C-UPPSATS. Lokal älgförvaltning i Västerbotten

C-UPPSATS 2007:077 Lokal älgförvaltning i Västerbotten En institutionell analys av ramverket som styr älgjakten Louise Nilsson Luleå tekniska universitet C-uppsats Statsvetenskap Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Samhällsvetenskap 2007:077 - ISSN: 1402-1773 - ISRN: LTU-CUPP--07/077--SE

1. INLEDNING... 2 Akut brist på älgtjurar... 2 1.3 Metod och material... 5 2. INSTITUTIONELL TEORI OCH REGELMÄSSIGT BETEENDE... 7 2.1 Formella regler... 8 2.2 Informella regler... 9 2.3 Godtyckliga regler... 10 3. ÄLGJAKTENS FORMELLA ORGANISATION... 12 3.1 Länsstyrelsen... 12 3.2 Älgskötselområden... 13 3.3 Licensområden... 14 3.4 Älgobsen... 14 3.5 Älginventering med flyg... 15 3.6 Enskilda markägare... 16 Normativ förvaltningsmodell över älgjakten... 17 4. DEN LOKALA JAKTEN I VÄSTERBOTTEN... 19 5. SLUTSATSER... 24 5.1 Länsstyrelsen... 24 5.2 Älgjägarna... 24 5.3 Slutsatser... 25 KÄLLOR... 27 BILAGA 1 Intervjumaterial... 30 Bilaga 2 Ansökan om registrering av älgjaktsområde... 31 1

1. INLEDNING Målen med viltvården i Sverige är enligt jaktlagen att anpassa jakten på älg så att den främjar utvecklingen av stammen. Viltvården skall utgå från att ge viltet det stöd och skydd den behöver för att utvecklas. Jakten skall bedrivas utifrån tillgången och ingenting annat. Den som är ytterst ansvarig för att reglerna följs är Länsstyrelsen, markägaren eller jakträttshavaren (SFS1987:259 4 ). Lagstiftningen bör vara den ledande garanten för hur jakten skall bedrivas. Hur ser jägarna på reglerna som är framtagna, och anser jägarna att de är förenliga med deras uppfattning av hur jakten skall bedrivas. Akut brist på älgtjurar Diskussionerna kring älgstammen går höga. Framför allt är det skogsbrukets krav på att minska älgstammen som debatteras. Men det finns frågor som ur älgstammens synpunkt är viktigare än hur många tallplantor som betas. Det råder nämligen en akut brist på tjurar i nästan hela landet. Framför allt de stora tjurarna lyser med sin frånvaro. (Svensk jakt nr: 1 2006) Rapport på rapport kommer om en minskande älgstam och framför allt en kraftigt minskande andel tjur i skogen (Svensk Jakttidning 2003 nr 2-3, Svensk Jakttidning 2006 nr 1, Svenska Jägareförbundet 2005-10-25). Debatten om älgstammen bland älgjägarna är stor, vad är det egentligen som händer med den svenska älgstammen. Det minskande antalet djur är inte det enda problemet, de älgar som finns ser även ut att minska i vikt på många håll i landet. För att råda bot på den minskade andelen älg har det varit logiskt att man haft som ambition att spara på älgkorna. Med färre kor har forskare ansett att det hade lett till en stagnerad tillväxt. Detta förhållningssätt har skapat ett ökat jakttryck på tjurarna som enda fullvuxet djur, och bör därför jagas i större utsträckning. Norska forskare har dock påvisat att det finns ett samband mellan bristen på äldre tjurar och på den minskade vikten på fjolårskalvarna (Svensk jakt nr1 2006). Denna forskning har visat att med fler äldre tjurar i området kommer brunsten i gång tidigare än om tjurbeståndet mest består av ungdjur. Brunsten är en känslig tid för älgarna endast en dags senareläggning innebär i genomsnitt ett kilo mindre i slaktvikt per dag. Det vi i alla fall kan konstatera med säkerhet är att älgstammen är i stort behov av hjälp. I södra Sverige har älgkalvarnas storlek minskat med 20 kilo, och detta är ett resultat som även gäller för fjolårskalven (Svensk Jakt 2006 nr 1). Ett yttligare bevis för det minskande antalet tjurar är de senaste årens inventering av älgstammen så kallad älgobs visar att det finns mellan 2

30-33 procent tjur på många håll i landet. De siffrorna är ett mått på de älgar som utgör sommarstammen, efter jakten är siffrorna givetvis ännu lägre (Svensk Jakt 2006 nr.1). Många röster gör sig hörda om sina erfarenheter och lösningar på hur älgförvaltningen bör skötas. Göte Grubb och Göran Bergkvist båda verksamma inom Jägarförbundet har några förslag om hur man skall förvalta älgstammen för att komma bort från den negativa utvecklingen som har kunnat urskönjas de senaste åren. Grubb vill se att älgstammen skall innehålla lika många hondjur som tjurar. Grubb anser att om Länsstyrelsen manipulerar för mycket fram och tillbaka med stammen genom att ändra kvoterna för avskjutning det vill säga ena året spara tjuren och nästa år skjuta av tjuren, kommer detta beteende att leda till förödande konsekvenser för stammens tillväxt. Om jaktlagen vid en minskande stam börjar spara på korna, då är vi illa ute enligt Grubb. Han menar att en älgstam som sjunker i antalet djur kan skjutas ut inom bara några år om jägarna och förvaltningen inte börjar lägga större vikt vid att värna om älgstammens tjurar. Bergkvist som är samordnare av älgförvaltningen menar att bristen på tjur är ytterst allvarligt speciellt i de områden där jägarna uppfattar att det finns lite älg. Samtidigt råder det skilda uppfattningar ute i landet om värdet av en bra tjurstam, detta har lett till att älgförvaltningen har utvecklats olika ute i landet. Han är en av förespråkarna för Skellefteå modellen som innebär att jägare skjuter lika många kor som tjurar och inte fler vuxna än kalvar (Svensk Jakt nr 1 2006). Det tendenser som finns att spara på hondjuren när det blir en nedgång i älgstammen, är ingen hållbar strategi. Den strategin användes på 1970- och 80-talen när stammen var på väg att öka och man ville minska antalet älgar i skogarna. I dagens läge möter vi det motsatta problemet: att stammen är på väg nedåt, och det faktum kräver nya lösningar. Den tidigare lösningen att spara på korna har visat sig inte vara framgångsrik vad gäller dagens problem. En minskande älgstam kräver helt andra utvägar, förutom att jägare måste minska antalet fällda djur måste förvaltningen och jägarna anpassa älgstammen. Detta innebär att minst hälften av de fällda djuren skall vara kor. Sammansättningen av dagens älgstam måste bli mer sammansluten med varken underskott eller överskott av tjurar eller kor (Svensk Jakt nr. 2/3 2004). Dagens viltforskning kommer att vara riktlinjen för hur de kommande älgstammarna ser ut. Vad som merparten av viltforskare verkar vara överens om att det krävs en bättre förståelse för tjurarnas roll i dagens viltförvaltning 3

