Solcellspaneler som ett standardiserat tillvalsalternativ vid nybyggnation av småhus Ludvig Paulsson

Solcellspaneler som ett standardiserat tillvalsalternativ vid nybyggnation av småhus Solar panels as a standardized option when constructing single-family housing Ludvig Paulsson Huvudområde: Solcellspaneler Handledare: Simon Siggelsten Feb 2014

Fakulteten för teknik och samhälle Solcellspaneler som ett standardiserat tillvalsalternativ vid nybyggnation av småhus (Solar panels as a standardized option when constructing single-family housing) Ludvig Paulsson Byggnadsingenjörsprogrammet, byggdesign HT 2013

Förord Detta examensarbete har gjorts på Malmö Högskola som en del av utbildningen till Byggnadsingenjör med inriktning byggdesign. Examensarbetets omfattning är på 15 hp. Arbetet har genomförts hösten vinter 2013/14 och slutfördes i januari 2014. Stort tack till min handledare Simon Siggelsten som har varit till hjälp med vägledning, idéer och diskussioner. Jag vill också rikta ett tack till alla i Lunds kommuns tomtkö och alla byggherrar som tog sig tid och svarade på enkäterna. Lund den 28 januari 2014 Ludvig Paulsson 2

Sammanfattning Detta examensarbete undersöker intresset för solcellspaneler som ett standardiserat tillvalsalternativ vid nyproduktion av småhus. En färsk SIFO undersökning visar att intresset bland villaägarna i Sverige är stort. I Kalifornien har byggföretag börjat erbjuda köpare av nya småhus solcellspaneler som ett tillvalsalternativ. Småhusköparen har alltså kunnat få solcellspaneler installerade före inflyttningen. Denna studie undersöker om en liknande modell kan vara tillämpbar här i Sverige. Examensarbetet inleds med en litteraturgenomgång på området solcellspaneler gällande teknik, utveckling, användning och historik. Sedan studeras regelverk för området d.v.s. skatteregler, bidrag, bestämmelser och dylikt. Med detta som grund undersöks sedan intresset genom en webbenkät bland de som står i tomtkön i Lunds kommun. Därefter undersöks byggherrarnas intresse också via en webbenkät. Enkäternas samlade data presenteras med hjälp av tabeller och diagram. Till sist analyseras data, resultaten sammanfattas och framtiden för solcellspaneler i Sverige, speciellt då solcellspaneler som standardiserat tillvalsalternativ, diskuteras. Studien har visat att det finns ett stort intresse bland potentiella småhusköpare och bland byggherrar för solcellspaneler och för solcellspaneler som ett standardiserat tillvalsalternativ vid nybyggnation av småhus. Utifrån detta konstaterade intresse och antagandena att elpriserna kommer fortsätta att stiga, systempriserna för solcellspaneler fortsätta gå ner och att miljöengagemanget öka har slutsatsen dragits att det bara är en tidsfråga innan solcellspaneler som ett standardiserat tillvalsalternativ vid nybyggnation av småhus erbjuds på den svenska marknaden. Även att tekniska lösningar med solceller integrerade i byggnadsmaterial skulle passa mycket väl som tillvalsalternativ. Nyckelord: Tillvalsalternativ Solcellspaneler Småhus Stödbidrag Solel Solcell 3

Abstract This thesis examines the interest for solar panels as a standardised catalogue option for new houses. A survey done by SIFO from August 2013 shows that there is a large interest for solar panels amongst house owners in Sweden. In California construction companies have started offering solar panels to their house buyers as a standardised option. This study examines if a similar model may be applied here in Sweden. The thesis starts with a literature study on solar panels regarding technique, development, utilization and history. Then the laws, regulations and grants and such regarding solar panels will be clarified. With this as groundwork the interest among the queue for lots in Lunds municipality through a web based survey will be examined. Thereafter the interest amongst construction companies will also be examined through a web based survey. The gathered data is presented with diagrams and charts. Finally the collected data will be summarized and analyzed and the future of solar panels in Sweden, especially solar panels as a standardised option for new houses, discussed. The study has shown that there is a big interest among potential house buyers and also among the construction companies for solar panels and also for solar panels as a standardized option. The probabilities and assumptions that energy prices will rise, system prices for solar panels will continue to go down and environmental interest and care will grow lead to the conclusion that it is only a matter of time until solar panels become a standardized option for new houses on the Swedish market. Also that the technical solutions which allows solar cells to be integrated into construction materials would be very fitting as a standardized option. Key words: Standardized option Solar panel Solar power Renewable energy 4

Solcellspaneler som standardiserat tillvalsalternativ vid nybyggnation av småhus Innehållsförteckning Förord... 2 Sammanfattning... 3 Abstract... 4 Kap 1. Inledning... 7 1.1 Inledning solcellspaneler... 7 1.2 Problemformulering... 8 1.3 Syfte och mål... 9 1.4 Avgränsning... 9 1.5 Metod... 9 Kap 2. Solcellspaneler... 11 2.1 Tekniska basfakta om solcellspaneler... 11 2.1.1 Solceller av kisel... 11 2.1.2 Tunnfilmspaneler... 13 2.1.3 Arkitektoniska aspekter och olika tekniska lösningar... 13 2.1.4 Forskning och utveckling... 16 2.1.5 Solcellspanelsinstallationer... 16 2.2 Situationen i Sverige... 19 2.2.1 Sverige och solenergi... 19 2.2.2 Installationsutveckling... 20 2.2.3 Efterfrågan i dagsläget... 21 2.3 Situationen i Tyskland och USA... 22 2.3.1 Tyskland... 22 2.3.2 USA... 23 Kap 3. Det legala ramverket... 25 3.1 Bygglov... 25 3.2 Elbolag och elhandel... 25 3.3 Bidrag... 26 3.4 Elcertifikat... 27 3.5 Skatteregler... 28 3.6 Nettodebitering... 28 Kap 4. Småhusköparna... 30 4.1 Marknaden för nya småhus.... 30 4.2 Webbenkät... 30 4.2.1. Utformning... 30 4.2.2 Genomförande... 31 4.2.3 Enkätsvar... 32 Kap 5. Byggföretagen... 35 5.1 Byggföretagen och solcellspaneler... 35 5.2 Webbenkät... 36 5.2.1 Utformning... 36 5.2.2 Genomförande... 36 5.2.3 Enkätsvar... 37 Kap 6. Analys och diskussion... 42 6.1 Analys av resultaten... 42 5

6.1.1 Småhusköparna... 42 6.1.2 Byggföretag... 43 6.1.3 Studiens resultat... 45 6.1.4 Resultatens tillförlitlighet och generaliserbarhet... 46 6.2 Diskussion om framtiden för solcellspaneler... 47 Källförteckning... 49 Skriftliga källor... 49 Elektroniska källor... 51 Bilder... 52 6

