öppna jämförelser 2015 Vård och omsorg om äldre jämförelser mellan kommuner och län

öppna jämförelser 2015 Vård och omsorg om äldre jämförelser mellan kommuner och län

Öppna jämförelser 2015 Vård och omsorg om äldre jämförelser mellan kommuner och län

Öppna jämförelser 2015 Vård och omsorg om äldre kan beställas eller laddas ned från: Sveriges Kommuner och Landsting webbutik.skl.se E-post: publikationer@sklfs.se Socialstyrelsens publikationsservice www.socialstyrelsen.se/publikationer E-post: publikationsservice@socialstyrelsen.se Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen 2016 Du får gärna citera rapportens texter eller diagram om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting har ensamrätt att bestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätten, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem. Socialstyrelsen: Artikelnummer 2016-3-1, ISBN 978-91-7555-361-0 SKL: ISBN 978-91-7585-386-4 Foto: Scandinav bildbyrå, Thomas Henrikson, Casper Hedberg Rickard Eriksson, SKL:s bildarkiv. Produktion: Advant produktionsbyrå Tryck: LTAB, mars, 2016 miljömärkt trycksak 341827,1

Förord Öppna jämförelser har på relativt kort tid utvecklats till ett värdefullt instrument för analys och utveckling inom vården och omsorgen om äldre. Inriktningen beskrivs i en handlingsplan för öppna jämförelser i socialtjänsten och hemsjukvården för åren 2015 till 2018. Arbetet stöds av regeringen och genomförs i samarbete mellan Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting och i samverkan med Vårdföretagarna och Famna. För sjätte året i rad publicerar Sveriges Kommuner och Landsting och Socialstyrelsen gemensamt rapporten Öppna jämförelser vård och omsorg om äldre. Syftet med indikatorbaserade jämförelser är att ge beslutsfattare ett underlag för att följa upp och förbättra verksamhetens egna resultat. Rapporten ska inspirera till lokala, regionala och nationella diskussioner om vad som kan förbättras och ge insyn i den gemensamt finansierade vården och omsorgen om äldre. Målgruppen för rapporten är främst beslutsfattare, förvaltningschefer och verksamhets- och kvalitetsansvariga i kommunerna och landstingen och regionerna. Arbetet har skett i dialog med en referensgrupp. Referensgruppen bestod av företrädare från kommunerna Bollebygd, Eskilstuna, Gällivare, Gävle, Hammarö, Huddinge, Gotland, Jönköping, Karlskrona, Lidköping, Skellefteå, Göteborg och Malmö stad samt från Västmanlands kommuner och Landsting. I år representerades också Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter och Svensk Geriatrisk Förening i referensgruppen. Ett stort tack för era värdefulla synpunkter och medverkan. Arbetsgruppen har bestått av Helena Henningson, Jan Mohammad och Camilla Eriksson från Sveriges Kommuner och Landsting samt Kalle Brandstedt och Marianne Lidbrink från Socialstyrelsen. Vi riktar ett särskilt tack till företrädare för kvalitetsregistren och övriga uppgiftslämnare som bidragit med underlag till rapporten. Ansvariga enhetschefer för rapporten har varit Stina Hovmöller vid Socialstyrelsen och Åsa Furén Thulin vid Sveriges Kommuner och Landsting. Håkan Sörman VD, Sveriges Kommuner och Landsting Olivia Wigzell Generaldirektör, Socialstyrelsen

Innehåll Sammanfattning... 7 Inledning... 8 Vad är öppna jämförelser?... 8 Förändringar i årets rapport... 9 Indikatorer...9 Bakgrundsmått...9 Datakällor i årets rapport... 9 Nationella enkätundersökningar...9 Officiell statistik...9 Nationella kvalitetsregister...9 Relativt god datatillgång men den kan förbättras...10 Relativa jämförelser...11 Tolkning och analys av resultat... 11 Rikets genomsnitt och variation...12 Analysera resultatet lokalt och regionalt...12 Gruppindelad statistik...12 Resultat och analys på enhets- och verksamhetsnivå...12 Nationellt och regionalt stöd...13 Effektivitet...14 Äldre i Sverige och världen...16 Äldres hälsa och livssituation... 16 Äldre i Sverige...17 Äldres boende...17 Hälsosamt åldrande, livsvillkor och vanor... 17 Äldres hälsoproblem...18 Fall och frakturer...18 Demenssjukdomar...19 Tvångs- och begränsningsåtgärder...20 Stroke...20 Psykisk ohälsa...20 Nya indikatorer...22 Kommunens ansvar och utförare...22 Vård och omsorg i ordinärt och särskilt boende... 22 Indikatorer för vård och omsorg i ordinärt boende...23 1. Bemötande, förtroende och trygghet I hemtjänst... 24 2. Kontakt med personal i ordinärt boende... 25 3. Inflytande och tillräckligt med tid i hemtjänsten... 25 4. Riskförebyggande vård och omsorg i ordinärt boende... 26 5. Personalkontinuitet i hemtjänsten... 26 6. Förändring av självskattad hälsa för hemtjänsttagare 65 år och äldre... 28

7. Bedömning av hemtjänsten i sin helhet... 28 Indikatorer för vård och omsorg i särskilt boende...29 8. Bemötande, förtroende och trygghet i särskilt boende... 30 9. Kontakt med personal i särskilt boende... 31 10. Möjlighet att påverka i särskilt boende... 32 11. Mat och måltidsmiljö i särskilt boende... 32 12. Boendemiljö i särskilt boende... 33 13. Aktiviteter och känsla av ensamhet i särskilt boende... 34 14. Riskförebyggande vård och omsorg i särskilt boende för äldre... 35 15. Bruk av tryckavlastande underlag... 37 16. Bedömning av särskilt boende i sin helhet... 37 Utmaningar och möjligheter...38 Sammanhållen vård och omsorg... 38 Bevara hälsa och självständighet...39 Teambaserat arbetssätt...39 Utskrivningsklara...39 Webbkollen...40 ehälsa och välfärdsteknik...40 Hemsjukvård och kommunal hälso- och sjukvård... 41 Kommunal hälso- och sjukvård, en del av det samlade hälso- och sjukvårdssystemet... 41 Indikatorer för sammanhållen vård och omsorg... 43 17. Väntetid till särskilt boende... 44 18. Fallskador, 80 år och äldre... 45 19. Frakturer på lår och höft bland personer 65 år och äldre...45 20. Tillgodosedda rehabiliteringsbehov efter stroke... 45 21. Funktionsförmåga 12 månader efter stroke... 46 22. Brytpunktsamtal... 46 23. Smärtskattning sista levnadsveckan... 47 Läkemedel...47 Läkemedelsbiverkningar orsakar akutsjukvård...47 Läkemedelsgenomgångar...48 Flera sätt för säkrare läkemedelsanvändning...48 Tre eller fler psykofarmaka...48 24. Tre eller fler psykofarmaka i hemtjänsten...48 25. Tre eller fler psykofarmaka i särskilt boende...49 Tio eller fler läkemedel...49 26. Tio eller fler läkemedel i hemtjänsten...49 27. Tio eller fler läkemedel i särskilt boende...49 Olämpliga läkemedel...51 28. Olämpliga läkemedel i hemtjänsten...51 29. Olämpliga läkemedel i särskilt boende...51 Antipsykotiska läkemedel...51 30. Antipsykotiska läkemedel i hemtjänsten...51 31. Antipsykotiska läkemedel i särskilt boende...51 Indikatorer...52 Indikatorer och bakgrundsmått i Öppna jämförelser 2015... 52 Bakgrundsmått...54 Referenser/litteraturlista... 56 Bilaga 1 Kommunernas resultat... 57