Den bristande tillgången på älgtjur är både ett förvaltningsmässigt och lokalt problem. Dessa två aktörer det vill säga myndigheter och älgjägare kan antas ha olika uppfattningar av hur allvarlig situationen är för älgstammen. Är det möjligt att olika uppfattningar delvis främjar en ineffektiv förvaltningsmodell? Enligt Douglas North kan förvaltningsmässiga problem uppstå när formella regler kommer i kontakt med de redan existerande och tillämpade informella reglerna. Vad är då skillnaden mellan de formella och informella reglerna? Enligt North är människan benägen att agera efter gamla regler och normer till exempel traditioner. Dessa informella regler kan både vara skapade av gamla formella regler en lagparagraf eller en hel lag som idag är förändrad men jägarna agerar i stor utsträckning utifrån den gamla lagen (Fell 2006). Informella regler kan också härstamma från traditioner som leder fram till att normer skapas. Dessa normer blir till slut ett inbyggt tankemönster som kan vara svåra att bryta, men samtidigt lika svåra att definiera. Sen har vi de nuvarande formella reglerna som är de som verkligen skall styra viltvården/älgjakten. Dessa två typer av regler formella och informella kan ibland komma på kollisionskurs vilket leder till att systemet till slut upphör att fungera (Fell 2006). Kan det vara så att jägare och experter agerar på det sätt som de alltid gjort utan är reflektera över vilka konsekvenser deras handlingar och beslut får? Vilka regler är det då som egentligen styr: formella i jaktlagen, informella i traditionen eller spelar även de godtyckliga reglerna en avgörande roll? Oavsett vilka regler som ligger bakom våra agerande kommer dagens handling påverka morgondagens valmöjligheter vad gäller viltvården (North 1993). 1.2 Syfte Bristen på älgtjur och hotet mot älgstammen är ett faktum. Detta trots att det finns en väletablerad förvaltning i form av både lagstiftning och organisationer som viltvårdsområden (VVO) och Länsstyrelsen som huvudaktör. Forskarexpertis och en engagerad jägarkår, utför inventering av älgstammen som varje år visar tydliga tendenser till var älgstammens framtid lutar åt. Trots en extensiv och detaljerad jaktlagstiftning och olika typer av förvaltningssystem (formella institutioner och organisationer) minskar älgstammen. Vad är orsaken till att denna situation har uppstått? Vilka faktorer ligger tillgrund för obalansen i älgstammen. Kan det förutom naturliga förklaringar finnas brister i älgförvaltningen. Enligt North kan upphovet till problemet vara att jägarna styrs av normer som verkar i motsättning med lagstiftningen. Viltvården har bedrivits efter ramar och riktlinjer som var 4

förenliga med hur situationen för stammen såg ut när reglerna skapades 1987 som till stor del bygger på 1938 års lag om rätt till jakt (SFS 1938:279). Kan traditionen med dess tillhörande normerna göra att människan handlar på ett sådant sätt att viltvården blir lidande. Kan lösningen finnas i både de formella och informella reglernas spårbundenhet och till vilken grad de överensstämmer med varandra? Allt eftersom situationen i stammen förändrades står viltvården kvar i samma position. Kan den här legala - normativa strukturen vara orsaken till att älgstammen får allt färre tjurar? Syftet med uppsatsen är att utifrån ett institutionellt perspektiv försöka förklara de bakomliggande orsakerna till varför dagens viltvård inte fungerar. Enligt föregående resonemang kan problemet härledas till: Jägarnas beteende Traditioner/gamla lagar Formella regler Länsstyrelsen i förvaltningen Avgränsningar Uppsatsen kommer endast att beröra den fria älgjakten det vill säga älgjakten som bedrivs utanför viltvårdområden (VVO). Därför att det är den som är mest intressant ur viltvårdssynpunkt då det är denna jakt som engagerar flest jägare. Uppsatsen kommer endast beröra den jakt som bedrivs på privatmark. Närmare kommer jag att fokusera på ett antal jaktlag med säte i Västerbotten och hur de upplevelser dagens viltvård (de formella reglerna). Jag har valt Västerbotten för att det är ett av de län som har störst andel älg och jägare (SOU 1997:91). Samt att den vanligaste formen av jakt som bedrivs är på licensierad mark det vill säga ej i skogsvårdsområden. (Joakim Jacobsson Lässtyrelsen västerbotten) 1.3 Metod och material Jag kommer att huvudsakligen utgå från boken Institutionerna tillväxten och välståndet av Douglas North (1993) där man på ett bra sätt beskriver hur formella och informella regler uppstår. Utifrån det kommer jag att redogöra för det formella och informella förvaltningssystemet som styr älgjakten. För att undersöka om de formella reglerna i jaktlagen överensstämmer med eventuella informella regler/normer kommer Jaktlagen (1987:259) och Jaktförordningen (1987:905) analyseras. Jag har insett att det finns en tredje typ av regler som 5

kan ligga till grund för bristen på tjur, nämligen godtyckliga regler (Fell 2006). Dessa regler är inte framsprungna ur de informella reglerna utan handlar om hur individen väljer att handla när olika valmöjligheter erbjuds. Handlar individen för att maximera egenintresset eller agerar individen utifrån de konsekvenser handlingen får? Jag inser svårigheten med att kunna lägga fram några konkreta bevis, huruvida godtycklighet råder. För att kunna beskriva älgjaktens konstruktion kommer jag att använda mig av bland annat Länsstyrelsens i Västerbottens hemsida och svenska Jägareförbundets hemsida. För att få en verklighets bild utifrån jägarnas synvinkel kommer jag att använda mig av olika tidsskrifter som berör älgjakten. Älgförvaltningen är ett multifacetterat problem och därför genomförs en empirisk undersökning av ett antal jaktlag inom Västerbottens län, för att se hur jakten verkligen går till. Frågorna som kommer att ställas är av sådan karaktär som gör det möjligt att se om jägarna agerar efter formella, informella eller godtyckliga regler (se bilaga 1). Källkritik Jag är medveten om att internetkällor inte anses vara den mest tillförlitliga sättet att inhämta information. Jag anser dock att Länsstyrelsen och Jägareförbundets hemsidor bör ha en adekvat tillits grad i sin utgivna information. När det kommer till jakttidskrifterna är det med största sannolikhet vinklade till jägarnas preferenser. Eftersom min uppsats ska försöka förstå var felet i älgförvaltningen uppstått, anser jag att det är ytterst viktigt att ta i beaktning åsikter av dem som faktiskt nyttjar jakträttigheterna det vill säga älgjägarna. Disposition Teori delen i kapitel två tar upp tre olika former av regler som enskilt eller i kombination kan vara upphov till dagens förvaltningsproblem. I det tredje kapitlet pressenteras älgjaktens formella organisation. En närmare beskrivning på de metoder som används av både Länsstyrelsen men även av älgjägarna tas här upp. I det fjärde kapitlet presenteras intervjuerna av jaktlagen i Västerbotten. Jag vill genom de valda frågorna avgöra hur jägarna verkligen bedriver jakten och om det är i enlighet med Länsstyrelsens rekommendationer. Avslutningsvis kommer slutsatserna och en efterliggande diskussion. 6