Kap 1. Inledning 1.1 Inledning solcellspaneler Miljöproblemen i världen blir alltmer uppenbara för var dag som går. Ett stort miljöproblem är människans användande av fossilt bränsle. Fossila bränslen är ingen outsinlig källa utan kan en dag ta slut vilket lett till ökade priser. Detta gör alternativa och miljövänliga energikällor högintressanta. Solen är en outsinlig källa som strålar mot jorden med en otroligt hög intensitet. Denna enorma energikälla kan vi i dagsläget nyttja utan att miljöproblem såsom global uppvärmning förvärras. Solljus kan göras direkt till el med hjälp av solceller. Produktionen av el kan ske småskaligt i direkt anslutning till konsumtionsstället. Detta innebär att det finns otroligt många potentiella producenter som har möjlighet att göra egen miljövänlig el. Solceller har funnits länge. De fick sitt första riktiga praktiska användningsområde när de användes som strömförsörjning till satelliter under 1960-talet. Det var där utvecklingen tog fart. Under 1970-talet genomgick stora delar av världen en energikris och många valde att satsa på utveckling av solceller. Solcellspaneler blev därmed också ett alternativ för enskilda konsumenter, främst de som hade långt till elnätet. I Sverige förekom användning av solcellspaneler på framförallt husvagnar, fyrar, båtar och sommarstugor helt enkelt för de fristående system som inte var uppkopplade på elnätet. Idag är solcellspanelen ett aktuellt alternativ för vanliga elkonsumenter. Tidigare har solcellspanelen inte varit lika effektiv och de som haft solcellspaneler har mest haft dem för eget intresse p.g.a. miljöengagemang. Utvecklingen är idag så långt kommen att solcellspanelerna även prismässigt kan konkurera med elföretagen. Detta för att solcellspanelernas kostnadseffektivitet har ökat kraftigt de senaste åren. Massproduktion av solcellsmoduler framförallt i Kina, där i vissa fall tillverkarna har fått stora statliga subventioner, har drastiskt sänkt kostnaderna på modulerna (Alpman, 2012). Detta tillsammans med fler installationsföretag har lett till högre konkurrens och därmed lägre priser. (IEA PVPS, 2012). Solcellernas ökade kostnadseffektivitet har skapat en ny situation för många aktörer inom byggområdet som t.ex. byggherrar, solcellspaneltillverkare och elfirmor. Samma sak gäller för elbolagen och elhandlare som idag köper konsumentens solcellsproducerade elöverskott. En ny marknad för försäljning och installering av solcellspaneler har öppnats. Köparna är i nuläget framförallt småhusägare och i viss mån även företag som äger 7

affärsfastigheter. Solcellspaneler ger ett intryck av att företag är moderna och bryr sig om miljön. Dessutom är solcellspaneler i många fall ett kostnadsmässigt attraktivt alternativ. Dock är det inte i dagsläget lika attraktivt för flerfamiljshus där den solcellsproducerade elen i så fall går till hyresgäster, vars intresse säkert är varierande. Fördelarna blir därmed inte lika självklara för ägaren som ska ta ställning till investeringen. Småhusmarknaden verkar alltså vara den som är mest lovande för solcellspaneler och därför görs i denna studie en avgränsning till småhus. Skulle det emellertid visa sig att solcellspaneler blir ett populärt tillvalsalternativ för småhus blir steget sedan inte långt för applicering på även andra typer av byggnader. Idag sätts solcellspaneler oftast upp på redan existerande småhus. Tekniskt enklast och billigast borde det dock vara att sätta upp och installera solcellspaneler redan vid nyproduktionstillfället. Ofta erbjuder byggherren idag den blivande småhusägaren möjligheter till olika tillval t.ex. för takpannor, väggar eller köksutrustning. Även solcellspaneler borde fungera väl som tillvalsalternativ. Att investera i solcellspaneler redan i byggnationsskedet bör för en småhusköpare kännas enklare, mer överskådligt och mindre omständligt. 1.2 Problemformulering Varför erbjuder då inte byggherren köparna alternativet att få installerat solcellspaneler på deras nybyggda småhus redan före inflyttningen? Att ge köparen en möjlighet att få paneler färdigmonterade och installerade vid köp av nybyggda villor bör gagna flera parter. Byggherren uppfattas som mer professionell och miljömedveten. Byggherren kan även omsätta mer pengar och göra större förtjänst. Solcellspanelstillverkaren kan nå ut till en större kundbas och därmed potentiellt sälja fler paneler. Småhusköparna som är intresserade av solcellspaneler kan enkelt få det installerat i nybyggnadsfasen om solcellspaneler är ett tillvalsalternativ i tillvalskatalogen. De som inte är intresserade behöver inte installera några paneler. Vår miljö och natur skulle också vara en självklar vinnare. Det finns alltså ett stort behov av kunskap om vad solcellspaneler som ett tillvalsalternativ vid nyproduktion av småhus innebär och hur olika aktörer på byggmarknaden ser på detta. Solcellspaneler har behandlats i ett antal tidigare examensarbeten. Bland annat i examensarbetet Solceller för flerbostadshus en teknisk rapport för HFAB (Ivarsson, 2011). Dock tar inget av dessa arbeten explicit upp frågan om solcellspaneler som ett standardiserat tillvalsalternativ vid nyproduktion av småhus, inte heller hur olika aktörer på byggmarknaden ställer sig till detta. 8

1.3 Syfte och mål Studiens syfte är därför att öka kunskapen om solcellspaneler som standardiserat tillvalsalternativ vid nyproduktion av småhus med speciellt fokus på hur aktörer på byggmarknaden ser på detta. Det finns ett antal olika aktörer men de med störst påverkan på möjligheterna att införa solcellspaneler som standardiserat tillvalsalternativ samt hur detta kan utformas är småhusköpare och byggherrar. Därför kommer störst fokus ligga på dessa. Studien har följande mål; Att sammanfatta dagsläget vad gäller användningen av solcellspaneler i Sverige samt det legala ramverket för detta. Att undersöka framtida småhusköpares intresse angående solcellspaneler som ett standardiserat tillvalsalternativ. Att undersöka hur byggföretag ser på möjligheten att erbjuda köparen installation av solcellspaneler som ett standardiserat tillvalsalternativ i samband med uppförandet av småhus. 1.4 Avgränsning Denna studie avser endast småhus d.v.s. är avgränsad från andra byggnader än småhus. Anledningen är att småhus ofta massproduceras efter standardritningar och solcellspaneler som tillval därför bör vara enkelt att applicera. Småhus är nästan alltid gjorda för en familj, detta gör det mycket lättare för den familjen att ta en beslut om ett solcellssystem. Vidare avser studien endast solcellspaneler avsedda för elproduktion d.v.s. är avgränsad från solfångare, där solens energi används för att värma upp vatten, då arbetet annars hade blivit för omfattande. Det kan även bli svårt att hålla isär de båda i arbetet och i enkätundersökningar. 1.5 Metod Studien inleds med en litteraturgenomgång där befintlig information på området tas fram och det legala ramverket klargörs. 9

