Barn- och utbildningsnämnden Barn- och utbildningsförvaltningen Rekarnegymnasiet 2014-02-24 1 (6) Krisplan Sedan 2000-07-01 gäller en ny lag, AFS 1999:7, för första hjälpen och krisstöd som stadgar att det på varje arbetsställe, beroende på verksamhetens art, ska finnas beredskap och rutiner för olika händelser. Följande handlingsberedskap vid olycka/kris på Rekarnegymnasiet gäller för elever och i tillämpliga delar också för personal. Krisgrupp på skolan är rektorerna, skolsköterskorna, kuratorerna och skyddsombuden. Vid olycksfall/skada ges Medicinsk första hjälp ges Ambulans ev. polis tillkallas, tel: 112. Om det gäller elev tillkallas förälder. Rektor underrättas. Lärare eller annan personal följer den skadade. Omgivande personal/arbetslagets lärare samlar övriga. Vid kris Rektor samlar krisgrupp och nyckelpersoner t ex berörd mentor eller skyddsombud. Rektor informerar receptionen, så hänvisningar kan göras korrekt. Obs! Tystnadsplikt. Rektor samlar snarast berörd personal för information. Rektor informerar vid behov elevrådets skyddsombud. Lärare/mentor, som erhållit information från rektor, informerar sin klass. Hela arbetslaget ställer upp för eleverna. Kurator/skolsköterska kontaktar vid behov kristeamet vid psykiatriska kliniken samt POSOM vid behov. Rektor informerar vid behov andra skolor och förvaltningen. Rektor frigör berörda elever och lärare från schemat och mentor eller rektor ser till att klassen har en fast sal att samlas i. Promenad med elever rekommenderas. Rektor ser till att gruppen servas med mat och dryck här på skolan. En generös hållning! Rektor bokar samtalsrum för besökande stödpersoner. Alla journalister hänvisas till rektor. Eleverna och personalen ska besparas plågsamma intervjuer.
Rektor ser vid dödsfall till att flaggan hissas på halv stång och samlar elever och personal till en tyst minut. Mentorn ordnar vid behov en fungerande telefonkedja och ser till att eleverna lämnar uppgifter om var de kan nås, så gruppen kan samlas snabbt. Mentor/kurator håller reda på vad eleverna går hem till innan de släpps iväg. Ge dem krisgruppens telefonlista, så de kan ringa vid behov. Mentor informerar krisgruppen om fler elever/klasser än den närmast drabbade kan behöva stöd. Rektor ansvarar för att lärarlaget samlas vid dagens slut för utvärdering och uppföljning. Rektor samlar krisgruppen för uppföljning och fortsatt planering. Skolsköterska ansvarar för att krisplanen och telefonlistan uppdateras kontinuerligt. All personal informeras om planen, som finns tillgänglig på skolans webbplats.