2. INSTITUTIONELL TEORI OCH REGELMÄSSIGT BETEENDE Många forskare stödjer tanken om att samhället inte enbart styrs av formella regler, utan även av informella och godtyckliga regler. Dessa regler har en avgörande roll för hur människor agerar inom jakten. Nedan följer en närmare presentation av hur människor kan agera när de kommer till valmöjligheter som antingen främjar lång- eller kortsiktigt. De flesta teorier inom samhällsvetenskapen utgår från uppfattningar om det mänskliga beteendet. Inom den institutionella teorin finns det två huvudspår: det ekonomiska och det om rationella val. Ekonomer utgår ofta från traditionella riktlinjer, vilket har lett till att utvecklingen delvis har stagnerat. Ekonomer tenderar ofta att utgå från hur individen bör göra, istället för hur den verkligen agerar. Douglas North säger att ett grundläggande fel är att det antas att individen kan skapa riktiga modeller av omvärlden, och utifrån de skapade modellerna lägger individen grund för sitt beslutsfattande. Sanningen är att individer grundar sina beslut på subjektiva modeller. Det innebär att det finns lika många modeller som individer. När vi kan förklara varför människor agerar efter ett visst mönster, det är då vi kan börja förstå den institutionella strukturen, och åt vilken riktning den kommer att utvecklas (North 1993 37-38). Dagens brister i den institutionella teorin kan härledas till de olika infallsvinklarna i studiet om mänskligtbeteende. Förutom North försöker även Leif Lewin (1988) att konkretisera vilka faktorer det är som styr det mänskliga handlandet. Är det egenintresset eller är det en strävan efter något större, det allmänna intresset (altruism) som styr vårt handlande? Det har tidigare hävdats att förekomsten av altruism bland individer är ytterst begränsat, det har antagits att handlingar endast utförs av individer för att maximera det egna välbefinnandet. Dock har det visat sig att så inte är fallet. Inom ramen för individens handlande finns ofta en dos av altruism med i spelet. Detta faktum ändrar mönstret för vad individen faktiskt gör och vad den förväntades att göra. Individen har lyckats kringgå vad som är förväntad nytta, och har hittat nya vägar till nyttomaximering med altruism som ett av verktygen. Kan denna nyvunna syn på nyttomaximering ha att göra med det sätt vi tolkar vår omgivning. Individer bör kunna fatta rationella beslutet genom att stå tillbaka med sina egna åsikter för att undvika oegentligheter, detta kan då ses som en nyform av rationellt beslut (North 1993 41-43). Förutsättningen för att den här teorin skall fungera är att individen har en viss kunskap om hur vardagslivet fungerar, och vilka konsekvenser ett visst handlingsmönster får. Det har visat sig 7

att 90 % av vår vardag speglar samma mönster som tidigare dagar, vi behöver inte lägga ned för stor energi till reflektion kring vårt agerande. Anledningen till att vi kan leva våra liv utan att ägna allt för stor tid till eftertanke har att göra med de institutionella ramarna som för in oss på rätt tankemönster. Vi vet vad som väntar oss när vi fattar de olika besluten i vardagen, vi vet vilken risk våra olika val får. Om handlingarna skulle övergå till opersonliga och tillfälliga transaktioner ökar osäkerheten om hur utgången skall bli. Osäkerheten i engångsspel beror på att individen har svårt att få fram tillräckligt med information om sin motpart (North 1993 44-45). Detta leder till att det blir svårt att förutse både hur motståndaren kommer att agera, och hur individen själv skall agera. Den största tryggheten för individen ligger i upprepade transaktioner, där de institutionella ramarna delvis skyddar individen mot misslyckande. Det beror på att det institutionella ramverket tar ner antalet valmöjligheter som individerna har att tillgå, vilket i sin tur leder till att det mänskliga samspelet struktureras upp (North 1993 49). Formella, informella och godtyckliga regler är tre typer av regler som styr det mänskliga beteendet. Nedan följer en mer ingående redovisning av dessa. 2.1 Formella regler North beskriver i sin bok Institutionerna, tillväxten och välståndet (1993) för att samhällen skall kunna bygga upp en mer homogen struktur anses det nödvändigt att skapa regler och restriktioner som tydligt skall uppge normen för hur det vardagliga livet bör/ska se ut. Tidigare i historien har samhällen styrts av oskrivna traditioner och seder som kan betecknas som informella regler. Allt eftersom samhällen börjar utvecklas och industrialiseringen får en ledande roll anses det vara nödvändigt att samma regler skall gälla för alla, det är då formella regler skapas. De formella reglerna skapar härmed en struktur för hur maktutövningen skall utövas. Denna omstrukturering leder till att individen endast kan agera legitimt inom ett ramverk av regler, lagar och förordningar (North 1993 78-79). Den huvudsakliga anledningen till att formella regler bildas och även accepteras är till följd av handeln. Det anses att om samma regler gäller för alla kommer transaktionskostnaderna minska (North 1993 83). Övervakning och kontroll är ofta var en stor omkostnad och är genom de formella reglerna mer reglerad. Med de formella reglerna vill man skapa en form av trygghet, denna form av trygghet skall skapa ett klimat som gör att ingen skall känna för stor osäkerhet när individen ingår ett avtal eller blir medlem i en förening. De formella reglerna skapar inte bara trygghetsgarantier för handeln och ingåendet av avtal. De skapar även riktlinjer för hur all verksamhet i samhället skall genomföras (North 1993 87). Men är det verkligen så att det är 8