sammanfattning 7 Sammanfattning För sjätte gången presenterar Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting öppna jämförelser av vården och omsorgen om äldre. Årets rapport belyser kvaliteten på vården och omsorgen utifrån olika perspektiv och områden. De indikatorer som rapporten beskriver är möjliga för både kommunerna och landstingen att påverka. Rapporten ger en bred bild av såväl vården som omsorgen om äldre och i fokus är indikatorer som belyser den sammanhållna vården och omsorgen. Detta område är särskilt viktigt för gruppen äldre personer med stora behov av insatser från både kommuner och landsting. Rapporten belyser också särskilt boende samt hemtjänst och hemsjukvård i ordinärt boende. I årets rapport presenteras 31 indikatorer samt 15 bakgrundsmått. Några nyheter i årets rapport: Samtliga indikatorer och bakgrundsmått är numrerade. Vi hoppas att det underlättar läsarens orientering i rapporten. De flesta indikatorerna som hämtas från undersökningen Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? är nya. I stället för att presentera resultaten för respektive fråga, har vi lagt samman svaren utifrån olika teman. Resultatet kan användas på ledningsnivå, till exempel när det finns behov av att prioritera områden för verksamhetsutveckling. Indikatorn Förändring av självskattad hälsa är ny för i år och visar hur äldre bedömer sin hälsa år 2014 jämfört med år 2015. Ett nytt bakgrundsmått har tagits fram som beskriver andelen personer med hemsjukvård av personer med hemtjänst. Vilka indikatorer som är jämförbara med resultat från föregående år, framgår av indikatorbeskrivningen i bilaga 2. Några av årets resultat: Äldre personer med hemtjänst träffar i genomsnitt 15 olika personal under en tvåveckorsperiod, vilket är ett oförändrat resultat jämfört med föregående mätning. Indikatorn visar också på en stor spridning mellan kommunerna och varierar från sju upp till 23 personal under en tvåveckorsperiod. 45 procent av de äldre med hemtjänst svarar att det är mycket eller ganska lätt att få kontakt med sjuksköterska, läkare eller hemtjänstens personal. Resultaten i kommunerna varierar mellan 25 och 76 procent. Motsvarande uppgift för särskilt boende är 52 procent på riksnivå med en variation mellan kommunerna om 28 till 80 procent. Inom särskilt boende är 82 procent nöjda med det egna boendet och bland personer med hemtjänst är 89 procent nöjda med den verksamheten. Cirka 61 personer per 1 000 invånare 80 år och äldre drabbas av fallskador. Kvinnor drabbas i högre utsträckning än män, 69 kvinnor över 80 år respektive 48 män över 80 år, per 1 000 invånare. Indikatorn Frakturer på lår och höft för personer 65 år och äldre visar att 910 personer per 100 000 invånare 65 år och äldre drabbades av fraktur på lår eller höft. Antalet har minskat något sedan föregående period då antalet låg på 912 personer per 100 000 invånare. Precis som för indikatorn fallskador så är det stora skillnader mellan kvinnor och män. Bland män drabbas 610 personer jämfört med 1 162 personer per 100 000 invånare bland kvinnor. För 31 procent av de äldre som bor på särskilt boende och som bedömts ha risk för trycksår planerades det för bruk av tryckutjämnande underlag. Andelen bör öka då tryckutjämnande underlag både kan motverka förekomsten och minska omfattningen av trycksår. Inom särskilt boende uppger 45 procent att de är nöjda med de sociala aktiviteterna samtidigt som de uppgett att de inte känner sig ensamma. Indikatorn visar att kvinnor är mer nöjda och mindre ensamma än männen, 46 procent av kvinnorna är nöjda jämfört med 43 procent av männen. Cirka 13,6 procent av de äldre i särskilt boende behandlas med antipsykotiska läkemedel. Behandlingen är ungefär lika vanlig bland kvinnor och män. Men indikatorn visar på stora variationer mellan kommuner och resultaten varierar från 0 procent till cirka 30 procent. Andelen äldre i hemtjänst med olämpliga läkemedel för äldre är 10,9 procent, vilket är en förbättring med en procentenheter jämfört med föregående år. 11,4 procent av kvinnorna behandlas med minst ett olämpligt läkemedel medan andelen bland män ligger på 9,9 procent. Även för denna indikator varierar kommunernas resultat. Resultaten på kommunnivå varierar från 2,4 procent till 24,4 procent. Behandling med olämpliga läkemedel för personer i särskilt boende förekommer inte lika ofta som för dem med hemtjänst. 9,4 procent av personer 75 år och äldre i särskilt boende behandlades med olämpliga läkemedel, vilket är en förbättring med drygt en procentenhet jämfört med föregående mätperiod. Män har bättre resultat än kvinnor för 10 av de 14 indikatorer som beskriver den sammanhållna vården och omsorgen. Indikatorerna visar på stora resultatmässiga skillnader mellan kommunerna. Det finns därför stor anledning att titta på resultaten per kommun. Orsakerna bakom skillnaderna behöver analyseras lokalt och regionalt, i vissa fall tillsammans med företrädare för landstingen, eftersom sådana analyser kräver kunskap om lokala förutsättningar.

8 Öppna jämförelser 2015: Vård och omsorg om äldre Inledning Detta är den sjätte rapporten med indikatorbaserade jämförelser av vården och omsorgen om äldre som Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gör tillsammans. Med årets rapport vill vi ge ett aktuellt underlag som kan användas för diskussion, beslutsunderlag och analys mellan vårdens och omsorgens aktörer på nationell, regional och lokal nivå. Målgrupp för rapporten är beslutsfattare och förtroendevalda i både kommun och landsting ledande tjänstemän i både kommun och landsting företrädare från olika verksamheter och professioner inom vården och omsorgen om äldre. Även i år har rapporten ett särskilt fokus på sammanhållen vård och omsorg för äldre personer med omfattande behov. Av totalt 31 indikatorer i årets rapport speglar 15 resultatet på olika delar av den sammanhållna vården och omsorgen där huvudmän och olika yrkesgrupper bör samverka för en god vård och omsorg. VAD ÄR ÖPPNA JÄMFÖRELSER? Öppna jämförelser är ett verktyg för att analysera, följa och utveckla socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamheter på lokal, regional och nationell nivå. Den främsta målgruppen för öppna jämförelser är beslutsfattare och utförare på dessa nivåer. Syftet med öppna jämförelser är att det ska stimulera till kunskapsutveckling för att främja en jämlik socialtjänst och hälso- och sjukvård med god kvalitet. Målet är att verksamhetsförbättringarna ska komma brukaren till gagn, att den enskilde får rätt insatser utifrån dennes behov. Genom öppna jämförelser kan en kommun, landsting eller region jämföra sin verksamhet med andra, utifrån resultatet för olika indikatorer och bakgrundsmått. Jämförelser kan också göras med läns- och riksgenomsnitt. Denna rapport bygger på nationell statistik och andra uppgifter som belyser vården och omsorgen om äldre. Ambitionen är att ge en så allsidig bild som möjligt, men rapporten ger inte hela bilden av vad som behövs för god kvalitet. Data saknas fortfarande för viktiga områden som