Telefonlista krisgruppen Rekarnegymnasiet Tel. arb. Tel. hem Mobil Rektor Mart Saamel 710 18 64 601 16 070 167 22 09 Rektor Helena Carlström 710 23 67 14 88 29 070 167 27 60 Bitr. rektor Annica Avelin 710 26 32 0220-40201 070 086 68 60 Bitr. rektor Jens Axdorph 710 21 17 14 17 74 070 086 63 51 Skolsköterska Maria Samuelsson 710 18 69 13 09 23 076 828 11 01 Skolsköterska Gunilla Larsson 710 26 74 35 00 03 070 255 55 57 Kurator Ellen Karlsson 710 20 02 51 20 17 Kurator Victoria Janeling 710 27 21 12 52 50 Kurator Victoria Cheragi 710 18 65 Skolpsykolog Oscar Anderblad 710 18 28 070 089 34 59 Skyddsombud Karin Bergström 710 26 21 51 83 44 072 735 58 58 Skyddsombud Michael Ludvigsson 710 21 53 51 88 77 070 852 74 06 Psykiatriska kliniken Krisenheten expeditionen Psykiatriska kliniken Mobila teamet Barn- o ungdomspsykiatriska kliniken Barn- o ungdomspsykiatriska kliniken 10 56 92 10 35 10 10 53 63 dagtid 10 30 00 kvällstid Skolkyrkan, Daniel Dalemo Skolkyrkan, Fristadskyrkan Magnus Ludvigsson Tel. arb Tel. hem Mobil 13 58 65 070 328 59 88 14 51 60 073 654 07 44 Ambulans 112 Brand 112 Polis 112
POSOM LEDNINGSGRUPP Ordförande/ krisledare Mats Löwenberg, Kommunstyrelseförvaltningen Telefon arbetet: 016 710 87 18, 0739 50 89 64 016 12 70 83 Kerstin Eriksson, Arbetsmarknads- och familjeförvaltningen Telefon arbetet: 016 710 25 86, 070 651 91 34 016 12 03 31 Lena Söderqvist-Määttä, Arbetsmarknads- och familjeförvaltningen Telefon arbetet: 016 710 23 78, 073 950 61 52 016 14 15 59 Ersättande krisledare Bo Karlsson, Barn- och utbildningsförvaltningen Telefon arbetet: 016 710 10 62, 070 543 26 07 016 51 09 00, 42 15 33 Ersättare BUF Vakant Telefon arbetet: Åsa Strandberg, Vuxenförvaltningen Telefon arbetet: 016 710 17 81, 070 675 27 91 016 42 14 20 Ersättare VF Johan Lindström, Vuxenförvaltningen Telefon arbetet: 016 710 17 68, 070 340 24 81 Karin Engstad, Torshälla Stads Förvaltning Telefon arbetet: 016 710 73 43, 070 340 24 00 016 35 77 53 Ersättare TSF Annette Johansson Telefon arbetet: 016 710 73 03, 073 950 62 49 Emil Berggren, Räddningstjänsten Telefon arbetet: 016 710 74 89, 070 089 31 53 Ersättare MRF Tomas Gustafsson, Telefon arbetet: 016 710 74 78, 070 324 53 78 Enl. mobil ovan Håkan Jarl, Svenska Kyrkan Telefon arbetet: 016 42 92 02, 42 92 00, 073 094 92 82 016 14 07 03 Ersättare Sv Kyrkan Karin Wibom, Svenska Kyrkan Telefon arbetet: 016 42 92 03, 0730 94 92 83 016 48 58 60 Mattias Albers, Ung Fritid/KFF
Information från Landstinget Sörmland Vanliga psykiska reaktioner efter traumatiska händelser Det har vid tidigare olyckor visat sig att många inte känner till hur normala kris- och sorgreaktioner kan yttra sig, och att somliga därför kan uppleva sina egna reaktioner, eller frånvaro av reaktioner, som udda och onormala. Om man känner till att olika människor reagerar olika på samma händelse, har man kanske lättare att acceptera sina egna reaktioner och godta dem som rimliga i förhållande till den svåra påfrestning man varit utsatt för. Akuta reaktioner Många, men inte alla, kan i chockartade situationer uppleva att tidsupplevelsen förändrats så att en minut kan förefalla att vara i en evighet samtidigt med en overklighetskänsla. Det känns som om allt vore en dröm, som om det inte är verkligt, som om det vore en film och man kan inte tro att det är sant. Detta är en omedelbar skyddsmekanism som ofta medför att känslorna fördröjs och inte kommer förrän senare. Hos somliga kan chocken vara så stark att det går dagar och till och med veckor innan man verkligen inser vad som har hänt och då kan starka känslor av hjälplöshet, rädsla nedstämdhet eller vrede infinna sig. Om du har förlorat en nära anhörig är saknad, längtan, sorg och tomhet normala reaktioner. Reaktionerna kan ibland vara som starkast efter en tid när omgivningen redan fått viss distans till olyckan och den inte längre är intressant för