endast de formella riktlinjer som styr individens agerande? En grundläggande förutsättning för att uppsatta regler skall följas: är en bra och tydlig lagstiftning. Givetvis kan samhället aldrig fungera om inte stora delar av lagen accepteras eller åtminstone följs det vill säga är legitim. Om vi endast skulle se samhället genom den formella inriktningen skulle vi få en inadekvat bild av verkligheten. Som nämns ovan är samhället en kombination av formella och informella regler. De formella reglerna skall vara de som styr men de stöter ofta på motstånd i form av informella regler (se Fell 2006). Detta leder ofta till ökade transaktionskostnader som kan försvåra en effektiv förvaltning (Internet 12). Orsaken till de ökade kostnaderna och ineffektiviteten i institutionerna kan ligga i att de formella och informella reglerna sällan ses som samtidigt existerande byggstenar som bygger upp verkligheten (van der Waal 2005). 2.2 Informella regler Människan nyttjar informella regler för att organisera interaktionen mellan varandra i det sociala livet. Det kan ofta vara svårt att förklara orsaken till varför vi agerar utifrån ett visst mönster, vi kan bara konstatera att det fungerar (Internet 12). Ett tydligt exempel är de informella reglerna i olika familjer. De informella reglerna handlar ofta om allt från hur en familjemedlem skall bete sig vid matbordet till hur mycket den förväntas hjälpa till i hemmet. På samma sätt fungerar de informella reglerna utanför hemmets väggar. På en arbetsplats finns det ett ramverk av formella regler som ger ett huvudmönster om hur du förväntas agera (North 1993 64). Men de formella reglerna kompletteras ofta med åtskilliga informella regler som utgör en sorts norm över hur du förväntas agera bland dina kollegor. Till exempel att kafferasten är klockan tio och den varar i 30 minuter. Dessa informella regler kan leda till svårigheter för den som inte är medveten om vilka regler som gäller. Varifrån kommer dessa informella regler. Som redan nämnts är de informella reglerna ofta kulturellt betingande och väl förankrade i människors sinnen (Internet 12). Vi agerar efter ett mönster som vi egentligen inte kan förklara orsaken till. Som Robert Sudgen skriver i sin bok The Economics of Rights, Co-operation And Welfare (1986 54) Det är regler som aldrig medvetet har utformats men som alla har intresse att hålla sig till Informella reglerna kan även användas för att undgå tillgripa formella regler. Då ofta i form av sanktioner eller överenskommelser. Det finns ett flertal exempel där en grupp människor som ingår i en sammanslutning finner egna vägar för att lösa problemen utan att tillgripa 9

juridiska medel. Allt från undersökningen som Robert Ellickson gjorde gällande skador som lösdrivande boskap tillfogade (North 1993 69), samt de sanktioner som kräftfiskarna utanför Nordamerikas kust har godkänt som kontrollmöjlighet (Tietenberg 2002). För att system som ovanstående skall fungera krävs en form av socialt kapital som bland annat Robert D. Putnam har konstaterat i sin bok Den fungerande demokratin (1996). Där påvisar han att de regioner som hade störst socialt kapital, även var de regioner som hade den största andelen av samarbete mot det upplevda gemensamma bästa. Det är under sådana här förutsättningar godtyckliga regler kan uppstå (se nedan). För att samhället skall fungera och inte systemet skall kollapsa är det viktigt att de formella och de informella reglerna inte skiljer sig alltför mycket från varandra. Detta kan leda till som North beskriver i sin bok att de nya formella reglerna som skall implementeras i ett samhälle blir utkonkurrerade av de informella reglerna som byggts upp genom mänskliginteraktion genom historien. Detta kan i sin tur leda till legitimitetsproblem enligt Fell (2006). Dessa informella regler kan i många fall vara moderniserade tolkningar av formella regler, sanktioner av samhälliga beteende normer samt uppförande normer som övervakas av den interna gruppen (North 1993 70). 2.3 Godtyckliga regler Sedan finns det en del forskare bland annat Fell (2006) som hävdar att samhället delvis styrs av så kallade godtyckliga regler. För att enkelt kunna förklara vad dessa regler innebär kommer jag att använda mig av två artiklar. Cecilia Malmström skriver i sitt nyhetsbrev nr7 2003 att delar av EU använder sig av godtyckliga lönesystem, där tillåts parlamentarikerna sätta sina egna löner (Internet 9). Denna form av regelsystem kan tolkas som en form av vinstmaximerande, eftersom de utformas så att individen eller den organisation den tillhör skall tillförskaffas största möjliga nytta. Men de godtyckliga reglerna kan även bestå av att användaren åläggs särskilda restriktioner som utbyte mot att han eller hon får använda sig av en viss tjänst. Denna typ av regel kan bland annat ses i Sveriges politik mot hemlösa. De som vill ha en plats på ett härbärge eller någon annan form av uppehälle måste följa de regler som myndigheten eller organisationen satt upp. Ofta är det regler som inte gäller vanligt folk, regler om när du måste vara inne för natten, om du får dricka alkohol eller inte. Som vi ser kan godtyckliga regler finnas i många olika skepnader, men vad de alla har gemensamt är att 10

de utgår från skaparens preferenser och de är ofta olagliga (Internet 10). Reglerna bygger alltså inte på någon form av norm och traditionsbundenhet som de informella reglerna, eller någon form av lag eller förordning som de formella. De bygger och överlever eftersom de som bryter mot de kan sanktioneras på olika sätt. Fell (2006) visar att jaktvårdsområden ofta fattar godtyckliga beslut vad gäller avstängning av jägare som bor lokalt. Om den berörda jägaren klagar kommer den sociala kostnaden för hans agerande att vara stort. Eftersom vi nu definierat vad godtyckliga regler innebär, kan dessa regler spela en avgörande roll i den älgförvaltningen som bedrivs. 11