inledning 9 exempelvis primärvård. Det är därför viktigt att resultaten bedöms och analyseras såväl regionalt som lokalt. Positiva resultat är ingen garanti för god kvalitet eller en bra omsorg i det enskilda fallet. Den information som öppna jämförelser ger behöver kompletteras med andra underlag för att få en mer heltäckande bild. Öppna jämförelser bidrar också till en diskussion om datakvaliteten och åtkomsten till data. Användningen av data ger ett underlag till förbättringar, både vad gäller vilken data som levereras, hur den tas fram och hur det presenteras och blir åtkomlig för användarna. All data i denna rapport rapporteras av kommuner och landsting samt från vårdens och omsorgens verksamheter eller de äldre själva. FÖRÄNDRINGAR I ÅRETS RAPPORT Indikatorer I årets rapport har en rad förändringar genomförts. Bland annat har merparten av indikatorer som hämtas från undersökningen Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? förändrats. Svaren på olika frågor har grupperats utifrån teman som förenar olika frågor, till exempel frågorna om mat och måltidsmiljö. Det ger en annan bild av resultaten vid jämförelser. På så sätt undviks dubbelredovisning av resultat eftersom kommunerna redan har tillgång till uppgifterna från undersökningen för respektive fråga sedan publiceringen hösten 2015. Indikatorerna i denna rapport är även mer övergripande i sin karaktär. Uppgifterna om läkemedelsanvändningen beskriver i år förskrivningen till personer med hemtjänst respektive till dem i särskilt boende, till skillnad från föregående år, då redovisningen gällde för samtliga personer, oavsett insats. Motivet till förändringen är att kommunerna ska kunna se skillnaderna i läkemedelsanvändning mellan de båda grupperna. En ny indikator med data från Senior Alert presenteras. Indikatorn beskriver planerat bruk av tryckutjämnande underlag för äldre som bedömts ha risk för trycksår i särskilt boende. En generell förändring som genomförts är att alla indikatorer fått ett indikatornummer för att det ska bli lättare att hitta och hänvisa till, samt att pilarna i kommuntabellen tagits bort. Eftersom många indikatorer är nya eller förändrade fyller pilarna ingen funktion i årets rapport. Bakgrundsmått Bakgrundsmåtten har numrerats för att de ska bli lättare att hitta och hänvisa till. Några nya bakgrundsmått är utvecklade av data från registret över socialtjänstinsatser för äldre och personer med funktionsnedsättning. Kostnad per invånare och kostnad per brukare i särskilt boende. Bakgrundsmåtten som beskriver kostnad på brukare och invånare i särskilt boende har förändrats. I år ingår även lokalkostnader och orsaken är att måtten förändrats av Kommun- och landstingsdatabasen (Kolada). Hälsotillstånd särskilt boende och hemtjänst. Bakgrundsmåttet har korrigerats för att bättre beskriva förutsättningar som påverkar resultat från Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? Bakgrundsmåttet utgörs i år av frågorna Hur är din rörlighet inomhus? och Hur bedömer du ditt allmänna hälsotillstånd?. Medianålder vid inflyttning till särskilt boende. Bakgrundsmåttet visar medianåldern för äldre när de flyttar till särskilt boende. Målsättningen är att bakgrundsmåttet ska spegla den åldersmässiga brytpunkten för flytt till särskilt boende på kommunnivå. Genomsnittligt antal hemtjänsttimmar månaden innan flytt till särskilt boende. Bakgrundsmåttet visar det genomsnittliga antalet hemtjänsttimmar månaden innan flytt till särskilt boende för äldreomsorgstagare på kommunnivå. Målsättningen är att bakgrundsmåttet ska spegla brytpunkten när hemtjänsten inte längre kan tillgodose äldres behov i det egna hemmet. Andel personer 65 år och äldre med hemsjukvård i hemtjänsten. Bakgrundsmåttet visar hur stor andel av de äldre med hemtjänst som också har hemsjukvård. Nästan alla kommuner har tagit över ansvaret för kommunal hälso- och sjukvård i ordinärt boende och sedan 2015 är det enbart Stockholms Läns Landsting som inte lämnat över ansvaret. I Stockholms län utgör Norrtälje kommun ett undantag. DATAKÄLLOR I ÅRETS RAPPORT Nationella enkätundersökningar Socialstyrelsens undersökning Vad tycker de äldre om äldreomsorgen?. Kommun- och landstingsdatabasen (Kolada), Sveriges Kommuner och Landsting. Kommun- och enhetsundersökningen 2015, Socialstyrelsen. Officiell statistik Registret över socialtjänstinsatser till äldre och personer med funktionsnedsättning, Socialstyrelsen. Patientregistret, Socialstyrelsen. Läkemedelsregistret, Socialstyrelsen. Registret över insatser i kommunal hälso- och sjukvård. Befolkningsstatistik, Statistiska Centralbyrån. Nationella kvalitetsregister Senior Alert. Svenska Palliativregistret. Riks-Stroke.

10 Öppna jämförelser 2015: Vård och omsorg om äldre RELATIVT GOD DATATILLGÅNG MEN DEN KAN FÖRBÄTTRAS För att publicera statistiska jämförelser krävs tillgång till tillförlitlig data som beskriver vård och omsorg om äldre. Datatillgången är god men kan förbättras avseende: Möjlighet att nationellt samla in statistik gällande insatser i primärvården. Insatser inom hälso- och sjukvården utförda av andra yrkesgruppper än läkare. Behovsuppgifter inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Täckningsgrad på kommunnivå för kvalitetsregister som beskriver områdena psykisk hälsa och demens. Personaluppgifter inom socialtjänsten och kommunal hälso- och sjukvård. Brister i tillgång till data och datakvalitet har en begränsande effekt på beskrivningen av kvaliteten inom vården och omsorgen. Förslag till nya indikatorer diskuteras oftast fram mellan Socialstyrelsen, SKL, kommunrepresentanter och berörda kvalitetsregister. Det är värdefullt för oss att få återkoppling på indikatorer som presenteras i rapporten så att vi kan fortsätta utvecklingsarbetet.

