstmaskar bestämdes till art när det var möjligt. På laboratoriet noterades eventuella missbildningar på bottenfaunan. I profundalen och i sublitoralen undersöktes särskilt mundelsskador hos fjädermyggor ur den taxonomiska gruppen Chironomini. 17

18 Tabell 1. Provtagningsstationer och undersökningsmoment 26. B1 = vattenkemi i rinnande vatten, B2 = vattenkemi i sjö, B3 = utökad vattenkemi (metaller), T1 = tillägg försurningsparametar, T2 = tillägg näringsparametrar, Mv = metaller i vattenmossa, Vp = växtplankton, Bf = bottenfauna i rinnande vatten, Pf = bottenfauna i profundalen, Sl = sublitoralfauna, Li = bottenfauna i litoralen, M = synliga missbildningar på bottenfaunan. Nr Lokal Område Provtyp Ansvarig org. 1 Vättern, Jungfrun NV 1 Fys-kem, Vp Vätternvårdsförbundet 144 Fagertärn 2 Fys-kem Naturvårdsverket 132 Alsundet 3 B1, T2 Recipientföreningen 133 Dohnaforsån 3 B1, T2 Recipientföreningen 134 Alsen 3 B2, T2, Vp, Pf, Sl Recipientföreningen 1349 Alsen, Edö 3 B1, B3, T2 Recipientföreningen 113 Skyllbergsån 4 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 1145 Orkaren 4 B1, B3 Recipientföreningen 1149 Venaån 4 B1, B3, Mv Recipientföreningen 115 Åmmelången 4 B2 Recipientföreningen 117 Åmmelångens avfl 4 B1, B3 Recipientföreningen 121 Ekershyttebäcken 5 Mv Recipientföreningen 122 Salaån 5 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 123 Dalbyån 5 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 125 Viksjön 5 Fys-kem Zinkgruvan 1255 Ekershyttebäcken 5 B1, B3, Mv, Bf, M Recipientföreningen 127 Kärrafjärden 5 B2, Vp, Pf, Sl, Li, M Recipientföreningen 1271 Utfl Kärrafjärden 5 B1, B3 Recipientföreningen 129 Stora Hammarsundet 5 Fys-kem Vätternvårdsförbundet 152 Stora Trehörningen 7 B2 Länsstyrelsen i Örebro 156 Unden 7 B2 Länsstyrelsen i Örebro 1569 Undens utlopp 7 B1 Töreboda, Karlsborg 157 Viken 7 B2 Töreboda kommun 158 Örlen 7 B2 Tibro kommun 1585 Forsviksån 7 Fys-kem Vätternvårdsförbundet 159 Bottensjön 7 B2, T2 Karlsborgs kommun Växtplanktonundersökningen genomfördes enligt BIN PR 6 (Naturvårdsverket rapport 318, 1986). Artsammansättningen har bestämts (PR 61) liksom total biomassa samt biomassa av olika arter (PR 66). Artsammansättning, individantal och biomassa bestämdes från ett samlingsprov från fem lokaler centralt i sjön. På varje lokal togs prov i tvåmetersskikt ner till språngskiktet. Analysen av klorofyll a genomfördes på ett samlingsprov som tagits upp med rörhämtare på fem lokaler centralt i sjön. På varje lokal togs prov i 6-metersskikt med hjälp av ett två meter långt rör. Analysen har utförts av ALcontrol AB enligt gällande SIS-norm (se bilaga 6). 18

