TJÄNSTESTÄLLE, HANDLÄGGARE DATUM BETECKNING Ledningskansliet, Monica Fyrhammar 2013-10-01 13OLL3953 Till Landstingsfullmäktiges ledamöter Kopia för kännedom: Samtliga ersättare Landstingets revisorer Landstingsdirektören Förvaltningschefer m.fl. inom ÖLL Landshövdingen Kungörelse om sammanträde med landstingsfullmäktige Örebro läns landstingsfullmäktige kallas till sammanträde tisdagen den 1 oktober 2013 med början kl. 9.30. Sammanträdet beräknas avsluta kl. 17.00. Kaffe kommer att serveras från kl. 9.00 före sammanträdets start på representationsvåningen utanför sessionssalen. Lokal: Sessionssalen, Rådhuset i Örebro Vid eventuellt förhinder att delta i sammanträdet, kontakta snarast möjligt ledningskansliet, tfn 019-602 71 62, eller anmäl via e-post till yvonne.ekbom@orebroll.se Raul Björk Ordförande V.g. tänk på allergikerna, undvik stark parfymering! Gruppmöten Partigruppen S, V och MP samlas för överläggning den 1 oktober mellan kl. 8.30-9.00 i Sessionssalen, Rådhuset Örebro. Parti SD samlas för överläggning den 30 september kl. 17.00-21.00 i grupprum Granen, Ledningskansliet, Eklundavägen 2, Örebro. Bilaga: Föredragningslista ÖREBRO LÄNS LANDSTING PO ST AD R E SS TE L E I NT E R NE T P O S T G I R O O RG A N I S A T I O NS NR Box 1613, 701 16 Örebro 019-602 70 00 www.orebroll.se 12 25 00-2 18-232100-0164 TELEFAX E - POST 019-602 70 08 orebroll@orebroll.se
FÖREDRAGNINGSLISTA TJÄNSTESTÄLLE, HANDLÄGGARE DATUM BETECKNING LK-planering och administration, MF 2013-10-01 13OLL3953 1. Sammanträdets öppnande 2. Upprop 3. Protokolljustering 4. Skrivelser till landstingsfullmäktige 5. Anmälan av interpellationer och frågor 6. Anmälan av motion från Anders Östlund (SD) om kostnaden för CPAP, 13OLL2592 7. Anmälan av motion från Hanne Alvner och Svante Gyrulf (M) om MÄVA medicinsk äldrevårdsavdelning, 13OLL2637 8. Anmälan av motion från Anna Ågerfalk och Birgitta Malmberg (FP) om ökad valfrihet för patienterna, 13OLL2872 9. Anmälan av medborgarförslag om text eller teckenspråkstolk på jumbotron vid fotbolls- och ishockeymatcher, 13OLL3189 10. Tid för och tillkännagivande av landstingsfullmäktiges sammanträden under år 2014, 13OLL3706 11. Revisionsberättelser och räkenskaper för stiftelser, föreningar m.fl. organ, 13OLL1813 12. Rapport från resultatet av arbetet i programgrupp för psykisk ohälsa, 12OLL542 13. Överföring av bussdepåer från Länstrafiken Örebro AB till Länsgården Fastigheter AB, 13OLL3135 14. Borgen till Örebro läns Flygplats AB, 13OLL2603 15. Delårsrapport januari augusti 2013 samt helårsprognos 2013, 13OLL2134 Skickas ut senare! 16. Årsredovisningar och revisionsberättelser 2012 för samordningsförbunden i Lekeberg och Örebro, Sydnärke, Karlskoga/Degerfors samt Norra Örebro län, 13OLL985 17. Revidering av Bestämmelser för politiska organ m.m. angående regional kollektivtrafikmyndighet, 13OLL4200 Skickas ut senare! 18. Förlängning av kulturplanen, 13OLL3623 19. Yttrande över motion från Anders Östlund (SD) om avskaffandet av gratis preventivmedel till ungdomar, 13OLL455 20. Yttrande över motion från Maria Rönbäck (C) om att göra det möjligt för föräldrar att publicera bilder på sina nyfödda barn på landstingets webbplats, 12OLL4981
21. Yttrande över motion från Hanne Alvner (M) om byte av namn på vårdcentralerna till hälsocentraler, 12OLL5123 22. Allmän frågestund för ledamöterna 23. Valärenden 24. Besvarande av interpellationer och frågor 25. Avslutning
Elisabeth Rådström Paavonen, S Ingemar Javinder, S Allan Myrtenkvist, S Bo V Selling, S Monica Andersson, S Daniel Spiik, SD Lars-Göran Zetterlund, C Torgny Larsson, S Agneta Nilsdotter, MP Kenneth Nilsson, S Anders Östlund, SD Maria Rönnbäck, C Carina Dahl, S Göran Strömquist, M Kerstin Bergström Camilla Hansén, MP Lars Källström, Christina Pettersson, C Svante Gyrulf, M Persson, S Lennart Pettersson, S Helena Frisk, S Catrin Steen, MP Torbjörn Ahlin, C Gunilla Olofsson, M Sölve Persson,S Azra Prepic, S David Kronlid Lennart Carlsson, M Bengt Storbacka, S Mats Gunnarsson, MP Birgitta Malmberg, FP Håkan Söderman, M Arazu Bayazidi, M Andreas Svahn, S Fredrika Jakobsen, S Johan Silfverdal, KD Iréne Lejegren, S Pernilla Calmerfalk, V Kerstin Lundqvist- Mbuche Lameck, M Roger Rådström, S Hlödur Bjarnason, KD Eriksson, FP Sara Dicksen, M Martin Lind, S Inger Trodell, S Maria Nyberg, V Erik Johansson, FP Eric Viduss, M Ewa Unevik, M Robert Mörk, S Björn Eriksson, S Lasse Sjöberg, S Bo Rudolfsson, KD Hanne Alvner, M Jenny Steen, S Katarina Raneborn, V Mats Einestam, FP Lotta Olsson, M Lisa Dahlpil, S Eva Jansson, S Ewa Sundkvist, KD Ola Karlsson, M Marie-Louise Forsberg- Sven-Olof Jihad Menhem, V Anna Ågerfalk, FP Alf Rosberg, M Fransson, S Jonas Karlsson, S Reinholdsson, S Gunilla Holmström M 2:e vice ordf. Susanne Stenlund S Vice ordf. Raul Björk, S Ordf. Monica Fyrhammar, sekreterare
Punkt 4 Skrivelser till landstingsfullmäktiges sammanträde den 1 oktober 2013
Interpellationer och frågor till landstingsfullmäktiges sammanträde den 1 oktober 2013 Punkt 5
LANDSTINGSFULLMÄKTIGES HANDLINGAR 13OLL1813 Revisionsberättelser och räkenskaper för stiftelser, föreningar m.fl. organ Landstingets revisorer har överlämnat revisionsberättelse och årsredovisning för nedan angivna stiftelser, föreningar m.fl. organ avseende år 2012, nämligen: Karlskoga folkhögskola, Per Erikssons Stiftelse, Stiftelsen för medicinsk forskning vid Universitetssjukhuset Örebro, Adolf Lindgrens Stiftelse för mindre jordbrukare m.fl, Adolf Lindgrens Stiftelse för studerande och behövande, Stiftelsen Nora Järnvägsmuseum och Veteranjärnväg, Örebro läns museum, Stiftelsen Kungliga Gyttjebad och Brunnsanstalten Loka, Stiftelsen Jeremiasfonden, Stiftelsen Frövifors Pappersbruksmuseum, Stiftelsen Erik Rosenbergs Naturvårdsfond, Stiftelsen Värmlands och Örebro läns Skogsskola, Örebro läns Slöjdförening, Stiftelsen Svenska Skoindustrimuseet i Kumla, Stiftelsen Cesam, Stiftelsen Activa. För landstingets revisorer: Ulf Wilén Ordförande Respektive revisionsberättelse är ej intagen i fullmäktiges handlingar men finns tillgängliga på landstingets ledningskansli.