Med litteraturstudien som grund undersöks intresset bland potentiella småhusköpare. Undersökningen görs genom den kommunala tomtkön med en webbaserad enkätundersökning via mejl. Även intresset bland byggföretagen undersöks. Detta görs på samma sätt som för tomtkön, d.v.s. genom en enkätundersökning via mejl. I fig 1.1 ges en översikt av studiens upplägg. Först samlas basinfo på området genom en litteraturstudie. Sedan görs en litteraturstudie på det legala ramverket, d.v.s. lagar och regler som styr och har att göra med solcellspaneler. Därefter undersöks småhusköparna respektive byggherrarnas synpunkter på solcellspaneler som ett standardiserat tillvalsalternativ. Figur 1.1 En modell över studiens upplägg Avslutningsvis sammanfattas, analyseras och diskuteras de olika byggherrarnas och småhusköparnas syn på solcellspaneler som standardiserat tillsvalsalternativ vid nybyggnation av småhus. 10

Kap 2. Solcellspaneler 2.1 Tekniska basfakta om solcellspaneler 2.1.1 Solceller av kisel En solcell består av ett tunt skikt halvledarmaterial som vid belysning skapar en spänning mellan materialets fram- och baksida. Ett exempel på en halvledare är kisel. Kisel i normalt tillstånd är en dålig ledare av ström. Men utsätts kisel för solljus så frigörs elektroner ur atomernas skal och en ström uppstår. För att underlätta strömföringen tillförs bor och fosfor på varsin sida av kislet. Detta gör att framsidan med kisel och fosfor får ett överskott på elektroner och baksidan med kisel och bor får ett underskott. Ledningar ansluts på fram- och baksida och därmed skapas en ström. Figur 2.1 Principiell skiss på en solcell Kisel är det vanligaste ämne som används till solceller. Kislet läggs i skivor och är antingen poly- eller monokristallina. Monokristallina solceller är lite dyrare och har en verkningsgrad på 14 20 % medan polykristallina brukar ha en verkningsgrad på 12 17 %. Verkningsgraden anger den del av solenergin som solcellerna tar till vara på och omvandlar till ström. De båda varianterna kan skiljas åt med ögat då de monokristallina panelerna är monotont färgade och de polykristallina är spräckliga. 11

Figur 2.2 Från vänster sett två monokristallina moduler och till höger en polykristallin modul. En enskild kristallin kiselsolcell ger en låg spänning vid solljus, cirka 0,5 V. För att komma upp i användbara spänningar seriekopplas flera solceller tills önskad spänning uppnås. En solcell är dock skör och känslig för fukt. För att skydda cellerna lamineras de och ramas in. Så är en modul bildad. På framsidan av modulen sitter alltid ett transparent material, vanligtvis glas. Figur 2.3 Tvärsnitt genom en solcellsmodul När en panel skuggas kan detta medföra att hela systemet tappar sin produktion. Detta p.g.a. att cellerna är seriekopplade i s.k. strängar och när en cell hamnar i skugga kommer spänningen i denna cell att sjunka vilket begränsar hela modulströmmen och strängen. Det är därför viktigt att beräkna solens gång över hela året. Vissa skuggor går inte att göra så mycket åt, som t.ex. skuggan från skorstenar. Paneler som ligger i skuggbilden kan då kopplas med bypass-dioder. Bypass dioder tillåter systemet att hoppa över den effektsänkta panelen (PVeducation, 2013). Detta möjliggör för resterande solcellspaneler att fortsätta producera el även om en panel är i skugga. 12

2.1.2 Tunnfilmspaneler En annan teknik som används är tunnfilmstekniken. Tunnfilm är generellt sett billigare att producera men ger också lägre verkningsgrader, ungefär 8 12 %. Det aktiva halvledarmaterialet läggs direkt i flera skivor eller lager på ett underlag som t.ex. plast, glas eller rostfritt stål. Därefter kopplas framsideskontakt och baksideskontakt ihop för att utnyttja spänningen. En fördel med tunnfilmspanelerna är att om en del av panelen skuggas tappar man bara den skuggade delens effekt eller elproduktion (enligt solvolt.eu). Tre vanliga halvledare för tunnfilmstekniken är A-Si Amorft kisel, CIGS Koppar-Indium-Gallium- Diselenid och CdTe KadmiumTellurid. De förklaras kort nedan. Tunnfilmstekniken med amorft kisel bygger på kiselatomer som är oordnade kristaller. Fördelen är att tillverkningen kan ske vid 75 ºC som gör det möjligt att applicera på t.ex. plast. En annan fördel är att vid denna teknik är åtgången av kisel inte alls lika stor som vid kristallint kisel. CIGS är en halvledare som kan appliceras som solcell med ett antal olika tekniker. CIGS kan tillverkas till något lägre kostnader än kiselpanelerna men har också något lägre verkningsgrad. KadmiumTellurid är en halvledare vars produktion till solceller också anses billig. Det är främst därför ämnet är populärt. Nackdelen är dock att CdTe är ett giftigt ämne och att Tellurid är ett ovanligt ämne i jordens skorpa. Det finns fler tekniker än de som nämnts ovan men det är dessa som är de vanligaste vid kommersiellt bruk och försäljning. 2.1.3 Arkitektoniska aspekter och olika tekniska lösningar Det finns idag många olika tekniker och även arkitektoniska lösningar för solcellspaneler. Solcellspaneler kan bryta husets upplevda enhetlighet och störa det arkitektoniska intrycket. Detta kan undvikas genom att välja integrerade solcellspaneler. Dessa lösningar är i dagsläget inte så vanliga och används nästan bara på större byggnader som affärsfastigheter. Ju tidigare i byggprocessen man integrerar solceller i husbyggnaden desto lättare är det att hitta bra lösningar och kunna göra anpassningar. Figur 2.4 visar ett exempel på hur solcellspaneler vanligtvis ser ut och är monterade. Panelerna är dåligt integrerade i byggnaden och kan uppfattas som störande för det arkitektoniska intrycket. 13