tolkning och analys av resultat 11 Tolkning och analys av resultat RELATIVA JÄMFÖRELSER Genom att presentera öppna jämförelser för vården och omsorgen om äldre ges möjlighet till en mer faktabaserad diskussion om vårdens och omsorgens kvalitet. Rapporten ger ansvariga beslutsfattare, medarbetare, äldre, anhöriga, media och andra intresserade möjlighet att agera, ställa frågor och delta i dialogen. Rapporten ger också ett underlag för diskussioner om möjligheter för en jämlik vård och omsorg i hela landet, eftersom data finns uppdelad på kvinnor respektive män i bilagor på Socialstyrelsens och SKLs hemsidor. Redovisningen i rapporten har en beskrivande karaktär som ska underlätta tolkningen av resultatet. I rapporten görs inga analyser av skillnader eller orsaker. Detta måste kommuner, landsting och regioner göra regionalt och lokalt. Resultatet på indikatorerna i rapporten måste relateras till de mål som finns angivna i den lokala eller regionala styrningen och ledningen av vården och omsorgen om äldre I bilaga 1 finns en tabell med resultatet på 31 indikatorer på kommunnivå, länsnivå samt riket. I tabellen kan varje kommun se vilket värde den har för respektive indikator. Kommunerna är sorterade länsvis. Ibland saknar vissa kommuner ett resultat på en indikator. Det beror oftast på att det statistiska underlaget för indikatorn är för litet för att publiceras, nämligen färre än 30 observationer eller svar. Tabellen är färgad med grönt, gult och rött. Grönt betyder att kommunvärdet på indikatorn hör till de 25 procent av kommunerna med bäst värde i förhållande till de andra kommunerna. Rött får de 25 procent av kommunerna med sämst värde och gult får de 50 procent av kommunerna som ligger mitt emellan. Gränserna är markerade, i form av högst och lägsta värde för gulfärgade kommuner, i tabellhuvudet i bilaga 1. Antalet kommuner i de tre färggrupperna varierar beroende på vilken indikator det gäller och spridningen av resultatet på indikatorn. Jämförelserna är relativa, alla

12 Öppna jämförelser 2015: Vård och omsorg om äldre kommuners värden relateras till varandra. Det innebär att en kommun kan ha ett grönt värde på en indikator ena året, och få ett rött värde på samma indikator året därpå. Om detta inträffar kan det bero på att många kommuner förbättrat sitt värde på indikatorn i högre grad än den egna kommunen. Varken rikets medelvärde eller ett grönt resultat behöver i sig inte vara ett bra resultat. En av fördelarna med den färgsatta jämförelsen är att det är lätt att få en överblick. De relativa jämförelserna är också användbara så länge det inte finns några exakta och överenskomna målvärden för de enskilda indikatorerna på nationell nivå. När en kommun har ett bättre värde än den egna kommunen, indikerar det att det bättre värdet går att uppnå. Tabellen innehåller även 15 strukturella bakgrundsmått som inte har färgsatts. De ingår inte i jämförelserna mellan kommunerna men kan vara stöd vid egna analyser. RIKETS GENOMSNITT OCH VARIATION För att tolka resultatet på en indikator är det viktigt att gå tillbaka till datakällan för att få förståelse för indikatorns uppbyggnad, vad den avser att mäta, täckningsgrad, mätperiod och svarsfrekvens. Denna information finns i bilaga 2 Beskrivning av indikatorerna. För nästan alla indikatorer finns det en stor spridning mellan kommunerna. Variationen kan bero på många olika faktorer, till exempel befolkningens ålderssammansättning, hälsa, de äldres behov, samarbetet mellan kommun och landsting och kommunens geografi. Men en del av variationen beror också på att det finns kommuner och landsting som har hittat ett bättre sätt att organisera och bedriva vården och omsorgen. För alla indikatorer anger vi ett medelvärde eller median, för riket. Det finns en risk att rikets värde uppfattas som ett medelgott resultat. Rikets värde är dock ett statistiskt värde, ett utfall av allas resultat, och behöver inte vara ett eftersträvansvärt värde. I den lokala analysen bör fokus ligga på, dels de tidigare resultaten, dels relationen till andra jämförbara kommuner. Det är alltså relevant att relatera resultatet i öppna jämförelser till lokala och regionala mål för berörda indikatorer. Har en kommun, eller ett län, lyckats nå ett högt värde på en indikator är det värdet fullt möjligt att uppnå för andra. Analysera resultatet lokalt och regionalt För att en kommun eller ett landsting och region ska kunna omsätta resultatet av en indikator i lokalt och regionalt förbättringsarbete, krävs både förståelse för, och analys av vad som påverkar varje enskild indikator. Egna analyser är nödvändiga för att kunna prioritera rätt åtgärder när man vill förbättra det egna resultatet. För att stärka analyser och bearbetningar av jämförelserna behövs ofta mer information och fler uppgifter än vad som ryms i denna rapport. På lokal och regional nivå finns statistik och nyckeltal som är användbara i analysen. Det kan till exempel handla om uppgifter om volymer, antal medarbetare med en viss kompetens och personalkontinuitet på årsbasis. Det finns också olika rapporter och webbplatser där det går att hämta information och mer detaljerade uppgifter som berör indikatorerna, bland annat www.socialstyrelsen. se/oppnajamforelser/aldreomsorg, www.kolada.se och www.senioralert.se. Indikatorerna för sammanhållen vård och omsorg är ett underlag för diskussion och gemensam analys mellan kommuner och landsting, samt för den enskilda kommunen. Öppna jämförelser kan användas inom den samverkansstruktur som finns i alla län för samverkan mellan kommun och landsting. GRUPPINDELAD STATISTIK Vården och omsorgen ska vara individanpassad och därmed utgå från den enskildes behov. Dessutom ska vården och omsorgen vara likvärdig oavsett om den enskilde är man eller kvinna, eller utifrån någon annan av diskrimineringsgrunderna. För att belysa eventuella skillnader mellan män och kvinnor så presenterar vi de flesta indikatorer uppdelade för män respektive kvinnor. Syftet är att underlätta jämställdhetsanalyser. För några indikatorer är detta inte möjligt. Många små kommuner saknar i denna rapport värde för män respektive kvinnor. Det beror på att det statistiska värdet är för lågt (färre än 30 obervationer) för att vi ska publicera uppgifter. Värdet på indikatorerna finns uppdelade på män och kvinnor i tabellbilaga 3, som finns på socialstyrelsen.se eller skl.se. Resultat och analys på enhets- och verksamhetsnivå Vi publicerar resultaten för indikatorerna på kommunnivå. Det innebär att vi har slagit ihop resultat för verksamheter och enheter inom en kommun till ett kommunresultat, det vill säga ett medel- eller medianvärde för kommunen. I de flesta kommuner finns det en spridning av resultat mellan enheterna inom hemtjänsten respektive särskilt boende. Kommunerna kan analysera och jämföra resultat på verksamhets- och enhetsnivå för vissa av indikatorerna. För de indikatorer som bygger på data från enkätundersökningen Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? kan de kommuner som bistått Socialstyrelsen med information om enheter och verksamheter ta del av resultat på denna nivå. Materialet finns tillgängligt på Socialstyrelsens webbplats. Kommunerna och landstingen eller regionerna kan dessutom använda sig av sina egna inloggningar till de kvalitetsregister som bistått med data till årets öppna jämförelser, för att analysera resultat på enhets- och verksamhetsnivå. Dessa kvalitetsregister är Senior Alert, Svenska Palliativregistret och Riks-Stroke. Kommunerna har även möjlighet att komplettera sina analyser med material från Socialstyrelsens kommun- och enhetsundersökning inom äldreomsorgen. Där finns data både på kommunnivå