19 Utvärdering Rapportering och utvärdering har i huvudsak följt råd och riktlinjer från naturvårdsverket (Naturvårdsverket, rapporterna 4913, 492, 3627, 3628, 86:3, 4147). Vid klassning av tillstånd och bedömning av avvikelse för vattenkemiska parametrar och metaller har medel-, median- och minvärden från de tre senaste åren använts. Alla kemiska grunddata finns redovisade i bilagorna. En mer detaljerad beskrivning av vilka gränsvärden som använts för tillståndsklassningarna finns i bilaga 6. Transporter av näringsämnen och metaller har beräknats i några provpunkter genom att multiplicera halten vid provtillfället med månadens medelvattenföring. Den totala årstransporten har sedan beräknats genom att summera månadstransporterna. Data finns redovisade i bilaga 4. Budgetberäkningar har gjorts för transporterna in och ut ur Alsen och Kärrafjärden. Kunskaper om och storleken av tillförseln från ett antal viktiga källor för de ingående parametrarna saknas varför beräkningarna inte har kunnat göras helt fullständiga. Den uttransporterade mängden minus den kända tillförseln blir en rest som innefattar tillförsel från okända källor och den retention (betyder ungefär fastläggning) som sker i sjön. Alla vattenföringsdata kommer från SMHI och är beräknade enligt PULS-modellen. Analysförfarande för bottenfaunan i sjöar och rinnande vatten redovisas tillsammans med lokalbeskrivningar och artlistor i bilaga 7, 8 och 9. Naturvårdsverkets bedömningsgrunder för miljökvalitet samt Medins bedömningsgrunder för bottenfaunaundersökningar (Medin m.fl. 2) har använts vid utvärderingen av analysresultaten. Analysförfarande och bedömningsgrunder för växtplankton redovisas tillsammans med artlistor i bilaga 1. 19

20 Resultat och diskussion Delområde 1, Vättern inom Örebro län Allmänt Delområde 1 utgörs av Vättern inom Örebro län. Hela delområdet ligger i Askersunds kommun. Data från provpunkt 1 Jungfrun NV används vid utvärderingen. Till den norra delen av Vättern mynnar de vattendrag som ingår i övriga delområden. De största tillflödena är Forsviksån, Aspaån samt Alsens och Kärrafjärdens utlopp genom Stora och Lilla Hammarsundet. Vattenkvaliteten i den norra delen av Vättern påverkas också av nederbörd samt av vatten som strömmar från sydligare delar av Vättern. Tabell 2. Undersökt provpunkt och moment avseende delområde 1 under 26 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 1 Vättern, Jungfrun NV Kemi, Växtpl. Vätternvårdsförbundet Unden St. Trehörningen Olshammar Zinkgruvan 5 Mot Linköping Vättern Bottensjön Karlsborg 1 Vättern Motala Figur 3. Delområde 1, Vättern inom Örebro län. 2

21 1 Vättern, Jungfrun NV Provplats Provpunkten är belägen nordväst om Jungfrun, mitt i Vättern i höjd med Karlsborg. De undersökningar som genomförs omfattar vattenkemi samt växt- och djurplankton. Samtliga provtagningar och analyser genomförs i Vätternvårdsförbundets regi. Vattenkemi De vattenkemiska analyserna visade att vattenkvaliteten var mycket god vid provpunkten (se bilaga 1 och 3). Fosforhalterna har visat en tendens att minska medan halterna av nitratkväve ökar. Belastning I tabell 3 redovisas hur mycket näringsämnen och metaller som årligen tillförts Vättern genom Lilla och Stora Hammarsundet. Transporterna varierar i huvudsak med vattenföringen, och måttliga flöden under år 26 ledde till att transporterna blev förhållandevis normala. Tabell 3. Beräknad transport av näringsämnen och metaller samt vattenföring till norra Vättern från Lilla och Stora Hammarsundet under perioden Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium Medelflöde År (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (m 3 /s) ,64 96,6 15,,413,27 4, ,7 127,2 18,9,244,145 6, ,4 73,4 7,3,265,72 3, ,44 89,9 8,4,241,74 3, ,82 15,2 16,9,5,135 6, ,64 151,3 15,5,512,129 5,5 2 5,44 182,7 22,5,853,154 8,2 21 3,33 114,3 14,5,413,13 4,9 22 2,46 11,4 13,6,286,89 4,4 23 1,58 62,3 4,4,28,32 3, 24 2,81 127,7 12,2,353,74 5,1 25 2,9 72,7 8,,326,5 3,6 26 2,38 95,9 9,2,343,69 4,6 Medel 2,98 111,2 12,8,381,13 4,9 21

