Lite verktyg och metoder Photoshop CS2

Kurvor och Nivåer Med Nivåer och Kurvor kan man ställa nästan allt i bilden. Vitt ska vara vitt och svart ska vara svart. Fixa det med Nivåer. Hur ljus ska den vara? Mittpilen i nivåer eller mittpunkt i Kurvor. Minska komtrasten utan att vitt blir grått? Bakvänt S i Kurvor. Öka kontrasen utan att fräta ut/sota igen? Just det, Kurvor - rita ett S. (Detta gör de flesta bilder bättre för tryck - men var försiktig.) Sen finns det massor av fler möjligheter, som att ställa färger, vrida till bilder och skapa textkonturer (ihop med Gaussisk oskärpa.) Experimentera. Kurvor och nivåer är de två kraftfullaste, och viktigaste, verktygen i Photoshop. 2

Nyans/mättnad Nyans/mättnad är ett enastående verktyg som ger full kontroll över färgerna i Photoshop. Det har tre kontroller - Nyans, Mättnad samt Ljushet. Med dessa tre kontroller kan man beskriva (skapa) vilken färg som helst i den färgrymd man arbetar i. Det handlar helt enkelt om ett annat, mer intuitivt, färgbeskrivningssystem än de andra, NMI (HSL på engelska). När man förstår detta har man mycket hjälp när det gäller att begripa hur vissa lagerblandningslägen fungerar. Till att börja med kan du med nyanskontrollen vrida en bilds hela färgspektrum - t ex så att blått blir rosa, rött blir gult och grönt blir blått. Du kan alltså lätt markera t ex en grön jacka och göra den blå eller vad som helst. Du kan även med den lilla drop-downmenyn välja en färg och justera den så den kanske blir lite varmare eller nåt. För att kontrollera vad programmet menar med gult eller grönt har du kontroller där nere i dialogrutan, där du ställer trösklarna. Detta är mycket användbart. I bilden här har jag t ex gjort gräset grönare. Det är inte slut än - du kan också ge färg åt något som är svart, grått eller vitt. Då klickar du i rutan Färga. Photoshop kommer då att utgå från den nyans som finns i rutan för förgrundsfärg i verktygslådan, men du får själv dra upp till lämplig mättnad och ljushet. Du kan likaså använda Mättnadskontrollen för att göra något element i bilden svartvitt.

Ludd och skuggor Ludd är en nödvändig ingrediens när man ska koka ihop något i Photoshop. Först och främst för trovärdighetens skull - i fråga om fotomontage är det nödvändigt att att ha luddiga kanter på det man klistrar in för att det ska se naturligt ut. Ludd i det sammanhanget kan åstadkommas genom att ge markeringen, som föregår urklippet, ett par pixlar ludd med kommandot Markering>Ludd. En annan, bättre, metod är att efter inklistringen markera den tomma delen av det inklistrade lagret med trollstaven, applicera ludd enl ovan och trycka på suddaknappen en eller ett par gånger. Med den metoden kan man avgöra när inklippets kant är lagom luddig i förhållande till resten av bilden. Denna metod gås igenom mer ingående under rubriken Montage längre fram. Ludd och gaussisk oskärpa är två sidor av samma mynt. Du kan ge en markering ludd med Markering>ludd och du kan ge en snabbmask ludd med Filter>Gaussisk oskärpa. När du sedan vänder masken till en markering blir resultatet exakt detsamma. På bilden här är den vänstra fjärilsvingen inklippt utan ludd, den högra har fått luddiga kanter enligt den andra metoden ovan. Very najs Skuggor är populära för att ge intryck av djup och att t ex bilder eller färgplattor ligger ovanpå något annat. Skuggor appliceras med ett dubbelklick på lagret - då kommer paletten Lagereffekter upp. I den kan man göra mycket - experimentera - men skuggfunktionen är väl den mest använda/missbrukade (stryk det som ej önskas). Urrk Ska du använda skuggor kommer här några regler (som du naturligtvis kan bryta mot - om du kan motivera det). Skuggan ska ge intryck av något ligger ovanpå något annat. Inte att någonting oförklarligt svävar (håll nere storleken). Alla skuggor på en sida ska utgå från samma tänkta ljuskälla (dvs vara åt samma håll). En skugga kan inte gå åt alla fya håll amtidigt (återigen - var är ljuset?) Den vanligaste tänkta ljusriktningen är uppåt-vänster- Glöm inte bort att alltid tänka vad är det egentligen jag simulerar... )