tolkning och analys av resultat 13 och för enskilda verksamheter och enheter. De resultat som presenteras för enheter inom respektive kommun kan vara utformade på ett annat sätt än indikatorerna som presenteras i denna rapport. För att tolka resultaten behövs därför kunskap om hur indikatorerna är utformade. Information om indikatorerna finns i bilaga 2 Beskrivning av indikatorerna. NATIONELLT OCH REGIONALT STÖD Det finns flera olika handböcker, undersökningar och redskap som kan vara ett stöd i arbetet med öppna jämförelser: I SKL:s Handbok för öppna jämförelser inom socialtjänst ges steg för steg stöd för hur resultaten kan tolkas och förstås. Handboken kan laddas ned från www.skl.se. Socialstyrelsens handbok för effektivitetsanalyser, och effektivitet i praktiken www.socialstyrelsen.se. I Kommun- och landstingsdatabasen, www.kolada.se går det att göra analyser och välja kommuner och landsting att jämföra sig med i Jämföraren. Många nyckeltal finns på enhetsnivå för hemtjänst respektive särskilt boende. Ett jämförelseverktyg för öppna jämförelser finns tillgänglig på Socialstyrelsens webbplats, oppnajamforelser. socialstyrelsen.se/aldreomsorg/sidor/default.aspx. I jämförelseverktyget är det möjligt att se resultat och göra jämförelser, skriva ut diagram för enskilda indikatorer och göra egna urval av landsting och kommuner. Resultat från Socialstyrelsens årliga, nationella Kommun- och enhetsundersökning finns på Socialstyrelsens webbbplats. Resultatet från den nationella undersökningen Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? finns på Socialstyrelsens webbplats. I Äldreguiden finns uppgifter hämtade från de båda ovanstående undersökningarna om äldreomsorgen på enhetsnivå, med information som riktas till befolkningen. Officiell statistik inom områdena socialtjänst, hälso- och sjukvård samt läkemedel finns i Socialstyrelsens statistikdatabas, www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas. Inom ramen för den stöd- och samverkansstruktur som finns i alla län, erbjuds stödjande aktiviteter för att öka förståelsen och förbättra analysen av resultatet från öppna jämförelser. Läs mer på www.skl.se/evidensbaseradpraktik.

14 Öppna jämförelser 2015: Vård och omsorg om äldre EFFEKTIVITET LÄSTIPS OM EFFEKTIVITET: Socialstyrelsen modell och handbok, http://www.socialstyrelsen.se/effektivitet Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) Rapport om produktivitetsutveckling inom offentlig sektor, http://eso.expertgrupp.se/wp-content/ uploads/2012/07/2014_7-till-webben.pdf Enkelt uttryckt handlar effektivitet om att göra rätt saker på rätt sätt. Det finns en stor mängd litteratur för den som är intresserad av att fördjupa sig inom området effektivitet. I tidigare års rapporter har effektivitet diskuterats mer ur ett teoretiskt perspektiv. I årets rapport vill vi fokusera på den praktiska tillämpningen av effektivitetsdiskussionen, det vill säga hur man inom äldreomsorgen kan verka för en mer effektiv verksamhet. Effektivitet kan diskuteras utifrån effektivitet i relation till mål, effektivitet i jämförelser samt utifrån ineffektivt resursutnyttjande. Vilken metod som väljs beror på vilka uppgifter som finns tillgängliga och vad det är man önskar belysa. Att mäta effektivitet i relation till mål är den metod som kräver mest uppgifter om resursanvändning, effektresultat och mål för verksamheten. Har kommunerna inte mätbara mål i sina verksamheter är det lämpligare att de väljer metoden effektivitet i jämförelse. Med hjälp av den tredje metoden, ineffektivt resursutnyttjande, beräknas onödig resursanvändning, det vill säga resurser som kan användas bättre till andra insatser i verksamheten. Oavsett angreppssätt så använder sig både SKL och Socialstyrelsen av fyrfältsdiagram för att synliggöra resultat inom området effektivitet. Metoden ger ett bra underlag till diskussion. Med hjälp av ett fyrfältsdiagram kan man ganska snart få syn på vad som verkar fungera bättre och vad som fungerar sämre i en kommun eller verksamhet. Kostnadsdata för kommuner, eller enheter, ritas in på den lodräta axeln i diagrammet och kvalitetsdata, till exempel en indikator från undersökningen Vad tycker de äldre om äldreomsorgen? ritas in i den vågräta axeln.

effektivitet 15 Data bör väljas med omsorg, så att de speglar resursåtgång och det som ska åstadkommas. Låt oss säga att det övergripande målet med verksamheten är god livskvalitet för brukare i särskilt boende. Om det inte finns ett mått på livskvalitet så kan till exempel måttet för trygghet i särskilt boende vara tillräckligt nära. På den vågräta axeln ritar vi i så fall in kommunernas (eller enheternas) värde för trygghet. Se fyrfältaren som exempel. Genom att rita in både kostnadsdata och kvalitetsdata för till exempel alla enheter eller kommuner, framträder en bild som sannolikt väcker nya frågor. Underlaget kan bidra till en balanserad diskussion mellan ekonomi och resultat för brukaren, på såväl kommunnivå som enhetsnivå. Diskussionen bör involvera flera olika kompetenser och perspektiv. Vad kan vi lära av dem som lyckas bättre? Ofta finns det goda exempel inom den egna kommunen. Andra viktiga frågeställningar är bakomliggande orsaker, och vad dessa orsakats av. För att komma längre i analysen och när man vill ta reda på varför, rekommenderas att komplettera fyrfältsdiagrammet med andra metoder, exempelvis fokusgrupper med personal och brukare. Att involvera brukare och dem det berör i förbättringsarbetet är en förutsättning för ett lyckat resultat. FÖRÄNDRA RADIKALT - INSPIRATION OCH TIPS PÅ METODER FÖR INVOLVERING OCH TJÄNSTEDESIGN http://webbutik.skl.se/sv/artiklar/forandra-radikalt-2.html Figur 1: Kommunernas kostnad per äldre som känner sig mycket trygg i särskilt boende (varje prick motsvarar en kommun) 1600000 Särskilt boende, kostnad per brukare 1200000 800000 400000 20 40 Trygghet (%) 60 80