Figur 2.4 Hus med monterade solcellspaneler (Bengts Villablogg, 2014) Idag finns det emellertid flera olika tekniska varianter på solceller som kan användas till byggnader på ett mycket arkitektoniskt tilltalande sätt. En stor fördel med många av dessa tekniska lösningar är att solcellerna är integrerade i materialet och konstruktionen. På så sätt får man ett snyggt tak som generar ström från solens energi. Ett exempel på detta är shinglar som visas i Figur 2.5. Dessa säljs i USA och har på senare tid kunnat börja konkurrera även prismässigt med konventionella solcellspaneler (Scientific American, 2013). Figur 2.5 Tak med solceller integrerat i shingeln (Grist.org, 2014) En annan variant är solpannor som är en smart och enkel lösning. Solcellerna är inte integrerade i pannorna utan sitter i själva verket under dem. Pannorna är gjorda av glas och 14

släpper igenom solstrålarna till solpanelerna som är monterade under. Denna variant erbjuds idag på den svenska marknaden och ett exempel visas i figur 2.6 (Soltech Energy, 2014). Figur 2.6 Solpannor av glas (Soltech, 2014) Ett tredje variant är glastak med en tunnfilmspanel som generar ström samtidigt som den släpper in ljus i byggnaden som visas i figur 2.7. Glasets färg och grad av transparens går även att välja (Onyxsolar, 2014). Figur 2.7 Transparent glas med tunnfilmpanel (Onyxsolar, 2014). 15

2.1.4 Forskning och utveckling Forskningen och utvecklingen av solceller sker ständigt. Solcellspaneler har under senare år blivit mycket mer kostnadseffektiva. Detta framförallt p.g.a. massproduktion och större konkurrens på marknaden. Dagens teknik tillåter dock mycket mer effektiva solceller än vad som erbjuds på den privata marknaden. Det finns redan teknik som tillåter en verkningsgrad på upp till 35-40 %. Användning av en halvledare utvinner bara vissa våglängder av solljuset och dagens solcellspaneler som används kommersiellt uppnår max 20 % verkningsgrad. Med användning av två eller flera halvledare kan solcellerna fånga ett bredare spektrum av solljus vilket ger en högre verkningsgrad. Solceller med flera halvledare används redan idag men bara på satelliter och av militären där kostnad inte spelar så stor roll. Tekniken för dessa solceller är mycket mer komplicerad och halvledarnas placering måste vara perfekt (Björck, 2011). En teknik som däremot spås en större framtid är nanotekniken. Nanotekniken tillåter och innebär att man styr halvledare på mikroskopisk nivå och skapar små strukturer med trådar som fångar upp solljuset. Forskare har tidigare visat hur man med nanotekniken kan genera samma ström som med en tunnfilm av samma material och tio gånger större storlek (Lunds universitet, 2013). Nanotekniken är dock fortfarande på forskningsstadiet och det kommer dröja ett tag innan det kommer ut på marknaden. Sol Voltaics i Lund är framstående i ämnet och beräknar att tekniken är färdigutvecklad först 2015 (Alpman, 2013). Många insatta är övertygade att panelerna ska vara så kostnadseffektiva att de på riktigt kan konkurrera med fossila bränslen. 2.1.5 Solcellspanelsinstallationer Vid en solcellspanelsinstallation är det många olika saker att tänka på. Det kan t.ex. krävas bygglov för installationen. Man får ta reda på vad som gäller på respektive ort eftersom bestämmelserna skiljer från kommun till kommun (detta behandlas närmre i 3.1). Panelerna måste monteras på rätt sätt. Detta är svårare att göra på vissa tak än andra och kan kräva speciella lösningar. En installation kan därmed vara dyrare beroende på vilket tak man har. Att installera solcellspaneler på ett tak medför extra taklaster och ibland även vindlaster. Dessa laster brukar inte medföra några problem men kan vara bra att vara medveten om. Att ha en vindspalt bakom solcellspanelen är också att föredra då den kan hjälpa till att kyla av panelerna (Ivarsson, 2011). 16

Placeringen av solcellspanelerna spelar stor roll för elproduktionen. Idealisk placering för solcellspaneler i Sverige är söderläge med 35 50º lutning beroende på var i Sverige man bor. Skulle panelerna monteras vertikalt i söderläge resulterar detta i 20 30 % lägre årsproduktion (Stridh, 2011). Till solcellspaneler behövs en växelriktare. En växelriktare är oftast inkluderat i priset när man köper ett solcellspanelspaket. Växelriktaren omvandlar panelernas genererade likström till växelström. Detta sker med vissa förluster. Alla växelriktare har en verkningsgrad. Denna brukar och bör vara kring 95 % men det finns idag växelriktare med så mycket som 98 %. Med en verkningsgrad på 95 % innebär det att 5 % av solcellspanelernas genererade likström förloras i form av värme när likströmmen ska omvandlas till växelström. Viktigt vid val av växelriktare är också att dimensionera efter den effekt som solcellspanelerna normalt levererar. Växelriktaren får lägre verkningsgrad om den kör på låg arbetsgrad. Därför ska den inte överdimensioneras då det resulterar i större energiförluster. Växelriktaren fungerar även som ett skydd för nätägaren och det ställs mycket höga krav på den att exempelvis bryta strömmen från panelerna om det skulle bli ett strömavbrott hos nätägaren. Panelerna får inte leverera ström när nätet ligger nere. Det kan medföra livsfara för elektriker som felsöker. Växelriktaren håller även solcellerna på den spänningsnivå som ger högst effekt och fasar ut strömmen i elnätet på ett säkert sätt (Energimyndigheten, 2013). De flesta solcellssystem är anslutna till elnätet. Då matas överskottet av el ut på elnätet och vid behov försörjs systemet med el från elnätet. Det näst vanligaste systemet är fristående system med batteri. Detta används framförallt då användningsobjektet är långt ifrån elnätet. Då lagrats överskottet av el i ett batteri för senare användning. Ett sådant system kräver en laddningsregulator för att förhindra djupurladdning och överladdning, som kan skada och försämra batteriet. (Energimyndigheten, 2009) 17

Figur 2.8 Principiell uppbyggnad av en nätansluten solcellsanläggning För att koppla in solcellspanelssystemet till elnätet krävs det en anmälan till elnätsägaren, t.ex. Kraftringen. Först när anmälan är godkänd av nätägaren kan installation ske. Detta för att nätägaren måste effektberäkna för att veta om nätet har kapacitet att ta emot elen från solcellspanelerna. Elmätaren i fastigheten är det också elnätsbolaget som ansvarar för. Vid installation av solcellspaneler krävs det ofta ett byte av den befintliga elmätaren, som vanligtvis inte separerar in- och utgående el, till en elmätare som kan mäta både inkommande och utgående el korrekt. Vem som står för installationskostnaden skiljer sig från olika nätägare och beror på solcellspanelernas kapacitet. Vanligtvis står nätägaren för detta. Den el som blir till överskott kan säljas till en elhandlare, det är alltså inte alltid nätägaren som köper den egenproducerade elen. De senaste åren har det dykt upp många elhandlare som är villiga att betala för småskaligt producerad el från privatpersoner. (Energimyndigheten, 2013). 18