Slutrapport 1 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Programgrupp psykisk ohälsa Slutrapport
Slutrapport Programgrupp Psykisk ohälsa Datum LK, Katrin Boström 2013 05 29 2 (25) Dnr12OLL542 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. BAKGRUND Programarbetets syfte Frågeställningar mål med programarbetet Tidigare arbeten inom området 2. PROGRAMGRUPPEN OCH UPPLÄGG AV ARBETET Tidplan Översikt över arbetet Redovisning och information till berörda nämnder 3. PSYKISK HÄLSA - OHÄLSA Vad är psykisk hälsa? Vad är psykisk ohälsa hos barn och unga? Vad kan påverka barns psykiska hälsa? Vad är neuropsykiatriska tillstånd? 4. RESULTAT AV ARBETET Den psykiska hälsans utveckling över tid Orsaker bakom utvecklingen Vad görs för att möta behoven vid psykisk ohälsa? Vem gör vad? Vårdnivåer Vilka insatser och strategier fungerar för att möta behoven? Vilka erfarenheter finns? Genomförda dialoger 4 4 5 5 7 8 8 8 9 9 9 10 12 13 13 13 14 15 19 20
Slutrapport 3 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Resultat från dialogerna 20 Goda exempel 22 5. PROGRAMGRUPPENS SLUTSATSER OCH FÖRSLAG 24 6. REFERENSER 25
Slutrapport 4 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 1. Bakgrund Landstingsfullmäktige beslutade vid sitt sammanträde den 12 juni 2012 att inrätta en programgrupp kring psykisk ohälsa bland barn och unga. Enligt fullmäktiges beslut bör programgruppens arbete ske processinriktat och i bred dialog. Dialogen bör inkludera såväl berörda medborgar- och patientgrupper som politik, tjänstemannaorganisationen och professionen. I uppdraget till programgruppen konstateras att det vid psykisk ohälsa hos barn/unga idag inte finns någon självklar ensam aktör utan olika former av stöd tillhandahålls från primärvård, barnhälsovård, barn- och ungdomspsykiatri, elevhälsa, förskola, skola socialtjänst och ideella organisationer. Uppdraget inrymmer att mot bakgrund av det som framkommit i rapporten Utvärdering av BUP:s organisationsförändringar följa arbetet med att tydliggöra olika nivåer för insatser vid psykisk ohälsa hos barn/unga. Rapporten Utvärdering av BUP:s organisationsförändringar togs fram av Nämnden för psykiatri, habilitering och hjälpmedel utifrån att det i verksamhetsplan med budget för 2011 gavs uppdrag att utvärdera effekter av de organisationsförändringar som genomförts inom Barn- och ungdomspsykiatrin. Nämnden behandlade rapporten vid sitt sammanträde den 15 november och tog då beslutet att föreslå landstingsstyrelsen föreslå fullmäktige att inrätta en programgrupp med uppdrag att följa arbetet med tydliggörande av olika nivåer för insatser vid psykisk ohälsa hos barn/unga. Följande rapport är resultatet av programgruppens arbete och inkluderar en beskrivning av den psykiska ohälsan och hur vårdens insatser är organiserade. De dialoger som genomförts och synpunkter som framkommit i och med dessa relateras och avslutningsvis lämnar programgruppen sina synpunkter och förslag. Programarbetets syfte Programgruppens arbete syftar till att få till stånd en bred politisk diskussion kring den psykiska ohälsan och insatser för att kunna minska den. I uppdraget till programgruppen konstateras att det behövs gemensamma ansträngningar från alla berörda samhällsaktörer för att främja barns och ungdomars psykiska hälsa. I detta innefattas också att minimera konsekvenserna av psykisk ohälsa och speciellt neuropsykiatriska tillstånd.
Slutrapport 5 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Frågeställningar mål med programarbetet Programarbetet ska enligt LF:s uppdrag fokusera på följande frågeställningar: - Hur ser utvecklingen över tid ut när det gäller psykisk ohälsa och speciellt neuropsykiatriska tillstånd? - Om det skett en förändring, vad vet vi om orsakerna? - Vad görs för att möta behoven hos barn och unga med psykisk ohälsa? Vem gör vad? - Vilka erfarenheter finns hos berörda barn/ungdomar och föräldrar? Hur fungerar insatserna enligt dem? Hur borde det fungera enligt dem? - Vilken kunskap finns om vilka insatser och strategier som fungerar för att möta dessa behov? - Finns det framgångsrika exempel i Sverige? Hur arbetar man där och vad har man uppnått för resultat? Fullmäktiges beslut innebär ett uppdrag att kartlägga behov och aktuella insatser för barn med psykisk ohälsa och att inom ramen för det uppdraget ha ett speciellt fokus på neuropsykiatriska tillstånd. Programgruppen ska redovisa förslag till fortsatt arbete/åtgärder för att minska psykisk ohälsa hos barn/ungdomar. Tidigare arbeten inom området Tidigare programarbete Området neuropsykiatriska funktionsnedsättningar har belysts i ett tidigare programarbete som genomfördes under dåvarande Hälso- och sjukvårdsnämnden och avrapporterades 2006. I rapporten lyfter förtroendemannagruppen följande slutsatser och förslag till förändringar: - Tidiga och förebyggande insatser behöver prioriteras. Insatser ska ske i rätt tid och i samverkan mellan aktuella aktörer i kommun och landsting. Barnet/ungdomen med NPF och familjen ska så långt det är möjligt vara delaktiga i planeringen av aktuella insatser. - Funktion och faktiska behov ska vara grund för insatser och inte enbart diagnos. - Tillgänglighet till stöd och insatser behöver förbättras. Väntetiderna behöver förkortas. - Kunskapen om neuropsykiatriska funktionshinder och metoder för insatser/åtgärder behöver bli bättre. - Bemötandefrågor är viktiga kvalitetsaspekter. - Den som slussar vidare en person med neuropsykiatrisk problematik ansvarar för att övergången till nästa steg i kedjan säkerställs. Om personen hamnar mellan stolarna