16 Öppna jämförelser 2015: Vård och omsorg om äldre Äldres hälsa och livssituation Andelen personer 65 år och äldre i Sverige ökar och allt fler når hög ålder. Ju äldre vi blir, desto större är risken att drabbas av en eller flera sjukdomar och antalet personer med många samtidiga sjukdomar blir fler. Hälsan hos äldre personer påverkas bland annat av den enskildes äldres livssituation och av socioekonomiska förutsättningar, tidigare hälsoproblem, sociala nätverk och kön. Fysisk aktivitet, matvanor, rökvanor och alkoholkonsumtion påverkar hälsan genom hela livet. Självständighet är en viktig aspekt av hälsa - att vara rörlig och oberoende, att kunna fatta egna beslut, att kunna ta sig ut på egen hand, delta i aktiviteter och att träffa vänner och bekanta. Förlust av oberoende kan leda till sänkt livskvalitet, sämre hälsa, som i sin tur kan sänka motståndskraften och öka mottagligheten för sjukdomar, vilket i förlängningen ökar behovet av insatser från kommun och landsting. Alkoholkonsumtionen hos äldre personer har uppmärksammats under senare år. Den ökar, framför allt bland äldre kvinnor. Även om alkoholdödligheten har ökat bland kvinnor, så är det mer än tre gånger så vanligt att män dör i alkoholrelaterade sjukdomar jämfört med kvinnor. År 2014 avled 31 män, jämfört med 10 kvinnor per 100 000 invånare i alkoholrelaterade skador [1]. ÄLDRE I SVERIGE OCH VÄRLDEN Medellivslängd används ofta som ett välfärdsmått. Det ingår bland annat i FN:s Human Development Index (HDI) som ett mått på ett lands utvecklingsnivå. Sverige har i dag en av världens äldsta befolkningar. Enligt den senaste Global Age Watch-rapporten1 så är Sverige det tredje bästa landet att åldras i, efter Schweiz och Norge. I rapporten har 96 länder granskats utifrån bland annat pensionssystem och de äldres hälsa. 1 Rapporten är framtagen av Help age International tillsammans med forskare vid universitet i Southhampton i Storbritannien. I rapporten jämförs äldres situation i 96 olika länder.

äldres hälsa och livssituation 17 Begreppet healthy life years beräknar hur många friska år man i genomsnitt kan förvänta sig efter att ha fyllt 65 år. Sverige toppar statistiken med i genomsnitt 13,8 friska år för kvinnor och 12,9 friska år för män. Detta betyder också att äldre kvinnor i Sverige har 7,5 år med en eller flera sjukdomar i livets slut och för män är det i genomsnitt 5,9 år i livets slut som levs med en eller flera samtidiga sjukdomar. Äldre i Sverige I december 2014 var 20 procent av Sveriges befolkning 65 år eller äldre. Det betyder drygt 1,9 miljoner personer och av dessa var nästan en halv miljon över 80 år. Sedan 1990-talet har medellivslängden ökat för både kvinnor och män i Sverige. År 2014 var medellivslängden för kvinnor drygt 84 år, och för män drygt 80 år. Den återstående medellivslängden vid 65 års ålder var för kvinnor 21,48 år och för män 18,86 år. Vid årsskiftet 2014-2015 var andelen personer 65 år och äldre bland utrikesfödda 15 procent och bland inrikesfödda personer var andelen 20 procent. Skillnaden i andel personer 65 år och äldre mellan de två grupperna beror på att gruppernas olika åldersstrukturer. Medellivslängden skiljer sig inte bara mellan kvinnor och män, det finns också geografiska skillnader. I tabell 1 redovisar vi de fem kommuner med längst respektive kortast medellivslängd mellan åren 2010-2014. Högst förväntad medellivslängd har kvinnor i Danderyds kommun, 86,4 år, och män i Danderyds kommun, 83,5 år. Kortast medellivslängd har kvinnorna i Norsjö kommun och männen i Haparanda kommun med 79,4 år respektive 75.1 år [2]. Skillnaden mellan kommuner med lång och kort medellivslängd har ökat, särskilt när det gäller kvinnor. I mindre kommuner kan medellivslängden i större utsträckning variera från år till år än i större kommuner. Det är stora skillnader mellan olika kommuner, men man bör vara försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser eftersom många kommuner har en liten befolkning och få dödsfall. ÄLDRES BOENDE De allra flesta över 65 år bor i helt vanliga bostäder. För de flesta är det relativt oproblematiskt. Men funktionsförmågan avtar med åren, både gällande hörsel, syn och rörelseförmåga. Med stigande ålder drabbas också allt fler av kognitiv svikt, och sjukdomar som kan påverka såväl den fysiska, psykiska som den sociala hälsan. Detta påverkar i hög grad boendet och möjligheterna att bo kvar i sin invanda miljö. Boendemiljön kan främja hälsa men kan också medföra begränsningar som kan medföra ökat beroende och ofrivillig ensamhet. Enligt SCB:s undersökning av hushållens ekonomi från 2012 bor ca 40 procent av alla seniorhushåll i villa eller radhus, resterande bor i lägenhet. Det är vanligare att kvinnor bor i hyresrätt. De ensamboende kvinnorna utgör nästan 40 procent av alla seniorhushåll [3]. Av de personer som är över 65 år och som bor i flerfamiljshus (lägenhet) saknar cirka hälften tillgång till hiss. Med stigande ålder, och försämrad funktionsförmåga, är det många som kommer att bli beroende av andra för att klara vardagens uppgifter, så som att till exempel laga mat, handla och städa. Kommunernas kostnader för bostadsanpassningar har ökat de senaste åren. År 2013 beviljades cirka 73 400 bostadsanpassningsbidrag, varav 72 procent gick till personer över 70 år. Av dessa gick cirka två tredjedelar av bidragen till kvinnor. Kommunernas kostnader för bostadsanpassningsbidrag år 2013 uppgick till 1 060 miljoner kronor. HÄLSOSAMT ÅLDRANDE, LIVSVILLKOR OCH VANOR Allt fler personer 65 år och äldre kan och vill fortsätta att arbeta. De flesta äldre är fram till 80-årsåldern oberoende av hjälp och klarar sig på egen hand. När oberoendet börjar svikta är det vanligt att sammanboende partner eller vuxna barn bistår med olika sysslor. Tabell 1. Kommuner med längst respektive kortast förväntad medellivslängd, uppdelat på män och kvinnor, 2010 2014. Längst medellivslängd Kortast medellivslängd Kommun Män Kommun Kvinnor Kommun Män Kommun Kvinnor Danderyd 83,5 Danderyd 86,4 Haparanda 75,1 Norsjö 79,4 Bollebygd 82,9 Båstad 86,3 Pajala 76,1 Ånge 80,8 Täby 82,5 Lidingö 86,0 Gällivare 76,1 Åsele 80,8 Ekerö 82,1 Täby 85,7 Ljusnarsberg 76,2 Svenljunga 81 Kungälv 82,1 Vadstena 85,7 Överkalix 76,2 Kramfors 81 Källa: Befolkningsstatistik, Statistiska Centralbyrån.