22 Delområde 2, Aspaån Allmänt Delområde 2 Aspaån omfattar området närmast väster om Vättern inom Örebro län och ligger inom Askersunds kommun. I västra delen av Aspaåns avrinningsområde dominerar skogsmarker, medan den östra delen domineras av jordbruksbygd. Aspaån avvattnar ett flertal sjöar däribland Fagertärn, Sandsjön, S Asplången, N Asplången och Rösjön. I området finns endast en provpunkt, vilken är belägen i sjön Fagertärn (tabell 4 och figur 4). Den tidigare provpunkten i Aspaåns mynning lades ned från och med I Fagertärn, som är en kalkreferenssjö, ansvarar Naturvårdsverket för provtagning och analys. Tabell 4. Undersökta provpunkter och moment i delområde 2 under 26 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 144 Fagertärn Kemi Naturvårdsverket Unden 2 5 Zinkgruvan Olshammar 49 Sörviken 1 6 Vättern Figur 4. Delområde 2, Aspaåns avrinningsområde med Fagertärn. 144 Fagertärn Provplats Fagertärn är en kalkreferenssjö där provtagning och analys sköts av Naturvårdsverket. Proverna, som är tagna mitt i sjön på en halv meters djup, tas fyra gånger per år. Vattenkemi Sjön bedömdes som relativt näringsfattig. Vattnet hade en mycket svag buffertkapacitet och var surt. ph-värdet har upprepade gånger de senaste åren varit så lågt att djurlivet troligen skadats i sjön. Under slutet av 199-talet ökade vattnets färgtal samtidigt som siktdjupet minskade i sjön. Därefter tycks värdena ha stabiliserat sig. 22

23 Delområde 3, Askersundsområdet med Alsen Allmänt Denna del omfattar Alsen och dess tillrinningsområde, dvs främst områden väster och nordväst om Askersund. Huvuddelen av arealen utgörs av skogsmark, men i vissa delar närmast Askersund och norrut finns sammanhängande jordbruksmarker. Dominerande sjöar i området är Alsen, Anten, Viken och Kvarnsjön. Askersunds kommuns avloppsreningsverk använder Alsen som recipient. I området finns fyra vattenkemiska recipientkontrollpunkter som provtagits under 26 (tabell 5 och figur 5). Vidare har undersökningar av växtplankton och bottenfauna gjorts i Alsen. Det är framför allt miljöproblem knutna till näringsämnen som är det mest intressanta i området. I punkt 1349 har även metallundersökningar gjorts. Tabell 5. Undersökta provpunkter och moment i delområde 3 under 26 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 132 Bron över Alsundet Kemi, vattenföring Recipientföreningen 133 Dohnaforsåns mynning Kemi, vattenföring Recipientföreningen 134 Alsen Kemi, växtpl., bottenf. Recipientföreningen 1349 Alsens avfl öde vid Edö Kemi, vattenföring Recipientföreningen 3 Askersund ARV Figur 5. Delområde 3. Askersundsområdet med Alsen. Stjärnor anger rapporterade punktutsläpp. 23

24 Näringsämnen/eutrofiering Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 6. I hela området var fosforhalterna höga eller måttligt höga. Även kvävehalterna var höga i alla punkter. I Alsens bottenvatten uppmäts regelbundet syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd. Undersökningarna av bottenfauna och växtplankton i Alsen visar på måttligt näringsrika förhållanden, på gränsen till näringsrika. Jämfört med 197-talet har näringsstatusen i Alsen förbättrats markant, men tycks sedan 2 ha stabiliserat sig. Tabell 6. Område 3. Medelvärden av totalfosfor och totalkväve samt tillstånd Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 132 Alsundet,31 Hög halt,88 Hög halt 133 Dohnaforsån,34 Hög halt,8 Hög halt 134 Alsen,22 Måttligt hög halt,76 Hög halt 1349 Alsen vid Edö,24 Måttligt hög halt,76 Hög halt Metaller Provtagningar av zink, bly och kadmium i vatten har gjorts vid provpunkt 1349 sedan hösten Medelhalterna under den senaste treårsperioden var måttligt höga med avseende på zink och bly medan övriga metaller (kadmium, koppar, krom, nickel och arsenik) förekom i låga halter. Halterna av framför allt zink och bly var betydligt lägre än i Kärrafjärdens utlopp (se bilaga 1). Biologiska undersökningar Växtplankton har undersökts i Alsen sedan slutet av 198-talet. I augusti 26 bedömdes den totala växtplanktonbiomassan vara liten och fördelad över flera olika grupper. Vanligast var den potentiellt giftproducerande blågrönalgen Woronichinia naegeliana, guldalgsläktet Synura samt kolonibildande klotformiga grönalger. Biomassan av blågrönalger bedömdes som mycket liten. Den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen förekommer i Alsen, men påträffades inte i årets prov. Algen kan annars i höga tätheter orsaka klåda hos badande. Trofiindex bedömdes vara högt och antalet näringstoleranta taxa var betydligt större än antalet näringskänsliga. Sammantaget visade växtplanktonundersökningen på ett näringsrikt tillstånd. Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedömdes påverkan som tydlig. Vidare bedömdes risken för långvariga blomningar av blågrönalger vara tydlig. Alsen ligger på gränsen mellan måttligt näringsrik och näringsrik och bedömningarna har varierat över åren. Under de senaste tre åren har dock bedömningen av näringstillståndet varit oförändrad. 24