Slutrapport 6 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 skall den enhet som initierade/remitterade till annan kontakt fortsätta hålla i ansvaret tills mottagande/övertagande skett. - Ett långsiktigt och välfungerande samarbete kring barn och ungdomar med NPF och deras familjer behöver säkerställas. Det innebär bl a att olika aktörer samverkar, kan ge vardagsnära insatser och har snabba kontaktvägar vid behov av specialistinsatser. - När individen har kontakt med flera aktörer ska han/hon erbjudas att en samordnare med tydligt mandat utses som tar ansvar för helheten oberoende huvudman. I samma programarbete formulerade den professionella arbetsgruppen ett antal visioner. Det lyftes bl a fram att insatser till barn/unga med neuropsykiatriska tillstånd och deras familjer bör organiseras och utformas utifrån behov med hänsyn taget till barns och familjers önskemål. Insatserna bör ges i en barn- och familjearena med en miljö och ett bemötande anpassat till barns behov. Utvärdering av Barn- och ungdomspsykiatrin En utvärdering har gjorts av den organisationsförändring som Barn- och ungdomspsykiatrin genomförde i oktober 2010. Förändringen innebar att Länsdelsmottagningarna sammanfördes till en gemensam länsmottagning i Örebro med länets kommuner (utom Örebro och Lekeberg) som upptagningsområde. I rapporten konstateras att det finns skillnader i länet både när det gäller både förekomst av neuropsykiatriska diagnoser bland barn och unga i befolkningen och remissflödet till BUP. Variationen är stor mellan länets kommuner trots att BUP synkroniserat det diagnostiska flödet för att diagnos ska sättas likvärdigt och metodiskt. Neuropsykiatriska diagnoser speglar en funktionsnedsättning och en symtombild där anpassningar av miljön kring barnet/ungdomen har stor betydelse för om symtom/ problembilden kan hanteras eller om de blir så stora att en psykiatrisk behandling eller utredning behövs. Den primära insatsen för barn med ex. ADHD är anpassningar av miljön, bland annat i skolan. Barn som får rätt stöd i skolan behöver ofta inte diagnostiseras och behandlas farmakologisk om inte problemen är av allvarlig art och kvarstår trots relevanta anpassningar. I utvärderingen formuleras målsättningen att få till stånd en tydlig samverkan. Det innebär att barnet/ungdomen får det stöd han/hon behöver samtidigt som aktörerna är klara över vem som gör vad, och på vilket sätt man kan stötta varandra med syfte att nå bra resultat för det enskilda barnet/ungdomen. De olika aktörer som kom till tals i utvärderingen uttryckte både förväntningar på och frustration relaterat till andra aktörer kring barnet/ungdomen.
Slutrapport 7 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Riktlinje neuropsykiatriska tillstånd På uppdrag av Vilgot-gruppen (tjänstemannaforum för samverkan och gränssnitt mellan landsting och länets kommuner) har vägledande riktlinjer kring samarbetet mellan olika aktörer och huvudmän i frågor om barn med särskilda behov tagits fram. Den framtagna riktlinjen har presenterats i Vilgot i november 2012 och under januari t o m mars 2013 implementeras riktlinjen via länets chefsgrupper inom Individ- och familjeomsorg, Socialtjänst och skolor. Dessutom informeras via ledningsgrupperna i primärvård, psykiatri, Barn- och ungdomshabiliteringen, Barn- och ungdomsmottagningen deras verksamheter. Information skickas även ut till länets friskolor. Riktlinjen tydliggör de olika aktörernas huvuduppgift. De aktörer som omfattas av riktlinjerna är Barnhälsovården, Förskolan, Skolan, Socialtjänsten, Barn- och ungdomspsykiatrin, Barnoch ungdomsmedicin och Barn- och ungdomshabiliteringen. För de olika aktörerna redogörs därefter för deras ansvar/insatser kopplat till: - upptäcka och initiera - anpassa, stödja och ge insatser - diagnosticera - åtgärda och behandla. Slutligen tydliggörs remiss, samverkan och intyg. Det gemensamma ansvaret för samverkan tydliggörs och lagstiftning om samordnad individuell plan lyfts fram. 2. Programgruppen och upplägg av arbetet Följande ledamöter har ingått i programarbetet: Ann-Kristin Spåls (MP) ordförande Monika Andersson (S) Sölve Persson (S) Teija Pellgaard (S) Mats Gunnarsson (MP) Jessica Karlqvist (V) Lennart Carlsson (M) Hanne Alvner (M) Anna Ågerfalk (FP) Ewa Sundkvist (KD) Christina Pettersson (C)
Slutrapport 8 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Tidplan Landstingsfullmäktige beslutade att programgruppen skulle slutföra sitt arbete senast den 31 maj 2013. Avrapportering av arbetet planeras ske på Landstingsstyrelsen den 18 juni och på Landstingsfullmäktige den 1 oktober. Översikt över arbetet Programgruppen har haft 7 sammanträden mellan september 2012 och maj 2013. Sammanträdestiden har förutom eget arbete även inneburit att ta del av presentationer från olika verksamheter som möter barn och unga: Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, Skolhälsovården, Hälsovalsenheten/Primärvården allmänt och specifikt Barnhälsovården och Ungdomsmottagningen. Programgruppen har tagit del av data från Liv och hälsa ung samt fått del av Dansprojektet som är ett forskningsprojekt kring flickor och kravlös fysisk aktivitet i form av dans samt fått beskrivet hur man via ett treårigt projekt Barn och ungdomshälsan i Västerås nu ska permanenta verksamheten och göra den tillgänglig för ungdomar från hela Västmanlands län. Regionförbundet arrangerade i november en heldag om neuropsykiatriska tillstånd som de flesta ledamöter hade möjlighet att ta del av. Vid sidan om sammanträdena har dialoger genomförts med totalt 61 personer. De har genomförts med enskilda individer eller i grupper av varierande storlek. Ledamöterna har varit en till tre personer vid de olika dialogerna som genomförts. De olika perspektiv som belysts genom dialogerna är ungdomar i allmänhet (32 st), ungdomar med indikerade problem (7), aktörer kring barn/unga, t ex skolor, föreningar, boenden (16 st) och föräldrar (6 st). Redovisning och information till berörda nämnder Under programgruppens arbete har berörda nämnder informerats. Ansvar för information har fördelats med utgångspunkt i att ledamöter med uppdrag i andra nämnder får vara programgruppens representant för att föra ut och hålla de nämnderna informerade. Nämnden för primärvård och folktandvård: Ann-Kristin Spåls, Hanne Alvner Nämnden för somatisk specialistvård: Monika Andersson, Ewa Sundkvist Nämnden för psykiatri, habilitering och hjälpmedel: Lennart Carlsson, Teija Pellgaard, Christina Pettersson