3. ÄLGJAKTENS FORMELLA ORGANISATION Det institutionella arrangemanget som omgärdar jakt av älg består av lagar som kontrollerar jakten på riksnivå och organisationer som kontrollerar jakten på lokalnivå. När det handlar om utnyttjandet av naturresurser har det visat sig att det är viktigt att berörda aktörer har någon form av riktlinjer för hur nyttjandet av resursen skall utövas. Älgjakten är inget undantag. Enligt uppgifter finns det cirka 300 000 personer i Sverige som i någon form har jakt som intresseutövning (Internet 1). Som redan nämnts kontrolleras älgjakten främst i Jaktlagen (1987:253) och jaktförordningen (1987:905). Lagen respektive förordningen innehåller övergripande regler för hur jakten får bedrivas både på privatmark och i viltvårdsområden (VVO). Lagarna berör allt från vilka djur som får jagas under vilka perioder till vilka jaktmedel som skall användas vid jaktutövning. Lagarna innehåller inte bara regler för hur själva jakten skall gå till, utan även hur jakten skall bedrivas ur viltvårdssynpunkt. Den 4 i jaktlagen säger att viltet skall vårdas i syfte att bevara det som finns i rikets viltbestånd. Lagen åsyftar att jägare och organisationer som bland annat Jägarförbundet och Länsstyrelsen skall vidta sådana åtgärder som främjar viltbeståndet. Det står i lagen att Länsstyrelsen är skyldig att anpassa avskjutningskvoterna till hur beståndet ser ut och att detta skall anpassas från år till år (SFS 1987:259 4). Som redan påpekats fungerar inte viltvården, älgstammens brist på tjur är ett tydligt exempel på detta. Trots att en rad olika kontrollmöjligheter är framtagna har vi kommit till en utveckling som inte är hållbar inför framtiden. Förklarningen till vad som har orsakat denna ohållbarhet är fortfarande oklar. 3.1 Länsstyrelsen Länsstyrelsen är regeringens förlängda arm när det kommer till hur jakten skall bedrivas mer specifikt i länet. Det handlar inte bara om att Länsstyrelsen ger ut kvoter som jägarna får tillhandahålla. Den ägnar sig även åt forskning, utformandet av licensområden (se nedan), de ingår också i ett flertal samarbeten för att skydda och skapa en fungerande förvaltning för bland annat älgstammen. I Västerbotten har Länsstyrelsen startat ett samarbete med Jägareförbundet och markägaregruppen för att försöka få i gång en fungerande älgförvaltning. För att kunna åstadkomma detta krävs kunskap och den kunskapen införskaffas bäst i samarbete med andra aktörer. Det är den slutsats som Länsstyrelsen i Västerbotten har konstaterat. Älgen och de jaktmöjligheter den erbjuder är viktiga element för turistnäringen i 12

Västerbotten. Utan en välmående älgstam hade många inkomstkällor som viltnäringen har att erbjuda jaktturisterna lätt kunna försvinna (Internet 2). En utökad älgstam leder inte bara till positiva utfall för länet. Skogsägare och framförallt skogsindustrierna är ständigt oroade för vad en ökad älgstam skall ha för inverkningar på skogbruket. Det råder massiva kampanjer från skogbolagens sida om att kravet på antalet älg måste minska. Skador för miljonbelopp då främst från tallplanteringar drabbar årligen skogsägarna (Internet 3). Det är även denna typ av problem som framtidens älgförvaltning skall kunna hantera. Både jägare och yrkesmän såsom forskare och de verksamma inom Länsstyrelser och Jägarförbund måste bli bättre på att förutse hur stor del av älgstammen som rör på sig, och hur stor del som befinner sig i samma område. Dagens förvaltningsplaner är ofta upplagda för själva jaktsäsongen, men älgen orsakar skada på marken året om. I ett försök att kartlägga älgarnas vandringsmönster har man utrustat drygt 20 älgar med GPS-halsband som rapporter cirka sju gånger per dygn (Internet 2). Det insamlade materialet analyseras och jämförs med vilket typ av vegetation som finns inom de områden som älgen vandrar till. Institutionen för skoglig zooekologi vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) Umeå, vill genom den här metoden lyckas kartlägga vilken typ av vegetation älgen vill åt och på vilken tid av året. Älgförvaltningen skall i framtiden kunna anpassas till alla aktörernas intressesfär. Här nedan pressenteras de olika områdena som det är tillåtet att jaga älg inom. 3.2 Älgskötselområden En redan nämnd aktör är skogsbolagen och de är aktörerna bakom de älgskötselområden som finns runt om i landet. Älgskötselområden är ett område där det uppskattas att det finns en stationär älgstam, denna stam är tillräckligt stor för att man ska kunna bedriva jakt under flera år, med minst 25 fällda djur per år. Vid jakt på ett älgskötselområde krävs att innehavaren av ett sådant område varje år upprättas en skötselplan om hur viltvården skall bedrivas. Denna plan skall innehålla allt från en långsiktig målsättning för älgstammen till hur betesförhållanden ser ut i det specifika området. Jakttiden i älgskötselområden är 70 dagar och tilldelningen utgår efter skötselplanen, ingen licensierad kvot. 13

3.3 Licensområden Länsstyrelsens har i uppgift att se över de så kallade licensområden, det vill säga de områden som det är tillåtet att jaga älg inom. Det finns flera olika typer av licensområden och varje område har kriterier som markägaren måste uppfylla. Här är de tre vanligaste formerna av områden: A-licensområde: Område som är av den hektar som krävs för att man minst får skjuta ett vuxet djur per år. Den här typen av jaktområden kräver att jakten är produktionsanpassad. Det vill säga att antalet djur som skjuts, inte får hota älgstammens fortsatta överlevnad. Jakttiden är liksom i älgskötdelsområden minst 70 dagar med start den första måndagen i september. Tidsintervallen bestäms av Länsstyrelsen i samspråk med viltvårdsnämnden. B-licensområden är de områden som inte uppfyller de krav som ställs för A-licens. Dessa områden får endast jaktbehörighet om det finns särskilda skäl till att jakt skall få bedrivas. Krav finns också att området skall överstiga fem hektar, och om marken består av flera delområden skall minst ett av dem uppfylla det kravet. Uppfyller inte marken de ovanstående kraven avslås ansökan omedelbart. Utöver markkraven finns det yttligare omständigheter som måste utgöra skäl för b-licens område skall beviljas. Giltiga skäl till tillstånd av b-licens kan vara: att det finns flera jägare inom ett begränsat område som ej kan erbjudas plats i ny jaktgemenskap, praktiska möjligheter som gör det omöjligt att ansluta sig till närliggande licensområde. Jakttiden är fem dagar och det är av valfritt djur. Och även den börjar första måndagen i september (Internet 7, Internet 10). En kalvs område är ett område som har en sammanhängande areal på minst 20 hektar. Jakttiden är detsamma som för A-licens område 70 dagar och tilldelningen gäller en årskalv (Internet 7). 3.4 Älgobsen Indelningen i olika administrativa områden är en metod för att reglera jakten och tillfredställa jägarens preferenser. För att få detta att fungera krävs någon typ av inventering nämligen älgobs. Det är ett av de två instrumenten som Länsstyrelsen har att förlita sig på när det handlar om hur tillgången och tillståndet ser ut i älgstammarna. Älgobsen är den observering 14