25 Bottenfaunan undersöktes i sublitoralen (7 m djup) och i profundalen (15 m djup). Artantalet var måttligt högt i profundalen och mycket lågt i sublitoralen. Bottenfaunans sammansättning indikerade mycket näringsrika förhållanden i sublitoralen samt måttligt näringsrika förhållanden i profundalen. Bottenvattnet bedömdes vara måttligt syrerikt i profundalen respektive syrerikt i sublitoralen. En fjädermygglarv med missbildningar noterades i proverna. Totalt påträffades och undersöktes 14 individer. Även 2 och 24 förekom skadade individer vilket indikerade en svag föroreningspåverkan, sannolikt orsakad av metaller. Djupbottenfaunan har varit relativt stabil under senare år. Transport och budgetberäkning Transportberäkningar för totalfosfor, totalkväve, nitratkväve och metaller har gjorts i tre provpunkter (metaller endast provpunkt 1349, Alsens avflöde vid Edö). Årstransportberäkningarna framgår av tabell 7. Uppgifter om tillförsel av fosfor från övriga källor har tagits från Medin & Ericsson (1997) (värden från perioden ), där Askersunds reningsverk bidrar med 26 kg, närområdet till Alsen med 9 kg och luftdeposition med 8 kg. När det gäller fosfor beräknades 26 års tillförsel till Alsen vara,84 ton från Alsundet, 1,37 ton från Dohnaforsån och ca 1,2 ton från övriga källor. Tillförseln till Alsen blev därmed 3,44 ton fosfor medan 1,68 ton rann ut via Alsens avflöde vid Edö. Detta skulle innebära en retention (fastläggning) i sjön på ca 1,8 ton fosfor (51 %), vilket är ett rimligt värde. För kväve kan man göra samma beräkning som ovan. Askersunds reningsverk bidrog med ca 15 ton, närområdet till Alsen med ca 15,5 ton och luftdeposition med ca 4,4 ton. Vidare bidrog Alsundet med 26,4 ton och medan Dohnaforsån tillförde 3,4 ton (tabell 7). Årstillförseln till Alsen blev alltså 91,6 ton kväve medan 54,3 ton rann ut via Alsens avflöde vid Edö. Detta skulle innebära en retention i sjön på 37 ton kväve (41 %), vilket också är ett rimligt värde. Sannolikt strömmar ibland näringsfattigt vatten från Vättern in i Alsen, vilket ökar osäkerheten i beräkningen av retentionsgraden. För nitratkväve visade de beräknade värdena på ca 2 % retention. Tabell 7. Årstransport samt budgetberäkningar i Alsenområdet 26 P N NO 2/3 Zn Pb Cd (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Via 132 Alsundet,84 26,35 12,6 Via 133 Dohnaforsån 1,37 3,37 13,4 Övriga källor 1,24 34,9 6,2 Till Alsen 3,44 91,6 32,3 Från Alsen 1,68 54,27 25,5 1,75,74,2 Retention 1,8 37,3 6,8 Retention i %

26 Delområde 4, Åmmelången Allmänt Delområde 4 domineras av skogsmark med inslag av jordbruksmark, framförallt i områdena kring Åmmelången och Skyllberg. I området finns också flera relativt stora sjöar som till exempel Åmmelången, Östersjön, Multen, Fågelsjön och Skiren. I området finns fem recipientkontrollpunkter som provtagits under 26 (tabell 8 och figur 6). Det är framför allt miljöproblem knutna till metaller som är intressanta i området. Undersökning av metaller i vattenmossa har gjorts i två provpunkter och biologisk provtagning i form av bottenfauna har utförts i Skyllbergsån samt i Åmmelången. Tabell 8. Undersökta provpunkter och moment i delområde 4 under 26 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 113 Skyllbergsån vid Falla Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 1145 Orkarens utlopp Kemi Recipientföreningen 1149 Venaåns mynning Kemi, vattenmossa Recipientföreningen 115 Åmmelången Kemi Recipientföreningen 117 Åmmelångens utlopp Kemi, vattenföring Recipientföreningen Skyllbergs bruk 5 km Askersund Figur 6. Delområde 4, Åmmelången. Stjärnor anger rapporterade punktutsläpp. 5 26