Slutrapport 9 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 3. Psykisk hälsa - ohälsa Psykisk ohälsa hos barn och unga avser psykiska symtom som påverkar barnets eller den unges känslomässiga välbefinnande och utveckling. Det kan röra sig dels om beteendestörningar, dels om det allmänna psykiska tillståndet som nedstämdhet eller psykosomatiska symtom som huvudvärk och magont. Med barn avses i enlighet med barnkonventionen barn/unga upp till 18 år. Den fysiska hälsosituationen är för svenska barn bland den bästa i världen. Under de senaste 10 20 åren har dock intresset för barns och ungas psykiska ohälsa ökat. Det har blivit vanligare att ungdomar uppger att de är nedstämda, oroliga, har svårt att sova och har värk. Andelen skolbarn som uttrycker att de har symtom på psykisk ohälsa, som nedstämdhet, huvudvärk och sömnsvårigheter, ökade från mitten av 1980-talet till slutet av 1990-talet. Därefter har ökningen fortsatt hos tonårsflickor. Med barn och unga avses i det här fallet personer upp till 18 år. Folkhälsoinstitutets rapport Barn och Unga 2013 belyser den långsiktiga utvecklingen av folkhälsan bland barn och unga samt kartlägger politiskt beslutade åtgärder på nationell nivå. I rapporten konstateras bl a att valdeltagandet ökat, att nästan varannan ung saknar tillit till andra människor, att andelen barn som lever i hushåll med låg ekonomisk standard ökat, att andelen elever i årskurs 9 som saknar behörighet till gymnasieskolan ökat, att dagligrökarna ökat bland pojkar och varit oförändrat bland flickor i årskurs 2 på gymnasiet och att andelen som varit berusade vid 13 års ålder halverats. Förutsättningarna för hälsa har förbättrats men skillnaderna mellan olika grupper har ökat. Vad är psykisk hälsa? Att ha en god psykisk hälsa innebär att vara tillfreds med sina yttre och inre möjligheter att hantera sitt liv. Goda uppväxtförhållandena i hemmet, kvalitet och relationer i förskola och skola samt framtidstro kopplat till vuxenlivet och arbetsliv är faktorer som har betydelse för hur man mår under uppväxten. Vad är psykisk ohälsa hos barn och unga? Med psykisk ohälsa hos barn och unga avses psykiska symtom som påverkar barnets eller den unges känslomässiga välbefinnande och/eller hindrar optimal utveckling och delaktighet i vardagsaktiviteter. Symtomen kan komma till uttryck exempelvis i form av oro och nedstämdhet eller som psykosomatiska symtom som huvudvärk och magont. Det är symtom som barnet eller den unge själv upplever besvärande men inte alltid vill eller kan förmedla till omgivningen. Psykisk ohälsa kan också visa sig i utagerande beteende med påtaglig inverkan på barnets eller den unges uppväxtsituation men utan att individen själv behöver uppleva ohälsa.
Slutrapport 10 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Barn som i tidig ålder uppvisar trotsiga och utagerande beteenden som inte ger med sig är överrepresenterade bland dem som senare i livet utvecklar antisocialt beteende. Dessa barn riskerar också i större utsträckning att utveckla allvarlig och långvarig, funktionsnedsättande psykisk ohälsa av utagerande och ibland också inåtvänd typ. Det finns inga entydiga kriterier för att skilja mellan det normala eller en adekvat reaktion på en belastning och vad som kan uppfattas som psykisk ohälsa. Det är snarare ett kontinuum mellan det normala och det avvikande. Vissa former av psykisk ohälsa hos barn är medfödda eller tidigt förvärvade som till exempel ADHD (Attention-Deficit/Hyperactivity Disorder) och Aspergers syndrom. När det gäller nedstämdhet kan bland annat en trygg föräldrarelation, både till och mellan föräldrarna, vara förebyggande och motverka att barnet drabbas av stress och depression. Allvarlig psykisk ohälsa förekommer oftare hos barn som lever under sämre psykosociala förhållanden än hos barn som lever under bättre omständigheter. Vad kan påverka barns psykiska hälsa? Samhällsfunktioner som möter barn/föräldrar är viktiga arenor för att främja barns psykiska hälsa. Olika strukturella faktorer i samhället påverkar förutsättningarna för en god hälsa, t ex tillgång till en förskola av god kvalitet. Vid problem med inlärning eller i hemmiljön har dessa arenor även en roll att identifiera/kompensera svårigheter. Med ökad ålder hos barnet följer att kamratrelationer och sociala nätverk får en allt större betydelse för hur de mår. Att som barn/ungdom ha god mental, social och emotionell förmåga är i sig en skyddsfaktor. Familjens/vårdnadshavarens förutsättningar att skapa en trygg anknytning är en skyddsfaktor liksom föräldrarnas samarbete kring uppfostran. Insatser görs på olika nivåer och inom olika verksamheter utifrån kunskap om barn och ungas olika risk- och skyddsfaktorer. De befolkningsundersökningar som genomförts i länet, Liv och hälsa för den vuxna befolkningen och Liv och hälsa ung för elever i årskurs 7, 9 och 2 på gymnasiet, visar att majoriteten bland både ungdomar och vuxna har en god allmän hälsa men att det är vanligare bland: - pojkar/män - yngre - de som bor med båda sina föräldrar/är sammanboende
Slutrapport 11 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 - högutbildade föräldrar - de som har föräldrar som arbetar/är förvärvsarbetande. Relaterat till självrapporterade data i länets Liv och hälsa ung undersökningen visar analyser ett tydligt samband mellan hur ungdomar skattar sin hälsa och ett antal s k skyddsfaktorer. Starkast skydd mot att uppleva ohälsa ger god sömn, positiv framtidstro, trivsel i skolan och tillit till föräldrar. Analysens resultat belyses i nedanstående figur. Där kan man t ex se att bland pojkar som har 5-8 skyddsfaktorer och samtidigt utsätts för 5-13 riskfaktorer är det bara fyra procent som anger att de mår dåligt eller mycket dåligt medan de pojkar som har 0-2 skyddsfaktorer och utsätts för samma riskfaktorer har ett mycket sämre hälsoutfall där är det hela 22 procent som skattar att de mår dåligt eller mycket dåligt. Flickor 50 40 43 Procent 30 20 19 27 20 10 5 0 0-2 3-4 Skyddsfaktorer 4 4 0 5-8 0 6 1 1-2 3 3 5-13 3-4 Riskfaktorer Andel flickor och pojkar som rent allmänt mår dåligt eller mycket dåligt uppdelat efter antal skydds- och riskfaktorer (skolår 9 och år 2 på gymnasiet, Liv & hälsa ung i Örebro län 2005). I socialstyrelsens systematiska översikt kring att upptäcka/identifiera ohälsa så räknar man god självkänsla, tilltro till egen förmåga, stödjande relationer och egenkontroll till skyddsfaktorer.