18 Öppna jämförelser 2015: Vård och omsorg om äldre Enligt SCB:s befolkningsprognos kommer många personer vara friska högt upp i åren. Men förutsättningar för ett gott åldrande ser olika ut bland olika grupper av äldre och det finns också geografiska skillnader. Hälsan fortsätter att vara ojämlik, hela livet. Äldre med högre utbildning är mer friska och fria från sjukdom än äldre med kort utbildning. Det finns skillnader mellan kvinnor och män när det gäller hälsa och behov av hälso- och sjukvård. Ur den senaste befolkningsundersökningen Hälsa på lika villkor som Folkhälsomyndigheten genomförde år 2014 framkommer bland annat 75 procent av kvinnorna och 68 procent av männen i åldern 65-84 år svarar att de har ganska eller mycket bra tandhälsa. Andelen med BMI över 30 (fetma) är högre i åldersgruppen 65-84 år än i övriga åldersgrupper i befolkningen. Alkoholkonsumtionen har en ökande trend för både män och kvinnor i åldersgruppen 65-84 år. Kvinnor och män i åldersgruppen 65-84 år är mer stillasittande än övriga åldersgrupper. 10 procent i åldersgruppen 65-84 år uppger att de röker dagligen, och det är vanligare bland kvinnor [4]. Nedsatt funktionsförmåga är den enskilt viktigaste faktorn som påverkar behovet av hemtjänst. Det kan handla om minskad rörlighet, kognitiv svikt, smärta och mindre ork. Detta begränsar möjligheterna att klara av dagliga sysslor och ökar behovet av hjälp från bland annat hemtjänsten [5]. Hälsofrämjande och förebyggande insatser, även i höga åldrar, har positiva effekter på hälsan och livskvaliteten hos äldre personer. Det gäller både fysisk aktivitet, mentala och sociala aktiviteter. Aktuell forskning visar att bland annat styrketräning ökar rörligheten i lederna och sänker blodtryck, vilket leder till bättre livskvalitet och högre självständighet. Den ökande andelen äldre medför ett ökat behov av satsningar på hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande åtgärder. Kommuner och landsting har ett viktigt uppdrag att på olika sätt främja hälsa och ett hälsosamt åldrande i sin befolkning. Åtgärder som främjar, bevarar och stärker det friska bör omfatta samtliga äldre. Forskningen har visat att det är klokt att erbjuda mötesplatser och restauranger med inriktning på seniorer, ge stöd till föreningsliv och att skapa förutsättningar för olika former av fysisk aktivitet riktat till seniorer, både individuellt och i grupp. ÄLDRES HÄLSOPROBLEM Äldre personer har en ökad risk att drabbas av kroniska sjukdomar och flera samtidiga sjukdomar eller skador. Sjukdomarna och skadorna kan medföra funktionsnedsättningar, till exempel rörelsehinder och nedsatt kognitiv förmåga och kondition. I tabell 2 redovisar vi de vanligaste diagnoserna för personer 65 år och äldre i slutenvården, med de vanligaste diagnoserna överst. Tabell 2. De vanligaste huvuddiagnoserna vid slutenvård för personer 65 år och äldre, uppdelat på män och kvinnor, år 2014. Män Hjärtinsufficiens Ischemisk kranskärlssjukdom Förmaksflimmer och förmaksfladder Cerebral infarkt Pneumoni Angina pectoris Bröst- och strupsmärtor Kroniskt obstruktiv lungsjukdom Urinvägsinfektion Frakturer på lår och höft Källa: Patientregistret, Socialstyrelsen. Kvinnor Frakturer på lår och höft Hjärtinsufficiens Förmaksflimmer och förmaksfladder Cerebral infarkt Kroniskt obstruktiv lungsjukdom Ischemisk kranskärlssjukdom Bröst- och strupsmärtor Pneumoni Urinvägsinfektion Höft- och knäledsartros Gruppen av äldre med omfattande sjukvård och omsorg kallas ofta för de mest sjuka äldre och gruppen utgörs av cirka 300 000 individer [6]. Gruppen mest sjuka äldre har mer eller mindre regelbunden kontakt med primärvård, öppen och sluten sjukhusvård, hemtjänst, hemsjukvård och omsorg i särskilt boende. De har varierande behov och gruppen är inte homogen, vilket innebär att de också har olika syn och förväntningar på vården och omsorgen. I följande avsnitt beskrivs några vanliga hälsoproblem hos äldre. Fall och frakturer Fallolyckor är idag den vanligaste skadeorsaken i Sverige och är ett folkhälsoproblem för äldre. Två tredjedelar av de som avlider till följd av fall är 65 år eller äldre. Äldre kvinnor drabbas av skador efter fall, i betydligt större utsträckning än äldre män. Fallskador kan få allvarliga konsekvenser i form av lidande och försämrad livskvalitet, till exempel rörelsesvårigheter, isolering och ökat beroende av andra. Många fallolyckor resulterar i höftfrakturer som utöver lidande för den drabbade även medför stora kostnader

äldres hälsa och livssituation 19 för samhället. Många som drabbas av höftfraktur blir mer beroende av hemtjänst, och många äldre har svårt att återfå sin tidigare funktionsnivå. Bland riskfaktorerna för fallolyckor för äldre finns bland annat blodtrycksfall, underliggande sjukdomar, låg kroppsvikt samt läkemedelsanvändning. Fall- och skadeförebyggande aktiviteter är framgångsrika både på individoch befolkningsnivå. Några exempel på fall- och skadeförebyggande åtgärder är satsningar på fysisk aktivitet och balansträning för äldre, omgivning- och tillgänglighetsanpassning, snöröjning och sandning, bra utomhusbelysning, behandling av benskörhet, regelbundna läkemedelsgenomgångar och synundersökningar. Många av dessa aktiviteter förutsätter samarbete mellan kommun och landsting. Socialstyrelsen ska på uppdrag från regeringen planera för en webbutbildning kring fallskador riktad till verksamheter inom vård och omsorg. I uppdraget ingår även att Socialstyrelsen, i dialog med SKL, ska genomföra en utbildningsinsats riktad till äldre med information om hur de själva kan undvika fallskador [7]. Demenssjukdomar Demens är ett samlingsnamn för en rad symtom som orsakas av hjärnskador. De kan yttra sig på olika sätt beroende på vilka delar av hjärnan som drabbas. Vanligen försämras minnet och förmågan att planera och genomföra vardagliga sysslor. Språk, tidsuppfattning och orienteringsförmåga är andra så kallade kognitiva förmågor som påverkas negativt. Till sjukdomsbilden hör även oro, nedstämdhet och beteendeförändringar. Symtomen leder ofta till att personer med demenssjukdom med tiden får svårt att klara sig själv i det dagliga livet. Flest personer med demenssjukdomar finns i gruppen över 65 år, och risken för att insjukna i demenssjukdom ökar med stigande ålder. Tabell 3. Antal personer som vårdats med demensdiagnos (huvud- eller bidiagnos) i öppen specialiserad vård och slutenvård som var i livet sista december 2014 samt antal personer med demensläkemedel år 2014, uppdelat per län. Län Antal med demensdiagnos Andel (%) av totalen med demensdiagnos Antal personer med demensläkemedel (N06D) Andel (%) av totalen med demensläkemedel Stockholm 15994 24,5 9276 18,8 Uppsala 2284 3,5 1688 3,4 Södermanland 1650 2,5 1343 2,7 Östergötland 2387 3,7 2148 4,3 Jönköping 2169 3,3 1750 3,5 Kronoberg 1137 1,7 846 1,7 Kalmar 2013 3,1 1835 3,7 Gotland 408 0,6 352 0,7 Blekinge 1087 1,7 734 1,5 Skåne 8197 12,5 6105 12,4 Halland 1830 2,8 1140 2,3 Västra Götaland 8673 13,3 8014 16,2 Värmland 1891 2,9 1913 3,9 Örebro 1679 2,6 1039 2,1 Västmanland 1599 2,4 1957 4,0 Dalarna 1952 3,0 1699 3,4 Gävleborg 2085 3,2 1754 3,5 Västernorrland 1976 3,0 1333 2,7 Jämtland 673 1,0 709 1,4 Västerbotten 3194 4,9 2186 4,4 Norrbotten 2504 3,8 1757 3,6 Totalt 65382 100 49416 100,0 Källa: Patientregistret och läkemedelsregistret, Socialstyrelsen.