2.2 Situationen i Sverige 2.2.1 Sverige och solenergi Sverige är ett stort och avlångt land. Det kan därför vara en ganska stor skillnad på solinstrålning i olika delar av landet som figur 2.9 visar. I norr får man en lägre solintensitet då solen ofta står lägre på himlen. En annan faktor att ta med i beräkningen är kust- eller inlandsläge. Generellt har kusten något högre solinstrålning jämfört med inlandet över ett år. Enligt SMHI har Visby många fler soltimmar på ett år än vad t.ex. det längre söderut belägna Lund har. Detta p.g.a. att Visby har ett mer utpräglat kustklimat och därmed får mer solinstrålning på ett år. Figur 2.9 Solinstrålningskarta för Sverige Att Sverige är så nordligt beläget betyder att vi, sett över ett år, inte har lika hög solintensitet som länder belägna närmre ekvatorn. Solintensitet är ett mått på hur mycket solstrålar som faller in på en yta, dvs. mängden solenergi som infaller på en given yta under en given tid. Solinstrålningen mäts vanligen i kilowattimmar per kvadratmeter och dag (kwh/m 2 /dag) eller helt enkelt i watt per kvadratmeter (W/m 2 ). Detta betyder alltså att en solcellspanel vid ekvatorn ger mer el än samma solcellspanel i Sverige. Men Sverige har en högre solintensitet än man först kan tro. Enligt Energimyndigheten (2005) nås Visby varje år av lika mycket solinstrålning som Paris. Södra och mellersta Sverige har lika mycket solinstrålning som stora 19

delar av Tyskland som ligger i framkant och hårdsatsar på solenergi. Solinstrålningen i Sverige jämfört med Sahara är dock bara ungefär hälften så stor. När solen skiner en klar dag är solintensiteten cirka 1000 W/m 2. Verkningsgraden på en modul anger den del energi som solcellspanelen omvandlar till el då solinstrålningen har en infallsvinkel på 90º. En solcellsmoduls effekt mäts och definieras vid 25 ºC och en solintensitet på 1000 W/m 2 (Stridh, 2011). Vanligt värde bland mikroproducenters använda solcellspaneler är en verkningsgrad kring 11 20 %. Med t.ex. en verkningsgrad på 15 % och därmed 150 W per m 2 solcellspanel innebär det att det krävs cirka 7 m 2 solcellspaneler för att komma upp i en kw (Palmblad, 2010). Något som är en fördel för oss svenskar är att solcellspaneler producerar mer el vid låga temperaturer. När solcellernas temperatur stiger används 0.3 0.5 % i förlust per ºC som ungefärligt värde (Stridh, 2011). Detta faktum kompenserar alltså delvis Sveriges låga solinstrålning. Detta gör att en panel sällan kommer upp i maximal verkningsgrad, då de mest optimala tillfällen för solcellspanelerna är då solen står högt en klar dag. Dessa dagar är oftast varma och panelerna kommer ofta upp i temperaturer högre än 25 ºC. En modultemperatur på 40 ºC resulterar därmed i en ungefärlig elproduktionsförlust på 6 %. I Sverige ligger enligt Energimyndigheten den årliga produktionen per installerad kw på 900 1000 kwh vid bra installationsförhållanden (Palmblad, 2010). Vid användning av solcellspaneler i norra Sverige bör man tänka på att när solcellspanelerna är snötäckta producerar de ingen el alls. Därför är det här lämpligt med mer sluttande vinkel på panelerna då solen ofta står lågt, vilket också gör det lättare för snön att glida av. I södra Sverige behöver man vanligen inte avlägsna snö från moduler utan detta sker av sig självt. Då lutningen är tillräcklig och modulerna värms upp kommer snön att smälta. I södra Sverige kan energiförlusterna under snörika år beräknas till ungefär 3 4 % (Energimyndigheten, 2005). 2.2.2 Installationsutveckling Installationstakten för solcellspaneler i Sverige ökar i en rasande takt. År 2012 installerades 8,4 MW vilket är nästan det dubbla om man jämför med 4,4 MW år 2011 i solcellseffekt. Av denna ökning står effekten från nätanslutna system för den absolut största delen. Anledningen till den stora ökningen är större intresse och lägre modulkostnader. Det typiska priset för ett takmonterat system minskade bara under 2012 från 32 kr/w till 22 kr/w. Även antalet installationsföretag har ökat vilket i sin tur ökat konkurrensen och pressat priserna. 20

Figur 2.10 Prisutvecklingen de senaste åren för olika system (IEA PVPS, 2012) Det enda som under de senaste åren har varit på tillbakagång är de svenska modultillverkarna. År 2010 tillverkade företag i Sverige moduler av inköpta kinesiska kiselceller med en total kapacitet på 180 MW. År 2012 var detta nere på 35 MW. Sverige är trots detta en nettoexportör av solcellsmoduler (IEA PVPS, 2012). Figur 2.11 Modulproduktionen i Sverige under perioden 2002 2012 (IEA PVPS, 2012) 2.2.3 Efterfrågan i dagsläget I dagsläget är solcellspaneler ovanligt på nybyggnationer. Detta trots att en ny undersökning från 2013 av Sifo visar att 83 % av Sveriges villaägare kan tänka sig sätta upp solcellspaneler på sina tak och 6 av 10 önskar att de var självförsörjande på solkraft. Det finns alltså ett 21

enormt intresse bland villaägare och därmed en väldigt stor potentiell kundbas. Undersökningen omfattar dock inte blivande villaägare men intresset bland dessa bör knappast skilja sig från de som redan är villaägare. Trots stort intresse och kraftigt ökande installationstakt av solcellspaneler ligger Sverige långt bakom de flesta länder i EU. En enkel jämförelse med förebildslandet Tyskland visar hur stor skillnaden egentligen är. Tyskarna hade 399 W/person installerad vid årsskiftet 2012 2013 jämfört med svenskarna som i september 2013 hade 2,55 W/person (IEA PVPS, 2012). Genom att standardisera solcellspaneler som ett tillvalsalternativ kan man utnyttja många fördelar. Enligt Bloomberg (2013) kan installationskostnaden sänkas med upp till 20 % genom att integrera installationen i uppförandefasen. Husets köpare kan få solfångarna inkluderade i sitt lån på huset, som ofta är fördelaktigt i jämförelse med ett vanligt lån. Köparen slipper även att ansöka om bygglov för solcellspanelerna. Dessutom slipper köparen bli störd under installationen med montering, installation av växelriktare och elmätare och allt som det kan innebära. 2.3 Situationen i Tyskland och USA 2.3.1 Tyskland Tyskland är det land som idag producerar överlägset mest el i världen från solkraft. Många stora solkraftsanläggningar och en stor efterfrågan bland bostadsägarna samt statligt finansierade subventioner har tillåtit marknaden att växa starkt det senaste årtiondet. Solenergin står ungefär för 4 % av landets årliga elbehov och har vid ett tillfälle som rekordnotering stått för 50 % av landets elförsörjning. Detta var mitt på dagen på en helgdag under våren (RT, 2012). Landet har satt upp målet att 2050 ska 80 % av energiförsörjningen komma ifrån förnybara källor. Solelens framfart i Tyskland är mycket tack vare deras stödsystem för förnybar energi feed-in tariff eller inmatningstariffer. Feed-in tariffsystemet garanterar producenter av förnybar energi att sälja den elektricitet de matar in i elnätet till elbolagen till ett fast pris som styrs på statlig nivå. Att bli garanterad ett bra pris per producerad kwh har fungerat som ett starkt incitament för tyskarna och många har valt att investera i solcellspaneler. Inmatningstarifferna ger den säkerhet man behöver då man funderar på att investera i solcellspaneler eftersom man ganska enkelt kan räkna ut lönsamheten och hur lång tid det tar att betala av solcellspanelerna. Kostnaden för inmatningstarifferna får de vanliga 22