Slutrapport 12 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Vad är neuropsykiatriska tillstånd? Med neuropsykiatriska tillstånd menas främst de med diagnoserna aktivitets- och uppmärksamhetsstörning ADHD, Autismspektrumstörning (ASD) inkluderande Asperger syndrom (AS) och Tourettes syndrom (TS). Autismspektrumstörning Autismspektrumstörning är ett samlingsnamn för olika tillstånd/diagnoser med genomgripande störning i utvecklingen som bl a inbegriper autism och Asperger syndrom. Autismspektrumstörning beror på en medfödd eller tidigt förvärvad hjärnfunktionsstörning och kännetecknas av begränsning av förmågan till ömsesidig social interaktion, förmågan till ömsesidig kommunikation och begränsning av fantasi, lek, beteenden och intressen. Svårighetsgraden av störningen kan variera vilket medför olika behov av hjälp och stöd. Förmågan till verbal kommunikation varierar från avsaknad av språk till god formell verbal förmåga. Även en lindrig form med normal begåvning och en bra verbal förmåga kan medföra svårigheter att tolka verbal kommunikation och att förstå socialt samspel. Autismspektrumstörning är ofta förknippad med annan problematik. Vanligt förekommande tilläggsdiagnoser kan vara ADHD/DAMP, OCD och Tourettes syndrom. Bakgrund till autismspektrumstörningar är ofta att det finns en ärftlig belastning för vissa kognitiva problem, ärftlighet för vissa sjukdomar med störningar i hjärnans funktion eller hjärnskadande faktorer under graviditet, förlossning och nyföddhetsperiod. Miljöns betydelse för utveckling och förlopp är väsentlig. Asperger syndrom (AS) påminner om autism men ger inte samma störning i utvecklingen av talat språk och är oftast förknippat med bättre begåvning än autism. Även vid Asperger syndrom är dock konsekvenserna ofta mycket svåra, t ex vad gäller sociala relationer. ADHD De svårigheter som karakteriserar ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder) är framförallt uppmärksamhetsstörning/koncentrationssvårigheter, överaktivitet och impulsivitet. Både hyperaktiviteten och uppmärksamhetsstörningen kan förekomma i olika grad och vara mer eller mindre dominerande. Symtomen varierar över tid och i olika miljöer hos samma individ. Även variationen mellan individer är stor, bl a beroende på andra tillkommande problem. Orsakerna till ADHD är inte säkert kända, men förmodas vara multifaktoriella. Biologiska orsaksfaktorer som ärftlighet, pre- och perinatala riskfaktorer, fosterskadande gifter som alkohol, nikotin och bly, avvikelser i hjärnanatomi och hjärnfunktioner diskuteras liksom betydelsen av barnets temperament. Psykosociala riskfaktorer, som socioekonomi, familjesamspel, anknytning diskuteras också som möjliga faktorer (Socialstyrelsen 2002). Biologiska och psykosociala faktorer i samverkan har stor betydelse för problembilden.
Slutrapport 13 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 4. Resultat av arbetet Den psykiska hälsans utveckling över tid Andelen skolbarn som uttrycker att de har symtom på psykisk ohälsa, som nedstämdhet, huvudvärk och sömnsvårigheter, ökade från mitten av 1980-talet till slutet av 1990-talet. Därefter har ökningen fortsatt hos tonårsflickor. När det gäller läkemedelsbehandling visar Socialstyrelsens beräkningar att ADHD allt oftare behandlas med läkemedel. Antalet personer som behandlas med adhd-läkemedel har ökat kraftigt. Flest användare finns i åldern 10-17 år, och är främst pojkar. I befolkningen är det 3,3 procent pojkar och 1,3 procent flickor som behandlas. För män har ökningen varit från ca 300 per månad 2006 till ca 1000 per månad 2011. För kvinnor har det gått från 100 till 700 per månad mellan samma år. Diagnos 700 600 637 500 400 300 År 2008 År 2011 200 100 210 241 170 274 189 176 120 239 202 0 Affektiva Tvång/ångest Ät Autism ADHD Antalet individer inom olika diagnosgrupper, förändring mellan år 2008-2011 (registrerade diagnoser inom BUP i ÖLL) Orsaker bakom utvecklingen Det finns inga entydiga förklaringar eller förklaringsmodeller som utifrån analyser och fakta kan ge svar på vad som är orsaker bakom utvecklingen. Det är värderingar av olika faktorer på individ, familj och samhällsnivå som avgör vad man anser vara orsaksbakgrund. I grunden är det en påverkan på en eller fler av hälsans bestämningsfaktorer (socialt nätverk/familj, levnadsvanor, livsvillkor och strukturellt/samhället).
Slutrapport 14 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Vad görs för att möta behoven vid psykisk ohälsa? Ett problem för barn/unga/föräldrar är att kroppen kan uppvisa samma typ av symtom oberoende om orsaken är av fysisk eller psykisk/social karaktär. Det kan därför ibland vara svårt för den unge/föräldrar att själv avgöra vad det rör sig om och allvarlighetsgrad. Här fyller första linjens vård en viktig funktion genom att hjälpa till med denna bedömning. Var barn/unga har sin första kontakt med vården utifrån psykisk ohälsa beror på hur han/hon/förälder bedömer hälsotillståndet och vilka vårdgivare som de känner till och bedömer tillgängliga. Inom ramen för svensk sjukvårdslagstiftning finns flera aktörer som ger vård. De största aktörerna är primärvård, länssjukvård och kommunernas socialtjänst och skolhälsa. En väl fungerande vårdkedja, d v s vårdtagarens (barnet/förälderns) kontakter med olika vårdgivare, skapar förutsättningar för god tillgänglighet genom att behov tillfredställs i rätt tid och på rätt plats. Förutsättningen för ett lyckat resultat är samverkan mellan olika aktörer så att trygghet, tillgänglighet och kontinuitet kan erbjudas. Inom landstinget är det fram för allt verksamheter inom primärvården och psykiatrin som i sitt arbete möter barn och unga med psykisk ohälsa. Inom Psykiatrin är det Psykiatrin för barn och unga, Beroendecentrum samt Allmänpsykiatrisk öppenvård. Primärvården möter barn och unga på vårdcentralerna inom Mödra- och Barnhälsovården samt Ungdomsmottagningen. Värdet av att tidigt identifiera behov av stöd/insatser exemplifieras i nedanstående figur som återfinns i Folkhälsoinstitutet rapport. Exempel på tidiga åtgärder är att ge barn med till exempel adhd eller med depressions- och ångestproblematik den hjälp och det stöd som behövs. Om tidiga åtgärder inte sätts in kan det innebära att barnet senare i livet hamnar utanför arbetsmarknaden och kanske även i missbruk och kriminalitet.