27 Näringsämnen/eutrofiering Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 9. I Skyllbergsån och i Åmmelången uppmättes höga fosforhalter, medan övriga provpunkter uppvisade låga eller måttligt höga halter. I Skyllbergsån uppmättes även höga kvävehalter, liksom i Åmmelångens utlopp. Övriga provpunkter uppvisade måttligt höga kvävehalter. I Åmmelångens djuphåla är det syrefritt nästan varje sommar. Tabell 9. Område 4. Medelvärden av totalfosfor och totalkväve samt tillstånd Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 113 Skyllbergsån,26 Hög halt,85 Hög halt 1145 Orkaren,13 Måttligt hög halt,62 Måttligt hög halt 1149 Venaån,1 Låg halt,56 Måttligt hög halt 115 Åmmelången,27 Hög halt,51 Måttligt hög halt 117 Åmmelångens utl,18 Måttligt hög halt,71 Hög halt Metaller Resultat och tillståndsklassning av metaller i vatten sammanfattas i tabell 1. Halterna av zink och bly var måttligt höga i Venaån. Blyhalten i Åmmelångens utlopp var liksom tidigare år såpass hög att djurlivet i ån kan ha skadats. Övriga metallhalter var låga eller mycket låga. Tabell 1. Område 4. Medelvärden av zink-, bly- och kadmiumhalter i vatten samt tillstånd Punkt nr Zink Tillstånd Bly Tillstånd Kadmium Tillstånd (µg/l) (µg/l) (µg/l) 113 Skyllbergsån 7 Låg halt,4 Låg halt,25 Låg halt 1145 Orkaren 12 Låg halt,2 Låg halt,28 Låg halt 1149 Venaån 54 Måttligt hög halt 1,1 Måttligt hög halt,8 Låg halt 117 Åmmelångens utl 2 Låg halt 5,2 Hög halt,2 Låg halt Metaller i vattenmossa undersöktes under året i provpunkt 113 och I Skyllbergsån (pkt 113) visade treårsmedelvärdena på låga eller måttligt höga halter av samtliga undersökta metaller. I Venaån (pkt 1149) uppmättes höga halter av kobolt, koppar, arsenik och bly, medan övriga metaller förekom i låga till måttligt höga halter (tabell 11). 27

28 Tabell 11. Område 4. Medelvärden av metaller i vattenmossa Ramar markerar höga halter enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder Punkt nr As Pb Cd Co Cu Cr Hg Ni Zn (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) 113 4,5 11, ,2,75 7, ,8 4 1, ,5,12 4,7 257 Biologiska undersökningar Bottenfaunan undersöktes i 113 Skyllbergsån. Bottenfaunan bedömdes som opåverkad av föroreningar. Emellertid har bottensubstratet på lokalen förändrats sedan tidigare undersökningar, sannolikt pga höga flöden. Detta har gjort att bottenfaunan utarmats och att viktiga indikatorarter försvunnit. Bottenfaunan bedömdes därför som starkt eller mycket starkt påverkad av höga vattenflöden. Under 1998, 1999, 21 och 22 var vattenståndet vid provtillfällena högt, vilket i kombination med ett förhållandevis stort provdjup kan förklara de årens relativt låga artantal. Inga missbildningar observerades hos bottenfaunan. Transportberäkning Transportberäkningar har i området endast gjorts för Åmmelångens utlopp. Årstransporterna sedan 1994 framgår av tabell 12. Liksom tidigare år var transporterna av fosfor, kväve och zink något lägre jämfört med transporterna ut från Alsen. Transporterna av bly och kadmium var däremot högre i Åmmelångens utlopp. Transporterna låg på förhållandevis normala nivåer i och med årets måttliga flöden. Tabell 12. Beräknad årstransport av näringsämnen och metaller vid Åmmelångens utlopp (117) under perioden Fosfor Kväve Zink Bly Kadmium Flöde År (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Q (m3/s) ,2 31, 1,,5,6 1, ,7 68, 1,4,27,26 2,7 1996,8 29,,5,145,17 1,5 1997,7 25,,8,117,34 1, ,3 54, 1,3,377,48 2, ,3 51,,9,288,24 1,9 2 2,12 81,2 2,3,56,36 3,5 21 1,18 46,3 1,,256,2 2, 22,98 43,1 1,1,29,2 1,8 23,6 29,5,9,176,11 1,4 24 1,7 45,9 1,,232,2 2,1 25,8 33,8,8,216,12 1,5 26 1,26 44,3 1,,34,25 2, Medel 1,15 44,8 1,1,246,23 2,1 28