20 Öppna jämförelser 2015: Vård och omsorg om äldre Men demens är inte en del av ett naturligt åldrande. Demens orsakas av hjärnskador, som kan bero på cirka 100 olika sjukdomar och sjukdomstillstånd. I Sverige beräknas 160 000 personer leva med demenssjukdom, och varje år insjuknar cirka 25 000 personer. Åtta procent av alla som är 65 år eller äldre och nästan hälften av alla som är 90 år eller äldre har en demenssjukdom. År 2025 förväntas antalet personer som lever med en demenssjukdom uppgå till 180 000. Den vanligaste demenssjukdomen är Alzheimers sjukdom som drabbar 60-70 procent av alla insjuknade. Vaskulär demens och frontotemporal demens är också vanliga [8]. Den sista december år 2014 fanns drygt 65 000 personer som vårdats med demens som diagnos. Flest antal finns i länen med störst befolkning; Stockholm, Skåne och Västra Götaland. Under 2014 fick cirka 49 000 personer demensläkemedel och antal personer med demensläkemedel var störst till antalet i de befolkningsmässigt största länen. Anledningen till att det uppskattade antalet personer med demenssjukdomar skiljer sig från antalet som får demensläkemedel eller antalet som vårdats med demens som diagnos är inte fastställd. Skillnaden kan exempelvis bero på att många personer med demens får vård i primärvården där det saknas nationella hälsodataregister. Dödligheten i demenssjukdomar har ökat och är nu drygt fyra gånger högre än 1987, för både kvinnor och män. En anledning till den ökade dödligheten kan vara att läkare har blivit mer benägna att sätta demens som dödsorsak. Samhällskostnaderna för vård och omsorg för personer med demenssjukdom beräknas uppgå till drygt 63 miljarder kronor, varav merparten av kostnaderna faller på kommunerna. De närståendes insatser har uppskattats till ett värde av 10 miljarder kronor [9]. Tvångs- och begränsningsåtgärder Frågor om tvångs- och begränsningsåtgärder aktualiseras speciellt i verksamheter som ger vård och omsorg till personer med nedsatt beslutsförmåga, så som ofta är fallet hos personer med demenssjukdomar. Tvångs- och begränsningsåtgärder upplevs ofta som kränkande och inverkar negativt på personens värdighet och självkänsla. Dessa åtgärder stämmer inte överens med lagstiftningen som betonar vikten av den enskilda individens rätt till självbestämmande. Många situationer som uppstår och riskerar att leda fram till att otillåtna tvångs- och begränsningsåtgärder används, kan förebyggas och undvikas. På Kunskapsguiden.se finns en rad olika vägledande material till stöd för verksamhetsutveckling inom området. För mer information se http://www.kunskapsguiden.se/ aldre/teman/tvang-och-begransningar/sidor/default.aspx. Stroke Stroke är ett samlingsnamn för hjärnskador som orsakas av en blodpropp eller blödning i hjärnan. Skadorna visar sig som en plötslig förlust av olika funktioner till exempel tal, rörelser, känsel och syn. Vid stroke krävs omedelbar sjukhusvård. I Sverige drabbas cirka 30 000 personer årligen av stroke. Drygt 80 procent är 65 år och äldre, och risken för stroke ökar med stigande ålder. Stroke är vanligare bland män, men eftersom det finns fler kvinnor i den äldsta åldersgruppen är det faktiska antalet som insjuknar lika högt hos kvinnor. Insjuknandet i stroke har minskat sedan 1995. Minskningen har gått snabbare bland män och könsskillnaderna har därmed minskat. Det förebyggande arbetet inom samhället och sjukvården har förbättrats, till exempel förbättrad läkemedelsbehandling mot högt blodtryck och färre dagligrökare i befolkningen. Stroke utgör den vanligaste orsaken till neurologisk funktionsnedsättning hos vuxna och är den tredje vanligaste dödsorsaken efter hjärtinfarkt och cancer. Stroke är den somatiska sjukdom som svarar för flest vårddagar på svenska sjukhus. Under åren 2012 till 2014 vårdades drygt 37 000 personer för förstagångsstroke. Av dessa avled nästan 7 000 personer inom 28 dagar [10]. Psykisk ohälsa Förekomsten av psykisk ohälsa bland personer över 65 år är omfattande. Många drabbas någon gång av depression. Mellan fem till tio procent av de äldre lider av ångestsjukdom ofta i kombination med depression. Besvär av ängslan, oro och ångest samt sömnbesvär är vanligt hos äldre. I åldersgruppen 85 år och äldre besväras var tredje kvinna och nästan var femte man av ängslan, oro eller ångest. Det förskrivs mer psykofarmaka till kvinnor än till män. Den utbredda behandlingen med psykofarmaka bland äldre gör också att riskerna för läkemedelsbiverkningar är högre. Äldre som regelbundet använder psykofarmaka har ökade risker för exempelvis fallolyckor, magoch tarmblödningar och risk för förtida död. Det finns flera faktorer som kan orsaka psykisk ohälsa bland äldre personer. Åldrandet för ofta med sig förlust av förmåga, förändrad identitet och ett försvagat socialt nätverk. Ofrivillig ensamhet och isolering på grund av sjukdom eller nedsatt förmåga, eller tillgänglighetsbrister i boendemiljön bidrar till nedstämdhet och oro hos många. Vissa läkemedel kan utlösa psykiska besvär som en biverkning. Även fysisk sjukdom ökar riskerna för psykisk ohälsa. Äldre med depressioner eller ångestsjukdomar har i större omfattning än övriga äldre, en stor samsjuklighet i svårare