Slutrapport 15 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Exempelberäkningar visar att sena åtgärder för ett barn med adhd kan leda till att barnet under sitt vuxna liv (ålder 19 65 år) kostar samhället mellan 12 27 miljoner kronor mer än då tidiga åtgärder sätts in. I Folkhälsopolitisk rapport 2010 finns fler räkneexempel. Vem gör vad? Vårdnivåer I följande avsnitt beskrivs vilket ansvar som respektive vårdnivå har i omhändertagandet av barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Den vanligaste formen av sjukvård är egenvård. Tidigare har råd om egenvård tillhandahållits av släkt, vänner och grannar. Numera är det allt vanligare att människor söker råd hos sjukvården eller på apoteken. Begreppet primärvård betecknar inte en organisationsform utan en vårdnivå den nivå som skall kunna tillgodose befolkningens behov av grundläggande hälso- och sjukvård (regeringens proposition 1999/2000 s.61). Primärvården utgör basen och ska svara för förebyggande insatser, medicinsk behandling, omvårdnad och rehabilitering. I länssjukvården ingår specialistvård på sjukhus samt sluten sjukhusvård, inklusive klinikernas mottagningsverksamhet. Generella insatser Hälsofrämjande insatser som riktas till alla barn och unga i en viss åldersgrupp eller situation. Att ha en tillitsfull relation till föräldrarna är centralt för hälsan hos barn/unga. När man frågat barnen själva så anser de att det viktigaste för att de ska må bra är att ha föräldrar som engagerar sig, det vill säga avsätter tid, bryr sig och lyssnar på sina barn. Övergripande mål är att alla som möter föräldrar allt från den nyblivna föräldern med det lilla barnet och under hela uppväxten verkar för att stötta föräldrarna samtidigt som man understödjer egenvård och egenmakt empowerment i form av råd att undvika stillasittande, uppmuntra till delaktighet i skolans idrott och att ha regelbundna vanor när det gäller sömn och kost. Sjukvården har en viktig roll som förmedlare av ett hälsofrämjande synsätt i mötet med barn/unga och deras föräldrar. Det kan inkludera ett allmänt stöd till föräldrar i att förstå och bemöta sitt barn, ge egenvårdsråd kring livsstil, aktivitet, rörelse, rutiner etc., både till föräldrar och till barnets övriga nätverk.
Slutrapport 16 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Specialistnivå Första linjen Generella insatser Figur: Olika vårdnivåer Första linjen vårdens basnivå Första linjen är den eller de funktioner eller verksamheter som har i uppgift att först ta emot barn och ungdomar som mår psykiskt dåligt eller deras familjer oavsett om problemet har psykologiska, medicinska, sociala eller pedagogiska orsaker. Första linjen ger insatser vid ett indikerat problem, d v s när någon har ett problem som personen själv eller någon annan (t ex närstående) söker hjälp för, eller som på annat sätt blivit uppenbart. Första linjen har uppdrag att: - identifiera personer som har behov av insatser för psykisk ohälsa - bedöma svårighetsgrad, orsak och lämplig insatsnivå - behandla/stödja barn och unga som har lindriga/enkla tillstånd där specialistnivå inte behövs - remittera/hänvisa till annan lämplig verksamhet eller till specialistnivå. Bra stöd/insatser som erbjuds i tidigt skede inom ramen för en tydlig första linje kan förebygga utveckling av allvarligare problematik och kan avlasta specialistnivån. Specialistnivån kan på så sätt få bättre förutsättningar både för tillgänglighet och för spetskompetens. Första linjen vid psykisk ohälsa finns både i kommunernas skolhälsa (skolhälsovård och elevhälsa) och i landstingets primärvård med mödra- och barnhälsovård samt ungdomsmottagningarna.
Slutrapport 17 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Primärvård Både Mödrahälsovården (MHV), Barnhälsovården (BHV) och Ungdomsmottagningarna är delar som organisatoriskt finns inom Primärvården med sina tydliga målgrupper/åldrar. Barnhälsovården Barnhälsovården (BHV) bedriver hälsovård för förskolebarn. Verksamhetens mål är att främja barnens hälsa, utveckling och trygghet genom att ge stöd i ett aktivt föräldraskap, upptäcka och förebygga fysisk, psykisk och social ohälsa hos barn samt uppmärksamma och förebygga risker för barn i närmiljö och samhälle. BHV erbjuder ett generellt basprogram med bl a hälsoövervakning, hembesök, föräldrastöd, hälsosamtal och hälsovård i förskolan. BHV/barnavårdscentral (BVC) ingår i Hälsoval. Mödrahälsovården Övergripande mål för Mödrahälsovården (MHV) är en god reproduktiv och sexuell hälsa. Inom MHV erbjuds hälsovård under graviditet och efter förlossning. MHV har rådgivning om preventivmedel och abort, gynekologisk hälsokontroll samt hälsoupplysning om sex och samlevnad. MHV medverkar genom att ge information, utbildning och rådgivning till en positiv syn på sexualitet och ett planerat och ansvarsfullt föräldraskap. Ungdomsmottagningen Ungdomsmottagningen (UM) är inte en remissinstans utan arbetar på ungdomens uppdrag. För många är ungdomsmottagningen den första plats där de söker hjälp på egen hand. Ofta framkommer komplexa orsakssamband till de problem ungdomen söker för. Tvärprofessionellt teamarbete är möjligt inom verksamhetens ram. Gränsdragning primärvård - psykiatri Det finns sedan tidigare en överenskommelse mellan Psykiatrin och Primärvården som omfattar vuxna med psykisk ohälsa Överenskommelse och fördelning av ansvar för vård och behandling mellan Psykiatrin och Primärvården. För barn och ungdomar finns ingen motsvarande överenskommelse, som tydliggör ansvarsfördelningen och gränssnittet mellan Primärvården, som första linjen och specialistnivån, Barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Bedömning och behandling av barn och unga med psykisk ohälsa sker idag inom primärvården vid BVC, Ungdomsmottagning och vårdcentral. BVC omfattar gruppen 0-6 år och Ungdomsmottagningarna gruppen 12-20/25 år. De senaste åren har en förstärkning skett av den psykosociala kompetensen inom BVC med utökat antal psykologer och vid ungdomsmottagningarna genom utökad psykosocial kompetens. Nuvarande uppdrag för Barn- och ungdomspsykiatrin gäller även framöver. Det finns barn och ungdomar med psykisk ohälsa som inte har behov av specialistsjukvården utan som skulle kunna få sina hälso- och sjukvårdbehov tillgodosedda i primärvården. Genom tidig bedömning och behandling vid lindrig till medelsvår psykisk ohälsa kan sannolikt behov av specialistsjukvård minskas.