29 Delområde 5, Kärrafjärden - Salaån Allmänt Delområde 5, som omfattar områdena kring Zinkgruvan och Kärrafjärden, domineras av skogsmark med inslag av jordbruksmark. Större sjöar i området är Viksjön, Vikasjön och Dalbysjön. Tidigare har det bedrivits gruvverksamhet i flera delar av avrinningsområdet, men idag endast vid Zinkgruvan. I området finns 1 recipientpunkter av vilka 7 provtagits under år 26 (tabell 13 och figur 7). Det är främst miljöproblem knutna till metaller som är intressanta i området. Tabell 13. Undersökta provpunkter och moment i delområde 5 under 26 Nr Lokal Undersökning Ansvarig organisation 122 Salaån Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 123 Dalbyån Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 125 Viksjön Kemi Zinkgruvan 1255 Ekershyttebäcken Kemi, vattenmossa, bottenf. Recipientföreningen 127 Kärrafjärden Kemi, växtpl., bottenf. Recipientföreningen 1271 Kärrafjärdens utlopp Kemi Recipientföreningen 129 Stora Hammarsundet Kemi Vätternvårdsförbundet km Zinkgruvan Figur 7. Delområde 5. Kärrafjärden - Salaån. Stjärnor anger rapporterade punktutsläpp. 29

30 Näringsämnen/eutrofiering Resultat och tillståndsklassning av näringsämnen sammanfattas i tabell 14. Hela området uppvisade låga eller måttligt höga halter av fosfor. De högsta kvävehalterna uppmättes som vanligt i 1255 Ekershyttebäcken, men även övriga provpunkter uppvisade förhöjda kvävehalter. I Kärrafjärdens bottenvatten uppmäts regelbundet ett syrefritt eller nästan syrefritt tillstånd. Bottenfaunan är också negativt påverkad av de återkommande låga syrgashalterna i bottenvattnet (se bilaga 1). Tabell 14. Område 5. Medelvärden av totalfosfor och totalkväve samt tillstånd Punkt nr Totalfosfor Tillstånd Totalkväve Tillstånd (mg/l) (mg/l) 122 Salaån,24 Måttligt hög halt 1,26 Mycket hög halt 123 Dalbyån,18 Måttligt hög halt,63 Hög halt 1255 Ekershyttebäcken,1 Låg halt 2,3 Mycket hög halt 127 Kärrafjärden,15 Måttligt hög halt,63 Hög halt 1271 Kärrafjärdens utl,14 Måttligt hög halt,61 Måttligt hög halt 129 St Hammarsundet,14 Måttligt hög halt,63 Hög halt Metaller De olika metallundersökningarna visade att halterna i stora delar av området är så höga att det finns risk för negativa effekter på djurlivet. Resultat och tillståndsklassning av metaller i vatten sammanfattas i tabell 15 och metaller i vattenmossa i tabell 16. När det gäller metaller i vatten var zinkhalten hög eller måttligt hög i hela systemet. Högst zinkhalter noterades liksom tidigare år i 1255 Ekershyttebäcken och i 122 Salaån. Alla provpunkter uppvisade förhöjda blyhalter utom 123 Dalbyån där halten var låg. I 122 Salaån och 1255 Ekershyttebäcken har blyhalten dessutom ökat sedan början på 199-talet. Vad gäller kadmium uppmättes i 1255 Ekershyttebäcken och i 122 Salaån måttligt höga halter. Av övriga metaller som analyserades (koppar, krom, nickel och arsenik) noterades endast låga eller mycket låga halter. Tabell 15. Område 5. Medelvärden av zink-, bly- och kadmiumhalter i vatten samt tillstånd Punkt nr Zink Tillstånd Bly Tillstånd Kadmium Tillstånd (µg/l) (µg/l) (µg/l) 122 Salaån 159 Hög halt 6,6 Hög halt,24 Måttligt hög halt 123 Dalbyån 41 Måttligt hög halt,6 Låg halt,36 Låg halt 1255 Ekershyttebäcken 162 Hög halt 16,7 Mycket hög halt,258 Måttligt hög halt 1271 Kärrafjärdens utl 125 Hög halt 6,9 Hög halt,83 Låg halt 129 St Hammarsundet 68 Hög halt 2,7 Måttligt hög halt,47 Låg halt 3