som jaktlagen själva utför. Under de sju första dagarna, under de fyra första veckorna skall jaktlagen fylla i blanketter som senare skall skickas till Länsstyrelsen. Där de skall uppge hur många älgar de sett inom respektive jaktområde, och hur många av älgarna som är tjur, ko eller kalv. Om jägarna fullföljer sin uppgift från år till år kan Länsstyrelsen göra uppskattningar om både hur tillgången på älg är i området samt hur älgstammens framtid kan se ut lokalt. Finns det ett underskott eller överskott i någon del av älgstammen, har stammen kraftigt minskat eller ökat från ett år till ett annat. Älgobsen innebär att man kan se skiftningar i älgstammen och på så sätt följa dess utveckling. Hur hög tillförlitligheten är på älgobsen beror helt på hur mycket tid jaktlagen har lagt ner. Det sägs att cirka 5000 timmar per jaktlag är den tiden som behövs för att kunna ge trovärdiga resultat (Internet 4, Internet 10). Länsstyrelsen utnyttjar även andra metoder för att se hur älgstammen förändras. Nedan redovisas Länsstyrelsens metod mer ingående. 3.5 Älginventering med flyg Som komplement till jägarnas observationer gör viltvårdsnämnden i samarbete med Jägarförbundet och Länsstyrelsen sina egna inventeringar med hjälp av flyg eller helikopter. För varje år som går är det ett nytt område som inventeras. Inventeringen sker genom stickprover om 400 hektar fördelade över det aktuella området. Liksom älgjägarna fyller kontrollanterna i en blankett med de uppgifter som rör älgbeståndet. (Internet 5) När det gäller flygövervakning fyller man i uppgifter som väder och vind och hur optimalt det är att kunna se tecken på älg i området. Inventeringsgruppen beskriver den geografiska fördelningen av älg för att sedan även räkna ut hur många älgar det finns per hektar inom hela området. För att kunna se hur utvecklingen ser ut inom stammen så kategoriserar inventeraren älgen, med syfte att avgöra hur stor andel det finns av tjur, ko och kalv. Till skillnad från jägarnas älgobs kategoriserar inventeringsgruppen älgstammen mer långtgående. De registrerar hur stor andel ko som finns både med och utan kalv, samt hur många fjolårskalvar som setts. Denna observation tillsammans med älgobsen kan ge en någorlunda korrekt bild över hur älgstammen ser ut i området (Internet 5, Internet 10). Älginventering med flygplan eller helikopter är som tidigare nämnt ett bra komplement till jägarnas älgobs. En nackdel är att denna form av inventering inte utförs varje år i alla områden. Det kan leda till att från en inventering till en annan ses förändringar som borde ha upptäckts betydligt tidigare. Även fast 15

älgjägarna lokalt har skött sin del av älgobsen är det svårt för dem att få en lika heltäckande bild över älgbeståndet eftersom de inte har samma medel att tillgå som Länsstyrelsen (Internet 5, Internet 10). Nedan skall jag pressentera jakten utifrån jägarens perspektiv, där jag vill påvisa att för många är jakten ett rekreationstillfälle och inte byråkrati som ovanstående information pressenterar. 3.6 Enskilda markägare Underställd alla lagar, regler och älgkvoter står jägarna som har jakt som sitt stora intresse. I Sverige finns det cirka 300 000 jägare av dem finns drygt 19 000 i Västerbotten enligt statistik från jaktåret 2005-2006 (jaktregistret naturvårdverket). Av Sveriges alla aktiva jägare är 200 000 med i svenska jägareförbundet, det kan ses som att flertalet är engagerade i jaktfrågor. En av orsakerna till det höga medlemsantalet kan vara att för många jägare är inte jakten bara en form av intresseutövning utan det präglar hela deras vardag, då jakten blir en form av livsstil. Vilken är den bakomliggande processen när en markägare vill börja jaga älg på sin mark. Jag kommer att utgå från att området som söker jakträtt är ett A-licensområde som beskrivits mer ingående tidigare. Markägaren kan enkelt gå in på den lokala Länsstyrelsens hemsida och gå under fliken blanketter och välja den för ansökan om älgjaktsområde (bör inte förväxlas med älgskötselområde). Markägaren får där kryssa för vilken typ av mark han/hon besitter och var den är belägen och dess storlek. Ansökan ska lämnas till Länsstyrelsen i det län som marken är belägen i senast 31 januari. Karta över den aktuella marken skall alltid bifogas, där markens belägenhet tydligt ska framgå samt vilka fastigheter som omfattas. Sedan är det bara att bifoga en avgift på 750 kronor så är ärendehanteringen i gång (Internet 8). De enda tillfällena när en ansökan om A-licens område kan avslås är när markägaren ej uppfyller areal kraven. För många jägare handlar det inte endast om själva skottillfället, och ett fällt djur. Utan det handlar om så mycket mer. Om man är ute och går i skogen när det börjat bli sensommar kan ofta ses älgjägare med tillhörande jakthund. Denna hund bör ha tränats åtskilliga mil i skogen för att lära sig spåra älg, och ge skall vid rätta tillfället. (Jakt och Jägare 2006-10-22). För den icke insatta kan det vara svårt att förstå vad det är som driver så många svenskar att stiga upp i ottan och ta på sig gummistövlarna och ge sig ut i skogen. Mycket tyder på att det kanske är det just det oförutsägbara som gör jakten så spännande. Man vet aldrig vad som ska hända, 16

man vet bara att när hunden sticker kan vad som helst hända (Jakt och Jägare 2006-11-02). Kan det vara just den inställningen att jakten är en livsstil som ökar jägarnas engagemang för alla typer av frågor som rör utövandet av jakten. En av de senare frågorna som har diskuterats inom Svenska jägareförbund är att det ska bli möjligt för älgjägare att köpa vapen som lämnats in vid den föreslagna vapenamnesti som politikern Beatrice Ask (m) vill genomföra under mars-maj månader nästa år. Jägareförbundet hänvisar till att det ofta handlar som är arvegods och därmed saknar licens som lämnats in till polisen (Jakt och jägare 2006-11-06). Andra frågor som jägarna med deras tillhörande organisationer intresserar sig för är bland annat de orimliga förslagen som brottsförebyggande rådet nu senast lagt fram. Det berör begränsningar i hur mycket vapen och ammunition som får förvaras i hemmet. Jägarna misstänker att de nya restriktionerna har att göra med de fördomar som finns ute i landet. Att jägare skulle vara vårdslösa och förvara sina vapen felaktigt, det vill säga inte i vapenskåp. Det kan knappast anses rimligt att beskylla den svenska jägarkåren för att det är deras vapen som används vid brottslighet i Sverige (Jakt och Jägare 2006-06-02). Som det framgått kan listan göras lång med alla intresseområden som jägarna är verksamma inom. Grundbultarna för jägarna bör vara att de vill bedriva en jakt som är hållbar både nu och i framtiden. Att antalet rovdjur ska vara balanserade dvs. att viltstammarna varken ska vara för stora eller små. Sammanfattningsvis kan man säga att jägarna vill kunna bedriva jakt efter regler som främjar deras intressen. Frågan är dock vad för slags regler de tillämpar. Normativ förvaltningsmodell över älgjakten Nedan ser vi en modell som utgör det förvaltningssystem som styr hur älgjakten bör skötas. Liknade förvaltningssystem kan ses inom andra sektorer än älgförvaltningen. Den första byggstenen som styr är målen som utgörs av de formella reglerna, målen styr hur älgförvaltningen skall/bör skötas. De komponenter som främst utgör spelreglerna är SFS 1987:259 (Jaktlagen) samt SFS 1987:905 (Jaktförordningen). För att målen skall få förankring i samhället krävs någon form av organisation som kan verkställa de utsatta målen från regeringen, när det gäller älgförvaltning är den instansen Länsstyrelsen. Älgobsen 17