elkonsumenterna betala som en tilläggsavgift på sin elräkning. År 2012 betalade ett vanligt hushåll ungefär 10 euro i månaden i avgifter för detta system (Energy Transition, 2013). Figur 2.12 Inmatningstariffers prissystem och hur det stagnerar (Energytransition, 2013). Solkraftens snabba expansion har fått följder för de konkurerande energibolagen. Nu planerar energijätten RWE att avveckla flera gas- och kolkraftverk med motsvarande 3100 MW i effekt. I ett uttalande på deras hemsida förklaras det med: Due to the continuing boom in solar energy, many power stations throughout the sector and across Europe are no longer profitable to operate (RWE, 2012) 2.3.2 USA Kalifornien i USA är ett område med hög solintensitet och ligger långt fram i utnyttjandet av solenergi. I två städer, Lancaster och Sebastopol, har man gått så långt att det är lag att installera solcellspaneler på alla byggnader som uppförs(johnston, 2013a). Lancaster har 150 000 invånare där 97 % av byggnaderna är net-zero, d.v.s. producerar minst lika mycket energi som de förbrukar. Nya hus kommer där behöva ett minimum på 1 kw installerad solkraft vilket motsvarar ungefär 7 m 2 solcellspaneler. I Kalifornien har man även börjat erbjuda köpare av nya hus färdiginstallerade solcellspanelssystem. Det har blivit så vanligt att 6 av 10 av de största byggföretagen nu erbjuder solcellspaneler som ett tillvalsalternativ till deras nya hus. En stor fördel är att installationskostnaderna kan minska med så mycket som 20 % genom att installation i uppförandefasen(johnston, 2013b). En annan stor fördel är att nya husägare kan få 23

solcellspanelerna inkluderade i ett mer fördelaktigt lån på huset istället för att ta ett separat eller använda sparade pengar. Byggföretaget KB Home har även börjat erbjuda solcellspaneler som ett tillvalsalternativ i flera andra stater och planerar att erbjuda det i ännu fler. Solkraft har blivit så stor att även elföretagen känner av skillnaden. Höga driftskostnader av elnätet måste fortfarande betalas, men elbehovet är inte lika stort och därmed måste elbolagen antingen höja elpriser eller höja den fasta överföringsavgiften för användningen av elnätet (Doom, 2013). Höjda el- och överföringsavgifter från elföretagen leder till att egenproducerad el blir attraktivare och mer fördelaktigt. 24

Kap 3. Det legala ramverket 3.1 Bygglov Bygglov som krav för installation av solcellspaneler skiljer sig från kommun till kommun. För att ta reda på hur det ser ut i just den kommun man bor får man ta kontakt med byggnadskontoret för kommunen eller gå in på kommunens hemsida och se om det står något om bestämmelserna där. De vanligaste kriterierna för att få installera solcellspaneler utan bygglov är att (Claezon, 2014): solcellspanelerna följer takets lutning solcellspanelerna inte väsentligt ändrar huset och omgivningens karaktär solcellspanelerna inte täcker en större yta än någonstans mellan 8 12 m 2 byggnaden ligger inte i område med bevarandedetaljplan eller kulturmärkt område solcellspanelerna inte monteras på en ställning 3.2 Elbolag och elhandel Innan man installerar solcellspaneler på sin villa måste man ta kontakt med nätägaren. Först när nätägaren har gett sitt godkännande kan panelerna installeras. Nätägaren är den som äger elnätet fram till ditt hus. Det är krav på installation av en elmätare som mäter både ingående och utgående el. Installationskostnaden är det oftast nätägaren som får stå för. Alla som skaffar solcellspaneler kan sälja sin el till en elhandlare. Då installeras en elmätare som visar hur mycket el som produceras och hur mycket som förbrukas. Det är nätägaren som ansvarar för elmätaren och brukar även stå för denna kostnad. Elmätaren mäter både hur mycket som produceras och hur mycket som tas emot från elnätet. Nettomätning är i dagens läge inte tillåten. Detta p.g.a. att både producerad och mottagen el måste räknas enligt nuvarande skatteregler. Själva försäljningen av el sker sedan genom att kontrakt upprättas med ett elhandelsbolag. Där kan det skilja ganska mycket beroende på vilket bolag man väljer. Många bolag köper el beroende på spot-priset hos Nordpool som varierar (Fall, 2013). Ganska vanligt är att bolag erbjuder ungefär 1 kr/kwh om du är kund hos dem eller bor i elbolagets elnät. I dagens läge behöver man som mikroproducent inte betala någon avgift för inmatningen av el på elnätet. Detta gäller om man har en säkring på högst 63 A, vilket 25

motsvarar 43.5 kw solcellsanläggning, och är nettokonsument av el över ett kaldenderår (Näringsdepartementet, 2014). 3.3 Bidrag Alla som skaffar solcellspaneler kan ansöka om stöd från energimyndigheten. Bestämmelser kan skilja sig från län till län och även från kommun till kommun. Det finns ett installationsbidrag som alla har rätt att söka. Detta söker man hos länsstyrelsen och bidraget kan uppgå till 35 % av hela kostnaden enligt energimyndigheten. Bidragstaket var 45 % år 2012 men har 2013 sänkts till 35 %. Bidraget tas ur en redan i förväg bestämd pott med pengar, man är alltså inte garanterad något bidrag. Skulle man inte få något stöd kan man använda rotbidraget för själva installationen. Fördelen med rotbidrag är att där inte är någon kö, men bidraget är inte lika stort. Det går inte att använda både rot- och solcellsbidrag. Syftet med stödet är enligt Förordning (2009:689) om statligt stöd till solceller att användningen av solcellssystem och antalet aktörer som hanterar sådana system ska öka att systemkostnaderna ska sänkas att den årliga produktionen från solceller ska öka med minst 2,5 GWh under stödperioden (2009-2016). Solcellsbidraget kan sökas av såväl privatpersoner som offentliga aktörer och företag. Det är dock lång kö för att få bidrag. År 2013 gjorde länsstyrelsen utbetalningar till de som ansökt 2011. Pengarna räcker alltså inte till alla som söker utan detta årets bidrag går alltså till de som sökt för två år sedan. Det är förståeligt att staten inte kan bidra med oändliga resurser för detta ändamål. Bidraget är länsstyrt och baseras sedan 2013 endast på bidragssökande, d.v.s. desto fler och större bidragssökande ett län har desto mer pengar får länet tilldelat. Tidigare år har man använt en modell där 25 % utgjorts av invånarantal och resterande 75 % av bidraget styrts av sökta medel(gustafsson, 2013a). Då invånarantal inte nödvändigtvis speglar antalet installerade solcellspaneler eller efterfrågan för länet är 2013 års modell rättvisare. Regeringen har under perioden 2013-2016 avsatt 210 miljoner för stöd till solceller(gustafsson, 2013a). Energimyndigheten beslutade i november 2013 att ytterligare 45 miljoner skulle tilldelas länsstyrelserna (Gustafsson, 2013b). Tillskottet ska hjälpa länsstyrelserna att ge ansökande besked så snabbt som möjligt och därmed också resultera i kortare köer. Detta betyder att med de 107,5 miljoner som tidigare under 2013 redan tilldelats länsstyrelserna finns det bara i nuläget 57,5 miljoner kvar för perioden 2014-2016. Om inte 26