Slutrapport 18 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Primärvårdens bedömning är att de hittills inte haft resurser eller den kompetens i den omfattning som behövs för att utreda/bedöma och behandla barn och ungdomar med psykisk ohälsa. För gruppen 7-12 år har i och med verksamhetsplan med budget 2013 en satsning gjorts. Framtid En förutsättning för att primärvården ska klara ett utökat uppdrag gällande psykisk ohälsa hos barn och unga är utökad psykosocial resurs med kompetens och erfarenhet inom området barn och unga. Utredning och behandling ska när resurs- och kompetensförstärkning förverkligats kunna ske i primärvården vid lätta till medelsvåra tillstånd inom vissa diagnosområden. Vid svåra tillstånd eller utebliven behandlingseffekt inom dessa områden ska ansvar övertas av BUP. Det gäller följande områden: - depression - ångest (tvång, fobi) - relationsproblem - kris och sorg - ätstörning - psykosomatiska besvär. Utöver detta ska primärvården känna igen och identifiera, men inte behandla diagnoser som finns inom Barn- och ungdomspsykiatrins uppdrag och ansvar såsom: - självskadebeteende - ADHD - autism - mani - bipolär sjukdom. För dessa diagnoser sker remittering till BUP med bedömning och behandling inom Vårdgarantins ramar. Missbruk utreds och handläggs i särskild ordning då det berör även kommunerna. Ett av grundkraven i den överenskommelse som slutits mellan regeringen och Sveriges kommuner och landsting kring Psykisk ohälsa är att barn, unga och deras familjer enkelt ska kunna ta reda på vart man kan vända sig om man har ett problem, oavsett om problemet har psykiska, medicinska, pedagogiska eller sociala orsaker. Arbete pågår i vårt län och informationen kommer att finnas på 1177. Kompetensutveckling på basal nivå Det finns behov av kompetensutveckling på basnivå för alla yrkesgrupper i primärvården som möter barn- och ungdomar med psykisk ohälsa. Detta kan ske över en längre tidsperiod utifrån särskild plan för genomförande. I den överenskommelse som tas fram ska rutiner för samarbete med och konsultativt stöd från BUP tydliggöras utifrån behoven i länsdelarna.
Slutrapport 19 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Psykiatrin har i verksamhetsplan med budget fått medel riktade till Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken för att de ska kunna möta behovet av konsultativa insatser till första linjens vårdutövare och kommuner. Specialistnivå Insatser som är mer avgränsade eller mer specialiserade på viss typ av problem eller kräver specialistresurser. Till exempel insatser för mer komplicerade psykiatriska sjukdomstillstånd eller omfattande social problematik. Barn- och ungdomspsykiatrisk klinik (BUP) Remissinstans vid påtaglig psykisk ohälsa. Diagnostik av olika psykiatriska tillstånd. Barn- och ungdomshabilitering (BUH) BUP remitterar, de barn/unga som fått ett autismspektumtillstånd och/eller utvecklingsstörning fastställt, till BUH för behandling. Skolhälsovården/elevhälsan Nytt i skollagen är att en samlad elevhälsa införts. Eleverna ska ha tillgång till medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska kompetenser. Elevhälsan kan bidra till att skapa miljöer som främjar elevernas lärande, utveckling och hälsa. I lagen anges att elevhälsan ska stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. I hälsosamtal tas kost, fysisk aktivitet och andra livsstilsfrågor upp. I hälsosamtalen ställs också direkta frågor angående smärta och eventuella orsaker till den. Skolhälsovårdens bedömning är att hälften av eleverna som söker skolsköterskan anger smärta som kontaktorsak. Långt ifrån alla har långvarig smärta och man misstänker att många av dessa istället har ett behov för att bli sedda och bekräftade. Uppgiften blir många gånger att finna balansen mellan aktiva behandlingsinsatser och att normalisera upplevelsen. Vilka insatser och strategier fungerar för att möta behoven? Behoven vid psykisk ohälsa varierar stort. Ohälsan visar sig genom många olika symtom, allt från huvudvärk och sömnsvårigheter till neuropsykiatriska eller psykiatriska sjukdomar. Var i hälso- och sjukvården och samhället symtomen visar sig varierar också. En utvärdering av om de insatser och strategier som är aktuella fungerar i relation till en given problematik så krävs både att behovet tydligt avgränsas och att alla inblandade aktörer tillsammans med barn/förälder förmedlar sitt perspektiv. Programgruppen avgränsar sig därför till de synpunkter som kommit fram i samband med dialogerna.
Slutrapport 20 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Vilka erfarenheter finns? Genomförda dialoger Dialoger genomfördes med ungdomar i allmänhet, ungdomar med indikerade problem, aktörer kring barn/unga (elevhälsa, skolhälsovård, stödboende, förening) samt föräldrar. De synpunkter som framkom vid dialogerna har ledamöterna därefter bearbetat genom att centrala påståenden tagits fram. Gruppen har gemensamt reflekterat kring dessa påståenden i relation till hälsans bestämningsfaktorer. Bestämningsfaktorerna är: - sociala nätverk och relationer, - levnadsvanor - livsvillkor (det sammanhang man arbetar eller studerar i) - övergripande strukturer som samhällsekonomi, kultur och miljö. Resultat från dialogerna När dialogerna bearbetats framkom några gemensamma teman, dessa var Synen på psykisk ohälsa, Självbild, Nära relationer och familj, Föräldrars syn på samhällsstödet, Levnadsvanor, Kommunikation samverkan, Kravfyllt samhälle och slutligen en kategori Övrigt. Synen på psykisk ohälsa Unga i allmänhet uttrycker att det är både inne och tillåtet att prata om ångest och deppighet, det är normalt att må dåligt. Även aktörer förmedlar att det är tillåtet att prata om Ångest och deppighet. En ungdom som själv har ADHD uttrycker att det är mer accepterat av vänner och bekanta däremot konstaterar en förälder att det är OK att må lite dåligt men att detta att må riktigt dåligt fortfarande är kopplat till tabu och stämpling. Självbild De som framförde synpunkter kring barn/ungas självkänsla var aktörer som elevhälsa och skolhälsovård. De lyfte fram att det är vanligt med dålig självkänsla och självbild och att det finns identitetsproblem. Sociala medier spelar en roll det är lätt att bli bortvald när det delas ut gilla på facebook. Nära relationer och familj Ungdomar med indikerade problem förmedlar ensamhet och att ingen bryr sig och lyfter frågan om problematiken handlar som genetik eller ett socialt arv. Ungdomar i allmänhet tycker att det mesta är OK om det är lugnt hemma och att det kan vara ensamt om man inte har sin familj. En förälder tar upp att det är en brist på tid för barn och ungdomar.