tillsammans med flyginventeringen utgör de verktyg som Länsstyrelsen har tillgång till för att anpassa viltvården och uppfylla målen. Länsstyrelsen är i det här fallet begränsad till ett specifikt område A-licens. Älgjägarna är de som indirekt skall se att målen blir uppfyllda via Länsstyrelsens bestämmelser och rekommendationer. Mitt i kretsloppet finns resursen (älgen) som berörs av de olika instansernas agerande, och älgens framtid finns i hur väl samarbetet mellan dessa instanser fungerar. Figur 1 Älgförvaltningsmodell Mål (Formella regler) Älgjägare (Berörda) Älgen (Resurs) Länsstyrelsen (Organisation) Älgobs och Flyginventering (Metod/Kontext) A-licens område (Kontext) Kan svaret på älgförvaltningens problem ligga hos de enskilda reglerna eller i dess interaktion? Eller kan andra regler som de informella och de godtyckliga spela en avgörande roll? 18

4. DEN LOKALA JAKTEN I VÄSTERBOTTEN I jaktlagen och i jaktförordningen finns som vi vet de formella regler som bestämmer på vilket sätt älgjakten skall bedrivas. Lagarna täcker alla de olika delarna som måste ingå för att markägaren skall få bedriva älgjakt på sin egen mark, och vilka skyldigheter han ålägger sig. Tidigare har jag bara tagit upp vad syftet med viltvården är det vill säga att främja viltbeståndet. Men lagarna kontrollerar älgjakten på en mycket mer detaljerad nivå, och det är Länsstyrelsens jobb att verkställa stora delar av de uppställda reglerna. Det allra första kravet som måste uppfyllas för att få jaga är att någon form av fastighet med tillhörande jakträtt måste finnas. Jakträtt är ett grundläggande krav för att jakt skall få bedrivas (SFS 1987:259 10). Älgjakten får endast ske i områden som Länsstyrelsen har godkänt som licensområde eller älgskötselområde (SFS 1987:259 33). I Västerbotten finns det tre olika arealkrav på A- licensområde beroende på var i länet den aktuella marken ligger 300, 400 och 500 hektar. Området där min undersökning äger rum har kravet att marken minst ska uppmäta en areal på minst 300 hektar för att A-licens skall beviljas (Internet 7). För att få tillstånd att jaga krävs att du avlagt en jägarexamen som bevis på att du har den kunskap som erfordras för att du skall få jaga. Provet innehåller både teori och ett praktiskt skjutprov (SFS 1987:259 40). De vapen som får användas vid jakt måste vara godkända av Naturvårdsverket (SFS 1987:905 10), och de krav som måste vara uppfyllda för att få vapenlicens står skrivna i SFS 1996: 67 (Vapenlagen). Dessa tre grundläggande krav måste uppfyllas för att tillstånd för jakt skall ges. När väl tillstånd är medgivet är det tillåtet att jaga under de tider som står föreskrivet enligt (SFS 1987:905 3a bilaga 2). Efter att jaktsäsongen är avslutat skall blankett skickas in med uppgifter på antal fällda djur (SFS 1987:259 26 1p). Tilldelningen av antalet djur som får skjutas bestäms av Länsstyrelsen, utdelningskvoterna baseras på älgobsen, flyginventeringen och avskjutningsstatistiken från föregående år. Frågan som nu skall behandlas är: I fall den befintliga formen av älgförvaltning är förenlig med de regler som tillämpas det vill säga det som styr älgjägarnas beteende. För att kunna svara på den frågan har jag genomfört ett antal intervjuer i Västerbottenslän för att se vad jägarna verkligen gör under jakten. Jägarna som har svarat på frågorna är mellan 30-70 år gamla och tillhör en och samma jaktkrets i Västerbotten Burtträsk jaktvårdskrets 1. 1 Ofta kommunvis indelning av jaktlagen, bildas ofta av jaktlagen själva med godkännande av Länsstyrelsen 19

Markområdena som jaktlagen jagar på motsvarar Länsstyrelsens krav på minst 300 hektar för A-licensområde. Denna del av Västerbotten tillhör en av Sveriges många avfolkningsbygder. Jägarna som intervjuas är antingen bosatta på orten, eller så är de utflyttade och kommer tillbaka till hembygden för att jaga och träffa gamla vänner. Eftersom intervjuerna består av ett fåtal respondenter (7) kommer inte deras identitet att avslöjas De flesta av jägarna har ärvt jaktintresset. Det är en tradition att jaga och därför har det varit naturligt att de själva började jaga. En av jägarna uppger att han halkade in på ett bananskal via en kamrat. Överlag kan det konstateras att det är familjetraditionen som styr om du blir älgjägare eller inte. Alla kan uppge rätt jaktvårdskrets som de tillhör, och de jaktlag de är verksamma inom har i stort sett alltid haft samma sammansättning. En del naturliga bortfall har förekommit och det har sällan genererat mer än en handfull nya medlemmar under deras verksamma tid inom jaktlaget på mellan 20-30år. Yrkesspridningen är bred från tidigare skogbrukare till ingenjörer, säljare och projektledare. Jag har utgått efter följande frågor, som kommer att behandlas kronologiskt se bilaga 1. 1. Beskriv vad du gör under jakten? För att kunna måla upp en bild om vad som sker under älgjakten lät jag varje jägare beskriva vad de gör under jakten. Alla jägare svarar att de är själva jakten som står i centrum. I de fallen de är jaktledare är uppgifterna lite mer omfattande. Till deras uppgifter hör utdelning av älgpass och svarar på frågor som rör jakten (alla jaktledare), älgobsen faller ofta på jaktledaren att han ser till att blanketterna skickas in. En av jaktledarna säkerställer att rätt vapen används och att licens finns innan jakten påbörjas. Det är även jaktledarens roll att hålla kontakten med grannjaktlagen, om ett djur skulle bli skadeskjutet eller andra situationer som kräver andra jaktlags assistans. 2. Hur många är arrendejägare? De flesta jagar i jaktlag som domineras av markägare, i de fall de inte är markägare är de i stor utsträckning bybor eller släktingar. Av de intervjuer som gjorts kan ingen skillnad påvisas att jaktmetoden skulle vara olika om du är arrende respektive markägare. Arrendejägarna är lojala mot markägare och missbrukar inte sin jakträtt. 20