Bort med färgstick Färgstick är en av trycksaksbeställarnas värsta fiender. Att bilden inte blir som man tänkt sig, eller som den såg ut på skärmen. Människorna blev gröna i ansiktena, den röda bilen blev lila, det vita huset blev rosa. För att kunna korrigera färgstick måste vi känna till eller kunna förmoda någonting i bilden. Vi vet t ex att ansikten inte ska vara gröna, vi vet att betong är grå och att en tomat är röd. Det är sådant vi mäter på. Vet vi inget om färgerna i bilden - t ex en abstrakt målning - kan vi inte färgkoriigera den. Men den som ska titta på den färdiga trycksaken har ju förmodligen inte heller någon aning då. Det bästa och snabbaste att jobba mot är grå eller vita saker i bilden. Ser vi till att de inte drar åt någon färg är vi säkra. Exempel: en lektionssal. Vad vet vi? Jo - där hänger en vit duk. Vi kan utgå från att den är helt vit. Drar inte den duken åt någon färg, dvs rött, grönt och blått i RGB-läge är lika stora, då är vi säkra. Duken kan inte vara helt vit på bilden, så välbelyst är den inte. Den ska snarare vara ljust grå och framför allt, som sagt, ska R=G=B. Observera att vi gör det här i RGB-läge - inte i CMYKläge. Vi börjar att med färgprovsverktyget (under pipetten i verktygslådan) sätta ett prov i duken. Värdena från provet syns i paletten Info. Det visar R=198, G=169 och B=127. Detta visar att bilden har ett ordentligt färgstick (beroende på att lysrören ger ett gult sken). För att korrigera detta öppnar vi Bild>Justeringar> Färgbalans. Där klickar vi ur rutan Bevara Luminiscens (bildens ljushet kan vi justera sen med Nivåer) och klicka i rutan Högdagrar (vi mäter på nånting ganska ljust. Ibland kan Mellantoner fungera bättre). Sedan drar vi ner Rött (som var för högt), drar upp Blått (som var för lågt) och finjusterar sen tills vi får lika i R, G och B. Då vet vi att bilden inte har något färgstick. Finns inget vitt eller grått i bilden får man som sagt försöka med andra kända färger, t ex ansikten. Hud brukar man mäta i CMYK (men fortfarande i RGB-läge - ställ bara om visningen i inforutan, klicka på pipetten), en normal vit människa ska ha inget eller mycket lite cyan på belyst hud, och sedan mer gult än magenta. Fast det gäller ju inte om hon är upprörd eller har bränt sig i solen... Kräver en del erfarenhet, det här.

Blandningslägen Det är inte självklart att ett lager täcker ett annat som om man lägger ett fotografi ovanpå ett annat. Man kan t ex tänka sig att man lägger två diabilder på varandra - då blandar sig ju bilderna. Detta kallas blandningslägen och de bor i en drop-down i lagerpaletten. Det vanligaste, mest använda blandningsläget är det som motsvarar just diabilderna i exemplet ovan. Det läget kallas Multiplicera och resultatet blir som en dubbelexponering, eller som när du blandar vattenfärger. Gult och rött blir orange, blått och gult blir grönt. Inga konstigheter. Multiplicera borde egentligen heta Addera, för det är vad som händer. Färgerna adderas till varandra precis som när man blandar vattenfärger. CMYK-systemet bygger på detta. Detta blandningsläge kan du använda överallt där färger ska blandas eller där något ska blandas in i bilden. Här används Multiplicera-läget för att lägga in en logga med vit botten i bilden, i ett nytt lager. Med läge Multiplicera försvinner den vita bottnen. Vitt är 0. Blått + 0 = blått. Det motsatta blandningsläget (som alltså borde heta Subtrahera) heter Raster. (Felöversättning - detta simulerar blandningen på en bildskärm = screen = raster.) RGB-systemet bygger på detta.

Precis som att vitt försvinner i blandningsläge Multiplicera så försvinner svart i blandningsläge Raster. Om vi inverterar (cmd-i) loggan från förra exmplet och lägger den i ett lager med blandningsläge Rastrera så syns endast den vita texten. Denna vita text kan också användas som en ursparning om du vill ändra färg på loggan i Multiplicera-exemplet. Alltså tre lager då - underst bilden, sedan inverterad logga i Raster-läge och överst loggan i Multipliceraläge. Då kan du ändra färg på den översta med t ex Nyans/mättnad utan att färgen blandar sig med bilden underst. Ett annat använbart blandningsläge är Täcka över. Det använs när man ska tona bilder på oika sätt och fungerar nästan som Multiplicera, men verkar mindre ju ljusare pixlarna i bilden under är. Vitt får alltså fortsätta att vara vitt i den tonade bilden. Mycket effektfullt. Färg och täckningsgrad ställs in med Nyans/ Mättnad.