31 Tabell 16. Område 5. Medelvärden av metaller i vattenmossa Halter i mg/kg TS. Ramar markerar höga halter enligt naturvårdsverkets bedömningsgrunder Punkt nr As Pb Cd Co Cu Cr Hg Ni Zn (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) (mg/kg TS) 122 1,2 3 1, ,4,8 7, ,4 34, ,2,12 4, ,6 65 1, ,9,92 8,6 833 Undersökningen av metaller i vattenmossa visade att bly- och zinkhalten var hög i 1255 Ekershyttebäcken. Dessutom uppmättes höga halter av bly i 123 Dalbyån respektive zink i 122 Salaån. Resterande metaller (koppar, kadmium, kvicksilver, krom, nickel, kobolt och arsenik) förekom i mycket låga till måttligt höga halter. Kvicksilverhalten har ökat något i samtliga provpunkter sedan mitten på 9-talet. Biologiska undersökningar Bottenfaunan undersöktes i fyra vattendrag (Salaån, Dalbyån och Ekershyttebäcken) samt i tre sjölitoraler i Kärrafjärden. Dessutom undersöktes djupbottenfaunan i sublitoralen respektive profundalen i Kärrafjärden. I 1255 Ekershyttebäcken och 127: 2 Kärrafjärden (vid golfbanan) bedömdes bottenfaunan liksom tidigare år som skadad. Det kan inte uteslutas att störningen orsakats av höga metallhalter. Situationen för bottenfaunan tycks ha förbättrats vid 1255 Ekershyttebäcken sedan 199-talet, med ökande 3 Medelantal taxa/prov EPT-index :1 127:2 127:3 Figur 8. Område 5. Medelantal taxa per prov samt EPT-index (antalet taxa av dag-, bäck- och nattsländor) i vattendrag och sjölitoraler 26. Linjen anger gränsen för lågt EPT-index i vattendrag respektive sjölitoraler. 31

32 artantal och index. Vid 127:1 Kärrafjärden (Salaåns utflöde) och 127:3 bedömdes bottenfaunan 26 vara betydligt påverkad av annat än försurning eller näringsämnen. Det är möjligt att kraftigt fluktuerande vattenstånd under månaderna före provtagningen har påverkat bottenfaunan negativt. Det går emellertid inte att utesluta en påverkan pga utsläpp av föroreningar. Längre uppströms vid 122 Salaån tycks förhållandena för bottenfaunan sakta men säkert förbättras, med ökande index och artantal som följd. Det ligger en deponi nära Salaåns utflöde som sannolikt läcker bland annat zink till Salaån, vilket kan förklara den relativt ansträngda situationen för bottenfaunan vid utflödet. I 1251 Viksjöns utlopp bedömdes bottenfaunan vara betydligt påverkad av näringsämnen/organiskt material samt ej eller obetydligt påverkad av försurning eller andra föroreningar. I Kärrafjärden indikerade djupbottenfaunan ett måttligt näringsrikt tillstånd samt ingen eller obetydlig påverkan av föroreningar. I djuphålan var bottenfaunan negativt påverkad av låga syrehalter. Vid analysen kontrollerades mundelarna på de chironomidlarver (fjädermyggslarver) som ingår i den taxonomiska gruppen chironomini. Skador på mundelarna, som orsakas under djurets tillväxt, yttrar sig som deformationer på t ex mentum eller mandibler (Figur 9). Den här typen av subletala effekter är väl dokumenterade från många olika håll i samband med utsläpp av flera olika typer av miljögifter och industriavfall t ex tungmetaller, pesticider och DDT (Rosenberg & Resch 1993). I flertalet rapporter verkar skadefrekvensen öka med ökad miljögiftshalt och det finns dokumenterade skadefrekvenser från några få procent upp till nära åttio procent av populationen. I rena och opåverkade miljöer är den här typen av skador mycket ovanliga och skadefrekvensen nära noll (Wiederholm 1984). Inga missbildade fjädermygglarver påträffades i proverna. Tidigare år (2 och 24) har emellertid skadade individer observerats i Kärrafjärden vilket har tolkats som en metallpåverkan. Figur 9. Mundelsskada hos fjädermyggslarv. Till vänster ett skadat mentum, till höger normalt. 32