regeringen skjuter till mer pengar under denna period kommer länsstyrelserna antagligen att behöva avslå väldigt många ansökningar. Stödet är vitalt för att kunna vidareutveckla solkraften. Om inte regeringen kan skjuta till mer pengar till bidragen kan kanske alternativa lösningar bli aktuella, t.ex. systemet i Tyskland där solkraftens framfart betalats mycket tack vare deras feed-in tariff system. 3.4 Elcertifikat Elcertifikat är ett marknadsbaserat stödsystem som ska främja produktionen av förnybar el. Systemet är ett samarbete med Norge och kommer att finnas kvar till åtminstone 2035. Syftet är att ge producenter av förnybar energi ett extra stöd. För varje producerad MWh får producenten ett elcertifikat som sedan kan säljas på en öppen marknad. Köparna av elcertifikat är främst elleverantörer som är tvungna av s.k. kvotplikt att inhandla elcertifikat (Energimyndigheten, 2013b). Dock är detta system i dagens läge inte väl anpassat efter mikroproducenter. Energimyndigheten uttalade sig nyligen i frågan: Elcertifikatsystem är ett effektivt och kostnadseffektivt styrmedel när det gäller att öka mängden förnybar elproduktion. Systemet är dock inte anpassat efter att ta emot stora volymer av mikroskaliga anläggningar. (Lindqvist, 2013) Svensk Energi är också kritisk vad gäller elcertifikatens anpassning till mikroproducenter. De konstaterar i sitt remissvar gällande Beskattning på mikroproducerad el m.m. att systemet är av liten betydelse för mikroproducenter och att avgifter och administration gör användningen av systemet mycket begränsad(svensk Energi, 2013). Dagens stödsystem är alltså för dåligt anpassat för att stödja mikroproducenter. I sin blogg skriver Bengt (Stridh, 2013)att i dagsläget är det endast en bråkdel av de befintliga solcellsanläggningarna som ansökt om elcertifikat. Vidare är det bara möjligt för husägare att få elcertifikat för det överskott som man matar in på elnätet p.g.a. kravet på timmätning vid erhållande av elcertifikat. Detta gör att elcertifikat endast tilldelas för cirka hälften av all vår solelproduktion. Energimyndigheten hade i november 2013 en inbjudan till skriftligt samråd där förslagen ska kunna resultera i en förändring gällande elcertifikatsystemet. Detta tyder på att en förändring av elcertifikatsystemet redan kan vara på gång. 27

3.5 Skatteregler Vid småskalig produktion av förnyelsebar el slipper man i dagsläget energibeskattning. Detta styrs av ett antal lagar. I Skatteverkets ställningstagande angående Undantag från skatteplikt för el som framställts i en solcellsanläggning eller annan anläggning utan generator befriar Skatteverket i princip alla mikroproducenter från energiskatt (Skatteverket, 2011). I exemplen i utlåtandet förklaras hur undantaget från skatteplikt tillämpas. - sådan el som framställts i Sverige av en producent som bara förfogar över en elproduktionsanläggning med en installerad generatoreffekt av mindre än 100 kilowatt och en solcellsanläggning är inte skattepliktig om producenten inte yrkesmässigt levererar el, - sådan el som framställts i Sverige av en producent som bara förfogar över en eller flera anläggningar utan generator, exempelvis solcellsanläggningar, är inte skattepliktig om producenten inte yrkesmässigt levererar el, En vanlig villaägare behöver därmed inte bekymra sig för att behöva betala energiskatt på sin el från solcellssystem. För inkomster från den sålda överskottselen kan avdrag göras enligt inkomstskattelag (1999:1776). Avdrag kan göras på upp till 40 000 kr per år. Dock räknas andra eventuella inkomster från privatfastigheten till dessa 40 000 kr. Detta kan utläsas från kap 40 31 (Sveriges riksdag, 2013). Regeringen har planer på att vid halvårsskiftet 2014 införa en skattereduktion per såld kwh. Energiminister Anna-Karin Hatt har talat om 60 öre/såld kwh som ersättning (Fall, 2013). Detta är antagligen en kompensation och även en kompromiss för att en övergång till ett nettodebiteringssystem ännu inte har kunnat ske i Sverige. 3.6 Nettodebitering Idag har många EU-länder nettodebitering. Detta innebär att egenproducerad el som matas ut på elnätet direkt kvitteras bort mot el som matas in från elnätet. Detta gäller så länge producentens egen elproduktion understiger den totala årsförbrukningen. Systemet vi har i Sverige idag innebär att överskottet som skickas ut i elnätet räknas separat och man får en ersättning för detta per inmatad kwh. När man sedan vill ha tillbaka el från elnätet ska denna också räknas separat och fullt pris betalas. Detta gör att elen man köper betalar man skatt på och därmed blir den också dyrare än ersättningen man får för inmatad el. Ofördelaktigt för mikroproducenten helt enkelt. 28