Montage Montage innebär att du klipper ur en sak ur en bild och klistrar in den i en annan. Här strävar man efter trovärdighet; det ska se naturligt ut och ingen ska efteråt kunna se att bilden egentligen är manipulerad. Det finns oskärpa i alla fotografier, mer eller mindre beroende på fotografens optik och var fokus i bilden ligger. Det är denna oskärpa som är viktig att simulera kring det inklippta objektets kanter. Här är en metod: När objektet har markerats, klippts ut och klistrats in i ett nytt lager har det skarpa kanter (det ska det ha). Placera då objektet där du vill ha det med Flytta-verktyget. Då är det dags att bedöma hur oskarp kanten ska vara - hur många pixlars oskärpa har övriga detaljer i objektet? Markera sedan allt runt om objektet, den tomma ytan i lagret, och välj Markera>Ludd... Där ställer du in ett lämpligt värde (beroende på nyss nämnda oskärpa - kanske 2-3 pixlar). Målet är liknande oskärpa på båda konturerna. Då har du fått en luddig markering - observera att det är den tomma ytan som är markerad, men att markeringen liksom luddar sig in i objektets kanter. Titta nu på bilden i den storlek den ska tryckas i, göm markeringsgränserna (cmd-h) och sudda (backstep-tangenten). Ser det bra ut? Kanske behöver du sudda en gång till? Se upp så du inte äter dig för långt in i objektet. Målet är alltså att kanterna på ett trovärdigt sätt ska smälta in i bakgrunden. Glöm inte att klicka cmd-h när du är klar, så att du inte glömmer att du har en osynlig markering.

Färg till sv-v En svartvit bild kan se ut på många olika sätt och om det är en viktig bild räcker det kanske inte att bara klicka Bild>Läge>Gråskala. Det går att kontrollera hur de olika färgerna ska tolkas när en svartvit bild (gråskalebild är en mer korrekt benämning) produceras. Principen är alltså som följer: tänk dig en bild på en vinbärsbuske med röda bär. Ska bären bli ljusa eller mörka mot bladen - eller ska rött och grönt bli lika grått? Även människor får olika karaktär beroende på hur man skapar gråskalebilden. Verktyget som används till detta är Bild>Justeringar>Blanda Kanaler. När du öppnad det måste du kryssa i rutan Monokrom, då är verktyget inställt för att skapa gråskalebilder. Utgångsläget för verktyget är 100% Röd. Det innebär att du ser samma gråskalebild som fins i den röda kanalen. Dra ner Röd och dra upp Grön och Blå. Prova dig fram. Vad vill du ha? Vill du att läppstiftet på flickan i exempelbilden ska synas ska blå vara högt och rött lågt, vill du att det inte ska synas ska rött vara högt och blått lågt. Och så vidare. Med lite övning får du snart kontroll över det. Spara gärna olika varianter i Händelsepalettens Fixering så kan du jämföra dem. Kom ihåg att lägga över blden i gråskaleläge när du är klar. Och som sagt - det här arbetet lägger man ner på en gråskalebild när den är viktig. Och det är den ju ibland.

Damm & repor Damm, repor och andra små defekter avlägsnas ofta med klonstämpeln. Här kommer en annan metod som oftast ger ett bättre (och snabbare) resultat: Duplicera lagret som bilden ligger i. Släck det nya lagret och markera originallagret. Applicera filtret Filter>Brus>Damm och Repor. Ställ in det så att alla små defekter försvinner. Detta innebär också att hela bilden blir lite suddigare. Markera, och tänd, då det övre nya lagret (duplikatet). Där syns nu originalbilden, skarp men med repor. Välj nu ett litet suddgummi och prova att sudda på en repa. Vips så försvinner den (det undre lagret - utan repor - syns nu genom det hål som du har suddat). Till större defekter får man dock använda klonstämpeln eller lagningsverktyget eller nåt. Den här metoden, att sudda genom lager, kan användas även om man t ex vill göra hud slät (Gaussisk Oskärpa på undre lagret) eller närhelst man vill måla på ett filter eller en effekt. 10