Slutrapport 21 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Aktörer kring barn/unga lyfter fram att det är en vuxenvärld som abdikerat och en brist på vuxna i närmiljön. Föräldrar tar sig inte tid. Det krävs att man är trygg i sig själv för att klara en stökig tillvaro. Föräldrars syn på samhällsstödet Föräldrar framförde många synpunkter kring det stöd som finns i samhället. Det saknas information om vad som finns att tillgå och som förälder måste man själv leta sig fram och det är en kamp att tillvarata barnets rätt. Som förälder måste man vara stark och orka kämpa för att få hjälp. Jag fick ingen hjälp av skolan, ringde BUP själv. Utifrån föräldrarnas perspektiv framfördes en bild av ett bra samarbete med BUP och att skolan som förväntas vara första linjen har svårt att klara sin uppgift till fullo. Även om en förälder lyfte att det var viktigt att få diagnos så fanns även synpunkten att stödet i skolan brister trots diagnos. Det fanns en känsla av att skolan inte lyssnade. Det skulle behöva finnas någon form av akut hjälp t ex i form av hembesök att kunna få från landsting eller kommun. Levnadsvanor Ungdomar med indikerade problem berättar att alla tankar skapar sömnproblem och att man inte orkar. De tar även upp behovet av struktur i tillvaron och att ha en meningsfull fritidssysselsättning. Unga i allmänhet tar även de upp behovet av meningsfull fritidssysselsättning och struktur i tillvaron samt att sömnbrist och sömnsvårigheter påverkar hälsan. Från aktörernas perspektiv lyfts vikten av sömn, mat och rörelse fram och att detta är viktiga delar i hälsosamtalet i gymnasiet/skolan. Flera tar upp problem med sömnbrist, brist på fysisk aktivitet (kropp och själ av delar av samma helhet) och för mycket snabba kolhydrater. Kommunikation samverkan Ungdom med indikerat problem tycker att BUP missar familjetänket och helhetssynen. Föräldrar lyfter vikten av att se barnets behov tidigt och att det behöver finnas tydlig plan och en återkoppling från BUP och habiliteringen. Föräldrar efterlyser mer kontinuitet i vården och att övergången mellan BUP och vuxenpsykiatrin är viktig. Från aktörsperspektivet ta man upp att det behövs förståelse för BUP:s arbete. Det behövs kommunikation och samverkan med BUP och det behövs en helhetssyn i tankar kring familjens behov av stöd. Från skolhälsovården pekar man på svårigheter för en gymnasieelev från en länsdel som studerar i Örebro att kunna ta del av hemkommunens stödresurser t ex socialtjänstens råd och stöd.
Slutrapport 22 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Kravfyllt samhälle Ungdomar med indikerade problem förmedlar att de känner krav samt att skolan behöver uppmärksamma elever som blir mobbade eller har någon funktionsnedsättning. Ungdomar i allmänhet efterlyser att det ska vara roligare i skolan och att det behövs kvällsoch helgöppna fritidsgårdar med bra aktiviteter. En förälder tar upp att kraven och ambitionsnivån i samhället har ökat, något som påverkar barnen negativt. Aktörer kring barn/unga lyfter även de fram ett förändrat samhällsklimat med stora krav som skapar ökad stress. Det är krav från skola (studiestress främst bland flickor), föräldrar, aktiviteter och föreningsliv som skapar stress. Kravet på omedelbar tillgänglighet (mobil igång dag och natt) och sociala medier som skapar beroendeliknande förhållanden som ger stress, sömnlöshet och ökad risk för depression. I skolan har en enskild elev många personer/lärare att relatera till. Övrigt Ungdom med indikerade problem konstaterar mådde bättre när jag fick hjälp och att arbetsgivarna fortfarande är rädda för funktionshindrade. Ungdomar i allmänhet tar upp att det är tabu att prata om fetma och att de tycker att tjejgrupper är bra. Från aktörerna tas upp att det finns en rastlöshet samt att flickor men även i viss mån pojkar utsätts för en kroppsfixering genom media. För flickor finns en sexualisering från barnaåren och tidiga tonåren. Aktörerna ser behov av bättre metodutveckling för t ex arbetet med elever med autismspektrumstörning. De konstaterar även att arbetslöshet hos föräldrar leder till utanförskap och mindre nätverk samt att en hög ungdomsarbetslöshet skapar oro för framtiden hos ungdomar. Goda exempel Generella insatser Barnens hus i Kumla Programgruppens ordförande redogör för besök på Barnens hus som är en familjecentralsverksamhet som till skillnad från de flesta familjecentraler i länet har all tjänstgöringstid för mödrahälsovård och barnhälsovård förlagd inom verksamheten ingen del är inom vårdcentralens verksamhet.
Slutrapport 23 (25) Programgrupp Psykisk ohälsa Datum Dnr12OLL542 LK, Katrin Boström 2013 05 29 Positivt är även att skolpsykologerna har en del av sin tid förlagd dit vilket skapar en neutral mötesplats utanför skolan. Dansprojektet En doktorand på Vårdvetenskapligt forskningscentrum har genomfört ett interventionsprojekt för flickor som bl a upplever stress, nedstämdhet. Flickorna har rekryterats till projektet via skolhälsovårdens sköterskor. Bedömningen är att en viktig framgångsfaktor för resultatet som pekar på förbättrad skattning av psykiskt välbefinnande har varit att kunna erbjuda en kravlös aktivitet som förmedlar rörelseglädje och gemenskap i gruppen. Indikerade insatser Barn- och ungdomshälsan, Västerås Programgruppen fick vid sitt möte den 15 januari ta del av arbetet med projekt Barn- och ungdomshälsan i Västerås. BoU-hälsan drivs som ett treårigt projekt som i och med årsskiftet 2013/-14 ska permanentas. Just nu pågår planering för hur verksamheten ska kunna omstruktureras för att kunna täcka hela länet och bli en tydlig primärvårdsresurs. Av de tre mottagningar som finns idag är en lokalmässigt på vårdcentral. Totalt omfattar projektet 9,4 tjänster fördelat på 11 personer, alla med erfarenhet från att arbeta inom barnpsykiatrin. Bedömningen är att en ideal personaluppsättning per mottagning är 2 socionomer och 2 psykologer. Samverkan mellan Socialnämnden och Barn- och utbildningsnämnden i Lindesbergs kommun Nämnderna har sedan länge samverkan kring barn och unga. De har gemensamt arbetsutskott ett par gånger per termin. En styrgrupp består av skolchef och socialchef och ledningsgruppen av chefer från respektive områden inom socialtjänst och skola. Målgrupp är barn och ungdomar på högstadienivå, som har skol- och sociala problem. Verksamheten heter A 28 och har 6-7 platser. För ungdomar på gymnasienivån finns Floragruppen och som har 6-7 platser. I verksamheten ingår att arbeta med elever som hoppat av gymnasieskolan och med de s.k. hemmasittarna, för att få dem att återgå till skolan. Floragruppen samarbetar med andra resurspersoner i skolans elevhälsoteam samt med föräldrar. Sedan 2009 finns en gemensam pott med pengar för att förstärka samverkan och hitta flexibla lösningar för enskilda elever med skol- och sociala problem. Nämnderna skjuter till vardera 500 tkr. Enhetschefen för Barn- och Ungdomsgruppen inom socialtjänsten tillsammans med verksamhetschef för högstadiet, prioriterar och beslutar tillsammans hur pengarna ska användas. De barn som ges insatserna är oftast även aktuella för utredning inom den sociala barnavården. Insatserna är inte sällan ett alternativ till externplaceringar och innebär att ungdomen kan vara kvar på hemmaplan. Potten används även till gemensam