33 Växtplankton har undersökts i Kärrafjärden sedan år 2. I år bedömdes den totala växtplanktonbiomassan vara liten och dominerades stort av kiselalger, främst Asterionella formosa, Tabellaria fl occulosa var. asterionelloides samt Fragilaria spp.. Biomassan av blågrönalger var mycket liten. Den potentiellt besvärsbildande flagellaten Gonyostomum semen har tidigare förekommit i fjärden, men påträffades inte i årets prov. Trofiindex bedömdes som måttligt högt och det förekom ungefär lika många näringstoleranta taxa som näringskänsliga. Sammantaget visade växtplanktonundersökningen på ett måttligt näringsrikt tillstånd. Jämfört med ett ursprungligt tillstånd bedömdes påverkan som tydlig. Vidare bedömdes risken för långvariga blomningar av blågrönalger vara liten. Bedömningarna är oförändrade jämfört med tidigare år. Transport och budgetberäkning Transportberäkningar för totalfosfor, totalkväve och metaller har gjorts i fyra provpunkter under 26: 117 Åmmelångens utlopp, 122 Salaån, 1271 Kärrafjärdens utlopp och 129 Stora Hammarsundet. Utifrån beräkningarna kan man konstatera att det i år liksom tidigare år transporterats ut mer zink, bly och kadmium från området än vad som tillförts via kända källor. Detta innebär att vattnet i Kärrafjärden tillförs metaller någonstans inifrån området. Med % teoretisk retention bidrog 26 denna okända källa med 7, ton zink, 133 kg bly och 1,4 kg kadmium (tabell 17). När det gäller bly kan man konstatera att en stor andel tillfördes via 117 Åmmelångens utlopp. Tabell 17. Område 5. Transporter in och ut ur Kärrafjärden 26 samt budgetberäkningar vid % retention P N Zn Pb Cd % retention (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Via 117 1,26 44,3 1,,34,25 Via 122,25 15,8 1,9,51,26 Till Kärrafjärden 1,52 6,2 2,9,356,51 Från Kärrafjärden 1,31 52,1 9,8,488,65 Okända källor -,21-8, 7,,133,14 33

34 Tabell 18. Område 5. Transporter 26 samt budgetberäkningar vid 2 % retention P N Zn Pb Cd 2% Retention (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) (ton/år) Via 117 1,26 44,3 1,,34,25 Via 122,25 15,8 1,9,51,26 Till Kärrafjärden 1,52 6,2 2,9,356,51 Från Kärrafjärden 1,31 52,1 9,8,488,65 Okända källor,12 5, 9,4,255,31 Om man istället rent hypotetiskt utgår ifrån att man har en retention av metaller i Kärrafjärden på 2 % skulle källan 26 ha bidragit med ca 9,4 ton zink, 255 kg bly och 3,1 kg kadmium (tabell 18). När det gäller zink så var detta betydlig mer än vad de kända källorna (pkt 117 och pkt 122) tillsammans bidrog med. Det finns en gammal deponi med rostningssand som enligt preliminära studier läcker metaller till Kärrafjärden via en bäck vid hamnen. Läckaget ska enligt uppgift uppgå till ca 7 ton zink, vilket är i nivå med den okända källa som har spekulerats kring sedan undersökningarna började. Framtida åtgärder för att minska detta läckage är under utredning. Kärrafjärden beräknades ta emot 1,52 ton fosfor och 6,2 ton kväve 26. Uttransporten var 1,31 ton fosfor och 52,1 ton kväve. Vissa år har uttransporten varit högre än intransporten, vissa år tvärtom. Räknar man på femårsmedelvärden är retentionen för fosfor ca 8 % och för kväve ca 4 %. Det bör observeras att övriga okända källor då inte är medräknade. 34