3. Finns det något du skulle vilja göra under jakten, men får inte? Ordet var fritt jägarna fick skriva vad som helst. Förvånansvärt var att bara en jägare av de intervjuande svarade att han möjligen ville fälla rådjur, räv eller grävling. Detta resultat bör tyda på att jägarna är överlag nöjda med hur situationen för älgjakten ser ut. Ingen jägare nämner att fler djur hade varit kul att fälla. 4. Vad är viktigast under jakten? 4 av 7 har svarat att upprätthålla säkerheten det vill säga att rätt vapen används att jägarna sitter på de pass de ska osv. annars är det att fälla djur och umgås med jaktkamraterna. En jägare tycker att jakten ska ses som rekreation eftersom många har ett stressigt yrkesliv. Därav är det viktigt att jakten inte blir för byråkratisk. En hänvisar dock till att om man vill umgås kan man göra det utan bössa, det vill säga de som jagar vill faktiskt jaga, hade de bara velat umgås hade de gjort det. 5. Hur mycket får du skjuta? För lite/för mycket De flesta jägare anser att tilldelning är förenlig med verkligheten. En anser att tilldelningen inte riktigt följer tillgången på älg, en säger att större tilldelning inte är att tänka på. Som vi ser är jägarna nöjda med den tilldelade kvoten, eller i alla fall inser de att en större avskjutning inte är möjlig på den befintliga stammen. Jägarna som intervjuats verkar ha förstått innebörden med att tilldelningen måste följa stammens utveckling. Ingen jägare uttrycker något större missnöje med dagens tilldelning. 6. Vad får du skjuta? Ko/tjur (hur många av varje) Tilldelningen i år har sett ut så att alla jaktlag måste skjuta minst 50 % ko. De uppgiva kvoterna som jägarna har delgett stämmer överens med Länsstyrelsens. Om till exempel tilldelningen är 3 vuxna skall två av dem vara kor. Detta till trots kan vi se en älgstam som är på väg att minska främst på tjur sidan. 7. Hur rapporterar du vad du skjutit? I de fall respondenten är en jaktledare svarar han till Länsstyrelsen via blankett, övriga jägarna svarar till Jaktledaren. Indirekt är det jaktledarens ansvar att Länsstyrelsen får ta emot de korrekta siffrorna för hur stor andel tjur respektive ko som fällds. 21

8. Har du alltid jagat på det sätt du gör idag? Ja säger de flesta enda skillnaden är att alla jaktlag har gått över från passjakt till drevjakt. Och att förr när inte komradio fanns jagade man mer enskilt och träffades på angivna klockslag och rapporterade om några djur hade setts. 9. Hur gör andra du känner? Alla jaktlag svarar: Ungefär likadant som vårat jaktlag gör. Hund, drevjakt. Inga större skillnader. 10. Vad tycker Länsstyrelsen? Ingen direkt kontakt, går via ordförandekretsen för att de ska få ut så mycket information som möjligt med så lite medel. De andra respondenterna svar med liknade svar, de gör som de alltid gjort, följer kvoterna, skickar in avskjutningsrapporten sen är det inte mer med det. Förut hade lagen mer kontakt. 11. Hur tror du att framtiden ser ut för älgjakten indirekt viltvården, med tanke på den ökade åldern hos jägarna? Här ser vi den största skillnaden. En jägare hävdar att en halvering av jägarkåren inte skulle vara några problem, avskjutningen skulle fortfarande kunna förbli den samma. Två jägare anser att jakten börjar bli för dyr med vapen, licenser en jägare poängterar att det är framför allt de avgifter skogbolagen tar ut i arrende som till stor del ökar merkostnaden. Den försvårade byråkratiseringen kan vara en yttligare käpp i hjulet för att få tillskott på nya jägare. Ingen ungdom vill börja jaga om det innebär stora utgifter och krångliga regler. En jägare relaterar ovanstående problem att om utvecklingen fortsätter åt samma håll som idag kommer det leda till konsekvenser för viltvården. 12. Varför tror du antalet tjurar har minskat? En jägare säger Tyvärr så struntar många jaktlag i att följa den rekommendation som finns gällande könskvoteringen ko/tjur En annan uttrycker sig lite kryptiskt att om alla gjorde som det är tänkt, skulle stammen ser annorlunda ut. En annan jägare hävdar att jakttrycket på tjur är påtagligt, att det är varje jägares dröm att få fälla en stor tjur. Möjlig orsak kan vara trofén (älgkronan). En jägare säger att den aktuella tjurbristen har uppstått för att det skjuts för 22

mycket tjur, jägare hävdar att det ser mer tjur än ko i skogen trots att älgobsen visar att det går 2 kor per tjur. Två jägare konstaterar att norrlänningen kanske inte är hemstadd med den nya formen av älgförvaltning som växer fram. Tidigare har det varit norm att spara på kon det gör jägare fortfarande idag förlegat förvaltningssystem. Två jägare hävdar att det inte är tjurbrist i alla fall är nedgången inte något förvaltningsmässigt problem, eller problem som jägarkåren åstadkommit utan hänvisar till den naturliga nedgången. 13. Hur vill du att älgförvaltningen ska bedrivas? Här har vi skilda åsikter. En jägare anser att fri jakt är åt helvete Han anser att jaktens skall kontrolleras arealmässigt. Till de som vill att ett större ansvar bör läggas på jägarna att själva styra avskjutningen på den mark dom jagar på. De vill att älgförvaltningen ska bedrivas på lokal nivå i samråd med markägare och jord och skogsägare. ska bedrivas på lokal nivå i samråd. En svarar rakt av att tillgång och tilldelning måste vara i takt. Överlag verkar jägarna inte ha något problem med det befintliga systemet. Sammanfattningsvis kan vi se att de intervjuande älgjägarna inom Burträsk Jaktvårdskrets är i hög grad nöjda med hur älgförvaltningen bedrivs i deras jaktvårdskrets. Jaktlagen är nöjda med de senaste årens tilldelning som tilldelats dem, de har förstått att tilldelningen inte kan vara större än vad som är bra för älgstammen. Ingen respondent visade något större missnöje med hur dagens formella regler är uppbyggda. Med undantag från fråga 12 där vi kunde se att två respondenter påtalar problemet med att alla jaktlag kanske inte följer den utsatta rekommendationen att minst 50 % av de fällda djuren skall vara ko. 23