massmedia. Efterreaktioner Det är vanligt med olika psykiska efterreaktioner, men det betyder inte att alla som drabbats behöver uppleva sådana. Följande efterreaktioner hör till de vanligaste. Många plågas av återupplevande och påträngande minnesbilder i relation till händelsen. Man återupplever kanske situationen när man fick meddelandet om vad som hänt, eller andra saker eller situationer relaterade till olyckan. Syn, lukt- eller hörselintryck kan tränga sig på i tankar även om man helst inte vill tänka på det som har skett. De flesta drabbas av sömnproblem av något slag under den första tiden. Bilder och tankar tränger sig på när man har lagt sig på kvällen och man kan få svårt att somna, vaknar lätt eller får mardrömmar. Erfarenheten visar att man plågas mindre av mardrömmar om man under dagen samtalar med andra om vad som har hänt. Om nattsömnen störs under en längre tid kan det kanske behövas något läkemedel att sova på. Ångest är en annan vanlig reaktion. Många människor upplever att trygghet i tillvaron rasat sönder och går mer eller mindre och väntar på att det ska inträffa en ny katastrof. Ångesten kan vara knuten till andra familjemedlemmar eller till att man själv ska bli sjuk och dö. Ångesten åtföljs ofta av kroppsliga reaktioner i form av skakningar, svettning, huvudvärk, hjärtklappning, tryck över bröstet, illamående, magbesvär, kraftlöshet, yrsel eller spänningar i kroppen. Rastlöshet är vanligt. Många blir överkänsliga och reagerar på plötsliga ljud- och ljusförnimmelser och blir mer lättskrämda än tidigare. Man kan och blir mer lättirriterad än vanligt. Människor som har befunnit sig nära inpå själva händelsen kan uppleva självförebråelser och skuldkänslor, även om det inte finns någon realistiskt skäl till detta. Tankar av typen Vad kunde jag ha gjort för att förhindra det som hände? Eller Om bara. är vanliga efter sådana händelser. Någon kan börja grubbla över livets mening och över hur kort steget är mellan liv och död och ägnar sig kanske mer åt sina närmaste än tidigare medan någon annan kan känna ett behov av att isolera sig och dra
sig undan sina närmaste. Man kan uppleva allt annat som oväsentligt i jämförelse med det som hänt. Det är viktigt att försöka prata om sina reaktioner med någon som kan ge stöd och som är villig att lyssna. Det dröjer oftast någon tid innan man kan återgå till normala rutiner efter en dramatisk händelse. Koncentrations- och minnesproblem är vanliga efterreaktioner, och under den första tiden bör man inte förvänta sig normal arbetskapacitet. Fysisk aktivitet och snabb återgång till yrkesverksamhet är dock betydelsefullt för att komma över det som hänt men kom ihåg att ställa mindre krav på dig själv. Försiktighet rekommenderas vad beträffar alkohol. Om dina reaktioner blir svåra och långvariga ska du inte dra dig för att söka professionell hjälp Några enkla råd som kan var till nytta Acceptera dina reaktioner som normala reaktioner på en onormal händelse. Försök inte tränga bort reaktionerna under de första veckorna. Försök upprätthålla dina normala rutiner. Gå till arbetet eller till skolan, men kom ihåg att du under en period kommer du att ha något nedsatt arbetskapacitet och att du kan känna dig tröttare än vanligt. Se till att du har någon att tala med. Sätt ord inte bara på det som faktiskt hänt, utan också på dina inre upplevelser och tankar under och efter händelsen. Det hjälper dig att få grepp om vad som har hänt. Barn behöver trygga vuxna som har tid att lyssna på dem. De behöver få svar på sina frågor genom åldersanpassad saklig information. De behöver få veta vad som har hänt och vad som ska hända med dem själva nu. Undvik onödig separation från föräldrar, dagispersonal, kamrater och skola. En psykisk kris är en naturlig och övergående stressreaktion och ingen psykisk sjukdom! Pkl- Mälarsjukhuset 2014 ( psykologisk/psykiatrisk katastrofledningsgrupp)