En motion var 2013 uppe i riksdagen vars syfte var skattereduktion för mikroproducerad förnyelsebar el. Utredningen för motionen slår fast att ett nettodebiteringssystem inte är gångbart med dagens skattelagar och regler. Förslaget gick ut på att mikroproducenten istället får en skattereduktion som motsvarar ungefär det belopp mikroproducenten skulle tjäna på ett nettodebiteringssystem. Bestämmelserna var utformade för att träffa så många mikroproducenter, d.v.s. inte elbolag, som möjligt och skattereduktionerna kunde maximalt uppgå till 6000 kr per producent och år. Förslaget skulle alltså fungera som ett incitament för mikroproducenter av förnybar el (SOU, 2013). Detta förslag ogillades av ett antal instanser. Bland annat Energimyndigheten som ansåg att förslaget hade för stora brister. Den största anledningen var som de skriver: En av de stora fördelarna med nettodebitering är att det är ett enkelt och pedagogiskt system. Den föreslagna skattereduktionen är däremot krånglig och svår för mikroproducenten att tillämpa. Energimyndigheten anser därför att det bör utredas hur syftet att effektivt främja mikroproducerad energi kan uppnås, detta i kontrast till att skapa ett system med syfte att vara så snarlikt nettodebitering som möjligt. Det är även viktigt att samordna en ny stödform med befintliga styrmedel på området såsom elcertifikatsystemet. (Energimyndigheten, 2013a) Energimyndigheten är tydlig i rapporten med att de vill främja mikroproducerad energi, men förslaget är för bristfälligt. Att nettodebitering är ett bättre alternativ var även något som Jordbruksverket, Naturskyddsföreningen och Svensk Solenergi ansåg. Detta eftersom nettodebitering är mindre komplext och ett bättre incitament. Svensk Solenergi argumenterar vidare att eftersom flera EU-länder använder sig av nettodebiteringssystemet, såsom Danmark, Belgien och Nederländerna, borde det även vara genomförbart i Sverige där det är EU-skattelagar som påstås hindra. (Remissyttrande: Beskattning av mikroproducerad el) En del elföretag har under de senaste åren börjat erbjuda nettodebitering eller något som heter nettoavräkning som är ett liknande system för sina kunder. Detta trots att skatteverket anser att energiskatt ska betalas för all levererad el. För att ett nettodebiteringsavtal ska vara möjligt måste man självklart vara kund hos företaget. Några exempel på företag som erbjuder detta är Bixia, Mälarenergi och Utsikt. Krav för att få tillämpa nettodebitering skiljer sig lite från de olika elbolagen men i stort är det att man är mikroproducent och är en nettokonsument sett över ett år. 29

Kap 4. Småhusköparna 4.1 Marknaden för nya småhus. Det finns idag ett par olika marknader för nya småhus. Köp av befintlig nyproduktion är det vanligaste, d.v.s. köp av en färdigbyggd villa som ett byggföretag exempelvis bygger ett tiotal av i ett område. Utgångspunkten är ofta ett visst basalternativ med en viss grundstandard. Till detta kommer en tillvalskatalog som innehåller en mängd tillval. Interiört erbjuds ofta bl.a. installationer och tillbehör till kök och bad, olika golvtyper och braskaminer. Även exteriört finns det många valmöjligheter. Olika paneltyper, takpannor och ytterdörrar är några vanliga tillval. I en sådan tillvalskatalog skulle även några solcellspanelspaket enkelt kunna presenteras. I denna fas där småhusköparen redan är igång att välja husets tillval kan det kännas enklare och överskådligt att samtidigt kunna välja ett solcellspanelspaket till småhuset. Att köpa en tomt och sedan själv beställa en nybyggnation är en annan möjlighet. Detta ger köparen stora valmöjligheter då man kan välja att beställa en ny arkitektritad byggnad, ett hus från färdig modell av företag eller t.o.m. bygga något från egen design. Det finns idag väldigt många olika företag som erbjuder dessa tjänster och det är även för dessa företag som det skulle kunna bli aktuellt att erbjuda solcellspaneler som ett standardiserat tillvalsalternativ. Hur stort intresset är bland de blivande småhusägarna är i dagsläget oklart. En tidigare SIFO-undersökning bland villaägare visade stort intresse för solcellspaneler. Men att nå framtida eller presumtiva småhusägare kan vara svårare än att nå den som redan äger en villa. För att nå villaägare kan man gå genom fastighetsregistret, Villaägarnas riksförbund eller liknande. För att nå de blivande småhusägarna kan man eventuellt fråga byggföretagen om deras bostads- eller villakö. Men då blir man beroende av byggföretagens samarbete och kanske inte når ut till en så stor grupp. Ett annat alternativ är tomtkö. Tomtkö är något varje kommun har och den bör innefatta ett stort antal individer. Därför har tomtkön haft i första prioritet att användas i denna undersökning. 4.2 Webbenkät 4.2.1. Utformning För att få så bra utformning av frågor som möjligt har Enkätboken av Jan Trost använts. Framförallt kap 6; Frågorna och formuläret har varit till hjälp. Kapitlet förklarar hur en 30

enkät bör utformas för att nå bästa resultat. Bl.a. diskuteras utformningen av svarsalternativ, ordningsföljd, språkanvändning och att vara konsekvent. Enkäter kan distribueras på olika sätt t.ex. genom utdelning, brev, mejl eller hemsidor. För denna enkät har mejl använts då det är den enklaste metoden. Låg svarsfrekvens är ofta ett problem vid enkäter. Webbenkäten består därför endast av tio korta och enkelt formulerade frågor med fasta svarsalternativ. Detta för att enkäten ska kännas överkomlig och alla ska förstå frågorna. Dessutom ges sist i enkäten möjlighet att göra egna kommentarer. För att se hela enkäten se bilaga 1. 4.2.2 Genomförande Studien är avgränsad till sydvästra Skåne. För att nå de potentiella köparna av småhus valdes tre kommuner i sydvästra Skåne; Lomma, Malmö och Lunds tomtköer. Att välja kringliggande kommuner gör det lättare till eventuell uppföljning. Dessa kommuner ligger även i södra Sverige där intresset förväntas vara högre än längre norrut i landet. Malmös tomtkö som heter Boplatssyd gav inte ut mejladresser och Lomma kommun svarade inte. Förfrågan fick dock bättre respons av Lunds kommuns tomtkö som var villiga att bistå med tomtköns mejladresser. Tomtkön är en offentlig handling och Lunds kommun gör därmed inte fel när de lämnar ut uppgifter om de som står i kön. De i tomtkön räknas alltså som potentiellt blivande småhusägare då man kan anta att de flesta har avsikten att göra en nybyggnation på tomten. Att man står i Lunds kommuns tomtkö betyder inte att man nödvändigtvis bor i Lund men de flesta bor i Lund eller i dess omnejd. En del är dock bosatta på annat håll. Google drive är det program som använts för att ta fram och genomföra enkäten. Detta för att användning av programmet är enkelt och kostnadsfritt. Diagram och dylikt tas fram automatiskt när svar kommer in och presenteras snyggt. Länken till enkäten omvandlades till ett kortare url med hjälp av tinyurl då den länk Google drive genererar är lång och kan uppfattas som suspekt. Av cirka 800 skickade mejl studsade ca 50 tillbaka. Kvar blev det ca 750 st som gav 162 svar. Svarsfrekvensen blev därmed 22 %. Alla svarande är anonyma eftersom Google drive inte registrerar de svarandes adresser. Detta ökar antagligen svarsfrekvensen något. Man kan dock se svarssambanden, d.v.s. att de svarande registreras som svarsperson 1,2,3 o.s.v. Därmed kan man se vad respektive svarsperson har svarat på frågorna. 31